Etikettarkiv: kyrka

På gång igen!

I torsdags hade vår lärare i grekiska det tufft med två sega festprissar – kan man ha värre elever? Då presenterar han en ny verbgrupp! Jag övervägde genast allvarligt att flytta till Frankrike. Vackert land, god mat och ett smärtsamt vackert språk som jag kan lite så det skulle gå att bygga vidare. På något sätt tog vi oss alla tre igenom 60 minuter.

Efter tre dagar med grått väder, enstaka regnskurar och torsdag eftermiddag stormbyar grydde en enastående vacker fredag. Jag gav mig iväg på halvdagsvandring i ett område där jag inte vandrar så ofta. Där är väldigt torrt vilket ger ett speciellt landskap som nästan liknar ett månlandskap, men jag vill ha lite mer natur. Men omväxling förnöjer!
(klicka på foton för större storlek)

Startade vid havet med de torra bergssluttningarna på andra sidan. Solen lekte i vattnet och då går det inte att låta bli att dra på smilbanden. Vandrade genom Tertsa som var lugn och stilla. Ingen vind vilket gjorde det svettigt uppför, men samtidigt rofyllt efter torsdagens vinande.

 

 

 

 

Upp i bergen och efter en stund fick jag se höstfärger i växtligheten. Trodde jag. Kom närmare och upptäckte att det var olivträd som höll på att vissna. Såg sedan flera under vandringen och t o m pinjeträd som börjat ge upp. När de som är så acklimatiserade till detta torra område vissnar så förstår man att det är krisigt torrt i år.

 

Turistsäsongen är inte slut, men den sjunger på sista versen. Vid denna tiden känns det alltid som om Kreta drar en djup suck, sträcker på sig som en katt och skakar sakta bort sommarens hetta. Nu lever hela ön och inte bara stränderna, nu tar naturen ett djupt andetag för att sätta igång igen efter sommarvilan, den vill bara ha lite mer regn. Det är som om ön träder fram igen efter att ha dragit sig undan en tid.

Fåglar pilade runt i luften. Jag passerade ett Johannesbrödsträd. De blommar nu, men blommorna syns nästan inte utan man måste gå riktigt nära. Däremot kan man inte missa flygsurrssonaten! Alla flygfän var samlade och drack begärligt. Det kändes som om de skulle kunna lyfta hela trädet.

En gul, tålig blomma lyste upp längs med vägen och en underbart skir och vacker blå fjäril krumbuktade sig i luften framför mig.

 

 

Så kom jag upp till byn Gdochia, en by som inte vunnit mitt hjärta. Det var som vanligt tyst och dött. Inga röster, inga motorljud, ingenting. Nästan spökligt. Får en känsla av att människorna övergett byn, men lämnat hundar och katter kvar. Jag svängde runt en hörna, men vände snabbt igen. Jag kände inte för att passera två stora hundar på en balkong utan räcke på första våningen! Letade mig ner till gamla byn och där fanns några livstecken. En man slipade en båt och en annan hälsade innan han gick iväg med målardunkar. Jag tog paus vid kyrkan Agioi Deka.

Medan jag pausar kan jag berätta att kyrkan Agioi Deka är värd att besöka. Den har en imponerande ljuskrona som nog inte är större än de man får se i riktigt stora kyrkor, men här blir den enorm. Och jag undrar varje gång hur kyrkan kan hålla den uppe! En annan sak som jag tycker om är ikonostasen. De kan vara vackra, mörka, trista, ljusa, utsirade, enkla, smyckade, nya och gamla. Denna ikonostasen gör mig glad! Den är så färgrik att den fyller hela kyrkan med glädje och skratt. Samtidigt så är kyrkan tillägnad de tio martyrerna från Kreta som avrättades 250 e Kr av romarna. Och tyskarna låste 1943 in byinvånare här innan en del av dem sköts. Känns då ikonostatsen malplacerad, osmaklig? Nej, inte alls. Jag tror att det är så allt måste vara, inte minst livet. Det ska till någon sorts balans mellan det som är mörkt och det som är ljust.

En rolig detalj: i december 2014 fotograferade jag delar av ett gammalt hus, en ruin, bredvid kyrkan. Det är nu renoverat i den gamla kretensiska stenhusstilen. Jag hoppas att de inte plockat bort alla de gamla detaljerna som det vackra valvet och den ovanligt stiliga porten:

Renoverat (oktober 2018).

Så lämnade jag byn för att styra kosan mot kusten igen. Utsikten ut mot havet med Chrissi-ön är oändlig och vacker. Den lilla ön får snart vila efter alla turistbesök. Solen stod nu så högt att havet inte var blått utan ett enda stort solglitter.
Vägen går längs en ”halvravin”, dvs det är brant men jag tror inte att den stämmer in på definitionen av en ravin. Landskapet är fullt av skrevor och veck, toppar som är spetsiga och påminner om sockertoppar. En svag vind fläktade skönt för nu värmde solen. Det är kyligt om nätterna, men dagarna är fortfarande varma och go’a. Mötte en lösspringande hund! Jag vet inte vem som blev mest förbluffad – han eller jag. Unghundar och någon liten hund har jag mött tidigare, men då i närheten av skjul eller hus. Den här kom från ingenstans och verkade vara på väg upp till Gdochia. Lite senare mötte jag två vandrare så nu har jag mött 17 vandrare på 5 år. Det är inte någon större trängsel här nere!

Framme vid bilen kunde jag konstatera att det blev en halvdagsvandring på fyra timmar, foten höll och jag var sugen på mer vandring – precis som det ska vara! Jag slogs av en tanke: Lambros taverna i Tertsa ska snart stänga, jag äter lunch där! Och en god lunch blev det eller vad sägs om grillad färsk bläckfisk med sallad. Och nybakt bröd doppat i olja med mycket salt. Pricken över i!

Imorgon är det Ochi-dagen som ska firas med parad, orkester, flaggor osv. Festligt med mycket folk på sta’n!

Ha en skön söndag!

PS. Fler foton på min flickr-sida!

PPS. Nej, jag har inte hittat tvättklämmorna så i nästa vecka ska det inhandlas nya!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Människoliv

I söndags tillbringade jag en god eftermiddag i bergsbyn Kato Perivolakia tillsammans med norska vänner. När vi ätit färdigt kom tavernaägaren och satte sig en stund. Vi berättade att jag kört Armeni – Pano Perivolakia för några år sedan och att det var den värsta väg jag nå’nsin kört. Bergsvägg på ena sidan, stup på den andra. Och bara plats till en bil på grusvägen.
Han berättade då att när han var 8 år red han kl 5 på morgnarna iväg över bergen från Kato Perivolakia till Chandras. Jag har kollat på Google Maps och det är ungefär 7,5 km vilket till fots ska ta 1 tim 45 minuter. Han skulle hämta något i Chandras och sedan infinna sig i skolan.
På vägen passerade han en kyrka och där var han alltid så väldigt, väldigt rädd. På denna tiden var nämligen Gud, precis som i gamla tider i Sverige, den bevakande och straffande guden. Vid ett tillfälle tappade han det han hämtat så han fick klättra ner i ravinen och plocka upp det. Tänk om han trampat fel och ramlat ner!
Anledningen till att inte alla detaljer fastnade hos mig var att jag kunde bara se den ensamme lille pojken på åsnan i gryningsljuset på den vidriga vägen. Och jag kunde känna i hjärtegropen hur hemskt det var att han var rädd. Han borde ju ha kännt sig extra trygg där vid kyrkan om han istället fått höra om Gud som någon som vakar och hjälper.
Och mina tankar gick också till min morfar som när han bara var ett barn fick skjutsa prästen till kyrkan med häst och vagn.
Det är inte så förtvivlat längesen.

Idag på stranden uppe på nordkusten gick tjejer omkring och tog beställningar på kaffe och annat. Jag kallade på en av dem och vi började prata. Det visade sig att hon bor bara några kvarter ifrån mig här i gamla sta’n!
Hon undrade var jag kommer ifrån, hur länge jag bott i Ierapetra osv. Så berättade hon att ”jag vill lämna Kreta och flytta till i Aten eller Thessaloniki.” Jag tyckte att ”varför inte, du kan väl flytta tillbaka om det inte fungerar?”.
Då berättade hon att hennes mamma inte tycker om planerna, att hon är väldigt beskyddande ”för hon har gjort misstag i sitt liv och hon vill inte att jag ska göra några.” Då blev jag lite sorgsen och kände med den unga tjejen. Och jag blev också väldigt upprörd, men det lyckades jag dölja. Jag kunde bara svara att ”det kan jag förstå, men alla gör misstag och du måste ju få göra dina.”
Är det verkligen rätt att hindra någon från att uppfylla en önskan? Ska inte en förälder vara stöttande och dela med sig av sin erfarenhet? Tjejen behöver ju inte göra samma misstag som sin mamma, men misstag kommer hon att göra. Och lära. Ingen kan skydda någon annan från livet.
Jag hoppas att hon kommer iväg och att det går bra för henne!

Modern till 8-åringen var kanske utom sig av oro, men var tvungen att skicka iväg honom. Medan tjejens moder väljer att göra precis tvärtom. Och om någon av situationerna är mer fel eller tokig än den andra så tycker jag att det är den sistnämnda.

Värmen har återvänt och jag har av någon underlig anledning blivit så väldigt hungrig! Här måste in en pizza!!

Ha det gott!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Det går bra att kontakta mig för frågor och bokning hela året.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

 

Det blev Theofania i år också

Efter ett par bra dagar med vettig temperatur står vi inför en väldigt kall helg med massor av nederbörd. Det har utfärdats köldvarningar både här och där i Grekland. Nu sent på eftermiddagen har ovädret nått oss nere i Ierapetra. Temperaturen har fallit och regnet öser ner. Jag tror att det som vi stod på minus i nederbörd från förra året är påfyllt, nu måste det fyllas på inför detta året.

Vi har trettonhelg fast inte. Trettonhelgen och Theofania har samma datum, men firas av olika skäl – se inlägg från ifjol. Det inlägget börjar förresten med att jag hade besök under natten. Och tänk så märkligt – samma sak hände i natt! Men det kan väl inte vara samma besökare? En vår- och sommarhälsning kändes det som i alla fall.

dsc02691

Klara, färdiga….

Firandet började igår med gudstjänster, präster som går runt på sta’n och välsignar, barn som sjunger och ”spelar” triangel. Idag blev det annorlunda ceremoni i hamnen pga stark vind. Efter gudstjänsten gick orkester, präster med följe inte ut på piren och ombord på en båt utan bara ner till kajkanten. Där välsignades vattnet och korset kastades i havet. Det blev inte mycket till simtävling mellan ynglingarna utan den som ville ta korset fick helt enkelt vara snabb och hoppa i först.

 

 

 

Det kändes lite snöpligt i år. Ungefär som att ceremonin i hamnen knappt hann börja förrän den var slut. Efteråt kan den som vill gå in i kyrkan vid hamnen och tända ljus. Det vill många, men jag lyckades ta mig in. Det är sta’ns äldsta kyrka och den är väldigt vacker. Målningar och ikoner från olika tidsepoker i olika stilar. Mörka, lite mystiska delar och ljusa delar med vackert ljusinsläpp. Synd att den inte är öppen utom vid gudstjänst o likn.

dsc02700

Försökte få med allt: de svarta molnen, det upprörda havet med mycket vita gäss, kylan. Och som vanligt när man försöker få med allt blir det nästan ingenting. Men kolla färgen på havet – det var allt annat än inbjudande blått idag!

Ikväll blir det middag ute på lokal och sedan ska jag njuta av helgslutshelgen. På måndag är det vardag och business as usual. Då gäller det att komma ur helgstämning och julbubbla tills det är dags igen 1:e advent. Det lär inte vara några större problem för jag har lektion i grekiska måndag morgon. Och fas 1 i bokskrivandet ska avslutas. Och pyntet ska bort och städattiraljerna fram. Och….ja, som sagt, dags för vardag igen.

Ha en skön helg!

PS. Foton från vandringen i tisdags finns nu på min flickr-sida! En hel del fina foton om jag får säga det själv…

fyrverkeri-1
Förlängt nyårserbjudande!
Boka före den 31 januari och få 25 % rabatt per person på vandringsvecka före 15 juni 2017.
Mer info på hemsidan inspirewiz.com
Välkommen!

 

Tema ”Turist på östra Kreta”: 3. Libyska havets brud

Tanken med temat är att ge några tips och lite kommentarer kring att besöka östra Kreta. Vad finns att se, vad bör undvikas osv. Heltäckande för området? Det är en omöjlighet, men något att börja med! Jag vet inte i skrivande stund hur många inlägg det blir och vilka dagar de publiceras, men de kommer i obruten följ.

DSC01146

Eget foto

Idag ska du få följa med in i min stad – Ierapetra, ”Libyska havets brud”. Det är Kretas fjärde största stad, Europas sydligaste stad, enda stad på sydkusten, den stad i Grekland som har varmast väder (lugn, vi har ofta en skön bris) och biskopssäte för området Ierapetra-Sitia.

 

6

Eget foto

Ierapetra ligger i södra änden av Ierapetraslätten mellan Diktibergen och Triptibergen. Här är Kreta som smalast, bara 15 km. På 60-talet kom en holländare på att det speciella varma klimatet lämpade sig alldeles utmärkt för växthusodling. Och på den vägen är det. De är inte vackra, men producerar massor av ljuvliga grönsaker som också säljs utanför Kreta, främst till grekiska fastlandet. Växthusodlingarna har gjort området till att av de områden som låg högt på listan över medelinkomst i Grekland, men känner givetvis också av den ekonomiska krisen.

Turismen är alltså inte områdets huvudnäring och det, tycker jag personligen, är en av områdets största tillgångar. Här är du inte en turist bland många utan en välkommen gäst i en levande stad som inte gör sig till eller anpassar sig. Här går livet och vardagen sin gilla gång. Många som besökt andra delar av Kreta säger att folket här nere är de vänligaste de mött. Kanske det beror på att det inte finns ett beroendeförhållande mellan dig och lokalbefolkningen.

Jag tycker dock att Ierapetra kunde anstränga sig lite mer för att locka turister. För tillfället finns t ex ingen officiell hemsida, den nya är inte riktigt klar. Det borde den så klart vara, men siga siga, det kommer! För din del är det inga problem för du kan kontakta mig för mer information.

Sta’n har en lång historia som du kan läsa i guideböcker eller på nätet. Jag tänkte nämna några sevärdheter och orientera dig lite i sta’n.

Som alla städer med självaktning på Kreta finns en borg. Den kallas venetianska borgen, men är faktiskt byggd på en tidigare borg. Bredvid finns fiskehamnen som är en fullt fungerande och aktiv fiskehamn. Mitt emot klockstapeln vid fiskehamnen ligger sta’ns äldsta kyrka, Afendi Christo. Om du tittar noga så ser du att den till viss del ligger under gatunivå.

Ovanför fiskehamnen ligger gamla sta’n med sina slingrande gränder. Bebyggelsen är en blandning av gamla och nyare hus. I gamla sta’n finns Napoleons hus. Han sägs ha övernattat där 1798 på väg till Egypten. Här står nästan dagligen franska turister och fotograferar ur alla möjliga och omöjliga vinklar.
En bit ifrån finns en moské med minaret och fontän, byggd av osmanerna/turkarna. När du står på det lilla torget och tittar på moskén står du under havsnivå.
Och ännu lite längre västerut finns en anlagd damm eller liten ”sjö”. Vid en sida ser du en gammal mur. Det är en rest av en stadsmur som ottomanerna byggde för att skydda sig från pirater o likn. Det kan tyckas som om den ligger för långt inåt land, men havet gick längre upp, en flod har runnit genom sta’n (där nu en av huvudgatorna går) så det har sin förklaring.

Styr nu kosan genom gamla sta’n mot Arkeologiska muséet. På vägen kan du passera Ierapetras huvudkyrka, Agios Georgios (som är sta’ns skyddshelgon). Den byggdes under ottomanernas tid ovanpå en gammal kyrka.

På Arkeologiska muséet finns fynd som gjorts i området, bl a i Gournia (se förra inlägget) och Vasiliki. Strax utanför sta’n (västerut) pågår utgrävningar av en mindre amfiteater. Ska bli spännande att se framöver vilka fynd som görs.

Gå mot havet och sväng sedan vänster så kommer du till Frihetstorget som är den centrala platsen i sta’n. Härifrån strålar de största gatorna åt olika håll och där finns olika butiker för den shoppingsugne.

Om du går ner på strandpromenaden och tittar österut ser du en stor kyrka med andra byggnader som ligger nära havet. Här är biskopssätet.
När du strosar runt i sta’n kommer du att snubbla över flera fina kapell och kyrkor.

Strandpromenaden (den färgade linjen på kartan) börjar i öster vid hotell Petra Mare och slutar i väster vid den konstgjorda dammen. Den gröna färgen visar var du hittar tavernor och caféer. Den gröna delen som är närmast österut (till höger) kallar vi bland ”turistdelen”. Här ligger de flesta turistshopparna och en del av tavernorna har säsongsöppet. Den gröna delen som är närmast fortet är den del som är igång året runt. Samma goda regel i vår stad som på andra platser runt om i världen: ät där lokalbefolkningen äter om du vill ha bra och prisvärd mat.

ierapetra

Google maps och egen markering

På kartan ovan ser du också att vi har tre stränder i sta’n. Den som ligger längst ut till vänster är inte så välbesökt, jag antar att det beror på att där är inga solstolar och det är besvärligt att bada. Den lilla stranden mellan fortet och färjeläget ligger strax nedanför tavernor och café – praktiskt! Den strand som börjar vid idrottsplatsen (det blå, långa huset) fortsätter en bra bit utanför bilden.

Aktiviteter tycker jag att du ska fråga om på hotellet eller på någon ”travel agency” (de finns i centrum av sta’n). Det finns t ex dykklubb, ridskola, vattensporter, vandring (lilla jag…), jeepsafari. Och givetvis har vi bar- och klubbgata, tavernor, caféer, kafenion, ouzerier, turistshoppar. I centrum hittar du gott om bankomater, postkontoret, busstationen mm.
Bussar går flera gånger dagligen till Iraklio, Agios Nikolaos och Sitia. De lokala linjerna följer oftast kustvägarna så bergsbyar nås med hyrbil eller taxi. Annat sätt att transportera sig är charterbolagens utflykter eller köpa utflykt hos ”travel agency”.
På sommaren, från mitten av juli till slutet av augusti, har vi en större kulturfestival som heter Kirvia. Musik, dans mm vid borgen, på öppna platser, på idrottsplatsen. Det händer mycket runt om i sta’n! Dessutom har varje by sina egna högtider och festligheter, t ex när bykyrkans helgon har namnsdag.

I Ierapetra kan du ta färja över till ön Chryssi. Den är så bra på att göra reklam för sig att jag inte nämner så mycket här. Om du åker dit så gå över till andra sidan och njut av en fantastiskt vacker vy! Du står på en vitrosa snäckstrand, blickar ut över ett hav i fler turkosa och blå nyanser än du visste fanns och njuter av vackra Kreta i bakgrunden. Det är varmt på ön, tänk på att ta med vatten, skyddande kläder och lektyr. Det är som en dag på stranden fast du kan inte gå hem när du känner för det utan måste vänta på båten. Taverna finns på ön.

På lördagar är det gatumarknad på en sidogata till huvudgatan (nära norra infarten). Den är uppdelad i två delar kan man säga: grönsaker och frukt samt kläder, hushållsprylar mm. Den öppnar kl 8 och stänger kl 14. Saluhallen försvann någon gång i slutet av 90-talet (mycket saknad), men det finns gott om grönsaks- och frukthandlare i små butiker längs gatorna. Livsmedelsbutikerna har också bra kvalité i sina grönsaksdiskar.

Hotell och lägenheter finns i olika prisklasser, storlekar och utseende. Det är här som på de flesta andra platser – du får bättre priser om du vänder dig direkt till hotell och lägenheter istället för att boka via booking.com el likn. De flesta har idag bokning online via egna hemsidor.

Ja, det var väl i stora drag vad vår lilla stad bjuder på. Stämningen är lite svårare att förmedla, men en levande stad där tempot är lugnt. En bra bas för att uppleva östra Kreta och/eller koppla av och ha det skönt.

Jag har försökt att inte bli överentusiastisk typ ”försäljare som försöker tvinga till köp” så du blivit avskräckt. Men jag hoppas att det framgår att Ierapetra skiljer sig från andra orter, hur det skiljer sig och att det kanske kan locka till besök. Du är så välkommen!

Nästa blogginlägg kommer att handla om byar. Eller fina vägar. Vi får se. Ha en skön helg!
(har jag glömt något om Ierapetra eller du har några frågor – skriv gärna i kommentarer)

RESTIPS – BOKA NU! Vandra på vårvackra Kreta!
Mer information på hemsidan inspirewiz.com
om upplägg, förutsättningar, pris, bokning, referenser mm.
Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!

 

 

Iraklio? Heraklion? Irakleio?

Det är inte lätt med namnen på grekiska städer och byar, så här säger Wikipedia om Iraklio:
Efter språkreformen 1976 är det officiella grekiska namnet Ηράκλειο, transkriberat Iraklio. Heraklion är den äldre, högspråkliga formen, på grekiska `Ηράκλειον, som oftast efter uttalet skrevs Iraklion. Det äldre italienska namnet var Candia.

Igår åkte jag från Kretas 4:e stad till Greklands 4:e stad – lustigt sammanträffande. Bussturerna är lite ändrade i och med nya National Road. En del av sträckan med buss går från Malia till flygplatsen och har många hållplatser. Väldigt tråkigt, bara hotell, hotell, barer, hotell, turistbutiker, hotell. Tacksam att jag bor utanför de stora turiststråken. Finns expressbussar också, blev en så’n hem på eftermiddagen.

Jag har tidigare skrivet att jag inte tyckte om Iraklio förr, men under de senaste årens besök har sta’n tagit sig närmare och närmare mitt hjärta. Igår blev det tydligt: jag älskar denna underbart galna stad! Här är ett tempo som tar andan ur en, men bara en parallellgata bort finns alltid lugn och ro. Och utan karta går jag alltid vilse, men det gör ingenting för det finns så mycket att upptäcka. Här finns gamla tjusiga byggnader tillsammans med små ruiner av gamla hus bredvid nya glasfasader. Det är som flera städer i en! På en lugn gata sitter folk och diskuterar över en kopp kaffe – det är som Paris. En annan gata syns knappt pga alla vespor – det är som Rom eller Florens. I basaren flyttas jag tillbaka många år till Izmir. Torg, parker, murar, fontäner, kyrkor – you name it!

Plötsligen en öppen dörr in till en hyllningsutställning till El Greco, tydligen 400 år sedan han dog. Kulturpoäng!

Letade upp lilla tvärgatan i basaren och taverna Knossos. Go’a gubbar lagar go’ mat. Lika märklig upplevelse varje gång: maten är som att sitta i en by och njuta av vad mor i huset lagat men jag sitter ju i en stor stad!?

Shoppa är inte min grej, trots att rea pågår. Upptäckte efter ett tag att det fanns en stor fördel med att slinka in i butiker: luftkonditionering! På jakt efter linne, försöker handla så mycket grekiskt jag kan, men kläder är lite besvärligt. Har svårt för allt konstfiber och tycker att det är konstigt att det dominerar i ett så’nt klimat. Gled in på Marks & Spencer och hittade bomullslinne.

Gick in i kyrka, trodde att det skulle vara lite aktivitet eftersom en av de viktigaste perioderna startat. 1-15 aug är det dags för Kristi förklaring och Marias död och himmelsfärd. Fastetid med många och speciella mässor. Det var lugnt, tände ljus, satte mig och njöt en stund av friden.

Kaffe med crêpes på stammisfiket. Tiggare fanns det ganska gott om. Priset tog en liten tjej som gick runt med ett dragspel. Hon ställde sig vid bordet, spelade och förväntade sig pengar. Det enda kruxet var att hon inte kunde spela överhuvudtaget! Kanske all idé att börja i den änden.

Ingen fotosafari, får bli nästa gång. Och jag hann inte heller ut på långa piren. Där kan man se hur vackert Iraklio ligger.

Fullproppad buss på väg hem, slumrar till lite då och då. När vi kör in i Aghios Nikolaos får jag syn på en gatuskylt: Walt Disney! Undrar varför han har en gata uppkallad efter sig på Kreta?
På en stor skylt vid busstorget står det att man kan åka till Spinalonga på barbeque. Känns lite smaklöst på nå’t sätt att ha grillparty vid den gamla spetälskekolonin. Men de lär inte ha spottat i glaset och tackat nej till en festkväll på sin tid så kanske de ler i sin himmel.

Skönt att vara hemma igen i Ierapetra, men ser redan fram emot nästa besök. Fotosafari i september kanske…..

(några foto blev det, finns på www.flickr.com/photos/ialofquist/)

 

Nya marker

Dags för vandring och denna gången var vi begåvade med bil. Tyvärr är det svårt att vandra i nordöstra Skåne pga dåliga allmänna kommunikationer så vi passade på. Det blev en fin dag på Näsumaleden.

Premiärtur för min medvandrare och för oss tillsammans denna säsongen. Vandringar blir annorlunda om jag är ensam eller har sällskap. Fördelen med sällskap är att vi kan dela det vackra som då blir dubbelt så vackert och slå våra kloka huvuden ihop när verklighet och karta inte stämmer. T o m planerandet blir annorlunda, förresten eftersom man som ensam vandrare måste planera allt och ibland infinner sig idétorka. Mycket avhandlas på en vandring – både inombords och mellanbords (kan man säga så?).

Det började bra med att vi inte riktigt förstod var vi skulle gå på leden så den vänliga lokalbefolkningen fick engageras. Snart var vi på väg och det var väldigt fint. Omringade av ås påminde det emellanåt om att vandra i bergen på Kreta. Plötsligen öppnar sig en platå eller, som här, en dalgång. Naturen är fascinerande och vacker….och alldeles gratis bara ligger den där och väntar på oss.

Vi fick uppleva skog och öppen terräng, små stugor och gamla gårdar, bäckar och sjöar. Som jag skrivit i tidigare inlägg är det en fördel att det inte grönskar för mer framträder och det är tydligare.

När vi kom tillbaka till Näsum blev vi nyfikna på deras stora kyrka och återigen dök det upp vänlig lokalbefolkning. Det hämtades nycklar och vi fick en liten visning. Vi kände oss inte färdiga med dagen utan styrde bilen mot Kjugekull. Jag kan verkligen rekommendera ett besök för den som uppskattar dramatisk natur och fina vyer! Avslut vid Bäckaskog nere vid Oppmannasjöns strand där allt var stilla och blågrått.

Dagens vandring: Näsumaleden på everytrail.com
(mer info om Näsumaleden hittar du här och om Kjugekull här)
Dagens foto: min foto på flickr.com

Tips

– Näsumaleden är märkt med blå markeringar och det är tydligt.

– skriv ut papperskarta och/eller ladda ner leden.

– parkera eller åk buss, gå till kyrkan där du kan gå på leden vilket håll du vill.

– leden har två korta ”utlöpare” som vi valde att inte vandra eftersom vi fått gå ”fram och tillbaka” samma väg. När de dyker upp så finns pilar på 3 håll – se upp så du väljer rätt.

– blå pilar till rastplatser. Lite dumt att de har samma färg som ledmarkeringen, men det finns ett träd och ett bord avbildat på rastpilarna.

– längs leden finns intressanta informationstavlor.

– leden är en kombinerad cykel- och vandringsled så den är lätt att vandra.

– var inte stilla för länge vid fika, det är fortfarande kallt med risk att börja frysa och bli nerkyld! Fika oftare och kortare istället.