Etikettarkiv: ierapetra

Paus mellan vandringar

Vandringsveckan rullade på med sin lediga dag i mitten. Då var jag på vandring med endagsvandrare så för mig blev det fem vandringsdagar på raken. Jag klagar absolut inte! Värmen är nog det som är mest jobbigt och krävande både för mina kunder och mig så det var skönt att det kom lite vind de första dagarna. Sedan tog det i lite mer och drog in några moln då och då så vi hade bra förutsättningar. Skönt för vädret är något som jag absolut inte kan styra över utan det löser sig genom att flytta vandringsdagar eller byta ut mot annan vandring.

När det kändes lite tungt och stelt en kväll så tänkte jag på vilken otrolig arbetsmiljö jag har. Vackert, naturligt ljus, frisk luft, omväxlande, njutningsfullt – vad kan man mer begära? Ett arbetsmiljöombud skulle få svårt att hitta något att underkänna. Och ännu svårare skulle det bli att kontakta högste ansvarige!

En annan positiv del är de go’a och trevliga människorna som jag får möta. Alla har olika förhållningssätt till naturen och vandringsstilar. Det värmer att höra kommentarer om hur vackert det är, hur fantastisk en utsikt upplevs och se belåtna miner vid lunchen efter vandring. Extra gläder det när jag hör att någon gärna kommer tillbaka (vilket faktiskt har hänt!) och när någon får ut annat än naturen av en vandring eller vad sägs om ”Så här avstressad har jag inte varit på länge!”.

”Jag vill absolut inte bli fotograferad, jag föredrar att vara inkognito!”

I måndags fick vi en extra vandrare som följde med på cirka 2/3 av sträckan. Han hakade på vid ett kloster, var kanske trött på klosterfriden och alla katterna. Vi upptäckte att det var ett riktigt litet överlevnadsgeni. Han letade själv upp skugga och la sig ner när vi pausade, var han före oss så satte han sig en stund i skuggan och väntade samt följde oss gärna genom att gå i våra skuggor. Efter ett tag visade han en något tråkigare sida: han jagade getter. Dock aktade han sig för att komma för nära dem och han tyckte bäst om dem bakifrån. En liten fegis med andra ord. Vi var lite oroliga att någon herde skulle dyka upp och tro att den fyrbente jägaren tillhörde oss, men vi klarade oss. Det närmsta vi kom en herde var en som stod uppe på en topp och kallade på sin hjord eller hund.
När vi kom till vårt slutmål, en bergsby, blev vi av med honom. Morgonen efter åkte vi taxi upp till samma by och såg då en person med stav och ryggsäck gåendes på andra sidan vägen. Gissa vem som gick vid sidan om vandraren!?

På tal om vandrare så tror jag att jag mött cirka åtta vandrare genom åren. Jag fick i tisdags lägga till fyra varav ett par från Australien! Ja, de hade inte vandrat ända därifrån, men efter ett besök på Kreta för tre år sedan ville de se mer av ön. Roligt!
Jag läser ibland om köer i fjällen och alperna, framför allt till populära punkter och tänker att ni skulle bara veta hur ljuvligt stilla och lugnt man kan ha det.

I onsdags fick vi en välbehövlig och underbar paus från månader av värme. Jämntjock himmel hela dagen med en sval, skön vind. På förmiddagen t o m två lätta regnskurar. Inga mängder, men tillräckligt för att jag skulle sitta i soffan med ett fånigt leende och bara njuta av ljudet! Ljudet av droppar som landar på balkongräcke, stenarna i gränden, taket hos grannen! Och uppe i bergen i väster var det alldeles grått så där kom mer regn än vi fick. Gott att växterna sköljdes rena, gott om de också lyckades suga åt sig lite väta. Och gott för oss människor med tanke på dusch, tvätt, matlagning med mera.

Idag tänkte jag också kommentera valet, men valmyndigheten är inte klara med sin slutliga rösträkning så jag väntar till nästa vecka. Jag kan säga så här mycket: låt oss tala tyst om att jag är från Skåne…

Dags för helg med marknad, träff på kafenio, stadspromenad, söndagsfrukost och helgro. På måndag blir det hotellrunda för att kontrollera att mina informationsblad inte tagit slut. Vandringssäsongen är verkligen igång – det är härligt!

Ha en skön helg!

PS. Några foton uppladdade till min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

 

 

 

 

Mot Sitia!

Då och då gör jag en utflykt till Sitia. Inte bara för att besöka sta’n utan också för att få en heldagsutflykt på vackra ön. I fredags var det dags och jag bestämde mig för att köra ”min” runda medurs: National Road – Sitia – gamla vägen mellan Ierapetra och Sitia:

Kör rundan moturs – då är den mest slående och bjuder på fina, överraskande vyer, tycker jag. Grön streckad linje – alternativ väg för den som inte vill besöka Sitia. Lila streckad linje – INTE en alternativ väg eftersom vägen mellan Stavrochori och Orino är dålig – kör inte den!!

Satte kurs mot Pachia Ammos och sedan österut. Vill man kan man göra en avstickare i Kavoussi till Kretas äldsta olivträd. Och lite senare kan man stanna på någon av ”view point” för att beundra Mirabellobukten som är som vackrast från detta hållet. Och vill man se en mycket fin liten by där det renoveras med varsam hand så stannar man till och strosar i Lastros (den minsta by jag vet som har trafikljus!). Jag stannade till i Mirsini för att ta mig upp till deras kyrka. Fin utsikt därifrån, men lugnet i byn stördes av grekiska kvinnoröster. Du vet de där gälla, höga, starka. Inte undra på att gubbarna flyr till kafenio, ouzeri el likn!

Passerade Richtis-ravinen – ett tips för den ravinsugne! Här möter du ett annat Kreta med tät, frodig grönska som i och med vattnet nästan känns som regnskog. Rekommenderas på våren då vattenfallet är som finast (magiskt med massor av trollsländor).
Efter ravinen börjar en sträcka på stora vägen som man ska köra under andra halvan av maj när oleandern står i högblom. Det är nästan en overklig känsla då, som att köra i en tunnel som smyckats bara för dig!
Strax före Sitia passerade jag skandalbygget: National Road som ska förbinda Sitia-Chania med en bred, modern motorväg, men som aldrig blir klar. Nu pågår här reparationer av en bro som byggdes för drygt 20 år sedan, men som inte använts utan bara väntat på att National Road ska ”hinna ifatt”. Bron uppfyller inte dagens standard och regler.

Vill du inte besöka Sitia så kan du strax före Sarantapichos ta till vänster mot Piskokefalo (den gröna streckade linjen på kartan ovan). Men jag fortsätter och kör in i lilla Sitia som är Kretas sjätte och minsta stad. Strosade på den fina strandpromenaden (turistbyrån ligger ungefär mitt på), kände att det var dags för någon fika. Undvek ställen med apollos logga och hamnade på ett café där jag fick crepes och kaffe till ett mycket lägre pris än i de större städerna och i turistorterna.
Forfarande finns en hel del butikslokaler lediga längs med de gatorna och det känns lite trist. Jag fortsatte så högt upp jag kunde komma i gamla sta’n och beundrade utsikten. Tog mig sedan ner i slalom med kameran i högsta hugg.
Svettig sökte jag svalka ute på pirerna och då upptäckte jag att jag haft lite fel om hur Sitia ser ut, hur sta’n brer ut sig i sin lilla bukt. Om man står med näsan mot land så har man gamla sta’n på höger sida som klättrar uppför den branta sluttningen. Rakt fram ser man nästan ingenting av sta’n för där är det platt så nyare bebyggelse och olika stora varuhus sträcker sig inåt land. Och till vänster ligger den långa sandstranden och några hotell. Sta’n tippar alltså lite åt ena sidan!

Fint på piren, men sorry Sitia, vi var först!


Jag tycker om Sitia, men skulle jag kunna tänka mig att semestra här? Ja, Skulle jag kunna tänka mig att bo här? Nej, Sta’n är alltför liten och läget längst ut på Kreta är för mig lika hopplöst läge som Chania eller Paleochora. En liten minisemester här i höst har börjat ta form på min planeringsavdelning, men då kommer jag att koncentrera mig på deras Geopark. Sitia är så kloka att de sedan några år tillbaka marknadsför hela kommunen i form av bl a Geopark med olika aktiviteter som cykling, klättring, bilrutter, grottor, historiska platser, vandring. De vill inte bara ha turister till sta’n och de vill locka fler grupper än sol- och bad. Och de gör fantastiskt fina videofilmer – titta på youtube på kanal ”Visit Sitia”. Här har min egen stad en hel del att lära! Och ja, andra också för den delen för att sprida turismen över ön.

Dags att styra hemåt längs gamla vägen så jag tar av i Piskokefalo. Stannar ofta och tar in vyer, bergsformationer, raviner, odlingar, byar på sluttningar. En del träd börjar få lite svårt att hålla sig riktigt gröna detta torra år, men jag undrar igen över de som påstår att östra Kreta inte är grönt utan som en öken. Plötsligen seglar en rovfågel ganska lågt en bit framför bilen. Vill den visa vägen? Kanske bara säga ”välkommen!”?

Stannar och strosar runt i byn Skordilo. Två kapell, men inte många hus är bebodda. Den äldsta delen av byn ger en bild av förr då det mellan husen bara var gångar breda nog för en lastad åsna. Det är så här det är i många grekiska byar, de avfolkas. Och det slår givetvis hårdare och tidigare i avlägsna trakter som t ex bergen på östra Kreta. (har skrivit om avfolkningen i ett tidigare blogginlägg: Ett land i spännande förändring)

Försöker mig på en avstickare till Kato Kria, men vänder innan byn pga att vägen är smal och hålig. Som belöning för försöket får jag den mest underbara vyn! De som bor i den lilla byn borde betala lyxskatt – så vackert är det!

Efter Chrisopigi försöker jag mig på en väg mot Agios Stefanos. Det börjar bra, men vägen blir smalare och stenigare så jag vänder. Passerar Stavrochori och Panda glider snyggt ner till kusten.

Ännu en underbart fin dag! En härlig blandning av landskap, natur, byar och stad. Ibland helt andlöst och så stilla. Det gäller att njuta innan fler drar sig hitåt för att också få njuta!

Det talas mycket om ”island hopping”, men jag skulle vlija mynta ett nytt begrepp: ”village hopping”. Ta ut en tur på kartan, stanna i olika byar, strosa, koppla av och njut. Du får se mycket av området och lära dig desto mer! I nästa blogginlägg kommer min strandinventering, men efter det ska du få tips om ”village hopping” i närheten av Ierapetra!

Ha det gott!

PS. Foton från turen uppladdade till min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Svenskbesök, lite blandat och något om fotohantering

Moln, vind och något sänkt temperatur idag och imorgon – livet leker! Högsommaren börjar snart tackla av. Vi har bokat höstens lektioner i grekiska och jag har uppdaterat hemsidan med ytterligare ett vandringsalternativ.

Strandinventeringen är klar! Nu återstår ”bara” att sammanställa anteckningar och foton på ett vettigt sätt. Pust. Blir nog bra när det är färdigt!

Söndagen gick nästan i rusets tecken. Det blir lätt så efter tre nästan sömnlösa nätter. Vi har haft flera väderomslag så då blir det oroligt lite varstans. Min granne blev så vimsig att hon körde AC en riktigt sval natt!

Jag vaknade dock till nere på mitt frukostställe när jag fick syn på segelbåten som låg för ankar. Svensk flagga! Och nästa tanke var: undrar vad det är för några människor? Det infann sig en sorts känsla av samhörighet trots att Sverige är lite väl stort för att vi ska känna varandra. Ungefär likadant är det omvända, dvs när någon utomlands säger att jaha, är du från Sverige – känner du Lena i Stockholm?

Turistgrupper marscherade förbi, de bussas från olika orter för att åka ut till ön Chrissi. En del är ringmärkta, några har papperspåsar med hotellnamn utanpå – jag gissar att det är lunch och sänder en tanke till tavernan ute på ön. Sedan blev jag full i skratt! De här grupperna har reseledare med sig vilket jag inte riktigt förstår. Och jag förstår det ännu mindre när två reseledare var tvungna att fråga ortsbefolkning om vägen till färjorna. De stod på strandpromenaden, om de tittade lite åt vänster så såg de färjorna klart och tydligt. Nära. Om jag hade varit i någon av de grupperna hade jag blivit nervös. Vilken början på turen – reseledaren hittar inte!

När jag gick till bilen igår hade vi en luftfuktighet som det nästan går att ta på och andas är ett styvt jobb. Jag passerade en smal gränd i gamla sta’n. En kvinna hade precis spolat och sopat och satt nu på en stol och pustade ut. Hon hade ett speciellt uttryck i ansiktet, en blandning av glädje och trötthet. Glädje över att arbetet var avslutat och att det nu var fint och rent samt trötthet av ansträngningen. Det var ett sådant ögonblick då det far genom min hjärna att detta skulle jag vilja fotografera, men det hade givetvis inte alls blivit bra. Ögonblick kommer och går så snabbt.

En tanke slog rot. Kanske jag skulle ge några tips kring fotohantering. Det är intressant att det numera verkar som om allt måste fotograferas bara för att kameror är så lättillgängliga i mobilerna. När foton togs med film som skulle framkallas fick man välja sina motiv, resten fick man stoppa in i minnet. Och efteråt sorterade man igen för inte ville man sätta in alla foton i album. Nu i semestertider är det många foton som valsar runt i sociala media och har man några stycken facebook-vänner eller följare så kan det bli väldigt, väldigt många foton att titta på. Övermäktigt.

Så några enkla tips eller tankeväckare! (se också blogginlägg ”Foto, slutord och välkommen”)
Jag är ingen proffsfotograf, men ganska bra på att hantera de foton jag tar. Det är många som hamnar i papperskorgen, resten på både hårddisk och dropbox, ett fåtal klarar sig till min flickr-sida!

  • alla (gäller inte bara i Grekland) människor vill inte bli fotograferade och det passar sig inte att fotografera i alla miljöer.
  • ibland varnas det i Sverige för folk som går runt och fotograferar hus och man uppmanas ta registreringsnummer, ringa polisen o likn – tänk om folk utomlands gjorde likadant? En dag såg jag två turister som stod mindre än 1 meter utanför en husaltan och tog foton. Kvinnan som bor i huset drog sig inomhus.
  • om du verkligen vill ha ett motiv så ta många foton så du är säker på att något blir bra. Gallra sedan hårt och behåll det eller de som är bra, som visar det du vill minnas.
  • sortera dina foton, t ex en gång precis efter fototillfället (då åker alla dåliga foton bort) och en gång till efter en tid (då tas alla foton bort som du inte kan förstå varför du tog, de motiv som det finns flera foton av osv). Spara i back up (kan vara annan hårddisk, moln eller vad du föredrar) och ge namn som gör att du kan hitta dem igen.
    Spara inte bara på mobilen! De där apparaterna går sönder, blir stulna….
  • när du delar på nätet – hur många behöver du dela? Vilka foton säger en utomstående någonting (dvs vad vill du ha sagt?) och vilka passar i familjealbumet? Bör du lägga ut foton på barn och ungdomar? Varför dela sneda, suddiga eller flera med samma motiv?
    Använd ”dela”-funktion med urskiljning.

På tal om foton så laddade jag för en stund sedan upp några foton till min flickr-sida! Det har blivit en hel del strandbilder i juli-augusti, jag ser fram emot mer omväxlande motiv när det blir dags att vandra igen.

Ha det gott!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Helgon och annat löst folk

Så har vinden lagt sig, fuktigheten och värmen stiger. Skönt med det andningshålet vi fick under några dagar, nu är tankeverksamhet svettigt igen. Dags att blogga, men om vad? Jo, jag surfade runt lite planlöst och det dök upp några saker, men först en reflektion!

Jag är ute på min ”strandinventering” och det är verkligen underhållande och fascinerande att studera människor. En dag höll jag på att ramla av stolen av pur förvåning! Jag förstår inte denna besatthet med att fotografera mat. Givetvis finns ett värde och t o m nödvändighet i samband med recept, men i övrigt förstår jag det inte. Jag har varit med om en gång att vara i ett sällskap som fick in god och frestande mat som vi sett fram emot och då sade någon ”Vänta!”. Det skulle tas foto i olika vinklar. Jag blev paff och väntade snällt, men det var första och sista gången. Jag vill äta min efterlängtade mat nylagad och fräsch.
I alla fall – jag åt lunch på en taverna, tittade upp och då stod en karl från ett annat bord och fotograferade grannbordets mat! Jag såg inte om han frågade först, men oavsett vilket så får det väl vara nå’n måtta på matfotograferandet! Låt folk äta och umgås i lugn och ro.

Strandinventeringen är förresten riktigt kul, men jag är rädd för att det blir en väldigt omfattande sluttext. Förhoppningsvis till glädje och nytta! Det har varit en helt annan sommar tillsammans med Panda än utan. Jag är väldigt tacksam över min lilla blå vän.

Igår var det den 15 augusti och dags för den ortodoxa kyrkans näst största högtid: Marias död och himmelsfärd. En del firande i form av att besöka speciella kyrkor och kloster börjar den 14 augusti. Den 15 augusti är officiell helgdag så allt är stängt, dvs inte turistshopar, tavernor o likn. Runt om i byarna var det olika festligheter. Detta är den högtid som jag känner mig absolut längst ifrån, har svårt för att ta till mig. Antagligen beror det på att jag inte har några referenser eller egna traditioner. Har läst på nätet att Marias himmelsfärd finns inte inom protestantismen eftersom det inte finns några belägg för händelsen i Bibeln. Och det är väl av samma skäl som jag har svårt för att lära mig de viktiga helgondagarna.
Reflektion från stranden: grekerna har sin huvudsemester nu och det var helgdag så det kändes som om vi var tre gånger fler människor på stranden än de som var fysiskt närvarande. Alla greker ringde nämligen runt till vänner och bekanta och önskade ”Xronia polla!” så det var mycket pratande.

En stund efter att jag kommit hem igår hörde jag en helikopter. Gick ut på balkongen och såg att den var på väg ut mot havet med en korg hängande under sig. Brand! Jodå, det brann strax utanför sta’n och faran var vindriktningen (mot sta’n) och vindstyrkan. Åtta brandbilar, räddningsteam av olika slag och en släckningshelikopter fick kontroll över branden vid 19:30-tiden på kvällen (larmet hade gått vid 15-tiden). Den var också i närheten av Takis shelter (en kille som tar hand om vanskötta och misshandlade hundar). Han la ut en filmsnutt på sin facebook-sida där han sa att om elden kom till shelter skulle han öppna grindarna och släppa ut alla hundarna. Låter som en förståndig och bra plan med tanke på att han för tillfället har nästan 300 hundar!

Du vet så’n där information man ibland får att ”idag är det…” eller ”idag hände…”? I mitt planlösa surfande idag ramlade jag över två dagshändelser som berör två personer: Nikeforos II Fokas och Vicky Moscholiou.

Nikeforos II Fokas kröntes den 16 augusti 963 e Kr till kejsare i Bysantinska riket. Och? Jo, år 961 återerövrade han flera provinser, bl a Kreta, från araberna. Han kom från Kappadokien, övertog förre kejsarens änka som hustru, hade framgång i strider mot bulgarerna, var kraftfull och sparsam, men han blev inte så väldans populär eftersom han klämde så mycket skatt han orkade ur folk. Han mördades 969 av sin brorson.

 

Vicky Moscholiou dog den 16 augusti 2005 (född 17 maj 1943). Hon var sångerska, när hon var 13 år började hon jobba i en fabrik för att bidra till familjens ekonomi, en kusin hjälpte henne att börja med musik och hon debuterade när hon var 19 år. Hon var den första stora grekiska artist som hade en egen konsert på Cypern (1972) och har haft konserter utomlands, bl a på Carnegie Hall i New York, Royal Albert Hall i London och Olympia i Paris. Och hon arbetade tillsammans med alla de stora inom grekisk musik under den tid hon var verksam.
Här ett smakprov:

Ja, det här var kanske inte så intressant, men jag fick i alla fall ihop ett blogginlägg!

Ha en skön helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

 

Människoliv

I söndags tillbringade jag en god eftermiddag i bergsbyn Kato Perivolakia tillsammans med norska vänner. När vi ätit färdigt kom tavernaägaren och satte sig en stund. Vi berättade att jag kört Armeni – Pano Perivolakia för några år sedan och att det var den värsta väg jag nå’nsin kört. Bergsvägg på ena sidan, stup på den andra. Och bara plats till en bil på grusvägen.
Han berättade då att när han var 8 år red han kl 5 på morgnarna iväg över bergen från Kato Perivolakia till Chandras. Jag har kollat på Google Maps och det är ungefär 7,5 km vilket till fots ska ta 1 tim 45 minuter. Han skulle hämta något i Chandras och sedan infinna sig i skolan.
På vägen passerade han en kyrka och där var han alltid så väldigt, väldigt rädd. På denna tiden var nämligen Gud, precis som i gamla tider i Sverige, den bevakande och straffande guden. Vid ett tillfälle tappade han det han hämtat så han fick klättra ner i ravinen och plocka upp det. Tänk om han trampat fel och ramlat ner!
Anledningen till att inte alla detaljer fastnade hos mig var att jag kunde bara se den ensamme lille pojken på åsnan i gryningsljuset på den vidriga vägen. Och jag kunde känna i hjärtegropen hur hemskt det var att han var rädd. Han borde ju ha kännt sig extra trygg där vid kyrkan om han istället fått höra om Gud som någon som vakar och hjälper.
Och mina tankar gick också till min morfar som när han bara var ett barn fick skjutsa prästen till kyrkan med häst och vagn.
Det är inte så förtvivlat längesen.

Idag på stranden uppe på nordkusten gick tjejer omkring och tog beställningar på kaffe och annat. Jag kallade på en av dem och vi började prata. Det visade sig att hon bor bara några kvarter ifrån mig här i gamla sta’n!
Hon undrade var jag kommer ifrån, hur länge jag bott i Ierapetra osv. Så berättade hon att ”jag vill lämna Kreta och flytta till i Aten eller Thessaloniki.” Jag tyckte att ”varför inte, du kan väl flytta tillbaka om det inte fungerar?”.
Då berättade hon att hennes mamma inte tycker om planerna, att hon är väldigt beskyddande ”för hon har gjort misstag i sitt liv och hon vill inte att jag ska göra några.” Då blev jag lite sorgsen och kände med den unga tjejen. Och jag blev också väldigt upprörd, men det lyckades jag dölja. Jag kunde bara svara att ”det kan jag förstå, men alla gör misstag och du måste ju få göra dina.”
Är det verkligen rätt att hindra någon från att uppfylla en önskan? Ska inte en förälder vara stöttande och dela med sig av sin erfarenhet? Tjejen behöver ju inte göra samma misstag som sin mamma, men misstag kommer hon att göra. Och lära. Ingen kan skydda någon annan från livet.
Jag hoppas att hon kommer iväg och att det går bra för henne!

Modern till 8-åringen var kanske utom sig av oro, men var tvungen att skicka iväg honom. Medan tjejens moder väljer att göra precis tvärtom. Och om någon av situationerna är mer fel eller tokig än den andra så tycker jag att det är den sistnämnda.

Värmen har återvänt och jag har av någon underlig anledning blivit så väldigt hungrig! Här måste in en pizza!!

Ha det gott!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Det går bra att kontakta mig för frågor och bokning hela året.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

 

Leveranstryck

Alltså, bloggar gör jag för att jag tycker om att skriva. Jag började blogga 2013 och tycker att jag hittat min nisch och ton. Jag vet inte hur det är för andra bloggare, men ibland kan jag känna att läsarens förväntningar kommer så i fokus att jag nästan avstår från att blogga. Kanske kan liknas lite vid skrivkramp. Det går inte att leverera stora, dramatiska händelser stup i kvarten. Vardagen är som den är, ibland vilsamt händelsefattig. Så jag tänker att kvitt vilket, jag snor ihop nå’t i alla fall. Den som inte är intresserad kan hoppa till någon annan blogg eller artikel eller nå’t annat.

Det brinner på ön. Borta vid Sitia pågår en brand, men några brandbilar fick ge sig av därifrån för att ta itu med brand i Selakano (nordväst om oss, strax ovanför bergsbyn Males). De inväntar nu hjälp från brandkåren i Iraklio för i området är det upp till 8 Bft (cirka 17-21 m/s) i vindstyrka så det blir svårt att släcka och att kontrollera branden.

I veckan har jag varit på två av mina favoritstränder. Jag tillhör de som inte badar utan jag läser, funderar över livet, lyssnar på vågorna, slumrar under mitt parasoll. En sak som jag gärna studerar är andra människor. Det finns de som tycker att det är ofint, oartigt och påfluget, men det förstår inte jag. Något mer intressant och underhållande än mänskligt beteende är svårt att hitta! Nu är det slut med det. Båda dagarna upptäckte jag att folk solade och badade, men däremellan pillade alla på sina telefoner. Alla som var där var alltså någon annanstans. Nästan alldeles stilla och inte ett dugg underhållande. Vad månde bliva i förlängningen? Trista och hemska tankar!

Jag har skrivit om vattenbristen som kommunen sagt inte är så krisartad fast kanske lite så vi stänger kranarna då och då? Nu har man slutat skyla över, nu heter det att vi har det värsta läget på 40 år. Befintliga borrningar ute i byarna inspekteras, nya borrningar planeras. Området är extremt vattenberoende i och med växthusen så det behövs åtgärder.

I onsdags lämnade mitt kylskåp in lite långsamt och innehållet var ljummet på kvällen. Inte precis en önskvärd händelse i den här värmen! Förra gången det hände var vid påsk. Jag upptäckte att jag saknade min gamle kompis som jobbar med kylar, frysar, spisar och så’nt, men man kan väl inte begära att någon ska ta en kyl under armen och flyga ner på stört?
Vid 18-tiden igår anlände två herrar (varav en var här i påskas) och min hyresvärd. Samma fel som i påskas: freonet har läckt (inte ut på mig, hoppas jag) så de fyllde på. Jag hörde i diskussionen att hyresvärden lät mer och mer sorgsen på rösten och talade lågmält. Till slut frågade jag vad som var på gång och jo, det är dags att köpa ett nytt skåp. Det svider för min hyresvärd. Han är väldans pengaorienterad för att uttrycka det snyggt. Väldans bra hyresvärd så jag klagar inte, bara konstaterar.

Har idag lusläst programmet för Kirvian (kulturfestival) hos oss i Ierapetra och Sommarfestivalen i Iraklio. Fanns en del intressant, får fundera lite. De flesta arrangemang här nere börjar nästan mitt i natten vilket jag har svårt att vänja mig vid. En sak som jag är lite sugen på är att se den grekiska uppsättningen av Mamma Mia. Det vore väl ett häftigt möte på flera plan mellan Sverige och Grekland?

Nere hos oss blåser det också vilket är väldigt skönt i värmen! Jag fick en konstig idé idag: jag tror att jag ska ta en shoppingrunda! Jag gillar ju inte att shoppa, men ibland måste man innan kläderna faller isär. Det blev en svettig men produktiv och rolig runda! Några ögonblick:

– Oh! So you live here in town?
– Yes.
– Are you married to a Greek?
– No, I’m single.
– Get one!
– O…hm…ok!

– I really shouldn’t have a dress without sleeves.
(visade och pekade på det begynnande hänget på överarmarna)
– If you talk more about that I will slap you! 

I en butik slog biträdet över till grekiska titt som tätt.
– Sorry, but now you’re speaking Greek again.
– Excuse me, it’s because I know that you live here!
– You don’t have to excuse yourself, it’s ok, it’s just that I only understand a word here and there.
Och så skrattade vi en stund tills nästa gång. Det blev många skratt!

Ibland tar saker oväntad vändning! En butiksägarinna och jag har känt varandra i sisådär 8 år. Hon älskar att sälja, men gör det på ett något pushigt sätt som jag inte gillar. Så jag stoppade henne som vanligt och hon sa:
– Yes, yes, I know, you don’t like but you know how I am!
Och i sin iver att sälja hittade hon en blus som var så himla rätt!

Turister gör inte av med pengar, det handlas väldigt lite enligt butikerna. Lite konstigt, tycker jag, för utbudet har blivit så mycket bättre de senaste 10 åren. Jag köper gärna linnekläder gjorda i Grekland, känns bra att stötta och kvalitén är hög i de flesta fall. Du vet väl att tekoindustrin är en av de få sektorer i Grekland som kan visa en ökning under krisåren?

Och i en butik hoppade en klänning fram som jag inte visste att jag behövde eller letade efter, men som var perfekt och satt som sydd till mig! I sådana stunder kan t o m jag tycka det är kul att shoppa!

Nu ska jag inleda helgen med att ställa mig och svettas vid spisen! Det är härligt att leva!! (hm…)
Ha en skön och fridfull helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Det går bra att kontakta mig för frågor och bokning hela året.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Spridda skurar i het torka

Vilken härlig dag på stranden! Molnigt med solglimtar och en skön bris från havet. Temperaturen sjönk inatt, värmeböljan är över för denna gången. Det har varit fem jobbiga dagar med mycket vila, sömn, vrida på dygnet och vistelse inomhus. I gränderna har ”Hymn a la AC” ljudit under delar av dagarna och nätterna. Och det är tyst i övrigt när det är så varmt för människorna söker sig inomhus. Nu kommer några mörka moln uppifrån bergen och i väderprognosen finns regskurar de närmaste dagar. Ovanligt – visst, men vi håller tummarna för vi behöver varenda droppe!

Detta inlägget blir som rubriken antyder: en blandning av stort och smått.

Minns att jag skrev i ett inlägg att det låg en privatyacht från Qatar för ankar utanför vår lilla stad? Jag läste senare på nätet att det inte hade med Qatar att göra och att det var minsann fint folk: kungen i Bahrain med familj! På semester längs Kretas sydkust var Ierapetra ett givet stopp. De åt iland på kvällen och dagen efter var de i leksaksaffären i sta’n innan de reste vidare.

På tal om båtar så är trafiken till ön Chrissi i full gång. Sex mindre färjor går dagligen plus mindre motorbåtar. Jag känner för ”paradisön” som inte alls mår bra. Undrar hur länge det ska hålla, hur länge den kan marknadsföras som ”exotisk och tropisk”.

På tal om att inte må bra (den övergången blev lite krystad…) så blev jag i fredags uppringd av ett hotell som undrade om jag är igång med vandringar. Jag sa att det är jag inte pga värmen och vi pratade inte mer för jag förstod att hon hade gästerna framför sig. Gick in dagen efter och jodå, det var några gäster som hade efterfrågat vandring. Om de gav sig ut på egen hand förtäljer inte historien. Jag hoppas att de inte gjorde det. Att det ska vara så svårt att inte överskatta sin egen förmåga och inte underskatta lokala förutsättningar.

På tal om att aktiviteter kan gå galet så har vi haft årets första drunkning (utanför Agios Nikolaos). Och du har kanske hört talas om kvinnan som flöt iväg 17 km på en luftmadrass? Tre (3) kustbevakningsbåtar och ett flygplan från europeiska gränsbevakningen deltog i räddningsinsatsen som först gällde att över huvud taget hitta henne. Det var givetvis skönt att det slutade bra, men lite vaken får man väl ändå vara även om man är på semester!

På tal om andra aktiviteter så fick jag ett ryck och köpte en frukt som jag tycker mycket om, men som inte är så enkel att hantera: granatäpple. Om du aldrig försökt ta dig in i ett så’nt så har du en upplevelse kvar i livet.
Det är väl bara att titta på en av de instruktionsvideos som finns på youtube, tänkte jag, så löser det här sig i ett nafs! Fick tag i en som visade hur man ska dela frukten (oj, så fel jag gjort tidigare…) och sedan petade de lite och bankade lite förstrött på utsidan av ”klyftorna” och voilá, då liksom bara föll de smaskiga kärnorna rakt ner på en tallrik. Lätt som en plätt!
Jag kan nu efter tre granatäpplen avslöja att de där video-filmerna är trickfilmade på något sätt. Det hjälper inte att följa instruktionerna. Hur mycket jag än bankade och hotade hände ingenting. Mitt kök ser ut som om en slarvig slaktare varit i farten. Eller som om någon av de deckare jag precis läst blivit verklighet. En dag när temperaturen är gynnsam och andan faller på ska jag skura bort alla röda stänk och fläckar. Granatäpplen kommer framledes att avnjutas i juiceform, i sallad (när nå’n annan stackare åkt på att få ut kärnorna), på kvist på trädet eller på bild.

Och till sist vill jag meddela att även en person som finner fotboll tråkigt sveps med när Sverige går vidare i VM. Så i lördags bänkade jag mig på café Lido för att se matchen. Som ensam representant för Sverige bestämde jag snabbt att när Sverige gjorde mål skulle jag hoppa upp och tjoa allt jag orkade. Istället blev det några andra som uttryckte glädje vid två väl valda tillfällen… Men visst var det duktigt av laget att gå så långt för efter vad jag förstått (och det är i och för sig inte mycket när det gäller fotboll!) så är det ett i sammanhanget ungt och nytt lag. Bara synd att inte alla kommentatorer (väldigt skönt med kommentator på grekiska!) och soffspelare deltar för då hade vi vunnit alltihop, eller hur?

Nu rinner jag snart bort så det är dags att fylla på glaset så jag kan svettas lite mer… Ha det gott!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni. Det går bra att kontakta mig för frågor och bokning hela året.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Säsongsavslut och resdags

Nu är väl midsommarfirandet i full gång i Sverige! Har du övat på sångerna och alla danssteg? Vet du att den ”svenska” sången Små grodorna från början är en fransk marschsång från franska revolutionen som hette Löksången och i refrängen sjöng man I takt, kamrat? Britterna ändrade texten till I takt, små grodor.

Här i Grekland firas sommarsolståndet på en del platser, men inte midsommar. Sommarsolståndet var igår om jag är rätt informerad. Mer om firande av maj och vår och sommar finns i detta blogginlägget. Här firas Johannes Döparens födelsedag 24 juni som en speciell dag då fler än vanligt går i kyrkan.

I förra veckan gick jag igenom ångestfylld upplevelse. Jag vet inte varför jag har så svårt för mobiler och inte blir det enklare när det finns språkförbistring i bilden. Jag har två mobiler så det svenska sim-kortet passade där det skulle vara, men det grekiska passade inte i nya mobilen. Plus att jag hade några frågor kring kontantkortet. Det tog en stund innan tjejen i butiken och jag var klara. Då var det bara att gå hem och flytta över kontakter och annat. Jag som precis fått nya datorn att fungera (fast alla e-postadresser är borta…) och återvänja mig vid svenskt tangenbord. Teknik ska underlätta, men oj så energi- och tidskrävande det är ibland!

I måndags hade vi sista lektion i grekiska inför sommaruppehåll. Det är perfekt för just nu har grekiskan och jag ingen bra relation. Under sommaren kommer vi att få repetitionsuppgifter då och då mailade till oss. Perfekt så vi inte tappar det vi trots allt lyckats greppa. Och jag antar att magistern tänker som så att han vill inte dra allt en gång till i september, stackar’n.

I onsdags bestämde jag mig för att prova en kort vandring uppe i bergen. Jag vet inte varför, men jag har svårt för att acceptera att det är dags för vandringsuppehåll. Kanske det beror på att jag inte haft något sedan juli-augusti 2016 (ifjol var jag i Sverige juli-augusti och kunde vandra). Startade tidigt och visst, första timmen bjöd på skön, sval morgonluft och en svag vind smög omkring bland buskar och stenar. Sedan blev det mindre skönt och bara jobbigt. Det är definitivt dags för uppehåll, högsommaren är igång och då ska man inte vandra. Cikadorna är igång med sina genomträngande ljud. Det fanns en del vattenpölar så uppe i bergen har det kommit regn. Timjan blommar så i det gröna fanns lila fläckar här och var. Inga bin, insekter eller fjärilar – de har väl gett upp efter den magra våren.
Jag fick i alla fall sagt ”hej då, vi ses i september” till bergen (ungefär som hejdå macken, vi ses imorrn…).
På väg hem körde jag genom Kalamafka och när jag passerat Oasis mitt i byn slog det mig att jag kan givetvis inte köra förbi strax innan lunch utan att stanna! Och jag fick väldans god mat som vanligt tillsammans med fantastisk utsikt.

 

 

 

 

Passerade stora vattendammen utanför sta’n och där är det minst sagt torrt. På våren är den full av vatten och kapellet syns inte, i början av hösten kan vi se taket på kapellet, sedan börjar det fyllas på med regn. År 2014 var vi bekymrade för vattennivån efter en ganska torr höst och nederbördsfattig början på vintern. Jämför de här två fotona. Och titta på datumen! (klicka på foto för större format)

28 dec 2014

 

 

 

 

21 juni 2018

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Igår kväll låg det en större, väldigt upplyst båt för ankar en bit ut. Det visade sig vara en privatbåt från Qatar. Jag undrar om de navigerat fel, de borde väl vara borta vid Elounda, ”Kretas riviera”. Men det är roligt med besök och alla är välkomna. Jag undrar dock om de var iland, imorse var båten i alla fall borta.

En dag på nätet fladdrade det förbi en reklam för en app. Jag hoppade till för den hette Calm och i 15 sekunder kunde man titta på en bild av löv som det regnade på och man skulle inte göra någonting. Appar i all ära, men om man behöver vara engagerad i och uppmärksam på en app för att koppla av – är det då inte något som är fel?

Idag har jag varit på stranden vilket tillsammans med en svalkande havsbris var riktigt njutbart. Slutar aldrig att förvåna mig över att greker absolut ska ha små barn till att bada. Ungarna gråter och skriker, men det hjälper inte. De bärs ut och det sköljs vatten över dem. Låt ungarna sitta i vattenbrynet och stapla stenar eller gräva en vallgrav. Tids nog lär de söka sig ner i vattnet.

Det börjar dra ihop sig till Sverige-resa! Allt är tvättat, städning får vänta, blomvakt anlitad. Det är bara att packa imorgon. Tidig avgång från hemmet söndag morgon. Håll tummarna att allt flyter på så jag inte råkar ut för samma som min vän gjorde i söndags: 11 timmars försening.
Hur det blir med bloggandet under Skåne-dagarna vet jag inte, men jag är hemma i Ierapetra igen 4 juli så då lär jag väl knåpa ihop nå’t.

Ha det skönt och njut av livet! Och Glad midsommar!

PS. Foton finns på min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni. Det går bra att kontakta mig för frågor och bokning hela året.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Nyhetsbulletin

Så är det dags för en nyhetsbulletin. Jag hoppas att jag får den klar innan mullret uppe i bergen blir fullskalig åska. Det kommer en dag imorgon också.

Nyhetsbulletinen är som vanligt inte heltäckande och påstår sig inte vara objektiv. Det som händer överallt i världen som mord, misshandel, drogbeslag, inbrott, trafikolyckor med mera tas inte upp såvida de inte på något sätt utmärker sig. Förra nyhetsbulletinen hittar du här, men jag täcker inte upp hela perioden mellan det inlägget och detta. Denna bloggen är inte först och främst en nyhetsrapportering.

Källor: neakriti.gr, radiolasithi.gr, hxonews.gr, ekathimerini.com, theguardian.com

Grekland

De större händelserna är spänningen mellan Grekland och Turkiet, namnfrågan för FYROM, livet efter stödlånet och flyktingsituationen.

Efter förra nyhetsbulletinen fick jag några kommentarer om att det har alltid varit spänt mellan länderna och det är inte värre nu. Var och en får givetvis själv bedöma händelsernas utveckling, men att det är betydligt mer spänt än vanligt sedan en tid tillbaka är flera överens om som t ex NATO, EU och grekerna själva. Jag förstår inte varför vi ska blunda för det.
Det är incidenter och utspel som avlöser varandra. Den senaste tiden har Erdogan haft fullt upp med utspel även mot andra eftersom det är val på söndag i Turkiet. När det gäller Grekland så blev det väldigt känsligt i början av maj då ett turkiskt lastfartyg krockade med ett grekiskt militärfartyg utanför Lesbos. Det turkiska fartyget stannade inte och svarade inte på anrop. Incidenten hände bara några timmar efter att Tsipras besökt och hållt tal på ön.
Bara några dagar före kollisionen hade Erdogan erbjudit ett utbyte: de två grekiska soldater som Turkiet håller i förvar mot de åtta turkiska ”kuppmakarna” som Grekland vägrar att utlämna. Grekland blev rejält upprörda och presidenten kommenterade förslaget med ”otänkbart”. Grekland har flyttat de åtta till okänd ort där de skyddas av vakter dygnet runt.
Under den här tiden har Turkiet framstått som den mer aggressiva vilket verkar vara en strategi från grekisk sida:
Analysts and diplomats agreed that, so far, EU member Greece had reacted coolly in a clear bid not to be drawn into combat.
“Greece has more to lose,” said Michaletos. “In the event of a hot incident, tourism would lose greatly and that could mean the final collapse of the economy.”
(theguardian.com)
Vi kan bara vänta på nästa akt efter söndagens val!

Namnfrågan om ”Makedonien” för FYROM har pågått i cirka 25 år och blockerat FYROM från EU, NATO o likn. FN initierade förhandlingar för en tid sedan och nu har ett avtal arbetats fram. Det innebär att FYROM ska heta Republiken norra Makedoien (the Republic of North Macedonia) för att särskiljas från området Makedonien i Grekland. Invånarna ska få kalla sig makedonier och landet ska avsäga sig all historisk koppling till den gamla staten Makedonien plus 149 (!) andra ändringar i landets konstitution. Avtalet ska upp i parlamentet i Skopje på måndag och där ska också hållas folkomröstning. Det ska också tas igenom det grekiska parlamentet och där anses det mer osäkert om det går igenom. Bland annat har överenskommelsen kastat grus i maskineriet mellan Syriza och koalitionspartiet ANEL. Det ledde också till en förtroendeomröstning i lördags begärd av högern (Nea Demokratia) som Syriza vann.
Det demonstreras och protesteras på båda sidor om gränsen och tyvärr har det också lockat fram ultrahögern i båda länderna med tårgas och stenkastning som följd. Regeringen i Grekland har bl a beskyllts för att ”sälja ut” Grekland och att man skyndat på avtalet för att ligga bra till inför möten med Euro-gruppen i höst när stödlånet tar slut.
Oroligheterna kommer antagligen att fortsätta i alla fall tills avtalet har gått igenom alla instanser.
(en lite lustig parentes: det gäller att veta vad man protesterar mot! För några dagar sedan las två halmbalar vid entré till ANEL:s partikontor. Att mata någon med hö betyder att personen ljuger och det angavs som skäl. ”Ni ljuger för oss så vi ger er hö”. Exakt vad protesten gällde i ANEL:s politik är oklart!)

Nu börjar så smått samtalen om Grekland efter stödlån. Det kommer att bli någon form av övervakning, kanske skuldlättnader, troligen bankstöd inom bankvärlden. För tillfället mycket spekulationer och alltför tekniska och ekonomiska resonemang för min del. Grekland har cirka 100 punkter till att genomföra innan de gjort allt som finns i låneöverenskommelsen. Det anses inte att det ska vara några problem mer än med en punkt: inskränkningar i strejkrätten. Det har varit uppe några gånger och sätter alltid igång väldiga reaktioner som verkar mer känslomässiga än faktabaserade. Jag menar, man behöver inte vara något stort geni för att inse att produktion och tillväxt inte mått så bra av de cirka 50 strejker som hållits under de senaste 9 åren. För mig verkar det som om strejk används mer som politiskt påtrycksmedel än för att förbättra arbetsförhållanden.
Man kan också fundera över vad som egentligen hänt i Grekland under de här åren. Landet når de villkor som satts upp, men det finns de som menar att t ex korruptionen inte är ett dugg bättre eller mindre än för 9 år sedan. Jag håller med en av mina grekiska vänner som redan 2010 sa att ”Problemet är inte att vi är skyldiga en massa pengar utan att vi måste tänka om totalt”. Och det tar nog ännu längre tid och kräver ännu mer genomgripande reformer. Men någon måste ha modet!
Hur har det gått för Irland, Spanien, Portugal och Grekland 10 år efter kraschen? Här en artikel om det!

Flyktingsituationen är märklig. Flödet har minskat betydligt, men det är de båda EU-länderna med skral ekonomi som fortfarande får dra det tunga lasset: Italien och Grekland. Kraven på att EU måste se över och reformera sin flyktingpolitik och att det måste ske snabbt blir högre och högre. Nu sitter t ex folk fast i Grekland och Italien utan att kunna komma varken fram eller tillbaka. Förhållandena är under all kritik på alla sätt. Den där överenskommelsen som EU gjorde med Turkiet om avvisning fungerar inte vilket många av oss sa redan då.
Några artiklar om flyktingsiffror de senaste åren, ansökningar osv: Minskat antal asylsökande i EU och Den nuvarande situationen för migrationskrisen i Europa.
Man måste se upp om man ska hjälpa en medmänniska. Fem personer, tre spanska brandmän och två danskar, är anklagade för att ha hjälpt flyktingar ta sig över gränsen till Grekland, till ön Lesbos. De hjälpte till då den grekiska kustbevakningen inte kunde ta hand om alla som kom. De var alla knutna till organisationer. De greps i januari 2016 och nu har rättegången börjat där de riskerar upp till 10 års fängelse.
“This trial is important because humanitarian assistance cannot and should not be criminalized,” one of the Danish defendants, Salam Aldin, said.
Many fishermen from the small port of Sykaminia, one of the main landing sites for migrant boats at the time, were at the court to support Aldin.
(theguardian.com)
Dom ska falla under de närmaste dagarna.

En syrisk flykting och ett grekiskt par har tillsammans öppnat en restaurang i Aten. Eyad Al-Thekali kombinerar sitt hemlands kök med sitt nya lands kök. Det unika är alltså att det inte är en arabisk restaurang (det finns det sedan tidigare i Aten) utan en kombination. Man har flyktingar bland sina anställda och invigningsdagen bjöds på gratis mat enligt syrisk sed. Nyfiken? Här finns mer information! En så’n där händelse som ger i alla fall mig hoppet tillbaka om människan. Tänk så bra kreativitet och samverkan kan fungera och resultera i något positivt!

Något om ekonomi: i dagarna har rapporter från olika banker i EU anlänt till skattemyndigheten i Grekland och inom en kort tid kommer uppgifter från USA. I september är det dags för uppgifter från Cayman-öarna, Schweiz och några andra skatteparadis att komma. Uppgifterna ska nu kontrolleras gentemot deklarationer och inbetald skatt. Jag antar att det är en del som just nu biter på naglarna!
Ett nytt bostadsbidrag har införts. Det är givetvis en del regler, men det gäller den grupp människor som tjänar upp till 24 000 euro/år, som hyr eller betalar av lån och ytterligare regler. Maxbelopp per månad är 210 euro. Totalt beräknas en halv miljon hushåll kvalificera sig till en totalkostnad av cirka 600 miljoner euro.

Undrat över varför basket är så populärt i Grekland? Det lär bero på Costas Politis som tog grekiska landslaget till seger i europeiska basketmästerskapet 1987. Han har fortsatt att inspirera, men i måndags dog han, 76 år gammal.

Dubbelnyhet för mig: en rapport om kriminalitet inne på universitetsområden har inte kunnat presentera några förslag till åtgärder. Nyheten för mig är att polisen inte får gå in på områdena! Jag antar att det härstammar från revolten på Tekniska universitetet i november 1973? Att det efter det att revolten slogs ner gavs någon sorts ”fredad zon” för det akademiska livet? Skriv gärna nere i kommentarer om du vet varför det är så här! Eller om jag missuppfattat det hela!
Tillägg: jo, det är så att polis och militär inte får gå in på universitetsområde och ja, det hänger ihop med revolten 1973! den här ”asylen” gäller oavsett om man är inskriven eller inte. så om man bråkar utanför eller vill sälja droger är det bara att kliva in på universitetsområde så är man fredad. (tack för info, Ingalill!)

Ierapetra och Kreta

Flera har gripits på flygplatserna på ön med falska pass. Kan det vara immigranter som förlorat tålamodet, tro?
Den nya flygplatsen i Kastelli ska vara klar 2023, förresten. Fan tro’t med tanke på ett annat bygge som nu pågått en massa år: New National Road. Nu handlar diskussionen inte om färdigställande utan förbättringar på det som redan anlagts. Några delsträckor har fått tidsplan, men sträckningen Pachia Ammos-Sitia har ingen tidsplan. Irritationen här borta på östra Kreta stiger. En väl fungerande stor väg betyder betydligt mer för östra Kreta än för västra Kreta. Ön börjar påminna om Skåne – den utbyggda, väl fungerande västra delen i motsats till den östra som liksom bara finns där i skuggan.
Regionguvernören har vänt sig till ansvarig minister i regeringen för bidrag. Vi kan bara hålla tummarna!

Ett vädersystem som fått namnet Minoas har dragit fram över Grekland de senaste dagarna. Åska och skyfall, starka vindar. Här nere i Ierapetra har vi inte märkt så mycket, det mesta regnet har fallit uppe vid nordkusten. Nu ska Minoas dra vidare och lämna Grekland i helgen.

På tal om regn som vi så väl behöver så är informationen om vattenbristen verkligen bristande. Det sägs att det är ingen fara egentligen fast det är brist och vattnet ibland måste slås ifrån. Och kommunen ska satsa stora pengar på olika åtgärder som ska förbättra vattensituationen som alltså egentligen inte är så dålig. Bevattningsvatten i september för odlarna ska inte vara något problem enligt borgmästaren vilket jag inte förstår för om grundvattnet är väldigt lågt så blir det väl problem för alla.
Väldigt enkelt att se igenom den här ”informationen”! Att vi har vattenbrist syns i dammar och i rena siffror anges att det årligen kommer cirka 12 miljarder kubikmeter medan det i år kommit 4 miljarder kubikmeter och den minsta delen föll över östra Kreta.
Media efterlyser bättre information om vattensituationen och när och var avstängningar ska ske.

Har man parkerat sin bil olovligt på kommunal mark får man nu se upp. Kommunen ska ut och inventera, sätta lappar på övergivna bilar och efter ett antal dagar forslas bilen bort. Bra! Bara synd att de inte har befogenhet att plocka upp alla övergivna bilar, dvs de som står på privat mark och bara faller samman av rost.
Haschodlare får börja fundera på alternativ försörjningsmetod. Det har varit ett stort tillslag mot ett växthus väster om sta’n där det minsann inte odlades grönsaker. Där hittades också vapen och annat smått och gott. Nu avser polisen att göra inspektioner lite här och var då och då!

Vi har begåvats med ett dialyscentrum i Ierapetra, en elev har fått pris för en egenkomponerad sång, utgrävningen av den gamla romerska teatern har lagt in en högre växel och man har fortfarande inte kommit fram till vad man ska göra med Napoleons hus i gamla sta’n.

Turisterna är här, säsongen går mot högsäsong, men det är lite glest. Jag har hört en hel del danska så de verkar vara de skandinaver som hittat hit. Man hör också en hel del franska och holländska. Andra språk som inte jag tycker verkar dominera är tyska (de bor hellre utanför sta’n), ukrainska/ryska.
Har förresten inte berättat att jag träffade ett svenskt par i maj som var här för andra eller tredje gången! De ville ändå gå stadspromenad med mig, de tog mig till en taverna jag inte varit på och en kväll var vi uppe i Monastiraki och åt. Trevligt! Och så väldigt roligt att få visa vår fina lilla stad och ge tips om allt som finns runt omkring. Hör av dig om du hittar hit och vill ha en stadspromenad (info finns på hemsidan inspirewiz.com).

Nu får det vara slut för denna gången! Ha en skön kväll!

 

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Prognos blir verklighet? Och ett boktips!

I väderprognosen finns det gott om regnmoln och vi kan bara hålla tummarna. Igår eftermiddag var jag på stranden. Det började åska och sedan kom en kort, stilla regnskur. De flesta turister flydde fältet medan vi andra stannade kvar och njöt! Efter en kort paus kom ytterligare en kort, stilla skur. Inga mängder som hjälper naturen eller vattentillgången, men vi människor fick en stunds svalka. Luften efteråt var sval och fräsch. En gudagåva! Så kom solen fram igen, turisterna återvände och temperaturen steg igen.
Jag börjar verkligen se fram emot min resa norröver om en vecka! Se till så att alla högtryck är borta då – i alla fall över Skåne i en vecka, tack!

I tisdags gav jag mig ut på en långpromenad för att se om vandringssäsongen är slut. Drygt en mil i förhållandevis plan terräng tog, i långsam takt med två rejäla pauser, cirka 3 timmar. Jag startade tidigt, men kunde konstatera att vandring inte är aktuellt. Om vi får vind och sänkt temperatur någon dag i nästa vecka kan det kanske bli ett sista ryck, men annars är det dags för uppehåll till början av september.

Vattnet slås ifrån då och då i delar av sta’n. Det lär inte vara några problem ute i byarna. Jag har inte hittat någon information om schemalagda avstängningar och jag har inte drabbats vad jag vet. Ingen är direkt förvånad utan det märkliga är snarare att det inte redan görs mer organiserat. Ett ”sanningens ögonblick” kommer i Ierapetra-området i början av september då växthusen drar igång efter sommaruppehåll. På andra orter på ön som har stora hotellanläggningar kan det bli högsäsongen juli-augusti som blir ansträngd.
Man kan fundera över nyttan med att stänga av vattnet eftersom folk fyller dunkar, flaskor o likn när de får höra att det ska bli avstängning. Frågan är om det konsumeras ungefär lika mycket vatten som om man inte stängt av.

Jag har som turist varit med om vattenransonering och det var just här i Ierapetra i slutet av 80-talet. Halva sta’n hade vatten halva dygnet och den andra halvan under den andra halvan (blev lite rörigt, men jag tror att du hänger med?). Inget större problem som turist, bara att fråga i receptionen om vi hade vatten förmiddag eller eftermiddag nästa dag och inrätta sig efter det. Värre var det för de som försökte leva som vanligt i vardagen och jag tänkte speciellt på familjer med små barn. Och jag studsade till när jag passerade stora hotellet och där stod en anställd och vattnade gräsmattan med en trädgårdsslang. Det vore ju förskräckligt om turister skulle behöva titta på en brun gräsmatta! Jag undrar hur det kändes att stå där och vräka ut vatten…

I tisdags kväll firades det i sta’n! En kort kortege körde längs strandpromenaden och runt i sta’n med tutor, rop och flaggor. Ierapetra hade i Aten vunnit en nationell fotbollscup för mindre lag! Så nu är vi alla guldmedaljörer!! För det är väl så att vi vinner och de förlorar. Eller?

En vän från Österrike som bott ett antal år i Ierapetra och numera bor i Bulgarien (en del rör på sig, minsann!) är i sta’n denna veckan. Jätteroligt att ses, mycket att avhandla. På söndag åker hon hem igen, jag ska vara flygtaxi och hämta henne kl 4. På morgonen. Får bli en lugn och skön frukost på mitt stamställe när jag kommer tillbaka.

Tyvärr stannar inte vardagen upp i värmen och slår över i nå’n sorts semesterläge. På måndag ska vi ha sista lektion i grekiska inför sommaruppehållet och vi har fått svåra uppgifter. Värmen stimulerar inte direkt någon snabb eller hög hjärnaktivitet så det blir som det blir.
Även om det är dags för vandringsuppehåll så vilar inte firman. I helgen ska jag förbereda en halvsidesannons som ska in i Kvällspostens gratistidning i sydsverige den 26 juni. Sociala medier och hemsida ska hållas igång så att den vandringssugne som ska resa i höst blir frestad att komma hit.
Så är det ju den där eviga frågan om man ska städa innan man åker bort eller när man kommer tillbaka…

Det är ett tag sedan jag skrev nyhetsbulletin (den senaste hittar du här) så det kommer en i nästa vecka.

Till sist ett boktips: ”Små stora saker” av Jodi Picoult. Ingen sträckläsningsbok, den kräver att man stannar upp och funderar emellanåt. Vill du inte bli berörd, upprörd och engagerad ska du inte läsa den. Den handlar om flera saker, men grundhändelsen är att ett vitt, rasistiskt par vägrar att låta en färgad sjuksköterska hantera deras nyfödda barn. Låter det trist och jobbigt? Det är det inte!
Och som av en ren händelse är det valår i Sverige.
Läste på nätet att boken ska filmas av Hollywood vilket inte bådar gott, tycker jag. Det lär bli förenklat amerikanskt med god sida mot ond sida. Och riktigt så enkelt är ju inte livet och människors samspel, eller hur?

Ha en riktigt skön helg!

PS. Finns några foton på min flickr-sida från i söndags och långpromenaden!

 

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!