Etikettarkiv: oro

Seg måndag

Trötter har flyttat in utan att ha blivit ombedd eller inkallad eller efterfrågad. I och för sig inget märkligt att vara trött, det är vi väl alla lite då och då. Även om positivisterna vill få oss att tro att då är vi negativa för allt är underbart hela tiden. Man kan minsann bli lite trött bara av så’na budskap.

Inget fel på helgen. Meze och vin/öl i lördags med goda vänner, söndagsfrukost på stamstället och söndagslunch i bergsby med glada skratt och god mat.

Min trötthet är nog en kombination av att sommarvärmetoppen passerats, dålig sömn och den ständiga pengaoron som man har som egen företagare, passiviteten under juli-augusti som gett lite försoffning och seghet. Och jag har ont i foten. Nej, där sitter ingen spik.
Det är bara att landa i tröttheten ett tag, ta det lugnt, en dag i taget. Med trötthet kommer också ofta att vara lite låg. Då gäller det att se sig omkring och upptäcka hur mycket det finns att glädjas över. Förr eller senare landar man i vardagen igen och det rullar på som vanligt. Ser jag fram emot.

Har precis gått en match med adjektiv och adverb på grekiska. Det var inte upplyftande. När jag känner förtvivlan knacka på dörren undrar jag varför jag utsätter mig för det här. Vi får nog ta en ny genomgång på onsdag, kanske det klarnar.

Så idag blir det lite reflektioner kring några nyheter. Bilolyckor, bränder, lite tjuveri, haschodlingar, sjuktransporter och annat smått och gott rullar på som vanligt. Det är ont om citroner pga vädret i år. Jag ska inte nämna något om turister som vandrar i juli-augusti för det blir lite tjatigt, men visst har det varit incidenter.
För cirka två veckor sedan kom resultaten på ingångsproven till universitet o likn. På måndag börjar skolorna. Så sakteliga drar hösten närmare.

Eurostat för arbetslöshet, dvs ”utan sysselsättning”, 2015 har publicerats. Man ska tydligen inte vara 20-25 år i EU och framför allt inte i Grekland. De som ”kvalar in” är utan både arbete och utbildningsplats. Sverige ligger tydligen ganska bra vilket kanske beror på att många läser vidare.

I höst är det dags för en ny utvärdering i stödlånet, vi får se hur det avlöper. Under tiden har grekerna september på sig att betala skulder till el-bolaget. Jag tror att de får en rabatt under den här tiden. Arvslagen ska ändras så otillåtna utbyggnader o likn på fastigheter ska inte följa person utan byggnaden. Det betyder att man kan ärva stora utgifter i form av bötesbelopp och det protesteras nu mot förslaget. Alternativet, menar de missnöjda, blir att man avsäger sig arv. Det är också någon ändring på gång när det gäller fastighetsskatten, men det har jag inte riktigt kläm på. Vad jag vill få fram är att så här ser grekernas vardag ut. Som en del av den ekonomiska krisen är det ständigt nya lagar och regler. Det blir liksom oro som läggs på oro. Jag tror nog att alla förstår att åtgärder måste tas, men efter all oro i några år tror jag också att alla börjar bli lite trötta och slitna.

En ung man är gripen för 17 stölder på ett år i en kommun på Kreta. Ont om pengar? Kanske det, men det kan också vara droger inblandade. Kreta är inte skonat från droger, tvärtom så avslöjas då och då odlingar av både det ena och det andra.

Jag har tidigare skrivit om de flyktingar som kanske ska placeras i anläggningar på Kreta. Det är mycket diskussion kring detta, bl a verkar det saknas vettig inkvartering. När jag funderade över varför man inte använder hotell, i alla fall under vintern, rapporterades det om en skrivelse från hotellföreningen (eller vad den heter på svenska) på Kreta att de inte önskar några flyktingar placerade på ön. De hänvisar till att Kreta är en stor turistö och att det ligger i allas intresse att den inte drabbas på samma sätt som en del av öarna i öster, speciellt Lesvos. Just nu är det inga artiklar på nätet så det kanske pågår samtal.

lasarus

Lasarus. Bild från neakriti.gr

Och sta’ns maskot, eller i alla fall en av de mer kända profilerna, har avlidit: hunden Lasarus. Om du varit i Ierapetra har du kanske sett en ganska stor brun hund med en hörntand blottad (skada, en bit av läppen var borta)? Han hade sin plats utanför en butik när han inte tog sig en promenad i sta’n. Man tror att han dog av gift, men om någon gjort det med vilje eller om han råkade få i sig gift vet man inte. Det är något som fattas nu när man rundar hörnan för att gå in på stora torget.

Nu ska jag sno ihop lite middag och se’n lägga mig och sura i soffan.

Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med mig som vandringsledare kan du koppla av och släppa loss tankarna samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!
Välkommen! 

 

 

 

Attentaten och oron

Vi är väl alla upprörda över attentaten i Paris. Så här några dagar efter försöker jag samla mina funderingar. Det är mycket som snurrar. Huvudsakligen förundran över mediarapportering och reaktioner inne på sociala medier.
Jag vill här i början göra klart att jag inte tycker att det finns några ursäkter för våld, men det kan finnas förklaringar och ibland är det nödvändigt att försöka förstå. Jag tror att våld föder våld och att människor har en mycket stor förmåga att lösa kriser och problem på andra sätt. Jag har över lag svårt för extremism och fundamentalism och enögdhet var de än visar sig.

Är det skillnad på folk och folk? Jag fick nämligen ganska snabbt en känsla av dålig smak i munnen. Det fladdrade förbi artiklar, nyhetsinslag osv om Paris, men inget om attentaten dagen före. Då var det två attentat i en annan huvudstad där många människor dog och skadades. Jag hittade bilder därifrån av skadade kvarter och förtvivlade människor. Varför upprörs vi så mycket av Paris men inte av Beirut? För mig, som tycker att alla människor är lika, blev det väldigt konstigt och märkligt.

Jag lyssnade på direktsändning på svtplay i lördagsförmiddag, men efter cirka 50 minuter hade jag fått nog. I brist på nya nyheter försökte reportern få inbjudna gäster att spekulera och ställde frågor som ”hur stor är risken för att detta händer i Sverige?”. Jag tycker att media ska förmedla nyheter, inte piska upp och underblåsa oro. Oro och rädsla är bra grogrund för orationellt tänkande, fördomar osv.
Någon av de inbjudna gästerna ville inte svara på hur samarbetet mellan myndigheter (polis, underrättelsetjänst osv) i Frankrike och Sverige såg ut och fick då frågan: ”varför inte?”. Kan man annat än sucka över en så’n intelligensbefriad fråga?
Märkligt att ingen kommenterade kopplingen mellan attentaten med tanke på att det var samma organisation som tog på sig både det som hände i Beirut och det som hände i Paris.

I direktsändningen pratades det om att attentaten drabbat ”vanliga människor”. Då dök genast en fråga upp i mitt huvud: vilka är ”ovanliga människor”? Mig veterligen drabbas alltid människor i krig, terrorattentat och vid brott.

Facebook blev alldeles snurrig och det spreds bilder från världens hörn om tända ljus i de franska färgerna på monument och byggnader. Profilbilder kunde kläs med den franska flaggan. Bara några få personer i mitt nyhetsflöde reflekterade över varför Beirut inte nämndes.

Så dök det upp uppgifter om att en av attentatsmännen i Paris passerat Grekland med flyktingströmmen. Genast var plötsligen alla flyktingar potentiella terrorister. Det finns politiker i USA som vill stänga landets gränser helt och hållet för flyktingar. Alla verkar ha glömt bort att det är just från krig, terror och extremister som flyktingarna flyr.

Idag kom nyheter om att USA och Frankrike bombat inne i Syrien speciellt riktat mot IS. Jag trodde att vi lärt oss av tidigare misstag att sådana attacker bara göder organisationer och deras budskap. Offerrollen är mycket användbar i propaganda och vid nyrekrytering. Missnöje och hat får näring.

11219424_1105975969413191_1711314348470368281_n

En annan sak som jag funderat över de senaste dagarna är hur snabbt och lätt människor trycker på ”dela” på sociala medier. Långt tillbaka i tiden hette det att allt som stod i tidningen var sant, men vi lärde oss att ifrågasätta tidningars inriktning och intressen. Och att läsa med ett kritiskt öga, ifrågasätta källor och fundera över journalistiska vinklingar. Det verkar som vi glömmer allt detta på internet och gladeligen sprider allt möjligt utan att kolla upp varifrån det kommer. Givetvis applåderar de som vill sprida sina åsikter och ideologier, men vill du och jag verkligen hjälpa till med att sprida vad som helst?

Vill vi ha en långsiktig lösning måste vi nog lugna ner oss, försöka lösa konflikter konstruktivt och ersätta vår attityd av västerländsk självgodhet med ett öppnare sinne. Tror också att vi måste inse att en del av det som händer idag i vår värld är resultat av historiska händelser, t ex kolonialvälde, utsatthet och frustration. Det finns inga enkla lösningar utan det mesta är väldigt komplext. Men om vi delar upp oss i ”vi och dom”, om vi förlorar tron på människors förmågor och styrkor att göra gott – vad är vi då och vilken värld skapar vi?

12249768_963007170443550_5619098721540429305_n

 

Tema utombys: 4. Krockar

Tänkte att jag skulle försöka ha ett litet veckotema och vad passar väl bättre än lite funderingar kring att vara och bo utomlands. Och omvänt.

Det blev ett uppehåll igår, företagsbloggen fick företräde.

Jag har tidigare skrivit om att vara öppen, lära, inte döma rätt eller fel, att man inte kan förändra utan får acceptera att saker och ting fungerar annorlunda. Och att det inte är någon idé att bli tossig.

Men självklart uppstår situationer och möten med företeelser som kan irritera, ja t o m göra en vansinnig. Det är stunder då man ser sig själv väldigt tydligt och, som någon sa, ”svenskheten” kommer fram. För det är inte så hela tiden att allt och alla är charmiga och livsbejakande och brister ut i sång och dans.

Här kommer min lista på prövningar i mitt grekiska vardagsliv! Och med ”greker” och ”svenskar” menar jag inte alla, det är bara enklast att skriva så istället för ”de flesta greker som jag träffar på…”. Ja, du fattar!?

Köa och vänta

Svenskar är världskända för att kunna köa. Jag är dessutom en person som tror att köa eller vänta på sin tur gör att allt flyter smidigt, snabbt och rättvist. De flesta greker köar inte och nummerlapp tycks vara något som rivs av slentrianmässigt. Lokalen skannas av, det konstateras att det är för många människor före, så länge går det inte att vänta, en bekant vid disken eller personal man känner zoomas in. Så går man fram, hälsar och undrar hur det står till. Och vips har man på något mystiskt sätt uträttat sitt ärende!
Jag gnisslar tänder. Oftast är det ingen som säger något. Men när någon blir förbannad så får den som trängt sig före en rejäl avhyvling inför öppen ridå. Hitintills har jag lyckats hejda mig, men en dag kommer det inte att gå utan jag kommer att applådera. Högt.

Prata, ljud och språk

En åsikt: greker är charmigt högljudda och diskuterar livligt. När de låter arga på varandra är de bara engagerade. De är inte rädda för att synas och höras. Charmigt…nja.
Det innebär att alla samtal sker med öppna dörrar och fönster. Har jag riktig otur så har mamman och tonårstjejen mitt emot samt mamman och sonen som bor bredvid mig diskussioner igång samtidigt. Som grädde på moset kan det vara dags att få hem något barn och då ställer man sig på trappen och ropar och ropar och skriker tills barnet behagar infinna sig. Och det kan ta tid.
En fascinerande sak är att greker gärna pratar samtidigt. Då undrar jag alltid vem som lyssnar. Kanske det ändå inte är något viktigt som sägs. De avbryter gärna när de tror att de vet vad man ska säga. Då kommer min svenskhet fram och kanske också gammaldags uppfostran som gick ut på att vara tyst och lyssna när andra pratar och inte avbryta. Men jag lär mig! Det är bara att fortsätta prata samtidigt som man höjer rösten.
Ingen grek går ett steg i onödan, ordet ”ela” (kom) måste vara det mest använda i det grekiska språket. Det ropas till höger och vänster, salig blandning av motorljud, ljud från ensamma TV-apparater, jalusier som hissas upp och ner, det slamras och skramlas. Ingenting görs i skymundan eller med tanke på omgivningen. Ibland vill jag bara ställa mig på torget och ropa: ”kan vi alla försöka vara tysta i 15 minuter!?” Jag är ju svenska. En svensk stör inte andra, för inte oväsen och tycker om tystnad. Vad gör jag här, egentligen? Jag är ju nästan en alien….

Språket är en avdelning för sig och det har egentligen inte med svenskhet att göra utan säger mer om mig. Är igång igen med att försöka lära mig detta språk som inte påminner om något annat, skriver bokstaven i på 7 olika sätt och använder konstiga bokstäver. Antagligen är min frustration ungefär densamma som många utlänningar känner inför svenska språket.
Och om jag en gång till får rådet att titta på TV eller lyssna på folk på sta’n så skriker jag högt. Greker pratar fort, väldigt fort. Det är som danska – inga ord, bara ljud. Ett annat tips jag fått är att lära mig användbara fraser. Tyvärr är det ett sätt att lära sig språk som jag aldrig förstått. Vad gör jag när någon svarar på min fras? Då står jag där med hakan vid knäna och fattar noll. Men det vore väl tusan också om jag inte skulle kunna knäcka koden.

Lite roligt är det att så många hemsidor och annat material som handlar om Grekland är på grekiska. Vill dom inte att andra ska förstå? Grekiska är som svenska ett ganska lokalt och litet språk. Det är dags för grekerna att inse att om de vill nå ut till oss andra så får de nog använda något annat språk.

Passa tider

En del kan nog känna frustration över att en överenskommen mötestid är att betrakta som ett mycket brett riktvärde, inte som en faktisk tidsangivelse. Jag stör mig inte så mycket på det, tycker jag fått lite träning under några år i Sverige där ”komma i tid” verkade anses som tråkigt och stelbent medan motsatsen signalerade kreativitet och upptagenhet.
Och ska jag vara riktigt ärlig så är grekerna bättre på att hålla tider än vad ryktet säger.

Regler och bestämmelser

Som svensk kan man fascineras av och nästan beundra grekers frihetskänsla och respektlöshet gentemot auktoriteter. Senaste exemplet är rökförbudet som infördes 2010 (!) och fortfarande inte fungerar enligt en artikel jag läste i veckan. Ett säkert sätt för en tavernaägare att stöta sig med lokala kunder är att påtala rökförbudet.
Det verkar nästan vara en folksport att göra allting tvärtom, men är det så smart? Samhället fungerar inte så himla bra när var och en har sin egen lilla bubbla. Som utlänning är det ibland svårt och krångligt att lösa ett problem eller förstå en situation. Vad är det som gäller egentligen!?
Visst, kanske vi svenskar är för regelstyrda eller alltför förtjusta i ordning och reda, men visst är det skönt med saker som bara flyter på? När man vet att om jag gör A så leder det till B vilket ger resultatet C. Utan att ta omvägen om M, Z och F.
Det gäller att utrusta sig med mycket tålamod och tid. Och fråga flera personer och satsa på den information som återkommer flest gånger.

Frågor och svar

Jag vet inte om det beror på språkproblem, men i butiker o likn svarar folk oftast bara på frågan som ställs. Punkt slut. Om jag frågar efter en specifik sak får jag ett ja eller nej. Inte ”nej, men vi har….”. Det verkar som att informera inte finns. Det betyder att det gäller att fråga rätt och det är inte alltid så enkelt när man inte vet fakta, det är ju liksom därför man frågar. Så något som jag kan tycka borde vara lätt att ta reda på kan ta några dagar. Bara att bita ihop.

Trafik

När det gäller trafik så stör jag mig inte så mycket. Jag tycker trafiken blivit bättre på de snart 30 år jag rest till Grekland, men det finns mycket kvar att göra. Kreta ligger t ex inte alls bra i statistik över dödsolyckor. Det går fortfarande väldigt fort och omkörningar ska vi bara inte prata om.
Jag brukar säga att de som jag är mest rädd för i trafiken är turister och äldre män i små pick-uper. Turisterna därför att de ibland hyr fordon de inte är vana vid och de är i sin egen värld där man kan stanna var som helst och när som helst eller krypa fram för att se sig omkring utan att tänka på vardagstrafiken bakom eller trycka lite extra på gasen för det är kul på kurviga bergsvägar. Äldre män i pick-uper har helt egna trafikregler och handlar på impuls, t ex kan det plötsligen vara nödvändigt att svänga tvärs över riksväg trots mycket trafik som håller hög fart.

Tar man det lugnt och är uppmärksam så är det inga större problem. Däremot tycker jag att det är obehagligt att gå vid vägkanten. Greker är inte förberedda på att någon går på vägen (varför skulle nå’n göra det?) och även om de ser en i god tid så lämnar de inget utrymme. Kanske tycker det är spännande med små marginaler. Vad händer om jag vinglar till?
Och önskan är bättre skyltning både på landsvägar och inne i städer och byar. Ibland är det onödigt svårt att hitta rätt. Det kan stå en skylt som pekar vänster – bra. Sedan delar sig vägen 2-3 ggr och det är helt skyltlöst. Gissar att det är nå’n sorts ”alla vet ju”-lag som gäller.

Till sist: folksjälen

Varför kan de inte vänta? Varför kör de så fort? Varför måste allt hända på studs? Varför måste regler brytas? Varför är det så mycket ”impuls”? Nu kommer min alldeles egna och ovetenskapliga slutsats: det beror på den oroliga själen. Greker leker med radband, nycklar och mynt. De sitter inte stilla långa stunder, ska ständigt vidare. De har en orolig historia. Inställningen att ta vara på dagen för man vet inte om man lever imorgon anser en del är uttryck för livsglädje och bekymmerslöshet, men jag är övertygad om att det är kryddat med oro. Vad ska morgondagen föra med sig för elände?

Om jag nu blir irriterad över en del saker – varför bor jag här? Ja, det kan man fråga sig, men finns det nå’n plats på jorden där man kan vara 100 % nöjd, där allt är perfekt? Där vill jag inte bo, det skulle vara trist och tradigt. Och säga vad man vill, men det är det inte här!

(Det blev ganska långt det här inlägget och det finns så klart fler roliga, dråpliga och frustrerande stunder i vardagen. De dyker upp här i bloggen när de inträffar så prenumerera på inlägg och häng med!)

Storm ute och inne

Vaknade vid 4-tiden av stormen. Det är ingen bra tid att vakna, de där ”vargtimmarna” då tankarna rusar som värst och helt utan spärrar. Inte blir det då bättre av oron utomhus. Sårbarheten är stor och jag får en olustig känsla i kroppen av storm.

Soptunnorna dansade runt nere på gården, det smällde till när cykelstället välte med några cyklar. Jag måste upp och titta, varför vet jag inte. Gatlyktorna hänger över Esplanaden så när vinden far fram svänger de hit och dit, det blir ett ljus- och skuggspel som skulle platsa i vilken skräckfilm som helst.

Igår kväll öppnade jag nya datorn och satt sedan i stum förundran. Man skulle kunna säga att det kändes som att sitta i stormens öga (inbillar jag mig). Oj, så mycket konstig aktivitet på skärmen! Letade efter skivan för att kunna installera Office, men det fanns ingen, bara en kartongbit med ett nummer. Tänk, så mycket som hänt för oss it-användare sedan slutet av 80-talet, det är nästan så jag känner mig lite ”utvecklingstrött”. Kan det inte få vara ”som vanligt”? Nåja, det ska väl gå att byta denna gången också, det finns inte så många val. Ibland sägs det att ekonomer styr allting, men jag vette sjutton om det inte är den tekniska delen av mänskligheten som styr alla oss andra.

Nu, kl 10 på fm, blåser det fortfarande rejält, men solen har kommit fram och imorgon kommer regn. Låter som perfekta dagar för att fixa med datorn. Jag när ett stilla hopp om att inte vara mer galen måndag morgon än idag….