Kategoriarkiv: Inlägg 2018

Stora och små helgon samt lite vårtröttigt

Ibland är man trögare än trög. Eller åtminstone är jag det. Igår stod jag utanför super market lika förvånad som de övriga 23 april jag varit här. Skjutdörren rörde sig inte, bageriet på hörnet hade jalusin nerdragen, fiskeaffären var tom och tyst. Ändå var jag förberedd eftersom jag läst på nätet att dagen skulle firas i huvudkyrkan och på söndagen sa alla ”Xronia polla” (ordagrant ”år många” – en hälsning som fungerar vid alla högtider) till varandra. Så jag visste ju så väl att det var namnsdag för stadens skyddhelgon Agios Georgios, men jag kan tydligen inte få in i min skalle att det är som en helgdag, dvs allt är stängt.
Lyckligtvis hittade jag en liten mini market så jag kunde i alla fall handla det allra viktigaste och slapp svälta!
Och jodå, Agios Georgios är på svenska Sankt Göran.

Blåsten la sig igår, den städade bort Sahara-dammslocket så jag spolade balkonger, jalusier, möbler och myggnät. Blev lite fönsterputs som avslutning. Så skönt att bli av med allt det rödbruna dammet!

Jag har krockat med någon illvillig bakterie eller bacill eller så är det bara en släng av vårtrötthet. Känns som om jag både tänker och går i tuggummi. Vilar och läser (har du läst något av Mo Haydar? Inte? Gör det!). Tror att det jag behöver är universalmedicinen som hjälper mot allt: vandra. Det får bli någon av de närmaste dagarna. Ikväll ska jag till nyöppnad taverna för att njuta av deras omtalat läckra oxfilé. Det ska bli SÅ gott!! Ox används inte i kretensisk mat och jag är usel på att steka kött, framför allt ox, så längtan är stor.

Turister börjar dyka upp allt oftare på gator och torg, de flesta turistshoparna har öppnat, alla tavernor och café är öppna. De stora hotellen öppnar lite pö om pö. Det största i sta’n, Petra Mare, ska öppna den 7 maj.

Imorgon är det dags för lektion i grekiska igen. Hoppas vi ska ägna lite tid åt att reda ut det senaste vi gick igenom för jag får inte ihop det, men det känns som om jag är nära, nära. Det finns hopp!

Mitt i tröttheten kom en uppiggande ljusstråle i form av nyhetsbrev från UNICEF (hela texten finns här). Den gav också tröttheten ett annat perspektiv kan man lugnt säga…och begreppet helgon en annan innebörd.

Goda nyheter! I tisdags släpptes 207 barn från väpnade styrkor i Sydsudan. Frigivandet hade förhandlats fram med hjälp av UNICEF. 

– Inget barn ska någonsin behöva bära vapen och strida, säger Mahimbo Mdoe, chef för UNICEF i Sydsudan. För alla barn som nu släppts innebär det starten på ett nytt liv. Vi är stolta över att kunna stötta de här barnen på vägen mot en bättre framtid.

Under frigivningsceremonin fick barnen formellt lägga ned sina vapen och fick civila kläder. Nu får barnen vård, psykosocialt stöd och rådgivning av UNICEF och samarbetspartners, som en del av programmet för att återintegreras i sina familjer och samhällen.
(utdrag ur nyhetsbrevet)

Här är två kompisar, Ganiko 12 år och Jackson 13 år, som släpptes i tisdags (fingerade namn):

 

Ha det gott!


Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Nyhetsbulletin

Sahara-damm bort – nu viner det kring knuten! Vi är uppe i vindbyar på strax över 22 m/s. Det forsar in ren, frisk luft. Det är härligt! Igår vandring med vandrarkund från England. Då hade vi mer lagom vind och fick en ljuvlig tur.

Dags för en titt på vad som händer och sker. Den är som vanligt inte heltäckande och påstår sig inte vara objektiv. Det som händer överallt i världen som mord, misshandel, drogbeslag, inbrott, trafikolyckor med mera tas inte upp såvida de inte på något sätt utmärker sig. Vill du knyta an till förra nyhetsbulletinen så hittar du den här, men jag täcker inte upp hela perioden mellan det inlägget och detta. Denna bloggen är inte först och främst en nyhetsrapportering.

Källor: neakriti.gr, radiolasithi.gr, hxonews.gr, ekathimerini.com, theguardian.com

Grekland

Samtalen mellan Grekland och FYROM om namnet ”Makedonien” har nästan avstannat. EU-kommissionen har gått ut med en rekommendation att samtal om EU-medlemskap för Albanien och Makedonien påbörjas. Om detta är ett försök att sätta press på en lösning på samtalen om namnfrågan eller bara en slump av sorten ”bad timing” står skrivet i stjärnorna. Medlemsstaterna måste säga ja till att samtal påbörjas och när det gäller Makedonien kommer Grekland att säga nej. Dagen efter att rekommendationen blivit offentlig sa Grekland att namnfrågan är långt ifrån en lösning. Vidare gjorde utrikesminister Kotzias klart att Makedoniens närvaro vid NATO-mötet (Makedonien vill bli medlem i NATO) i juli inte är aktuellt så länge namnfrågan inte är klar. Det tycks som om läget är i stort sett låst och att Grekland ställer ovillkorliga villkor.

Så har vi konflikten eller spänningen mellan Turkiet och Grekland. Man måste nästan följa vad som händer mer kontinuerligt än i enstaka sammanfattningar som denna. Det är som en dålig tennismatch där det aldrig kommer något avgörande, det tar liksom aldrig slut. Det är utspel, incidenter, beskyllningar, höga toner, påtryckningar som visslar i luften. Jag ska göra ett försök att punkta de senaste händelserna:

  • Ett militärflygplan, Mirage, störtade utanför Skyros. Genast misstänktes sabotage, men det visade sig vara en olycka. Vad jag förstår är det inte den första incidenten och olyckan i Grekland med den typen av plan. Några ungdomar har därefter placerat grekiska flaggor på 5 kobbar kring Fournoi för att hedra piloten. Detta irriterade Turkiet som tolkade det som en provokation.
  • Turkiet har uttalat att ön Imia/Kardak, dess luftrum och vatten är turkiskt territorium. Grekland svarade med att båda länderna måste följa Lausanne-fördraget från 1923, överenskommelsen mellan Italien och Turkiet 1932 och Paris-fördraget från 1947. Grekland säger sig följa internationell rätt och skydda sin suveränitet. Givetvis delar inte Turkiet, som inte skrivit under Lausanne-fördraget, den synen utan de vill ha tillbaka 18 öar.
  • Försvarsminister Kammenos har i ett uttalande gått så långt att han menar att Turkiet och Grekland har varit i ett krigstillstånd sedan 1974. Turkiet har vid upprepade tillfällen kränkt grekiskt luftrum och vatten. Grekland har då bara försvarat sig genom att på olika sätt stoppa och reagera på kränkningarna. Här får man vara lite försiktig, tror jag, och se till helheten. Grekland är inget offer i den här konflikten, det eldas från båda sidor.
  • President Paulopoulos har återigen kommenterat att Turkiet ska akta sig eftersom de med sina nuvarande fientligheter riskerar sina möjligheter att bli medlem av EU så länge de inte respekterar ”gränserna för såväl EU som Grekland”.
  • Turkiet har i dagarna offentliggjort att valet i november i juni i år. Det intressanta är att beslutet inte verkar komma från Erdogan utan från hans allierade Bahceli. De antas vilja ta tillvara den nationalistiska glöd som finns för tillfället i och med att Turkiet hotas från flera håll. Troligen kommer provokationerna gentemot Grekland att öka under tiden fram till valet, men vad händer sedan? Det kommer vi att få veta då.
  • EU pressar Turkiet att släppa de 2 grekiska soldater som ”av misstag” (enligt Grekland) korsade turkisk gräns för ett tag sedan. Samtidigt är de 8 turkarna (som flydde till Grekland efter det misslyckade kuppförsöket 2016 och som Grekland vägrar utlämna till Turkiet) uppe för beslut. Jag har inte hittat beslutet, men de är kvar i Grekland och ”står under bevakning”.
  • Ovanpå konflikterna mellan Grekland och Turkiet kommer spänningar mellan Turkiet och Cypern. Tidigare i år försökte Turkiet stoppa italienska ENI från att borra efter gas i havet vid Cypern. EU-kommissionen har varnat Turkiet för fortsatta provokationer gentemot Cypern då dessa kan stoppa landets möjligheter till EU-medlemskap. Men nu kommer det som i alla fall jag tycker är två väldigt intressanta ”bisaker” som visar hur ibland oväntade saker kan hänga ihop och påverka:
    Cyperns president Anastasides har vänt sig till Theresa May och bett om hjälp. Tydligen har Storbritanien bra relationer med Turkiet så han har bett henne att trycka på.
    Och de pågående förhandlingarna kring Brexit angående gränsen mellan Nordirland och Irland oroar Cypern och Grekland. Några länder, däribland Sverige, har uttalat att man ska skriva en ”lös” överenskommelse med handlingsutrymme. Andra länder menar att den måste vara tydlig, klar och reglerad för att undvika missförstånd. För Cypern, som är EU-medlem, är det oroande – hur kommer gränsen till turkiska delen att hanteras?
  • Och så finns en hel del ordkrig mellan försvarsministern och utrikesministern i Grekland på ena sidan och olika turkiska politiker på andra sidan, bl a Turkiets EU-minister Celik. Han anklagar försvarsminister Kammemos att piska upp stämningen mellan länderna.

Summering: spänningen mellan de båda länderna har inte minskat sedan min förra nyhetsbulletin utan snarare ökat. Det turkiska valet är en orosfaktor. Grekland ska stå på egna ben utan stödlån i höst vilket är en annan orosfaktor för stabiliteten i landet (här pågår diskussioner på hög nivå gällande skuldavskrivning, bl a är ”Washington-gruppen” inblandad). I Grekland manar en del politiker till nationell enighet utåt över partigränserna – det är ju val 2019… Syrien och oron i området är givetvis ett annat orosmoment. Jag uttryckte i förra nyhetsbulletinen ett hopp om att NATO skulle kunna läsa konflikten internt. Det kan vi glömma, det här har eskalerat utanför NATO.
En egen reflektion: det blir lite konstigt att Grekland hänvisar till internationella fördrag och överenskommelser när det gäller gränsdragning mot Turkiet, men inte godkänner Makedonien. Namnkonflikten har pågått sedan början av 1990 och bl a stoppat landet från medlemskap i NATO och EU.

Jag hoppas att det rapporteras om spänningen mellan Grekland och Turkiet i svenska medier!? Det som händer och kan hända påverkar även Sverige.

Nu går vi vidare: mutskandalen inom hälsovården rullar vidare och har nu även dragit in vissa politiker. Mutorna ska ha kommit från det schweiziska bolaget Novartis.

Kreta

Den korta strejken inom sjöfarten i veckan drabbade som vanligt Kreta hårt, bl a blev ett 20-tal lastbilar som skulle hämta last på ön strandsatta i Pireus. Man begär nu att det ska finnas någon form av ”skyddsfartyg” så att odlarna kan få iväg sina skördar av frukt och grönsaker.

Flygplatsen i Iraklio har genomgått en rejäl ombyggnad och det blir återinvigning den 30 april. Ombyggnaden har finansierats av pengar från Duty Shops.

Det förs diskussioner om motorväg mellan Chania och Iraklio. Jag tillhör de som tycker det skulle vara trevligt om projektet med att bygga National Road från Chania till Sitia först blev klar. På bron utanför Sitia upptäcktes för en tid sedan brister så den måste repareras även om den ännu inte använts – så gammalt är projektet! Nu har Sitia höjt rösten eftersom även reparationerna försenats! Otroligt! Kreta är en stor ö som behöver bindas ihop. Även om man med National Road bara binder ihop längs nordkusten så är det ett steg i rätt riktning, men då får man se till att bli klar i modern tid.

Greker klagar inte på greker heter det, men måttet kan bli rågat och droppen rinna över. I en by har någon stängt av en väg genom att bygga en mur och detta ska nu upp på bystämma. I en annan by anmäldes någon för att ha förgiftat 60 katter vilket visade sig vara ett större antal än vad som någonsin funnits i byn. Däremot har åtgärder tagits för att komma tillrätta med en person som husade 40 hundar i ett hus inne i byn. Man kan tycka att det säger sig själv att ljudnivå, skräp osv inte kan hålla en bra nivå. Personen ifråga lär dessutom inte ha haft tillräckligt mycket pengar eller möjligheter att ta hand om djuren.
Tre hus bort från mitt hus har en familj sin hund på balkongen på tredje våningen. Den skäller dagtid så snart något rör sig i gränderna. Nästa gång när jag försöker njuta på min balkong ska jag tänka att det kunde varit värre, det kunde varit 39 st till!

I ett område nära Chania har under 2,5 månad tre personer oberoende av varandra begått självmord. Slumpen kan ibland slå till väldigt konstigt.

En grupp kretensiska barn kom på andra plats i en internationell danstävling inom hip hop. Här är deras hemsida!

Påskhandeln i Ierapetra minskade jämfört med tidigare år. Det var ett bakslag för butikerna med tanke på att stora rean i början av året gick så dåligt. Jag hoppas att vi slipper se alltför många tomma butikslokaler i sta’n för det är så trist.

Funderar du på att besöka ön Chrissi utanför Ierapetra? Gör det så snart som möjligt. Nu börjar snart säsongen så forskare och andra har varit inbjudna till samtal med kommunen. Det ska tryckas upp information till besökare att de inte ska skräpa ner (var ska de kasta informationen?), det finns krafter som vill minska antalet besökare per dag. Det unika ekosystemet och skogen av cederträd är näst intill hotade.

Och till sist: ta det försiktigt på fest! En man dog på ett bröllop (nej, det var inte brudgummen) i Ierapetra pga att han satte i halsen!

Det var lite från mitt hörn av världen. Nu ska jag gå in i helgkoma så hörs vi i nästa vecka!

Ha en skön och fridfull helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

 

Summering i halvtid, dvs mitt i veckan

Pust – jag har äntligen deklarerat! Efteråt funderade jag över varför jag tycker att det är så besvärligt och stort. Det tog 15 minuter! Bilaga från mäklare angående husförsäljning och bilaga från revisor angående firman. Bara att fylla i rätt rutor på nätet så var det klart. Kanske är något gammalt minne av föräldrarnas flera dygns vånda och massor med papper när jag var barn.

När man bloggar så upptäcker man att de dagar då man inte tyckt att det hänt nå’t speciellt har det faktiskt hänt en hel del. Nyttigt ibland att blicka bakåt. Sedan förra inlägget har vi i ”utlänningsgänget” gjort en ny bekantskap i lördags. En svenska som haft hus i några år i en by en bit från oss. Min språklärare förmedlade kontakten. Roligt med nya ansikten!

I söndags var vi ett gäng svenskar som åt på nya tavernan La Sera i Mirtos – kan varmt rekommenderas. Jag är ju ingen större fan av byn, men för så god mat kan jag stå ut med mycket.
I måndags träffade jag ett svenskt par som hittat till Ierapetra. Vi gick en stadstur, fikade och pratade om förberedelser inför vandring på tisdagen. Tyvärr blev maken (inte min, alltså…) sjuk senare på dagen så på tisdagen var det hustrun i paret och jag som vandrade. Och det var hennes födelsedag! Jag kan inte tänka mig nå’t bättre på en födelsedag än att vandra i vackert, vårligt landskap och njuta och koppla av. Är det så’nt som kallas ”egentid”, ett begrepp jag aldrig förstått? Jag menar, kan man äga tid? Och om man kan det så är väl all min tid egen tid. Eller?
På kvällen skulle vi till en bergsby och äta, men tavernan var stängd. Vi hamnade i annan by på annan taverna så det blev en väldigt trevlig kväll i alla fall. Ibland blir det bra trots att det blivit fel.

En endagsvandrarkund hade ringt mig igår förmiddag, men jag svarar inte när jag vandrar. Gick upp till hotellet, den presumtiva kunden var inte där, jag bad hotellet framföra att det gick bra att ringa igen. Har inte hört något så jag antar att intresset inte var så stort eller något annat dykt upp. För inte kan det väl vara så att man provar en gång till en anordnare och om denne inte står i givakt så skippar man det?!

Idag lektion i grekiska och nu är vi framme vid något som jag bara måste igenom eller ge upp. Vi har haft uppehåll ett par veckor med hemläxa och jag tyckte att det flöt på ganska bra. Tills idag, alltså. Det är ett litet ord som ställer allt på ända och min hjärna vägrar samarbeta. Jag har fatsnat på detta tidigare så det spökar säkert också. Och givetvis är det viktigt för det är såååå vanligt förekommande i samtal. Jo, jo, tack för det!
Efteråt blev det ett besök hos frissan så det lyfte humöret. Och de senaste dagarna har jag möts av förvånade miner: ”Ska du fylla 60?? Nähä, du skämtar!” vilket får mig att fundera över varför man blir glad när folk tror att man ser yngre ut än man är. Jag menar, man blir ju inte så glad om någon skulle säga: ”Va? Ska du bara fylla 60?? Du ser mycket äldre ut!”. Fast när jag var 15 och kom in på olika discon i Lund utan att någon gång visa leg så var det positivt att se gammal ut…

Vädermässigt har vi Sahara-damm högt upp i luften som ger dis och äcklig värme. Det ska komma blåst någon av de närmaste dagarna, det ser vi fram emot. Förresten så spred sig Sahara-damm upp över Europa för några dagar sedan, t o m över Island och Norden! Var det kanske lite disigt i Sverige?

Jo, en sak till innan jag slutar för idag! Jag skrev om påsken att prästen knackar på kyrkdörren och att jag inte visste varför, men skulle ta reda på det. Frågade språkläraren idag som var tvungen att ringa upp en bekant! Så här är det: efter att prästen sagt att Kristus är uppstånden, läst och det har sjungits så ska han gå tillbaka in i kyrkan. Dörren är stängd, han knackar på och en dialog mellan honom och en person på insidan börjar. Och han knackar på igen. Det ska symbolisera Jesus som vill in i himlen och figuren på insidan är Djävulen. Tydligen är det så att det finns en tradition att skrämma bort Djävulen med ljud och det är en anledning till påsksmällarna. Så nu vet vi det, både du och jag.

Nyhetsbulletion kommer på fredag eller lördag. Följ gärna bloggen så missar du inget!

Nu ska jag hoppa in i duschen! Ha en bra kväll!


Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

 

Okänd mark blev kännbar

När jag ska resa är planerandet och minnena halva resan. I vintras studerade jag kartor för att hitta nya vandringar, speciellt sedan jag köpt bilen. Och jag hittade en som jag förstod gick ganska högt upp så den fick vänta. Jag ville inte göra om samma tabbe som ifjol, men i onsdags tyckte jag att det var dags. Satellitkarta är det närmaste man kommer verkligheten, men det är ändå inte förrän man börjar vandra som man känner hur brant och hur långa mot- och medlut är. Jag var förberedd.

Började strax ovanför byn Sfaka med en genväg som givetvis visade sig vara en senväg. Brant som attan, halvklättra runt på terrasser i olivlund. Nackdelen med olivlundar är att de sätter mitt orienteringssystem ur funktion. Finns inga riktmärken, bara olivträd. Jag blir helt förvirrad. Yrade runt en stund, men hittade till slut vägen. Då hade det gått en halvtimme, jag flämtade som en 90-åring och var dammig. Den början får vi allt ta och se över, försöka hitta ett alternativ.

Nu mötte mig härliga dofter från krydd- och örtväxter och blommor! Mycket blommor! Att vandra från kusten upp i bergen är som att spola tillbaka i tiden. Våren hade inte kommit lika långt och eftersom det är lite kyligare där uppe såg blommorna och växterna fräschare ut. Den gula ärtväxten Calicotome villosa (nej, jag är inte bra på växter, men det finns de som är – t ex facebook-gruppen ”Flowers of Crete”) färgade sluttningarna gula. Den håller på att blomma klart närmare kusten, avlöses av röda Ebenus cretica och se’n blir det gult igen när ginsten blommar.

Vägen svängde och jag stannade tvärt. Jisses, är det i detta landskap jag ska vandra! Där det kunde varit en bred ravin låg en ensam, avskild bergsrygg som en trafikdelare så det skapades två raviner:

Lite senare blev jag förvirrad igen. Plötsligen var jag omgiven av en mängd vingårdar så det kändes nästan som om jag vandrade i Frankrike eller Italien. De skapar ett annat landskap, andra färger och former i naturen. Och det vattnas så klart lite i vintarmen….
Kom fram till genväg nummer 2 som fungerade riktigt bra. Fanns en ruin att ha som riktmärke och terrasserna var öppna i och med att där växte vinstockar. Inte så långt, men jag lyckades så klart få ett otäckt rivsår på benet. Föga anade jag hur jag skulle se ut några timmar senare!

På vägen gick jag förbi två bilar som mötts. Den ena var en man som skulle bespruta sin vingård och den andra bilen, jag tror att det var två herdar, hade stannat för att byta några ord. När jag passerade hälsade mannen mig med ett leende och den äldre hälsningen ”kalostina” som betyder välkommen. Kändes nästan som om han välkomnade mig till sin del av världen. Kunde bara le och hälsa tillbaka.

Disigt väder, kanske det låg Sahara-damm långt där uppe, det började bli lite kvavt. Jag önskade lite vind och vips hade jag motvind. I motigt motlut. Det var väl inte riktigt vad jag behövde. Med vinden kom fler dofter och en var speciell. Inte stark som jasmin, men en alldeles egen doft. En vacker doft. Bara att stanna, dra in och njuta.

En paus vid ett litet kapell. Nedanför gick en man på ett litet fält och fixade med bevattning. Och det var tyst och stilla.

Så kom jag fram till vändpunkten där jag skulle styra mot kusten igen. Där fanns en liten platå med vinodlingar och några hus. En gammal kvinna samlade något i en säck, en gammal man var ute med käpp i en vingård och såg sig omkring. Husen var tomma, grindar låsta. På andra sidan om den lilla husgruppen fanns en stig på bergssluttningen i den ena ravinen. En genväg som jag tänkte ta, men hur komma dit? En mycket lång historia kan sammanfattas i taggiga buskar, hård mark och ett staket. Resultat: kännbara skador i form av rivsår på armarna och ett stort på ena benet plus en öm ända (som dagen efter uppvisade ett blått konstverk). Vad det värt det? Nej. Visst är det mäktigt med raviner, men det är också lite enahanda att titta på samma sluttningar hela tiden. Det mäktiga känner jag när jag är uppe i bergen, får sagolika vyer och skiftande scenerier både i naturen och landskapet. Då känner jag mig som en liten lort! Fast på ett bra sätt.

Stigen var dessutom stenig och det sluttade brant neråt på min vänstra sida. När jag vandrar vill jag kunna koppla av, låta tankarna flyga, se mig omkring och njuta. Att gå med näsan i backen är inte min grej.

Så kom jag upp på lilla vägen igen och den vindlade sig ner mot kusten. Nu var det riktigt kvavt och nästan klibbigt varmt. Jag började bli trött, mer av vädret än vandringen. Tittade på stora revan på mitt ben och undrade om det finns något som heter ”yrkesskada” för vandrande egenföretagare. Skrämde upp en ripfågel, en rovfågel och en bit längre fram skuttade plötsligen ett litet djur som såg ut som en ekorre! En ödla sprang i sin lustiga passgångarstil över vägen. och blommor, blommor! Fjärilar, bin, insekter. Då och då flög en cikada förbi. De är så stora att de ser ut som små, små fåglar.

Det lustiga med blommor på Kreta är att en del är s k endemiska, dvs de finns bara här på Kreta, och en del växer bara på vissa delar av ön. Under dagens vandring såg jag 4-5 blommor som jag inte sett tidigare. Roligt med variation, men det gäller att vara uppmärksam.

Så närmade jag mig byn Tourloti och det var ”bara” att vandra därifrån till Sfaka och sedan upp till bilen. Nu började benen bli lite stumma och luften var ganska varm och tjock. Jag har sällan blivit så lycklig över att se Panda! Lycklig och nöjd efter 7,5 timmes vandring.

En vandring som jag sett fram emot länge och jag blev inte besviken. Början och slutet måste modifieras. En vandring att erbjuda kunder? Nja, kanske, jag har inte bestämt mig än. Det är så’nt här som vi vandringsanordnare gör så andra vandrare slipper förarbete och förstörda semesterdagar för att bara vandra, koppla av och njuta. Men vi gör det så gärna, så. Vi har ju flera dagar till vårt förfogande och kan fila och putsa tills en vandring är riktigt bra. Och några vandringar gömmer vi i det privata arkivet…

Foton, bl a på blommor, finns på min flickr-sida!

Nästa vecka är det väl dags för en nyhetsbulletin, men nu tar vi helg. Ha det gott!

Vandra på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Just nu erbjudande på vandringsvecka.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Påskfirandet är över!

Så är årets största högtid över och vardagen har återvänt. Under påskfirandet fascinerar den ortodoxa kyrkan mig mer än vanligt. Det är otroligt mycket symbolik och en del inslag är viktigare än andra som t ex processioner. Den ortodoxa kyrkan menar att den är den renläriga, ursprungliga kyrkan och med en gudstjänstordning som i stort sett är oförändrad sedan 300-talet så har de lite att luta sig emot. Styvnackat och ålderdomligt att inte modernisera? Kanske det. Eller beundransvärt att vara så trogen och stark i tron så man kan hålla emot. Numera är det ju nästan en sport att vara som ett rö för vinden under devisen ”man måste hänga med”.

Fastan pågår i 40 dagar och upphävs vid midnatt på påsknatten. Påskveckan kallas Stilla veckan eller på grekiska Stora veckan. Det är en hel del som fastar bara under Stilla veckan och fasta handlar inte bara om att inte äta kött utan det är många regler som ska följas, t ex inte äta ägg, mjölk, vissa fiskar. Att veckan kallas Stilla veckan betyder att man ska reflektera kring Jesu död och uppståndelse samt förbereda sig.
Och påskens färg är röd.

Långfredag

Stora torsdag (vår Skärtorsdag) på kvällen eller under natten kläs en ställning med blommor och prydnader. Den kallas epitaf och symboliserar Jesu grav. Dagen ska ägnas åt att förbereda sig inför korsfästelsen och de flesta butiker öppnar senare än vanligt. En del varken äter eller dricker under dagen.
Kyrkklockor ringer sakta och dämpat från sen eftermiddag ut på kvällen. Det är väldigt stämningsfullt!
På kvällen på Stora fredag (vår Långfredag) tar man ner Jesu kors, lägger det i epitafen, bär runt den i byn och människor följer efter. Jag brukar vara kvar i Ierapetra och se när 5-6 epitafer möts i centrum, det är väldigt högtidligt. När epitafen är tillbaka i kyrkan går folk ut och äter meze. Det som serveras följer fastans regler.
I år åkte jag ut till en by. Där lyckades vi bli lite förvirrade och ett tag följde vi grannbyns epitaf.
Vi får ta det som en lärokväll då det var första gången. Jag kommer att åka dit igen nästa år.

Påskafton

En lugn dag då man förbereder inför den stora festen. Den ortodoxa kyrkan skiljer sig från den protestantiska på många sätt, men en stor skillnad är tron på mirakler och deras betydelse. Det innebär att uppståndelsen är något väldigt stort och glädjande, större än korsfästelsen och döden.
En liten egen högtidsstund hade jag då det började regna! Ett kort, stilla regn som inte tillförde mycket väta, men jag öppnade balkongdörren och bara lyssnade! Och njöt!
På kvällen drar sig människor till kyrkan och strax före midnatt släcks ljuset i kyrkan. Prästen kommer fram från ikonostasen med ett stearinljus och de som står närmast tänder sina ljus på hans ljus och så vidare bakåt. Vid midnatt lämnar prästen kyrkan i en liten procession, stannar utanför och berättar att ”Kristus är uppstånden!”. Det rings i kyrkklocka, sjungs med mera. Efter en stund ska prästen återvända till kyrkan, men nu är dörren stängd. Han måste knacka på, någon därinne svarar och det håller på tills han blir insläppt. Den här sista delen vet jag inte vad den symboliserar, har letat på nätet men inte hittat, frågat runt men inte fått entydiga svar så den som vet får gärna skriva en kommentar längre ner.
Vid midnatt bränns Judas i form av en docka. Jag vet inte varför den stackaren ska dras fram varje år, räcker det inte med att han begick självmord? Och det används påsksmällare! Inte fyrverkeri med vackra ljus och former utan ett olidligt smällande. I år var de kraftigare än någonsin.

Jag har firat midnatt i olika kyrkor och det blev en ny i år också. Vi har två kloster i Ierapetra, jag firade i det ena ifjol och tog det andra i år. Jag lyckades inte få med mig mitt påskljus hem tänt så nu blir det mest elände i ett år. Man ska nämligen få hem det tänt för att tända oljelampan vid madonnaikonen som alla har hemma (jodå, jag har en också, men ingen oljelampa). Då får man ett bra, lyckligt år.

Det där med ljuset är intressant! Det hämtas i Jerusalem och flygs ut till de ortodoxa kyrkorna. Varför ljuset anses så heligt och vad som ligger bakom traditionen kallas Påskundret vilket är en av de äldsta oförändrade kristna ceremonier man känner till (det första kända ljusundret var år 126!). Googla på Påskundret så hittar du mer information, jag hittade en del i en blogg.

Och i och med uppståndelsen kan festen börja! En del går hem och äter något enkelt mitt i natten, andra väntar till påskdagen.

Påskdagen

Nu är det fest och givetvis ska det ätas lamm! Grilldoften och röken låg tung mellan husen. Vi var ett gäng som var bjudna hem till ett par som grillade en hel get. Och en massa annan mat givetvis. Vi åt så att magarna hotade att spricka. En god och glad eftermiddag på en terass med den mest fantastiska utsikt! Jag behöver inte huset, jag kan bo på terassen….
På påskdagen pickar man de röda äggen och den som har helt ägg har lyckan. Den röda färgen på äggen symboliserar Jesu blod och äggulan uppståndelsen. Att picka ägg känner jag som österlening igen.

Annandag påsk

Allt är stängt, det är helgdag. Alldeles tyst och stilla i min del av sta’n. Efter en vecka med utflykter, firande med mera tog jag en skön dag med en god bok. Och lite slummer. Och en film. Precis som det ska vara när tillfälle ges!

Kanske lite svårt att hänga med i turerna och det går inte att förmedla stämningen, man måste nästan vara på plats. Inga foton i år, jag valde att bara vara närvarande.

Nu är alltså vardagen tillbaka med momsdeklaration, epost, läxa i grekiska och allt annat. Imorgon blir det nya äventyr med alldeles ny vandring! Spännande!

Ha det gott!

Vandra på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Just nu erbjudande på vandringsvecka.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Påskdags och frågestund

Saknat blogginlägg från mig i veckan? Det har varit några köriga dagar med storshopping, utflykt, långlunch och igår en tysk vandrarkund. Men nu har jag landat i påsken!

Idag är det ”Good Friday”. Lite lustigt det där med vad dagar heter. Det var ju trots allt en god sak att han offrades för våra synder så det engelska namnet passar bättre än det svenska långfredag, tycker jag. I år ska jag inte vara i stan ikväll när epitaferna bärs runt och imorgon natt blir det också en ny plats för mig att vänta in uppståndelsen. Mer om det i början av nästa vecka!

Ni som läser bloggen var denna gången lite dåliga på att ställa frågor. Det går givetvis bra när som helst och tas gärna emot! Dina frågor och kommentarer är min inspiration och kan ju bli egna inlägg!

Några frågor är likartade och då har jag bakat ihop dem. Här kommer i alla fall några svar:

  1. Vad är svårast/jobbigast i Grekland?
    Svårt att svara på, jag tycker att det är lite situationsbundet. Kan inte komma på något som ligger där och mal hela tiden. Myndighetskontakter är inte enkelt och inte heller språket. Det man måste akta sig för, tror jag, är att ständigt jämföra med Sverige och tycka att allt svenskt är bra. Då gör man det jobbigt för sig!
  2. Det måste vara underbart/härligt att bo i Grekland!?
    Nja, det här kan jag inte svara på för jag behöver ställa en motfråga: vilket Grekland känner du till? Om du känner till och tycker om semestergrekland så kanske du tror att det är så dagarna ser ut när man bor här. Det gör de inte. Man lever ”bakom” semestergrekland och träffar alla möjliga människor (nej, alla greker är inte spontana och trevliga) och det finns en vardag som har sina trista dagar precis som överallt annars. Men visst, det är härligt. Också.
  3. Vad längtar du efter?
    Återigen situationsbundet och jag tror att det också är individuellt. Jag kan t ex sakna svensk ordning när könummer sätts ur spel på posten. Men främst är det nog smaker och tystnad. Tystnad får jag på vandringar eller när jag ger mig ut på biltur och strosar runt i en liten by. Smaklängtan får man bara leva med. Creme fraiche, falukorv, inlagd sill, Lindt choklad, pyttipanna, lagrad stark ost, gott vin från Australien eller Chile (var rädd om Systembolaget!), julskinka och brunkål….. Och jag saknar att kunna gå ut och äta mat från olika kök. I Ierapetra är det mestadels grekisk mat (jo, man kan bli trött på den) och jag saknar det varierade utbudet som finns i Sverige.
  4. Känner du att du fått vänner? Sådana som man kan ringa och gå ut och ta ett glas vin med.
    Vänner och bekanta hade jag redan när jag flyttade ner (och fler har det blivit). Jag vet inte om jag flyttat ner om jag inte haft det. Jag bodde utomlands på 90-talet så jag visste vad som väntade och det skulle vara alltför tufft att flytta alldeles ensam till en okänd plats. Det är här som för invandrare i Sverige – man har vänner och bekanta, men kommer inte riktigt in i hemmen eller var och ens privata sfär. Det är givetvis en annan situation om man jobbar på en grekisk arbetsplats, då lär man nog känna människor närmare. Å andra sidan sett känner jag mig betydligt mindre ensam här än vad jag gjorde i Sverige. Här kan jag gå längs strandpromenaden och hälsa på flera människor – samma sträcka i Lund skulle jag inte ha någon att hälsa på (inte riktigt rättvis jämförelse mellan en småstad och en större stad, men i alla fall…). Bara gå ut och ta ett glas vin är inte vanligt här utan väldigt mycket handlar om att samlas kring mat. Eller ta en kopp kaffe på dagen.
  5. Dejtar du?
    Först tänkte jag att det där är kanske lite privat, men så funderade jag en stund och kom fram till att jag faktiskt inte riktigt vet vad ”dejta” är! Jag har nog aldrig gjort det i hela mitt liv! Och jag har inte börjat nu. Jag tror att man måste vara lite försiktig och väldigt rak om man ska dejta i en annan kultur. Så många oskrivna regler och olika beteende. Som gjort för missförstånd. Dessutom bor jag i en liten stad vilket också manar till försiktighet. Alla känner apan….
  6. Vad är det bästa med att bo i Grekland?
    Att jag bor där jag vill bo och mår väldigt, väldigt bra! Att jag får ynnesten att vandra och vistas i ett av de vackraste landskap jag vet!
  7. Vad var du inte förberedd på?
    Jaaaa, jag tänker bakåt… Nej, jag kan inte komma på något, jag var nog väldigt bra förberedd med att känna folk på plats, ha varit här alla årstider och längre perioder, bott utomlands tidigare och ha en mångfacetterad bild av Grekland. Det enda som dyker upp i tankarna är att jag trodde att det skulle vara lättare och gå fortare att lära mig grekiska när jag var på plats och det har det inte varit, snarare tvärtom eftersom jag lever omgiven av kretensiska.
  8. Längtar du någon gång till Sverige?
    Inte till landet som sådant utan vissa bitar. Ordning och reda, ingen byråkrati, folk kan köa osv, men så’nt vänjer man sig vid. Första vintern längtade jag till svenska isolerade och varma hus. Och varje juli och augusti önskar jag att jag var någon annanstans, t ex i Sverige. Och för en julälskare som jag är det nödvändigt med resa till Sverige i månadsskiftet nov-dec. Julmarknader, alla ljus i fönstren, advent – ja, hela stämningen!

Ja, det var allt för denna gången, men hör gärna av dig!

Nu ska jag göra den sista piffen (som inredningsfolk säger på TV) på balkongen som ståtar med nya möbler och blommor! Skulle varit klart igår, men då jobbade jag så tiden var knapp.

Ha en bra och fridfull helg!

Vandra på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Just nu erbjudande på vandringsvecka.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

En ovanlig långfredagsvandring

Igår var det långfredag i den kristna världen, undantaget den ortodoxa delen. Vi har påsk nästa helg så på måndag börjar ”stora veckan”. Det blir lite körigt när de kommer så nära varandra, men jag måste erkänna att mitt ”svenska” påskfirande är det inte mycket med.

Jag vandrade alltså igår och det var ett annorlunda arrangemang. Jag och en kollega (som alltså också leder vandringar) har fått kontakt och det var dags att ge oss ut på en av hennes vandringar. Runt byn, som heter Mirtos, där hon bor, som heter Angela Sturmayr , finns några markerade kortare och lite längre leder. Och det var dags att bättra på markeringarna på Minoan Path.

När jag vandrade i Skåne hade jag ibland en medvandrare, Vi brukade skiftas om att välja och planera. Och jag upplevde samma igår: känslan av att slippa planera och tänka på vart stigen leder. Bara vandra och njuta! Det förvånar mig att inte fler vandrar och att många av de som vandrar gör det på egen hand. Detta är inte smygreklam för mig och min firma, det finns gott om arrangörer här på Kreta och även på andra resmål. Ta möjligheten att få koppla av och bara njuta! Och få mervärde i form av kunskap och information! Och inga sabbade dagar då den vandring du funderat ut inte fungerar – vi har redan gjort det jobbet åt dig!

Vi pratade givetvis om ditt och datt, men hade också tysta stunder. Då och då stannade vi och tog in vyerna. Landskapet mellan Mirtos och Malles är lite speciellt, mycket skiftande, och väldigt vackert. I ett läge kunde jag inte låta bli att utbrista: tänk att det finns de som bara vill vandra raviner när man kan få allt det här!

Vi njöt båda av klarblå himmel, ingen Sahara-damm i luften. Kände nästan inte igen himlen efter alla sanddisiga dagar. Många fina gröna nyanser i naturen i och med att träd och buskar har kommit olika långt med löv och blad. Några orkidéer fick vi se, men jag är fortsatt fascinerad av alla de små, små växterna. Det är artrikt och varierat. Små finurliga konstruktioner och de vackraste, skira blommor. Fåglar kvittrade och från och till hördes ett entonigt surrande från bin. Fjärilar och cikador och andra insekter kryssade runt i luften. Man får inte glömma att titta uppåt! En stor gam seglade på ganska låg höjd över oss. Mäktigt! Plötsligen kom en stor flock gamar. De låg på olika höjd och segelflög. Otroligt skickliga och det ser både rofyllt och kraftfullt ut samtidigt.

Men allt är inte bra. Blommor som ska blomma om cirka en månad är igång, det är otroligt torrt. Våren är tidig efter en alltför mild vinter som bjöd på väldigt lite nederbörd. I stora dammen utanför Ierapetra syns inte bara kapellet som annars är under vatten utan marken som kapellet står på. Angela berättade att hon upplevt någon liknande vinter och då blev april och maj något regniga. Vi håller tummarna!

Leden gick i blandad natur så först en ringlande stig mellan olivlundar för att lite senare gå genom ett öppet landskap med nästan vinröda stenar i ett landskap som påminde om öken- eller månlandskap. Man blir aldrig uttråkad i naturen eller i det kretensiska landskapet!

Inspirerande och lärorikt att vandra med någon som bott här en längre tid och lett vandringar under många år. Jag fick se en alonia (tröskningsplats) så nu måste jag se mig om på mina vandringar om jag kan hitta fler. När jag ser grottor tänker jag oftast på motståndsmän, folk som gömmer sig undan någon fara eller lider av spetälska. Nu har jag sett mitt första herdeskylskåp! Ja, inte ett där man förvarar herdar, alltså, utan där de kunde förvara mat, slaktade djur osv tills det var dags att gå ner från berget med getflocken. Antagligen har jag sett flera tidigare, men inte känt till att grottor användes på detta sättet.

 

Och jag har äntligen på foto fångat en get uppe i ett träd! Har aldrig hunnit få upp kameran innan de hoppat ner, men den här jeppen stod snällt kvar och tuggade.

Efter 5 – 5,5 timmes vandring var vi tillbaka vid bilen. Varma och nöjda. En härligt avslappnad dag.

Imorgon ska vi i ”utlänningsgänget” fira påskdagen med söndagslunch i den charmiga bergsbyn Monastiraki. Ska bli trevligt och garanterat många skratt. Ser också fram emot en ganska hektiskt ”stora veckan” och påskfirandet nästa helg!

Ha en skön fortsättning på påsken!

PS. Foton på min flickr-sida!

 

Vandra på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Just nu erbjudande på vandringsvecka.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Nationaldag, mer damm och svar på fråga

Nationaldagen

I söndags var det Greklands nationaldag som firas till minne av då Grekland utropade sig som självständigt från Osmanska riket. Firandet inleds dagen innan med kransnedläggning och tal vid statyn på Frihetstorget i Ierapetra. På själva dagen är först alla dignitärer på högmässa och därefter är det parad med orkester, frivilligorganisationer, hamnpolis och brandkår, representanter från varje skola och idrottsförening, scouter, folkdansföreningar osv. I år var ridskolan var tillbaka i tåget! De verkar ha växt med fler hästar och ryttare. Roligt!

I år tyckte jag att det kändes lite avslaget. Kanske det var vädret som spelade in för det var lite kyligt och regnet hängde i luften. Händelserna den senaste tiden med samtalen kring FYROM:s namn, en politiker i Golden Dawn har dömts och spänningarna med Turkiet gav också en tankeställare. Det är en väldigt fin och tunn gräns mellan att vara stolt över sitt lands historia och traditioner och nationalism.

Jag tog några foton som finns på min flickr-sida! Vill du se fler foton från nationaldagsfirande så titta bakåt i albumet ”Ierapetra, Crete”. Här några foton där dåtid och nutid möts. Eller där tradition förs vidare av den yngsta generationen. Eller hur man nu vill uttrycka det.

Mer damm

Bilen såg lite rolig ut – halva blå och halva gulrödbrun av Sahara-damm. Igår lyckades jag hitta ett ställe där de spolade av min bil så den blev helblå igen.  På eftermiddagen meddelade vår borgmästare att alla skolor skulle hållas stängda idag pga höga halter av Sahara-damm i luften. Jag bestämde omedelbart att vara lika förståndig genom att ställa in min raska morgonpromenad idag. Blev lite sovmorgon och frukost i sängen istället. Inte alls dumt!

Svar på fråga

Fortsätt skicka frågor som jag uppmanade dig i frågestund. Det finns utrymme för fler så passa på! Personliga eller om Kreta och Grekland.  Jag samlar på hög och sätter ihop ett inlägg på måndag.

Är det någon fara att åka till Grekland med tanke på FYROM-tvisten och spänningarna med Turkiet?
Oj, det kan nog bara den besvara som har en kristallkula. Som det ser ut nu är det inga problem, tvisterna ligger på ett högre plan än så länge. Jag kan bara berätta om mina egna funderingar:

FYROM – ja, antingen når man en överenskommelse eller så gör man det inte. Jag har svårt att se att denna tvist skulle leda till några stridigheter. Läget har varit låst i många år. 1991 vägrade Grekland att erkänna namnet ”Republiken Makedonien” utan kallade landet ”Republiken Skopje”, men gick 1995 med på att de fick kalla sig FYROM vilket bl a FN använder. FYROM kallar sig för Republiken Makedonien och sökte 2004 medlemsskap i EU vilket Grekland stoppade. FN har tagit initiativ till intensifierade förhandlingar som beräknas vara klara i juni och FYROM har gjort vissa eftergifter, bl a gett sin flygplats ett annat namn. Förhoppningsvis hittar förhandlarna en lösning som båda staterna kan acceptera. Problemet, dvs knuten som måste lösas, grundar sig i historieskrivning och den tänker jag inte ge mig in i här.

Turkiet – här är det historiska argument som dammats av i och med att Grekland vägrar utlämna kuppmakarna (eller i alla fall de som Turkiet misstänker ligga bakom kuppförsöket sommaren 2016). Båda sidor har trappat upp genom att beskylla varandra för att kränka varandras luftrum och vatten. Två grekiska soldater passerade turkisk gräns i början av året av ”misstag” och hålls kvar i Turkiet. Grekiska män tas sedan december in på ”repövning” en dag i månaden. Och så vidare. Rörigare och rörigare.
Här finns så många fingrar nere i syltburken! Båda staterna är medlemmar av NATO – vill NATO ha krig mellan sina medlemsstater? Putin skulle antagligen tycka att det vore bra med oro i östra Medelhavet och inom NATO, men problemet för Ryssland är att de för närvarande stöttar Turkiet men har starka och långvariga band med Grekland så vilken sida ska de välja? Båda staternas regeringar har intresse av en yttre ”fara” eller ”fiende” (så’nt kan ju stärka grupper som du säkert vet). Erdogan är kontroversiell, har många flyktingar inom landets gränser och stora problem nere vid gränsen till Syrien. De grekiska politikerna måste hantera oro kring FYROM-samtalen, att stödlånet går ut i höst och det är val nästa år. Båda länderna har inte den bästa ekonomin, milt uttryckt, vilket antagligen (och förhoppningsvis) också bromsar att gå vidare till någon sorts öppen konflikt.

Så jag hoppas att det inte blir stridigheter, jag tycker inte att det är troligt men jag vet inte hur det blir. Vi vet ju aldrig vad som händer i världen så mitt råd är att planera resor som du tänkt och önskar!

Våren är i alla fall fortfarande igång inne i Sahara-dammet som om ingenting har hänt. Det känns tryggt!

Ha en bra kväll!


Vandra på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Just nu erbjudande på vandringsvecka.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Dammigt

Igår bokade jag min födelsedag! Ja, inte vilken datum för det kan jag inte göra mycket åt, men var och vad jag ska göra. Jag har inte firat någon födelsedag sedan jag fyllde 19. Den går dock inte obemärkt förbi eftersom det är dagen då man fick den dyrbaraste gåvan av alla: livet. Så jag brukar göra något speciellt på ”min” dag och eftersom det är nolla i år ska det vara lite extra. Det kommer att bli en riktigt bra dag!

Varför jag inte firar? Ja, inte är det för att jag har nå’n sorts åldersnoja. Det är helt enkelt så att jag som barn och tonåring inte tyckte varken mina födelsedagsfester eller presenter var roliga. Jag hade väl för stora förväntningar. När det gäller åldersnoja så förstår jag inte de som menar att ”ålder är bara en siffra” eller ”man är så gammal som man känner sig”. Det verkar vara en jakt efter att vara ”evigt ung”. Livet har olika skeden med olika tjusning så varför inte njuta av dem? Och ska vi gå efter känsla så finns det dagar då jag känner mig som 95. Och på julafton är jag ganska så precis 10,5 år.

Njuta gjorde vi inte i torsdags. Då slog Sahara-damm in hela Kreta i ett gulrödbrunt moln. Så här såg det ut från min balkong vid 3-tiden på eftermiddagen:

Då kunde man ana konturerna av bergen vilka försvann helt en timme senare och då såg jag inte alla hus i sta’n som jag brukar se. Lite senare kunde jag skönja lyktorna på andra sidan bukten och inte se men höra havet. Eftermiddagen fick ett spöklik stämning då ljuset var väldigt speciellt. Svårt att beskriva och gick inte att fånga med kameran. Om du tänker dig en solnedgång då allt en kort stund färgas gult och skruvar upp den nyansen sisådär 10 gånger samt gör den lite mörkare och mer mättad så är du nära.

Jag jobbade med en översättning, men efter ett tag fick jag ge upp. Kunde inte koncentrera mig, var så fascinerad av vädret. Det var alldeles tyst i kvarteren runt mitt hus. De som inte nödvändigtvis behövde ge sig ut stannade inne. Det måste ha varit en väldigt tung dag för de som har luftvägsbesvär, speciellt äldre. På vädersajten meteo.gr kan man ta fram hur dammkoncentrationen beräknas se ut de närmaste dagarna på den ort man bor och kommunen brukar gå ut med varning för höga koncentrationer och uppmaning att stanna inne om man har besvär.

Det här var det värsta Sahara-anfallet jag upplevt här nere. Dammet där nerifrån kommer lite då och då under våren, ibland märks det men ibland ligger det så högt upp att vi bara får lite nedfall. Och förra gången, för ett par veckor sedan, var nordvästra Kreta värst drabbat, Rethymnon-området märkte nästan inget alls och hos oss var det en mild omgång. Så vindarnas styrka och riktining har stor betydelse. Och kanske också stormar i Sahara, vad vet jag.
Här finns lite foton från olika delar av Kreta. Och här kan man se hur folk skämtade på facebook. Kanske de har en poäng…kanske det var dumt att köpa en bil…

Igår lättade det något, vi fick t o m några solglimtar. Så skulle det komma regn, men det blev bara några droppar under natten. Idag har vi blå himmel med några moln, solsken och stark vind. Ett andhål innan nästa omgång kommer enligt prognosen. Jag funderade över att skotta ren min balkong idag, men tappade sugen. Ska det komma mera så känns det som ogjort arbete, jag väntar några dagar. Har inte varit nere och tittat på min bil, kanske jag inte hittar den! Allvarligt talat så gick det ut meddelande igår att man inte får spola utomhus, spola av bilar osv eftersom en stor vattenledning gått sönder väster om sta’n. Hoppas den är lagad i början av veckan.

Så gick strömmen mitt i bloggandet, jag gick till marknaden. Tillbaka för att avsluta inlägget med att berätta att imorgon är det Greklands nationaldag med parad och folk på sta’n. Håll tummarna för att vi får fint väder!

Ha en skön och fridfull söndag!

 

Vandra på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Just nu erbjudande på vandringsvecka.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Sväva bland moln och perfekt landning

Igår lät jag bilen stå och tog bussen till startpunkt för vandring. De flesta av mina vandringar är inte rundvandringar så där fungerar inte bilen. Vi har Sahara-damm igen med läbbig värme och då är det skönt att komma upp i bergen. Till helgen säger prognosen regn – jag hoppas så att det stämmer!

Tillbaka till gårdagen! En stilla morgon när jag kl 7 började vandra upp till klostret Faneromenis. Det går uppför hela vägen och är ganska jobbigt när det är varmt, men nu är temperaturen perfekt. Shorts och kortärmat (fast långärmad tröja första timmen). Jag hade läst att det brunnit uppe i närheten av klostret så jag ville se om vandringen måste tas bort från vandringsveckan.

Molnen hade bra fart! Jag uppskattar det mer än en molnfri, klarblå himmel. Det händer hela tiden någonting, som ett skådespel. Ännu bättre blev det på himlen eftersom det var en blandning av vita och mörka moln. Skuggor uppstår och försvinner på bergssluttningarna, toppar göms i moln och kommer fram igen. Det är gott för en vandrare att ibland få sol, ibland skugga. Plötsligen hade jag ett märkligt och vackert ljus omkring mig då ett moln la sig framför solen. Jag vet inte om det var läget eller molnets sammansättning eller solens position på himlen. Strunt samma, magiskt var det!

På vägen upp var det många getter i rörelse. När jag kommit en bit upp ställde sig herden i en kurva och började ropa. Och de kom och samlades kring honom!
Uppe vid klostret såg allt ut som vanligt så det måste ha brunnit bakom eller framför, dvs där det inte syns från lilla vägen. Här mötte mig vinden eftersom jag nu kommit ganska högt upp. Och bin. Lite nyfikna eller arga bin dök upp då och då ett tag. Kanske de vaknat på fel sida? Kanske de är alldeles vårrusiga?
Inte bara bin som var igång utan fjärilar och andra insekter. Då och då svepte en cikada förbi, de är så stora att de ser ut som små fåglar när de flyger.
Jag sänkte blicken och saktade av. Det finns så många vackra små blommor och lustiga plantor nära marken. Uppe på berget syns de tydligare eftersom lite högre växter inte trivs med snålblåsten.

Tankarna fick fara omkring efter tycke och smak. Allt möjligt dyker upp. En del är lösningar och beslut, annat idéer och uppslag. Och en hel del är bara lösryckt. Bland annat kom jag att tänka på hur frustrerad och ledsen jag blir över de som säger ”På Kreta är det…” si och så. Jag är själv slarvig. Vi skulle vara lite noggrannare med att specificera var. För så mycket vet jag om den här stora, vackra ön att det finns lokala skillnader i mat, traditioner, namn på olika saker, klimat osv. Läste en dag på nätet att fåren på Kreta lammar fram till påsk, sedan skulle det vara slut. Det kände jag inte alls igen, så är det inte hos oss på östra Kreta. Jag lovade mig själv skärpning med ”på Kreta”!

Uppe i bergen var luften frisk och fin. När det blir riktigt varmt luktar det mest damm, men nu doftar det lite allt möjligt. Många gröna nyanser igång i och med olika tidpunkter för lövsprickning. När jag kom neråt vandrade jag genom riktiga doftmoln! Jasminen börjar slå ut, vissa apelsinträd blommar, citronträdens knoppar har börjat brista. Intensiva dofter, men doftmolnen blir olika beroende på avstånd. Det märkliga är att de ljuvliga dofterna gör att stegen blir lättare.

8 timmar i vackert landskap och underbar natur! Jag skulle kunna göra det varje dag. Fast  jag skulle kanske behöva ha uppehåll på helgen för tvätt, städning och vila…

Det blev en perfekt landning på kvällen i den godaste taramasalata (fiskromsröra) jag någonsin ätit! Det är så roligt att det kommer fler och fler som tar den grekiska maten vidare och förnyar den. Som huvudrätt fick jag en pasta som gav al dente ett ansikte. Så god och perfekt pasta får man bara i Italien. Och numera även i Ierapetra! Sedan skadar det inte att stället har riktigt gott vitt vin.

En underbart härlig dag! Tänk att naturen aldrig sviker, den bjuder alltid på sig själv. Olika varje gång. Och alldeles gratis.

Ha en skön fortsatt vecka!

PS. Foton uppladdade till min flickr-sida!

PPS. Glöm inte frågestund! Kommer svar i nästa vecka.

 

Vandra på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Just nu erbjudande på vandringsvecka.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!