Etikettarkiv: damm

Stora och små helgon samt lite vårtröttigt

Ibland är man trögare än trög. Eller åtminstone är jag det. Igår stod jag utanför super market lika förvånad som de övriga 23 april jag varit här. Skjutdörren rörde sig inte, bageriet på hörnet hade jalusin nerdragen, fiskeaffären var tom och tyst. Ändå var jag förberedd eftersom jag läst på nätet att dagen skulle firas i huvudkyrkan och på söndagen sa alla ”Xronia polla” (ordagrant ”år många” – en hälsning som fungerar vid alla högtider) till varandra. Så jag visste ju så väl att det var namnsdag för stadens skyddhelgon Agios Georgios, men jag kan tydligen inte få in i min skalle att det är som en helgdag, dvs allt är stängt.
Lyckligtvis hittade jag en liten mini market så jag kunde i alla fall handla det allra viktigaste och slapp svälta!
Och jodå, Agios Georgios är på svenska Sankt Göran.

Blåsten la sig igår, den städade bort Sahara-dammslocket så jag spolade balkonger, jalusier, möbler och myggnät. Blev lite fönsterputs som avslutning. Så skönt att bli av med allt det rödbruna dammet!

Jag har krockat med någon illvillig bakterie eller bacill eller så är det bara en släng av vårtrötthet. Känns som om jag både tänker och går i tuggummi. Vilar och läser (har du läst något av Mo Haydar? Inte? Gör det!). Tror att det jag behöver är universalmedicinen som hjälper mot allt: vandra. Det får bli någon av de närmaste dagarna. Ikväll ska jag till nyöppnad taverna för att njuta av deras omtalat läckra oxfilé. Det ska bli SÅ gott!! Ox används inte i kretensisk mat och jag är usel på att steka kött, framför allt ox, så längtan är stor.

Turister börjar dyka upp allt oftare på gator och torg, de flesta turistshoparna har öppnat, alla tavernor och café är öppna. De stora hotellen öppnar lite pö om pö. Det största i sta’n, Petra Mare, ska öppna den 7 maj.

Imorgon är det dags för lektion i grekiska igen. Hoppas vi ska ägna lite tid åt att reda ut det senaste vi gick igenom för jag får inte ihop det, men det känns som om jag är nära, nära. Det finns hopp!

Mitt i tröttheten kom en uppiggande ljusstråle i form av nyhetsbrev från UNICEF (hela texten finns här). Den gav också tröttheten ett annat perspektiv kan man lugnt säga…och begreppet helgon en annan innebörd.

Goda nyheter! I tisdags släpptes 207 barn från väpnade styrkor i Sydsudan. Frigivandet hade förhandlats fram med hjälp av UNICEF. 

– Inget barn ska någonsin behöva bära vapen och strida, säger Mahimbo Mdoe, chef för UNICEF i Sydsudan. För alla barn som nu släppts innebär det starten på ett nytt liv. Vi är stolta över att kunna stötta de här barnen på vägen mot en bättre framtid.

Under frigivningsceremonin fick barnen formellt lägga ned sina vapen och fick civila kläder. Nu får barnen vård, psykosocialt stöd och rådgivning av UNICEF och samarbetspartners, som en del av programmet för att återintegreras i sina familjer och samhällen.
(utdrag ur nyhetsbrevet)

Här är två kompisar, Ganiko 12 år och Jackson 13 år, som släpptes i tisdags (fingerade namn):

 

Ha det gott!


Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Dammigt

Igår bokade jag min födelsedag! Ja, inte vilken datum för det kan jag inte göra mycket åt, men var och vad jag ska göra. Jag har inte firat någon födelsedag sedan jag fyllde 19. Den går dock inte obemärkt förbi eftersom det är dagen då man fick den dyrbaraste gåvan av alla: livet. Så jag brukar göra något speciellt på ”min” dag och eftersom det är nolla i år ska det vara lite extra. Det kommer att bli en riktigt bra dag!

Varför jag inte firar? Ja, inte är det för att jag har nå’n sorts åldersnoja. Det är helt enkelt så att jag som barn och tonåring inte tyckte varken mina födelsedagsfester eller presenter var roliga. Jag hade väl för stora förväntningar. När det gäller åldersnoja så förstår jag inte de som menar att ”ålder är bara en siffra” eller ”man är så gammal som man känner sig”. Det verkar vara en jakt efter att vara ”evigt ung”. Livet har olika skeden med olika tjusning så varför inte njuta av dem? Och ska vi gå efter känsla så finns det dagar då jag känner mig som 95. Och på julafton är jag ganska så precis 10,5 år.

Njuta gjorde vi inte i torsdags. Då slog Sahara-damm in hela Kreta i ett gulrödbrunt moln. Så här såg det ut från min balkong vid 3-tiden på eftermiddagen:

Då kunde man ana konturerna av bergen vilka försvann helt en timme senare och då såg jag inte alla hus i sta’n som jag brukar se. Lite senare kunde jag skönja lyktorna på andra sidan bukten och inte se men höra havet. Eftermiddagen fick ett spöklik stämning då ljuset var väldigt speciellt. Svårt att beskriva och gick inte att fånga med kameran. Om du tänker dig en solnedgång då allt en kort stund färgas gult och skruvar upp den nyansen sisådär 10 gånger samt gör den lite mörkare och mer mättad så är du nära.

Jag jobbade med en översättning, men efter ett tag fick jag ge upp. Kunde inte koncentrera mig, var så fascinerad av vädret. Det var alldeles tyst i kvarteren runt mitt hus. De som inte nödvändigtvis behövde ge sig ut stannade inne. Det måste ha varit en väldigt tung dag för de som har luftvägsbesvär, speciellt äldre. På vädersajten meteo.gr kan man ta fram hur dammkoncentrationen beräknas se ut de närmaste dagarna på den ort man bor och kommunen brukar gå ut med varning för höga koncentrationer och uppmaning att stanna inne om man har besvär.

Det här var det värsta Sahara-anfallet jag upplevt här nere. Dammet där nerifrån kommer lite då och då under våren, ibland märks det men ibland ligger det så högt upp att vi bara får lite nedfall. Och förra gången, för ett par veckor sedan, var nordvästra Kreta värst drabbat, Rethymnon-området märkte nästan inget alls och hos oss var det en mild omgång. Så vindarnas styrka och riktining har stor betydelse. Och kanske också stormar i Sahara, vad vet jag.
Här finns lite foton från olika delar av Kreta. Och här kan man se hur folk skämtade på facebook. Kanske de har en poäng…kanske det var dumt att köpa en bil…

Igår lättade det något, vi fick t o m några solglimtar. Så skulle det komma regn, men det blev bara några droppar under natten. Idag har vi blå himmel med några moln, solsken och stark vind. Ett andhål innan nästa omgång kommer enligt prognosen. Jag funderade över att skotta ren min balkong idag, men tappade sugen. Ska det komma mera så känns det som ogjort arbete, jag väntar några dagar. Har inte varit nere och tittat på min bil, kanske jag inte hittar den! Allvarligt talat så gick det ut meddelande igår att man inte får spola utomhus, spola av bilar osv eftersom en stor vattenledning gått sönder väster om sta’n. Hoppas den är lagad i början av veckan.

Så gick strömmen mitt i bloggandet, jag gick till marknaden. Tillbaka för att avsluta inlägget med att berätta att imorgon är det Greklands nationaldag med parad och folk på sta’n. Håll tummarna för att vi får fint väder!

Ha en skön och fridfull söndag!

 

Vandra på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Just nu erbjudande på vandringsvecka.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Be a beekeeper and forget about yoga and other crap!

I tisdags hade jag tänkt mig en långvandring genom att kombinera 2 vandringar. Det tog inte så lång tid passade väldigt bra med busstidtabellen så jag var hemma i bra tid. Denna nya kombination blir dag 4 i vandringsveckan. Jag har börjat fundera över och planera en vandringsvecka nr 2 för de som vandrat med mig tidigare. Ska provvandra den och se om den håller ihop lika bra som jag tror. Blir mycket vandrande framöver – härligt!
Tisdagen var en underlig dag! Luften var så där märkligt tunn och klar att alla färger blir flera steg djupare och intensivare. Sådana dagar är sällsynta, i Skåne är de vanligast på hösten. Oftast går de inte att fånga med kameran, men i tisdags gick det. Jag blev förbluffad när jag såg fotona uppladdade på min flickr-sida.
Vandringsvädret är nu perfekt med bra temperatur, några lätta moln och uppfriskande vind. Det är lätt att andas och det är som om landskapet trycker ihop sig lite. Motlut känns mjukare eller märks nästan inte och pauser är bara njutning – stunden att pusta ut och torka svett är inte aktuell.
Mitt i den vackra dagen kunde jag nästan höra naturen gnälla och viskande ropa på hjälp. Det behövs verkligen regn! Naturen lider, kippar efter andan och orkar inte skaka bort allt damm. Även för oss människor börjar det bli kris. På Kreta finns vattendammar och de är nära sina kritiska nivåer. I vår damm utanför Ierapetra har sjunkna kapellet kunnat ses ovan vattenytan i några veckor. I en annan damm på ön där en by försvann ner i vattenmassorna är vattennivån nu så låg att byn ”återuppstått”!

Jag undrar när det ska fastna i min tjocka skalle om tamariskerna i september. Det hände i år igen! Jag var väldigt ledsen och sorgsen i 5-6 sekunder över att alla tamarisker höll på att vissna och dö tills det slog mig att nej, Ia, de blommar ju, det vet du. Hoppas att jag nästa år bara tänker att jaha, nu blommar tamariskerna.
(om du varit vid Medelhavet har du sett tamarisker. Det är en familj med buskar och träd, de växer gärna nära havet eftersom de tål salt vatten och salt luft. Man hittar ofta lokalbefolkning på en stol i skuggan under en tamarisk blickande ut över havet eller samtala med någon. De ser ut som barrträd, men är lövträd. Och blommorna på träden är beiga, dvs det ser visset ut. Jag hittar inga bra bilder på nätet – ska ta foto i helgen!)

I förra veckan hade vi inte ljus i vår trappuppgång. Det är både irriterande och skrämmande. Det känns inte så tryggt att ta sig upp och ner 2 våningar i mörker i marmortrappa. Jag trampade fel en gång på väg ner (i dagsljus) och föll och attans vad man slår sig hårt! Efter en lapp till hyresvärden fixades ljuset snabbt. Utom på en våning, våningen under mig. Han gjorde likadant vid ett annat tillfälle och då jag påtalade det fick jag veta att visst skulle han byta lampor där också – när de betalt hyran. Jag försökte förklara att det drabbar oss alla i huset, men det gick inte hem. Kan i och för sig bero på att han kan ungefär lika lite engelska som jag grekiska.

I onsdags var goda vänner och jag på en av mina favoritstränder. Där var det nästan vindstilla och några grader varmare än i sta’n. Vi slappade på stranden, åt lunch länge, pratade…en så’n där ljuvlig dag som man önskar aldrig skulle ta slut.

Foto: Manolis Petasis (klicka på fotot för större foto)

Min fd språklärare arrangerar ibland ”utflyktsdagar” eller vad man ska kalla dem för sina elever. Det brukar vara något intressant studiebesök och sedan lunch. Igår var vi ett 40-tal som besökte och fick specialvisning på muséet i Mirtos. Väldigt intressant om Kretas och områdets tidiga historia! Och vi påmindes om att historia är ingen exakt vetskap utan till största delen tolkningar. ”If you read or hear  ’We know’ – be aware!”.

 

 

Foto: Manolis Petasis (klicka på fotot för större foto)

Sedan berättade en biodlare för oss om bin (fascinerande djur!), biodling, honung osv. Jag som äter honung varje morgon får tydligen inte i min den äkta, rena och urnyttiga varan eftersom jag köper i butik. Det jag köper verkar inte prisvärt så jag får leta upp någon som säljer direkt. Kanske på lördagsmarknaden!
Hur som helst, han berättade också om hur hans biodlande hade förändrat honom och han håller lektioner för den som vill bli biodlare. Hans råd var att ”Be a beekeeper and you can forget about yoga and other crap”.

Så är det helg igen och denna veckan känner jag tydligt ”var blev dagarna av?”. Jag skulle kunna ge dig en saftig crime passionell att njuta och förfasas över nu i helgen, men det får vänta lite. Jag har nämligen hört en muntlig version och det som nu står i media skiljer sig på flera punkter. Vi väntar lite så klarnar kanske detaljerna. Men en saftig historia är det!

Ha en skön helg!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!


Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

 

Oroligt, lugnt och på gång

En lite märklig och ovanlig helg! Den började natten till lördag med en obehaglig jordbävningskänning. Så blev det en lugn lördag med go’ mezedes (smårätter), läskande vin och trevligt sällskap. Söndag frukost på stamstället. När jag vid ett tillfälle tittade upp från boken hade sta’n försvunnit! Bergen var borta och det mesta av Libyska havet!! Sahara-dammet och fuktighet hade ökat så pass att vi bara såg klart 10-15 meter runt om kafét. Spökligt! Obehagligt! En stund senare kom sta’n, bergen och havet tillbaka. Puh!
Resten av söndagen fick bli lugn med låååånglunch på eftermiddagen på taverna i Koutsounari, närmaste by österut.

Jag tycker det är roligt med tema här i bloggen, att skriva ett antal inlägg som liksom hänger ihop. Har funderat lite och vad passar bättre så här på vårkanten inför semestrar än några inlägg med ”turisttips”. Lite ”se och göra på östra Kreta”. Det blir givetvis personligt och kommer att färgas av mina turistögon. Jag hoppas att det ska bli underhållande och informativt på samma gång.
Önskar lite hjälp från dig! Vilka tips vill du ha, några speciella områden, något du absolut vill att jag ska nämna eller skriva om? Ge mig dina synpunkter nedan i kommentarsfältet eller via mail ia.lofquist@live.com
Jag tänker börja på onsdag med en liten inledning och geografiorientering.

Välkommen att följa med till östra Kreta!

Lite snurrigt i dammet

I veckan frågade en person som jag känt i många år om jag verkligen bor här nere nu hela tiden. Jo, det kunde jag inte neka till. Och se’n sa han: ”Don’t you ever go to Sweden? For holidays?” Då snurrade min hjärna två varv. Ett så’nt där ögonblick då alla begrepp vänds upp och ner. Det är många år se’n jag förknippade Kreta med semester, ön har länge betytt så mycket mer för mig. Det blev ett ögonblick då jag hann ikapp mig själv och kände glädje över att jag faktiskt bor här nu. Men att åka till Sverige på semester!? Visst låter det konstigt?

Så glider tankarna över till vad som är ”hem”. För mig är det så att ”hemma” är där jag är och där jag har mina viktigaste saker. Tiden har ingen betydelse, ett hotell under två veckor är också ”hemma”. Däremot känner jag mig rik som har flera platser som jag känner väl och där det finns massor med minnen och människor. Österlen, Lund, Skåne som landskap, Genève. Lustigt nog har jag börjat känna att jag bara måste besöka Genève igen. Att resa tillbaka handlar kanske lite om att komma ifatt sig själv, hitta delar av sig själv som kommit bort. Kanske bara att få minnas en stund i lugn och ro, knyta an bakåt.

Jag har skyfflat ut en massa fint damm idag, en av nackdelarna med blåsten. När jag satte mig ner och öppnade datorn så hade en av mina facebook-vänner delat en bild till alla sina vänner, men det kändes som om det var till mig för det var så mitt i prick och perfekt tajmat:

sonjaandersson

Bild: Sonja Andersson

Så nu tackar jag för mig och flyter in i helgdimman! Ha en lugn och fridfull söndag!