Utflykt till Kritsa

Som jag nämnt tidigare ordnar min lärare i grekiska 2-3 gånger årligen något studiebesök el likn samt lunch för sina elever. För första gången slog han ihop alla elever på en och samma dag vilket blev lite väl mycket folk. Målet för dagen var bergsbyn Kritsa.

Kritsa är världsberömd på Kreta, främst för handarbeten och broderier. Byn finns i de flesta guideböcker och charterföretag och andra ordnar utflykter dit. Under sommaren (juni-augusti) är det en i mitt tycket förfärlig plats. Massor med folk och full kommers. Om du åker dit under den perioden så sök upp en skyddad plats och studera skådespelet du har framför dig! Damerna i byn skyr inga medel för att locka och dra in turisterna i sina butiker. Det är underhållande.

Kritsa är dock en by med mycket historia och här finns massor att se och uppleva. Lato ligger strax utanför byn, så ock Panagia Kera. I byn hittar du olika små museum och statyer. Ovanför byn kan du besöka Katharou-platån.

Vi började igår i Kritsotopoulas’ hus som är renoverat och nu ett litet museum. Förresten så hette hon egentligen Rodanthe. Vem hon var? Ja, det är en lång och intressant historia. Mycket kort så var hon en frihetskämpe när man stred mot ottomanerna. Då var hon klädd som en man och kallade sig Manolis, men när hon blev dödligt sårad och såren skulle skötas om upptäcktes att hon var kvinna. Det finns en vacker byst av henne på torget vid kyrkan och det ska finnas en staty eller minnessten där hon dog (strax utanför byn). Bra guide och trots att en del saker i huset nu är nygjort var det lätt att se Kritsotopoulas och hennes föräldrar där.
På en av mina vandringar passerar vi klostret där hon sattes i klosterskola vid 6 års ålder av sin far som fick bära henne dit i en korg på en åsna så ottomanerna inte fick syn på henne.

Därefter var det dags för örtmuseum Rodanthi. En besvikelse för mig pga att jag väntade mig fräscha örter, även om så bara på bild, och inte torkade. Det var ett fint gammalt hus att smyga runt i och en del bilder fanns med engelsk text så något fastnade. Fascinerande är att Georgios, som har muséet, samlat på sig material i ungefär 10 år, det tog 5 år att färdigställa muséet och det har varit öppet i cirka 1,5 år. En sann entusiast! Man kan kontakta honom och få följa med ut i naturen, men tyvärr pratar han inte engelska.

Dags för lite ”egen tid” då man kunde strosa runt i byn. Vädret var inte riktigt på vår sida, en rejäl regnskur hade precis passerat. Jag kan annars rekommendera att strosa runt på smågatorna och i gränderna i Kritsa och ha kameran i beredskap. Det är en stor, brant by med magnifika vyer! Stanna här och där och bara njut!
Vi tog oss ner till Kvinnliga kooperativets butik och givetvis kom de flesta ut med en kasse. Jag också och till min stora förvåning hade jag köpt ett par kakor! Jag äter inte kakor mer än några favoriter och då äter jag bara en, dvs något kakmonster är jag inte. Grekiska kakor är ännu värre än andra eftersom de är så himla söta. Men den här sorten föll mig tydligen och märkligt nog ”på läppen”. En flaska raki smaksatt med granatäpple blev det också, men den gick tyvärr i tusen bitar när jag kom hem. Är det så’nt man kallar spritmissbruk?

Nu började vi bli hungriga och drog oss ner till tavernan. Där bjöd två killar på musik till en dansuppvisning av dansare från Lyceum of Greek Women, Agios Nikolaos. Den som önskade uppmanades att delta i sista dansen.
Tavernan hade nog underskattat antalet personer och överskattat sin egen kapacitet för vi fick vänta en stund på varmrätterna, men det löste sig till slut. Och det var väl värt att vänta på!

Många av eleverna är från UK så nästa punkt var ett lotteri där jag blev totalt förvirrad. Måste ha varit mitt organisationssinne som slogs ut. Även britterna var förvånade över hur lotteriet gick till så där behövs nog lite träning inför nästa gång. Det tog en väldig tid innan det var klart så när vi hämtat våra vinster gav vi oss iväg hemåt.

Man kan väl kalla det hedagsutflykt med tanke på att vi lämnade Ierapetra vid 10-tiden och var tillbaka vid 18. Trötta och nöjda med en fin och intressant dag!

Vädret har varit lite halvdåligt idag, men för en stund sedan hände något. Plötsligen tog vinden i rejält och det öser nu ner rejält. Kan nog bli en orolig kväll! Och jag som ska gå på bio ikväll. Nåja, det finns ju regnjackor och kängor.

Ha det gott!

PS. Foton på min flickr-sida! DS.

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

 

Hemma igen!

Så är jag hemma i Ierapetra igen efter bra dagar i Skåne med modern, systern, vänner och vårdpersonal. Ja, jag har alltså inte varit intagen nå’nstans utan varit på diverse tester och undersökningar. Gott julbord har jag njutit av samt mat som inte finns här (creme fraiche, korv med mos, ishavsräkor…och en massa annat) och givetvis favoritvinet och andra goda viner. Lägg inte ner Systembolaget, denna fantastiska specialbutik.
Denna gången delade jag foton på facebook nästan varje dag på uppmaning av några grekiska vänner som är lite nyfikna på Sverige och var jag kommer ifrån. Höstgråa Skåne är i och för sig inte så tilltalande, men några foton blev det.

Jag har alltså både flugit och kört bil så jag antar att jag nu borde ha förfärligt dåligt samvete. På sociala media är klimatmedvetenheten hög, men som så ofta verkar alla fokusera på en sak i taget utan helhetsperspektiv. För en tid sedan var det kor, se’n blev det plast och nu är det flyget. Eller rättare sagt den del av flygandet som är ”nöjesflyg”. Inget ord om andra resenärer, lastflyg eller militärflyg. Ibland kan jag inte låta bli att fundera över om högröstade ”miljönissar” någonsin vistas i den där naturen som de så hett vurmar för. Hur som helst, jag gör vad jag kan i min lilla tillvaro och har inget dåligt samvete.

När jag är i farten händer det ofta en del oönskade saker. Det började med att jag skulle hämta hyrbil, fick numret på p-fickan och gick dit. Där stod ett stort muskedunder och som tur var visade det sig att de gett mig fel nummer. Ut till rätt bil som såg helt ok ut (jämfört med muskedundret) tills jag kört en kort bit. Oj, vilken stor bil! Och fler knappar, lampor och indikatorer än i en cockpit på ett plan! Jag skulle ju bara transportera mig, inte sköta trafikbevakningen i södra Sverige. Lyckades slå ifrån det mesta, men det måste göras vid varje start. Irriterande, men inte fullt så irriterande som det förvirrade fruntimret som i tid och otid pratade. Hon varnade mig bl a för långsam trafik, vägarbete längre fram, djur på vägen och inte en enda gång hade hon rätt. Någon av mina vänner sa ”Det är väl inte så konstigt att hon har fel – det är ju en dansk hyrbil!”. Jag hittade inte hur jag skulle få tyst på henne så det fick bli ett audiellt ”Håll klaffen” varje gång hon upplät sin stämma.

För övrigt förstår jag inte de som tycker det är obehagligt att köra på Kreta eftersom jag tycker det är obehagligt att köra i Sverige. Och det blir värre för varje besök. Medelhastigheten (eller vad man ska kalla det) är väldigt hög och JAG ska fram NU. Gud nåde dig om du ligger i 98 där högsta tillåtna hastighet är 100. Det verkar nu vara vanligare med stora biltanks än vanliga, normala bilar. Kanske de där stora maskinerna invaggar folk i nå’n sorts trygghet? Inte vet jag, men nervös blir jag och det ska mycket till för att få mig att bli det.

En annan sak med trafik: hur vågar folk gå och cykla med näsan i mobilen? T o m i värsta morgonrusning? Det ser jag aldrig här nere. Jag tycker greker använder mobilen mycket, men det är inget mot Sverige. Kanske därför några skandinaver jag träffat i år kommenterat det låga mobilanvändandet här.

Ja, vad tokigt har mer hänt? Jo, jag skulle på en av mina favoritjulmarknader! Skåne är fullt av julmarknader – stora och små, i slott och byskolor – så man behöver inte åka någon annanstans. Jag hade tittat på samlingssidan på nätet över skånska julmarknader och i söndags satte jag kurs och fart (manuellt…) till Högestad gods. Väldigt lugnt. Väldigt tomt. Väldigt stilla. Det hade varit bättre om jag varit där en helg tidigare. Eller att datum varit rätt på nätet.

Tidigare på söndagen skulle jag sätta på mina glasögon, men höll bara en skalm i handen. Jodå, den hade lossnat. Med lite superlim lyckades vi få ihop en högst tillfällig lagning som gav upp dagen efter. Om du ser ett nytt glasögonmode med bara en skalm så vet du vem som startade den trenden. Och så gick jag omkring tills jag kom hem i onsdags natt. Spännande? Ja, så tillvida att jag till slut var blek av syrebrist eftersom jag var rädd att andra skalmen också skulle ramla av.

Säkerhetskontroll är lite halvtråkigt när man glider igenom och precis tvärtom när man blir utvald som ”stickprov” vilket jag blev på Kastrup. Först datorn, sedan hade det blivit utslag på min ryggsäck. Jag förstod ingenting. Den trevliga kvinnan öppnade ryggsäcken och blev förvånad över mitt halva apotek, men jag förklarade varför. Men vad hade gett utslag? Hon såg lite trött ut inför tanken att behöva öppna varenda låda och burk när det slog mig: nässpray! Sex månaders specialspray ger utslag, men eftersom allt var obrutet och försett med ordinationslappar så släpptes jag igenom. Denna gången. Får tänka på det nästa gång.

Ute vid gate blev det kaos. Aegean har äntligen börjat strama upp, dvs följa, reglerna om handbagage. Det var en del som fick packa om och lämna in sina väskor, men inte förrän de tjafsat en stund. Så skulle vi gå ombord och då hade markpersonalen fått nog. Som vanligt förstod inte folk instruktioner typ ”rad 20 till 30” utan skulle gå ombord nu omedelbart som om planet skulle lyfta utan dem. De motades helt enkelt bakåt av personalen!
Inne i planet tog det sin lilla tid innan allt var stuvat och vi missade vår slottid med drygt 30 minuter. Vad är det som gör att folk har så svårt att skiljas från sina tillgångar några timmar? Eller vänta vid ett bagageband 15-20 minuter? Nu fick vi ju väntetid i början av flighten istället för på slutet! Och det uppskattades inte av oss som hade anslutningsflyg, men vad gör det?!
Givetvis blev det för kort tid mellan flygen i Aten så jag fick ingen väska i Iraklio, men den kom dagen efter. Inget större problem om man bara följer regeln ”packa i handbagaget det du inte kan klara dig utan”.

Panda och jag blev överlyckliga över att ses igen! Tyckte att han verkade piggare och mer framåt än vanligt. Han må vara enkel och elementär, men det räcker bra för mig. Hela vägen ner blåste det mycket vilket inte var skönt att köra i, men mitt i natten är det nästan ingen trafik. Till min glädje såg jag att vägarna var blöta ända från flygplatsen till Ierapetra och det fanns t o m riktiga små sjöar här och där. Underbart! Och snö har kommit på alla bergsmassiven utom Thripti-bergen vilket också är underbart. Det får gärna fortsätta så här december-januari-februari för den här ön behöver mycket vatten. Och då menar jag MYCKET. Jag kan stå ut med att bara ha någon enstaka vandrarkund och vandringsdag under de tre månaderna i utbyte mot vatten, vatten, vatten.

Steg in i ett kylskåp och tänkte på alla som säger att ”jag önskar att jag var på Kreta nu!”. Nej, det gör ni inte alls för det är inte sommar. Min utfrysta lägenhet börjar bli någorlunda uppvärmd nu idag (sen fredag eftermiddag). Nu gäller det att köra värme hela tiden för oisolerade hus blir fort nerkylda.
Jag avundas de varma, sköna husen i Sverige, men de har en baksida och den heter torr luft. Två dagar i Sverige och mina läppar går sönder, huden kliar, håret blir platt och livlöst. Då uppskattar jag plötsligen vår högre luftfuktighet här nere. Jag vet inte om det är den torra inomhusluften eller kylan som gör att jag känner av mina skraltiga knän som jag ytterst sällan känner av här.

Igår fanns ingen frukost i huset så jag gick till stamstället. Där behövde jag inte betala för det var Nikolaos’ namnsdag (en del helgon är större än andra)! Sedan var det tillbaka till verkligheten och vardagen: dags för lektion i grekiska……

Ha en skön och fridfull 2:a advent! Jag ska på utflykt – berättar mer på måndag!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

 

På resande fot

Det är ju viktigt i den digitala världen att redovisa position så här sitter jag på Atens flygplats på väg norrut. Där väntar dagar med familj och vänner, julmat och julmarknader, läkarbesök och annat ”passa på”. Jag tycker om att resa, men flygplatser är förbaskat tråkiga. Människor är alltid intressanta och roliga att betrakta, stämningen är full av löften och ständig rörelse, men i övrigt hade jag gärna bara passerat igenom snabbt och enkelt.

Hur som helst, det blir 10 dagar i Sverige och när jag är på resande fot får den digitala världen stå tillbaka. Det blir nog inget bloggande, facebookande el likn. Förra inlägget, Några grekiska vänner önskar att jag lägger ut lite foto på facebook under resans gång, men vi får se hur det blir med det. För dem är Skandinavien något exotiskt där uppe i norr. De förväntar sig kanske snömassor, älgar och röda stugor precis som svenskar förväntar sig att hela Grekland ska vara blåvitt med åsnor och dansande greker som ropar Opa! Vi har alla våra föreställningar och förutfattade meningar. Frågan är hur mycket de styr vad vi ser och upplever. Vad faller vid sidan om? Hur präglar det våra förväntningar? Vad blir vi besvikna över – det vi ser eller att inte få se det vi ville se?

I onsdags var vi fyra stycken som vandrade min ”Korsa Kreta”. Jag har tidigare nämnt att vi är ett gäng utlänningar som ses då och då på marknadsdagen och ibland över en söndagslunch. Tre i gänget skulle vandra, vi fick skjuta upp första datumet pga hård vind och när det var dags hade en sträckt en lårmuskel. Så vi blev fyra vandrare – tre tvåbenta och en fyrbent.

Det började allt annat än lovande. När jag steg upp vid 7-tiden och tittade ut så låg bergen både i öst och väst samt Ierapetra under ett svart molnlock. Tittade på meteo.gr och prognosen var uppklarnande under dagen. Bra! Vi hade väl vandrat en kvart ungefär när det började droppa uppifrån. Inte bra, men samtidigt fanns blå öppningar här och där. Vi hann knappt börja fundera över om vi skulle vända eller inte så slutade droppandet. Det såg lovande ut så vi fortsatte genom olivlundarna.

Min ”Korsa Kreta” går på småvägar och det finns flera alternativ. Mina vandrare hade önskat det mest plana alternativet. Oavsett vilket alternativ man väljer så passerar vi några byar. I Episkopi, ungefär halvvägs, var det dags för en fika. Då fick vi leta upp ett bord som inte stod direkt i solen! Vädret var verkligen på vår sida.

På väg till nästa by passerade vi en hund som sökt sig undan och gömt sig. Först trodde vi att den var skadad eller sjuk, men kom fram till att hon skulle föda. Vi kunde inte hjälpa till utan hade troligen bara stört och kanske skapat problem så vi fortsatte. Vår fyrbenta vandrare var framme och tittade och nosade i luften, men gick därifrån hon också.
En bit bort pratade vi en stund med en väldigt fin häst och tog fram de godsaker vi hade. Han blev väldigt nöjd. Förutom de här djuren så var det fullt med fjärilar, gräshoppor, trollsländor. Och när solen kom fram började fåglarna kvittra. Jag tänkte, som så ofta, vilken ynnest det är att kunna vandra på en plats som inte bara är andlöst vacker utan också har ett perfekt vandringsväder även under vinterhalvåret. Shorts, kortärmad t-shirt och levande natur – vad kan man mer begära i november?

Väl framme på nordkusten vid Egeiska havet var det dags för välförtjänt lunch efter 5 timmars vandrande. Först halvdog vi av tavernans ostbullar och se’n var vi inte kontaktbara då räkor med vitlök och chili förpassade oss till njutningens rike. Det finns ett talesätt som säger att ”Hungern är bästa kryddan”, men även fysisk aktivitet och frisk luft fungerar alldeles utmärkt som extrakrydda!

Dags att ta taxi tillbaka till Ierapetra, men skulle de acceptera den fyrbente vännen? Jag ringde och förklarade och fick precis det svar jag förväntade mig: ”Var ska vi sätta hunden?”. Alltså inte ett bestämt nej utan bolla över till mig att lösa mitt problem. Jag förklarade hur jag tänkt och det accepterades. Hunden fick sitta på golvet framme hos mig. Hon var så tyst och lugn att taxichauffören blev förtjust och tittade mer på henne än på vägen. Hm….något oroande. Vi kom lyckligt fram till Ierapetra.

En härlig dag och extra roligt att vandrarna över lunchen började fundera över nästa vandring! Kanske i december, kanske i mars. Härligt när människor blir bitna av vandringsbacillen!

Nu dags att gå ombord! Ha det gott!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

 

 

Nyhetsbulletin

I lördags var det den 17 november som är en minnesdag av studentrevolten på tekniska universitetet i Aten (Athens Polytechnic) 1973, det som ledde till juntans fall. Eftersom det var lördag hade skolorna ledigt på fredagen. Här och var på sta’n hängde grekiska flaggor och en del serveringar o likn spelade speciell musik. Här finns mer att läsa om revolten.

I norra Grekland kom en hel del snö i förra veckan och temperaturen sjönk så kraftigt att skolorna stängdes. Här på Kreta blåste det några dagar, vindbyarna var i onsdags uppe i 21 m/s. Nu är vintern i antågande!

Så är det dags för en nyhetsbulletin! Den är som vanligt inte heltäckande och påstår sig inte vara objektiv. Det som händer här och överallt i världen som mord, misshandel, drogbeslag, inbrott, trafikolyckor med mera tas inte upp såvida de inte på något sätt utmärker sig. Förra nyhetsbulletinen hittar du här, men jag täcker inte upp hela perioden mellan det inlägget och detta. Denna blogg är inte först och främst en nyhetsrapportering.
Inlägget är ganska långt, men intressant med en del bra länkar. Bloggen kommer att göra uppehåll under Sverigebesök så då har du i alla fall det här att läsa!

Källor: neakriti.gr, ekathimerini.com, theguardian.com

Grekland

Makedonien
Ja, detta är en väldigt het potatis. Jag undrar hur mycket som rapporteras i andra länder. Det är trots allt ett gammalt konfliktområde frågan rör sig i. Det gäller alltså Prespes-avtalet (namnet kommer från sjödistriktet där överenskommelsen gjordes i juni i år).
Efter folkomröstningen i FYROM var det lite gnissel. Valdeltagandet var mycket lågt, drygt 36 %, så det fanns de som menade att resultatet inte gällde. Å andra sidan sett är FYROM:s röstlängder flera år gamla så ingen vet riktigt hur många röstberättigade som finns. Tydligen lyckades man reda ut detta för arbetet har fortsatt. Premiärministerns kabinett har röstat ja till de fyra ändringar som måste göras i landets författning. De ledamöter som röstat ja får extra skydd eftersom de hotats. Parlamentet ska rösta den 1 dec och om inget revolutionerande händer så går de igenom.

I januari ska FYROM lämna över till det grekiska parlamentet för omröstning. Och i det parlamentet är det ett sjuhelsikes liv för tillfället! Kotzias, fd utrikesminister och ”arkitekt” till överenskommelsen, avgick förra månaden. Han har nu gått ut i pressen med vad han tycker om Tsipras och han har lämnat in någon form av stämning mot ledamöter. Den huvudsakliga anledningen till att han avgick är ANEL:s (högerpartiet ”Oberoende greker” som sitter i regeringen tillsammans med Syriza) ledare Kammenos (han är också försvarsminister) gör så många uttalanden och utspel att ekathimerini.com inte kunde låta bli att vara ironiska och kalla det surrealistisk och absurd teater. Han kommer att rösta emot Prespes när det når grekiska parlamentet och sedan lämna regeringen. Fast han ska stödja den i alla fall. Efteråt. Vad han sysslar med är helt enkelt att försöka rädda ansiktet efter alla grodor. Och han verkar inte lyckas speciellt bra.

Ny Demokratis ledare Mitsotakis tycker att det ska vara allmänna val innan frågan kommer upp i parlamentet. Det tycker han dels för att han är emot överenskommelsen, dels därför att Ny Demokrati leder i opinionsundersökningar sedan ungefär ett år tillbaka.
Sådan här cirkus är inte enkel att hänga med i eller sammanfatta, men jag hoppas att det går fram att det är rörigt och väldigt infekterat. Det har varit flera protester och demonstrationer (bl a i Skopje i söndags) och fler kommer framöver.

Ekonomiska krisen
Jag använder nu inte mera rubriken ”Stödlån” eftersom de är avslutade. Den ekonomiska krisen kvarstår, lån ska fortfarande betalas tillbaka. Se föregående nyhetsbulletin.
Det är svårare att fånga in nyheter kring krisen eftersom de nu sprids ut under olika delar i media. Nedskärningen av pensionerna vill regeringen vänta med till 2019 och igår hölls ett möte i euro-gruppen som ska ge besked om det godkänns eller inte. Jag har idag inte hittat någon artikel om resultatet.
Kvarstår problemet med brist på investeringar och att Grekland missat reformeringar under de här åren. Jag misstänker att det kan bli betydligt tuffare för grekerna innan det blir bättre, troligen tuffare än det var under stödlånstiden.

Flyktingström
42 305 personer sökte asyl i Grekland 2017. Det kommer ständigt båtar med flyktingar. För ett par dagar sedan sjönk en båt strax utanför Izmir och 10 personer saknas. Två personer har tagit emot ett pris som getts till hela befolkningen på Lesvos. Priset heter John McCain Prize for Leadership in Public Service och hans änka motiverar utdelningen så här:
Cindy McCain, the widow of the respected US statesman, has said the award recognizes the sacrifices made by the residents of Lesvos to offer security, comfort and hope to refugees so that they could survive the difficult situation they found themselves in.
Måtte kriget i Syrien ta slut!

På tal om flyktingar så är det väl bekant att Ungern inte gärna tar emot flyktingar. Premiärminister Orban har fått och får mycket kritik i bl a EU för sin främlingsfientliga och aggressiva politik. Men tydligen är det skillnad på folk och folk! Förre premiärministern i FYROM, Gruevski (avgick 2016), har fått asyl i Ungern! Han flydde dit istället för att infinna sig för att avtjäna ett två-årigt straff för korruption. Så nu vet vi vem som tas emot med öppna armar i Ungern!

Spänningen med Turkiet
Som jag skrev sist verkar Turkiet mer fokuserade på Cypern den senaste tiden och anledningen till det är olja. USA är givetvis inblandade och det ska borras eller borras efter olja utanför Cypern.

Den 10 november kl 09:05 tystnade och stannade Turkiet upp i två minuter. Det var dödsdagen för Kemal Ataturk, han som skapade den nya staten Turkiet och som ses som landsfader. Hans politik skilde sig en hel del från Erdogans kan man väl påstå. Ataturks porträtt finns överallt, inte minst i skolorna. Och gissa vem som man oftare och oftare kan se på ett porträtt vid sidan om?

I dagarna har Turkiet dammat av en karta som de gjorde 2012 där de gör anspråk på östra Medelhavet. Kartan visar gränser gentemot andra nationer och öarna mellan länders fastland som t ex Cypern och Kreta har man helt enkelt ignorerat.

Ortodoxa kyrkan
Den rysk-ortodoxa kyrkan har brutit med patriarken i Konstantinopel. Om de formellt har lämnat den ortodoxa kyrkan är oklart för mig. Ukraina, som jag skrev om i förra nyhetsbulletinen, blev droppen. Det har varit gnissel i maskineriet ett tag. Den rysk-ortodoxa kyrkan är den största inom den ortodoxa sfären.

En revolutionerande nyhet: regeringen och ärkebiskopen för den grekisk-ortodoxa kyrkan har inlett samtal kring att ”relationen mellan kyrkan och staten ska förändras”. Samtalen är en del av en översyn av den grekiska konstitutionen. En överenskommelse är klar och det är att prästerna inte fortsätter att vara statstjänstemän, men kyrkan får pengar från staten till deras löner. Som motprestation så motsätter sig inte kyrkan att staten i konstitutionen benämns ”religiöst neutral”. Det har varit en del protester bland prästerna, jag antar att de förlorar en del förmåner genom att inte längre vara anställda statstjänstemän. Båda parterna ska avsätta medel till olika fonder. Samtalen ska fortsätta.
Biskop Chrysostomos i Messinia får ses som talesman för de som är missnöjda (tydligen mest biskopar). Han har varnat regeringen för att ensidigt gå vidare med att lösa upp relationen mellan kyrka och stat: ”very ugly developments” inom kyrkan.
I ett land där prästen välsignar skolterminen första dagen på läsåret, välsignar butik innan den öppnar osv osv så tycker jag att detta är en revolutionerande nyhet. Hur kommer människor att reagera när kyrkan inte längre kommer att vara en del av samhället och livet?
En analys av vad parterna har att vinna på ”skilsmässan”.

Intressant artikel om relationen Grekland – Ryssland.

Kreta

28 november tycks bli en stor strejkdag. Böndernas organisation ska strejka och demonstrera, pensionärerna i en förening i Lasithi ska protestera. Bara att avvakta och se vad som händer. Böndernas protesterar mot skatter, prissänkningar, försäkringar…ja, listan är lång. Pensionärerna ska protestera mot pensionssänkningen som beräknas träda ikraft nästa år (se ovan).

Inrikesministeriet har beslutat utbetala 1,6 milj euro till några regioner. Pengarna ska användas till dels skador på infrastruktur pga dåligt väder, dels projekt som ska ta itu med vattenbrist. Region Iraklio fick 250 000 euro till vattenbristprojekt, resten av Kreta fick inget. I alla fall inte denna gång.

Det tas nu olika initiativ och hålls seminarier o likn för att kunna lösa öns vattenförsörjning. En tysk professor och expert på vattenekosystem har föreslagit olika strategier för att lösa vattenförsörjningen på ön. Bl a menar han att avsaltning av havsvatten inte är ett alternativ eftersom det drar väldigt mycket energi. Han menar också att man måste titta på alla delar, inte bara lantbrukets och befolkningens vattenförbrukning utan också turismen.
Medan den genomsnittliga greken förbrukar 140-150 liter vatten dagligen, konsumerar kunden i 5-stjärniga hotell på Kreta mer än dubbelt så mycket. Problemet i detta fall är att ökad konsumtion är under årets heta månader när vattenbrist redan råder. Även om detta är en ”känslig fråga” bör enligt Mr Gkaist, hotell göra större ansträngningar för att förmå turister att undvika slöseri med vatten.
I Ierapetra har man gått ut med uppmaning till lantbrukare att vara mera noggranna med att ha kontroll på sina vattenledningar. Det finns för många läckor och det vattnet kunde användas bättre.

Vädret för tillfället kan göra en galen sägs det i en artikel. Efter kyligt väder har Kreta fått höga temperaturer medan fastlandet fått snö, regn och hårda vindar. Ur led är tiden, kanske man kan säga. Eller bara konstatera att vi geografiskt ligger väldans olika.

Människosmugglare har gripits strax utanför ön Gavdos, sydvästra Kreta. Det har förts till Chania i väntan på rättegång. Båten skickade ut SOS-signal och de ombordvarande 29 flyktingarna kunde alltså räddas.

Läste en artikel om avfallshantering på Kreta. Den fungerar inte. Flera företag är inblandade, kommunerna agerar hur de själv vill oavsett överenskommelser och regler. Mer kan jag inte berätta för jag blev helt snurrig. Har aldrig sett så många förkortningar i en artikel. Det måste vara ett styvt jobb bara att hålla isär vem som är vem. Varför inte ett centralt direktiv som alla ska följa, annars får kommunerna böta eller nå’t liknande. Grekland är i botten inom EU när det gäller avfallshantering och återvinning.

En tornado som bildades till havs drog in över land vid Goudouras (sista byn i öster på Kretas sydkust). Den förstörde 30 hektar på 2 minuter – växthus, grödor osv. Nu har lantbrukarnas försäkringsbolag varit där och inspekterat skadorna. Hoppas de får ersättning.

”Den ens död är den andres bröd”. Priset på grekisk olivolja har gått upp eftersom efterfrågan är stor och det är den pga att Spanien är kraftigt försenade med sitt skördande. De har haft kraftiga regn och även delar av Italien har problem. Det är nu viktigare än någonsin att  Grekland producerar olivolja med hög kvalité, säger en talesman. När de börjar skörda i Spanien kommer priset troligen att sjunka eftersom det då inte längre är brist på marknaden. Så det gäller att passa på nu!

Nya minoiska fynd, denna gång en bosättning uppe vid fiskehamnen i Pachia Ammos. Förra fyndet var ju han som skulle parkera i sin olivlund, men hjulet sjönk ner i en minoisk grav.

Jag ser till min glädje att Ierapetra blir ännu juligare i år (det har ökat varje år sedan min första jul här 2010) med julby på torget och en konsert den 12 november med en artist som heter Eleni Foureira. Ostria hotell, en bit utanför sta’n, kommer att ha julaktiviteter som vanligt.

Oseriösa upphandlare av grönsaker härjar i Grekland, bl a i Ierapetra-området. De köper upp grönsaker som de ska sälja på den stora grossistmarknaden i Aten, men de förskottsbetalar inte utan lämnar annan ”säkerhet” som t ex företagsnamn. Och sedan utbetalas inga pengar och grönsakerna dyker inte heller upp på grossistmarknaden. Bedrägeri helt enkelt. Man menar att polisen hållit sig passiv, men nu ska ett samarbete inledas så man får stopp på det här.

Seabourn Ovation kryssningsfartyg gjorde sin jungfruresa till Agios Nikolaos tidigare i november.

Andreas Mamantopoulos, boende i Ierapetra, har valts till ny ordförande för Grekiska Röda Korset. Han tyckte att han valts under något tråkiga omständigheter då ett stormigt möte tvingade sittande ordförande att avgå. Själv har han en diger erfarenhet av volontärarbete av olika slag så det blir nog bra.

Till sist

I söndags kväll såg jag ”Hatets vagga” som ligger på svtplay till 13 december. Det handlar om Greklands högerextrema parti Gyllene gryning. Jag har sett andra program om partiet och tycker att detta program har en styrka och en svaghet. Styrkan ligger i att det är medlemmar och toppskiktet som får prata mest och det är skrämmande att lyssna på. Svagheten är att det inte ges några tidsreferenser så det blir lite förvirrande emellanåt vad som hände när.
Några av mina reflektioner: jag blir alldeles kall när jag hör deras s k argument. Alla andra ljuger, de är de enda som sitter på sanningen. Som grek kan man inte känna sig säker i deras samhälle för de som inte är ”goda” greker kan man deportera (vart sägs inte). Något som jag tycker är ett plus är att de är väldigt raka och tydliga, deras budskap är inte så inlindat som det är hos SD i Sverige. Men å andra sidan sett är det skrämmande att de kan uttala sig som de gör utan att det blir folkstorm. De blev Greklands tredje största parti i senaste valet.

En annan skrämmande sak är hur tydligt det blir att Grekland har mycket att förändra och reformera. De har ju fått kritik för att de inte använde stödlånstiden bättre och en instans som ofta nämns är rättsväsendet. I ”Hatets vagga” sitter ledningen häktad i 18 månader, de släpps fria strax innan rättegången ska börja och den kommer att ta minst två år. Ett annat exempel: 2013 dog en 18-åring i en motorcykelolycka i Neapolis, Lasithi. Nu, november 2018, ska rättegången börja.

Och allra sist en intressant intervju med Nikos Marantzidis, professor vid Makedoniens universitet, om våld, låg debattnivå, försköning av historia mm. Han blev nedslagen i Thessaloniki av några som påstod att ”det är du som skriver artiklar som är mot vänstern”.

Ja, det här blev långt, men snart åker jag till Sverige och då blir det inte mycket bloggat. Roligt om du i kommentarer nedan skriver om du har önskemål kring något speciellt som bör vara med i nyhetsbulletinen.

Ha en bra vecka!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Getternas och fårens egen platå i sprakande färger

Idag har jag badat i höstfärger, getter, äpplen, får, moln, vattenpölar, herdar och en massa annat! Men vi tar det från början.

Som jag skrev i förra inlägget hade jag glömt bort projektet ”vandra platåer”. Jag har avverkat Viannou-, Lassithi- och Gianna Korifi-platåerna så nu var det dags att vandra runt Katharou-platån. I fredags blev det inte av, men idag gav jag mig iväg. På vägen upp från byn Kritsa blev jag varse att nu inträdde jag i getternas och fårens rike. En hjord getter låg på vägen och halvsov. Jag fick väja och svänga över på andra körbanan för att inte köra över någon. Och det blev bara fler och fler getter ju högre upp jag kom.

Katharou-platån är inte så platt som grannen Lassithi-platån och inte heller så stor. Eftersom den inte är så känd är den inte heller så märkt av turism som Lassithi-platån. Den har en del kullar här och var så man har inte överblick hela tiden på samma sätt som på grannen.
(klicka på foton för större storlek)

Framme i lilla byn Katharon. Jag hann bara öppna bildörren så ropade en svartklädd tant kalimera och ville att jag skulle komma och dricka kaffe eller nå’t annat. Nähä du, tänkte jag, den stilen fungerar inte på mig, dessutom har jag andra planer.
Enligt väderprognosen skulle det komma lätt regn mest hela dagen, men solen sken från klarblå himmel så regnjackan fick stanna i bilen.
Jag hade parkerat precis vid en karta och det var en E4-karta (vandringsled). Den rutt jag tagit ut sammföll till vissa delar med E4. Kanske jag blir vandringsledsläggare i nästa liv?

Det tog inte lång stund att upptäcka att här hade det regnat. Vägen var fuktig, jorden på åkrarna var fuktig och jag stötte snart på vattenpölar. När det varit ett så torrt år blir man lycklig över att få se en vattenpöl. Låter det märkligt? Jag kan berätta att jag var väldigt frestad att vada, hoppa och dansa i några stora pölar. Av ren lycka!

 

Några var ute och rensade bland vinstockar, en annan vände jord med jordfräs, en tredje harvade med traktor och ett gammalt par var ute och skördade några grönsaker.

Kanske man tror att på en platå finns ingen större växtrikedom, men då misstar man sig. Så här högt upp (cirka 1 550 m ö h) odlas inte olivträd vilket var en fröjd för öga och själ. Skönt att få se något annat. Många olika lövträd och buskar som nu visade höstfärger. Härlig syn! Kanske skulle varit här några veckor tidigare med tanke på att en del träd tappat alla sina löv.
Tänk att åka upp hit i mars-april när allt är vårskirt grönt! Måste skriva upp det på kom ihåg-listan.

Snart upptäckte jag något annat – stora träd. Och då menar jag stora! Pinjeträd är oftast sneda och krokiga eftersom de pinas av nordanvinden. De stora träden här uppe var väldigt vackra och perfekt formade. Kanske det är så att bergen som omger en mindre platå blir ett vindskydd?

De här träden blir inte ens knähöga om getterna får tillgång till dem. De äter så mycket de kan och så nära kvistarna som möjligt. Det blir roliga och konstiga skulpturer, men så här höga och tjusiga kan alltså den här sortens ek bli!

 

Platån var inte full av åkrar som grannen utan här var det gott om äpplegårdar. Det kan vara så att Lassithi-platån har mer matjord än Katharou-platån. Eller så är den bara mindre stenig. Förr var de tvungna att plocka sten så de kunde försörja sig med mat, numera skulle arbetstiden och arbetskraften inte löna sig eftersom det inte går att leva på lantbruk på små tegar.

Min lilla egna sträcka blev en bra övning. Ingen täckning så ingen gps. Då plockar man fram papperskartan, ser sig om i landskapet och kommer dit man ska.
Fast jag gick fel två gånger under vandringen och det var faktiskt E4 som förvirrade mig. Bara att gå tillbaka och göra rätt.

Det där med getter och får. Jag har aldrig sett så många getter och får, så många hjordar och så många herdar! Stenigt, svårt att odla så något ska de leva av och det går väl inte med bara äpplen. Det var klockpingel och bräkanden överallt. Då och då avbrutet av en herde som kallade eller visslade på sina djur. Och ibland hundskall. Det blev nästan så jag mot slutet tyckte att jag vadade mer i getter och får än i natur!
Lite rolig grej: ser du att hunden står och gömmer sig bakom stenmuren? Arbetsvägran eller bara tjuvat sig till en paus?

I detta getternas och fårens kungarike gick mina tankar till min skånska vandrarkompis. Hon hade svävat fram! Det var dessutom gott om killingar och lamm så bara för dig, Bojana:

Märk väl att hon har tvillingar! Kanske därför hon hade så lömsk blick… En diar medan den andra betar.

Moln började sväva in över topparna i Dikti-massivet och vädret ändrades. Snart var himlen alldeles tjock och grå. Det blev kallare och jag önskade att jag haft vantar med mig. Kaffe och svenska gifflar försökte värma inifrån. Skulle det bli regn, tro? Cirka en timme senare sprack det upp och solen kom nästan igenom. De högsta topparna var insvepta i grått, dimmigt. Antagligen regnade det där uppe. Jag undrar hur många gånger per dag vädret kan ändra sig där uppe?

En del hus var igenbommade, de såg ut att vara nybyggda eller renoverade. Vem har fritidshus här uppe? Något att fundera över.

Funderade på att prova att köra en väg som går mellan platåerna, men väntar till sommaren då det är torrt. Har jag tur kan jag kanske få nå’n med mig så kan vi hjälpas åt om nå’t går fel. Fast jag tror att vägen är ganska bra för det finns ingen annan mellan platåerna utan då måste de ner till kusten och se’n upp igen – en väldig omväg.

Fem timmar senare var jag tillbaka vid bilen. Kan bli en utflykt med vandring eller omvänt som jag kan erbjuda i firman. Kan korta vandringen något så blir det en fin heldagsutflykt.
Jag körde hem vackraste vägen via Prina. Ny vandring är inte samma avkoppling som gamla vandringar, men jag är nöjd med och tacksam för dagen. Den gav mersmak och massor av nya intryck!

Ha en skön kväll! Nu ska jag gå ut och äta middag.

PS. Fler foton på min flickr-sida! DS

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Vecka 45

Om förra veckan var avslagen så har den här varit och är påslagen. Ibland önskar man sig att saker och ting ska vara mer jämt utspridda, men jag vette sjutton. Det hade nog blivit lite enformigt eller entonigt i längden. Livet är som en berg- och dalbana och det är väl så det ska vara.

Såg du förresten rubriken på det här blogginlägget? Du vet väl att ange tid med veckonummer är en svensk grej? Jag fick gå och titta i kalendern eftersom jag numera är helt vilse när det gäller veckonummer.

I måndags fortsatte jag terapin mot avslagenhet med medicinen ”shoppa”.  Tog mig ut till en järnhandel som det kallades när jag var barn. En så’n där ganska stor affär som har allt man behöver (plus allt det där man inte visste att man behövde), men huvudsakligen när det gäller den mer hantverksmässiga delen av hemmet. Därefter en affär som säljer till tavernor o likn så där finns allt från stora kastruller till glas till möbler (plus allt det där man inte visste att man behövde). Vad jag kom hem med? Jo tack, silikon, korgar, matta, krokar, ljuslyktor, vattenkokare. Väldigt lyckat!

I tisdags mer shopping! Vi var två stycken som gav oss iväg på utflykt över bergen till Agios Nikolaos. En del etablissemang hade bommat igen, men säsongen pågår ju fortfarande så jag hittade både en snygg tröja och en dito blus. Jag tycker om Agios Nikolaos från oktober till april ungefär. Övrig tid är det alldeles för mycket turister, men så blir det när huvudnäringen är just turism. Skönare nere hos oss i Ierapetra där året är mer jämt. Vi blir inte invaderade och vardagen är ständigt närvarande. God lunch blev det i alla fall vid en av de små stränderna där det både låg folk i solstolarna och i havet!

I onsdags var jag hos frissan några timmar. Jag har haft i stort sett samma frisyr i cirka 18 år så i våras kände jag att nu vill jag ha förändring. Men det krävs lite längd för att kunna ändra frisyr så håret sattes på utväxt, men nu hade jag fått nog. Någon revolutionerande förändring blev det inte, det går inte att göra så mycket med mjukt babyhår med rakt självfall. Andra kommer inte att se så stor skillnad, huvudsaken (!) att jag känner att det är annorlunda.

Igår var det dags för lektion i grekiska där vi mal på med den där verbformen som inte finns i svenskan och jag begriper inte ett jota utan bara flyter med och hoppas att plötsligen utropa Eureka! Så talar vi inte mer om det.
Smet inom skomakaren på vägen hem för att få lagat en axelrem på en väska. Det gick på fem röda och han ville ha en hel euro för jobb och material så han fick två. Och ett väldigt stort tack, så klart.

Idag skulle jag ut och vandra. Jag har gått igenom en hel del blogginlägg till nya menyvalet ”TTT – Tips Till Turist”. Då upptäckte jag att jag skrivit om de vandrare som måste upp på toppar vilket inte lockar mig så kanske mitt projekt skulle bli platåer. Detta hade jag glömt bort! Idag skulle jag upp till Katharo-platån. Väderprognosen såg inte så bra ut, men jag tänkte chansa. Förutom att jag inatt vaknade av åska så var tidig morgon blöt och himlen jämntjock. Över bergen i väster och öster kunde jag se att det regnade. Alltså beslutade jag göra ett nytt försök på måndag och kröp ner igen i sängen.

Istället har jag idag roat mig med att ta bort gamla silikonfogar. Roat och roat – så himla kul var det inte. Mer pilligt och tålamodsprövande. Försökte göra fogar, men det fungerade inte. Ner till en vän och fick låna kompletterande utrustning.
Det sägs ibland att övning ger färdighet, men det stämmer inte alltid eller så greps jag av högmod. Min första fog blev nämligen väldigt bra och snygg medan de resterande tre ser högst amatörmässiga ut. Nästan lite som ett barn som kladdat med modellera. Hur som helst, nu är det tätt kring köksvasken. Givetvis kan jag inte laga middag och störa torkningen utan jag måste gå ut och äta. Behaglig indirekt vinst!
Badkaret ska få nya fogar imorgon, måste bara låta det torka efter grundlig skrubbning. Sån’t här arbete måste verkligen planeras. Torrt och rent före och sedan torkningstid. Man kan bli trött redan innan man börjat.

I helgen ska jag gå en kurs som Ε.ΔΙ.Κ. (ungefär Kretas frivilliga räddningsmanskap) ska hålla. Vi är ett gäng som ska få genomgångar i bergsvandring, första hjälpen, faror, aktsamhet om naturen osv. Ska bli väldigt roligt och intressant! Ierapetra-gruppen av Ε.ΔΙ.Κ. bildades 2015 så de har inte varit igång så länge. De är med och räddar människor i raviner, vid bränder, trafikolyckor osv.

Om 14 dagar reser jag till Sverige, ska försöka få ihop en nyhetsbulletin innan dess men jag lovar inget. Håll utkik!

Ha en skön helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

En så’n där speciell novemberdag

Vad gör man när man är avslagen och lite nere vilket ju händer då och då i livet? Jo, ger sig ut på vandring. Natur läker och lugnar. Och stöttar. Den tillsammans med Kretas mäktiga landskap ger allting rätt perspektiv på saker och ting. Och massor med energi. Det blir ett avbrott så nu kan kurvan bara gå uppåt.

November är lite ostadig, det är ju höst, men hög klar luft, strålande solsken, lagom värme – det är ljuvligt! Shorts och kortärmad t-shirt är inte fel.

Fick en väldigt bra idé! Jag tar och filmar alla fina vyer, sätter ihop dem till en ”vyfilm” så alla får njuta! Sagt och gjort. Så kom jag hem, satte på datorn och kom ihåg att mitt gamla videoredigeringsprogram fungerar ju inte i nya versioner av Windows. Så det blir ingen film, men häng inte läpp för det. Jag är amatör på videos så det är skakigt, högt vindbrus, reflexer och andra störningar.

Vi börjar från början som var tidig morgon, kort biltur till by där bara skolbarnen var vakna och väntade på bussen. Planerat en rundvandring och laddat med rejält med vatten eftersom det ska bli en varm dag. Vandrade ut ur byn och ut i landskapet. Genade genom olivlund efter att ha blivit utskälld av ett gäng hundar. Dags för frukost. Hittade en bra sten och sedan satt jag bara stilla. Över Ierapetra-slätten (som ligger som en korridor mellan Tripti-bergen och Dikti-bergen) låg ett skirt och vackert morgondis. Solen hade precis klättrat över Tripti-bergen och börjat sitt arbete med att torka bort diset. Bakom mig var himlen klarblå och sluttningen flödade i solljus. Avslagen och nere går ju inte utan först bara förundrades jag och så kom ett leende fram som släppte in glädje i hela kroppen. Så åt jag min frukost medan getter strövade omkring i sin frukost och åt lite här och där.

Det bar uppåt och tankarna snurrade kring livet och tillvaron. Varför är jag här, varför gör jag det jag gör, är det något som fattas och andra petitesser. Det slog mig att det ofta sägs att livet är en resa, men kanske det är en vandring. Och då gled jag givetvis in på varför vandrare vandrar. Är vi på väg från något? Kanske på väg till något? Är det kanske så enkelt att vandring ger oss balans, är en nödvändig del av tillvaron? Istället för att stressa runt och aldrig ha tid över för att stanna upp och koppla av.

Funderingarna gled över till hur olika vi vandrare är. En del söker kickar, dvs det ska vara så svårt och brant och spektakulärt som möjligt. Andra måste upp på alla toppar medan några måste till samma platser som alla andra, dvs följa trender, det som är ”inne”. Och så har vi semestervandrarna som inte vandrar annars vilket är synd av flera skäl, t ex att luft och naturligt ljus är en bristvara norrut. Många av oss vandrare är bara naturälskare och det tillsammans med landskap är fullt tillräckligt. Tyvärr finns en grupp inom vandrarvärlden som anser att de är ”riktiga” vandrare eftersom de kombinerar friluftsliv med vandring. Jag har i diskussioner på sociala media fått veta att vi dagsvandrare kan kallas ”lyxvandrare” och ”stureplansvandrare”. Så himla onödigt med uppdelning och att något skulle vara bättre eller finare än något annat.

Begreppet vandra håller på att urlakas i svenskan precis som så många andra ord. Vårt språk blir fattigare och vi får svårare att kommunicera när ord betyder olika för olika personer. I Sverige är ”vandra” numera att ta en promenad, gå en långpromenad, ta en sväng, gå en tur osv. Allt kallas vandra. Adamo/Byqvist har skrivit en bok om en ”upptäckt” och myntar ett nytt begrepp: njutvandra – att vandra utan tung packning och inte bo i tält. Men snälla damerna! Dagsvandring i olika upplägg har funnits i flera år! Att ni inte hittat det förrän nu betyder inte att det är en nyhet. Suck.
Vandra är enkelt. Det behövs inga fler uppdelningar eller begrepp.

Släppte tankarna när jag mötte en pickup med två skällande hundar på flaket. Herden viftade förbi mig och nästa möte blev en del av hans getflock som bara stod och stirrade på mig. Dags vara här och nu, fyllas av det som finns omkring mig. Då upptäckte jag sjölökar som börjar spira, de har ju sin egen vattenreservoar. Små, små blommor kämpar på. Några regn till så kommer naturen att explodera i det som jag kallar ”vår andra vår”.

Petade in hörlur i örat så där hade jag gregorianska sånger och i andra örat fågelsång, vind och en herde som kallar på sina getter. Det är sällan jag vandrar med musik, men det ger en speciell upplevelse. Gregorianska sånger passar bra. Kanske pga att de påminner om mässandet inom den ortodoxa kyrkan, kanske för att det är enkel, melodiös sång. Det är viktigt att rösterna är i samklang precis som naturen så de kompletterar varandra, förstärker varandra och liksom gifter sig inne i min skalle när de möts. Det är ofta så att i det enkla ligger det vackra, men också det svåra.
Sången blir mäktig av bergen och bergen får ytterligare en dimension av sången.

Efter ett tag skiftade jag till Grieg och då kom en rovfågel som segelflög. Fågeln och musiken samarbetade. När Grieg var slut kom Satie och nu var det två rovfåglar som seglade lågt. De tog luftströmmen från olika håll så det blev som en balett. Avslagen och nere? Nej då, jag var bara tacksam för upplevelsen. Och en stor glädje genomströmmade mig. Så vackert. Så mäktigt. Så unikt. Jag viskade ”tack!”.

Gick in i byn där jag startade och tog en kaffe på torget. Då kom en kvinna med ett block och gamla människor fick gå fram i tur och ordning och de fick pengar. Jag är inte säker, men jag tror att hon kom med deras pension. Jag slås av kontantlösa Sverige. Att åka ut till folk är verkligen service!

 

 

 

 

Hemma. Träffade ett trevligt norskt par som ska vara här i en månad. Åt gott på en av favorittavernorna. Läste en stund. Ramlade i säng och sov gott!

Ha en skön och fridfull söndag!

PS. Några fler foton på min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Ochi-dagen

I söndags var det ochi-dagen (nej-dagen). En del kallar dagen för ”Greklands andra nationaldag” eller självständighetsdagen, men båda är felaktiga. Det var den 25 mars 1821 som Grekland förklarade sig självständigt från det osmanska riket och den dagen är Greklands nationaldag.

Men nu var det alltså dags för ochi-dagen. Jag har skrivit om den tidigare så här kommer en kort förklaring från ett gammalt blogginlägg (varför göra dubbelarbete…):

Den 27 oktober 1940 var det fest på tyska ambassaden i Aten. Frampå morgontimmarna, vid fyra-tiden, la den italienske ambassadören Grazzi fram Mussolinis ultimatum för premiärminister (och diktatorn) Metaxas. Det gick ut på att Grekland skulle tillåta axelmakterna att ockupera vissa ospecificerade ”strategiska områden”, dvs kapitulera. Om det inte accepterades blev det krig. Det påstås att Metaxa svarade kortfattat όχι som betyder nej (fast egentligen lär han ha sagt: ”Alors, c’est la guerre!”). Kl 05:30 gick italienska trupper in från Albanien och Grekland var därmed indraget i det andra världskriget.

När intåget blev känt gick grekerna ut på gatorna och ropade όχι! Fr o m 1942 firades ”Ochi-dagen” i Grekland, på Cypern och av greker runt om i världen. Efter andra världskriget blev den 28 oktober officiell helgdag.

Efter några veckor hade grekerna pressat tillbaka axelmakterna in i Albanien och det blev de allierades första seger på land (och försenade Hitlers anfall österut).

Kuriosa: i filmen Kapten Corellis mandolin finns en scen med mötet mellan Metaxa och Grazzi. Och hårdmetallbandet Sabaton har skrivit en låt om dagen som börjar:

At dawn envog arrives
Morning of October 28th
“No day” proven by deed
Descendants of Sparta,
Athens and Crete!

Look north, ready to fight
Enemies charge from the hills
To arms! Facing defeat!
There’s no surrender! There’s no retreat!
(hela texten finns här)

Firandet inleds dagen innan med att borgmästaren, dignitärer och representanter för olika föreningar osv lägger ner kransar vid soldatstatyn på Frihetstorget. Dagen D, alltså 28 november, går dignitärerna med borgmästaren i spetsen i kyrkan på högmässa. Den är slut kl 10, då går de en sväng till bort till statyn och sedan intar de sina platser framför nya kommunhuset i ena änden av paradgatan Demokratias. Vid 11-tiden drar paraden igång med flaggor och fanor, grupper från olika föreningar, skolor och samhällsfunktioner marscherar till musik och applåder.

Jag var givetvis där dels för att jag tycker att det är festligt och härlig stämning i sta’n, dels för att visa mitt intresse för landet jag bor i. Det blev inte mycket fotograferat i år för jag hamnade på fel sida i förhållande till solen, men några foton blev det. I år koncentrerade jag mig på de som hade folkdräkter. Vilka härliga färger! Och så mycket handarbete och vävnad som ligger bakom!
(klicka på foto för större storlek; fler foton på min flickr-sida!)

Som vanligt slogs jag av tankarna att detta skulle aldrig fungera i Sverige, så synd att vi inte firar högtider rejält och offentligt i Sverige, härligt att se stoltheten och glädjen. Och jag fick som vanligt en tår i ögat, speciellt när frivilligorganisationen som räddar folk i nöd i berg och raviner och bränder marscherade förbi.
En sak som vi inte har i paraden i Ierapetra är det militära inslaget som finns i de större städerna. Visst finns representanter från olika delar av det militära bland dignitärerna, men vi slipper soldater, stridsvagnar osv. Det är en uppvisning av landets ”styrka” som jag skulle ha lite svårt för. Det är människorna som är ett lands styrka, tycker jag.

Efteråt blir det så härlig stämning på sta’n, speciellt när vädret är fint som det var i söndags. Folk strosar omkring, alla har siktet inställt på att få sig en pratstund över en fika. Det är som om sta’n blivit en myrstack! Jag hamnade på Café Lido igen där jag lyckades hitta den sista stolen i det som lät som en bikupa! Servitörerna på alla etablissemang hade ett stressigt och svettigt pass framför sig som inte blir bättre av att greker inte direkt är världsmästare på att vänta.

Många åker ut i byarna och äter söndagsmiddag på eftermiddagen. Detta är en av de dagar då man måste förboka bord. Jag gick ut på kvällen i ett ganska lugnt Ierapetra och åt gott. Är det helgdag så är det!

Ha det gott!


Kom och vandra med Ia på Kreta!

Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev hennes gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta henne hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

På gång igen!

I torsdags hade vår lärare i grekiska det tufft med två sega festprissar – kan man ha värre elever? Då presenterar han en ny verbgrupp! Jag övervägde genast allvarligt att flytta till Frankrike. Vackert land, god mat och ett smärtsamt vackert språk som jag kan lite så det skulle gå att bygga vidare. På något sätt tog vi oss alla tre igenom 60 minuter.

Efter tre dagar med grått väder, enstaka regnskurar och torsdag eftermiddag stormbyar grydde en enastående vacker fredag. Jag gav mig iväg på halvdagsvandring i ett område där jag inte vandrar så ofta. Där är väldigt torrt vilket ger ett speciellt landskap som nästan liknar ett månlandskap, men jag vill ha lite mer natur. Men omväxling förnöjer!
(klicka på foton för större storlek)

Startade vid havet med de torra bergssluttningarna på andra sidan. Solen lekte i vattnet och då går det inte att låta bli att dra på smilbanden. Vandrade genom Tertsa som var lugn och stilla. Ingen vind vilket gjorde det svettigt uppför, men samtidigt rofyllt efter torsdagens vinande.

 

 

 

 

Upp i bergen och efter en stund fick jag se höstfärger i växtligheten. Trodde jag. Kom närmare och upptäckte att det var olivträd som höll på att vissna. Såg sedan flera under vandringen och t o m pinjeträd som börjat ge upp. När de som är så acklimatiserade till detta torra område vissnar så förstår man att det är krisigt torrt i år.

 

Turistsäsongen är inte slut, men den sjunger på sista versen. Vid denna tiden känns det alltid som om Kreta drar en djup suck, sträcker på sig som en katt och skakar sakta bort sommarens hetta. Nu lever hela ön och inte bara stränderna, nu tar naturen ett djupt andetag för att sätta igång igen efter sommarvilan, den vill bara ha lite mer regn. Det är som om ön träder fram igen efter att ha dragit sig undan en tid.

Fåglar pilade runt i luften. Jag passerade ett Johannesbrödsträd. De blommar nu, men blommorna syns nästan inte utan man måste gå riktigt nära. Däremot kan man inte missa flygsurrssonaten! Alla flygfän var samlade och drack begärligt. Det kändes som om de skulle kunna lyfta hela trädet.

En gul, tålig blomma lyste upp längs med vägen och en underbart skir och vacker blå fjäril krumbuktade sig i luften framför mig.

 

 

Så kom jag upp till byn Gdochia, en by som inte vunnit mitt hjärta. Det var som vanligt tyst och dött. Inga röster, inga motorljud, ingenting. Nästan spökligt. Får en känsla av att människorna övergett byn, men lämnat hundar och katter kvar. Jag svängde runt en hörna, men vände snabbt igen. Jag kände inte för att passera två stora hundar på en balkong utan räcke på första våningen! Letade mig ner till gamla byn och där fanns några livstecken. En man slipade en båt och en annan hälsade innan han gick iväg med målardunkar. Jag tog paus vid kyrkan Agioi Deka.

Medan jag pausar kan jag berätta att kyrkan Agioi Deka är värd att besöka. Den har en imponerande ljuskrona som nog inte är större än de man får se i riktigt stora kyrkor, men här blir den enorm. Och jag undrar varje gång hur kyrkan kan hålla den uppe! En annan sak som jag tycker om är ikonostasen. De kan vara vackra, mörka, trista, ljusa, utsirade, enkla, smyckade, nya och gamla. Denna ikonostasen gör mig glad! Den är så färgrik att den fyller hela kyrkan med glädje och skratt. Samtidigt så är kyrkan tillägnad de tio martyrerna från Kreta som avrättades 250 e Kr av romarna. Och tyskarna låste 1943 in byinvånare här innan en del av dem sköts. Känns då ikonostatsen malplacerad, osmaklig? Nej, inte alls. Jag tror att det är så allt måste vara, inte minst livet. Det ska till någon sorts balans mellan det som är mörkt och det som är ljust.

En rolig detalj: i december 2014 fotograferade jag delar av ett gammalt hus, en ruin, bredvid kyrkan. Det är nu renoverat i den gamla kretensiska stenhusstilen. Jag hoppas att de inte plockat bort alla de gamla detaljerna som det vackra valvet och den ovanligt stiliga porten:

Renoverat (oktober 2018).

Så lämnade jag byn för att styra kosan mot kusten igen. Utsikten ut mot havet med Chrissi-ön är oändlig och vacker. Den lilla ön får snart vila efter alla turistbesök. Solen stod nu så högt att havet inte var blått utan ett enda stort solglitter.
Vägen går längs en ”halvravin”, dvs det är brant men jag tror inte att den stämmer in på definitionen av en ravin. Landskapet är fullt av skrevor och veck, toppar som är spetsiga och påminner om sockertoppar. En svag vind fläktade skönt för nu värmde solen. Det är kyligt om nätterna, men dagarna är fortfarande varma och go’a. Mötte en lösspringande hund! Jag vet inte vem som blev mest förbluffad – han eller jag. Unghundar och någon liten hund har jag mött tidigare, men då i närheten av skjul eller hus. Den här kom från ingenstans och verkade vara på väg upp till Gdochia. Lite senare mötte jag två vandrare så nu har jag mött 17 vandrare på 5 år. Det är inte någon större trängsel här nere!

Framme vid bilen kunde jag konstatera att det blev en halvdagsvandring på fyra timmar, foten höll och jag var sugen på mer vandring – precis som det ska vara! Jag slogs av en tanke: Lambros taverna i Tertsa ska snart stänga, jag äter lunch där! Och en god lunch blev det eller vad sägs om grillad färsk bläckfisk med sallad. Och nybakt bröd doppat i olja med mycket salt. Pricken över i!

Imorgon är det Ochi-dagen som ska firas med parad, orkester, flaggor osv. Festligt med mycket folk på sta’n!

Ha en skön söndag!

PS. Fler foton på min flickr-sida!

PPS. Nej, jag har inte hittat tvättklämmorna så i nästa vecka ska det inhandlas nya!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Village hopping och ny rubrik

Som vanligt så blev idén med att sätta ihop något om byarna runt Ierapetra, ”Village hopping” som jag kallar det, plötsligen ett projekt som tog mycket tid i anspråk. Därför blev det inget blogginlägg i slutet av förra veckan, men jag hoppas att du hade en bra helg i alla fall!

Jag har funderat över det här med tips. Resebloggar delas in i två kategorier: dels de som reser, dels de som bor utomlands. Jag hör till de senare, men skriver ju inte bara om sevärdheter o likn utan också om vardagen. Ibland finns tips liksom invävt i något som jag gjort eller upplevt och det är svårt att skilja ut (du som läsare kan använda sökfunktionen för jag är ganska bra på att tagga!). Då och då handlar blogginlägg om en stad eller by eller sevärdhet och det skulle jag kunna samla under en rubrik. Så föddes ”TTT- Tips Till Turist” som nu finns i menyn! Jag kommer att fylla på under veckan med sidor så lugna dig lite. Där ligger några alster redan, bl a om byarna runt Ierapetra.
Hoppas tipsen ska vara till nytta och glädje!

Foten mår bra, det blev nog en mjuk stukning i och med att benet sov. Imorgon ska jag ge mig ut på långpromenad för att testa och om det känns bra så blir det vandring på fredag. Ska bli så skönt att få komma ut igen!

Härom kvällen åt jag på taverna där det var ett barnkalas med 15 barn. Ålder? Nja, det är så väldigt svårt, men cirka 10-12 år. Det var ett himla liv med höga, glada skratt och röster som pratade och skämtade. Först störde det mig lite, men jag blev snabbt botad. Vid bordet bredvid mig satte sig fyra unga män (sisådär 20-25). De pratade inte med varandra utan pillade på mobiler och en av dem tittade på nå’n film el likn. De pratade med servitrisen när hon kom och lite medan de åt. Sedan var det mobilerna igen, en stunds tv och sedan gick de. De verkade inte ha det speciellt roligt. Jag tänkte för mig själv att jag hoppas att kvällen blir roligare för er, grabbar.
Hellre stoj och stim med glada miner än upplysta, nollställda ansikten!

På tal om glada miner så har jag just nu en del kontakt med svensk sjukvård inför mitt besök i Sverige i slutet av november. Inte alltid de samtalen gör en så glad, framför allt inte när man får någon i andra änden som skulle behöva andra arbetsuppgifter som inte involverade kontakt med andra männniskor. Idag fick jag en människa på tråden som var så rätt och så bra! Trevlig att prata med, gav hjälp och ska fixa. Då blev jag glad. Och lättad. Och människan var inte ens ordinarie personal på mottagningen.

Jag går och lurar lite på hur jag ska kunna nå ut ännu bättre med mina vandringar. Kreta är inget vandringsresmål, jag kan bara hoppas att det ska bli ”trendigt”. Begreppet ”vandra” börjar bli så urvattnat i Sverige att det är svårt att nå fram. Vad gör dig nyfiken, får dig att vilja läsa vidare, när du ser en annons om resa?

Nu dags att få i mig lite lunch! Ha det gott!

PS. Nej, jag har ännu inte hittat tvättklämmorna.

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!