Storm ute och inne

Vaknade vid 4-tiden av stormen. Det är ingen bra tid att vakna, de där ”vargtimmarna” då tankarna rusar som värst och helt utan spärrar. Inte blir det då bättre av oron utomhus. Sårbarheten är stor och jag får en olustig känsla i kroppen av storm.

Soptunnorna dansade runt nere på gården, det smällde till när cykelstället välte med några cyklar. Jag måste upp och titta, varför vet jag inte. Gatlyktorna hänger över Esplanaden så när vinden far fram svänger de hit och dit, det blir ett ljus- och skuggspel som skulle platsa i vilken skräckfilm som helst.

Igår kväll öppnade jag nya datorn och satt sedan i stum förundran. Man skulle kunna säga att det kändes som att sitta i stormens öga (inbillar jag mig). Oj, så mycket konstig aktivitet på skärmen! Letade efter skivan för att kunna installera Office, men det fanns ingen, bara en kartongbit med ett nummer. Tänk, så mycket som hänt för oss it-användare sedan slutet av 80-talet, det är nästan så jag känner mig lite ”utvecklingstrött”. Kan det inte få vara ”som vanligt”? Nåja, det ska väl gå att byta denna gången också, det finns inte så många val. Ibland sägs det att ekonomer styr allting, men jag vette sjutton om det inte är den tekniska delen av mänskligheten som styr alla oss andra.

Nu, kl 10 på fm, blåser det fortfarande rejält, men solen har kommit fram och imorgon kommer regn. Låter som perfekta dagar för att fixa med datorn. Jag när ett stilla hopp om att inte vara mer galen måndag morgon än idag….

2 tankar på “Storm ute och inne

  1. equaltonone

    Jag har vaknat till och från hela natten av saker som blåst omkring utanför huset! När jag skulle gå hem i morse (har jobbat i natt) så upptäckte jag att våra zinkkrukor som står utanför porten hade blåst runt, det är ju dom jag har har hört. Dessutom hade ett av våra stora sopkärl ”rymt” ut ur sophuset!!! Var en sväng på S:t Hans backar nu på morgonen….Det är rätt mäktigt på något vis när det blåser på det viset, så mycket kraft i vinden!!
    Kram

    Gilla

    Svara
    1. iamittilivet Inläggets författare

      Visst är det mäktigt! En påminnelse om hur små vi är… Märks att det börjar mojna, men fortfarande oroligt. Denna kommentaren skrivs på nya datorn så det börjar lugna sig lite inomhus också. Ha en skön helg!

      Gilla

      Svara

Lämna en kommentar