Det finns dagar som är som gjorda för reflektion med både tillbakablick och framåtblick. Nyår är en sådan dag, födelsedag en annan. Igår var det min födelsedag och det blev tankar kring min tillvaro. Tankar som givetvis färgades av pandemin och läget här i Grekland.

Jag fick gratulationer via Messenger, telefonsamtal, sms, facebook, epost…. stort TACK till alla!

Födelsedagen
Trippelt firande denna dag varav viktigast var givetvis jag. 62 år. Det är vanligt att säga typ ”ålder är bara en siffra” och ”man är inte äldre än man känner sig” och ”hon/han är XX år ung”. Vad är vi rädda för? Jag trivs i den åldern jag har (fast fylla 50 var inte så kul…), har inget behov av att ständigt vara ”ung”. Varför längta till något annat? Man har det man har, man är det man är. Och det där med hur man känner sig – det finns dagar då jag känner mig som 27,5, andra som 62 och några som 87.

Jag fick en present av premiärminister Mitsotakis: caféer, barer och tavernor öppnade igår. Jag flyttade runt från en stol till en annan i stort sett! Började på stamstället Café Lido med frukost (förra gången var den 8 mars!), sedan kaffe och crêpes (förra gången jag fikade ute var 13 mars!) på Café Asteria i Agio Nikolaos, på kvällen middag (förra gången jag åt ute var 13 mars!) på kvällen på Taverna Levante och en sängfösande Margarita på Café Lido. Cirkeln var sluten. Ohusliga jag var över huvud taget inte i mitt kök på hela dagen – jippi!
Ierapetra vaknade upp som ur en djup slummer, bara ett fåtal hade inte öppnat igår. I centrum i Agios Nikolaos var det precis tvärtom. Där hade bara ett fåtal öppnat och de övriga såg inte ut att vara beredda att öppna i dagarna. Det speglar städerna ganska väl. AN är en turistort så lokalbefolkningen räcker inte alls till för alla matställen och caféer.
Det kändes märkligt att fika och äta middag ute igen. Som om den långa nedstängda perioden aldrig hänt. Det var ”som vanligt” och det kändes fel. En så genomgripande sak som en farlig pandemi kan väl inte passera utan att saker förändras? Och samtidigt kändes det tryggt. Vi människor reser oss alltid igen och fortsätter leva och skapa en tillvaro.

Så det där med reflektion. Nyttigt och nödvändigt att då och då fråga sig var man är i livet, hur kom man hit där man är idag och vart är man på väg. De tankarna ligger i den mer privata sektorn, men jag vill peka på en sak: det pratas ofta om att inte blicka bakåt, fokusera på framtiden, var positiv osv. Mitt tips är att glöm inte att titta bakåt då och då! Där finns mycket du kan vara stolt över vilket du kan behöva en påminnelse om. Och där finns mycket att lära av det som kanske inte blev så bra men om du tar lärdom så blir det bättre nästa gång.

Min födelsedag och öppnandet av serveringar – vad var den tredje saken i trippeln? Jo, natten till idag, vid midnatt, hölls ljusceremonin i kyrkorna. Det är den ceremonin till åminnelse av Jesu uppståndelse som hör hemma på natten mellan påskafton och påskdagen, men som inte kunde hållas i år pga att kyrkorna var stängda.

Var är vi idag i virussnurret?
Först en tillbakablick:
11 mars – ”stanna hemma så mycket som möjligt” för riskgrupper, ”stanna hemma vid symtom” för all befolkning.
13 mars – på kvällen meddelades att tavernor, caféer, barer stängdes.
17 mars – ”stanna hemma” för alla, gå bara ut om absolut nödvändigt.
23 mars – det sista i samhället stängdes ner utom matbutiker, apotek, sjukvård och telebutiker (måste kunna ladda kontantkort o likn) samt utegångsförbud med sex godkända skäl att lämna hemmet. ”Intyg” (på papper eller sms) plus id skulle visas upp. Om handlingar saknades eller skäl inte var ok så böter 150 euro.
Till detta ska läggas speciella regler under påsken, regler för antal passagerare i bil osv osv, men jag hoppar över allt det. Jag tar inte heller upp regeringens alla ekonomiska åtgärder som uppskjutna avgifter, utökade bidrag, sänkt skatt osv därför att inget av det har berört mig så jag är dåligt insatt.

4 maj – utegångsförbudet var slut och vi kunde åter röra oss, men regler och restriktioner (avstånd, handhygien, handskar, munskydd) kvarstår. Vi fick bara röra oss på vår hemort.
11 maj – vi fick röra oss i vår regiondel/prefektur (vilket betydde att jag kunde köra upp i bergen och vandra!)
Så öppnas mer och mer. Fler och fler samhällsfunktioner öppnas och utökas. Om jag inte helt missuppfattat det så är vi nu i öppningsfas fyra.

Några siffror från igår (måndag 25 maj kl 18):
Under de senaste 24 timmarna tillkom fyra smittade och ett dödsfall.
Totalt: 2 882 smittade, 172 döda, 18 i intensivvård/101 lämnat intensivvård, 155 037 tester har utförts.
I förra veckan fick vi två smittade fall på Kreta (totalt 19 fall).

Framöver: Regeringen har meddelat restriktioner och datum för inrikes resande samt datum framöver för öppning av resande från utlandet. Igår skulle man offentliggöra vilka länder som är aktuella i första omgången, men listan kommer att presenteras senare i veckan.

Två saker värda att notera, tycker jag.
1. Det finns en oro och osäkerhet bland folk om öppnandet av samhället. Det visar sig vid samtal, på sociala media och i tidningsartiklar. Rent allmänt tycker en del att det går för fort efter den, i stort sett, totala nedstängning som vi haft. Vi behöver se effekterna av öppnandet innan gränser öppnas. Det verkar dessutom som om resande ska släppas in nästan utan kontroll (slumpvisa tester) vilket känns märkligt så nära inpå den strikta period vi håller på att avsluta. Det finns de som menar att regeringen flyttat fokus från hälsa till ekonomi och man känner sig utsatt.
Personligen håller jag med om att det nu går för fort. Jag förstår att man önskar att turismen kommer igång, men tänk om det går så snabbt att turisterna landar i en smittökning pga att öppnandet av samhället gått för snabbt. Eller att smitta kommer in i landet innan sjukvården hunnit hämta andan och turistsektorn måste stänga ner, kanske för en lång period. Det är svåra avvägningar och ingen har facit – det får vi veta i efterhand.
2. Det har cirkulerat minst tre listor över länder som får resa in i första omgången, men ingen av de listorna har regeringen offentliggjort. Igår gick turismministern ut och klargjorde detta och sa då också att lista kommer alltså senare i veckan. Andra länder har offentliggjort listor och jag har till min stora förvåning tagit del av reaktionen på sociala media. ”Vi svenskar är inte välkomna” och ”mobboffer” och ”svenskar mobbas”. Vem har sagt att svenskar inte är välkomna? Är det så svårt att förstå att inget land vill slå upp portarna på vid gavel med en gång utan ta det pö om pö? Vilka urvalskriterier de använder vet vi inte och det är givetvis upp till varje land att göra egna bedömningar. Det verkar nästan som om en del svenskar tar det personligt, de verkar förolämpade och förnärmade. Sitt still i båten! Er tur kommer.
Och det där med ”mobboffer” är ju så tramsigt att det inte är värt att kommentera.

Jag kommer att sno ihop två blogginlägg inom den närmaste tiden. Ett om att resa och ett om turismens betydelse för ekonomin.

Till sist
Det har varnats för oväder. Jag tänkte mig en vandring imorgon och väderprognosen ser ganska bra ut, men nu drar molnen ihop sig och de är svarta. Det får bli ett beslut i sista minuten tidigt imorgon bitti. Ser det inte bra ut då så är det ju inte heller alldeles fel att krypa i säng igen…

Ha det gott! Var rädd om dig och andra!

Källor: ekathimerini.com, regeringens site för Covid-19

Upplev och njut av sydöstra Kreta!
Vandringssäsong september-juni samt stadspromenad och biltur året om. Kontakta mig för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!
Inga vandringar före 1 sept pga direktiv från regeringen i samband med Covid-19!