Kategoriarkiv: Inlägg 2018

Väldigt lyckad spontanutflykt

Temperaturen har sänkts något under helgen med hjälp av ganska kraftig vind från norr – ljuvligt! Plötsligen gick det att andas igen, lust och möjlighet att göra något kom. Så vad tar man sig till en söndag efter långfrukost? Jo, en biltur!
I min pågående strandinventering ingår att undersöka Xerokampos, en plats som ofta nämns när det pratas stränder. Men det är en bra bit dit från Ierapetra, jag skulle inte köra dit bara för en stranddag utan kombinera med något annat, t ex en biltur. Startar man tidigt från Ierapetra, säg vid 8-tiden, så kan man få 3-4 timmar på stranden. Startar man senare så blir det kanske bara ett dopp och en liten stund att torka i solen. Allt efter behag!
Jag fick idén sent så jag strök strandtid. Lämnade Ierapetra vid 11:30 och var tillbaka vid 18-tiden. Körde sakta, stannade då och då för att läsa karta, njuta och fotografera.

För att inte kartan skulle bli för plottrig tog jag bort kuststräckan Ierapetra – Makri-Gialos! (klicka på bilden för större format)

Det finns de som påstår att östra Kreta är som en öken. De har antagligen bara färdats längs med kusterna och på sommaren. Om man drar en streck från Ierapetra upp mot Pachia Ammos vid Mirabellobukten så är landskapet höger om den strecken ett spännande landskap. Här blir ravinerna fler och fler ju längre österut man kommer. Det är som om landskapet slitits sönder eller bara spruckit. Det känns inte öde, bara orört och mäktigt. Men berg är aldrig ogina så här och var finns slätter rika på odlingsmöjligheter och olivträd. Och det händer något hela tiden! Det är som om naturen och landskapet vill säga: ”Välkommen! Roligt att du kom! Nu ska vi underhålla dig och visa allt vi har och kan!”
Min mor säger att ”Den som inte kan uppskatta naturen är fattig”. Jag skulle vilja fortsätta meningen med ”…och den som inte grips och förundras av landskap är avdomnad.”

Nu kör vi!

Sträckan Ierapetra – Goudouras är mer eller mindre transportsträcka. Från Goudouras upp mot Ziros får du ett första smakprov på hur underbart dramatisk och växlande östra delen är! Landskapet känns orört och stilla, här finns ingen trängsel. Och precis när du undrar om det bara finns berg här så öppnar sig en stor odlingsslätt vid Ziros fötter. Här blir det tydligt varför byar byggs där de byggs. Vi kan undra varför man bygger på bergssluttning när det skulle vara enklare att bygga på plan mark, men på bergig ö måste all odlingsbar mark tas tillvara.

Så svänger du ner mor Xerokampos och upptäcker att det står att litet flygplan parkerat på din vänstra sida! Lugn, du kör längs med ett militärt område där Greklands flygvapen (Hellenic Air Force) håller till. Kör en bit, stanna sedan vid kanten och titta snett bakom inåt land. Mäktigt, eller hur? En slående utsikt med berg efter berg som avtecknar sig i fjärran.

Snart börjar vägen ringla sig ner till Xerokampos. Ta det lugnt och bara dra in vyn över vägen, stranden, havet och himlen! Här har du inget val – det går inte att stressa. Xerokampos är lite underlig, jag hittade ingen egentlig by. Här finns gott om mindre pensionat, hus, rum att hyra, B&B, ”guest house”. Jag såg tavernor, men det här är nog en plats man söker sig till för en semester i lugn och ro. Här finns flera stränder, men mer om dem i mitt strandinlägg i slutet av månaden.

Från Xerokampos kör du mot Zakros och nu får du hålla i ratten! Du färdas genom raviner som får dig att känna dig precis så liten som du är. Bergsväggarna känns inte hotande utan mer omslutande och vaktande.
Och innan du har hämtat andan ramlar du ut på Zakros-slätten och allt är olivgrönt. Jag hade tur med vinden för den gör att olivträden växlar i silver och grönt vilket är något av de vackraste fenomen jag vet. Som ett böljande sädesfält i Skåne.

Nu klättrar du upp till byn Adravasti där du tar av mot väster. Bergen fortsätter att bjuda på nya vyer och formationer hela tiden. Du hinner nästan inte njuta av en förrän den avlöses av en annan. Vid byn Sitanos dyker det upp vindkraftverk och solcellsanläggningar. Störande? Nej, tycker jag inte. De är bara uppställda, inga stora ingrepp i naturen. De visar tillsammans med det urgamla landskapet att gamla och nya tider kan samsas alldeles utmärkt, att varje tid har sina behov.

I Sitanos kan du välja att fortsätta söderut, jag valde västerut. Min plan var att strax ovanför byn Sandali gena över på en liten väg till Maronia. När jag väl stod där så visade mina två papperskartor, Google Maps och verkligheten olika versioner. Jag satsade på verkligheten, ville inte utsätta Panda för några jeepliknande vägar, så jag fick fortsätta norrut. Men det gjorde ingenting för jag hann inte köra långt förrän pang! Där kom en annan odlingsslätt och i fjärran låg Sitia och solade sig. Började fundera över hur mycket vackert man kan ta till sig när det bara kommer och kommer i en aldrig sinande ström.

Är du sugen på något eller hungrig så stanna till vid tavernan i Stavromenos. Jag åt där för ett par år sedan. Underbart god mat och så löjligt lågt pris att jag nästan föll av stolen! Och då är utsikten gratis.

Vid Epano Episkopi beslutade jag att testa en vägstump som jag sneglat på när jag passerat på stora vägen. Vilket lyckokast! Vägen ledde rakt ner i en grön gryta där det inte bara grönskade utan fanns en mängd olika träd och buskar. En sådan blandning ger fler gröna nyanser än man visste fanns.

I Etía finns tydligen en väldigt välbevarad och fin venetiansk villa läste jag senare på kvällen på nätet. Så kan det gå när man inte läser på före, men nu har jag ju en ursäkt att få köra dit igen.
Här vill jag varna dig för att välja att köra mot Epano Pervolakia! Det är, i klartext, den absolut värsta körupplevelse jag haft över huvud taget någonsin. Och jag har inte svindel. Det är en grusväg som går mitt på en ravinsluttning så du har bergvägg på ena sidan och stup på den andra. Vägbredden är högst en bil. Kör istället nöjd och glad ut till stora vägen för transport hemåt.

Det är svårt att få fram hur storslaget och underbart vackert landskapet på östra Kreta är och vilka upplevelser, framför allt känslomässiga, det ger. Jag önskar att jag var bättre på att förmedla alltihop. Alla ord som jag saknar nu medan jag skriver kommer att dyka upp när jag skickat ut blogginlägget i cyber space.
Den musik som då och då ute i landskapet ljuder i min skalle är klassisk musik. Den passar så bra tillsammans med det som omger mig. Majestätiskt, dramatiskt, uråldrigt, tryggt, varierande, bedårande, vackert, unikt och…ja, bara så himla grant!
Och inte blev det sämre av att jag efter en kurva fick njuta en stund av en rovfågel, kände mig som den gäst jag är här på jorden.
Mitt i bilturen dök en tanke upp hos mig: ”Hur skulle jag nå’nsin kunna flytta ifrån det här?”. Så jädra fantastiskt är det!

Imorgon fortsätter strandinventeringen även om jag hellre gett mig upp i bergen och ut i naturen igen, men kretensisk högsommar är obarmhärtig. Temperaturen ska gå upp igen och vinden lägga sig imorgon.

Ha en skön kväll!

PS. Några foton på min flickr-sida!

PPS. I lördags fick jag tag i hundägaren (se inlägg Biten)! Utan knot fick jag ersättning för utlägg och ”Sorry, sorry, sorry”.

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Gå till källan, men drick försiktigt

”Vad är det som händer i Sverige? Hur kunde ni släppa in dem? I Sverige av alla länder!”
Den grekiske gamle skolläraren hade följt det svenska valet 2010 på internet och tittade uppfodrande på mig.
”Jag vet inte, jag förstår det inte heller. Det är mycket märkligt. Och inget jag är stolt eller glad över.” svarade jag.
Han fortsatte med att uttrycka förvåning över att Sverige som hjälpt så många, som stått för humanism, nu också drabbats av extremhögern. Han var ledsen och upprörd. Som exempel på hjälp från Sverige berättade han om sin barndom under andra världskriget då sändningar med block, pennor mm från Svenska röda korset gjorde det möjligt för barnen att gå i skolan.
Jag var tacksam över att vi fortsatte att prata om gamla tider så jag slapp försvara eller förklara det jag inte kunde: Sverigedemokraterna hade precis blivit invalda i den svenska riksdagen.

Grekland har sin extremhöger i partiet ”Gyllene gryning” som har ett stort inslag av kriminella element vilket anmälningar och rättegångar vittnar om. För mig är det väldigt märkligt att de är så stora som de är i ett land där medborgarna upplevt militärjunta, men det är väl kanske bara den ack så ofta motsägelsefulla mänskliga naturen som gör sig gällande. För övrigt talar greker gärna om de onda ottomanerna och om kampen under andra världskriget, men inte gärna om juntatiden. Märkligt och farligt. Det som sopas under mattan kan glömmas för att sedan hända igen. Och igen. Kanske det bara ligger för nära tidsmässigt.

Tillbaka till Sverige!

Valår igen i år och jag har surfat runt för att skaffa mig lite information om vallöften och valmanifest. För cirka en månad sedan såg jag att Sverigedemokraterna fick 20-25 % stöd beroende på olika opinionsinstitut. Det betyder att var 4:e till var 5:e person i väljarkåren kan tänka sig att lägga sin röst på Sverigedemokraterna. Det skrämmer mig.

Representanter för Sverigedemokraterna hävdar då och då att de blir missförstådda. En sorts offermentalitet där de spelar på att vi ska tycka synd om dem. Ett mycket fult men kanske effektivt grepp.

Sociala medier börjar svämma över med lösryckta citat och artiklar duggar mer och mer tätt. Det handlar ofta om rasism, koncentrationsläger, nazismen o likn. Det finns fler exempel på stater som haft nationalistiska och/eller ultrahögra regeringar och ingen av dem slår an några positiva strängar hos mig.

Jag insåg att det mesta jag vet om Sverigedemokraterna har jag hört i andra hand så varför inte gå direkt till källan! Helt enkelt ta reda på vad de själva säger, få en helhetsbild.
Det första jag fick göra var att fundera över och ringa in begreppet rasism. Det visade sig inte vara så enkelt som det ofta verkar i media. Ordet kan ha flera och olika betydelser beroende på sammanhanget och det är en svaghet att vi inte gör klart vad vi menar när vi diskuterar. För den som vill läsa mer om begreppet rekommenderar jag Forum för levande historia där du bl a hittar ”Rasist? Inte jag”, en begreppsinventering av Anders Hellström.
Sverigedemokraterna hävdar själva att de inte är rasister eftersom:
”…vi definierar nationen i termer av kultur, språk, identitet och lojalitet, och inte i termer av historisk nationstillhörighet eller genetisk grupptillhörighet,…” (Sverigedemokraternas principprogram)
För mig som humanist är rasism så fjärran att det skorrar i hela mig, ungefär som när man drar naglarna över svarta tavlan. Jag bestämde mig för att försöka lägga det åt sidan och läsa så faktafokuserat och objektivt som möjligt. Inte enkelt, man får hålla ett öga på sig själv hela tiden.

Som uppvärming tittade jag på deras hemsida på ”Vår politik från A till Ö”. Där fanns en del som fick mig att höja på ögonbrynen, men också en del som lät rimligt vid ett första ögonkast. Gick vidare till deras ”Sverigedemokraternas Principprogram 2011” och började läsa.

Jag tänker inte slänga ner lösryckta citat eller kommentera enstaka delar utan mitt tips är att gå in, ladda ner, läs och fundera. Du får vara beredd på en del motsägelser och inkonsekventa utfästelser. Du får vara beredd på att några ord används annorlunda än vad du är van vid. Du får vara beredd på att bli förvånad över hur genomarbetat och välformulerat programmet är. Du kommer kanske att, som jag, skrämmas av och undra över vem den slipade personen är som satt principprogrammet på pränt.

Mitt slutintryck är att deras samhälle vill jag inte leva i och jag tror inte att de vill ha mig i sin socialkonservativa nationalstat. Antagligen har jag straffat ut mig redan genom att det är andra gången jag bor utomlands, dvs jag är inte ”lojal” och är troligen inte född med rätt ”essens”.

Om en bra thriller säger man att den ska tangera verkligheten, den ska vara möjlig även om den är otrolig. Att läsa Sverigedemokraternas principprogram är som en thriller, men när man börjar förstå och inser att innehållet är möjligt och troligt om de får makten blir thrillern en rysare.
Jag blev kall långt in i själen.

Att rösta är en skyldighet och en rättighet. Min röst är postad och i år blev det inte blankröst vilket det blivit några gånger när jag inte funnit någon att ge förtroende. Proteströsta? Aldrig och framför allt inte på ett parti som är ljusår ifrån vad jag tror på och står för.

Låt oss tillsammans marginalisera mörkrets makter!

PS. Om du vill diskutera lite när du läst om deras politik så hör gärna av dig! Enklast genom att skriva en kommentar nedan.

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Mamma Mia!

Två svenskar skrev musik och text mellan 1972-1982. Under de fem första åren fick de ibland texthjälp av sin manager.
En engelska började 1997 skriva en musikal med svenskarnas musik. Musikalen handlar om en utländsk kvinna som bor på en grekisk ö med sin dotter som ska gifta sig.
Musikalen hade premiär 1999 och filmatiserades 2007.

Vad passar bättre än att två utländskor, en svenska och en engelska, boende på ön Kreta ser den grekiska uppsättningen av musikalen!?

Så i fredags bänkade vi oss på Nikos Kazantzakis utomhusteater (Oasis) i Iraklio för att se Mamma Mia! Det är originaluppsättningen från 2016 i Aten som gett sig ut på turné i Grekland.

Precis innan det skulle börja slogs jag av en tanke: tänk om alla sånger är översatta till grekiska! Vi kom fram till att det kan de inte vara, inte så kända låtar. Fast vi kan ju sjunga med i alla fall, kom vi fram till.

Texterna var översatta till grekiska. Och nej, de engelska orden var nästan helt borta i våra skallar när de där framme hela tiden sjöng något annat, de distraherade när de sjöng ”fel”. Men när de slutat sjunga en sång kom vi på orden! Fast det var ju så dags….
Jag gick i helgen ut på nätet och det är tydligen så att sångerna översätts till det språk där musikalen sätts upp, t ex så var de översatta till svenska i den svenska uppsättningen. Oj, så besviken jag hade blivit om jag åkt och sett den!
Varför gör man så? Vill man inte ha en delaktig publik? Mycket märkligt! Och vi två var inte de enda som småsjöng på engelska – det är ju trots allt så att låtarna är kända i originalversion.
Häng med på Mamma Mia på grekiska:

Förutom sångtexterna så var det en bra uppsättning. Den där speciella Mamma Mia-glädjen med glimten i ögat lyste igenom sorg och vemod. Precis som vi tycker att den ska vara! Givetvis är inte handlingen exakt likadan i musikalen som i filmen, men att ha sett filmen hjälpte mycket för att hänga med.
Många bra sångare. Vi förstod på publikens reaktioner att Despina Vandi (Donna) är känd, men det var fler som sjöng bra (bl a den unga tjejen som spelade Sofie) och det fanns några som spelade ut så att även vi som inte förstod språket låg dubbla av skratt.
Några scenbyten gick lite långsamt, men det är otroligt vad man kan åstadkomma på en ganska liten scen och med enkla kulisser. Teatern i sig var också en positiv bekantskap. Lagom stor, bra akustik, bra läge. Det är nå’t speciellt när man tittar upp och ser stjärnor och vinden prasslar i trädkronorna i den sammetslena medelhavsnatten.  Och då och då passerade flygplan på väg till eller ifrån flygplatsen, men det störde inte.

Så knöts det ihop på flera nivåer – det svenska, engelska och grekiska. Omgivna av greker i huvudstaden på Zeus ö var det som om vi var där hos Donna och alla de andra. Eller de hos oss. Magiskt.

Ha en skön vecka!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Biten

Detta blogginlägget skulle handla om något annat, men ibland får man böja sig för verkligheten. Det kommer en ny vecka för nya blogginlägg.

Jag skrev i förra inlägget att tillvaron står stilla, högsommaren är den tråkigaste perioden här nere. I lördags satt vi två stycken på vårt kafenio uppe vid marknaden och försökte peta i oss lite vin och meze i hög luftfuktighet. Och konstaterade att det är verkligen inte mycket man kan göra i det här vädret, det händer ingenting. Men man ska akta sig för vad man säger…

Vi tog våra kassar och gick sådär lugnt på trottoaren som man gör när det är över 30 gr, eftermiddag och fuktigt. Trottoarerna är ofta smala så vi fick gå efter varandra. Jag först och sedan Kathleen med sin kopplade hund. På en förstukvist satt tre personer med sina tre hundar och fikade eller åt, grinden öppen ut mot trottoaren. När vi passerade for en av hundarna ut och högg mig i benet. Fullkomligt oprovocerat på alla sätt. Nästa hund var på väg ut genom den öppna grinden och skulle göra ett utfall mot Kathleens hund. Människorna försvann snabbt in med hundarna och vi fortsatte gå. Hela situationen var alltför aggressiv och upprörd för att vi skulle kunna stanna och prata.

Jag tittade ner på benet där blodet rann. Rädsla blandades med smärta så jag blev så fruktansvärt arg. Det var nog tur att vi inte kunde stanna och prata. Jag satte kurs mot sjukhuset där jag fick jättebra mottagande och hjälp. Förhållningsorder av doktorn och ny information om sprutor som jag inte kände till. Hon skrev ut en stelkrampsspruta och antibiotika och sa att jag behövde inte komma tillbaka om apoteket kunde ge sprutan. Jag linkade iväg till mitt apotek och jodå, han kunde sticka mig i armen. Smidigt!

Min strandinventering har pausats, tror inte att det är riktigt rätt miljö att vistas i med sår. Ingen omläggning eftersom vi har så varmt och fuktigt. Ser ut att läka bra, jag hoppas bara att det lite djupare såret efter en av huggtänderna läker nerifrån och upp. Jag har sökt hundägaren några gånger för att följa upp händelsen och begära ersättning för spruta och medicin. Givetvis är hundägaren nu frånvarande. Ett ack så vanligt beteende hos den som vill undvika konflikt. Kanske, kanske det också finns lite medvetande om skuld och därför lite skam. Jag kan bara hoppas!

Ska man nu vara rädd för att åka utomlands? Absolut inte. Detta kunde precis lika gärna hänt i Sverige. Vi pratar inte om gatuhundar eller liknande utan om sällskapshundar med oansvariga ägare. Det finns tyvärr både här och där.
Jag fick senare veta att hundägaren inte går ut med de här hundarna. Grannen mittemot mitt hus går ut 1 g/dag med en av sina hundar, den andre släpps ut då och då för att springa runt lite i gamla sta’n. Övrig tid kissar de på balkongen och, antar jag, inomhus. Den stora hunden två hus bort som står och skäller på takterassen får en liten promenad varje morgon. Jag vet att det i Sverige (och antagligen i många andra länder) avlas fram ”toy dogs”, dvs små, små hundar som man kan ha i handväskan eller under armen.

Hundar är djur. Fascinerande och underbara djur. De är sociala flockdjur precis som vi människor och det är därför vi går så bra ihop och har så stort utbyte av varandra. Men faktum kvarstår: hunden är ett djur. Den är inget gosedjur eller en accessoar eller leksak för barn eller ett inslag i interiören eller någon som man ”har” för att…ja, ibland verkar det vara trendigt att ”ha hund”. Och det är inte så att man har hund utan man lever med hund.
Och liten hund är inte mindre ”farlig” än en stor hund, ofta tvärtom! Du som har hund – vet du vad den har för ursprung och vad det innebär? En liten hund kan dölja en tuff grythund med massor av dådkraft och det måste få utlopp på något sätt. Dock inte på andra människors vader…

Vi ska vara glada över att hunden är så anpassningsbar eftersom det gör att den klarar sig ganska bra i våra onaturliga miljöer. Men då måste vi se till så att hundens behov tillgodoses för de finns kvar även hos en hund som bor i sta’n! Och en hunds behov är inte bara att få mat, vatten och en korg att sova i. En hund behöver röra ordentligt på sig (rastas), den behöver gå ut flera gånger om dagen, den behöver använda huvudet, den behöver socialiseras på sina artfränder och träffa dem då och då, den behöver trygghet och kontinuitet. Som hundägare har man ett ansvar!
Och det är inte kärnfysik det är frågan om, bara lite informationsinhämtning och tankeverksamhet. Exempel: En hund förorenar inte i sitt bo, den lämnar boet för att uträtta sina behov. Vänd på det – skulle du kissa i sängen, ligga kvar och tycka att det var ok?
Ett annat exempel: Vi river ditt gymkort och busskort. Du får gå ut en gång om dagen runt kvarteret. Skulle du bli frustrerad? Rastlös? Kanske t o m folkilsken??

Jag har haft hund och var under cirka 10 år instruktör i Brukshundklubben så den här händelsen avskräcker inte mig från att fortsätta gå på stadens gator och torg, vandra över bergen och genom byar. Det kunde skrämt livet ur någon annan. Det som gör mig så fruktansvärt arg, ja jävligt förbannad rent ut sagt, är alla så kallade hundägare som varken tar ansvar gentemot hunden eller andra människor.

Vid en källa ligger ett kapell och där kommer alltid ”Salt and Pepper” ut och hälsar när jag vandrar förbi!

Argo visade vägen på min första vandring på Kreta 2010. Han gick hem när vi mötte getter och herdar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag hoppas det blir någon ändring, ett systemskifte då hunden ses som det djur den är. Och jag hoppas få fortsätta att träffa go’a, glada hundar och vettiga hundägare!

Ha en bra helg!

PS. Upppdatering: två veckor efter attacken fick jag tag i hundägaren! Utan knot fick jag ersättning för utlägg och ”Sorry, sorry, sorry”.

De här unga skönheterna följde mig på en hel vandring (cirka 6 tim) över bergen. Kanelgifflar föll båda på läppen!

Ivrig och pigg följeslagare som gav upp och gick hem när jag tvekade för länge i en korsning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.

Välkommen!

Dramatiskt och händelselöst

Sedan förra blogginlägget har min tillvaro stått ganska stilla, den handlar mest om att få dagarna att gå. I nästa vecka är det månadsskifte och sedan är det bara augusti kvar innan det vänder och högsommaren mattas. Behöver jag säga att jag är förfärligt uttråkad och rastlös? Högsommaren här på Kreta är den tråkigaste, jobbigaste och värdelösaste tiden på året. Jag känner verkligen med dem som måste ta semester under juli-augusti och som vill resa hit.

Jag är förresten med i en artikel som var införd i Expressens söndagsbilaga 15 juli, fick tidningen med posten nu i veckan. Här kan du läsa den (pdf som öppnas i ny flik).

I övrigt har inte veckan varit så lugn varken där eller här. Jag har ett öga på Sverige och brandutvecklingen. Så härligt med all hjälp som kommit från andra EU-länder! Den där karavanen av polska brandbilar fick en tår att vila i ögonvrån. Och alla frivilliga som kämpar tillsammans med olika personal! Jag hoppas att det snart lugnar ner sig och att det kommer massor av regn!

Här i Grekland hade vi en brand i måndags som jag vet att det rapporterats om i Sverige. Det var cirka 4 mil nordost om Aten som den stora katastrofen inträffade. På tisdagen utlyste Tsipras tre dagars landssorg. Igår flöt bilar omkring på Atens gator efter ett sällan skådat skyfall. Synd att det inte kom i måndags!

Sociala media, dvs facebook i mitt fall, visar ofta sin sämsta sida i akut- och krislägen. Så ock denna gång. Det spreds mycket information som inte var bekräftad och i alltför många fall felaktig. Varför inte följa rapportering via nättidningar o likn istället? Visst, de kan också ha fel uppgifter, men de hinner i alla fall tänka till medan de skriver och lägger ut. På facebook är det alltför enkelt att klicka ”dela” och sedan kommer tanken. Förhoppningsvis.

Här på Kreta har vi än så länge bara haft fyra bränder (vad jag vet) vilket är otroligt med tanke på hur hett och torrt det är.

I Ierapetra har vi festival från mitten av juli till slutet av augusti. I tisdags var vi två stycken som skulle dra runt på sta’n, lyssna på en konsert, titta på folkvimlet eftersom butikerna skulle ha öppet till midnatt. Men det var precis som vanligt! Då påminde någon oss om landssorgen som gjorde att kvällens arrangemang var inställda. Jag började fundera över landssorg och försökte minnas om jag varit med om det någon gång. Estonia? Palme? Gamle kungen? Sökte på nätet och upptäckte att i Sverige finns inte landssorg! Tycker jag är synd för det är en möjlighet att visa respekt och medkänsla till den eller de som drabbats av något. Att tillsammans stanna upp ett tag, reflektera och hämta andan. Men i Sverige är det tydligen ”business as usual” oavsett vad som händer!

Igår körde jag upp till Iraklio för att köpa biljetter till ett av arrangemangen under deras sommarfestival. Jag lämnar recension i slutet av nästa vecka!
Strosade runt med kameran och fick syn på den här gatskylten som gjorde att jag kände mig hemma fast jag var borta:

Lasithi heter den region där jag bor, dvs där Ierapetra ligger!

Lång dag går mot sitt slut! Började i ottan med städning, det gäller att passa på innan hettan och fukten slår till. I nästa vecka fortsätter mitt pågående projekt: strandinventering!
Ha en skön och fridfull helg!

PS. Foton finns på min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Studiebesök x 4

Så var det dags igen! Jag har tidigare berättat att vår lärare i grekiska då och då ordnar ”utflyktsdagar” eller vad man ska kalla det. Han organiserar då olika besök och som avslutning äter vi lunch givetvis. Vi är ju i Grekland och här kan man inte göra något utan att äta…

I onsdags hade han lyckats få ihop fyra studiebesök och tre av dem kan du ta som turisttips!
(klicka på foton för större format)

Azorias

Jag har varit där uppe under en vandring och beundrat utsikten. Det är en utgrävning av en stad från arkaisk tid och bara det att det inte är minoisk tid är intressant.
Vi hade fått tillstånd av nå’n på ministeriet att besöka, platsen är alltså ännu inte öppen för allmänheten. Chefsarkeologen Lefteris Hatzopoulos (grek-amerikan) som grävt i några år (milt uttryckt) berättade för oss. Det är alltid härligt att lyssna till riktigt engagerade människor så tiden flög iväg. Han berättade bl a att man hittat den äldsta olivpressen i Grekland!
Några timmar till med honom som ciceron hade jag inte tackat nej till, men jag tycker ju om historia och ruiner.

Jodå, det är en Fjällrävens Kånken på chefsarkeologens rygg! (foto: jag)

 

 

Information! (foto: jag)

Olivträdet

Så åkte vi till det äldsta och största olivträdet på Kreta. Det finns ett olivträd på västra Kreta som hävdar att det är äldre. Alla faktorer och omständigheter sammanvägda så är detta olivträdet utanför byn Kavousi det äldsta och största. För att få slut på åldersgnabbet finns bara ett sätt och det är att hugga ner båda träden vilket så klart vore rena helgerånet.
En företrädare för ”Cultural Association” i byn berättade om trädet. Intressant är att det finns en vänförening Kavousi i Frankrike och tillsammans håller man på att sätta ihop en ansökan till UNESCO. Man väntar svar under nästa år om olivträdet blir ett världsarv eller inte.
Trädet har figurerat i olika sammanhang, bl a under OS i Aten då vinnaren av kvinnornas marathon fick en kvist från detta olivträdet.
Det mest kuriosa är att trädets bas inte är en olivträdssort som finns på Kreta. Hur kom den hit? Vem tog hit den? Varför?
http://www.kavousi-crete.gr/

(foto: från nätet)

(foto: från nätet)

Afousa

En gammal bekant för mig. Det är en lärarkollega till vår lärare som på sin fritid arbetar i trä, bl a med svarv. Han har gjort alla övriga verktyg själv eftersom det behövs speciellt stål. Han använder olika träslag, t ex olivträd. Denna gången besökte vi inte hans verkstad utan ute i det fria visade han oss hur han ur en bit trä fick fram en vacker flaskkork. Jag blir alltid imponerad av människor som inte bara gör saker med sina händer utan dessutom vackra saker.
Det går att skriva till honom om man vill köpa något!
https://afousa.wordpress.com/

En konsthantverkare i arbete! (foto: jag)

Evotry

Vad kan man göra av vindruvor mer än vin och raki? Jo, en sorts mos som man sedan förädlar vidare till must, kakor, marmelad, godis, energibars med mera. Vinmust kan man dricka med is, men jag tycker den är god att blanda med raki!
Vid ett tidigare besök fick vi veta hur hela processen går till, denna gången var det mer förklaring utifrån de olika slutprodukterna.
Ett litet familjeföretag som man hittar på vänster sida precis när man kommer till Kavousi västerifrån.
https://www.evotry.gr/

(foto: från nätet)

Lunchen dukades fram på bytavernan Netrino uppe på ett litet torg i Kavousi. En taverna som gör god tzatziki får genast godkänt av mig. Alltihop var gott och lagom mycket. En bra avslutning!

En intressant dag, men sååå varmt! Gårdagen gick i vilandets tecken.

Ha en skön och fridfull helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Det går bra att kontakta mig för frågor och bokning hela året.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

 

Människoliv

I söndags tillbringade jag en god eftermiddag i bergsbyn Kato Perivolakia tillsammans med norska vänner. När vi ätit färdigt kom tavernaägaren och satte sig en stund. Vi berättade att jag kört Armeni – Pano Perivolakia för några år sedan och att det var den värsta väg jag nå’nsin kört. Bergsvägg på ena sidan, stup på den andra. Och bara plats till en bil på grusvägen.
Han berättade då att när han var 8 år red han kl 5 på morgnarna iväg över bergen från Kato Perivolakia till Chandras. Jag har kollat på Google Maps och det är ungefär 7,5 km vilket till fots ska ta 1 tim 45 minuter. Han skulle hämta något i Chandras och sedan infinna sig i skolan.
På vägen passerade han en kyrka och där var han alltid så väldigt, väldigt rädd. På denna tiden var nämligen Gud, precis som i gamla tider i Sverige, den bevakande och straffande guden. Vid ett tillfälle tappade han det han hämtat så han fick klättra ner i ravinen och plocka upp det. Tänk om han trampat fel och ramlat ner!
Anledningen till att inte alla detaljer fastnade hos mig var att jag kunde bara se den ensamme lille pojken på åsnan i gryningsljuset på den vidriga vägen. Och jag kunde känna i hjärtegropen hur hemskt det var att han var rädd. Han borde ju ha kännt sig extra trygg där vid kyrkan om han istället fått höra om Gud som någon som vakar och hjälper.
Och mina tankar gick också till min morfar som när han bara var ett barn fick skjutsa prästen till kyrkan med häst och vagn.
Det är inte så förtvivlat längesen.

Idag på stranden uppe på nordkusten gick tjejer omkring och tog beställningar på kaffe och annat. Jag kallade på en av dem och vi började prata. Det visade sig att hon bor bara några kvarter ifrån mig här i gamla sta’n!
Hon undrade var jag kommer ifrån, hur länge jag bott i Ierapetra osv. Så berättade hon att ”jag vill lämna Kreta och flytta till i Aten eller Thessaloniki.” Jag tyckte att ”varför inte, du kan väl flytta tillbaka om det inte fungerar?”.
Då berättade hon att hennes mamma inte tycker om planerna, att hon är väldigt beskyddande ”för hon har gjort misstag i sitt liv och hon vill inte att jag ska göra några.” Då blev jag lite sorgsen och kände med den unga tjejen. Och jag blev också väldigt upprörd, men det lyckades jag dölja. Jag kunde bara svara att ”det kan jag förstå, men alla gör misstag och du måste ju få göra dina.”
Är det verkligen rätt att hindra någon från att uppfylla en önskan? Ska inte en förälder vara stöttande och dela med sig av sin erfarenhet? Tjejen behöver ju inte göra samma misstag som sin mamma, men misstag kommer hon att göra. Och lära. Ingen kan skydda någon annan från livet.
Jag hoppas att hon kommer iväg och att det går bra för henne!

Modern till 8-åringen var kanske utom sig av oro, men var tvungen att skicka iväg honom. Medan tjejens moder väljer att göra precis tvärtom. Och om någon av situationerna är mer fel eller tokig än den andra så tycker jag att det är den sistnämnda.

Värmen har återvänt och jag har av någon underlig anledning blivit så väldigt hungrig! Här måste in en pizza!!

Ha det gott!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Det går bra att kontakta mig för frågor och bokning hela året.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

 

Leveranstryck

Alltså, bloggar gör jag för att jag tycker om att skriva. Jag började blogga 2013 och tycker att jag hittat min nisch och ton. Jag vet inte hur det är för andra bloggare, men ibland kan jag känna att läsarens förväntningar kommer så i fokus att jag nästan avstår från att blogga. Kanske kan liknas lite vid skrivkramp. Det går inte att leverera stora, dramatiska händelser stup i kvarten. Vardagen är som den är, ibland vilsamt händelsefattig. Så jag tänker att kvitt vilket, jag snor ihop nå’t i alla fall. Den som inte är intresserad kan hoppa till någon annan blogg eller artikel eller nå’t annat.

Det brinner på ön. Borta vid Sitia pågår en brand, men några brandbilar fick ge sig av därifrån för att ta itu med brand i Selakano (nordväst om oss, strax ovanför bergsbyn Males). De inväntar nu hjälp från brandkåren i Iraklio för i området är det upp till 8 Bft (cirka 17-21 m/s) i vindstyrka så det blir svårt att släcka och att kontrollera branden.

I veckan har jag varit på två av mina favoritstränder. Jag tillhör de som inte badar utan jag läser, funderar över livet, lyssnar på vågorna, slumrar under mitt parasoll. En sak som jag gärna studerar är andra människor. Det finns de som tycker att det är ofint, oartigt och påfluget, men det förstår inte jag. Något mer intressant och underhållande än mänskligt beteende är svårt att hitta! Nu är det slut med det. Båda dagarna upptäckte jag att folk solade och badade, men däremellan pillade alla på sina telefoner. Alla som var där var alltså någon annanstans. Nästan alldeles stilla och inte ett dugg underhållande. Vad månde bliva i förlängningen? Trista och hemska tankar!

Jag har skrivit om vattenbristen som kommunen sagt inte är så krisartad fast kanske lite så vi stänger kranarna då och då? Nu har man slutat skyla över, nu heter det att vi har det värsta läget på 40 år. Befintliga borrningar ute i byarna inspekteras, nya borrningar planeras. Området är extremt vattenberoende i och med växthusen så det behövs åtgärder.

I onsdags lämnade mitt kylskåp in lite långsamt och innehållet var ljummet på kvällen. Inte precis en önskvärd händelse i den här värmen! Förra gången det hände var vid påsk. Jag upptäckte att jag saknade min gamle kompis som jobbar med kylar, frysar, spisar och så’nt, men man kan väl inte begära att någon ska ta en kyl under armen och flyga ner på stört?
Vid 18-tiden igår anlände två herrar (varav en var här i påskas) och min hyresvärd. Samma fel som i påskas: freonet har läckt (inte ut på mig, hoppas jag) så de fyllde på. Jag hörde i diskussionen att hyresvärden lät mer och mer sorgsen på rösten och talade lågmält. Till slut frågade jag vad som var på gång och jo, det är dags att köpa ett nytt skåp. Det svider för min hyresvärd. Han är väldans pengaorienterad för att uttrycka det snyggt. Väldans bra hyresvärd så jag klagar inte, bara konstaterar.

Har idag lusläst programmet för Kirvian (kulturfestival) hos oss i Ierapetra och Sommarfestivalen i Iraklio. Fanns en del intressant, får fundera lite. De flesta arrangemang här nere börjar nästan mitt i natten vilket jag har svårt att vänja mig vid. En sak som jag är lite sugen på är att se den grekiska uppsättningen av Mamma Mia. Det vore väl ett häftigt möte på flera plan mellan Sverige och Grekland?

Nere hos oss blåser det också vilket är väldigt skönt i värmen! Jag fick en konstig idé idag: jag tror att jag ska ta en shoppingrunda! Jag gillar ju inte att shoppa, men ibland måste man innan kläderna faller isär. Det blev en svettig men produktiv och rolig runda! Några ögonblick:

– Oh! So you live here in town?
– Yes.
– Are you married to a Greek?
– No, I’m single.
– Get one!
– O…hm…ok!

– I really shouldn’t have a dress without sleeves.
(visade och pekade på det begynnande hänget på överarmarna)
– If you talk more about that I will slap you! 

I en butik slog biträdet över till grekiska titt som tätt.
– Sorry, but now you’re speaking Greek again.
– Excuse me, it’s because I know that you live here!
– You don’t have to excuse yourself, it’s ok, it’s just that I only understand a word here and there.
Och så skrattade vi en stund tills nästa gång. Det blev många skratt!

Ibland tar saker oväntad vändning! En butiksägarinna och jag har känt varandra i sisådär 8 år. Hon älskar att sälja, men gör det på ett något pushigt sätt som jag inte gillar. Så jag stoppade henne som vanligt och hon sa:
– Yes, yes, I know, you don’t like but you know how I am!
Och i sin iver att sälja hittade hon en blus som var så himla rätt!

Turister gör inte av med pengar, det handlas väldigt lite enligt butikerna. Lite konstigt, tycker jag, för utbudet har blivit så mycket bättre de senaste 10 åren. Jag köper gärna linnekläder gjorda i Grekland, känns bra att stötta och kvalitén är hög i de flesta fall. Du vet väl att tekoindustrin är en av de få sektorer i Grekland som kan visa en ökning under krisåren?

Och i en butik hoppade en klänning fram som jag inte visste att jag behövde eller letade efter, men som var perfekt och satt som sydd till mig! I sådana stunder kan t o m jag tycka det är kul att shoppa!

Nu ska jag inleda helgen med att ställa mig och svettas vid spisen! Det är härligt att leva!! (hm…)
Ha en skön och fridfull helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Det går bra att kontakta mig för frågor och bokning hela året.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Spridda skurar i het torka

Vilken härlig dag på stranden! Molnigt med solglimtar och en skön bris från havet. Temperaturen sjönk inatt, värmeböljan är över för denna gången. Det har varit fem jobbiga dagar med mycket vila, sömn, vrida på dygnet och vistelse inomhus. I gränderna har ”Hymn a la AC” ljudit under delar av dagarna och nätterna. Och det är tyst i övrigt när det är så varmt för människorna söker sig inomhus. Nu kommer några mörka moln uppifrån bergen och i väderprognosen finns regskurar de närmaste dagar. Ovanligt – visst, men vi håller tummarna för vi behöver varenda droppe!

Detta inlägget blir som rubriken antyder: en blandning av stort och smått.

Minns att jag skrev i ett inlägg att det låg en privatyacht från Qatar för ankar utanför vår lilla stad? Jag läste senare på nätet att det inte hade med Qatar att göra och att det var minsann fint folk: kungen i Bahrain med familj! På semester längs Kretas sydkust var Ierapetra ett givet stopp. De åt iland på kvällen och dagen efter var de i leksaksaffären i sta’n innan de reste vidare.

På tal om båtar så är trafiken till ön Chrissi i full gång. Sex mindre färjor går dagligen plus mindre motorbåtar. Jag känner för ”paradisön” som inte alls mår bra. Undrar hur länge det ska hålla, hur länge den kan marknadsföras som ”exotisk och tropisk”.

På tal om att inte må bra (den övergången blev lite krystad…) så blev jag i fredags uppringd av ett hotell som undrade om jag är igång med vandringar. Jag sa att det är jag inte pga värmen och vi pratade inte mer för jag förstod att hon hade gästerna framför sig. Gick in dagen efter och jodå, det var några gäster som hade efterfrågat vandring. Om de gav sig ut på egen hand förtäljer inte historien. Jag hoppas att de inte gjorde det. Att det ska vara så svårt att inte överskatta sin egen förmåga och inte underskatta lokala förutsättningar.

På tal om att aktiviteter kan gå galet så har vi haft årets första drunkning (utanför Agios Nikolaos). Och du har kanske hört talas om kvinnan som flöt iväg 17 km på en luftmadrass? Tre (3) kustbevakningsbåtar och ett flygplan från europeiska gränsbevakningen deltog i räddningsinsatsen som först gällde att över huvud taget hitta henne. Det var givetvis skönt att det slutade bra, men lite vaken får man väl ändå vara även om man är på semester!

På tal om andra aktiviteter så fick jag ett ryck och köpte en frukt som jag tycker mycket om, men som inte är så enkel att hantera: granatäpple. Om du aldrig försökt ta dig in i ett så’nt så har du en upplevelse kvar i livet.
Det är väl bara att titta på en av de instruktionsvideos som finns på youtube, tänkte jag, så löser det här sig i ett nafs! Fick tag i en som visade hur man ska dela frukten (oj, så fel jag gjort tidigare…) och sedan petade de lite och bankade lite förstrött på utsidan av ”klyftorna” och voilá, då liksom bara föll de smaskiga kärnorna rakt ner på en tallrik. Lätt som en plätt!
Jag kan nu efter tre granatäpplen avslöja att de där video-filmerna är trickfilmade på något sätt. Det hjälper inte att följa instruktionerna. Hur mycket jag än bankade och hotade hände ingenting. Mitt kök ser ut som om en slarvig slaktare varit i farten. Eller som om någon av de deckare jag precis läst blivit verklighet. En dag när temperaturen är gynnsam och andan faller på ska jag skura bort alla röda stänk och fläckar. Granatäpplen kommer framledes att avnjutas i juiceform, i sallad (när nå’n annan stackare åkt på att få ut kärnorna), på kvist på trädet eller på bild.

Och till sist vill jag meddela att även en person som finner fotboll tråkigt sveps med när Sverige går vidare i VM. Så i lördags bänkade jag mig på café Lido för att se matchen. Som ensam representant för Sverige bestämde jag snabbt att när Sverige gjorde mål skulle jag hoppa upp och tjoa allt jag orkade. Istället blev det några andra som uttryckte glädje vid två väl valda tillfällen… Men visst var det duktigt av laget att gå så långt för efter vad jag förstått (och det är i och för sig inte mycket när det gäller fotboll!) så är det ett i sammanhanget ungt och nytt lag. Bara synd att inte alla kommentatorer (väldigt skönt med kommentator på grekiska!) och soffspelare deltar för då hade vi vunnit alltihop, eller hur?

Nu rinner jag snart bort så det är dags att fylla på glaset så jag kan svettas lite mer… Ha det gott!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni. Det går bra att kontakta mig för frågor och bokning hela året.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Turisttips

Hemma igen i Ierapetra efter bra dagar i Skåne! Härligt väder, träffade en del vänner och firade mors 90-årsdag. Kom ner till omslag i vädret, alla pustar och stånkar över en värmebölja som tydligen började i onsdags.
Nu kanske du tror att titeln på det här blogginlägget ska handla om Ierapetra eller Kreta, men juli-augusti är ingen bra tid att vara här. Mycket bättre i Skåne så det blir en del tips utifrån vad jag gjorde under mina Skåne-dagar!
(klicka på foto för större format)

Vi börjar i Österlens huvudstad Simrishamn! Hoppa över restaurangerna på Storgatan och följ (gå eller kör) istället havet mot Simrislund. Ät hos Sjöfolket! De är mästerliga på att laga fisk och har dessutom en frestande disk så kanske du köper något till kvällen?

Välkommen till den engelska trädgården!

På väg till Kivik tycker jag att du ska ta en sväng om Svabesholms Kungsgård (där kan man bo) och den engelska trädgården. Sitt ner på en av bänkarna, koppla bort och njut av blomsterprakten. De har gjort ett fantastiskt jobb på mycket kort tid! På gården finns också något för den shoppingsugne i form av en prylbod och klädbutiken Oriental and Vintage. Känner du för lite konsthantverk så stanna till vid KAOS i S Mellby.
När du kommit till Kivik och är hungrig så är Buhres Fisk det ”berömda”, men varför inte prova Kiviks Hamnkrog? Prisvärd och väldigt god mat, bra och trevlig service!

 

Jag pendlar mellan sydöstra och sydvästra Skåne när jag är där eftersom familjen finns i öster och de flesta vännerna i väster. Då kan man välja olika vägar som t ex riksväg 11 (tråkig), kustvägen – riksväg 9, vid Mossby kan man välja riksväg 101. Och man kan givetvis köra E65 om det bara handlar om transport. Ta god tid på dig, testa småvägar, ha möjlighet att stanna vid gallerier mm. Förstummas över det vackra skånska landskapet som inte är platt – prova att cykla så får du se!

Nu har vi kommit till Lund, min förra hemstad. De flesta som kommer till Lund ser domkyrkan och inget mer. I mitt tycke är Lunds domkyrka en ganska tråkig byggnad, men medeltidsuret är värt att se. Traska runt i Lund! I de gamla kvarteren bakom Kulturen (verkligen värt ett besök!) och i gamla Nöden blommar rosor och stockrosor utanför de gamla husen vid kullerstensgator. Besök Turistbyrån och få fler tips! Se bara upp med att det i norra Lund är rörigt pga att det mycket kritiserade spårvägsprojektet börjat byggas så gator är upprivna och avstängda.

Del av statypar ”Kommer ihåg att jag såg dig”. Den andra delen? Det får du se där!

Jag lunchade gott med vän på Skissernas museum, men hade tyvärr inte tid att besöka muséet. Utanför i UB-parken finns statyer som är väl värda att ta en titt på.

Flickbadhytt?

Bada eller inte bada – det är frågan…

 

 

 

 

 

 

 

 

Så var det dags att lämna Österlen för några dagar i Ystad (nej, Ystad ligger inte på Österlen). Vi tillbringade en eftermiddag på stranden nedanför Saltsjöbaden och jag gick då en tur i sandskogen. Där finns många fina hus, roliga hus och oaser att titta på. Bäst tid för hustittande är dock vår och höst. Nu var allt så utslaget och tätt. Strosa gärna omkring bland badhytterna – finns många pärlor.
En kväll var vi på en ganska nyöppnad resturang i Per Hälsas gård som bara den är värd ett besök. Kändes magiskt att sitta och äta på Grändens mat i den gamla fina miljön.

En tur upp till Helsingborg blev det också. Från Ystad letade vi oss på småvägar genom mellanskåne som är en del som sällan nämns. Det är kusterna med sina fiskelägen och Söderåsen som får mest publicitet. Väldigt synd! Ta en tur till Fulltofta strövområde och njut!!
Vi stannade till vid Knutstorps borg och fick oss lite till livs om Tycho Brahe till bakgrunden av motorljud från Ring Knutstorp.
Väl i Helsingborg hamnade vi på Dunkers Kulturhus där vi tog del av 2,5 utställning. Jag skriver 0,5 därför att en visade sig vara så omfattande att vi hade behövt mer tid: Helsingborgs historia som också innehöll mycket om hela Skåne. De 2 var ”Miss Lyckat” och ”Shaun Tan”. Den första var intressant och rolig, den andra visste vi inget om men fick mersmak.
Efter god middag på King’s Corner skrattade vi gott åt ”Fars lilla tös” på Fredriksdalsteatern. Mycket jubileum i år: Fredriksdal fyller 100 år, Eva Rydberg firar 25 år som teaterdirektör och fyllde 75 år i juni. Jag måste erkänna att jag inte varit runt i Fredriksdals trädgård, men det står på listan. De har också julmarknad, förresten.

Ett riktigt sagoslott.

En dag satte vi kurs mot Skarhult slott utanför Eslöv. Fler utställningar lockade! ”Den dolda kvinnomakten” och ”Den goda manligheten” är 2 utställningar som vävts samman. Den förstnämnda kan man gå runt själv, den andra hade vi guide vilket var ett lyckokast. En ung historiestuderande från Lunds Universitet levandegjorde utställningen.
I en av längorna visades fotoutställningen ”Swedish Dads”. Jag väntade mig mer av fotona, men det visade sig vara texten vid sidan om som stal uppmärksamheten. Har ännu inte bestämt om jag tyckte om utställningen eller inte, men ”fotoutställning” tycker jag var lite missvisande.
Små vägar tillbaka till Ystad, vi snubblade över en liten by som vi aldrig hört talas om: Villie. Väldigt originell kyrka, vi var tvungna att stiga ur bilen för en runda på kyrkogården. Mycket historia i gamla gravstenar!

Näset, dvs Skanör och Falsterbo, är väl mest känt för stränder, party och hästtävlingar. Det är en intressant del av Skåne både när det gäller historia och natur. Titta in hos Turistcenter på Falsterbo Strandbad för mer information. De har en utsiktsplats högst upp som de behöver fundera över. Det man ser är talltoppar och om några träd här och där höggs ner för att skapa ”titthål” så borde man få en fantastisk vy!
Jag var inte där denna gången, men kan rekommendera muséet i Falsterbo för den historieintresserade.
Nere i Skanörs hamn åt vi för första gången någonsin oxkindsburgare på Lindas Fingermat – det gav mersmak!

Jag har också varit i Malmö, men de är så kända så det hoppar vi över. Dessutom har jag inga smultronställen i Malmö. Jag körde genom Trelleborg för att ta mig till Gislövs läge. En bit av Skåne som inte är så känd, men här finns bl a Palmfestivalen.

Jag skulle kunna länka till alla turistbyråer, men det blir så plottrigt. Det finns en samlingssida som heter Visit Skåne. Tänk på att samlingssidor inte fångar de mindre evenemangen, men kan vara en bra början.

Så var det dags att åka hem och jag såg till att vara i god tid på Kastrup. Du kanske tillhör samma sörjande grupp som jag, dvs de som saknar råbiff på svenska restauranger (försvann efter galna ko-sjukan)? Då ska du gå till Le Sommelier på Kastrup och njuuuuta!!! Som underhållning kan man beskåda de människor som passerar och reflektera över resor, människor och livet i övrigt!

Mycket go mad och grönskande natur i det vackra skånska landskapet. Jag hann med lite annat, bl a handla sista dagen. Det är ju en del som man saknar när man lever i ”förskingringen”. Det som inte kan transporteras får man passa på att äta på plats! Nästa gång ska 1 eller 2 vandringsdagar på Skåneleden läggas till, det var det enda jag saknade denna gången.

Nu ska jag rinna in i duschen! Ha en skön och fridfull helg!

PS. Foton finns på min flickr-sida!

PPS. Undrar du över något i Skåne så hör gärna av dig!


Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni. Det går bra att kontakta mig för frågor och bokning hela året.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!