Julledigt, turistortstankar, sorg och julträd

Igår hade jag ett medarbetssamtal med chefen. Och vice versa. Det är ju liksom samma person, men det går bra med två stolar, bra kondition och en dos fantasi. Vi tittade på bokningsläget som är väldigt lugnt, faktiskt tomt, fram till trettonhelgen. Folk har så klart annat att göra denna tiden på året. Jag föreslog därför att det kanske var dags för ett kort vandringsuppehåll. Sist var juli-augusti 2016. Chefen drog lite på det så jag erbjöd mig snabbt att ha jour. Skulle någon vilja ha en enstaka vandring så går det givetvis bra. Det tyckte hon lät alldeles utmärkt och tillade att man måste få känna lite julefrid även i ett litet vandrarföretag. Har jag sagt att jag har en bra chef? (fast om benen blir rastlösa i mellandagarna så kanske…)
Jag skyndade mig att boka hyrbil och hotellrum! I nästa vecka bär det av till Rethymnon och Iraklio!

När jag åkte till flygplatsen 24 november körde bussen gamla vägen, bl a in om Malia och Hersonissos. Jag undrar så hur det är att bo på en ort som nästan är död vintertid och invaderad sommartid. Båda orterna har ”förstäder” som nästan bara är hotell- och lägenhetsbyggnader. Där är det nu helt dött. Jag kom att tänka på att en del säger att de vill uppleva det ”genuina” eller ”äkta” Grekland (fråga inte mig vad de menar – jag har inte en aning om vad det står för). De väljer kanske inte att bo där. Jag undrar vilken bild av Grekland (eller vilket land som helst) turister får som bor i sådana ”specialområden”.
Det är i alla fall spöklikt och sorgligt med tomma, igenbommade hus. Ett hus utan människor är bara en livlös byggnad och inget annat.

Tror du att alla svartklädda kvinnor är änkor? Det är de inte och en änka kan själv bestämma om hon ska fortsätta vara svartklädd (en del täcker även håret) efter sorgeåret. Det kan finnas andra orsaker till att vara svartklädd, i alla fall två:
(och jag vet inte vad som är religion och vad som är tradition eller en blandning…)
– personen har gett Gud ett löfte som infrias om bönen hörsammas. Löftet kan vara att bygga ett kapell (finns ett privatbyggt ”löfte” inte så långt från Ierapetra) eller något annat som t ex att klä sig i svart för en period eller resten av livet.
– personen har en anhörig som avlidit och tillämpar traditionen att vara svartklädd under ett år (kallades väl ”sorgeklädd” i Sverige på den gamla goda tiden). Det är mest kvinnor som tillämpar traditionen, män gör det oftast bara om något av deras barn avlider i unga år. En vän till mig, vars ena förälder avled för några veckor sedan, berättade att inget julpynt eller firande i år när det är sorgeår.

Julstjärnor är nog en av de fulaste krukväxter jag vet, men julstjärneträd är väldans ståtliga, vackra och fina! Det här går jag förbi på väg till affären (klicka på fotot för större format):

Det blir nog en del jul i bloggen framöver! Jag ska bl a ta en kvällsrunda på sta’n och ta några foton på julen i Ierapetra.

Glöm inte adventstfriden i julrushen!

Foton uppladdade till min flickr-sida!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägg!


Kom och hälsa på!
Vandra med Ia på Kreta så får du träffa mig och mina vänner. 
Koppla av, njut av naturen, landskapet och vackra vyer.
Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

Olika dåliga sommarväder

En vecka i Skåne och det finns en sak som överskuggar överraska modern, 89-årskalas, ett glädjande (!) tandläkarbesök, tågförsening och annat: vädret. Ibland sägs det att vi svenskar pratar väldigt mycket väder och är nästan besatta av väder. Det stämmer inte, tycker jag. Min erfarenhet är att folk från andra länder som jag mött i länder jag besökt eller som bor i Sverige också är upptagna av vädret. Och det gäller i allra högsta grad grekerna. Jag kan höra hur det i Ierapetra nu pratas väder och olika väderprognoser och vad gamla människor säger. Det sistnämnda fasar alla för att det ska slå in och visa sig vara sant: efter kall vinter kommer lång, het sommar…

Jag kör i stereo, dvs jag har koll på vädret på två platser. Det blir lite ”pest eller kolera”, men jag vet hur mitt val ser ut. Och det är enkelt. Så här såg prognoserna ut igår kväll:

Jag är helt klart på rätt plats! Hettan i Ierapetra kan mildras något, men högsommaren är på väg. Det blir inte lindring förrän i början av september.
Det höstlika vädret på Österlen kan visserligen ligga kvar hela sommren. Det vore inte första gången. Men! Det kan också bli skönt svenskt sommarväder med sol och rimliga temperaturer.

Hörde av vän i Ierapetra det som gäller är att vara inomhus med AC på högtryck eller sitta i havet. I tankarna finns så klart de som måste jobba i hettan där nere. Det borde vara förbjudet att jobba när temperaturen blir för hög. Fick information om att en del, t ex några byggjobbare, jobbar morgon och förmiddag, sedan lägger de av. Det är inte möjligt för de flesta att styra sina arbetstider så. Tavernaägare, hotell osv inom turistnäringen kan inte stänga under sin mest intensiva period.

Jag känner också med de som rest ner i hopp om värme och sol, men som möts av hettan. Läste ett inlägg på facebook där en turist skrev att vid middagstid gav de upp, det gick inte att vara på stranden utan de fick söka sig inomhus.
Det är synd att så många bara kan åka på sommaren eftersom Kreta då är minst till sin fördel, vädret ofta omänskligt eller i alla fall inte njutbart, orken att ge sig ut och uppleva mer än stranden är minimal. Egentligen får man väldigt lite valuta för sina pengar – sol och hav.

Och här uppe behöver vi väder så vi kan vara ute eftersom vi lever så mycket inomhus. Det mörka, molniga vädret är en riktig humörsänkare och inbjuder till att bli lite passiv. Det är mysigt och bra att läsa, titta på en film (se tips i förra inlägget!), men varar det för länge börjar rastlösheten komma. Och missnöjdheten. Och en del annat som inte direkt gör oss trevliga.

För min del känner jag mig lite låst. Hade tänkt vandra idag, men regnskurar är inget bra vandringsväder. Nu sätter jag mitt hopp till tisdag. Jag är i alla fall på en plats där det finns chans till vandring under sommaren i motsats till hemma på Kreta.

Här uppe i norr får vi hålla oss till det enda vi med säkerhet vet, dvs att efter regn kommer solsken. Frågan är bara när…. Ha en skön helg!

PS. Följa boggen? Gå ner i sidfoten!


Vandra med mig på Kreta – e
rbjudande på hemsidan http://inspirewiz.com!!
Välkommen!

I packtagen med turisttankar

I söndags avslutade jag vandringssäsongen! En vandringskund och jag njöt en halvdagsvandring. Det börjar bli för varmt för vandring, men hon var villig att starta tidigt (vi möttes kl 6 för transport till bergsby, började vandra 6:30) så vi hade bra väder och temperatur. Segelflygande gåsgamar, massor av vita fjärilar, blommor, krydd- och örtdofter, getklockor, skuggpauser vid kapell, vyer, lågtflygande moln….Kreta levererade. Som vanligt.
Nu vandringsuppehåll juli-augusti, sedan är det dags igen!

Jag är minst sagt förvirrad! Inte enkelt att resa norröver, minsann. Hur packar man för svensk sommar? Blir det varmt så det snurrar eller regnigt råkallt? Eller bara blåsigt och ljummet? Givetvis fattar jag att det inte går att packa för de två månader jag ska vara i Skåne, men det är liksom tre olika garderobsalternativ som ska ner. Och då infinner sig genast överviktsångesten. Men det är ju ett civiliserat land så det som fattas i packningen kan inhandlas.

Det känns märkligt och roligt att få uppleva svensk sommar. Senast var 2013. Jag har tidigare mestadels besökt Sverige på hösten och då oftast i nov/dec. Eftersom jag älskar advent och jul måste jag få en dos julstämning. Jag hoppas bara att inte alla jag känner är semesterupptagna utan att det finns tillfällen att ses och umgås.

Jag kommer att bo på Österlen som är en riktig turistmagnet. Kusterna i Skåne är det, eller i alla fall hörnen i sydost, sydväst och nordväst. Roligt men också lite synd att Skåne = kust och fiskelägen. Mellanskåne är fantastiskt fint med varierad natur, slott och andra sevärdheter och i nordost möts Småland och Skåne i John Bauer-natur. Vore roligt om fler besökare hittade inåt land och fick uppleva Skånes olika sidor.

Här nere hade kommunen för ett par veckor sedan bjudit in skandinaviska fotografer (ingen aning vilka eller varifrån) för att uppleva och ta foton av Ierapetra. De skulle också ut till en kustby (som är rik på turister) och upp i en bergsby (oklart vilken). Det som förevisats var lite underliga och ”typiska” motiv, tyckte jag. Man vill gärna ha tillbaka skandinaverna (som försvann i början av 90-talet till västra Kreta), men då får man lägga på ett kol och jobba lite intensivare, tycker jag. Glädjande att kommunen funderar på att söka samarbete med lilla Sitia som marknadsför hela sitt område, inte bara staden. Gör samma här!
Varför kontaktade inte kommunen mig? Då hade det blivit så mycket bättre med mina ögon ”utifrån” och alla fotomiljöer jag kunde visat. Visst är det märkligt, eller?

I maj kom en artikel om vinterturism på Kreta. Jippi, tänkte jag, äntligen! Vinterhalvåret är bl a en bra tid för utomhusaktiviteter, ön är vacker, man skulle kunna få prova på olivplockning, tempot är lugnare, människor har mer tid och ork. Jag tycker dock att kanske januari och februari skulle vara ”stängda” så folk här kan få lite ledigt och har tid för underhåll och reparationer. Dessutom är det den tiden på året då vädret är som mest ostadigt.
Döm om min förvåning vad som är på gång!! Det är en modell som redan är igång i Turkiet, Marocko, Dubai och på Cypern. Turismnäringen och detaljhandeln förhandlar med ett konsortium av affärsmän om att erbjuda tyska pensionärer en sorts billiga paket där de bor på 4- och 5-stjärniga hotell och bussas runt till utvalda affärer i Iraklio och Rethymnon för att köpa lädervaror, mattor, vävnader, smycken osv. Man hoppas att det denna vinter ska komma 50 000 personer och att nästa vinter ska gruppen utökas med skandinaver, fransmän och andra européer.
Det handlar alltså om organiserade shoppingresor. Till ett väldigt begränsat område av en stor ö. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Känner mig bara tom i skallen över att man tänker så smalt och begränsat. Kanske det kan bli en öppning för vinterturism, ett första steg…men nej, fan tro’t.

På tal om turister så slås det ofta upp stort hur många som besöker Grekland. Det börjar höjas röster för att det snart måste dras i bromsen. Det gäller inte bara att höja antalet besökare utan också att skydda näringen. Slitaget på sevärdheter och destinationer kan bli så stort och allvarligt att de förlorar sin attraktion. Det pekas på att det måste plockas fram handlingsplaner på alla nivåer (kommunalt, statligt, företrädare för turistnäringen) för att skydda sektorn. Kloka ord som jag hoppas hörsammas i tid. I det korta perspektivet är det säkert lockande att bara öka och öka, men förr eller senare slår det tillbaka och kassorna kommer att börja sina. Då kan det vara för sent.

Nu ska jag sätta mig ner och skriva en lista över vad jag absolut inte får glömma att fixa senast torsdag. Kl 06:30 på fredag morgon lämnar jag Ierapetra i buss. Jag kommer redan att längta hem när bussen efter 15 km:s färd norrut svänger västerut…

Ha en skön kväll!

PS. Bloggandet blir nog lite ryckigt framöver. Gå ner i sidfoten och prenumerera så missar du inget!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Erbjudande på hemsidan!!!

Funderingar kring lite allt möjligt

Jag vet inte varför, kanske är det sommarvärmen som jag inte vant mig vid än, men jag är splittrad, har svårt för att koncentrera mig och får liksom inget ur händerna. Då far lite funderingar fram och tillbaka, framför allt i söndags då jag spenderade flera timmar på ”mitt” café med god bok.

Plötsligen dök de upp, de där som paddlar på bräda. Jag förstår inte vitsen eller tjusningen – kan någon förklara? Jag kan inse att vindsurfning och surfning kräver teknik, styrka och hjärngympa för att klara av vind och vågor. Det ligger väl nå’n utmaning i det även om det inte lockar mig. Men att bara stå och paddla?
Barnen hade flytväst och säkerhetslina runt ena fotleden, de vuxna hade inte flytvästar men säkerhetslina utom en superman som körde utan all säkerhet. Då blev så klart funderingen det här med att föregå med gott exempel. Att barn gör som vuxna gör och inte som de säger. Att vara rädd om både sig själv och andra. Eller vad ska man annars vara rädd om? Brädan??

På stranden härom dagen låg ett gäng svenskar. Härligt att få höra lite modersmål! De var dock lite för långt borta, men plötsligen hade de en livlig diskussion där jag inte kunde undgå att höra en del. Vilket fick mig att fundera över det där att folk som pratar högt tycker att det är oförskämt att vi andra lyssnar. Men vad väntar ni er? Att vi ska stoppa in fingrarna i öronen så ni kan hojta vidare??
Hur som helst, diskussionen rörde sig kring invandring och rasism. Det hettade till ordentligt kring orden ”utlänning” och ”invandrare” som en person hävdade har helt olika betydelse och absolut inte hör ihop. Då fick de in mig på samma spår för jag började fundera att så är det väl i alla fall inte. En utlänning kan vara många olika saker som t ex invandrare och en invandrare är utlänning. Jag är inte invandrare här, men i allra högsta grad utlänning.
Har det någon betydelse, kan man undra. Ja, det har det om vi ska diskutera något speciellt. Vi måste ju mena samma sak annars pratar vi bara förbi varandra. Eller hur?

Mycket London på sociala media givetvis och ett uttryck har jag funderat över: ”er sorg är vår sorg”. Men vänta lite! Det kan det väl aldrig bli, det låter förmätet, tycker jag. Vi kan känna med er, respektera er sorg, tänka på er, sörja med er osv, men vi kan inte ta över sorgen eller dela den. Vi var inte där, vi har inte mist något. Eller tänker jag fel?

Det är inte lätt det där med ord. Läste en artikel om trumpen som konstaterade att han är väldigt svår att översätta. Jo, till och med jag inser att han måste vara svår att förstå för någon som är engelsktalande, kanske även för de som pratar amerikanska. Tydligen gör han sig bra på hindi, men det vore väl synd om indierna och de amerikaner som röstade på honom att exportera honom till Indien. Eller?

Nu har vi fem färjor i sta’n som går ut till Chrissi och någon av dem kör dubbla turer. Stackars lilla ön! Tidigt i våras konstaterades att en tre år (!) gammal rapport hade rätt: träden på ön håller på att torka bort, snart är de döda. Ändå pumpas det folk ut dit. Ierapetra borde försöka locka turisterna som kommer i utflyktsbussar att stanna i sta’n, att komma hit på nästa semester. Men man låter tillfället gå förbi. Och vad ska man ta sig till när lilla ön inte längre är vacker och attraktiv? Vi kan engageras av globala klimatfrågor, men vad händer i det lilla, på vår tröskel? Kanske vi borde fundera lite över det. Eller blir det jobbigt då?

Nu ska jag ta mig en funderare på vandring imorgon. Det lutar åt helt ny sträcka högt uppe i bergen…lite pirrigt, hoppas det inte blir för varmt och inte finns för många ”svarta fläckar”.
Ha en skön nationaldagskväll!

PS. Har laddat upp några foton på flickr-sidan! DS


Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt på vandringsvecka!

 

Hyrbilsdag 3

Dagen började med hotellfrukost då ett födelsedagsbarn skulle grattas. Mätt och belåten var det dags för nya äventyr. Jag hade två idéer och kom fram till att nr 2 gör sig bättre om en månad eller så. Kurs och fart mot Lasithi-platån!

Jag har sett ett kort videoklipp från platån där en åker plöjdes så jag tänkte att det kan vara kul att se starten på vårbruket. För dig som inte känner till Lasithi-platån kan jag berätta att den ligger så högt att olivträd inte kan växa där pga kylan på vintern, att den ligger i närheten av Dikti-berget och att platån har en fascinerande historia. Den var förr känd för sina speciella vindmöllor med vita tygsegel som pumpade upp vatten. Jag har sett platån nästan full med sådana möllor i slutet av 80-talet, men när jag skulle visa det för ett ressällskap i början av 90-talet var möllorna i stort sett borta. Nu finns de som prydnad vid tavernor o likn. Men det ska bli ändring på det! Man ska börja sätta upp de gamla vindmöllorna igen för de har gått och blivit moljövänliga, minsann!
Kan också passa på att trycka in ett tips: om du är i närheten i juni så kolla upp Lassithi-platåns sommarfestival! I år är första året och den ska vara i en vecka.

Inte mycket vårbruk igång där inte! Åkrarna var så blöta så det dröjer nog ett tag till. Många herdar och får i farten. Sådan skillnad det kan vara utanför säsong och under säsong! Idag var platån en stilla och tyst plats, riktigt vilsam. I högsäsong är den full med turister, bussar och bilar. Undrar hur det är att leva under sådana ytterligheter. Trots att de är så vana vid turister och trots att min hyrbil inte har någon dekal så vändes det på många huvuden när den här ljushåriga figuren dök upp i sin Panda. De är ofta isolerade på vintern pga snö så de kanske tyckte det var roligt att få besök från yttervärlden.

Och det var kallt där uppe! Ingen vår i sikte. Tunga, låga moln. Inget regn för jag hade regnjacka… Tyvärr svepte molnen precis in Dikti när jag kom så jag fick inte se de vackra snöklädda topparna. Jag har vandrat runt platån och det är inget jag skulle rekommendera. Däremot finns en hel del sevärdheter i form av kloster, pilgrimsplatser, muséer som jag lagt på minnet och ska beta av en annan gång.

Jag körde ner mot Malia vilket jag tycker är en väldigt vacker väg som man inte ska köra åt andra hållet. Men skönheten sitter ju i betraktarens ögon så det finns säkert de som tycker annorlunda. På vägen passerar man ett kloster som heter Panagia Krasis, kör in där! I kyrkan hänger kedjor och de är heliga. Har du tur får du se en grek vira in sig i dem en stund. Märklig upplevelse.

Jag körde in om byn Krasi. Under högsäsong rena dårhuset, nu en lugn, tyst by där livet gick sin gilla gång. Blev välkomnad av en söt unghund som dock försvann med blixtens hastighet när en katt uppenbarade sig. Kattjakt stod tydligen högst på nöjeslistan.

Vid Malia blev jag lite förvirrad, tänkte köra till en grotta i närheten av Sisi. Jag började också känna av lite matsug så en sen lunch skulle sitta bra. Hittade till slut till Sisi där jag var för ett år sedan. Det är något sorgligt över utpräglade turistorter. Alla dessa tomma, igenbommade hus, alla stängda tavernor och caféer. Några tappra själar har övervintrat. Det enda som var öppet var ett gyrosställe, men grekisk ”fast food” lockade inte. Grottan låg lite väl långt iväg, klockan började bli mycket, men ett besök i Epano Sisi skulle jag väl hinna med. Och det gjorde jag.

Många byar ligger en bit inåt land och hade en hamn där det inte låg några hus eller bara 2-3 byggnader. När turisterna började komma såg byarna en möjlighet och byggde hotell osv vid sina hamnar. Ofta har de nya kustbyarna växt sig större än de gamla byarna. Så är det t ex med Hersonissos, Matala och troligen också Sisi. Epano (övre) Sisi är i så fall den gamla byn. Här fanns inga skyltar på engelska. En av de raraste små byar jag varit i. Det fanns ett kafenio, några gränder, en kyrka med vackra målningar, traditionella stenhus och inte så mycket mer. Några gränder slutade helt enkelt i en trädgård eller på en förstukvist!

Så var det dags att köra hemåt, tog stora vägen. Idag blev det en runda i både vinter och vår. En runda i den kretensiska vardagen som nog många turister skulle tycka är både tråkig och långsam. Jag älskar den! Och det blev en runda i det mest omväxlande, vackra och dramatiska landskap jag vet. Jag älskar det också!

Nu ska jag sno ihop en middag och ställa klockan på tidigt! Imorgon är sista hyrbilsdagen. Jag skulle inte ha något emot lite solsken och varma vindar… Ha en skön kväll!

(klicka på fotona om du vill se större format!)

Ibland är man närmare sina gamla hemtrakter än man kan föreställa sig…

Tillfälligt väghinder! Gott om lamm som skuttade runt förvirrat.

Här går det inte att köra traktor!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta
samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

Blåsiga dagar över

Fredag igen! Hur gick detta till? Det är som om veckan bara swischat förbi och det stämmer ganska bra. Vi har haft väldigt blåsigt och låg temperatur, framför allt nattetid. Regn och snö uppe i bergen, men här nere har vi klarat oss ganska bra. Bilder från nordkusten visar översvämningar och liknande. Som jag sagt innan: det gäller att veta var man ska bo. Nederbörd är väldigt bra och snön uppe i bergen får gärna töa långsamt så jorden kan suga upp vattnet. Och det kan ta tid. I juni 2015 svettades vi två stycken på min balkong och tittade på snöfläckar på Dikti-massivet!

I måndagskväll nere på en taverna gnällde jag över kylan. Fick då det något otrevliga och näsvisa svaret att ja, ja, vinden kommer från Skandinavien. Då gäller det att kontra snabbt så mitt svar blev att det hade inte varit nå’t problem om ni byggde ordentliga hus.

Vi är inne i den treveckors-period som föregår fastan och kallas Apokries (mer info här). Det är ett farväl till kött och festligheter så därför drar man på lite extra. Maskerader och andra aktiviteter, ganska många för barn och ungdom. Det är lite trist för mycket är väderberoende och detta är inte den bästa tiden för uteaktiviteter så en del flyttar in på skolor o likn. Hade varit roligt med lite mer liv och rörelse ute på sta’n.
I helgen som gick var det skattjakt för barn och ungdomar i gamla sta’n där jag bor så det var livligt i gränderna. Helgen som kommer är det bl a ”tipspromenad” för vuxna (barn och ungdomar får så klart vara med) och nästa söndag är det stor final med karneval. Måndagen efter, Clean Monday, börjar fastan som sedan bryts vid påsk.
Det är en del privata festligheter också under den här perioden, bl a bröllop. Under fastan håller man nämligen inga bröllop.

Igår var det ”Torsdagen för rökt och grillat kött”. Alltså riktigt köttig köttfest. Det grillades lite varstans i stan. Jag såg en rullebör (skottkärra) där man lagt lite ved och tänt på. Alla sätt är bra utom de dåliga! Jag hade tidigare i veckan, utan att tänka på det här med köttet, bestämt att gå till en av mina favorittavernor. Jag hade tur, det var inte många bord som inte var reserverade. På hemväg gick jag förbi en annan taverna som också var full.

När vädret är så blåsigt och man har en bok att skriva känner man sig lite instängd efter några dagar. Jag lyckades locka ut bilägande vän idag på en liten tur runt sta’n. Det blev nedslag i några större affärer och jag som är på jakt efter nytt diskställ kom hem med två kassar. Utan diskställ. Varför blir det alltid så?

Det har varit en tid med oplanerat Sverige-besök i januari, därefter lite att fixa och en del skrivande. Jag känner att jag är inte uppdaterad när det gäller nyheter. Ska försöka råda bot på det till nästa blogginlägg. Det jag vet är egentligen bara två saker. Grekland håller andan i väntan på nästa utbetalning av tredje stödlånet. Utbetalningen har blivit försenad (som vanligt), bl a beroende på att EU och IMF inte kommer överens om skuldavskrivning. Och bönderna har gjort som ifjol vid denna tiden. Protesterar mot skatter o likn genom att blockera vägar, hamnar och tullstationer.
Jo, en sak till! Det kanske är någon som undrar om gågatan som skulle vara klar till julhandeln är klar? Det är den inte. Fast det var ingen som sa vilken julhandel…

Som vanligt vid denna tiden är hoppet om ”den bästa säsongen” väldigt stort. Vi får väl se! Än så länge ligger bokningar för min del på samma nivå som tidigare. Kanske det är lite tidigt för bokningar från skandinaver. De är trots allt de sista som anländer på våren och de första som ger sig iväg på hösten. Charterbolagen, alltså. Reser man på egen hand är ju hela året möjligt. Nåja, vi håller tummarna!

Fredagskväll. Det blir perfekt för att inviga de nya vinglasen (som jag egentligen inte behövde, men snygga är dom!). Får nog jobba en liten stund till… Ha en trevlig helg!

DSC04343Vandra på Kreta i det vackra landskapet med enastående vyer, tystnad och lugn.
Med vandringsledare kan du koppla av, njuta samt få uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

Tema Att resa: 1. Vart och vem?

Jag bor på en, till vissa delar, turistö. Och jag har rest en del genom åren. Det har nyligen blivit två resor till Sverige på kort tid. Givetvis sätter det igång en del funderingar kring att resa och de som reser. Så många funderingar att det blev en liten temaserie på 3 inlägg. Här kommer det första som filosoferar kring vart vi reser och vilka ”vi” är.  Och även om min utgångspunkt och mina åsikter lyser igenom är inget ”rätt eller fel” utan bara olika.

Resa från eller till?

resa1

”Svenskarna reser inte till någonting,
de reser från någonting.”
(Lasse Åberg, Sällskapsresan)

Visst har han en poäng? En grupp resenärer är de som reser från kyla till värme, från dåligt väder till bra väder, från regn till sol osv. Ibland kan man undra om en del egentligen vet var de är eller om det har någon betydelse. Det är inte resmålet som är viktigast utan ressyftet.

Den, i mitt tycke, trista sidan av detta resande är de orter som växer upp och som är anpassade till turisterna. Jag åker ibland buss till Iraklio och den kör genom olika samhällen, t ex Hersonissos och Malia uppe på nordkusten. Det mesta är stängt och igenbommat. I Malia vimlar det av engelska pubar och Hersonissos är i stort sett vinterdött. Det känns lite som en teaterkuliss. Någon sorts skapad värld. Antar att det är ok om man reser ”från”, men undrar om det räcker om man vill resa ”till”.

Aktiv – inaktiv

Semester ska användas för att vila upp sig och hämta krafter. Under en period betydde det vila, göra ingenting, vara inaktiv. Det är skönt, framför allt att äga sin egen tid, men kan motverka sitt syfte efter ett tag. För några år sedan började ett nytt begrepp dyka upp: aktiv semester. Vi skulle kunna ägna oss åt något vi var intresserade av eller prova något nytt och få avkoppling på annat sätt än att göra ingenting.

En blandad semester är nog det som passar de flesta av oss. Kanske det är vettigt att lägga den största delen av den aktiva tiden på vår resa. Då får vi mer för pengarna och får se så mycket mer. Nya aktörer poppar upp så det gäller nog att vi är lite kritiska och selektiva så vi inte köper vad som helst. Håller i våra pengar helt enkelt!

Aktiva semestrar fortsätter växa i antal och jag är övertygad om att de kommer att kräva något annat än de traditionella turistorterna. Och hur ska då resebolagen organisera sig och sitt utbud? Intressant att följa!

Trendnissarna

Det finns resmål man bara måste ha besökt. Jag antar att det är samma bakomliggande mekanismer som finns när det gäller märkeskläder, bilmärke osv. Att hänga med, att inte vara utanför. Vi möts av ”har du aldrig varit i New York?” eller ”har du aldrig varit i Thailand? nåja, nu är XXX det nya! vi var där ifjol”. Och jag får ibland kommentarer som ”du som vandrar, har du inte vandrat Compostela?”.

En trend som jag har svårt att förstå är kortresorna, t ex en helg i New York. Varför åka så långt för så lite, vad hinner de på tre dagar och vad kostar det? Jag är helt förundrad!

De som reser efter trender eller vad som är inne kan givetvis ha trenderna som en sorts inspirationskälla. Andras berättelser om sina resor kan ge oss inspiration och värdefulla tips. Den som inte vill välja efter trender utan medvetet söker sig utanför dem kan hitta egna små pärlor.

Nyhetstörstare – återvändarna

En del vill se något nytt på varje resa, andra vill fördjupa sig. För egen del lutar jag åt återvändare, kanske mest när det gäller storstäder. Om jag tycker om en plats kan jag mycket väl tänka mig att resa tillbaka för att utforska den ännu mer, t ex blir det fler besök i Rom. Och det finns platser som jag inte kan tänka mig att återvända till, t ex blir det inte fler besök i London. Ibland får man den där känslan: ”ok, nu har jag sett detta, vidare till nästa”. Så kan också enskilda sevärdheter fungera, t ex på 80-talet var jag vid Vai-stranden här på Kreta och jag har inte återvänt.

Problemet med att ständigt resa till något nytt är när det kommer in andra parametrar som ekonomi, intresse osv. Då blir världen mindre eller listan kortare för varje faktor som ska vägas in. Ibland tycks det som om de som rest mycket till olika platser har svårt för skilja dem åt. Det måste kännas lite trist när det flyter ihop. Men tänk så mycket de sett och upplevt i motsats till oss återvändare!

Intressestyrning eller ekonomi

De flesta av oss har varit i den situationen då kassan inte är så stor men vi vill så gärna resa. Det där med ekonomi är lite tveeggat, ibland står billigt och prisvärt mot varandra. De som styrs helt av ekonomi som jag mött är ibland de som reser ”från”. De kan
ge mig rådet att resa till ett land ”för där är så billigt”. Det räcker inte för mig. Ju mer jag kan få för mina surt förvärvade pengar desto gladare och nöjdare är jag. Jag måste knyta ihop något jag är intresserad av med kassan så ibland har det inte blivit någon resa.

Många som bestämmer resmål utifrån något intresse verkar också oftare sätta ihop sina egna resor. Det där med intresse kan vara något typ historiskt, tekniskt el likn, men också ett stort intresse för landet eller platsen. En nyfikenhet över hur det är ”där”.
En del litar på att de stora resebolagen hittar de ”bästa” resmålen, men det är nog tyvärr så att de letar upp de för dem billigaste, dvs där de kan göra störst vinster. Det hindrar ju inte att man kan resa med dem, men sedan ge sig ut mer och mer på egen hand. Kan vara en bra start för den som just börjat resa eller mellanform för den som vill ha lite trygghet och bekvämlighet.

Äventyrarna och långresenärerna

Det är ett annat sätt att resa än flertalets semesterresor. Detta styrs av intresse, men också ibland av personliga skäl. En del av dessa resor kan fascinera mig. Ibland finns attityden att det är detta som är att resa medan vi andra bara studsar lite. En resa blir inte ”bättre” för att den är långt iväg eller över lång tid. Egentligen handlar det bara om att inse att vi har olika önskningar och förutsättningar.

Det är fantastiskt att utvecklingen gjort att vi kan resa var som helst (nästan) på klotet. Det är inte begränsat som förr då tekniken inte fanns, det tog väldigt lång tid osv. Avstånd har krympt otroligt mycket bara under mitt korta (!) liv. Bara vi inte tror att allt fint och som är värt att uppleva ligger långt bort. Med diskussionen kring flyg och miljö kommer vi kanske att hitta en balans där vi inte glömmer bort allt som finns nära.

Till sist…

Så vad vill du se och uppleva, vad vill du resa ”till”? Välj efter eget huvud och egen kassa!

Tänk nytt! En del platser, orter, länder är så förknippade med något att vi har svårt för att se vad de mer har att erbjuda.

Glöm inte att njuta av planerandet! Att bläddra i glassiga magasin, titta på videos, drömma, plöja guideböcker….allt det är nästan halva resan innan den ens börjat!

Och glöm inte packa ner intresse och nyfikenhet oavsett resmål! Då är du öppen för allt det där oplanerade som bara händer och som ofta blir de finaste och roligaste minnena.

Nästa inlägg i temaserien: själva resandet.

fyrverkeri-1
Förlängt nyårserbjudande!
Boka före den 31 januari och få 25 % rabatt per person på vandringsvecka före 15 juni 2017.
Mer info på hemsidan inspirewiz.com
Välkommen!

Fira, oväder, köa…lite av varje!

I fredags firade vi ochi-dagen och det var ungefär som vanligt. Fast inte riktigt för de hade stuvat om i paraden. Jag undrar om det var en markering. Vi har förlorat el-företagets kontor, polisen ska eventuellt bort och sjukhuset har varit under nedläggningsbeslut under några år (men ska nu nyanställa!). Paraden brukar börja med skolorna, se’n kommer idrottsföreningar o likn och sist vuxna som Röda Korset, brandkåren, samariterna osv. I år gick alla de vuxna verksamheterna först. Och stora brandbilen var med. Och inte bara en ambulans utan två. Och inte bara motorcykelpoliser utan också polisbil.
En sak som jag sett på bilder från andra platsers firande är militärt inslag. Det slipper vi här i Ierapetra och det är skönt, tycker jag.

Efter firandet satt jag på fik nere på strandpromenaden. Det var fullt med folk överallt. Jättemysigt! När jag kom hem skulle jag duscha (läs förra blogginlägget för att hänga med här!). Inget varmvatten trots att solen varit framme. Och plötsligen inget vaten alls mer än iskallt. Jaha, det var ju nå’n läcka däruppe, har allt vatten runnit ut, betyder det att jag bara har kallt vattenledningsvatten hela helgen? Och det blir inte fixat förrän nästa vecka.
”Bättre brödlös än rådlös” sa alltid min farmor. På med vattenkokaren, fram med ett litersmått, blanda och duscha! Lite sommarstugekänsla över det hela, men det fungerade. Hela jag blev ren och helgfin. Fast hur många dagar ska det vara så här, tro. Så satte jag mig vid datorn för att skriva några mail och då ringde det på dörren. Det var min hyresvärd. Han och några killar hade fixat vattentank och varmvattenberedare fast det var helgdag! Det var därför det inte fanns nå’t vatten, det hade de stängt av. Jag behövde inte vänta till denna veckan!! Och i lördags ringde hyresvärden för att höra så allt fungerade. Han är minsann guld värd!

På kvällen skulle jag gå ut och äta på en av favvistavernorna, men de hade tyvärr levande musik. Det kan vara hur mysigt och trevligt som helst, men också en pina. Av någon underlig anledning är ljudet ofta så högt att man inte kan tänka eller prata. Jag fortsatte längre bort och det visade sig att ljudet följde med mig eftersom de satt upp extra högtalare utanför tavernan. De spelade för halva sta’n!

Vi har en del turister här nere. I några länder har man två veckors höstlov så här är en del barn också. Som t ex 11-åringen som vandrade med mig i torsdags. De stora all inclusive-hotellen har stängt, men vi har några hotell som har öppet året runt. Här på denna stora ö finns ju en hel del att se och uppleva året runt.

Helgen var lugn. Träff uppe vid marknaden i lördags med svenskar och några andra nationaliteter. Vi kan ge varandra tips och uppslag om olika saker. För mig som bor ensam är det gott att få prata svenska en stund varje vecka. Det är skillnad mot när vi var två som bodde i Genève, då pratades det svenska varje dag i hemmet.

Igår morse vaknade jag vid halv sex-tiden av ett märkligt ljud. Knatade upp och kollade – det regnade! Jippi!! Kröp ner igen och då kom det en åskknall, se’n somnade jag om. Lite senare slog jag på datorn och upptäckte att det utfärdats varning för väderfenomenet medicane på Kreta. Himlen var full av svarta moln så jag var tvungen att ha ljuset tänt inomhus. Det kom flera korta skyfall. Visserligen behövs regn, men när det kommer så häftigt finns risken att det bara flyter ovanpå och iväg.
På eftermiddagen nådde också vinden oss här i sydost. Vid 18-tiden var vinden som starkast: 74 km/tim (cirka 21 m/s).  Det blåste från norr och det är nära mellan husen här i gamla sta’n så det ven rejält och låg på mina stora balkongfönster. Idag ser fönstren för jäkliga ut, men det blåser fortfarande så fönsterputsning får vänta.

Jag har varit en runda på sta’n idag (första dagen med långbyxor!) och det låg nedblåsta grenar lite överallt och en del skräp. Jag tänkte på alla olivträd, framför allt de som börjat vissna, och hur detta blir ytterligare (förutom torkan i år) ett hårt slag mot olivskörden.

Jag var inom posten och det var pensionsutbetalning. Det är alltid en prövning att gå nå’nstans där det finns många greker och där man ska köa. De kan inte köa, de kan inte vänta, de kan inte läsa på sin nummerlapp. Jag blir först full i skratt, sedan irriterad och se’n blir det bara absurt. Och jag kan inte låta bli att tänka att det är inte så konstigt att det här landet är lite rörigt och uppochner.

Igår och idag har det varit kontorsdagar, bl a ett blogginlägg på företagsbloggen. Jag la ut foton på min flickr-sida igår och det som slog mig var hur lite jag fotograferat i oktober. Det får bli bättring! Jag har vandrat en del, men kanske torkan dammat ner motiven så de inte är så tilltalande. Nu har det ju regnat rejält så i november blir det förhoppningsvis lite fler foto. Idag är det förresten mindre än tre veckor till min Sverige-resa…..

Nu har jag snart lektion i grekiska adjektiv! Läraren kommer hem till mig så det där med ”karlar på rummet”, som jag skrev om i förra veckan, bara fortsätter….

DSC01036Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med vandringsledare kan du koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta att du läser bloggen när du bokar så får du 15 % rabatt!

Nytt försök, fuktigt och återvändare

Jag vet att jag beslutade att ge upp efter tre försök, men det har legat där och gnagt och gnagt. Det gäller att registrera en aktivitet på tripadvisor. Förra gången gav jag upp när jag efter tre försök fick det otroligt informativa mailet: ”din registrering är inte godkänd”. Ingen förklaring, ingen kontaktinformation. Lyckas det inte denna gången heller så har jag nu lovat mig själv dyrt och heligt att lägga ner och gå vidare i livet glatt sjungande på en sång.

Varför jag försökt igen? Jo, det är så här att tripadvisor och booking.com är stora, dominerande siter. Många letar hotell, restauranger, aktiviteter mm på dessa sidor. Och, som du säkert vet, kan man lämna omdömen. Jag använder inte de här sidorna, men jag inser att det kan vara smart att synas där och då är det tripadvisor som gäller för min del. De erbjuder gratis registrering av aktiviteter och sevärdheter, annars är de här siterna bra på att ta betalt.

I helgen kom det en släng sommarväder igen som ligger kvar nästan hela veckan. Det är inget kul för det betyder att vi fått en förfärlig luftfuktighet vilket gör det varmt och jobbigt. Det är värst vid kusten. Nätterna dryper av fukt så tidig morgon är inget vidare. På eftermiddagen har det samlats fukt, värme och moln så då är det inte behagligt. Tvätten som jag hängde ut på balkongen vid lunchtid är antagligen fuktigare nu än då…

Hur som helst, jag ser verkligen fram emot morgondagen. Då blir det halvdagsvandring med ett par från Sverige. Vi ska upp i bergen, börjar inte väldigt tidigt och kommer att vara klara strax efter lunch så vädret är inget större problem. De dagsvandrade med mig ifjol så det är ”återkommande kunder”. Jätteroligt! Och nästan lika roligt är att det bl a var denna bloggen som gjorde att de blev nyfikna på östra Kreta. Två nätter blev det ifjol, i år är det en eller två veckor. Det är inte de första som jag lockat hit, undrar om jag kan lämna in en faktura till ”dimos” (kommunen) på ”turistmagnetsarvode”?

Annars har helgen varit lugn. Eller ja, inte riktigt. Det varslades om strejk bland flygledarna i fyra dagar (dock ej i följd) och det skulle stoppa all flygtrafik. Under lördagen fick man till ett möte mellan deras företrädare och ansvarig minister så strejkvarslet drogs tillbaka. Jag såg på nätet att det stod en del om det i svenska tidningar.
I lördags eftermiddag samlades vi ett gäng som vanligt på café vid marknaden för att inmundiga allehanda drycker och meze. Några hade under veckan återvänt från längre vistelser i Sverige så det var också glada återseenden.
På kvällen höll en Master Class för sångare en konsert ute i en by. Ojämn kvalité, två stycken stack ut som riktigt, riktigt bra. Några sjöng t o m falskt – det ska man inte göra på den nivån. Lokalen hade ganska dålig ackustik vilket motarbetar istället för att underlätta. Men två timmar med klassisk musik är gott för öronen!

Mitt Sverigebesök börjar ta form, bl a har vi börjat titta på julbord….himmel, så gott det ska bli! Svårt att få tiden att räcka till för allt och alla, det gäller att fördela sina gracer utan att få andnöd.

Nu har jag inte tid med detta längre utan ska sno ihop lite middag och packa inför morgondagen. Ha en skön kväll!

dagsVandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med vandringsledare kan du koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta att du läser bloggen när du bokar så får du 15 % rabatt!

Uppföljning ”Unikt erbjudande – passa på!”: kommunikationer och trafik

Det har inte direkt blivit stopp i inkorgen eller fullt i kommentarerna efter inlägget i onsdags i förra veckan (det finns här). Du kan efterlysa innehåll, ställa frågor osv när som helst, det var bara jag som tyckte att det kunde vara kul att sätta lite fart på dig, läsare.

En fråga fick jag och den handlade om kommunikationer och trafik:

Hur kommer man till exempel ner till dig från Heraklion? Går bussarna även efter september? Vågar man åka på bergsvägarna när man hört att grekisk trafik är nästan värst bland de gamla EU-medlemsländerna? Kan man lita på taxichaffisar? Var hittar man bra privatchaufförer med guideförmåga och vad kostar sådant?

Då ska vi se om jag kan plita ner lite info! Och all information gäller först och främst mitt lilla hörn av världen.
Från flygplatsen i Iraklio ner till Ierapetra kan man åka transfer om man reser charter. Den tar ganska lång tid eftersom de ska lämna på hotell på vägen. Annars kan man ha hyrbil väntande, ta taxi (tar cirka 1,5 tim) eller buss. Bussen går inte sen kväll och natt, den tar också lite tid eftersom den ska stanna lite här och var. Jag tycker inte att man ska bli avskräckt av de cirka 9,5 milen för det är en fin åktur. Ta det som en sight seeing-tripp!

Bussar går hela året och mellan de större orterna är turtätheten i stort sett densamma.
Att ta sig runt i närområden med buss är inte alltid så enkelt. Till bergsbyarna väster om Ierapetra kan man ta skolbuss tidigt, tidigt på morgonen (05:45…) och tillbaka igen på eftermiddagen. Till bergsbyarna öster om Ierapetra går inga bussar.
En liten parentes: Grekland är ett utpräglat motorfordonsland (jag tycker att det påminner lite om USA), men jag tycker att det är märkligt att inte bussåkandet ökar och att man inte kräver fler och tätare turer i ett land där folk har det svårt ekonomiskt. Bensinen är t ex stundtals dyrare än i Sverige. Ändå körs det överallt och tomgångskörning är mer regel än undantag.

Det där med om man vågar åka på bergsvägarna är lite svårt att uttala sig om. Vi pratade med en taxichaufför om det så sent som igår. Är man försiktig och tar det lugnt så är det inga problem att köra. Jag vill påstå att det är betydligt tryggare att åka med en busschaufför eller en taxichaufför än med en turist. De senare stannar när och var som helst, kör för fort på kurviga vägar, behärskar inte fullt ut skarpa kurvor och små utrymmen, hyr fordon de inte är vana att köra osv. Jag känner mig minst säker att köra under högsommaren pga tät trafik och många turister.
Greklands olyckstatistik har blivit bättre – utom på Kreta, tyvärr. Varför det är så vet jag inte, men det är ett problem som man är medveten om och jobbar med.
En sak som jag tycker är obehaglig är mötande omkörning. Det har kommit i Sverige också de senaste 10 åren att den som kör om litar på att mötande trafik flyttar på sig. Här är det nästan en regel. Det man ska tänka på om man kör själv är att de där omkörarna kan vara svåra att se eftersom man här inte har halvljuset påslaget.
Och man får räkna med att både taxi- och busschaufförer pratar i mobil medan de kör trots att det är förbjudet.
Summering: var och en får känna efter vad man vågar. Jag har åkt med taxi och bussar där mitt hjärta fladdrat lite, men de vill också komma fram hela och välbehållna. Och de skickligaste chaufförer jag åkt med har varit här på Kreta.

Om man kan lita på taxichaffisar – i vilket avseende då? Jag har inte hört om någon som blivit skinnad på pengar (som kan hända i Sverige). För säkerhets skull så säg ifrån att du vill ha kvitto så är det taxametern som gäller. Om det med ”lita på” menas att de kör dit de ska så har jag inte hört någon sådan historia heller. Faktum är att taxi nästan aldrig figurerar i nyheterna. Det senaste var för några veckor sedan då en taxichaufför blev knivskuren av passagerare som inte ville betala.
Taxi har fått lite konkurrens för tidigare har det varit förbjudet för vem som helst att transportera folk. Nu får t ex hotellen hämta gäster på flygplatsen. Återstår att se om det kommer att påverka taxipriserna.

Privatchaufförer som också kan guida – man kan t ex ringa mig! Annars kan man nog fortfarande göra överenskommelser med taxichaufförer om att ”hyra” bil och chaffis för t ex en halv dag. Ett annat alternativ är att gå in på någon av de många och små ”travel agency” som finns överallt. De säljer färjebiljetter, utflykter, flygbiljetter, hyrbilar osv (de lägger på nå’n procent, s k kommission). Om de inte har tjänsten själva brukar de kunna ge information. Man kan säga att de fungerar lite som turistbyrå.

Ja, det här kanske gav upphov till följdfrågor? Skriv i kommentarsfältet så svarar jag där!

Nu ska jag sno ihop lite middag! Det blir tidig kväll för jag ska upp och åka skolbuss imorgon…..den där som går 05:45…..

Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med mig som vandringsledare kan du koppla av och släppa loss tankarna samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!