Etikettarkiv: reflektion

Dagsläget

Det finns dagar som är som gjorda för reflektion med både tillbakablick och framåtblick. Nyår är en sådan dag, födelsedag en annan. Igår var det min födelsedag och det blev tankar kring min tillvaro. Tankar som givetvis färgades av pandemin och läget här i Grekland.

Jag fick gratulationer via Messenger, telefonsamtal, sms, facebook, epost…. stort TACK till alla! Läs mer

En rofull onsdag

Apokries rullar på och idag, Tsiknopempti, är höjdpunkten i köttveckan då det festas loss på kött. Det är grillningens högtidsdag så röken ligger över stad och by.

Jag ser mer och mer att flera utropar att våren kommit till Kreta. Det är ungefär som om vi svenskar skulle säga att våren kommit när vi ser en snödroppe och en krokus. Våren knackar på dörren vid kusterna, men vintern har inte släppt sitt grepp än. Vi har framför oss några dagar Läs mer

Sorg och glädje på samma gång!

Årets sista skälvande timmar. Nyårskrönikor sammanställs av tidningar och TV. Oftast lyfts det dramatiska och tragiska upp och det som var bra och lyckat får mindre utrymme eller glöms bort. Som t ex att världssvälten minskat och fler barn än någonsin går i skolan. Nu saknar jag Hans Rosling!
I bloggvärlden skrivs nu en del sammanfattningar och listor. Här blir det inget så’nt utan bara spridda funderingar i årets sista skälvande timmar.

Årets sista skälvande timmar låter ödesmättat, men det är ju så att ännu ett år är slut och ska läggas till handlingarna. Kanske dags för nyårslöften. Jag tycker att årsskifte är en naturlig och tydlig punkt för reflektion över vad som hänt, vad som är och vad som väntar. Det är något vi borde göra oftare eftersom vi är summan av vad vi varit med om, vad vi är och vart vi är på väg.

Bakåt finns så klart både roliga och sorgliga händelser, jobbiga och lätta saker. En del är avslutat, andra pågår och några går fortfarande att påverka. För mig finns saker att ta tag i och det ska jag göra på nya året. Några är betydelsefulla förändringar, andra är önskningar som jag vill realisera. Under året kommer jag att bli pensionär, men det stoppar givetvis inte vandrandet. Jag hoppas trenden håller i sig så fler och fler får se mer av den här vackra ön än stränderna. För att pusha lite var jag i veckan i en artikel i en tidningsbilaga: Kvällsposten juldagen 2018
Bloggen kommer att fortsätta, men jag tänker försöka få dig, läsare, lite mer aktiv. Vad vill du läsa om? Något speciellt du vill att jag ska ta upp om Grekland och grekerna? Jag ska också försöka få fler läsare att kommentera här inne på bloggen istället för på facebook. Vi får se hur det går med det! Kommentarer är viktiga för annars blir bloggandet en egen liten ”bubbla” och kommentarer ger nya idéer.

Jag håller mig inte så uppdaterad om vad som händer i Sverige utan det intresset läggs istället där jag bor. Tre saker har fastnat, kanske pga att jag har ett ”utanförperspektiv”. Det ena är valresultatet som jag tyckte var förfärligt. Om SD fortsätter växa – vart är Sverige och svenskarna på väg? Det andra är min förvåning över efterspelet. Visserligen är vi svenskar ovana vid valresultat som inte ger klart utslag om regeringsunderlaget, men det verkar som om den ende som behåller lugnet och är proffsig är talmannen. Journalisterna började skrika skandal, kris och nyval. Ganska snart stängde jag av och koncentrerade mig på att följa Marcus Oscarssons lugna faktarapportering med hans egna sansade analyser.

Det tredje är en pinsamhet. Greta talade i FN och gav Sverige, och en ofta glömd del av jordens befolkning, ett nytt miljöansikte. Tyvärr blir det nog svårt att följa upp. Jag menar, ett land vars invånare inte ens kan samsas i sin närmiljö kan knappast bli trovärdigt utan bara pinsamt och tragikomiskt. Jag tänker givetvis på lagen om förbud att röka på uteserveringar.

Rent allmänt verkar det som om Sverige börjar leva upp till bilden man har utomlands av ”förbudssverige”. Allt ska regleras! Fast man kan ju vända på det och se det som ett tecken på att det måste vara ett lugnt, tryggt och bra land som kan lägga tid och energi på mindre, och ibland skapade, ”problem”.

Här smällde en bomb utanför en kyrka i Aten i torsdags, två skadade. Samma dag kidnappades en affärsman på öppen plats i Pireus av fyra svartklädda män som drog in honom i en bil. Spänningen mellan Grekland och Turkiet ökar, Makedonien-frågan blir alltmer infekterad ju närmare vi kommer röstningen i parlamentet. Kommer regeringen att få gå eller kan de sitta kvar till valet i september?
Och den ekonomiska krisen rullar vidare med oförminskad styrka.

Tillbaka till nyåret som är en märklig högtid, tycker jag. De flesta högtider handlar om att fira något och på olika sätt om glädje. Nyår är en salig röra av motstridiga känslor, av lika delar sorg och glädje. Något invant och tryggt ska lämnas, ännu ett år avräknas. Något nytt och spännande väntar, ett oskrivet blad fullt av möjligheter.

Nyårsafton är den enda gången på året som jag önskar att jag var i Sverige. Tänk att få vara i Lundagård i Lund och njuta av när det gamla saluteras och det nya välkomnas med sprakande, vackert fyrverkeri! Och precis då står tiden liksom stilla, det är nästan som ett vakuum. Så tar fyrverkeriet slut, man tar ett djupt andetag och glider in i det nya med en lugn och skön första dag.

Nu ska jag iväg och handla mat! Allt (inte tavernor och caféer) är nämligen stängt 1 och 2 januari. Och jag ska ner i hamnen ikväll för att se Agio Vasili anlända (han är den grekiska tomten).
Ha nu en festlig kväll och en lugn nyårsdag!

GOTT SLUT

och

GOTT NYTT ÅR!

Från mig till dig

Idag ska du få en gåva av mig. Det är en bok. Jag har precis läst ut den igen, för vilken gång i ordningen vet jag inte. Det är en vacker bok om sorg, glädje, vänskap, saknad, längtan. Om att komma till avslut vilket kan betyda att inse saker om sig själv men att ändå sluta fred med sig själv. Boken går inte att sträckläsa utan den måste läggas åt sidan då och då. Den berör dels genom kloka ord och livsöden som måste få ta tid att smälta. Dels genom att sätta igång egna tankar och funderingar som kan vara nog så jobbiga men måste få ta plats.

Det är en lättillgänglig bok utan att vara enkel. Hur mycket vi förstår om oss själva när vi möter en annan människa. En hyllning till natur och årstider. Och framför allt till kärleken och livet.

Läs den, bli berörd, fäll några tårar, le igenkännande. Hör gärna av dig efteråt om du vill.

”Det är inte honom jag är rädd för att träffa, sa Astrid. Jag är rädd för att stå ansikte mot ansikte med mig själv.”…..”Och nu är stunden inne. Jag måste se sanningen i vitögat.”

”Jag tror att om vi kan hitta orden och om vi kan hitta någon människa att berätta dem för, då kan vi kanske se saker och ting på ett annorlunda sätt.”

”Det fanns kärlek. Jag tror att det måste ha funnits kärlek, sa hon. Jag tror att det är när man blir övertygad om att den har gått förlorad som den ibland förvandlas till sin motsats. Vi måste komma ihåg att vår kärlek finns inom oss. Alltid.”

DSC00391

Jubileum!

fyrverkeri

Idag är det 1 år sedan jag slängde ryggsäcken på ryggen, tog mina två resväskor och checkade in på Kastrup för att flytta till Ierapetra på vackra Kreta! Så detta är en ledig dag, jag ska snart slå ifrån datorn, som mest kommer att ägnas åt reflektion, slappning och go’ middag ikväll med smakfulla drycker.

1 år. Ett år. Det känns både kort och långt. Resan började egentligen långt innan, det är kanske det som gör att det känns långt. Svårt att säga exakt startpunkt. Var det första gången jag kom till Kreta? Var det separation och sjukdomar? Var det när jag blev arbetslös? Var det när jag fattade beslutet? Finns det över huvud taget en klart definierad startpunkt eller är det så att vi är ständigt på väg, det ena går in i det andra?

När jag ser tillbaka så är det mycket planerande och praktiskt arbete, men också mycket inre arbete och känslor. Både före och efter resdagen. Jag har ibland tänkt ännu längre tillbaka och varit tacksam för den förra utlandsvistelsen i Genève. Det var andra förutsättningar, men samma saker ska fixas och ordnas. Och man ska landa och skapa sig en tillvaro. Det är bara att konstatera att det är gott med erfarenheter, det är nå’t att luta sig mot och få styrka av.

Första tiden här nere var mycket att ordna med boende, skattenummer, telefoner osv. Här var alla vänner till stor hjälp, inte minst språkligt. Man sparar så mycket tid och kraft. Ensam är inte stark.

Men visst är jag ensam också. Alla beslut måste jag ta själv, de flesta lösningar måste jag komma på, det är bara jag som kan hitta min vardag. Det gäller bara att ge upp när det inte fungerar, ta paus när orken tryter, fråga runt och ta hjälp.

De flesta jag mött har varit väldigt hjälpsamma som människor i allmänhet är. Språket är ett litet problem, mitt försök i höstas gav inte mersmak, men jag ska på det igen till hösten. Om det blir ett vettigt upplägg för det som varit nu i vår hade inte fungerat för mig.

Hösten var lite av en baksmälla. Efter full fart och framme vid ett av målen så blev det bara tomt. Ibland springer kroppen fortare än hjärnan. Bara att inse fakta, dra i bromsen, ta det lugnt och, som min mentor sa, fira och njuta av det jag gjort så långt.

Oktober en vända till Sverige. Väldigt roligt att träffa alla och att få ett kvitto på att jag gjort rätt. Det kändes verkligen som ett besök, inte som ”här bor jag”. I mars en kortvisit då jag fick njuta av stugvärme, något jag saknat och saknar.

Och det kom vänner och bekanta ner hit! Så roligt att få visa min del av Kreta och att ge en bild av var och hur jag lever. För mig blir det som en helhet – föra samman där och här.

Firmans hemsida uppe i mitten av februari så då startade den delen. Med det en ny vardag, nya lärdomar. Marknadsföring – vad är det, hur gör man? Det är roligt att lära nya saker fast i detta fallet slåss jag nog mest med min otålighet. Kan komma på mig själv med att då och då tänka ”siga, siga” (ta det lugnt). Och det rör ju faktiskt på sig – redan!

Jag vet inte hur jag ska tolka att precis efter att jag flyttat hit kom den varmaste sommaren på 20 år följd av den värsta vintern på 50 år. Tecken från ovan att här ska jag inte vara? Nä, jag ser det rent statistiskt – nu blir det 19 fina somrar och bra vintrar så länge jag finns här.

Grekland har haft en orolig tid med strandat presidentval i julas som utlöste valet och nu pågår diskussioner och förhandlingar för fullt. Det är givetvis en situation som påverkar min omgivning och oroar folk jag känner. Inte minst årets turistsäsong som än så länge ser mycket dyster ut. Det är så’nt här man kan hålla på avstånd när man är på semester 1-2 veckor, men det går inte när man lever här. Trots det så blir det lite en känsla av ”åskådare”. Dels för att jag har nå’nstans att ta vägen om något drabbar mig, dels för att hela historien är så komplicerad. Finansvärld, banker, kreditorer, politiker, euro-grupp, korruption, nationella intressen trots EU…osv osv. Måtte det snart få ett slut så att inte bara Grekland utan hela EU kan gå vidare.

Det är en gåva, en ynnest, att få leva på en plats som är så vacker som Kreta och då speciellt min del av ön, så klart. Att se solen gå upp och ner över bergen, att få vandra i naturen och njuta av stillheten, se alla dessa klara regnbågar, förvånas över havets krafter när det stormar. Stanna till i en by och bara låta stunden skölja över en. Bli glad över alla som hälsar och byter några ord.
Och så finns motvikten där när ”svenskheten” tittar fram, irritationen stiger, frustrationen känns i hela kroppen. Fast så är det väl lite överallt, det är ju lite det som är tjusningen med oss människor.

Nä, nu har jag inte tid med bloggen längre, det blir virrigt idag ser jag när jag läser vad jag skrivet. Det är mycket som snurrar! Nu ska jag stänga ner och gå ut i en av de varmaste och finaste städer jag vet. Tror att det kan bli ett besök på ”finkaféet” på stora torget….titta på folklivet…och fundera…

Här är gudagott att vara

Här är gudagott att vara. På många vis.

I torsdagskväll ringde klockorna i Marias kapell i mina kvarter, snart hördes det underbara mässandet genom det öppna fönstret. På eftermiddagen hade jag sett att flaggirlanger var upphängda så vad var på gång? Jo, på fredagen infaller en av den ortodoxa kyrkans 12 stora årliga högtider: Jungfru Marias tempelgång. Eftersom det var hennes himmelsfärd den 15 aug Läs mer

Nyår – bakåt och framåt

Det dyker upp kloka ord då och då i tillvaron och en del kan man ta till sig, andra inte. På facebook dök det upp nå’t som lät ungefär så här: det finns en anledning till att backspegeln är så mycket mindre än framrutan. Jag blir ibland lite matt av allt som predikar framåt, framåt. Det beror nog på att jag tror att det som definierar oss, det som är ”jag”, är en summa av historia och framtid. Vad jag har varit med om, var jag har varit hänger ihop med var jag är på väg. Läs mer