Etikettarkiv: reflektion

Sorg och glädje på samma gång!

Årets sista skälvande timmar. Nyårskrönikor sammanställs av tidningar och TV. Oftast lyfts det dramatiska och tragiska upp och det som var bra och lyckat får mindre utrymme eller glöms bort. Som t ex att världssvälten minskat och fler barn än någonsin går i skolan. Nu saknar jag Hans Rosling!
I bloggvärlden skrivs nu en del sammanfattningar och listor. Här blir det inget så’nt utan bara spridda funderingar i årets sista skälvande timmar.

Årets sista skälvande timmar låter ödesmättat, men det är ju så att ännu ett år är slut och ska läggas till handlingarna. Kanske dags för nyårslöften. Jag tycker att årsskifte är en naturlig och tydlig punkt för reflektion över vad som hänt, vad som är och vad som väntar. Det är något vi borde göra oftare eftersom vi är summan av vad vi varit med om, vad vi är och vart vi är på väg.

Bakåt finns så klart både roliga och sorgliga händelser, jobbiga och lätta saker. En del är avslutat, andra pågår och några går fortfarande att påverka. För mig finns saker att ta tag i och det ska jag göra på nya året. Några är betydelsefulla förändringar, andra är önskningar som jag vill realisera. Under året kommer jag att bli pensionär, men det stoppar givetvis inte vandrandet. Jag hoppas trenden håller i sig så fler och fler får se mer av den här vackra ön än stränderna. För att pusha lite var jag i veckan i en artikel i en tidningsbilaga: Kvällsposten juldagen 2018
Bloggen kommer att fortsätta, men jag tänker försöka få dig, läsare, lite mer aktiv. Vad vill du läsa om? Något speciellt du vill att jag ska ta upp om Grekland och grekerna? Jag ska också försöka få fler läsare att kommentera här inne på bloggen istället för på facebook. Vi får se hur det går med det! Kommentarer är viktiga för annars blir bloggandet en egen liten ”bubbla” och kommentarer ger nya idéer.

Jag håller mig inte så uppdaterad om vad som händer i Sverige utan det intresset läggs istället där jag bor. Tre saker har fastnat, kanske pga att jag har ett ”utanförperspektiv”. Det ena är valresultatet som jag tyckte var förfärligt. Om SD fortsätter växa – vart är Sverige och svenskarna på väg? Det andra är min förvåning över efterspelet. Visserligen är vi svenskar ovana vid valresultat som inte ger klart utslag om regeringsunderlaget, men det verkar som om den ende som behåller lugnet och är proffsig är talmannen. Journalisterna började skrika skandal, kris och nyval. Ganska snart stängde jag av och koncentrerade mig på att följa Marcus Oscarssons lugna faktarapportering med hans egna sansade analyser.

Det tredje är en pinsamhet. Greta talade i FN och gav Sverige, och en ofta glömd del av jordens befolkning, ett nytt miljöansikte. Tyvärr blir det nog svårt att följa upp. Jag menar, ett land vars invånare inte ens kan samsas i sin närmiljö kan knappast bli trovärdigt utan bara pinsamt och tragikomiskt. Jag tänker givetvis på lagen om förbud att röka på uteserveringar.

Rent allmänt verkar det som om Sverige börjar leva upp till bilden man har utomlands av ”förbudssverige”. Allt ska regleras! Fast man kan ju vända på det och se det som ett tecken på att det måste vara ett lugnt, tryggt och bra land som kan lägga tid och energi på mindre, och ibland skapade, ”problem”.

Här smällde en bomb utanför en kyrka i Aten i torsdags, två skadade. Samma dag kidnappades en affärsman på öppen plats i Pireus av fyra svartklädda män som drog in honom i en bil. Spänningen mellan Grekland och Turkiet ökar, Makedonien-frågan blir alltmer infekterad ju närmare vi kommer röstningen i parlamentet. Kommer regeringen att få gå eller kan de sitta kvar till valet i september?
Och den ekonomiska krisen rullar vidare med oförminskad styrka.

Tillbaka till nyåret som är en märklig högtid, tycker jag. De flesta högtider handlar om att fira något och på olika sätt om glädje. Nyår är en salig röra av motstridiga känslor, av lika delar sorg och glädje. Något invant och tryggt ska lämnas, ännu ett år avräknas. Något nytt och spännande väntar, ett oskrivet blad fullt av möjligheter.

Nyårsafton är den enda gången på året som jag önskar att jag var i Sverige. Tänk att få vara i Lundagård i Lund och njuta av när det gamla saluteras och det nya välkomnas med sprakande, vackert fyrverkeri! Och precis då står tiden liksom stilla, det är nästan som ett vakuum. Så tar fyrverkeriet slut, man tar ett djupt andetag och glider in i det nya med en lugn och skön första dag.

Nu ska jag iväg och handla mat! Allt (inte tavernor och caféer) är nämligen stängt 1 och 2 januari. Och jag ska ner i hamnen ikväll för att se Agio Vasili anlända (han är den grekiska tomten).
Ha nu en festlig kväll och en lugn nyårsdag!

GOTT SLUT

och

GOTT NYTT ÅR!

Från mig till dig

Idag ska du få en gåva av mig. Det är en bok. Jag har precis läst ut den igen, för vilken gång i ordningen vet jag inte. Det är en vacker bok om sorg, glädje, vänskap, saknad, längtan. Om att komma till avslut vilket kan betyda att inse saker om sig själv men att ändå sluta fred med sig själv. Boken går inte att sträckläsa utan den måste läggas åt sidan då och då. Den berör dels genom kloka ord och livsöden som måste få ta tid att smälta. Dels genom att sätta igång egna tankar och funderingar som kan vara nog så jobbiga men måste få ta plats.

Det är en lättillgänglig bok utan att vara enkel. Hur mycket vi förstår om oss själva när vi möter en annan människa. En hyllning till natur och årstider. Och framför allt till kärleken och livet.

Läs den, bli berörd, fäll några tårar, le igenkännande. Hör gärna av dig efteråt om du vill.

”Det är inte honom jag är rädd för att träffa, sa Astrid. Jag är rädd för att stå ansikte mot ansikte med mig själv.”…..”Och nu är stunden inne. Jag måste se sanningen i vitögat.”

”Jag tror att om vi kan hitta orden och om vi kan hitta någon människa att berätta dem för, då kan vi kanske se saker och ting på ett annorlunda sätt.”

”Det fanns kärlek. Jag tror att det måste ha funnits kärlek, sa hon. Jag tror att det är när man blir övertygad om att den har gått förlorad som den ibland förvandlas till sin motsats. Vi måste komma ihåg att vår kärlek finns inom oss. Alltid.”

DSC00391

Jubileum!

fyrverkeri

Idag är det 1 år sedan jag slängde ryggsäcken på ryggen, tog mina två resväskor och checkade in på Kastrup för att flytta till Ierapetra på vackra Kreta! Så detta är en ledig dag, jag ska snart slå ifrån datorn, som mest kommer att ägnas åt reflektion, slappning och go’ middag ikväll med smakfulla drycker.

1 år. Ett år. Det känns både kort och långt. Resan började egentligen långt innan, det är kanske det som gör att det känns långt. Svårt att säga exakt startpunkt. Var det första gången jag kom till Kreta? Var det separation och sjukdomar? Var det när jag blev arbetslös? Var det när jag fattade beslutet? Finns det över huvud taget en klart definierad startpunkt eller är det så att vi är ständigt på väg, det ena går in i det andra?

När jag ser tillbaka så är det mycket planerande och praktiskt arbete, men också mycket inre arbete och känslor. Både före och efter resdagen. Jag har ibland tänkt ännu längre tillbaka och varit tacksam för den förra utlandsvistelsen i Genève. Det var andra förutsättningar, men samma saker ska fixas och ordnas. Och man ska landa och skapa sig en tillvaro. Det är bara att konstatera att det är gott med erfarenheter, det är nå’t att luta sig mot och få styrka av.

Första tiden här nere var mycket att ordna med boende, skattenummer, telefoner osv. Här var alla vänner till stor hjälp, inte minst språkligt. Man sparar så mycket tid och kraft. Ensam är inte stark.

Men visst är jag ensam också. Alla beslut måste jag ta själv, de flesta lösningar måste jag komma på, det är bara jag som kan hitta min vardag. Det gäller bara att ge upp när det inte fungerar, ta paus när orken tryter, fråga runt och ta hjälp.

De flesta jag mött har varit väldigt hjälpsamma som människor i allmänhet är. Språket är ett litet problem, mitt försök i höstas gav inte mersmak, men jag ska på det igen till hösten. Om det blir ett vettigt upplägg för det som varit nu i vår hade inte fungerat för mig.

Hösten var lite av en baksmälla. Efter full fart och framme vid ett av målen så blev det bara tomt. Ibland springer kroppen fortare än hjärnan. Bara att inse fakta, dra i bromsen, ta det lugnt och, som min mentor sa, fira och njuta av det jag gjort så långt.

Oktober en vända till Sverige. Väldigt roligt att träffa alla och att få ett kvitto på att jag gjort rätt. Det kändes verkligen som ett besök, inte som ”här bor jag”. I mars en kortvisit då jag fick njuta av stugvärme, något jag saknat och saknar.

Och det kom vänner och bekanta ner hit! Så roligt att få visa min del av Kreta och att ge en bild av var och hur jag lever. För mig blir det som en helhet – föra samman där och här.

Firmans hemsida uppe i mitten av februari så då startade den delen. Med det en ny vardag, nya lärdomar. Marknadsföring – vad är det, hur gör man? Det är roligt att lära nya saker fast i detta fallet slåss jag nog mest med min otålighet. Kan komma på mig själv med att då och då tänka ”siga, siga” (ta det lugnt). Och det rör ju faktiskt på sig – redan!

Jag vet inte hur jag ska tolka att precis efter att jag flyttat hit kom den varmaste sommaren på 20 år följd av den värsta vintern på 50 år. Tecken från ovan att här ska jag inte vara? Nä, jag ser det rent statistiskt – nu blir det 19 fina somrar och bra vintrar så länge jag finns här.

Grekland har haft en orolig tid med strandat presidentval i julas som utlöste valet och nu pågår diskussioner och förhandlingar för fullt. Det är givetvis en situation som påverkar min omgivning och oroar folk jag känner. Inte minst årets turistsäsong som än så länge ser mycket dyster ut. Det är så’nt här man kan hålla på avstånd när man är på semester 1-2 veckor, men det går inte när man lever här. Trots det så blir det lite en känsla av ”åskådare”. Dels för att jag har nå’nstans att ta vägen om något drabbar mig, dels för att hela historien är så komplicerad. Finansvärld, banker, kreditorer, politiker, euro-grupp, korruption, nationella intressen trots EU…osv osv. Måtte det snart få ett slut så att inte bara Grekland utan hela EU kan gå vidare.

Det är en gåva, en ynnest, att få leva på en plats som är så vacker som Kreta och då speciellt min del av ön, så klart. Att se solen gå upp och ner över bergen, att få vandra i naturen och njuta av stillheten, se alla dessa klara regnbågar, förvånas över havets krafter när det stormar. Stanna till i en by och bara låta stunden skölja över en. Bli glad över alla som hälsar och byter några ord.
Och så finns motvikten där när ”svenskheten” tittar fram, irritationen stiger, frustrationen känns i hela kroppen. Fast så är det väl lite överallt, det är ju lite det som är tjusningen med oss människor.

Nä, nu har jag inte tid med bloggen längre, det blir virrigt idag ser jag när jag läser vad jag skrivet. Det är mycket som snurrar! Nu ska jag stänga ner och gå ut i en av de varmaste och finaste städer jag vet. Tror att det kan bli ett besök på ”finkaféet” på stora torget….titta på folklivet…och fundera…

Här är gudagott att vara

Här är gudagott att vara. På många vis.

I torsdagskväll ringde klockorna i Marias kapell i mina kvarter, snart hördes det underbara mässandet genom det öppna fönstret. På eftermiddagen hade jag sett att flaggirlanger var upphängda så vad var på gång? Jo, på fredagen infaller en av den ortodoxa kyrkans 12 stora årliga högtider: Jungfru Marias tempelgång. Eftersom det var hennes himmelsfärd den 15 aug så antar jag att gamla kyrkoåret avslutats och det nya inletts någon gång däremellan. Jag fick ett ryck! Maria går i templet och jag ger mig ut på vandring. Varför inte ta en av favoriterna som är omväxlande, krävande och bjuder på mycket ögonfröjd?

När jag gick ut till bilen vid halv sju var det redan aktivitet vid kapellet. Jag satte kurs och fart mot Ano Viannos (cirka 4 mil västerut). Först tyckte jag att det var synd att jag hade soluppgången bakom mig för den var fantastiskt röd och vacker. Snart insåg jag att det var lika vackert framåt eftersom landskapet fick en overklig rödaktig nyans som skiftade i gult när solen kom lite högre upp.

Fler bilar än vanligt vid stora kyrkan i Ano Viannos. Jag vände byn ryggen och började vandra. Efter en stund kom jag till huset i kurvan som har en stor hjord med får och getter. Det var frukostdags. Har du hört hur dom låter? Jag spanade efter ett skyddsombud, men det verkade inte finnas nå’n. När foderborden var fyllda öppnades grinden, vilken rusning! Och se’n blev det nästan alldeles tyst.

Hittade en sluttning i solen där frukostlådan packades upp. Det är en gåva, en ynnest att få äta frukost med en så’n gudomlig vy. Och jag tänkte, som så många gånger tidigare, är dom medvetna om hur vackert här är? Då slog det mig, som det fortfarande gör ibland, att jag är faktiskt inte längre turist eller besökare, jag bor här. Det är inte ”deras” vackra ö utan ”vår”. Viktigt att se och ta tillvara det som finns omkring oss, när man tar det som självklart ser man inte längre hur det ser ut. Det är väl det som kallas hemmablind.

DSC01890

Gjorde en liten avstickare för att besiktiga en ravin som visade sig inte lämplig för vandring (klättrar gör jag inte). Lite stenigt och besvärligt så jag var tvungen att se mig för ordentligt och då såg jag dom! Små blommor av olika slag, lika små och näpna som de första vårblommorna. Det kanske är så här att vårens början och höstens slut är ganska lika i naturen.

Kommer ner till kusten, det som är typiskt för turistsäsong som uthyrning mm är stängt. Det är så skönt i november för det känns som om hela ön och dess befolkning tar en djup suck och lugnet lägger sig. Jag tar en paus på en taverna. Bestämt mig för att inte äta lunch (så tungt och trögt att börja vandra igen, bättre att njuta efteråt), men ångrade mig nästan när jag såg kocken – mor i huset. Och de kan laga mat…oj, oj, oj! Jag är en ståndaktig skata så det blev en kopp stärkande kaffe. För nu var det dags för den mest krävande biten!

Lärde mig på förra vandringen att vandringsbyxor är för varmt när solen kommit upp på himlen. I skydd av kapell och träd byte till shorts. Och se’n gällde det att anpassa fart och energi och kraft till ett stycke brant uppförsväg. När jag kämpade på så dök en tanke upp: livet (eller ett projekt eller vad man vill) är som en vandring. I brant uppför gäller det att hushålla med kraften, sakta ner farten, stanna ofta för att andas och vila och dricka, njuta av vyer. I brant nerför gäller det att hålla igen så det inte går så fort så man ramlar på näsan eller missar en hårnålskurva. Och däremellan kan man hoppas få lite vila på en platå. Det gäller att utifrån omständigheterna hitta de olika lägena där man är som bäst och som mest.
Just nu är det lite motigt i mitt lilla liv, jag tar det så lugnt för jag kan se bergskammen, vet att jag kommer över den. Jag stannar då och då, gläds åt små saker, funderar och njuter av utsikten. Innan jag sätter fart utför ska jag lalla runt lite på platån som heter jul/nyår/tretton. Se’n tror jag att jag är så sugen och har så mycket driv och energi så det blir jobbigt att hålla emot!

Kom upp till Sankt Rafaels kyrka, dags för välförtjänt vila, vätska och frukt. Tände ljus för hela familjen. Så fortsatte vandringen genom små byar. Mötte flera som har stövlar, de var nog på väg ut i olivlund för att plocka oliver.

Jag läste på nå’t resebolags hemsida att Kreta har två årstider. Det är så fel, här är fyra årstider om man bara ser sig omkring lite, läser av naturens växlingar. De slänter som till våren är gula av ginst och underbara dofter från örter mm är nu höstligt brungula med gröna inslag. Är så glad att jag slipper de svartbruna åkrarna och nakna träden i Skåne, det är så trist. Här går naturen i vila utan att ge intryck av att vara död.

Sju timmar senare var jag framme vid bilen, både trött och lycklig. Hemfärd och se’n väntade lätt lunch och på kvällen stärkande middag på lokal. Blev ett eller två glas vin också, tvungen att fira denna otroligt fina dag.

Här är verkligen gudagott att vara!

Foto finns på min flickr.com!

(Ja, AC:n har varit igång två nätter och nej, det har inte brunnit. Än.)

 

 

 

Nyår – bakåt och framåt

Det dyker upp kloka ord då och då i tillvaron och en del kan man ta till sig, andra inte. På facebook dök det upp nå’t som lät ungefär så här: det finns en anledning till att backspegeln är så mycket mindre än framrutan. Jag blir ibland lite matt av allt som predikar framåt, framåt. Det beror nog på att jag tror att det som definierar oss, det som är ”jag”, är en summa av historia och framtid. Vad jag har varit med om, var jag har varit hänger ihop med var jag är på väg. Kanske en del är rädda för att titta bakåt, men då missar man en bit av sig själv, kanske t o m förnekar den. Påståendet ovan kan ändras lite till att det finns en anledning till att bakrutan är ungefär lika stor som framrutan. Eller hur?

Nyår är en högtid som verkligen inbjuder till att titta både bakåt och framåt. Den präglas dels av sorgligt vemod, dels av glad spänning. Ett år har passerat, det är dags att lämna det som ett par väl ingångna tofflor. Ett år ligger i startgroparna som ett oskrivet blad fullt med överraskningar.

Mitt 2013 började med att jag kvalade in i de arbetslösas skara, men det skulle nog ordna sig under året. Det gjorde det inte. Ekonomin såg bekymmersam ut, men skulle nog ordna sig, det var ju tillfälligt. Det var det inte utan det fick stöttas upp med lite privatlån. I bostadsrättsföreningen började vi med elstamsbyte som flöt jättebra. Arbetet med stambyte av vatten och avlopp började den 24 mars efter över 1 års planering, möten osv. Det är en stor operation som tyvärr ännu inte är klar och besvikelsen över entreprenören är stor. Det har tagit och tar mycket tid och energi att trycka på, tjata, påminna……och det är förbannat tradigt.
På plussidan för 2013 ligger ett fantastiskt vandringsår! Visserligen kom det igång cirka 1 månad senare än vanligt, men sedan var förhållandena utmärkta och bjöd på många nya etapper. Det var egentligen inte vädret som avslutade säsongen i slutet av november utan de korta dagarna. Ett annat plus för 2013 är, som alltid, möten med människor även om det inte blivit så många pga arbetslösheten.
Så fortsätter tillbakablickandet utanför min lilla tillvaro – vad hände i världen? Blev den lite, lite bättre? Tyckte att 2013 tackade för sig med stil eftersom solen tittade fram på årets sista dag.

Mitt 2014 börjar med arbetslöshet, men behöver inte sluta så. Efter mycket funderande och planerande så ser året spännande ut med förändringar och utmaningar. Jag har skrivit tidigare att jag har något ”på gång”, men att jag inte kan eller vill ropa ut det förrän det är igång. Och det är i början av året det kommer att ske! Allt är öppet, verkligen ett oskrivet blad, allt kan hända. Spännande, roligt och skrämmande.
Jag ser fram emot möten med människor – både gamla invanda och nya bekantskaper. Det finns en lösning på ekonomin som kommer att sudda ut magkatarren.
Så är det valår vilket brukar vara ett intressant skådespel. Världsekonomin har bromsats och vänder sakta uppåt, kanske inte kommer att märkas så mycket 2014 men är i alla fall glädjande. Och världen blir förhoppningsvis lite, lite bättre under året.

Här börjar året med grått, dystert väder men det är vindstilla. Året vill nog bara ge oss en mjukstart vilket jag gillar, det är snyggt och en bra början. Det ger frid och ro att minnas, summera och fundera vidare.

Lyssna till det förflutna och tala till framtiden. (Stephen Fry)

GOTT NYTT ÅR med hälsa, lycka och glädje!