Etikettarkiv: kreta

En väldig blandning

Ibland blir det så i en blogg att ett inlägg handlar om lite allt möjligt och så blir det här idag. En blandning med kallt vinterväder, solig vandring, nyhetströtthet och hälsa. Hav tålamod!

Brytpunkten snart nådd!

Och då menar jag den punkt då jag bryter ihop! Jag är minst sagt trött och irritabel! Om någon sa till mig att ”Jag önskar att jag var på Kreta nu!” skulle jag antingen skrika högt eller utdela en rak höger. Tro mig, du vill inte vara här, njut av ditt svenska välisolerade och ventilerade hus.
I lördags hade vi en helkväll med hårda vindar, åska och störtregn/hagel i tre timmar. Sedan har vi haft kallt och rätt som det är uppehållsväder kommer det en skur. I onsdags morse steg jag ut i vardagsrummet som var kallare än kylen. Och det hade regnat in. Jag såg senare att det enligt väderstationen klockan halv sex varit +4 grader, -2 i vinden. Om jag inte haft en tur till Iraklio inplanerad hade jag satt mig i soffan och gråtit.
På väg till Iraklio beundrade vi höga vågor på havet och hur långt ner på bergssluttningarna det kommit snö. Hemma igen, jag tände och packade upp mina fynd. Plötsligen blev lägenheten helt svart! Hyresvärden kom, han ringde en elektriker som kunde komma om cirka en timme. Så jag satte mig i soffan med ficklampa och korsord, funderade starkt på att öppna kylen för att släppa in lite värme.
Visst, vi behöver vatten, ju mer desto bättre. Men varför måste det vara så jäkla kallt inomhus? Jag bor trots allt i Europas sydligaste stad, vi har närmare till Afrika än grekiska fastlandet. Om vi tycker det är illa här hur är det då i resten av Grekland? -23 för några dagar sedan i norra delarna…

Soligt och vindstilla

Idag fick jag en vandringsdag i solsken och bara lite vind mitt på dagen. Drygt sex underbara timmar i Moder Natur! Började i vacker morgondimma med fågelsång och små blommor. Nej, det är inte vårblommor utan blommor som vi har på vintern.

Med vandringsbyxor kan jag prova stigar och snedda genom naturen för de skyddar benen (en anledning till att herdar har de där ursnygga stövlarna). Hade plockat ut några nya sträckor, hamnade på en stig och skulle bara ta mig över en bäckfåra. Ner och upp. Jo tack! Lerigt och slipprigt så fötterna bara försvann och jag landade i en pöl med vatten och lera. Inga vitala delar skadade så då kunde jag bara skratta. Försenat julbad? Eller kanske hälsobad! För att kunna komma upp var jag tvungen att vända på mig. I leran. Vilken syn jag var resten av dagen när jag vandrade genom några byar och slutligen in i sta’n!

Jag var inte ensam ute i markerna utan det hördes bilar, sågar och rök steg upp här och var. Givetvis kastade sig folk ut denna fina dag för att beskära olivträd och städa upp i olivlundar.

Ute på χόρτα-jakt, skyddar ögonen för den intensiva solen som vi är något ovana vid!

Som jag skrivit tidigare är ön så grön och vacker nu, naturen vilar ju på sommaren. Det blir så härliga kontraster när man står och tittar på de gula blommorna som brer ut sig i olivlundarna och i bakgrunden syns de snöklädda bergen. Underbart!

Mycket vått överallt, gott om vattenpölar och det porlar både här och där. Inte bara vått i pölarna utan marken är våt. Till och med flodfåran vid Ierapetra har vatten och det är nog första gången jag sett det. Det har kommit rejält med nederbörd, det är bra. Tänk vilken explosion av blommor och insekter när våren kommer med värmen!

Nyhetsbulletin

Jag hade en tanke att skriva nyhetsbulletin, men den här veckan har retat upp mig så jag ska nog låta bli. Det händer en hel del omkring oss. Ingen har väl missat dramatiken i Storbrittanien? Sverige har idag fått en ny regering – grattis till det – men det var lite dramatiskt för ett par dagar sedan. Här i Grekland har regeringen spruckit vilket inte kom som någon överraskning eftersom det sas redan några veckor före jul. Jag är dock väldigt trött på allt käbbel om historiska gränser och annat i det här landet. Gränsen mot Turkiet, Makedonienfrågan och i veckan aktualiserades återigen tjatet om ersättning efter andra världskriget då Merkel var på besök i Grekland. När ska det här landet och dess befolkning ta sig i kragen och börja gå framåt? Investerare skyr Grekland fortfarande – sätt fart om det ska bli något slut på den ekonomiska krisen någon gång!
Jag återkommer med nyhetsbulletin i månadsskiftet januari/februari!

Hälsobesked

Jag berättade för några vandrare under 2018 att jag kanske hade ansträngningsastma. Inte så förtroendegivande om vandringsledaren låter som en 85-årig astmatiker! Vid mitt senaste besök i Skåne gjordes en omfattande test och någon astma finns över huvud taget inte. Något besvärliga bronker, behandling är igång och den är mycket effektiv. Härligt, jag skuttar (nästan) runt som en bergsget igen! Så kom och vandra! Boka idag!

Nu ska jag gå ut och äta! Endast tavernor med kamin eller annan värmekälla är intressanta så ikväll blir det Gorgona som har två (2) kaminer!

Ha en skön helg!

PS. Lyckades få till några riktigt fina foton om jag får säga det själv och det får jag ju, titta på min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Film- och boktips

Mer kyla, nederbörd och stark vind på väg, men vi ska nog klara oss ganska bra i nästa vecka här nere i sydost. Gårdagen blev lite förvirrad och avslagen då den planerade vandringen blåste bort. Nytt vandringsförsök på onsdag!
Det blir blogginlägg idag istället för igår med utlovade boktips. Har läst mycket i helgperioden och också sett film så vi börjar med att gå på bio!

Filmer

Mountain (finns på netflix)
En helt underbart vacker och lågmäld film om vårt förhållande till berg. Hur vi gått från ”mystery to mastery” när sanningen är att vi aldrig kan behärska bergen trots att vi nu t o m försöker forma dem efter våra behov och intressen. Att de varit här långt före oss och kommer att vara kvar långt efter det att vi lämnat. Och jag som älskar berg fick ett nytt vackert uttryck: stenvågor. Så är det ju – havet har sina vågor och land har sina.
Det som dök upp i mina tankar var det här: ”Det finns ett berg, hundra meter brett och hundra meter högt. Vart hundrade år kommer en fågel och hackar på bergets topp. När berget är helt nernött motsvarar det en sekund av evigheten.”

The First Line (finns på netflix)
Handlar om två advokater som försöker få tillbaka Parthenonfriserna. En aktuell fråga som är både intressant och invecklad. Jag ger sällan upp en film eller en bok, är kanske alldeles för nyfiken på hur det ska sluta, men här gav jag upp efter halva filmen. Tråkig och helt utan nerv eller engagemang.

Böcker

Dagbok från en motståndsrörelse (Mikis Theodorakis)
Jag vill lära mig mer om juntaperioden då de flesta greker jag möter inte gärna vill prata om den perioden så jag tänkte att den här boken ”inifrån” skulle vara perfekt. Tyvärr inte. Jag vet lika lite nu som innan. Däremot fick jag en bild av en mycket självupptagen man som lever i en intellektuellt folisofisk verklighetsfrämmande värld. Han hoppar fram och tillbaka, det är inkonsekvent (trots total kontroll får han ut upprop och nya kompositioner) och när han pratar om ”folket” så undrar jag vem han menar. Han har bitit sig fast vid en lösning på hur motståndet ska organiseras och verkar inte öppen för andra åsikter eller synpunkter. Det är bara för mig att leta vidare!

Kritsotopoula. Girl of Kritsa (Yvonne Payne)
En skönlitterär bok om Rodanthe, flickan från Kritsa som utklädd till man stred jämsides med motståndsmännen mot ottomanerna runt 1820. Det finns inget nedskrivet om henne utan det är muntlig historia. Payna använder henne för att beskriva byliv under ottomanerna. Intressant, men det stör mig lite att hon ändrat i geografin och att hon satt en aga i Kritsa som aldrig blev besegrat. Men som sagt, det är skönlitteratur. Tar tid att läsa pga engelskan, jag har kommit 2/3 in i boken och ska fortsätta!

Flätan (Laetitia Colombani)
En annorlunda bok om tre kvinnor på olika platser som aldrig träffas, men deras handlingar pch beslut påverkar ändå varandra. Tänker du någon gång att nu när jag gör det jag gör så är det någon annan som stiger upp, någon annan som lagar mat, någon annan som går till jobbet, någon som kramar ett barn, någon som somnar osv? Då är detta boken för dig! Vi är på samma planet och vi är inte ensamma. Allt hänger ihop.

Pärlan som sprängde sitt skal (Nadia Hashimi)
De förklädda flickorna i Kabul (Jenny Nordberg)
Två intressanta böcker om Afghanistan. De utspelar sig i olika tidsperioder och har olika ansats. Ska du läsa båda så börja med Pärlan som är skönlitteratur (författaren har rötter i Afghanistan). De förklädda grundar sig i ett antal möten med olika personer i Kabul. Ingen av dem är representativ, men har man rätt ”ögon” så ger de i alla fall en bit av förståelse för traditioner i ett komplicerat land.

Döttrarnas rike (Christine Mathieu och Yang Erchu Namu)
Denna läste jag för några år sedan, men kom att tänka på den när jag läste böckerna om Afghanistan. Det är en mycket vacker berättelse där Yang växer upp i södra Kina vallande jakar i ett matriarkaliskt samhälle. Jag blev sugen på att åka dit och få se landskapet. Hon gör en helt otrolig livsresa som visar att hur ett samhälle än är organiserat kan individen längta efter något annat. Det finns inga enkla, perfekta lösningar.

En annan Alice (Liane Moriarty)
En tankeväckande bok om att förlora minnet av de senaste 10 åren av sitt liv. Den fick mig att fundera över om 10 år togs bort här och där i mitt liv – vem skulle jag då vara? Allt hänger ihop för att vi ska bli hela.

Motiv X (Stefan Ahnhem)
En högre rättvisa (Hjorth & Rosenfeldt)
Spännande. Välskrivna. Efterlängtade. Anhem blir inte sämre av att det utspelar sig i Skåne. Även om Bergman börjar kännas lite sliten hos Hjorth & Rosenfeldt så pågår så mycket annat. Och båda har slut som jag bara älskar, dvs jag längtar frustrerat redan efter fortsättningarna!

Jonny Liljas skuld (Olle Lönnaeus)
Ny för mig, utspelar sig också i Skåne, t o m på Österlen! Lönnaeus skriver bra, men jag hade svårt att ta till mig Jonny. Det handlar mycket om hur han dåligt mår, hur svag han är och det blir lite tjatigt. Boken har bl a hyllats för sina naturskildringar, men de hittade inte jag. Han ska få en ny chans!

En äkta man (Dennis Lehane)
Städaren (Paul Cleave)
Jag tycker om böcker som tar oväntade vändningar eller har en ovanlig utgångspunkt. De här överraskar hela tiden och man måste bara läsa en stund till för att få veta. Det svänger flera gånger i En äkta man och Städaren låter oss uppleva en polisutredning från ett unikt perspektiv.

Hustrun (Meg Wolitzer)
Jag var på väg att ge upp flera gånger. Hon är bitter och föraktfull. Allt är andras fel, framför allt hennes makes. Jag har lite svårt för den här världsbilden att allt är karlarnas fel och kvinnorna är offer. Blev förvånad när jag förstod att boken filmats och att Glenn Close är nominerad till en Golden Globe för bästa kvinnliga huvudroll! Jag tvivlar inte på att hon gör en bra rollprestation, men jag förstår inte hur det här sura och tråkiga innehållet kan ha blivit något som någon vill se.

Så leta upp filmen Mountain och gå till biblioteket eller fynda på bokrean!
Har du några film- och boktips så skriv gärna en kommentar nedan!

Ha en skön helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Väder och Theofania

Väder

Grekland har drabbats av vädersystem från norr och det verkar som om det ena avlöser det andra. Sofia var först och sedan kommer Telemachos. De bjuder på riklig nederbörd, även hagel, tillsammans med låga temperaturer så stora delar av landet har fått mycket snö. Idag låg det snö på stränder uppe på nordkusten där det ju är kallare än här på sydkusten. Vi har snö en bit ner på bergssluttningarna och det är väldigt vackert när solen tittar fram. Tyvärr så är det en riktig prövning inomhus. Det är råkallt som attan och jag kör nu AC dygnet runt. Var hos frissan idag som skämtade att ”nu har vi Sverige här!” och jag kontrade med att det vore i alla fall skönt att ha ett svenskt hus.
Här några foton från bergsbyar i Ierapetra-området. De två första är från Kalamafka, sedan ett foto från Males, en video och ett foto från Orino, en video från Lasithi-platån och slutligen ett foto från byn Pappagiannades (ligger på vägen mellan Makri Gialos och Sitia).
I väderprognosen ser fredag ut att bli bra så kanske det kan bli en vandringsdag!

Det här med snö är inte ovanligt, men att den kommer långt ner och nära kusterna är ovanligt. Den 7 januari 2015 var det likadant vilket man kan se här (bra med blogg för minnet!).

Theofania

I söndags hade vi strålande sol så det var gott om folk i hamnen för att fira Theofania. Först ska jag förklara vad Theofania är innan jag berättar om söndagen då en oväntad händelse gjorde att firandet blev något annorlunda.
Jag har lärt mig mer och mer om Theofania under åren så här kommer ett hopklipp från olika blogginlägg:

Trettondagen firas i Sverige till åminnelse av de tre vise männen vilket firas i den grekisk-ortodoxa kyrkan den 25 december. Det verkar vettigt med tanke på att hela Jesu liv ska klaras av före påsk. Den 6 januari firas här Theofania som betyder ”Guds uppenbarelse” vilket innebär att Jesus ”utsågs” till Messias och intog sin plats i treenigheten. Det skedde i samband med hans dop som utfördes av Johannes Döparen (som har en hel del dagar under året, bl a hans halshuggning). Alltså måste vatten välsignas och det görs i liten skala redan kvällen före då präst går omkring med heligt vatten och en olivkvist och stänker på butiker osv.

(Fördjupar man sig lite mer så upptäcker man att enligt julianska kalendern [som delar av den ortodoxa kyrkan fortfarande använder internt] firas Jesu födelse den 7 januari och herdarna några dagar senare. Och ”svenska Theofania” är den 19 januari….. Vem har sagt att det måste vara enkelt?)

Theofania inleder Epifani (fenomen, uppenbarelse) som varar tills fastan börjar och dagen kallas också Ta Fota som betyder ljusen.  Vi har nog glömt bort att julhögtiden egentligen är 13 dagar lång och att epifani också finns i den protestantiska kyrkan. Mycket som ändrat sig, t ex hör stjärngossarna egentligen hemma på trettonhelgen. Man kan lära sig mycket när man surfar på nätet!

Givetvis finns det mycket mer runt den här dagen som speciell mat, kakor med gömda gudsbilder, barn som går runt och sjunger dagen innan osv, men jag upplever bara den officiella delen.
Efter gudstjänst i kyrkan tågar orkester, präster och diverse dignitärer ner till båt i fiskehamnen. Där stiger de ombord och båten kör ut till mitten av hamnen. Det läses några rader (i år fungerade mikrofonen och högtalarna nästan hela tiden!), rings i kyrkklockor och det heliga korset slängs i vattnet. Förståndigt nog är ett band knutet i korset så det halas upp igen för att kastas i igen. Tredje gången är det ett träkors som kastas i och då hoppar ett gäng gossar i havet och simmar ut till båten. Den förste som får tag i korset i vattnet ”vinner”. Han får under ett dygn gå runt till människor, välsigna dom och de ger honom pengar. Någon sa att vinsten även ger vinnaren ett väldigt lyckligt år.

I år var det som vanligt så i strålande sol fick vi se prästen och följet gå ombord på kustbevakningens båt. Men när korset kastades i för tredje gången hände något ovanligt!

När korset kastades i för tredje gången hoppade tre killar i från land och började simma ut. Samtidigt hoppade killen i lilla båten i och han kom givetvis fram först, men det var ju fusk! Folk på land blev förvånade, några skrattade och skakade på huvudet, några blev riktigt upprörda. Snabbt bestämdes ute på båten att det här var inte ok. Det blev ett fjärde korskast då bara de tre killarna fick starta i vattnet från båtsidan och simma ikapp till korset. Huruvida killen i lilla båten ändå fick välsignelse och lycka vet väl bara högste chefen.

Nu ska jag försöka få upp lite mer värme!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

There’s a first time for everything

Så är nya året igång och allt man gör görs för första gången, i alla fall detta året. Härlig premiärkänsla uppblandad med lite nervositet för blir det lika bra som förra året? Kanske det t o m kan bli bättre! Och på vilket sätt blir det annorlunda, tro…

Året började bra. Någon besök i hamnen för att hälsa på Vasilis (den grekiska tomten) blev det inte pga vädret. Senare hälsades det nya året med ”Grevinnan” så klart och när jag stod på balkongen vid tolv-slaget höll jag på att tappa vinglaset. Jag kunde se tre fyrverkerier! Grekerna börjar kanske fatta det här med nyår och att det inte bara är smällande som gäller. Några rejäla smällar var det givetvis också, sådana där rejäla som gör att man nästan tror att turkarna kommit. Jag såg några dagar senare foton från nyårsfirande i Iraklio och det är tydligen där man ska vara. Får bli nästa år.
Eftersom Sverige ligger efter oss tidsmässigt så var vi först med att få nytt år. Och Tennysons dikt är lika fin och stämningsfull kl 1 som vid midnatt.

I torsdags hade vi oväder med nästan stormbyar. Regn kom och gick och med hjälp av vinden så slog det mot väggar och fönster. En riktigt kulen dag som gjord för att krypa upp i soffan med en bok. Och dagen efter, dvs igår, sken solen från blå himmel och nästan ingen vind. Vinterhalvåret är den period som jag tycker allra mest om här nere. Då har vi olika väder så ingen dag är den andra lik och naturen lever medan ön vilar efter och inför turistsäsong.

På tal om vinter så fick jag några kommentarer efter förra årets sista vandring (oj, så långt tillbaka det låter fast det bara är 14 dagar sedan!) om att det var härligt att se vår. Jag kan förstå att det ser så ut om man bor norrut, men vi har alltså vinter. Våren kommer i månadsskiftet februari/mars när mandelträden och vildpäronen blommar.

Igår var det dags för årets första vandring! Jag körde upp till nordkusten och tog en gammal goding som jag modifierade lite här och där. Det är verkligen perfekt vandringsväder så här års eftersom man slipper en tröttande faktor: värmen. Efter fem timmars vandring kände jag att jag lätt skulle kunna vandra några timmar till.
Många skällande hundar under vandringen och den började faktiskt med att jag plötsligen hade fyra valpar kring fötterna! Bara att gå vidare, inte stanna eller börja klappa. Bergen är nu som gröna vågor där olika nyanser gör dem levande. Det plockades oliver i några olivlunder. Gott om småfåglar som kvittrade och flög omkring. Vackra molnslöjor kom efter ett tag och tonade ner det skarpa solljuset.
Några blomster (klicka på foton för större format):

Klostret Kremasta är en given pausplats när jag vandrar här. Stillhet och ro med en fantastisk vy ut över dalen. Fast denna gången var det inte mycket ro. Klostrets hund bestämde sig för att jag var en skum typ och skällde och skällde. Till slut kom en nunna ut för att se efter vad som stod på, men hon vände om och tog hunden med sig.
Jag började fundera över de vandringar som jag gjort sedan jag började vandra på Kreta 2010. Jag kan ju se förändringar av olika slag. Klostret Kremasta måste ha fått pengar någonstans ifrån eftersom de för ett par år sedan byggde en stor byggnad som jag tror används till bl a pilgrimer, vid undervisning och möten. Nunnorna verkar fortfarande bo i den lilla, gamla klosterbyggnaden. Så orättvist! De som har detta som sitt hem borde givetvis bo så bra som möjligt. Fast de ser det antagligen inte så. Tankarna flöt vidare till fader Zacharias i lilla klostret Agia Moni (som jag passerade på förra vandringen). Han har svårt att få ihop pengar, bl a till att laga ett stort hål i taket som han visade mig! Så olika världar.

Snart dags att ta en sväng upp till marknaden. När jag tittar ut ser jag topparna i Dikti-massivet och de är alldeles vita av snö. Det är positivt och betydligt bättre än förra vintern då de mestadels var kala. Nu hoppas vi på mer snö, att det får ligga kvar och sedan töar långsamt.
Imorgon är det dags att fira Theofania nere i fiskehamnen så jag håller tummarna för fint väder. Mer om det i nästa blogginlägg!
Och det blir ett blogginlägg med bok- och filmtips. Och nyhetsbulletiner då och då som vanligt. Och ett om Kretas geologi när jag pluggat klart om det. Något annat som önskas?

Njut av sista helgen i det här helgsjoket! Ha en skön Trettonhelg!

PS. Några fler foton på min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Sorg och glädje på samma gång!

Årets sista skälvande timmar. Nyårskrönikor sammanställs av tidningar och TV. Oftast lyfts det dramatiska och tragiska upp och det som var bra och lyckat får mindre utrymme eller glöms bort. Som t ex att världssvälten minskat och fler barn än någonsin går i skolan. Nu saknar jag Hans Rosling!
I bloggvärlden skrivs nu en del sammanfattningar och listor. Här blir det inget så’nt utan bara spridda funderingar i årets sista skälvande timmar.

Årets sista skälvande timmar låter ödesmättat, men det är ju så att ännu ett år är slut och ska läggas till handlingarna. Kanske dags för nyårslöften. Jag tycker att årsskifte är en naturlig och tydlig punkt för reflektion över vad som hänt, vad som är och vad som väntar. Det är något vi borde göra oftare eftersom vi är summan av vad vi varit med om, vad vi är och vart vi är på väg.

Bakåt finns så klart både roliga och sorgliga händelser, jobbiga och lätta saker. En del är avslutat, andra pågår och några går fortfarande att påverka. För mig finns saker att ta tag i och det ska jag göra på nya året. Några är betydelsefulla förändringar, andra är önskningar som jag vill realisera. Under året kommer jag att bli pensionär, men det stoppar givetvis inte vandrandet. Jag hoppas trenden håller i sig så fler och fler får se mer av den här vackra ön än stränderna. För att pusha lite var jag i veckan i en artikel i en tidningsbilaga: Kvällsposten juldagen 2018
Bloggen kommer att fortsätta, men jag tänker försöka få dig, läsare, lite mer aktiv. Vad vill du läsa om? Något speciellt du vill att jag ska ta upp om Grekland och grekerna? Jag ska också försöka få fler läsare att kommentera här inne på bloggen istället för på facebook. Vi får se hur det går med det! Kommentarer är viktiga för annars blir bloggandet en egen liten ”bubbla” och kommentarer ger nya idéer.

Jag håller mig inte så uppdaterad om vad som händer i Sverige utan det intresset läggs istället där jag bor. Tre saker har fastnat, kanske pga att jag har ett ”utanförperspektiv”. Det ena är valresultatet som jag tyckte var förfärligt. Om SD fortsätter växa – vart är Sverige och svenskarna på väg? Det andra är min förvåning över efterspelet. Visserligen är vi svenskar ovana vid valresultat som inte ger klart utslag om regeringsunderlaget, men det verkar som om den ende som behåller lugnet och är proffsig är talmannen. Journalisterna började skrika skandal, kris och nyval. Ganska snart stängde jag av och koncentrerade mig på att följa Marcus Oscarssons lugna faktarapportering med hans egna sansade analyser.

Det tredje är en pinsamhet. Greta talade i FN och gav Sverige, och en ofta glömd del av jordens befolkning, ett nytt miljöansikte. Tyvärr blir det nog svårt att följa upp. Jag menar, ett land vars invånare inte ens kan samsas i sin närmiljö kan knappast bli trovärdigt utan bara pinsamt och tragikomiskt. Jag tänker givetvis på lagen om förbud att röka på uteserveringar.

Rent allmänt verkar det som om Sverige börjar leva upp till bilden man har utomlands av ”förbudssverige”. Allt ska regleras! Fast man kan ju vända på det och se det som ett tecken på att det måste vara ett lugnt, tryggt och bra land som kan lägga tid och energi på mindre, och ibland skapade, ”problem”.

Här smällde en bomb utanför en kyrka i Aten i torsdags, två skadade. Samma dag kidnappades en affärsman på öppen plats i Pireus av fyra svartklädda män som drog in honom i en bil. Spänningen mellan Grekland och Turkiet ökar, Makedonien-frågan blir alltmer infekterad ju närmare vi kommer röstningen i parlamentet. Kommer regeringen att få gå eller kan de sitta kvar till valet i september?
Och den ekonomiska krisen rullar vidare med oförminskad styrka.

Tillbaka till nyåret som är en märklig högtid, tycker jag. De flesta högtider handlar om att fira något och på olika sätt om glädje. Nyår är en salig röra av motstridiga känslor, av lika delar sorg och glädje. Något invant och tryggt ska lämnas, ännu ett år avräknas. Något nytt och spännande väntar, ett oskrivet blad fullt av möjligheter.

Nyårsafton är den enda gången på året som jag önskar att jag var i Sverige. Tänk att få vara i Lundagård i Lund och njuta av när det gamla saluteras och det nya välkomnas med sprakande, vackert fyrverkeri! Och precis då står tiden liksom stilla, det är nästan som ett vakuum. Så tar fyrverkeriet slut, man tar ett djupt andetag och glider in i det nya med en lugn och skön första dag.

Nu ska jag iväg och handla mat! Allt (inte tavernor och caféer) är nämligen stängt 1 och 2 januari. Och jag ska ner i hamnen ikväll för att se Agio Vasili anlända (han är den grekiska tomten).
Ha nu en festlig kväll och en lugn nyårsdag!

GOTT SLUT

och

GOTT NYTT ÅR!

Julhälsningar

Här kommer kretensisk julstämning från Iraklio, Ierapetra och spiti mou (alltså mitt hem)!
(klicka på foton för större storlek)

I fredags körde vi upp till Iraklio för att njuta av ljusdekorationerna och gå på julmarknaden. Jag blev förvånad för det var sparsamt med ljusdekorationer längs gatorna jämfört med tidigare år. Kan till viss del bero på att arbetet på den stora gatan som leder upp till Frihetstorget inte är klart, den är fortfarande avstängd för trafik. Julmarknaden på Frihetstorget var som vanligt. Stora julgranen, små bodar, scen och konstisrink (där man kan få sig ett gott skratt samtidigt som man beundrar modet…). Här och var fanns isbjörnar, snögubbar, renar, pingviner – dock ingen av dem levande. Det känns märkligt att gå runt i någon sorts amerikaniserad sydpol på Kreta.

Varje år är den där på lilla torget! Och blinkar!

Tillbaka i år igen….

Minns du de förfärliga plasttomtarna som jag ondgjorde mig över ifjol? Och att jag stötte på dem lite varstans när jag gav mig ut på bilutflykt? De är inte så talrika i år på Ierapetras gator och torg, men för en vecka sedan såg jag en ny variant: plasttomte med släde och renar! Nu kan de alltså sprida sig ännu mer effektivt. Det skrämmande är att jag inte kan hitta den där nya, slädförsedde tomten igen, troligen har han redan lämnat sta’n.

 

I Ierapetras centrum är några ändringar sedan ifjol men ljust och fint. Tillskott i år är ett litet tåg som går runt, runt julgranen på torget. Den utlovade julbyn känns något avslagen, men bodarna var inte öppna när jag gick runt och fotograferade.
Taxichaufförerna har i år valt att pryda sitt lilla stationshus med en enfärgad, ickeblinkande ljusslinga vilket troligen är bra för de som behöver åka. Tidigare år har det varit en ilsket blinkande kulört slinga.

Hos mig lyser adventsstjärnor, balkongslinga och julgran. Hade problem med timern till ljusslingan på balkongen. Jag ställde in den, men slingan lyste inte. Tills jag kom på att jag höll kontakten i handen….
Jag älskar advent och jul, dvs min version. Jag har aldrig varit någon större vän av stora dekorationer eller prydnader. Hos mig är det istället de små roliga och finurliga figurerna som kommer fram till jul.

Imorgon är det dags att köra till Agios Nikolaos för att inhandla julosten och senare i veckan resten av julmaten. Det börjar dra ihop sig, minsann!

Börjar det bli lite för mycket jul? Behöver du rensa skallen eller bara koppla av en stund? Titta på den prisbelönta kortfilmen The Foreigner gjord av Alethea C. Avramis, född i USA, har grekiskt påbrå. https://vimeo.com/120200338
OBS! Titta ända till slutet, dvs efter eftertexterna!

Ha det gott!

PS. Foton också på min flickr-sida!

 

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Aj, så ont det gör!

Denna dagen kunde inte börjat bättre! En så fin och stämningsfull Luciamorgon på svt! Jag var bara tvungen att skriva dit och tacka.

Jag är ingen snål, girig eller sniken person. Absolut ingen Ebenezer Scrooge. Jag är inte heller något ekonomiskt snille (det är jag bara om jag ser Lyxfällan…) eller speciellt sparsam. Alldeles oavsett hur man är kan det göra rent fysiskt ont att skiljas från pengar. På en gång. Även om det går snabbt som att dra bort ett Salvekvick eller Hansaplast så svider det lik förbannat. Då gäller det att ha ett rörligt intellekt för att ta sig igenom krisen.
Jag hade en sådan dag igår.

Det började med att jag skulle betala min bilskatt. För första gången. Här får man ingen liten käck faktura eller skriftligt meddelande utan man stegar iväg till valfri bank och visar bilens ”registreringskort” eller bara rabblar registreringsnumret. Då får man reda på hur mycket man ska betala.

Sagt och gjort. Jag gav mig iväg. Kort kö, men den gick snabbt. När jag kom fram till kassan utspann sig en förvirrad dialog som började med att jag frågade om det gick att betala med kreditkort och kassörskan svarade att det gick bra. En stund senare gick det inte alls bra, men det hoppar vi över. Jag lämnade irriterad banken.

Kurs mot stora affärsbanken, de måste väl acceptera kreditkort. Kom in, kö till den enda kassan som var öppen och det rörde sig inte. Fick syn på en personal som hjälpte folk vid automaterna för betalningar och tänkte: aha, jag frågar honom om det går att betala med kreditkort så jag inte köar i onödan!
Nu öppnade sig en helt annan situation och atmosfär. Det visade sig att nämnde personal var en mycket trevlig och service minded individ som gärna hjälpte till. Det gick som en dans att betala bilskatten i automat efter att ha tagit ut pengar (på måfå!) i bankomat – allt under informativ ledning av den unge mannen. Efter alla procedurer var vi nästan vänner och han berättade att han kom från Ioannina (mycket imponerad över att jag visste var det låg), är placerad i Ierapetra under ett år, bor i Iraklio pga att hans fru är från Kreta. Han upplyste mig också om att ifall jag funderar på att öppna konto i banken så skulle han visa mig hur internetbanken fungerar så jag sedan kan använda den hemma. Och vi skildes åt med att önska varandra trevlig jul!
Ett leende på läpparna och vänlighet har alltid tagit mig långt och gjort att jag fått hjälp av människor. Det är väl ändå en av våra uppgifter – att hjälpa varandra!? Om jag fick lite extra hjälp denna gången pga mannens sätt eller pga att jag kvalat in bland ”tanter som behöver hjälpas” kvittar – jag bara njuter och surfar på vågen! Vette sjutton om det inte är dags att öppna ett konto, förresten…..

Vad bilskatten kostade? 135 euro. Överkomligt givetvis, men i januari väntar service, i februari ska försäkringen betalas. Då knyter det sig lite i penganerven och jag påminner mig genast om all glädje och frihet som Panda ger mig.

Nästa stopp var optikern! Du minns kanske att skalmen lossnade på mina glasögon när jag var i Skåne? När jag kom hem plockade jag fram de gamlagamla glasögonen som visserligen är trasiga, men hela. Alltså de har alla skalmar på plats.
Jag hade funderat på att skaffa nya glasögon till våren, men nu fanns ingen återvändo. Utrustad med ”recept” från ögonläkaren (skaffade jag i torsdags, kostade 30 euro) steg jag in i butiken. Först en diskussion om priser och kvalité. Givetvis var den här optikern billigast av alla, t o m om man räknade in England, Tyskland och Amerika. Jag upplyste den något korte, fyrkantige mannen att jag inte känner till de ländernas glasögonpriser, men jag känner till de svenska. Och de är något lägre än här. Då hade han givetvis den bästa kvalitén någonsin någonstans och jag upprepade att jag känner bara till….ja, du förstår.

Vi började prova. Ja, inte butiksägaren, han bara pratade. Jag såg ut som en ny glasögonprydd guppi varje gång jag försökte säga något. Han lugnade sig efter en stund och jag måste ge honom erkännandet att han letade igenom nästan hela sitt lager för att kunna erbjuda något passande.
Jag tycker det är svårt att köpa glasögon. De är en stor del av ens identitet och de ska hålla länge. Därför blev jag väldigt glad när två bågar var 110 % rätt! Det ena paret hittade vi snabbt, det andra fick vi leta efter men plötsligen bara fanns de där.

Så började han räkna. Och han hade ett erbjudande: bågarna till par nr två gratis. Och sedan gav han rabatt. Notan för två par progressiva glasögon slutade på 620 euro. Det kan jag leva med, men det är mycket pengar på en gång. Det är då det gör ont. Svider. Genast fick hjärnan ta itu med att dela upp summan på några år och då kunde jag börja andas igen.

Tilläggas ska att jag ju precis varit i Skåne och det är minsann inte gratis. Och snart är det jul och då måste man ju äta lite extra gott. Nytt år betyder underlag till revisor för bokslut. Magasineringen av mina åtta kartonger plus säng i Sverige ska betalas. Och det liksom bara fortsätter, tycker jag. Så just nu känns det som om jag blöder pengar.
Kanske jag kan intala mig att glasögonen är julklapp till mig själv så mår jag lite bättre? Fast i den potten ligger redan några saker så det håller inte.

Nåja, imorgon ska jag till Iraklio på julskyltning och julmarknad! Hoppas det blir några foton som kan hamna i bloggen. Och jag måste ut och njuta av och ta foton på vår jul här i Ierapetra! Det blir juligt i bloggen i nästa vecka!

Ha en skön och fridfull adventshelg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Utflykt till Kritsa

Som jag nämnt tidigare ordnar min lärare i grekiska 2-3 gånger årligen något studiebesök el likn samt lunch för sina elever. För första gången slog han ihop alla elever på en och samma dag vilket blev lite väl mycket folk. Målet för dagen var bergsbyn Kritsa.

Kritsa är världsberömd på Kreta, främst för handarbeten och broderier. Byn finns i de flesta guideböcker och charterföretag och andra ordnar utflykter dit. Under sommaren (juni-augusti) är det en i mitt tycket förfärlig plats. Massor med folk och full kommers. Om du åker dit under den perioden så sök upp en skyddad plats och studera skådespelet du har framför dig! Damerna i byn skyr inga medel för att locka och dra in turisterna i sina butiker. Det är underhållande.

Kritsa är dock en by med mycket historia och här finns massor att se och uppleva. Lato ligger strax utanför byn, så ock Panagia Kera. I byn hittar du olika små museum och statyer. Ovanför byn kan du besöka Katharou-platån.

Vi började igår i Kritsotopoulas’ hus som är renoverat och nu ett litet museum. Förresten så hette hon egentligen Rodanthe. Vem hon var? Ja, det är en lång och intressant historia. Mycket kort så var hon en frihetskämpe när man stred mot ottomanerna. Då var hon klädd som en man och kallade sig Manolis, men när hon blev dödligt sårad och såren skulle skötas om upptäcktes att hon var kvinna. Det finns en vacker byst av henne på torget vid kyrkan och det ska finnas en staty eller minnessten där hon dog (strax utanför byn). Bra guide och trots att en del saker i huset nu är nygjort var det lätt att se Kritsotopoulas och hennes föräldrar där.
På en av mina vandringar passerar vi klostret där hon sattes i klosterskola vid 6 års ålder av sin far som fick bära henne dit i en korg på en åsna så ottomanerna inte fick syn på henne.

Därefter var det dags för örtmuseum Rodanthi. En besvikelse för mig pga att jag väntade mig fräscha örter, även om så bara på bild, och inte torkade. Det var ett fint gammalt hus att smyga runt i och en del bilder fanns med engelsk text så något fastnade. Fascinerande är att Georgios, som har muséet, samlat på sig material i ungefär 10 år, det tog 5 år att färdigställa muséet och det har varit öppet i cirka 1,5 år. En sann entusiast! Man kan kontakta honom och få följa med ut i naturen, men tyvärr pratar han inte engelska.

Dags för lite ”egen tid” då man kunde strosa runt i byn. Vädret var inte riktigt på vår sida, en rejäl regnskur hade precis passerat. Jag kan annars rekommendera att strosa runt på smågatorna och i gränderna i Kritsa och ha kameran i beredskap. Det är en stor, brant by med magnifika vyer! Stanna här och där och bara njut!
Vi tog oss ner till Kvinnliga kooperativets butik och givetvis kom de flesta ut med en kasse. Jag också och till min stora förvåning hade jag köpt ett par kakor! Jag äter inte kakor mer än några favoriter och då äter jag bara en, dvs något kakmonster är jag inte. Grekiska kakor är ännu värre än andra eftersom de är så himla söta. Men den här sorten föll mig tydligen och märkligt nog ”på läppen”. En flaska raki smaksatt med granatäpple blev det också, men den gick tyvärr i tusen bitar när jag kom hem. Är det så’nt man kallar spritmissbruk?

Nu började vi bli hungriga och drog oss ner till tavernan. Där bjöd två killar på musik till en dansuppvisning av dansare från Lyceum of Greek Women, Agios Nikolaos. Den som önskade uppmanades att delta i sista dansen.
Tavernan hade nog underskattat antalet personer och överskattat sin egen kapacitet för vi fick vänta en stund på varmrätterna, men det löste sig till slut. Och det var väl värt att vänta på!

Många av eleverna är från UK så nästa punkt var ett lotteri där jag blev totalt förvirrad. Måste ha varit mitt organisationssinne som slogs ut. Även britterna var förvånade över hur lotteriet gick till så där behövs nog lite träning inför nästa gång. Det tog en väldig tid innan det var klart så när vi hämtat våra vinster gav vi oss iväg hemåt.

Man kan väl kalla det hedagsutflykt med tanke på att vi lämnade Ierapetra vid 10-tiden och var tillbaka vid 18. Trötta och nöjda med en fin och intressant dag!

Vädret har varit lite halvdåligt idag, men för en stund sedan hände något. Plötsligen tog vinden i rejält och det öser nu ner rejält. Kan nog bli en orolig kväll! Och jag som ska gå på bio ikväll. Nåja, det finns ju regnjackor och kängor.

Ha det gott!

PS. Foton på min flickr-sida! DS.

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

 

Hemma igen!

Så är jag hemma i Ierapetra igen efter bra dagar i Skåne med modern, systern, vänner och vårdpersonal. Ja, jag har alltså inte varit intagen nå’nstans utan varit på diverse tester och undersökningar. Gott julbord har jag njutit av samt mat som inte finns här (creme fraiche, korv med mos, ishavsräkor…och en massa annat) och givetvis favoritvinet och andra goda viner. Lägg inte ner Systembolaget, denna fantastiska specialbutik.
Denna gången delade jag foton på facebook nästan varje dag på uppmaning av några grekiska vänner som är lite nyfikna på Sverige och var jag kommer ifrån. Höstgråa Skåne är i och för sig inte så tilltalande, men några foton blev det.

Jag har alltså både flugit och kört bil så jag antar att jag nu borde ha förfärligt dåligt samvete. På sociala media är klimatmedvetenheten hög, men som så ofta verkar alla fokusera på en sak i taget utan helhetsperspektiv. För en tid sedan var det kor, se’n blev det plast och nu är det flyget. Eller rättare sagt den del av flygandet som är ”nöjesflyg”. Inget ord om andra resenärer, lastflyg eller militärflyg. Ibland kan jag inte låta bli att fundera över om högröstade ”miljönissar” någonsin vistas i den där naturen som de så hett vurmar för. Hur som helst, jag gör vad jag kan i min lilla tillvaro och har inget dåligt samvete.

När jag är i farten händer det ofta en del oönskade saker. Det började med att jag skulle hämta hyrbil, fick numret på p-fickan och gick dit. Där stod ett stort muskedunder och som tur var visade det sig att de gett mig fel nummer. Ut till rätt bil som såg helt ok ut (jämfört med muskedundret) tills jag kört en kort bit. Oj, vilken stor bil! Och fler knappar, lampor och indikatorer än i en cockpit på ett plan! Jag skulle ju bara transportera mig, inte sköta trafikbevakningen i södra Sverige. Lyckades slå ifrån det mesta, men det måste göras vid varje start. Irriterande, men inte fullt så irriterande som det förvirrade fruntimret som i tid och otid pratade. Hon varnade mig bl a för långsam trafik, vägarbete längre fram, djur på vägen och inte en enda gång hade hon rätt. Någon av mina vänner sa ”Det är väl inte så konstigt att hon har fel – det är ju en dansk hyrbil!”. Jag hittade inte hur jag skulle få tyst på henne så det fick bli ett audiellt ”Håll klaffen” varje gång hon upplät sin stämma.

För övrigt förstår jag inte de som tycker det är obehagligt att köra på Kreta eftersom jag tycker det är obehagligt att köra i Sverige. Och det blir värre för varje besök. Medelhastigheten (eller vad man ska kalla det) är väldigt hög och JAG ska fram NU. Gud nåde dig om du ligger i 98 där högsta tillåtna hastighet är 100. Det verkar nu vara vanligare med stora biltanks än vanliga, normala bilar. Kanske de där stora maskinerna invaggar folk i nå’n sorts trygghet? Inte vet jag, men nervös blir jag och det ska mycket till för att få mig att bli det.

En annan sak med trafik: hur vågar folk gå och cykla med näsan i mobilen? T o m i värsta morgonrusning? Det ser jag aldrig här nere. Jag tycker greker använder mobilen mycket, men det är inget mot Sverige. Kanske därför några skandinaver jag träffat i år kommenterat det låga mobilanvändandet här.

Ja, vad tokigt har mer hänt? Jo, jag skulle på en av mina favoritjulmarknader! Skåne är fullt av julmarknader – stora och små, i slott och byskolor – så man behöver inte åka någon annanstans. Jag hade tittat på samlingssidan på nätet över skånska julmarknader och i söndags satte jag kurs och fart (manuellt…) till Högestad gods. Väldigt lugnt. Väldigt tomt. Väldigt stilla. Det hade varit bättre om jag varit där en helg tidigare. Eller att datum varit rätt på nätet.

Tidigare på söndagen skulle jag sätta på mina glasögon, men höll bara en skalm i handen. Jodå, den hade lossnat. Med lite superlim lyckades vi få ihop en högst tillfällig lagning som gav upp dagen efter. Om du ser ett nytt glasögonmode med bara en skalm så vet du vem som startade den trenden. Och så gick jag omkring tills jag kom hem i onsdags natt. Spännande? Ja, så tillvida att jag till slut var blek av syrebrist eftersom jag var rädd att andra skalmen också skulle ramla av.

Säkerhetskontroll är lite halvtråkigt när man glider igenom och precis tvärtom när man blir utvald som ”stickprov” vilket jag blev på Kastrup. Först datorn, sedan hade det blivit utslag på min ryggsäck. Jag förstod ingenting. Den trevliga kvinnan öppnade ryggsäcken och blev förvånad över mitt halva apotek, men jag förklarade varför. Men vad hade gett utslag? Hon såg lite trött ut inför tanken att behöva öppna varenda låda och burk när det slog mig: nässpray! Sex månaders specialspray ger utslag, men eftersom allt var obrutet och försett med ordinationslappar så släpptes jag igenom. Denna gången. Får tänka på det nästa gång.

Ute vid gate blev det kaos. Aegean har äntligen börjat strama upp, dvs följa, reglerna om handbagage. Det var en del som fick packa om och lämna in sina väskor, men inte förrän de tjafsat en stund. Så skulle vi gå ombord och då hade markpersonalen fått nog. Som vanligt förstod inte folk instruktioner typ ”rad 20 till 30” utan skulle gå ombord nu omedelbart som om planet skulle lyfta utan dem. De motades helt enkelt bakåt av personalen!
Inne i planet tog det sin lilla tid innan allt var stuvat och vi missade vår slottid med drygt 30 minuter. Vad är det som gör att folk har så svårt att skiljas från sina tillgångar några timmar? Eller vänta vid ett bagageband 15-20 minuter? Nu fick vi ju väntetid i början av flighten istället för på slutet! Och det uppskattades inte av oss som hade anslutningsflyg, men vad gör det?!
Givetvis blev det för kort tid mellan flygen i Aten så jag fick ingen väska i Iraklio, men den kom dagen efter. Inget större problem om man bara följer regeln ”packa i handbagaget det du inte kan klara dig utan”.

Panda och jag blev överlyckliga över att ses igen! Tyckte att han verkade piggare och mer framåt än vanligt. Han må vara enkel och elementär, men det räcker bra för mig. Hela vägen ner blåste det mycket vilket inte var skönt att köra i, men mitt i natten är det nästan ingen trafik. Till min glädje såg jag att vägarna var blöta ända från flygplatsen till Ierapetra och det fanns t o m riktiga små sjöar här och där. Underbart! Och snö har kommit på alla bergsmassiven utom Thripti-bergen vilket också är underbart. Det får gärna fortsätta så här december-januari-februari för den här ön behöver mycket vatten. Och då menar jag MYCKET. Jag kan stå ut med att bara ha någon enstaka vandrarkund och vandringsdag under de tre månaderna i utbyte mot vatten, vatten, vatten.

Steg in i ett kylskåp och tänkte på alla som säger att ”jag önskar att jag var på Kreta nu!”. Nej, det gör ni inte alls för det är inte sommar. Min utfrysta lägenhet börjar bli någorlunda uppvärmd nu idag (sen fredag eftermiddag). Nu gäller det att köra värme hela tiden för oisolerade hus blir fort nerkylda.
Jag avundas de varma, sköna husen i Sverige, men de har en baksida och den heter torr luft. Två dagar i Sverige och mina läppar går sönder, huden kliar, håret blir platt och livlöst. Då uppskattar jag plötsligen vår högre luftfuktighet här nere. Jag vet inte om det är den torra inomhusluften eller kylan som gör att jag känner av mina skraltiga knän som jag ytterst sällan känner av här.

Igår fanns ingen frukost i huset så jag gick till stamstället. Där behövde jag inte betala för det var Nikolaos’ namnsdag (en del helgon är större än andra)! Sedan var det tillbaka till verkligheten och vardagen: dags för lektion i grekiska……

Ha en skön och fridfull 2:a advent! Jag ska på utflykt – berättar mer på måndag!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

 

På resande fot

Det är ju viktigt i den digitala världen att redovisa position så här sitter jag på Atens flygplats på väg norrut. Där väntar dagar med familj och vänner, julmat och julmarknader, läkarbesök och annat ”passa på”. Jag tycker om att resa, men flygplatser är förbaskat tråkiga. Människor är alltid intressanta och roliga att betrakta, stämningen är full av löften och ständig rörelse, men i övrigt hade jag gärna bara passerat igenom snabbt och enkelt.

Hur som helst, det blir 10 dagar i Sverige och när jag är på resande fot får den digitala världen stå tillbaka. Det blir nog inget bloggande, facebookande el likn. Förra inlägget, Några grekiska vänner önskar att jag lägger ut lite foto på facebook under resans gång, men vi får se hur det blir med det. För dem är Skandinavien något exotiskt där uppe i norr. De förväntar sig kanske snömassor, älgar och röda stugor precis som svenskar förväntar sig att hela Grekland ska vara blåvitt med åsnor och dansande greker som ropar Opa! Vi har alla våra föreställningar och förutfattade meningar. Frågan är hur mycket de styr vad vi ser och upplever. Vad faller vid sidan om? Hur präglar det våra förväntningar? Vad blir vi besvikna över – det vi ser eller att inte få se det vi ville se?

I onsdags var vi fyra stycken som vandrade min ”Korsa Kreta”. Jag har tidigare nämnt att vi är ett gäng utlänningar som ses då och då på marknadsdagen och ibland över en söndagslunch. Tre i gänget skulle vandra, vi fick skjuta upp första datumet pga hård vind och när det var dags hade en sträckt en lårmuskel. Så vi blev fyra vandrare – tre tvåbenta och en fyrbent.

Det började allt annat än lovande. När jag steg upp vid 7-tiden och tittade ut så låg bergen både i öst och väst samt Ierapetra under ett svart molnlock. Tittade på meteo.gr och prognosen var uppklarnande under dagen. Bra! Vi hade väl vandrat en kvart ungefär när det började droppa uppifrån. Inte bra, men samtidigt fanns blå öppningar här och där. Vi hann knappt börja fundera över om vi skulle vända eller inte så slutade droppandet. Det såg lovande ut så vi fortsatte genom olivlundarna.

Min ”Korsa Kreta” går på småvägar och det finns flera alternativ. Mina vandrare hade önskat det mest plana alternativet. Oavsett vilket alternativ man väljer så passerar vi några byar. I Episkopi, ungefär halvvägs, var det dags för en fika. Då fick vi leta upp ett bord som inte stod direkt i solen! Vädret var verkligen på vår sida.

På väg till nästa by passerade vi en hund som sökt sig undan och gömt sig. Först trodde vi att den var skadad eller sjuk, men kom fram till att hon skulle föda. Vi kunde inte hjälpa till utan hade troligen bara stört och kanske skapat problem så vi fortsatte. Vår fyrbenta vandrare var framme och tittade och nosade i luften, men gick därifrån hon också.
En bit bort pratade vi en stund med en väldigt fin häst och tog fram de godsaker vi hade. Han blev väldigt nöjd. Förutom de här djuren så var det fullt med fjärilar, gräshoppor, trollsländor. Och när solen kom fram började fåglarna kvittra. Jag tänkte, som så ofta, vilken ynnest det är att kunna vandra på en plats som inte bara är andlöst vacker utan också har ett perfekt vandringsväder även under vinterhalvåret. Shorts, kortärmad t-shirt och levande natur – vad kan man mer begära i november?

Väl framme på nordkusten vid Egeiska havet var det dags för välförtjänt lunch efter 5 timmars vandrande. Först halvdog vi av tavernans ostbullar och se’n var vi inte kontaktbara då räkor med vitlök och chili förpassade oss till njutningens rike. Det finns ett talesätt som säger att ”Hungern är bästa kryddan”, men även fysisk aktivitet och frisk luft fungerar alldeles utmärkt som extrakrydda!

Dags att ta taxi tillbaka till Ierapetra, men skulle de acceptera den fyrbente vännen? Jag ringde och förklarade och fick precis det svar jag förväntade mig: ”Var ska vi sätta hunden?”. Alltså inte ett bestämt nej utan bolla över till mig att lösa mitt problem. Jag förklarade hur jag tänkt och det accepterades. Hunden fick sitta på golvet framme hos mig. Hon var så tyst och lugn att taxichauffören blev förtjust och tittade mer på henne än på vägen. Hm….något oroande. Vi kom lyckligt fram till Ierapetra.

En härlig dag och extra roligt att vandrarna över lunchen började fundera över nästa vandring! Kanske i december, kanske i mars. Härligt när människor blir bitna av vandringsbacillen!

Nu dags att gå ombord! Ha det gott!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!