Etikettarkiv: turist

Svenskbesök, lite blandat och något om fotohantering

Moln, vind och något sänkt temperatur idag och imorgon – livet leker! Högsommaren börjar snart tackla av. Vi har bokat höstens lektioner i grekiska och jag har uppdaterat hemsidan med ytterligare ett vandringsalternativ.

Strandinventeringen är klar! Nu återstår ”bara” att sammanställa anteckningar och foton på ett vettigt sätt. Pust. Blir nog bra när det är färdigt!

Söndagen gick nästan i rusets tecken. Det blir lätt så efter tre nästan sömnlösa nätter. Vi har haft flera väderomslag så då blir det oroligt lite varstans. Min granne blev så vimsig att hon körde AC en riktigt sval natt!

Jag vaknade dock till nere på mitt frukostställe när jag fick syn på segelbåten som låg för ankar. Svensk flagga! Och nästa tanke var: undrar vad det är för några människor? Det infann sig en sorts känsla av samhörighet trots att Sverige är lite väl stort för att vi ska känna varandra. Ungefär likadant är det omvända, dvs när någon utomlands säger att jaha, är du från Sverige – känner du Lena i Stockholm?

Turistgrupper marscherade förbi, de bussas från olika orter för att åka ut till ön Chrissi. En del är ringmärkta, några har papperspåsar med hotellnamn utanpå – jag gissar att det är lunch och sänder en tanke till tavernan ute på ön. Sedan blev jag full i skratt! De här grupperna har reseledare med sig vilket jag inte riktigt förstår. Och jag förstår det ännu mindre när två reseledare var tvungna att fråga ortsbefolkning om vägen till färjorna. De stod på strandpromenaden, om de tittade lite åt vänster så såg de färjorna klart och tydligt. Nära. Om jag hade varit i någon av de grupperna hade jag blivit nervös. Vilken början på turen – reseledaren hittar inte!

När jag gick till bilen igår hade vi en luftfuktighet som det nästan går att ta på och andas är ett styvt jobb. Jag passerade en smal gränd i gamla sta’n. En kvinna hade precis spolat och sopat och satt nu på en stol och pustade ut. Hon hade ett speciellt uttryck i ansiktet, en blandning av glädje och trötthet. Glädje över att arbetet var avslutat och att det nu var fint och rent samt trötthet av ansträngningen. Det var ett sådant ögonblick då det far genom min hjärna att detta skulle jag vilja fotografera, men det hade givetvis inte alls blivit bra. Ögonblick kommer och går så snabbt.

En tanke slog rot. Kanske jag skulle ge några tips kring fotohantering. Det är intressant att det numera verkar som om allt måste fotograferas bara för att kameror är så lättillgängliga i mobilerna. När foton togs med film som skulle framkallas fick man välja sina motiv, resten fick man stoppa in i minnet. Och efteråt sorterade man igen för inte ville man sätta in alla foton i album. Nu i semestertider är det många foton som valsar runt i sociala media och har man några stycken facebook-vänner eller följare så kan det bli väldigt, väldigt många foton att titta på. Övermäktigt.

Så några enkla tips eller tankeväckare! (se också blogginlägg ”Foto, slutord och välkommen”)
Jag är ingen proffsfotograf, men ganska bra på att hantera de foton jag tar. Det är många som hamnar i papperskorgen, resten på både hårddisk och dropbox, ett fåtal klarar sig till min flickr-sida!

  • alla (gäller inte bara i Grekland) människor vill inte bli fotograferade och det passar sig inte att fotografera i alla miljöer.
  • ibland varnas det i Sverige för folk som går runt och fotograferar hus och man uppmanas ta registreringsnummer, ringa polisen o likn – tänk om folk utomlands gjorde likadant? En dag såg jag två turister som stod mindre än 1 meter utanför en husaltan och tog foton. Kvinnan som bor i huset drog sig inomhus.
  • om du verkligen vill ha ett motiv så ta många foton så du är säker på att något blir bra. Gallra sedan hårt och behåll det eller de som är bra, som visar det du vill minnas.
  • sortera dina foton, t ex en gång precis efter fototillfället (då åker alla dåliga foton bort) och en gång till efter en tid (då tas alla foton bort som du inte kan förstå varför du tog, de motiv som det finns flera foton av osv). Spara i back up (kan vara annan hårddisk, moln eller vad du föredrar) och ge namn som gör att du kan hitta dem igen.
    Spara inte bara på mobilen! De där apparaterna går sönder, blir stulna….
  • när du delar på nätet – hur många behöver du dela? Vilka foton säger en utomstående någonting (dvs vad vill du ha sagt?) och vilka passar i familjealbumet? Bör du lägga ut foton på barn och ungdomar? Varför dela sneda, suddiga eller flera med samma motiv?
    Använd ”dela”-funktion med urskiljning.

På tal om foton så laddade jag för en stund sedan upp några foton till min flickr-sida! Det har blivit en hel del strandbilder i juli-augusti, jag ser fram emot mer omväxlande motiv när det blir dags att vandra igen.

Ha det gott!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Turisttips

Hemma igen i Ierapetra efter bra dagar i Skåne! Härligt väder, träffade en del vänner och firade mors 90-årsdag. Kom ner till omslag i vädret, alla pustar och stånkar över en värmebölja som tydligen började i onsdags.
Nu kanske du tror att titeln på det här blogginlägget ska handla om Ierapetra eller Kreta, men juli-augusti är ingen bra tid att vara här. Mycket bättre i Skåne så det blir en del tips utifrån vad jag gjorde under mina Skåne-dagar!
(klicka på foto för större format)

Vi börjar i Österlens huvudstad Simrishamn! Hoppa över restaurangerna på Storgatan och följ (gå eller kör) istället havet mot Simrislund. Ät hos Sjöfolket! De är mästerliga på att laga fisk och har dessutom en frestande disk så kanske du köper något till kvällen?

Välkommen till den engelska trädgården!

På väg till Kivik tycker jag att du ska ta en sväng om Svabesholms Kungsgård (där kan man bo) och den engelska trädgården. Sitt ner på en av bänkarna, koppla bort och njut av blomsterprakten. De har gjort ett fantastiskt jobb på mycket kort tid! På gården finns också något för den shoppingsugne i form av en prylbod och klädbutiken Oriental and Vintage. Känner du för lite konsthantverk så stanna till vid KAOS i S Mellby.
När du kommit till Kivik och är hungrig så är Buhres Fisk det ”berömda”, men varför inte prova Kiviks Hamnkrog? Prisvärd och väldigt god mat, bra och trevlig service!

 

Jag pendlar mellan sydöstra och sydvästra Skåne när jag är där eftersom familjen finns i öster och de flesta vännerna i väster. Då kan man välja olika vägar som t ex riksväg 11 (tråkig), kustvägen – riksväg 9, vid Mossby kan man välja riksväg 101. Och man kan givetvis köra E65 om det bara handlar om transport. Ta god tid på dig, testa småvägar, ha möjlighet att stanna vid gallerier mm. Förstummas över det vackra skånska landskapet som inte är platt – prova att cykla så får du se!

Nu har vi kommit till Lund, min förra hemstad. De flesta som kommer till Lund ser domkyrkan och inget mer. I mitt tycke är Lunds domkyrka en ganska tråkig byggnad, men medeltidsuret är värt att se. Traska runt i Lund! I de gamla kvarteren bakom Kulturen (verkligen värt ett besök!) och i gamla Nöden blommar rosor och stockrosor utanför de gamla husen vid kullerstensgator. Besök Turistbyrån och få fler tips! Se bara upp med att det i norra Lund är rörigt pga att det mycket kritiserade spårvägsprojektet börjat byggas så gator är upprivna och avstängda.

Del av statypar ”Kommer ihåg att jag såg dig”. Den andra delen? Det får du se där!

Jag lunchade gott med vän på Skissernas museum, men hade tyvärr inte tid att besöka muséet. Utanför i UB-parken finns statyer som är väl värda att ta en titt på.

Flickbadhytt?

Bada eller inte bada – det är frågan…

 

 

 

 

 

 

 

 

Så var det dags att lämna Österlen för några dagar i Ystad (nej, Ystad ligger inte på Österlen). Vi tillbringade en eftermiddag på stranden nedanför Saltsjöbaden och jag gick då en tur i sandskogen. Där finns många fina hus, roliga hus och oaser att titta på. Bäst tid för hustittande är dock vår och höst. Nu var allt så utslaget och tätt. Strosa gärna omkring bland badhytterna – finns många pärlor.
En kväll var vi på en ganska nyöppnad resturang i Per Hälsas gård som bara den är värd ett besök. Kändes magiskt att sitta och äta på Grändens mat i den gamla fina miljön.

En tur upp till Helsingborg blev det också. Från Ystad letade vi oss på småvägar genom mellanskåne som är en del som sällan nämns. Det är kusterna med sina fiskelägen och Söderåsen som får mest publicitet. Väldigt synd! Ta en tur till Fulltofta strövområde och njut!!
Vi stannade till vid Knutstorps borg och fick oss lite till livs om Tycho Brahe till bakgrunden av motorljud från Ring Knutstorp.
Väl i Helsingborg hamnade vi på Dunkers Kulturhus där vi tog del av 2,5 utställning. Jag skriver 0,5 därför att en visade sig vara så omfattande att vi hade behövt mer tid: Helsingborgs historia som också innehöll mycket om hela Skåne. De 2 var ”Miss Lyckat” och ”Shaun Tan”. Den första var intressant och rolig, den andra visste vi inget om men fick mersmak.
Efter god middag på King’s Corner skrattade vi gott åt ”Fars lilla tös” på Fredriksdalsteatern. Mycket jubileum i år: Fredriksdal fyller 100 år, Eva Rydberg firar 25 år som teaterdirektör och fyllde 75 år i juni. Jag måste erkänna att jag inte varit runt i Fredriksdals trädgård, men det står på listan. De har också julmarknad, förresten.

Ett riktigt sagoslott.

En dag satte vi kurs mot Skarhult slott utanför Eslöv. Fler utställningar lockade! ”Den dolda kvinnomakten” och ”Den goda manligheten” är 2 utställningar som vävts samman. Den förstnämnda kan man gå runt själv, den andra hade vi guide vilket var ett lyckokast. En ung historiestuderande från Lunds Universitet levandegjorde utställningen.
I en av längorna visades fotoutställningen ”Swedish Dads”. Jag väntade mig mer av fotona, men det visade sig vara texten vid sidan om som stal uppmärksamheten. Har ännu inte bestämt om jag tyckte om utställningen eller inte, men ”fotoutställning” tycker jag var lite missvisande.
Små vägar tillbaka till Ystad, vi snubblade över en liten by som vi aldrig hört talas om: Villie. Väldigt originell kyrka, vi var tvungna att stiga ur bilen för en runda på kyrkogården. Mycket historia i gamla gravstenar!

Näset, dvs Skanör och Falsterbo, är väl mest känt för stränder, party och hästtävlingar. Det är en intressant del av Skåne både när det gäller historia och natur. Titta in hos Turistcenter på Falsterbo Strandbad för mer information. De har en utsiktsplats högst upp som de behöver fundera över. Det man ser är talltoppar och om några träd här och där höggs ner för att skapa ”titthål” så borde man få en fantastisk vy!
Jag var inte där denna gången, men kan rekommendera muséet i Falsterbo för den historieintresserade.
Nere i Skanörs hamn åt vi för första gången någonsin oxkindsburgare på Lindas Fingermat – det gav mersmak!

Jag har också varit i Malmö, men de är så kända så det hoppar vi över. Dessutom har jag inga smultronställen i Malmö. Jag körde genom Trelleborg för att ta mig till Gislövs läge. En bit av Skåne som inte är så känd, men här finns bl a Palmfestivalen.

Jag skulle kunna länka till alla turistbyråer, men det blir så plottrigt. Det finns en samlingssida som heter Visit Skåne. Tänk på att samlingssidor inte fångar de mindre evenemangen, men kan vara en bra början.

Så var det dags att åka hem och jag såg till att vara i god tid på Kastrup. Du kanske tillhör samma sörjande grupp som jag, dvs de som saknar råbiff på svenska restauranger (försvann efter galna ko-sjukan)? Då ska du gå till Le Sommelier på Kastrup och njuuuuta!!! Som underhållning kan man beskåda de människor som passerar och reflektera över resor, människor och livet i övrigt!

Mycket go mad och grönskande natur i det vackra skånska landskapet. Jag hann med lite annat, bl a handla sista dagen. Det är ju en del som man saknar när man lever i ”förskingringen”. Det som inte kan transporteras får man passa på att äta på plats! Nästa gång ska 1 eller 2 vandringsdagar på Skåneleden läggas till, det var det enda jag saknade denna gången.

Nu ska jag rinna in i duschen! Ha en skön och fridfull helg!

PS. Foton finns på min flickr-sida!

PPS. Undrar du över något i Skåne så hör gärna av dig!


Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni. Det går bra att kontakta mig för frågor och bokning hela året.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Ett land i spännande förändring

A man and a woman once sat down
at a bare table and looked out
at the sky. What needs to be done?

they asked, so that, in later years,
their children or their grandchildren
might ask, What shall we do today?
(from ”Songs from a Dying Village” by Tom Pow, Pueblo Press, 2009)

Sedan mitt blogginlägg om hjälpsamhetssvårigheter har jag funderat vidare över det där med ”äkta”, ”genuina”, ”riktiga” och ”traditionella” grekiska som en del ofta uttrycker att de vill uppleva. Det är svårt att svara på frågor om var man kan hitta det, om det över huvud taget går att hitta vars och ens föreställning. De där orden betyder ju olika för oss alla. Men om vi antar att de betyder små byar med kafenio eller ouzeri där det sitter några gamla gubbar och spelar tavli eller bara halvsover. Och att kvinnorna sitter i en gränd och skvallrar medan de virkar och broderar. Och att byn givetvis ser ut som en så’n där vykortsby med vita huskuber som har blå fönsterluckor och dörrar, någon med en bougainvillea klättrande längs en vägg, andra med stora krukor fulla av pelargoner. Hur nära verkligheten och dagens Grekland befinner vi oss? Och är bilden realistisk?

Överallt i Europa håller byar på att dö ut. Jag minns själv från min tonårstid hur den by som jag växte upp i förändrades. Tanter och farbröder dog, husen såldes till stockholmare som kom och tyckte att ”landet” var underbart och vi charmiga. En förödande landsbygds- och jordbrukspolitik förändrade stora delar av Sverige. I byarna och på landsbygden fanns en framtid för en handfull i min generation, vi andra gav oss iväg dit det fanns utbildning och jobb.
Visst har en del byar fått nytt liv, men ofta är det inflyttade som vill bo lantligt och jobbar i sta’n. Det gör att byar förändras till satelliter till städerna istället för levande byar.

I Grekland har en utflyttning från byarna pågått sedan ett antal år. De du träffar på någon liten ö eller i en liten by kanske bara bor där under turistsäsongen. Skolor är stängda, butiker och kafenio försvinner. Några olivlundar kan inte försörja hela familjer längre, det krävs andra jobb. Kvinnor vill ut i förvärvslivet eller måste ut av ekonomiska skäl. Greker i min generation (jag är 60 år) och de som är yngre än mig – kommer de att sitta och vara ”genuina” på någon kafenio? Knappast. De har andra planer, annat levnadssätt, andra krav och önskningar.

Du kanske tror att jag bara hittar på? Att jag skulle ha någon ond avsikt med att slå sönder den typiska Greklandsbilden? Inte alls, det är bara ett faktum.
Redan 2002 skrev Christiana Stylou and Lina Yiannarou en artikel i Kathimerini om döende byar: Villages are slowly dying. Här på sydöstra Kreta har vi ett exempel. En bergsby där det enligt uppgift inte bor någon grek året om. Några utlänningar bor där året om, resten av husen är antingen ruinaktiga som väntar på att bli sålda eller hus som sålts, renoverats och sedan sålts vidare till mestadels utlänningar som fritidshus. I en annan by som ligger nära kusten fanns för 10 år sedan taverna, kafenio, butik mm. Idag finns skolan kvar, kanske pga att det inte finns skola i grannbyn.

Jag undrar hur man spelar basket med sig själv. Eller hur det är att byta lärare varje år och ha dennes odelade uppmärksamhet. Eller att inte ha någon att byta mackor med på lunchrasten. Så har Christos det på ön Arkoi. Till hösten ska han börja tredje klass. Ensam. Det bor inte ens en präst på ön!
In pictures: The Greek school with a single student
The smallest school in the EU is in Greece with only one student

Jag har sett den här utvecklingen under de år jag rest till Grekland. Den bortglömda, slitna byn är numera vanligare än den uppsnofsade och, många gånger, tillrättalagda.

Är då detta sorgligt? Nja, det vet jag inte riktigt. Grekland måste givetvis också få förändras och utvecklas. Det går inte att konservera tillvaron för att den ska passa in i en turistbroschyr. Det behövs nya idéer, nya tag där turister smetas ut från kusterna och man anpassar sig till kunderna. För turisters krav och resvanor förändras också över tiden. Grekland har stora möjligheter att erbjuda en stor och bred variation av olika sorters vistelser med olika innehåll fördelade över året.

Det är spännande just nu att bo här för Grekland rör på sig, men vart är det på väg? Bli inte ledsen över att en tidsperiod håller på att gå i graven! Häng på och ta emot! Vem vet vad vi får uppleva i denna brytningstid!? Grekerna, landskapet, historien, idéerna, musiken, maten…ja, alltihop kommer att finnas kvar men mer eller mindre förändrat. Och det är människorna själva som måste forma sin tillvaro utifrån sina behov och önskningar – inte utfirån någon annans.

Ha det gott!

 

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

 

Nolletripp – dag 1

I torsdagsmorse började min nolletripp. Tänk, när jag gav mig iväg var jag under 60 och när jag kom hem drygt 2 dagar senare var jag över 60. Ibland känns det som om tiden går fortare än man själv…

Målet var Iraklio (eller gamla stavningen Heraklion). För att slippa köra National road fram och tillbaka kombinerade jag med en utflykt. Och var skulle den gå om inte in på centrala Kreta som är så vackert!? Rutten jag lagt upp blev så här i slutändan:

Google envisas med att lägga startpunkten norr om Ierapetra – fråga mig inte varför!

Ida-massivet ställer till det så turen blev alltför lång. Eftersom jag hade två stopp planerade där jag ville ha gott om tid så fanns inte mycket tid till småstopp. Man lär så länge man lever, t ex att inte gapa över för mycket.

När jag körde igenom byn Asími var det marknad och jag tror att hela bygden var där. Jag stannade och gick en runda, marknaden hade ungefär samma utbud som hos oss. Den var uppdelad på mer än en gata så den var inte så kompakt som här i Ierapetra. Rolig känsla att så snart jag lämnar hemområdet så är jag turist. Många blickar, en del små kommentarer. Byn liknade så många andra byar som är uppslagna längs en stor väg. Charmigt på sitt sätt, närmare vardagsgrekland än vykortsgrekland.

Lite disigt, men det gör bara att jag blir mer uppmärksam på det jag har omkring mig eftersom ögat inte kan förlora sig i fjärran.

Så körde jag vid Ida-massivets fot, bl a genom byn Fourfouras. Det började bli dags för en matbit, men ingenstans något som såg lovande ut. Landskapet kring Fourfouras påminde om Brösarps backar eller något kulligt engelskt landskap. Och efter ett tag öppnade sig ett ännu märkligare landskap med gröna kullar och mängder av oleander som forsade ner längs sluttningarna. Jag döpte det snabbt till oleanderland för jag har aldrig sett så mycket oleander.
Den här ön är magisk! Ständigt blir man överraskad med nya och fantastiskt vackra landskap, vyer och natur. Ön bara ger och ger och ger! Men det gäller så klart att vara öppen och ta emot. Den som tycker att berg är bara berg eller att natur inte är nå’t speciellt göre sig icke besvär.

Det som tagit stryk i naturen efter den nederbördsfattiga vintern och våren är olika grässorter och marktäckande småbuskar. De är bruna eller närmar sig brunt, dvs de är en månad tidiga. Ginst färgar sluttningar gula, men inte så intensivt som vanligt. I övrigt är det fortfarande grönt, men om man tittar lite närmare ser man att en del träd och växter ser lite hängiga ut. Det är ingen riktig stuns i naturen, den kippar efter andan. Eller rättare sagt vatten.

Arkadi

Så kom jag till Arkadi och det område där jag skulle ha mina två stopp:

Arkadi-klostret besökte jag före jul – det finns att läsa i detta inlägget under rubriken ”Dag 3”. Nu mötte jag flera bussar och det var gott om folk uppe vid klostret. Det är värt att besöka, men försök komma dit så tidigt som möjligt för att slippa värsta rusningen. Och glöm inte att titta in där dörrar är öppna för det finns flera utställningar.
Nu ropade magen på lunch så jag stannade vid stora matstället vid Arkadi. Gör inte det! Toan var gudasänd, maten ingen höjdare. Dessutom var det tydligt att kvinnan som jobbade där önskade vara någon annanstans och rörde sig saktare än slow motion. Släpade benen efter sig så det kliade i mina fingrar – tänk att få skaka om människan! På en åker pressades halm och lastades halmbalar. Lustigt scenario – turister till höger, arbetare till vänster. Två olika tillvaro.

Eleutherna

Dags för första planerade stoppet: det nya arkeologiska muséet i Eleutherna. Det är en modern byggnad som smälter samman med det urgamla landskapet. Muséet är bara en del av byggnaden och inte så stort. Museum lär mig alltid någonting. Antingen så får jag se det jag känner till, dvs det blir bilder till texten. Eller så vet jag inte så mycket, men blir inspirerad att veta mer. Det senare gällde i detta fallet. Otroligt intressant stad som funnits före Kristus ända in i bysantinsk tid och med kopplingar till olika länder, antikens Grekland med mera. Här bröts det sten som finns i en mängd statyer över Grekland och gamla romerska riket! Känner du till statyn ”Nike från Samothrake”? Skulptören sägs vara okänd, en del menar att det är Pythokritos som levde på Rhodos, men hans far Timochares, som också var skulptör, kom från Eleutherna. Och det bara fortsatte dyka upp den ena intressanta saken efter den andra.
Jag besökte inte utgrävningen eftersom en del av den var stängd. Kände också att jag behöver lära mig mer innan nästa besök. För fler besök blir det!
Kan rekommenderas för den som är historiskt intresserad.

Tsikalario och Margarites

Strax före byn Margarites stannade jag vid krukmakarverkstaden Tsikalario. Här fanns väldigt bra information om allt från var leran hämtas till vad de olika slutprodukterna heter och används till. Väl värt ett stopp!
När jag ville läsa om Margarites, krukmakarbyn, innan jag gav mig iväg fick jag veta att det funnits fyra krukmakarcentra på Kreta: Kendri, Nohia, Thrapsano och Margarites. De två första slutade sin produktion i början av 60-talet och det rätade ut min förvåning över att Kendri nämndes. Det är en by strax utanför Ierapetra och jag har aldrig sett något krukmakeri eller hört talas om det, men som sagt – det är ett tag sedan det avslutades.

Margarites är en fin liten by, kändes välkomnande att alla kapelldörrar stod på glänt. Kanske för att det snart var pingst. Som i så många kända byar där det säljs ”typiska” produkter (t ex Kritsa med sina dukar och vävnader) så blir det lite business över det hela. Behållningen för mig var att titta in i olika ”work shops” där utbudet skilde sig från det man ser på många platser. I några satt krukmakare och jobbade, de hade olika alster och stilar. Det var roligt att se olika variationer. Och jag kom därifrån med bl a ett par örhänge i keramik!

Dagen går mot sitt slut – snart framme

Före jul ifjol körde jag från Rethymnon till Iraklio via Anogia så denna gången blev det gamla vägen mellan de två städerna. Den är inte så spektakulär med vyer och stup som via Anogia, men det känns mäktigt att köra mellan bergen. På slutet belönas man med en underbart fin vy mor Iraklio – en sällan använd kameravinkel!

I området kring Arkadi – Margarites finns mer att se och uppleva, bl a grottor, kyrkor, kloster. Jag ska dit igen, men då kör jag ingen biltur utan lägger tiden i området istället. Om du kommer västerifrån (Rethymnon-hållet) så kan du börja med ett besök i Arkadi-klostret. Om du kommer österifrån (Iraklio-hållet) så kör via Anogia. Vägen upp till Anogia är dramatisk och vacker, inte alls lika fin på andra hållet.

Iraklio

Så var jag framme och checkade in på hotell Athinaikon (bra läge, bra pris). Efter uppackning och dusch iväg till kvällens goda middag på Amalia’s kitchen (nära Lejonfontänen). Smaker av Mexico och Texas och gott vin – härligt! (de har också grekisk mat om man föredrar det)

Dags att krypa i säng och se fram emot den stora dagen som skulle inledas med sovmorgon och hotellfrukost! Det låter väl bra? Men hur blev det… Mer om Iraklio och dag 2 i nästa inlägg!

Foton finns på min flickr-sida!

Ha en bra kväll och fortsättning på veckan!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Utflykt och jubileum!

Pust och stön! Vi har fått en liten värmebölja med junitemperaturer. Vad sägs om att plötsligen ha över 29 grader? Inget vidare. Vi hade det i onsdags. Man hinner inte med varken psykiskt eller fysiskt när det rusar på det sättet. Men så är det med vårväder!

Ingen vandring denna veckan utan idag stack Panda och jag till Agios Nikolaos. Där är säsongen igång, i stort sett allt är öppet. Folk här och där på stränderna, ”ringmärkta” och omärkta turister på sta’n. Jag strosade bort från bottenlösa sjön (som inte är bottenlös) och där i gränderna var det lugnt och stilla. Funderade över hur man kan bosätta sig i AN när man blir pensionär. Jag menar, en sluttande och kuperad ort – hur går det när höfter och knän säger ifrån? Då säger man kanske som Peter Dalle i Lorry: ”Tänkte inte på det!”.

I hamnen låg det trålare, minsann! Så stora båtar har vi inte i Ierapetra.

Jag åt på en av mina favoritrestauranger så det blev underbart god pasta med sparris och räkor i vin- och parmesanost. Jo, jo! Är det jubileum så är det!

Så sa jag ”hej då, vi ses i höst!” till Agios Nikolaos. Där tar nu turismen över och det blir som en marknadsplats där kommersen går på helfart. Skönt att styra mot sydöst!

På vägen hemåt körde jag ner på en liten väg i Istro för att leta upp ett kapell och landade på en fin strand! Bara en handfull människor. Det gäller verkligen att ha ögonen öppna för skyltar med ”Beach” eller ”Paralía”. Jag kan tänka mig att det är en perfekt strand om man har barn. Fri sikt, ingen blir störd av att barnen rusar runt och letar stenar och snäckor. Och en liten lekplats vid sidan om parkeringen.

Vad är det för jubileum, undrar du kanske. Jo, för 4 år sedan la jag ikväll ner det sista i mina två resväskor. Bostadsrätten var såld, bohaget sålt och bortskänkt, några flyttlådor och en fåtölj placerade i magasin, sagt ”hej då” till folk. Imorgon för 4 år sedan blev mitt beslut verklighet, då åkte jag till Kastrup och på Atens flygplats skrev jag detta inlägget.

Ångrat mig? Icke! Imorgon fortsätter jag fira!

Ha en skön och fridfull helg!

PS. Foto från dagens utflykt finns på min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Stora och små helgon samt lite vårtröttigt

Ibland är man trögare än trög. Eller åtminstone är jag det. Igår stod jag utanför super market lika förvånad som de övriga 23 april jag varit här. Skjutdörren rörde sig inte, bageriet på hörnet hade jalusin nerdragen, fiskeaffären var tom och tyst. Ändå var jag förberedd eftersom jag läst på nätet att dagen skulle firas i huvudkyrkan och på söndagen sa alla ”Xronia polla” (ordagrant ”år många” – en hälsning som fungerar vid alla högtider) till varandra. Så jag visste ju så väl att det var namnsdag för stadens skyddhelgon Agios Georgios, men jag kan tydligen inte få in i min skalle att det är som en helgdag, dvs allt är stängt.
Lyckligtvis hittade jag en liten mini market så jag kunde i alla fall handla det allra viktigaste och slapp svälta!
Och jodå, Agios Georgios är på svenska Sankt Göran.

Blåsten la sig igår, den städade bort Sahara-dammslocket så jag spolade balkonger, jalusier, möbler och myggnät. Blev lite fönsterputs som avslutning. Så skönt att bli av med allt det rödbruna dammet!

Jag har krockat med någon illvillig bakterie eller bacill eller så är det bara en släng av vårtrötthet. Känns som om jag både tänker och går i tuggummi. Vilar och läser (har du läst något av Mo Haydar? Inte? Gör det!). Tror att det jag behöver är universalmedicinen som hjälper mot allt: vandra. Det får bli någon av de närmaste dagarna. Ikväll ska jag till nyöppnad taverna för att njuta av deras omtalat läckra oxfilé. Det ska bli SÅ gott!! Ox används inte i kretensisk mat och jag är usel på att steka kött, framför allt ox, så längtan är stor.

Turister börjar dyka upp allt oftare på gator och torg, de flesta turistshoparna har öppnat, alla tavernor och café är öppna. De stora hotellen öppnar lite pö om pö. Det största i sta’n, Petra Mare, ska öppna den 7 maj.

Imorgon är det dags för lektion i grekiska igen. Hoppas vi ska ägna lite tid åt att reda ut det senaste vi gick igenom för jag får inte ihop det, men det känns som om jag är nära, nära. Det finns hopp!

Mitt i tröttheten kom en uppiggande ljusstråle i form av nyhetsbrev från UNICEF (hela texten finns här). Den gav också tröttheten ett annat perspektiv kan man lugnt säga…och begreppet helgon en annan innebörd.

Goda nyheter! I tisdags släpptes 207 barn från väpnade styrkor i Sydsudan. Frigivandet hade förhandlats fram med hjälp av UNICEF. 

– Inget barn ska någonsin behöva bära vapen och strida, säger Mahimbo Mdoe, chef för UNICEF i Sydsudan. För alla barn som nu släppts innebär det starten på ett nytt liv. Vi är stolta över att kunna stötta de här barnen på vägen mot en bättre framtid.

Under frigivningsceremonin fick barnen formellt lägga ned sina vapen och fick civila kläder. Nu får barnen vård, psykosocialt stöd och rådgivning av UNICEF och samarbetspartners, som en del av programmet för att återintegreras i sina familjer och samhällen.
(utdrag ur nyhetsbrevet)

Här är två kompisar, Ganiko 12 år och Jackson 13 år, som släpptes i tisdags (fingerade namn):

 

Ha det gott!


Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Julledigt, turistortstankar, sorg och julträd

Igår hade jag ett medarbetssamtal med chefen. Och vice versa. Det är ju liksom samma person, men det går bra med två stolar, bra kondition och en dos fantasi. Vi tittade på bokningsläget som är väldigt lugnt, faktiskt tomt, fram till trettonhelgen. Folk har så klart annat att göra denna tiden på året. Jag föreslog därför att det kanske var dags för ett kort vandringsuppehåll. Sist var juli-augusti 2016. Chefen drog lite på det så jag erbjöd mig snabbt att ha jour. Skulle någon vilja ha en enstaka vandring så går det givetvis bra. Det tyckte hon lät alldeles utmärkt och tillade att man måste få känna lite julefrid även i ett litet vandrarföretag. Har jag sagt att jag har en bra chef? (fast om benen blir rastlösa i mellandagarna så kanske…)
Jag skyndade mig att boka hyrbil och hotellrum! I nästa vecka bär det av till Rethymnon och Iraklio!

När jag åkte till flygplatsen 24 november körde bussen gamla vägen, bl a in om Malia och Hersonissos. Jag undrar så hur det är att bo på en ort som nästan är död vintertid och invaderad sommartid. Båda orterna har ”förstäder” som nästan bara är hotell- och lägenhetsbyggnader. Där är det nu helt dött. Jag kom att tänka på att en del säger att de vill uppleva det ”genuina” eller ”äkta” Grekland (fråga inte mig vad de menar – jag har inte en aning om vad det står för). De väljer kanske inte att bo där. Jag undrar vilken bild av Grekland (eller vilket land som helst) turister får som bor i sådana ”specialområden”.
Det är i alla fall spöklikt och sorgligt med tomma, igenbommade hus. Ett hus utan människor är bara en livlös byggnad och inget annat.

Tror du att alla svartklädda kvinnor är änkor? Det är de inte och en änka kan själv bestämma om hon ska fortsätta vara svartklädd (en del täcker även håret) efter sorgeåret. Det kan finnas andra orsaker till att vara svartklädd, i alla fall två:
(och jag vet inte vad som är religion och vad som är tradition eller en blandning…)
– personen har gett Gud ett löfte som infrias om bönen hörsammas. Löftet kan vara att bygga ett kapell (finns ett privatbyggt ”löfte” inte så långt från Ierapetra) eller något annat som t ex att klä sig i svart för en period eller resten av livet.
– personen har en anhörig som avlidit och tillämpar traditionen att vara svartklädd under ett år (kallades väl ”sorgeklädd” i Sverige på den gamla goda tiden). Det är mest kvinnor som tillämpar traditionen, män gör det oftast bara om något av deras barn avlider i unga år. En vän till mig, vars ena förälder avled för några veckor sedan, berättade att inget julpynt eller firande i år när det är sorgeår.

Julstjärnor är nog en av de fulaste krukväxter jag vet, men julstjärneträd är väldans ståtliga, vackra och fina! Det här går jag förbi på väg till affären (klicka på fotot för större format):

Det blir nog en del jul i bloggen framöver! Jag ska bl a ta en kvällsrunda på sta’n och ta några foton på julen i Ierapetra.

Glöm inte adventstfriden i julrushen!

Foton uppladdade till min flickr-sida!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägg!


Kom och hälsa på!
Vandra med Ia på Kreta så får du träffa mig och mina vänner. 
Koppla av, njut av naturen, landskapet och vackra vyer.
Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

Olika dåliga sommarväder

En vecka i Skåne och det finns en sak som överskuggar överraska modern, 89-årskalas, ett glädjande (!) tandläkarbesök, tågförsening och annat: vädret. Ibland sägs det att vi svenskar pratar väldigt mycket väder och är nästan besatta av väder. Det stämmer inte, tycker jag. Min erfarenhet är att folk från andra länder som jag mött i länder jag besökt eller som bor i Sverige också är upptagna av vädret. Och det gäller i allra högsta grad grekerna. Jag kan höra hur det i Ierapetra nu pratas väder och olika väderprognoser och vad gamla människor säger. Det sistnämnda fasar alla för att det ska slå in och visa sig vara sant: efter kall vinter kommer lång, het sommar…

Jag kör i stereo, dvs jag har koll på vädret på två platser. Det blir lite ”pest eller kolera”, men jag vet hur mitt val ser ut. Och det är enkelt. Så här såg prognoserna ut igår kväll:

Jag är helt klart på rätt plats! Hettan i Ierapetra kan mildras något, men högsommaren är på väg. Det blir inte lindring förrän i början av september.
Det höstlika vädret på Österlen kan visserligen ligga kvar hela sommren. Det vore inte första gången. Men! Det kan också bli skönt svenskt sommarväder med sol och rimliga temperaturer.

Hörde av vän i Ierapetra det som gäller är att vara inomhus med AC på högtryck eller sitta i havet. I tankarna finns så klart de som måste jobba i hettan där nere. Det borde vara förbjudet att jobba när temperaturen blir för hög. Fick information om att en del, t ex några byggjobbare, jobbar morgon och förmiddag, sedan lägger de av. Det är inte möjligt för de flesta att styra sina arbetstider så. Tavernaägare, hotell osv inom turistnäringen kan inte stänga under sin mest intensiva period.

Jag känner också med de som rest ner i hopp om värme och sol, men som möts av hettan. Läste ett inlägg på facebook där en turist skrev att vid middagstid gav de upp, det gick inte att vara på stranden utan de fick söka sig inomhus.
Det är synd att så många bara kan åka på sommaren eftersom Kreta då är minst till sin fördel, vädret ofta omänskligt eller i alla fall inte njutbart, orken att ge sig ut och uppleva mer än stranden är minimal. Egentligen får man väldigt lite valuta för sina pengar – sol och hav.

Och här uppe behöver vi väder så vi kan vara ute eftersom vi lever så mycket inomhus. Det mörka, molniga vädret är en riktig humörsänkare och inbjuder till att bli lite passiv. Det är mysigt och bra att läsa, titta på en film (se tips i förra inlägget!), men varar det för länge börjar rastlösheten komma. Och missnöjdheten. Och en del annat som inte direkt gör oss trevliga.

För min del känner jag mig lite låst. Hade tänkt vandra idag, men regnskurar är inget bra vandringsväder. Nu sätter jag mitt hopp till tisdag. Jag är i alla fall på en plats där det finns chans till vandring under sommaren i motsats till hemma på Kreta.

Här uppe i norr får vi hålla oss till det enda vi med säkerhet vet, dvs att efter regn kommer solsken. Frågan är bara när…. Ha en skön helg!

PS. Följa boggen? Gå ner i sidfoten!


Vandra med mig på Kreta – e
rbjudande på hemsidan http://inspirewiz.com!!
Välkommen!

I packtagen med turisttankar

I söndags avslutade jag vandringssäsongen! En vandringskund och jag njöt en halvdagsvandring. Det börjar bli för varmt för vandring, men hon var villig att starta tidigt (vi möttes kl 6 för transport till bergsby, började vandra 6:30) så vi hade bra väder och temperatur. Segelflygande gåsgamar, massor av vita fjärilar, blommor, krydd- och örtdofter, getklockor, skuggpauser vid kapell, vyer, lågtflygande moln….Kreta levererade. Som vanligt.
Nu vandringsuppehåll juli-augusti, sedan är det dags igen!

Jag är minst sagt förvirrad! Inte enkelt att resa norröver, minsann. Hur packar man för svensk sommar? Blir det varmt så det snurrar eller regnigt råkallt? Eller bara blåsigt och ljummet? Givetvis fattar jag att det inte går att packa för de två månader jag ska vara i Skåne, men det är liksom tre olika garderobsalternativ som ska ner. Och då infinner sig genast överviktsångesten. Men det är ju ett civiliserat land så det som fattas i packningen kan inhandlas.

Det känns märkligt och roligt att få uppleva svensk sommar. Senast var 2013. Jag har tidigare mestadels besökt Sverige på hösten och då oftast i nov/dec. Eftersom jag älskar advent och jul måste jag få en dos julstämning. Jag hoppas bara att inte alla jag känner är semesterupptagna utan att det finns tillfällen att ses och umgås.

Jag kommer att bo på Österlen som är en riktig turistmagnet. Kusterna i Skåne är det, eller i alla fall hörnen i sydost, sydväst och nordväst. Roligt men också lite synd att Skåne = kust och fiskelägen. Mellanskåne är fantastiskt fint med varierad natur, slott och andra sevärdheter och i nordost möts Småland och Skåne i John Bauer-natur. Vore roligt om fler besökare hittade inåt land och fick uppleva Skånes olika sidor.

Här nere hade kommunen för ett par veckor sedan bjudit in skandinaviska fotografer (ingen aning vilka eller varifrån) för att uppleva och ta foton av Ierapetra. De skulle också ut till en kustby (som är rik på turister) och upp i en bergsby (oklart vilken). Det som förevisats var lite underliga och ”typiska” motiv, tyckte jag. Man vill gärna ha tillbaka skandinaverna (som försvann i början av 90-talet till västra Kreta), men då får man lägga på ett kol och jobba lite intensivare, tycker jag. Glädjande att kommunen funderar på att söka samarbete med lilla Sitia som marknadsför hela sitt område, inte bara staden. Gör samma här!
Varför kontaktade inte kommunen mig? Då hade det blivit så mycket bättre med mina ögon ”utifrån” och alla fotomiljöer jag kunde visat. Visst är det märkligt, eller?

I maj kom en artikel om vinterturism på Kreta. Jippi, tänkte jag, äntligen! Vinterhalvåret är bl a en bra tid för utomhusaktiviteter, ön är vacker, man skulle kunna få prova på olivplockning, tempot är lugnare, människor har mer tid och ork. Jag tycker dock att kanske januari och februari skulle vara ”stängda” så folk här kan få lite ledigt och har tid för underhåll och reparationer. Dessutom är det den tiden på året då vädret är som mest ostadigt.
Döm om min förvåning vad som är på gång!! Det är en modell som redan är igång i Turkiet, Marocko, Dubai och på Cypern. Turismnäringen och detaljhandeln förhandlar med ett konsortium av affärsmän om att erbjuda tyska pensionärer en sorts billiga paket där de bor på 4- och 5-stjärniga hotell och bussas runt till utvalda affärer i Iraklio och Rethymnon för att köpa lädervaror, mattor, vävnader, smycken osv. Man hoppas att det denna vinter ska komma 50 000 personer och att nästa vinter ska gruppen utökas med skandinaver, fransmän och andra européer.
Det handlar alltså om organiserade shoppingresor. Till ett väldigt begränsat område av en stor ö. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Känner mig bara tom i skallen över att man tänker så smalt och begränsat. Kanske det kan bli en öppning för vinterturism, ett första steg…men nej, fan tro’t.

På tal om turister så slås det ofta upp stort hur många som besöker Grekland. Det börjar höjas röster för att det snart måste dras i bromsen. Det gäller inte bara att höja antalet besökare utan också att skydda näringen. Slitaget på sevärdheter och destinationer kan bli så stort och allvarligt att de förlorar sin attraktion. Det pekas på att det måste plockas fram handlingsplaner på alla nivåer (kommunalt, statligt, företrädare för turistnäringen) för att skydda sektorn. Kloka ord som jag hoppas hörsammas i tid. I det korta perspektivet är det säkert lockande att bara öka och öka, men förr eller senare slår det tillbaka och kassorna kommer att börja sina. Då kan det vara för sent.

Nu ska jag sätta mig ner och skriva en lista över vad jag absolut inte får glömma att fixa senast torsdag. Kl 06:30 på fredag morgon lämnar jag Ierapetra i buss. Jag kommer redan att längta hem när bussen efter 15 km:s färd norrut svänger västerut…

Ha en skön kväll!

PS. Bloggandet blir nog lite ryckigt framöver. Gå ner i sidfoten och prenumerera så missar du inget!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Erbjudande på hemsidan!!!

Funderingar kring lite allt möjligt

Jag vet inte varför, kanske är det sommarvärmen som jag inte vant mig vid än, men jag är splittrad, har svårt för att koncentrera mig och får liksom inget ur händerna. Då far lite funderingar fram och tillbaka, framför allt i söndags då jag spenderade flera timmar på ”mitt” café med god bok.

Plötsligen dök de upp, de där som paddlar på bräda. Jag förstår inte vitsen eller tjusningen – kan någon förklara? Jag kan inse att vindsurfning och surfning kräver teknik, styrka och hjärngympa för att klara av vind och vågor. Det ligger väl nå’n utmaning i det även om det inte lockar mig. Men att bara stå och paddla?
Barnen hade flytväst och säkerhetslina runt ena fotleden, de vuxna hade inte flytvästar men säkerhetslina utom en superman som körde utan all säkerhet. Då blev så klart funderingen det här med att föregå med gott exempel. Att barn gör som vuxna gör och inte som de säger. Att vara rädd om både sig själv och andra. Eller vad ska man annars vara rädd om? Brädan??

På stranden härom dagen låg ett gäng svenskar. Härligt att få höra lite modersmål! De var dock lite för långt borta, men plötsligen hade de en livlig diskussion där jag inte kunde undgå att höra en del. Vilket fick mig att fundera över det där att folk som pratar högt tycker att det är oförskämt att vi andra lyssnar. Men vad väntar ni er? Att vi ska stoppa in fingrarna i öronen så ni kan hojta vidare??
Hur som helst, diskussionen rörde sig kring invandring och rasism. Det hettade till ordentligt kring orden ”utlänning” och ”invandrare” som en person hävdade har helt olika betydelse och absolut inte hör ihop. Då fick de in mig på samma spår för jag började fundera att så är det väl i alla fall inte. En utlänning kan vara många olika saker som t ex invandrare och en invandrare är utlänning. Jag är inte invandrare här, men i allra högsta grad utlänning.
Har det någon betydelse, kan man undra. Ja, det har det om vi ska diskutera något speciellt. Vi måste ju mena samma sak annars pratar vi bara förbi varandra. Eller hur?

Mycket London på sociala media givetvis och ett uttryck har jag funderat över: ”er sorg är vår sorg”. Men vänta lite! Det kan det väl aldrig bli, det låter förmätet, tycker jag. Vi kan känna med er, respektera er sorg, tänka på er, sörja med er osv, men vi kan inte ta över sorgen eller dela den. Vi var inte där, vi har inte mist något. Eller tänker jag fel?

Det är inte lätt det där med ord. Läste en artikel om trumpen som konstaterade att han är väldigt svår att översätta. Jo, till och med jag inser att han måste vara svår att förstå för någon som är engelsktalande, kanske även för de som pratar amerikanska. Tydligen gör han sig bra på hindi, men det vore väl synd om indierna och de amerikaner som röstade på honom att exportera honom till Indien. Eller?

Nu har vi fem färjor i sta’n som går ut till Chrissi och någon av dem kör dubbla turer. Stackars lilla ön! Tidigt i våras konstaterades att en tre år (!) gammal rapport hade rätt: träden på ön håller på att torka bort, snart är de döda. Ändå pumpas det folk ut dit. Ierapetra borde försöka locka turisterna som kommer i utflyktsbussar att stanna i sta’n, att komma hit på nästa semester. Men man låter tillfället gå förbi. Och vad ska man ta sig till när lilla ön inte längre är vacker och attraktiv? Vi kan engageras av globala klimatfrågor, men vad händer i det lilla, på vår tröskel? Kanske vi borde fundera lite över det. Eller blir det jobbigt då?

Nu ska jag ta mig en funderare på vandring imorgon. Det lutar åt helt ny sträcka högt uppe i bergen…lite pirrigt, hoppas det inte blir för varmt och inte finns för många ”svarta fläckar”.
Ha en skön nationaldagskväll!

PS. Har laddat upp några foton på flickr-sidan! DS


Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt på vandringsvecka!