Författararkiv: iamittilivet

Digitalt strul och hjälpsamhetssvårigheter

Det är något ryckigt hos miss Lofquist för tillfället pga datorstrul. I torsdags kom en ny laptop nedburen av goda vänner som är här på en veckas semester. Nu installeras och uppdateras det i omgångar. Det är ju så himla tradigt och tar så’n tid. Ser fram emot att få svenskt tangenbord! Nu ska det inte längre bli fel på å ä ö!

Vi människor ska vara vänliga, respektfulla och hjälpsamma till varandra, tycker jag. De stora konflikterna i världen kan jag som individ inte göra mycket åt, men små konflikter och tanklöst gnissel kan växa. Jag kan påverka i min tillvaro och så får man hoppas att så’nt sprider sig som ringar på vattnet.

Ibland är det dock väldigt svårt att vara hjälpsam. Jag ger gärna tips och information om den del av Kreta som jag känner till och gärna om saker som är utanför de stora stråken. Jag tror att både turister och lokalbefolkning tjänar på att vi sprider ut oss mer över hela ön. Den som hittar hit till sydost och till Ierapetra kan gå en stadspromenad med mig för att se och hitta i sta’n samt få tips utanför sta’n. Och jag vill så klart ha vandrarkunder.
Men, men. Jag är med i några Greklands- och Kreta-grupper på facebook. Där kan folk fråga efter tips med mera och jag har svarat på en del, men nu gett upp. Huvuddelen av frågorna där går helt enkelt inte att besvara. Jag ska ge några exempel!

Vi ska till Kreta, Vad får vi inte missa/måste vi se/vad är speciellt/rekommenderade utflykter?
Först och främst – Kreta är en stor ö. Jag misstänker att många utgår ifrån att alla grekiska öar är små. Ta fram en kartbok eller Google maps så blir det väldigt tydligt hur stort Kreta är. Storleken gör att det är inte en ö som man betar av på en vecka eller två. Jag har massor av platser och sevärdheter kvar på den här ön och jag har varit här många gånger och jag har rest runt. På torsdag ska jag till två nya bekantskaper, men mer om det i annat blogginlägg.
Det här med ”måsten” osv förstår jag inte alls. Vad man vill se och uppleva hänger väl samman med vilka intressen man har? Till exempel om man inte är intresserad av historia så faller en bit bort. Kommer man att ha hyrbil? Är det barn med? Med lite mer information i frågan skulle det vara enkelt att ge bra svar.

Hur är vädret/temperaturen/badtemperaturen på Kreta?
Återigen – det är en stor ö. Och inte bara storleken utan också landskapet gör att vi kan ha flera olika väder på ön på samma gång. De olika bergsmassiven påverkar vädret mycket. Så en uppgift om var på Kreta underlättar!
Hur är vädret i september?
Ja, vad ska man säga om den frågan? Man kan säga som en av mina grekiska vänner: ”Vädret i september? Hur ska jag kunna veta det? Jag vet inte ens om jag lever!”. Hur brukar vädret vara skulle väl vara en bättre och rimligare fråga.
Vilken väderapp är mest tillförlitlig/har bäst väder?
Väderprognoser heter väl prognoser av någon anledning, eller hur? Vädret blir ändå som det blir och då blir man kanske besviken för det ”stämmer” inte. För mig känns frågan lite märklig eftrsom jag inte själv kollade vädret när jag var på semester. Blev det en molnig dag så passade den för nå’n utflykt jag ville göra. Eller en förmiddag på centralt kafé med en bok och folkliv.
Vandring är till viss del beroende av väder, det får t ex inte blåsa för mycket uppe i bergen eller vara för varmt. Jag har valt att använda den vädertjänst som har väderstationer utspridda över ön, bl a här i Ierapetra. Den stämmer. För det mesta.

Vi har bokat hotell X i Y. Är det bra eller dåligt?
Här hänger jag helt enkelt inte med. Borde man inte först frågat efter hotelltips i Y före bokning? Jag menar, det är så dags när man bestämt sig och bokat.
Tips på var vi ska åka/vilka öar som är värda att besöka! Vi ska åka i juni.
Den här frågan förstår jag inte alls så den bara rullar jag förbi när den dyker upp.

Tips på bra restauranger?
Vilken strand är bäst?
Var är det bra att bada?
Vilka byar är värda att besöka?
Oj, det här är väldigt svårt för det handlar om personlig smak. Jag kan tycka maten är väldigt god på en taverna, men någon annan tycker inte att det är mycket att hänga i julgranen. En by som är min favorit kan vara helt charmlös och intetsägande för någon annan.
Jag brukar berätta var tavernorna finns, hur stränderna ser ut osv så får var och en prova sig fram.

Finns det uttagsautomater?
Går det att betala med kort?
Rent spontant vill jag svara att det är självklart att det finns och att det går, men där får jag hejda mig. Vart ska personen resa? Var ska den bo – by eller turistort?
I städer och på de flesta turistorter på Kreta finns uttagsautomater. Det sätts t o m upp tillfälliga ATM, dvs de är öppna under turistsäsongen.

Var hittar vi det äkta/genuina/typiska Grekland?
Ja, det beror ju alldeles på vad ”äkta”, ”genuint” och ”typiska” står för. En del menar ”vykortsgrekland”, andra det som ligger utanför det. Det finns de som tror att hela Grekland ser ut som öarna i Kykladerna, som helt enkelt inte vet att ögrupperna har olika kännetecken och Kreta har sina egna profiler i de olika delarna av ön.

Jag skulle kunna vrida det här åt det mer satiriska eller ironiska hållet, men jag är övertygad om att hur lustiga frågorna än verkar så finns en äkta nyfikenhet bakom. Och den ska vi ta tillvara! Men tydligare och mer informativa frågor, tack! Då blir det enkelt att svara (och ge bra svar!) och också enkelt för frågeställaren att välja bland alla tips. Och slippa alla ovidkommande.

En fundering: när jag samlade ihop de här exemplen så slog det mig att det är väldigt vad människor försöker skaffa sig garantier och planera in i minsta detalj. Bilden av den perfekta semestern finns väl bara i huvudet? Vardagen och vår tillvaro styrs av så mycket tider och annat – ska det vara så på semestern också? Var blir det spontana av? Den där utflykten när man körde fel, kom till en andlöst vacker utsikt och sedan hamnade i en jättekonstig by. Eller tavernan där maten inte var någon höjdare, men där fanns en så underbart tokrolig servitör. Eller…. Det är de som blir höjdpunkterna och härliga minnen.

De bästa stunderna i livet bara händer!

Ha en trevlig helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Några trafiktips till besökare

Ja, då vad det det här med trafik som jag utlovade i förra inlägget. Nu börjar en period som jag tycker känns orolig på vägarna eftersom så många turister är ute och far. Jag har försökt sätta ihop några tips som förhoppningsvis kan hjälpa dig.

Först – Grekland anses som det värsta trafiklandet i Europa. Dödstalen i trafiken på Kreta har blivit en nationell fråga pga att den är hög och offren är unga. Avskräckt? Det ska du inte bli. Grekerna utgår oftast ifrån att den som kör hyrbil är vimsig och inte så bra på att köra bil. I alla fall inte så bra som greken själv.
Personligen tycker jag att köra bil i Italien är det värsta i Europa av de länder jag varit i, men det hjälper ju inte i detta fallet.

Du är nu i bilarnas land. Och vespornas, mopedernas och motorcyklarnas. Om du går eller cyklar på landsväg så var beredd på att trafiken inte lämnar mycket utrymme och inte saktar ner. Se dig noga för innan du korsar en gata eller väg.

Nej, du har inte kommit till biltjuvarnas förlovade land. Visserligen kör de flesta som om de stulit bilen, dvs offensivt och ryckigt. Man drar på där det går och saktar in där man måste. Det offensiva visar sig bl a i att det är viktigt att köra om allt som kommer i ens väg. För att göra det så snabbt som möjligt måste utgångsläget vara i ändan på den man ska köra om. Känns det obeahgligt, blir du stressad och irriterad? Kör in till sidan och släpp förbi. Och omkörning berör även mötande trafik som måste flytta på sig om det behövs. Här finns inte ”jag flyttar minsann inte på mig!”. We are in this together!

Trafikskyltar är i stort sett samma som i Sverige. Observera att på en del hastighetsskyltar finns en underskylt som indikerar regn och under den finns en annan hastighetsskylt. Arrangemanget betyder att vid häftigt regn är den nedersta hastigheten den högsta tillåtna.

Vägskyltar till byar osv står oftast med både grekiska och latinska bokstäver. En skylt som du ska titta noga efter om du vill hitta pärlor är denna text:

ΠΑΡΑΛΙΑ    eller    παραλία  (betyder strand)

Se upp med vespor, skotrar och liknande. Är det en turist som kör så ta skydd, är det en grek så släpp fram honom. Om du inte gör det så kommer han att ta sig fram i alla fall medelst slalomkörning och risken är stor att han kommer på din vänstra sida och svänger höger eller tvärtom när du ska köra rakt fram.
Se upp med gamla, buckliga, små pick-uper! De framförs av äldre män som svänger när och var de alltid gjort oavsett om det är på National road eller en grusväg.

Några saker är samma som i Sverige:
– använd aldrig blinkers! Det är bara dumt att avslöja för andra vart du är på väg.
– att passera heldragna linjer eller spärrområden har ingenting med trafikregler eller säkerhet att göra. Det är bara en sorts street art.
– såsa inte vid trafikljus, allra helst ska du köra strax innan ljuset slår om.

Några saker är inte som i Sverige:
– här gäller inte att JAG ska fram och jag ska fram NU. Blir det rörigt i en trafikkorsning så söker man kontakt med varandra, tar det lugnt och bestämmer vem som ska köra först.
– du kan parkera i lugn och ro utan att alla sätter sig på tutan. Alla vet att nästa gång är det deras tur och grattis till att du hittade en plats. Börjar du såsa och trixa kan irritationen stiga. Släpp då förbi trafiken och börja om.
– många tror att det är ok att dubbelparkera bara man sätter på varningsblinkers. Det är det inte! Det är ok att stanna till där du inte hindrar trafiken och sätta på varningsblinkers. Blir du borta för länge eller är i vägen så hör du snart en symfoni!

Varför tycker jag att det är oroligt med turister på vägarna? Av flera skäl:
– de läser kartor och diskuterar var de ska ta av. Så börjar de sänka farten och vingla lite fram och tillbaka eftersom de har annat för sig. Stanna och läs karta!
– de ser en fin utsikt, ett charmigt hus och stannar precis där. Mitt i en kurva? Men det gör väl inget, vi ska bara ta ett foto. Nej, nej! Kör fram en bit, stanna på en vettig plats och sedan får ni faktiskt bemöda er om att gå några steg.
– mycket att titta på? Stanna ofta, skiftas om att köra. Och släpp fram bakomvarande – alla är inte på semester…
– de hyr fordon som de inte kör annars, t ex jeep, fyrhjuling. Dessa fordon ska sedan framföras på vägar som de inte är vana vid. Populärt är också att köra öppen bil där solen gassar rakt på de semestrande hjärnorna som långsamt överhettas och smälter. Ok, du är på semester, men ha lite säkerhetstänk nedpackat i bagaget.
– kör inte fortare än trafiken runt omkring! Vi blir inte imponerade, tvärtom.

Ibland hamnar man på små, smala vägar eller kör in i en by. När det gäller byar är det oftast smartare att stanna utanför och gå in för att strosa i gränderna. Men om det är smalt och du får möte – kör så långt ut till kanten som möjligt och stå still! Kretensarna är urjävligt skickliga på att manövrera med små marginaler. De fixar det!

Rädd för att köra i städer? Parkera i utkanten och ta buss eller taxi in!

Tycker du att alla förare pratar i mobil? Korrekt iakttagelse, men det är faktiskt förbjudet. För några månader sedan höll en person på att hamna i havet här i Ierapetra. Föraren satt och pillade på mobilen och reagerade inte förrän framhjulen rullade av piren. Kunde gått väldigt illa!
När det gäller böter har jag hittat en aktuell sida där du kan läsa mer: speedingeurope.com. Värt att notera är att betala inom 10 dagar så halveras beloppet!

En annan sak som du kanske reagerar på är att detta folk som sägs älska sina barn över allt annat oftast inte visar det i bilen. Bilkuddar? Säkerhetsbälte? Går bra med ståplats mellan sätena eller att sitta oskyddad i ett knä i framsätet. Jag slutar nog aldrig att förvåna mig, för mig är det så inkonsekvent. Och korkat.

Dags att tanka? Kör in på macken, men det är inte du som tankar utan det gör personalen. Kört slut på bensin mitt i natten? Ledsen, det är väldigt svårt att hitta nattöppna bensinmackar. Bensinpriset? Jag vet inte om det är dyrare eller billigare än i Sverige, men i förra veckan kostade 1 liter bensin strax över 1,6 euro.

Och se upp med ”helförsäkring” på hyrbilar! Oftast är däck och underrede undantagna. När jag hade min bilolycka 2015 hamnade firman och jag i en långdragen diskussion vilket är en annan historia, men underredet hade fått sig en rejäl smäll.

Ja, jag vet inte vad jag har glömt, men det går bra att skriva tillägg eller frågor nere i kommentar!

Och skulle olyckan vara framme eller du behöver hjälp så titta efter skyltar med den här texten:

Hoppas du inte blivit avskräckt! Hyr bil, ta det lugnt, var lite förståndig och du får se och uppleva så mycket mer!
Till sist vill jag önska trevlig semester och Καλό ταξίδι!

Vandra med mig på Kreta – tryggare än att köra bil!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Magi både här och där

Ibland önskar jag mer magi i min tillvaro. Så’n där som magiker och trollkonstnärer sysslar med. De ber en att tänka på något, t ex en siffra, och vips vet de vad man tänker på. Eller får saker att försvinna för att se’n dyka upp någon annanstans eller i annan form. Fascinerande och märkligt. Jag tänkte igår att om jag tänker väldigt mycket på en viss sak när jag håller på att somna så skulle det liksom vara ordnat på morgonen. Någon skulle ha viftat med ett spö eller skakat ett tjusigt tygstycke eller hur de nu gör. De skulle ju dessutom få flera timmar på sig, det får man väl säga var generöst?
Jag gillar inte att gå i affärer och inte att shoppa kläder, men vissa saker är värre än andra. Det jag önskade var att jag skulle vakna iklädd bikini (och några kilo lättare om det inte var för mycket begärt?). Jag vaknade i samma grå t-shirt som jag krupit till sängs med (och inga kilo lättare!). Ingen magi där inte! Det var bara att ta tjuren vid hornen idag och gå och prova. Ljuset och spegeln hemma hos mig är betydligt mer förlåtande, det är allt jag har att säga.

I dagarna har jag tömt den sista köpta vattenflaskan och kör numera med filter i en bringare. Det är många år se’n jag slutade köpa vatten på flaska i Sverige (fullkomligt onödigt i ett land med ett av världens renaste vatten), men här har jag inte tyckt om smaken. Givetvis är jag bortskämd från Sverige. Mitt främsta skäl är inte att minska mitt bidrag till plastavfall utan att slippa bära hem flaskorna och att använda det vatten som redan finns i kranen. Och det lilla filtret är ren magi – vattnet blir gott!
Kanske inte så smart att börja med detta nu när vi har kris med vattnet. Nu vore det kanske smartare att köpa vatten så att vi inte tömmer reservoaren. Hur man än gör så har man ändan bak…
Angående plastavfall – vi betalar för plastkassar och slutar köpa plastflaskor för att se’n luta oss tillbaka och känna oss duktiga!? Nästa gång du handlar så titta ner i din miljövänliga kasse – hur många varor är plastförpackade? Jag bara undrar.

Traditionella kretensiska stenhus är magiskt vackra. Nyare hus kännetecknas ofta av ljusa pastellfärger som gult, aprikos, rosa, grönt. Nu verkar det ha kommit en ny trend: fler och fler hus kläs med sten av olika slag och i olika mönster. En hel del av de nya stenbeklädnaderna ser dessutom lite konstgjorda ut. Det blir så fel och malplacerat. Ungefär som att klä en mexitegelvilla med korsvirke. Lite sorgligt och inte rätt mot de gamla fina husen. Jag önskar ofta att de kunde tala. Det hade varit magiskt!

Gårdagen

Igår vandrade jag och det underliga var att det redan efter en halvtimme kändes jobbigt. Vi har ju ovanligt varmt för årstiden, men det kändes konstigt på något sätt. Ungefär som om jag gick bredvid mig själv. På eftermiddagen kom förklaringen när jag stannat för att pusta för då mullrade det rejält. Mörka moln kom seglande från Dikti-massivet. Jag önskade att de skulle vänta tills jag kommit fram till bilen. Det känns inte så bra att stå oskyddad uppe i bergen i åska, men de försvann ut över Mirabello-bukten. Synd, för ett skyfall hade varit bra och skönt. Visst, regn ska komma långsamt, men nu är vattensituationen så’n att det kvittar hur det kommer bara det kommer. Fast i måndags fick vi 0,2 mm – ren magi!

Våren är slut nere vid kusten, försommaren har tagit över. Det finns några sista vårskälvningar kvar högre upp. Olivblommorna har börjat vissna vid kusten, högre upp har inte alla olivblommorna slagit ut än. Annars är allt utslaget och de flesta blommorna har tackat för sig. Jag känner mig faktiskt lite lurad på våren. Den kom så tidigt, var alltför varm och hade så bråttom. Om värmen fortsätter att stiga så blir juli-augusti urjäkliga. Bara att bita ihop och se fram emot eftersommaren och hösten. Då andas vi ut, börjar leva igen, de första regnen väcker naturen till liv. Det är en lika magisk tid som våren!

Ibland dyker det upp märkliga saker när man kopplar bort hjärnan och den får jobba på egen hand. Igår var det mycket gammalt som poppade upp, ett tag hade jag nästan min far med mig (han dog 1996) på vägen. Funderade också över firman och kom fram till ett beslut grundat på erfarenhet. Jag kommer inte att vandra fler gånger med någon som inte har rejäla och ändamålsenliga skor. Det står på en del hemsidor hos andra arrangörer att de nekar kund som har olämpliga skodon. Jag förstår nu varför de skriver så. Om inte folk kan tänka själva så får jag göra det åt dem innan det händer någon olycka.

När jag närmade mig slutet och kom i en kurva kunde jag se slutmålet och då slog det mig att faktiska avstånd är ofta längre än imaginära. Kunde det verkligen vara så långt kvar till bilen? Den borde ju nästan stå efter nästa kurva…

Så nära och ändå så långt borta! Där borta i det röda…

…står Panda och väntar!

När jag körde hemåt kom jag att tänka på att nu börjar en period av osäkerhet i trafiken pga turister. Kanske jag borde blogga om trafik i nästa inlägg, en liten ”körskola”!?

Nu väntar en fridfull och, kanske, magisk helg! Ha det gott!

PS. Foton på min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Jubileum, historia och minne

Jag tänker knyta an till mitt förra inlägg (som du hittar här) där jag bl a skrev att ”Jag får historiska vingslag i alla fall med tanke på traktens historia och platåns betydelse.”. Jag har nämnt den i tidigare blogginlägg när jag vandrat i området: Viannou-massakern.

Är du medveten om vad det är för jubileum i år? Jag var det inte förrän för några dagar sedan. Jag tittade på Britain’s got talent när gruppen D-Day Darlings Choir gjorde entré. De hyllar med tidstypiska sånger alla som deltog i 1:a och 2:a världskrigen. Här valde de en från 2:a världskriget:

Vi var ju inte riktigt med under de två omvälvande ”händelserna” som drabbade Europa under 1900-talet – de två världskrigen. I år är det 100 år sedan första världskriget slutade, närmare bestämt 11 november 1918. Vi delar inte deras minnen, men vi är en del av Europa. Och vi tycker så klart att det är viktigt att minnas för Europas historia är en stor del av vår historia och varför vi och vårt land är som de är.

Tillbaka till Kreta. Ön var en av de platser där tyskarna var väldigt grymma under andra världskriget. Det talas ofta om Slaget om Kreta i maj 1941. Det var dramatiska dagar då tyskarna trängde tillbaka de allierade som fick lämna ön. Men hur gick det se’n?

De allierade smög tillbaka till Kreta i omgångar och lierade sig med kretensarna som hade kunskap om landskapet och de allierade hade ammunition mm. Motståndet var hårt och smart vilket retade och irriterade tyskarna. På våren 1944 kidnappades en tysk general, Kreipe, som fördes bort från Kreta till Egypten plus några andra händelser som tillsammans förolämpade tyskarna och gjorde dem vansinniga!

Men det var inte Kreipe som skulle ha kidnappats utan en annan figur vid namn Friedrich-Wilhelm Müller. Han var dock bortrest vid kidnappningstillfället. Varför ville man kidnappa honom?

Friedrich-Wilhelm Müller var general i den tyska armén. Under 1:a världskriget var han infanterisoldat, stannade kvar i armén och steg i graderna. Han fick utmärkelser, bl a riddarkors, 1941 och 1942 som befälhavare för styrkor som stred österut. I augusti 1942 blev han befälhavare över en division i Grekland (och hade andra positioner). Nu startade han en karriär som en mycket brutal person ansvarig för flera grymheter mot den grekiska civilbefolkningen.
År 1943 ledde han de tyska styrkorna till seger över de italiensk-brittiska styrkorna på Tolvöarna (Dodekaneserna). Drygt 100 italienska befäl sköts ihjäl och las i en massgrav på Müllers order då de vägrade gå över till den forna allierade parten Tyskland.
Müller hade gjort sig känd som en brutal och grym person och skulle därför kidnappas, men han var som sagt inte på plats. Tyskarna hade redan gjort sig kända för att bränna ner hus, skjuta både civila och motståndsmän och andra attacker. Kidnappningen av Kreipe och anfall med brittiska amfibieplan som slog ut ammunitionsförråd mm (ingick i en plan som involverade att inta Sicilien, men det är en annan och mer omfattande historia) samt en attack på tyska soldater utförd av motståndsman Bantouvas och hans män höjde temperaturen ytterligare och i augusti 1944 beordrade Müller hämndaktioner som blev kända som massakerna i Vannou, Anogia, Damasta och Kedros. Müller levde upp till sitt smeknamn Slaktaren på Kreta.
År 1945 var Müller befälhavare i öst där han gav upp och överlämnade sig till Röda armén. Nu skulle han kunna försvinna i ett svart hål, men så blev det inte. Han ställdes inför rätta i Grekland, anklagades för diverse brott mot mänskligheten och dömdes till döden. Han sköts den 29 maj 1947 – samma datum som tyskarna invaderade Kreta 1941.

Viannou-massakern

Den 13 september kom cirka 2 000 tyska soldater till ett 20-tal byar (öster om Ano Viannou – väster om Ierapetra). De intygade att allt var lugnt, ingen fara. Några som flytt upp i bergen återvände hem. På morgonen den 14 inleddes aktionen som höll på i tre dagar. Byarna utsattes för en ”massutrotningskampanj” av alla män över 16 år, övriga skulle arresteras. Hus brändes (ibland med människor inlåsta), folk sköts, soldaterna plundrade och stal, förstörde gröda osv. Det verkar inte ha funnits någon brist på metoder som kunde användas. Barn, handikappade och gamla sköts också. Ingen fick återvända till sin by och döda fick inte begravas. Några av de som lyckades fly tog sig upp till Viannou-platån där de några dagar senare hanns upp och sköts.

Massakern sägs vara den största räknat i antal döda under axelmakternas ockupation av Grekland. När jag vandrar här funderar jag över hur det känns att leva i ett område där det finns ständiga påminnelser om det som hände. De människor jag möter – hur många i deras familjer, släkt och vänskapskrets fick sätta livet till? I det lugna, gröna, vackra landskapet är det svårt att föreställa sig skottlossning, brandrök, skrik och skräck.
Och hur blev det efteråt för de som höll i yxan? Hur lever man vidare med sådana minnesbilder?

Idag finns ett vackert minnesmonument utanför byn Amiras där det den 14 september varje år hålls en minnesceremoni. I varje by som drabbades finns minnesstenar över de som dog i massakern.

Ett annorlunda minnesmonument är fem husskelett. Grekiska staten hjälpte invånarna att bygga hus så de fick nya hem, men dessa fem blev aldrig färdigställda.

Till sist

Det är viktigt att minnas, viktigt att lära. Men ibland kan jag förlora tron på den fantastiska varelsen ”människan”. Det som händer i krig, grymheter, terror och annat elände borde aldrig upprepas, men istället för att lära och ändra på sig satsar vi stora pengar på ännu effektivare vapen, ännu mer tekniska finurligheter för att ta död på vår egen art. Visst är det sorgligt?

Det som förenar är viktigare än det som skiljer. Lösningar större än konflikter.

Ha en bra vecka!

Källor:
– wikipedia
http://krigochhistoria.blogspot.gr/2015/06/
http://varldenshistoria.se/krig/andra-varldskriget/tysk-general-blir-bortford
https://www.cretanbeaches.com/en/history-of-crete/museums/historical-museums-and-collections/monument-and-museum-of-german-attrocities-in-viannos
– informationstavlor i området

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Wow!

Mäktigt. Fantastiskt. Tjusigt. Imponerande. Storslaget. Praktfullt. Väldigt. Kraftfullt. Tryggt. Ståtligt. Magnifikt. Jag kan fortsätta ett tag till. Andlös. Gripen. Betagen. Hänförd.
Jo, det blev den där vandringen igår, den som jag funderat på länge, men tänkt att den var för lång och krävande. Nu är det gjort! Men vi börjar från början.

Allra först lite fakta. Jag har vandrat från Amiras upp till platån och ner igen vid två tillfällen, men detta var alltså första rundvandringen. Jag vandrade från Kefalovrisi – Kato Symi – Viannou-platån – Kefalovrisi. 2,8 mil tog 9,5 tim. Startade på cirka 750 m ö h, platån ligger på 1 350 m ö h. Vid den nordvästliga utgången är man uppe på cirka 1 460 m ö h. Platån ligger i Dikti-massivet, inte så långt från dess högsta topp på 2 148 m ö h.
(klicka på foton för större storlek)

Tidig morgon. Ginsten börjar blomma så det är vackert gult längs vägen. Fåglarna är som tokiga, jag rullar ner fönstret en stund för att lyssna till allt kvitter som överröstar bilmotorljudet. Tråcklar mig in i lilla slitna byn Kafalovrisi, äter frukost, förbereder det sista och så bär det iväg. Efter en stund passerar jag några hus där en ung kille kommer ut och säger god morgon. Möter lite senare en taxi och jodå, det var killens skolskjuts! Kommer fram till vägen upp till Kato Symi, stannar en stund och njuter av den stilla, tysta friden. Det är fåglarna, bina, fjärilarna och jag.

Kommer in i Kato Symi och hör ett porlande. Det första i år! Det visar sig att ett vattendrag som kommer uppifrån bergen rinner genom byn. Antar att det normala år är mer fart. Första stopp är den arkeologiska utgrävningen av Ermis och Afrodites tempel. Det är kraftigt motlut, soldis så havet syns knappt. Dramatiska bergsformationer och en härlig pinjeskog. Det finns de som påstår att östra Kreta ”är som en öken”. Jag undrar var de varit. Vi har massor med växtlighet, våra berg är inte kala som Vita bergen i väst utan klädda med buskar, träd osv. Jag tror människor skulle se sig lite mer omkring och kanske inte bara färdas längs med kusterna.

Den arkeologiska utgrävningen är tom och övergiven. Det står en liten biljettluda strax utanför stängslet, men där är ingen som vill sälja biljetter. Jag får historiska vingslag i alla fall med tanke på traktens historia och platåns betydelse. Jag hittar skugga och en bra sittsten. Nu vill benen ha vila och kroppen påfyllning av energi.

Det blir brantare och brantare ju högre upp jag kommer. Benen blir tunga. Det kommer några enstaka vindpustar och jag önskar att det kunde börja blåsa. Här uppe är luften frisk och skön. Förstår både av landskapet och kartan att jag börjar närma mig. Snart ska jag gå in på platån!

Plötsligen vandrar jag i ett landskap som är ganska platt, saknar de vanliga marktäckande buskarna och örtväxterna. Här finns istället en mängd olika lövträd och inte är de små. Jag förstår att jag är på platån, men är förvånad eftersom jag väntade mig ett öppet fält. Försöker orientera mig med hjälp av gps på mobilen – ingen täckning. Här skulle jag vilja vara fåraherde!


Stannar upp och bara ser mig omkring. Tänk, de berg som omger mig fanns här innan Medelhavet bildades. De rör fortfarande på sig, förändras av vind, getter och växtlighet. Inget är statiskt eller stillastående. Vad är jag och mitt liv i naturens och landskapets perspektiv? En liten sten i jättebygget. Här kan ingen vara självuppfylld, här kan ingen tillmäta sig själv stor betydelse, här kan man bara bli ödmjuk. Visst har våra handlingar betydelse, främst de mot andra människor, men i övrigt kan vi tona ner oss. Och njuta av att leva. Bara det är stort i sig.

Så tar träden slut och platån öppnar sig. Två fårhjordar betar i lugn och ro. Jag följer vägen vid ena kanten för att ta mig bort till kapellet. Fåglar seglar i skyn. En svag vind för med sig en underbart vacker doft, den är som parfym. Jag ser inga blommor så var kommer det ifrån? Det är som att vara på en liten isolerad ö bortkopplad från resten av världen. Vid 12:30 har jag tänt ljus i kapellet, tagit en titt på minnesstenarna, hälsat på en fåraherde och dukat fram lite lunch. Nu blir det en halvtimmes vila för benen.

Så är det dags att påbörja vandringen neråt fast den börjar uppåt. Strax innan det börjar gå neråt stannar jag och ser ner på platån.

Så lyfter jag blicken och ser mig omkring. Här står jag i närheten av Diktis högsta topp, borta i soldiset ligger Ida (Psiloritis) och jag är lika högt som högsta toppen i Thripti-bergen. Det svindlar, jag tappar andan.


Soldiset gör att utsikten blir begränsad, men det är en upplevelse i sig. När ögat inte kan förlora sig i fjärran landar det istället på den närmaste omgivningen. Detaljer blir tydliga. Bergssluttningar, stenar, träd – ja, allt bjuder på något nytt, på skiftningar och mönster. Så är den där doften där igen! Det enda jag ser i närheten är en sorts gula buskar som jag inte sett någonstans tidigare. Går fram och luktar. Där är den! Det är därifrån doften kommer!

Soldiset övergår i mer och mer moln och då blir det äcklig, tjock värme när locket läggs på. De stumma benen mår bättre efter vila och att få skifta till nedför, men fötterna är inte så pigga och glada. Värmen lockar fram nästa härliga doft – barr och kåda. När pinjeträd blir varma doftar de mycket så att gå in i en mindre skog är som att uppslukas av ett doftmoln. Det blir många långa och njutningsfulla andetag.

Sista sträckan till byn Kefalovrisi är stupbrant grusväg. Det gäller att hålla tungan rätt i mun och gå försiktigt. Det vore snopet att ramla nu efter flera timmars vandring!
Yrar runt i byn en stund, får hjälp med gränder och gator så jag kan hitta Panda. Trött, svettig, tung i kroppen, tom i skallen – väldigt nöjd och tillfreds!

Avslutningen, dvs att komma hem, stiga in i duschen, sträcka ut sig i soffan, få en kopp kaffe, ut och äta smarrig pizza med ett gott glas vin var kronan på verket. Pricken över i. Grädde på moset.

Kommer jag att vandra denna vandring igen? Nej, den var för lång och krävande, framför allt Kafalovrisi – Kato Symi – platån. Men jag har hittat en alternativ väg så kanske i november….

Ha en skön helg!

PS. Fler foton på min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

En stilla 1 maj

Idag firas 1 maj. Många tänker väl direkt på ”Arbetarnas dag” och demonstrationer, men på många platser är det främst en dag då våren firas. Så är det här i min del av världen. Jag har skrivit om 1 maj tidigare så nedan kommer en liten resumé.
För egen del är dagen idag en lugn och stilla dag, givetvis med Lunds Studentsångare lite senare. Jag samlar kraft. Det finns en vandring som länge lockat, men inte blivit av. Den mer förnuftiga delen av mig har sagt att nej, den är för lång och alltför krävande. Men nu har jag insett att jag inte får den ur mitt system förrän jag provat. Imorgon är det dags. Härligt om den fungerar, det kommer att bli en speciell upplevelse av natur och landskap, men inte hela världen om jag måste vända. Lovar att rapportera här i bloggen!

Vårfest här idag, alltså. Våren kom så tidigt i år att den nu sjunger på sista versen och i Sverige var den sen. Så vad passar bättre än ett rejält blomsterfång och det kommer här (klicka på foto för större storlek):

1 maj och Arbetarnas dag (Ergatikí Protomagiá)

Från början någon form av ”vårfest” som finns kvar genom att man plockar blommor, gör krans som hängs över dörren på huset. På en del platser ägnar man sig också åt drakflygning. Idag är bytavernorna smockfulla och många av dem har ordnat musikunderhållning. Det är helgdag så allt är stängt.

Först senare kom det här med ”Arbetarens dag” och demonstrationer, i år kryddad med i alla fall en strejk som jag känner till.

Kuriosa: i Grekland firas aldrig två högtider på samma dag (i motsats till Sverige där de nästan inte firas alls…). 2016 firades 1 maj den 3 maj eftersom det var påskdagen den 1 maj. Så då var allt stängt den 3 maj också!

Jämförelse mellan här och där

Valborg i Skåne betyder att det eldas – i Grekland har man ”eldhoppning” på en del platser.
”Sjunga maj” gjorde vi genom att gå från hus till hus, men det görs nog inte längre – här finns något liknande på vissa orter.
Stor demonstrationsdag i Sverige – inte så stor här och det har kommit senare. Antar att det hänger samman med hur ett land utvecklas. Sverige har gått från jordsbruksland till industriland och fick då en arbetarklass och arbetarrörelse. Här i Grekland är inte den utvecklingen lika dominerande eftersom landet i stor utsträckning är ett jordbruksland. Här är dagen däremot en vanlig strejkdag.

Sedan blir det lite mer blandat mellan svensk midsommar och grekisk 1 maj!
I Sverige gör vi blomsterkransar till midsommar – här görs de idag, hängs över ytterdörren till den 24 juni då de ska tas ner och brännas vid sommarsolståndet.
Sju sorters blomster och inte yttra ett ljud på midsommarnatten i Sverige – på de egeiska öarna gick flickor i gryningen på 1 maj till brunnarna med de blommor de plockat och fyllde kärl med vatten. Kärlen skulle sedan bäras hem under tystnad.

1 maj var en av minoernas två nyår (den andra i oktober). Senare under antiken blev 1 maj en dag för blomsterfestivaler, inte så olikt vårt firande av blomster under midsommar. Dagen är också en av de tre helgdagar här som inte har religiöst innehåll (de andra är nationaldagen i mars och ochi-dagen i oktober).

Till sist – ha en skön 1 maj!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Utflykt och jubileum!

Pust och stön! Vi har fått en liten värmebölja med junitemperaturer. Vad sägs om att plötsligen ha över 29 grader? Inget vidare. Vi hade det i onsdags. Man hinner inte med varken psykiskt eller fysiskt när det rusar på det sättet. Men så är det med vårväder!

Ingen vandring denna veckan utan idag stack Panda och jag till Agios Nikolaos. Där är säsongen igång, i stort sett allt är öppet. Folk här och där på stränderna, ”ringmärkta” och omärkta turister på sta’n. Jag strosade bort från bottenlösa sjön (som inte är bottenlös) och där i gränderna var det lugnt och stilla. Funderade över hur man kan bosätta sig i AN när man blir pensionär. Jag menar, en sluttande och kuperad ort – hur går det när höfter och knän säger ifrån? Då säger man kanske som Peter Dalle i Lorry: ”Tänkte inte på det!”.

I hamnen låg det trålare, minsann! Så stora båtar har vi inte i Ierapetra.

Jag åt på en av mina favoritrestauranger så det blev underbart god pasta med sparris och räkor i vin- och parmesanost. Jo, jo! Är det jubileum så är det!

Så sa jag ”hej då, vi ses i höst!” till Agios Nikolaos. Där tar nu turismen över och det blir som en marknadsplats där kommersen går på helfart. Skönt att styra mot sydöst!

På vägen hemåt körde jag ner på en liten väg i Istro för att leta upp ett kapell och landade på en fin strand! Bara en handfull människor. Det gäller verkligen att ha ögonen öppna för skyltar med ”Beach” eller ”Paralía”. Jag kan tänka mig att det är en perfekt strand om man har barn. Fri sikt, ingen blir störd av att barnen rusar runt och letar stenar och snäckor. Och en liten lekplats vid sidan om parkeringen.

Vad är det för jubileum, undrar du kanske. Jo, för 4 år sedan la jag ikväll ner det sista i mina två resväskor. Bostadsrätten var såld, bohaget sålt och bortskänkt, några flyttlådor och en fåtölj placerade i magasin, sagt ”hej då” till folk. Imorgon för 4 år sedan blev mitt beslut verklighet, då åkte jag till Kastrup och på Atens flygplats skrev jag detta inlägget.

Ångrat mig? Icke! Imorgon fortsätter jag fira!

Ha en skön och fridfull helg!

PS. Foto från dagens utflykt finns på min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Stora och små helgon samt lite vårtröttigt

Ibland är man trögare än trög. Eller åtminstone är jag det. Igår stod jag utanför super market lika förvånad som de övriga 23 april jag varit här. Skjutdörren rörde sig inte, bageriet på hörnet hade jalusin nerdragen, fiskeaffären var tom och tyst. Ändå var jag förberedd eftersom jag läst på nätet att dagen skulle firas i huvudkyrkan och på söndagen sa alla ”Xronia polla” (ordagrant ”år många” – en hälsning som fungerar vid alla högtider) till varandra. Så jag visste ju så väl att det var namnsdag för stadens skyddhelgon Agios Georgios, men jag kan tydligen inte få in i min skalle att det är som en helgdag, dvs allt är stängt.
Lyckligtvis hittade jag en liten mini market så jag kunde i alla fall handla det allra viktigaste och slapp svälta!
Och jodå, Agios Georgios är på svenska Sankt Göran.

Blåsten la sig igår, den städade bort Sahara-dammslocket så jag spolade balkonger, jalusier, möbler och myggnät. Blev lite fönsterputs som avslutning. Så skönt att bli av med allt det rödbruna dammet!

Jag har krockat med någon illvillig bakterie eller bacill eller så är det bara en släng av vårtrötthet. Känns som om jag både tänker och går i tuggummi. Vilar och läser (har du läst något av Mo Haydar? Inte? Gör det!). Tror att det jag behöver är universalmedicinen som hjälper mot allt: vandra. Det får bli någon av de närmaste dagarna. Ikväll ska jag till nyöppnad taverna för att njuta av deras omtalat läckra oxfilé. Det ska bli SÅ gott!! Ox används inte i kretensisk mat och jag är usel på att steka kött, framför allt ox, så längtan är stor.

Turister börjar dyka upp allt oftare på gator och torg, de flesta turistshoparna har öppnat, alla tavernor och café är öppna. De stora hotellen öppnar lite pö om pö. Det största i sta’n, Petra Mare, ska öppna den 7 maj.

Imorgon är det dags för lektion i grekiska igen. Hoppas vi ska ägna lite tid åt att reda ut det senaste vi gick igenom för jag får inte ihop det, men det känns som om jag är nära, nära. Det finns hopp!

Mitt i tröttheten kom en uppiggande ljusstråle i form av nyhetsbrev från UNICEF (hela texten finns här). Den gav också tröttheten ett annat perspektiv kan man lugnt säga…och begreppet helgon en annan innebörd.

Goda nyheter! I tisdags släpptes 207 barn från väpnade styrkor i Sydsudan. Frigivandet hade förhandlats fram med hjälp av UNICEF. 

– Inget barn ska någonsin behöva bära vapen och strida, säger Mahimbo Mdoe, chef för UNICEF i Sydsudan. För alla barn som nu släppts innebär det starten på ett nytt liv. Vi är stolta över att kunna stötta de här barnen på vägen mot en bättre framtid.

Under frigivningsceremonin fick barnen formellt lägga ned sina vapen och fick civila kläder. Nu får barnen vård, psykosocialt stöd och rådgivning av UNICEF och samarbetspartners, som en del av programmet för att återintegreras i sina familjer och samhällen.
(utdrag ur nyhetsbrevet)

Här är två kompisar, Ganiko 12 år och Jackson 13 år, som släpptes i tisdags (fingerade namn):

 

Ha det gott!


Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Nyhetsbulletin

Sahara-damm bort – nu viner det kring knuten! Vi är uppe i vindbyar på strax över 22 m/s. Det forsar in ren, frisk luft. Det är härligt! Igår vandring med vandrarkund från England. Då hade vi mer lagom vind och fick en ljuvlig tur.

Dags för en titt på vad som händer och sker. Den är som vanligt inte heltäckande och påstår sig inte vara objektiv. Det som händer överallt i världen som mord, misshandel, drogbeslag, inbrott, trafikolyckor med mera tas inte upp såvida de inte på något sätt utmärker sig. Vill du knyta an till förra nyhetsbulletinen så hittar du den här, men jag täcker inte upp hela perioden mellan det inlägget och detta. Denna bloggen är inte först och främst en nyhetsrapportering.

Källor: neakriti.gr, radiolasithi.gr, hxonews.gr, ekathimerini.com, theguardian.com

Grekland

Samtalen mellan Grekland och FYROM om namnet ”Makedonien” har nästan avstannat. EU-kommissionen har gått ut med en rekommendation att samtal om EU-medlemskap för Albanien och Makedonien påbörjas. Om detta är ett försök att sätta press på en lösning på samtalen om namnfrågan eller bara en slump av sorten ”bad timing” står skrivet i stjärnorna. Medlemsstaterna måste säga ja till att samtal påbörjas och när det gäller Makedonien kommer Grekland att säga nej. Dagen efter att rekommendationen blivit offentlig sa Grekland att namnfrågan är långt ifrån en lösning. Vidare gjorde utrikesminister Kotzias klart att Makedoniens närvaro vid NATO-mötet (Makedonien vill bli medlem i NATO) i juli inte är aktuellt så länge namnfrågan inte är klar. Det tycks som om läget är i stort sett låst och att Grekland ställer ovillkorliga villkor.

Så har vi konflikten eller spänningen mellan Turkiet och Grekland. Man måste nästan följa vad som händer mer kontinuerligt än i enstaka sammanfattningar som denna. Det är som en dålig tennismatch där det aldrig kommer något avgörande, det tar liksom aldrig slut. Det är utspel, incidenter, beskyllningar, höga toner, påtryckningar som visslar i luften. Jag ska göra ett försök att punkta de senaste händelserna:

  • Ett militärflygplan, Mirage, störtade utanför Skyros. Genast misstänktes sabotage, men det visade sig vara en olycka. Vad jag förstår är det inte den första incidenten och olyckan i Grekland med den typen av plan. Några ungdomar har därefter placerat grekiska flaggor på 5 kobbar kring Fournoi för att hedra piloten. Detta irriterade Turkiet som tolkade det som en provokation.
  • Turkiet har uttalat att ön Imia/Kardak, dess luftrum och vatten är turkiskt territorium. Grekland svarade med att båda länderna måste följa Lausanne-fördraget från 1923, överenskommelsen mellan Italien och Turkiet 1932 och Paris-fördraget från 1947. Grekland säger sig följa internationell rätt och skydda sin suveränitet. Givetvis delar inte Turkiet, som inte skrivit under Lausanne-fördraget, den synen utan de vill ha tillbaka 18 öar.
  • Försvarsminister Kammenos har i ett uttalande gått så långt att han menar att Turkiet och Grekland har varit i ett krigstillstånd sedan 1974. Turkiet har vid upprepade tillfällen kränkt grekiskt luftrum och vatten. Grekland har då bara försvarat sig genom att på olika sätt stoppa och reagera på kränkningarna. Här får man vara lite försiktig, tror jag, och se till helheten. Grekland är inget offer i den här konflikten, det eldas från båda sidor.
  • President Paulopoulos har återigen kommenterat att Turkiet ska akta sig eftersom de med sina nuvarande fientligheter riskerar sina möjligheter att bli medlem av EU så länge de inte respekterar ”gränserna för såväl EU som Grekland”.
  • Turkiet har i dagarna offentliggjort att valet i november i juni i år. Det intressanta är att beslutet inte verkar komma från Erdogan utan från hans allierade Bahceli. De antas vilja ta tillvara den nationalistiska glöd som finns för tillfället i och med att Turkiet hotas från flera håll. Troligen kommer provokationerna gentemot Grekland att öka under tiden fram till valet, men vad händer sedan? Det kommer vi att få veta då.
  • EU pressar Turkiet att släppa de 2 grekiska soldater som ”av misstag” (enligt Grekland) korsade turkisk gräns för ett tag sedan. Samtidigt är de 8 turkarna (som flydde till Grekland efter det misslyckade kuppförsöket 2016 och som Grekland vägrar utlämna till Turkiet) uppe för beslut. Jag har inte hittat beslutet, men de är kvar i Grekland och ”står under bevakning”.
  • Ovanpå konflikterna mellan Grekland och Turkiet kommer spänningar mellan Turkiet och Cypern. Tidigare i år försökte Turkiet stoppa italienska ENI från att borra efter gas i havet vid Cypern. EU-kommissionen har varnat Turkiet för fortsatta provokationer gentemot Cypern då dessa kan stoppa landets möjligheter till EU-medlemskap. Men nu kommer det som i alla fall jag tycker är två väldigt intressanta ”bisaker” som visar hur ibland oväntade saker kan hänga ihop och påverka:
    Cyperns president Anastasides har vänt sig till Theresa May och bett om hjälp. Tydligen har Storbritanien bra relationer med Turkiet så han har bett henne att trycka på.
    Och de pågående förhandlingarna kring Brexit angående gränsen mellan Nordirland och Irland oroar Cypern och Grekland. Några länder, däribland Sverige, har uttalat att man ska skriva en ”lös” överenskommelse med handlingsutrymme. Andra länder menar att den måste vara tydlig, klar och reglerad för att undvika missförstånd. För Cypern, som är EU-medlem, är det oroande – hur kommer gränsen till turkiska delen att hanteras?
  • Och så finns en hel del ordkrig mellan försvarsministern och utrikesministern i Grekland på ena sidan och olika turkiska politiker på andra sidan, bl a Turkiets EU-minister Celik. Han anklagar försvarsminister Kammemos att piska upp stämningen mellan länderna.

Summering: spänningen mellan de båda länderna har inte minskat sedan min förra nyhetsbulletin utan snarare ökat. Det turkiska valet är en orosfaktor. Grekland ska stå på egna ben utan stödlån i höst vilket är en annan orosfaktor för stabiliteten i landet (här pågår diskussioner på hög nivå gällande skuldavskrivning, bl a är ”Washington-gruppen” inblandad). I Grekland manar en del politiker till nationell enighet utåt över partigränserna – det är ju val 2019… Syrien och oron i området är givetvis ett annat orosmoment. Jag uttryckte i förra nyhetsbulletinen ett hopp om att NATO skulle kunna läsa konflikten internt. Det kan vi glömma, det här har eskalerat utanför NATO.
En egen reflektion: det blir lite konstigt att Grekland hänvisar till internationella fördrag och överenskommelser när det gäller gränsdragning mot Turkiet, men inte godkänner Makedonien. Namnkonflikten har pågått sedan början av 1990 och bl a stoppat landet från medlemskap i NATO och EU.

Jag hoppas att det rapporteras om spänningen mellan Grekland och Turkiet i svenska medier!? Det som händer och kan hända påverkar även Sverige.

Nu går vi vidare: mutskandalen inom hälsovården rullar vidare och har nu även dragit in vissa politiker. Mutorna ska ha kommit från det schweiziska bolaget Novartis.

Kreta

Den korta strejken inom sjöfarten i veckan drabbade som vanligt Kreta hårt, bl a blev ett 20-tal lastbilar som skulle hämta last på ön strandsatta i Pireus. Man begär nu att det ska finnas någon form av ”skyddsfartyg” så att odlarna kan få iväg sina skördar av frukt och grönsaker.

Flygplatsen i Iraklio har genomgått en rejäl ombyggnad och det blir återinvigning den 30 april. Ombyggnaden har finansierats av pengar från Duty Shops.

Det förs diskussioner om motorväg mellan Chania och Iraklio. Jag tillhör de som tycker det skulle vara trevligt om projektet med att bygga National Road från Chania till Sitia först blev klar. På bron utanför Sitia upptäcktes för en tid sedan brister så den måste repareras även om den ännu inte använts – så gammalt är projektet! Nu har Sitia höjt rösten eftersom även reparationerna försenats! Otroligt! Kreta är en stor ö som behöver bindas ihop. Även om man med National Road bara binder ihop längs nordkusten så är det ett steg i rätt riktning, men då får man se till att bli klar i modern tid.

Greker klagar inte på greker heter det, men måttet kan bli rågat och droppen rinna över. I en by har någon stängt av en väg genom att bygga en mur och detta ska nu upp på bystämma. I en annan by anmäldes någon för att ha förgiftat 60 katter vilket visade sig vara ett större antal än vad som någonsin funnits i byn. Däremot har åtgärder tagits för att komma tillrätta med en person som husade 40 hundar i ett hus inne i byn. Man kan tycka att det säger sig själv att ljudnivå, skräp osv inte kan hålla en bra nivå. Personen ifråga lär dessutom inte ha haft tillräckligt mycket pengar eller möjligheter att ta hand om djuren.
Tre hus bort från mitt hus har en familj sin hund på balkongen på tredje våningen. Den skäller dagtid så snart något rör sig i gränderna. Nästa gång när jag försöker njuta på min balkong ska jag tänka att det kunde varit värre, det kunde varit 39 st till!

I ett område nära Chania har under 2,5 månad tre personer oberoende av varandra begått självmord. Slumpen kan ibland slå till väldigt konstigt.

En grupp kretensiska barn kom på andra plats i en internationell danstävling inom hip hop. Här är deras hemsida!

Påskhandeln i Ierapetra minskade jämfört med tidigare år. Det var ett bakslag för butikerna med tanke på att stora rean i början av året gick så dåligt. Jag hoppas att vi slipper se alltför många tomma butikslokaler i sta’n för det är så trist.

Funderar du på att besöka ön Chrissi utanför Ierapetra? Gör det så snart som möjligt. Nu börjar snart säsongen så forskare och andra har varit inbjudna till samtal med kommunen. Det ska tryckas upp information till besökare att de inte ska skräpa ner (var ska de kasta informationen?), det finns krafter som vill minska antalet besökare per dag. Det unika ekosystemet och skogen av cederträd är näst intill hotade.

Och till sist: ta det försiktigt på fest! En man dog på ett bröllop (nej, det var inte brudgummen) i Ierapetra pga att han satte i halsen!

Det var lite från mitt hörn av världen. Nu ska jag gå in i helgkoma så hörs vi i nästa vecka!

Ha en skön och fridfull helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

 

Summering i halvtid, dvs mitt i veckan

Pust – jag har äntligen deklarerat! Efteråt funderade jag över varför jag tycker att det är så besvärligt och stort. Det tog 15 minuter! Bilaga från mäklare angående husförsäljning och bilaga från revisor angående firman. Bara att fylla i rätt rutor på nätet så var det klart. Kanske är något gammalt minne av föräldrarnas flera dygns vånda och massor med papper när jag var barn.

När man bloggar så upptäcker man att de dagar då man inte tyckt att det hänt nå’t speciellt har det faktiskt hänt en hel del. Nyttigt ibland att blicka bakåt. Sedan förra inlägget har vi i ”utlänningsgänget” gjort en ny bekantskap i lördags. En svenska som haft hus i några år i en by en bit från oss. Min språklärare förmedlade kontakten. Roligt med nya ansikten!

I söndags var vi ett gäng svenskar som åt på nya tavernan La Sera i Mirtos – kan varmt rekommenderas. Jag är ju ingen större fan av byn, men för så god mat kan jag stå ut med mycket.
I måndags träffade jag ett svenskt par som hittat till Ierapetra. Vi gick en stadstur, fikade och pratade om förberedelser inför vandring på tisdagen. Tyvärr blev maken (inte min, alltså…) sjuk senare på dagen så på tisdagen var det hustrun i paret och jag som vandrade. Och det var hennes födelsedag! Jag kan inte tänka mig nå’t bättre på en födelsedag än att vandra i vackert, vårligt landskap och njuta och koppla av. Är det så’nt som kallas ”egentid”, ett begrepp jag aldrig förstått? Jag menar, kan man äga tid? Och om man kan det så är väl all min tid egen tid. Eller?
På kvällen skulle vi till en bergsby och äta, men tavernan var stängd. Vi hamnade i annan by på annan taverna så det blev en väldigt trevlig kväll i alla fall. Ibland blir det bra trots att det blivit fel.

En endagsvandrarkund hade ringt mig igår förmiddag, men jag svarar inte när jag vandrar. Gick upp till hotellet, den presumtiva kunden var inte där, jag bad hotellet framföra att det gick bra att ringa igen. Har inte hört något så jag antar att intresset inte var så stort eller något annat dykt upp. För inte kan det väl vara så att man provar en gång till en anordnare och om denne inte står i givakt så skippar man det?!

Idag lektion i grekiska och nu är vi framme vid något som jag bara måste igenom eller ge upp. Vi har haft uppehåll ett par veckor med hemläxa och jag tyckte att det flöt på ganska bra. Tills idag, alltså. Det är ett litet ord som ställer allt på ända och min hjärna vägrar samarbeta. Jag har fatsnat på detta tidigare så det spökar säkert också. Och givetvis är det viktigt för det är såååå vanligt förekommande i samtal. Jo, jo, tack för det!
Efteråt blev det ett besök hos frissan så det lyfte humöret. Och de senaste dagarna har jag möts av förvånade miner: ”Ska du fylla 60?? Nähä, du skämtar!” vilket får mig att fundera över varför man blir glad när folk tror att man ser yngre ut än man är. Jag menar, man blir ju inte så glad om någon skulle säga: ”Va? Ska du bara fylla 60?? Du ser mycket äldre ut!”. Fast när jag var 15 och kom in på olika discon i Lund utan att någon gång visa leg så var det positivt att se gammal ut…

Vädermässigt har vi Sahara-damm högt upp i luften som ger dis och äcklig värme. Det ska komma blåst någon av de närmaste dagarna, det ser vi fram emot. Förresten så spred sig Sahara-damm upp över Europa för några dagar sedan, t o m över Island och Norden! Var det kanske lite disigt i Sverige?

Jo, en sak till innan jag slutar för idag! Jag skrev om påsken att prästen knackar på kyrkdörren och att jag inte visste varför, men skulle ta reda på det. Frågade språkläraren idag som var tvungen att ringa upp en bekant! Så här är det: efter att prästen sagt att Kristus är uppstånden, läst och det har sjungits så ska han gå tillbaka in i kyrkan. Dörren är stängd, han knackar på och en dialog mellan honom och en person på insidan börjar. Och han knackar på igen. Det ska symbolisera Jesus som vill in i himlen och figuren på insidan är Djävulen. Tydligen är det så att det finns en tradition att skrämma bort Djävulen med ljud och det är en anledning till påsksmällarna. Så nu vet vi det, både du och jag.

Nyhetsbulletion kommer på fredag eller lördag. Följ gärna bloggen så missar du inget!

Nu ska jag hoppa in i duschen! Ha en bra kväll!


Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!