Etikettarkiv: pengar

Turisttips till Minos

Som vanligt den här tiden på året är det ingen reda på bloggandet. I högsommarhettan har jag fullt upp med att ta mig runt i tillvaron – svettig och urlakad. Idag har vi hård vind och temperaturen har gått ner så nu är det bloggdags!

Vid mina besök i Skåne känner jag mig mer och mer som en besökande betraktare och en del fenomen blir tydligare, mer komiska och underliga jämfört med vardagen i en annan miljö. Så jag började fundera över hur en kretensare som besöker Skåne skulle reagera och behöva veta. Läs mer

Väder och väder

Fredag 5 april – en sorts väder

I fredags kombinerade Panda och jag utflykt med vandring genom att ta en till vissa delar ny (för oss) väg upp till Lasithi-platån. Jag var nyfiken på hur långt våren kommit där uppe. Förra året var jag där den 23 februari och då hade våren kommit en bit, men förra året kan man inte ha som jämförelse. Det var ett ovanligt varmt år med tidig och kort vår.

När jag började vandra på platån så var det minsann kallt om händerna som fick vila i fickorna. Jag såg väl ut som en ganska nonchalant vandrare, antar jag. Tänkte att det var synd att jag inte tagit med mig mina vantar (vilka jag hittade tre timmar senare i ett fack i ryggsäcken – så bra koll har jag!).
Det var som att få en käftsmäll av våren i dess början, som att färdas cirka fem veckor bakåt i tiden. Jag möttes av ett väldigt fågelkvitter, rinnande vatten och tung blomdoft. Mandelträd och vildpäron hade precis börjar blomma. Här och där låg dimma, himlen var jämntjock och det var vindstilla. Jag hade inga speciella planer eller fastlagd rutt utan bara strosade i stillhet och lugn. Så skönt!
(klicka på foton för större format)

Strosa i all ära, men lite koll får man ha med hjälp av karta….

Vid en gård skällde en hund på en stackars get som var bunden och inte kunde komma undan. Hunden ville leka, men geten var inte ett dugg intresserad. Hundskallet skar genom luften och mina trumhinnor. Lite senare hade skolan i byn Tsermidon rast för då flöt barnrop och barnskratt ut över platån. Det går inte att låta bli att dra på munnen när man hör lyckliga, glada barn. Slogs av tanken att jag önskar att alla barn var så glada. Vid 11-tiden ringde det i en kyrka och en-två minuter senare svarade en kyrka i en by på andra sidan. Ljuden bars långt i stillheten, de blev större, kraftigare och tydligare.

Utspridda på platån finns märkliga små hus som jag inte förstod vad de används till. I några fanns hönor, men de flesta bara stod där tysta och slutna. Så passerade jag ett med trasig dörr och såg att det användes för att lagra potatis.

 

 

Den ena delen av platån var blötare än den andra. Där fanns vattenpölar och t o m små sjöar ute på åkrarna. Grodorna har vårkänslor, det går inte att missa. De är högröstade och lätet är väldigt udda. Inget vårbruk igång, det är för blött och troligen för kallt på nätterna. Jag såg några som packade kålhuvuden och några som beskar äppleträd. Och givetvis några av de stora fårhjordarna.

 

Det är speciellt att stå nästan mitt på platån och vrida sig 360 grader. Det är vackert, majestätiskt och imponerande! Den platta platån som inramas av bergen och byarna utspridda där emellan. Den vyn får man inte om man följer asfaltvägen runt platån! Jag njöt av vy och stillhet, kändes nästan som att vara ensam i världen och att tiden stannat, men då hördes ett flygplan. Civilisationen trängde sig på.

Diktis toppar är snöklädda, men när man kommer så här nära syns Sahara-dammet som kom i februari tydligt. Det gör att snön ser smutsig ut så topparna är finare på håll. Vid halv två-tiden började det komma moln från sydost och jag kunde nästan ta på väderomslaget. Över de lägre bergen vällde molnen sakta ner. Vilket skådespel! Jag skulle kunna tänka mig att bo i bergen bara för väderskiftningarna och att de har väder – inte blå himmel och solsken som vi kan ha i veckor (och det kan man faktiskt bli trött på).

Några blommor:

Jag blev förvånad över att det stod grönsaker, mest kål, på några åkrar. Med tanke på hur blött det var borde de nästan vara ruttna:

Någon som vet vad det här är? Gula blommor och det verkade vara något som man skar bort en bit av stammen av. Jag tänkte först på sparris, men det är det ju inte. Eller?

Vid tre-tiden var jag tillbaka vid bilen och kunde konstatera att det varit en skön, slapp strosadag. Benen sa tack så mycket för att de inte mött några backar och ögon och hjärna kändes renspolade eftersom de fått lite annat att titta på. Så var det dags att köra hem igen och si så där fem veckor framåt i tiden.
Körde runt platån och förvånades över hur slitna byarna är. Många bor inte här uppe under vinterhalvåret utan flyttar upp nu snart inför turistsäsongen. Jag såg lite aktivitet vid några tavernor och två tavernor var öppna, i övrigt var det stängt och tillbommat.

Lördag 6 april – en annan sorts väder

Det är märkligt och fantastiskt hur snabbt det kan svänga, hur naturen lever sitt eget liv. Den stilla fredagen klövs mitt itu efter midnatt då ovädret var över oss. Det kulminerade under småtimmarna och uppåt förmiddagen för att efter lunch börja mattas av. Det kom från syd-sydöst med hårda vindar och skyfall som under förmiddagen övergick i vanligt regn och under sen eftermiddagen slutade det regna. Då började rapporterna komma på nätet. Avstängda vägar, översvämmade växthus, boningshus där vattnet tagit sig in, i en by utanför Sitia fick folk ta sig upp på hustaken för att bli evakuerade, i Makry Gialos forsade vattnet fram överallt och skulle gamla bron ute vid Mirtos klara sig, tro (det gjorde den). Och…ja, det är kanske svårt att föreställa sig att ett turistmål har mer än semesterväder, men så har det verkligen varit i år. Vill du veta mer och se foton och videos så titta på neakriti eller radiolasithi.
(högerklicka på text och välj ”översätt till svenska”)

Det är givetvis trist för tavernor o likn som precis öppnat för säsongen, men städa och reparera går nog snabbt. En del undrar i facebook-grupper om det går att resa hit, men det är så klart ingen fara. Det är betydligt värre för alla dem som har vattenskador i sina hus, vägar som skadats, växthus där plantor måste slängas och ett stort arbete återstår för att kunna använda växthusen igen. ”Regionguvernören” (högsta hönset i Kretas ”regionregering”) har deklarerat att kommunerna Ierapetra och Sitia är i nödsituation och han har haft kontakt med inrikesministern. Vi får se om vi också kan få lite pengar från Aten som västra Kreta fick när de tog största smällen av ovädret i slutet av februari.

Tänk, en dag är stilla, nästa dag har nästan alla naturens makter släppts lösa. Och hur gick det då för Lasithi-platån där jag lallade runt på fredagen?
(mitt foto till vänster, foto till höger från facebook-sidan ”Siganos J. Oropedio Lasithiou”)

Till sist

I måndags såg jag de första all inclusive-turisterna i sta’n. De hade förirrat sig in i Ierapetra och gamla sta’n. Hörde att de pratade franska så de letade väl efter Napoleons hus (som håller på att renoveras!).

Idag luftade jag Panda uppe i bergen för att se om det är några vandringar jag inte kan ta mig till, men det såg bra ut. Mötte en väldigt stor gethjord, stannade och väntade, tre herdar varav en blev väldans arg. Faktiskt den första arga herde jag sett på alla år. Kanske han bara var hetsad av ovädret, kanske de förlorat några djur (jodå, det var några getter och får som strök med i ovädret).

Kör extra försiktigt på Kreta i år! Det finns en hel del små hål på vägarna och de lagas givetvis inte i första hand utan att schakta bort ras och få vägar hela igen prioriteras.
Och tänk på att rasrisken inte minskar bara för att vädret stabiliseras. När jorden torkar krymper den ihop så stenar, grenar och annat rör på sig.

Ha en bra fortsatt vecka!
PS. På min flickr-sida finns fler foton!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt om du vid bokning uppger att du läser bloggen (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Aj, så ont det gör!

Denna dagen kunde inte börjat bättre! En så fin och stämningsfull Luciamorgon på svt! Jag var bara tvungen att skriva dit och tacka.

Jag är ingen snål, girig eller sniken person. Absolut ingen Ebenezer Scrooge. Jag är inte heller något ekonomiskt snille (det är jag bara om jag ser Lyxfällan…) eller speciellt sparsam. Alldeles oavsett hur man är kan det göra rent fysiskt ont att skiljas från pengar. På en gång. Även om det går snabbt som att dra bort ett Salvekvick eller Hansaplast så svider det lik förbannat. Då gäller det att ha ett rörligt intellekt för att ta sig igenom krisen.
Jag hade en sådan dag igår.

Det började med att jag skulle betala min bilskatt. För första gången. Här får man ingen liten käck faktura eller skriftligt meddelande utan man stegar iväg till valfri bank och visar bilens ”registreringskort” eller bara rabblar registreringsnumret. Då får man reda på hur mycket man ska betala.

Sagt och gjort. Jag gav mig iväg. Kort kö, men den gick snabbt. När jag kom fram till kassan utspann sig en förvirrad dialog som började med att jag frågade om det gick att betala med kreditkort och kassörskan svarade att det gick bra. En stund senare gick det inte alls bra, men det hoppar vi över. Jag lämnade irriterad banken.

Kurs mot stora affärsbanken, de måste väl acceptera kreditkort. Kom in, kö till den enda kassan som var öppen och det rörde sig inte. Fick syn på en personal som hjälpte folk vid automaterna för betalningar och tänkte: aha, jag frågar honom om det går att betala med kreditkort så jag inte köar i onödan!
Nu öppnade sig en helt annan situation och atmosfär. Det visade sig att nämnde personal var en mycket trevlig och service minded individ som gärna hjälpte till. Det gick som en dans att betala bilskatten i automat efter att ha tagit ut pengar (på måfå!) i bankomat – allt under informativ ledning av den unge mannen. Efter alla procedurer var vi nästan vänner och han berättade att han kom från Ioannina (mycket imponerad över att jag visste var det låg), är placerad i Ierapetra under ett år, bor i Iraklio pga att hans fru är från Kreta. Han upplyste mig också om att ifall jag funderar på att öppna konto i banken så skulle han visa mig hur internetbanken fungerar så jag sedan kan använda den hemma. Och vi skildes åt med att önska varandra trevlig jul!
Ett leende på läpparna och vänlighet har alltid tagit mig långt och gjort att jag fått hjälp av människor. Det är väl ändå en av våra uppgifter – att hjälpa varandra!? Om jag fick lite extra hjälp denna gången pga mannens sätt eller pga att jag kvalat in bland ”tanter som behöver hjälpas” kvittar – jag bara njuter och surfar på vågen! Vette sjutton om det inte är dags att öppna ett konto, förresten…..

Vad bilskatten kostade? 135 euro. Överkomligt givetvis, men i januari väntar service, i februari ska försäkringen betalas. Då knyter det sig lite i penganerven och jag påminner mig genast om all glädje och frihet som Panda ger mig.

Nästa stopp var optikern! Du minns kanske att skalmen lossnade på mina glasögon när jag var i Skåne? När jag kom hem plockade jag fram de gamlagamla glasögonen som visserligen är trasiga, men hela. Alltså de har alla skalmar på plats.
Jag hade funderat på att skaffa nya glasögon till våren, men nu fanns ingen återvändo. Utrustad med ”recept” från ögonläkaren (skaffade jag i torsdags, kostade 30 euro) steg jag in i butiken. Först en diskussion om priser och kvalité. Givetvis var den här optikern billigast av alla, t o m om man räknade in England, Tyskland och Amerika. Jag upplyste den något korte, fyrkantige mannen att jag inte känner till de ländernas glasögonpriser, men jag känner till de svenska. Och de är något lägre än här. Då hade han givetvis den bästa kvalitén någonsin någonstans och jag upprepade att jag känner bara till….ja, du förstår.

Vi började prova. Ja, inte butiksägaren, han bara pratade. Jag såg ut som en ny glasögonprydd guppi varje gång jag försökte säga något. Han lugnade sig efter en stund och jag måste ge honom erkännandet att han letade igenom nästan hela sitt lager för att kunna erbjuda något passande.
Jag tycker det är svårt att köpa glasögon. De är en stor del av ens identitet och de ska hålla länge. Därför blev jag väldigt glad när två bågar var 110 % rätt! Det ena paret hittade vi snabbt, det andra fick vi leta efter men plötsligen bara fanns de där.

Så började han räkna. Och han hade ett erbjudande: bågarna till par nr två gratis. Och sedan gav han rabatt. Notan för två par progressiva glasögon slutade på 620 euro. Det kan jag leva med, men det är mycket pengar på en gång. Det är då det gör ont. Svider. Genast fick hjärnan ta itu med att dela upp summan på några år och då kunde jag börja andas igen.

Tilläggas ska att jag ju precis varit i Skåne och det är minsann inte gratis. Och snart är det jul och då måste man ju äta lite extra gott. Nytt år betyder underlag till revisor för bokslut. Magasineringen av mina åtta kartonger plus säng i Sverige ska betalas. Och det liksom bara fortsätter, tycker jag. Så just nu känns det som om jag blöder pengar.
Kanske jag kan intala mig att glasögonen är julklapp till mig själv så mår jag lite bättre? Fast i den potten ligger redan några saker så det håller inte.

Nåja, imorgon ska jag till Iraklio på julskyltning och julmarknad! Hoppas det blir några foton som kan hamna i bloggen. Och jag måste ut och njuta av och ta foton på vår jul här i Ierapetra! Det blir juligt i bloggen i nästa vecka!

Ha en skön och fridfull adventshelg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Vilse på planeten

Det är förvirrande att bo där men vara här. (Och för dig som haft den stora oturen att inte ha hittat bloggen förrän nu kan jag förklara att ”där” är mitt hem i Ierapetra på Kreta. Och ”här” är Skåne där jag är född och uppvuxen på Österlen vilket jag besöker denna sommar.)

Ta pengar, till exempel. Grekerna säger att det går att se vilka som är skandinaver när de ska betala för de är osäkra på euro-sedlarna och euro-mynten. Jag tycker väldigt mycket om de nya svenska sedlarna, men mynten! Hur tänkte ni där? Glänser så man blir bländad och svåra att särskilja, i alla fall en- och två-kronor.
Jag blir alldeles vilsen när jag ska betala!

Var i Malmö för lite mer än en vecka sedan och döm om min förvåning när jag upptäcker att ölgängets gamla vattenhål inte längre finns! Någon har kört ut Harry’s från sta’n. Varför har ingen ringt till mig och frågat om det gick för sig? Var ska vi nu bli av?
Man kan bli vilsen för mindre.

I veckan besökte jag Simrishamns kyrka där det hänger två ikoner. Och jag läste på nätet att Sverige fått sin första kardinal. Alltså, hur ska vi ha det nu? Är vi fortfarande ett protestantiskt land eller? När tänkte ni informera mig?
Kanske vi bara är vilsna allihop.

Skulle äta lunch en dag och på menyn fanns grekiska rätter. Nej! Jag vill ha svensk mat så det blev panerad rödspätta med remouladsås. Så slog det mig att folk åker utomlands och upprörs över matställen som serverar svensk mat, men det omvända går tydligen bra.
Vilset bland pannkakor och crèpes – vad ska vara var?

Språkförbistring är inte bra. På Apoteket i Simrishamn förklarade jag för den lilla rara personalen vad jag önskade vilket resulterade i absolut ingen aktivitet mer än att hon tittade storögt och frågande på mig. Jag hade ramlat ner i min österlenska skånska och hon var ”uppifrån”. I alla fall pratade hon så. Ett ögonblick övervägde jag att gå över till engelska, men det verkade ju konstigt eftersom hon var ”invandrare” och jag ursprungsbefolkning. Lite tillspetsat, jag vet. Engelska är mitt huvudspråk där, men här borde mitt modersmål fungera. Eller kanske jag kan prova österlenska där!
Inte bara vilset utan också rörigt.

”Så du är hemma?”. Nej, jag är ju inte det. Jag har åkt hemifrån Ierapetra för att besöka Skåne. Fast jag kommer ju härifrån, men hör hemma därifrån jag rest. Och som också är dit jag längtar. Men visst vet jag var jag är just nu! Eller…
Jag är inte vilsen, men blir vilsen av vilsna samtal.

För övrigt är det fler än jag som är vilsna. Den 7 juli startade mer än 60 bränder i Grekland pga det överhettade vädret. Det råder eldningsförbud, man ombeds inte kasta fimpar eller arbeta med maskiner som kan kasta gnistor eller använda grillar osv. Starka vindar gör det svårt att kontrollera och släcka. Vad tror du händer med alla smådjur, insekter, kryddväxter och träd? Jo, de blir alldeles vilsna!

Nu ska jag försöka leta mig ut i köket och kasta ihop lite mat. Imorgon ska jag besöka Lunds lasarett. Kanske de kan råda bot på vilsenheten?
Ha en skön kväll!

PS. Jag har laddat upp foton på min flickr-sida!
PPS. Följa boggen? Gå ner i sidfoten!

Vandra med mig på Kreta – erbjudande på hemsidan http://inspirewiz.com!!
Välkommen!

Pengabekymmer

I en tillvaro på a-kassa och aktivitetsstöd där 14 månader gått back varenda en är pengar otroligt centrala. När jag växte upp fattades vi inget, men det fanns heller inte gott om pengar. Sparandets vikt och värde inpräntades och eftersom det inte fanns något överflöd så köptes aldrig något ”onödigt”. För mig är pengar verktyg och utan verktyg blir man ganska låst. Jag vet, jag har varit fattig under några perioder i livet, det är inte kul. Men det har jag skrivit lite om i ett tidigare inlägg som du kan hitta här.

Bostadsrätt är ett jäkla dumt sätt att spara eftersom det inte går att frigöra delar av kapitalet, t ex två väggar hade räckt långt. Men nu är den ju såld och idag kom handpenningen! Alldeles snuskigt mycket pengar fanns plötsligen på mitt konto. Ja, snuskigt och snuskigt, allt är ju relativt, men i min nuvarande tillvaro så var det mycket pengar. Jag kan nu luta mig tillbaka, låta axlarna falla och sova gott – nu har jag trygghet.

Jag har givetvis varit och handlat idag. Det blev en ny dator som ska ersätta den gamle som är minst 6-7 år gammal, nätadaptern fick bytas i somras, under cirka ett halvår har den hängt sig eller slår ifrån ungefär var 3:e dag, Office kraschade för cirka 3 mån sedan, jag har inga krav på höga hastigheter men i datorns och mitt förhållande är det nu jag som är den snabba……du förstår vad det här handlar om, eller hur? Ska ju inte köpa nå’t onödigt, ska inte kosta på sig, ska vara rädd om pengar, ska inte…..så nu sitter jag här med huvudvärk och dåligt samvete. För att JAG har handlat för MINA pengar till MIG. Det är en fin dator och jag kommer aldrig att kvala in till ”Lyxfällan”.