Kategoriarkiv: Sitia

Mot Sitia!

Då och då gör jag en utflykt till Sitia. Inte bara för att besöka sta’n utan också för att få en heldagsutflykt på vackra ön. I fredags var det dags och jag bestämde mig för att köra ”min” runda medurs: National Road – Sitia – gamla vägen mellan Ierapetra och Sitia:

Kör rundan moturs – då är den mest slående och bjuder på fina, överraskande vyer, tycker jag. Grön streckad linje – alternativ väg för den som inte vill besöka Sitia. Lila streckad linje – INTE en alternativ väg eftersom vägen mellan Stavrochori och Orino är dålig – kör inte den!!

Satte kurs mot Pachia Ammos och sedan österut. Vill man kan man göra en avstickare i Kavoussi till Kretas äldsta olivträd. Och lite senare kan man stanna på någon av ”view point” för att beundra Mirabellobukten som är som vackrast från detta hållet. Och vill man se en mycket fin liten by där det renoveras med varsam hand så stannar man till och strosar i Lastros (den minsta by jag vet som har trafikljus!). Jag stannade till i Mirsini för att ta mig upp till deras kyrka. Fin utsikt därifrån, men lugnet i byn stördes av grekiska kvinnoröster. Du vet de där gälla, höga, starka. Inte undra på att gubbarna flyr till kafenio, ouzeri el likn!

Passerade Richtis-ravinen – ett tips för den ravinsugne! Här möter du ett annat Kreta med tät, frodig grönska som i och med vattnet nästan känns som regnskog. Rekommenderas på våren då vattenfallet är som finast (magiskt med massor av trollsländor).
Efter ravinen börjar en sträcka på stora vägen som man ska köra under andra halvan av maj när oleandern står i högblom. Det är nästan en overklig känsla då, som att köra i en tunnel som smyckats bara för dig!
Strax före Sitia passerade jag skandalbygget: National Road som ska förbinda Sitia-Chania med en bred, modern motorväg, men som aldrig blir klar. Nu pågår här reparationer av en bro som byggdes för drygt 20 år sedan, men som inte använts utan bara väntat på att National Road ska ”hinna ifatt”. Bron uppfyller inte dagens standard och regler.

Vill du inte besöka Sitia så kan du strax före Sarantapichos ta till vänster mot Piskokefalo (den gröna streckade linjen på kartan ovan). Men jag fortsätter och kör in i lilla Sitia som är Kretas sjätte och minsta stad. Strosade på den fina strandpromenaden (turistbyrån ligger ungefär mitt på), kände att det var dags för någon fika. Undvek ställen med apollos logga och hamnade på ett café där jag fick crepes och kaffe till ett mycket lägre pris än i de större städerna och i turistorterna.
Forfarande finns en hel del butikslokaler lediga längs med de gatorna och det känns lite trist. Jag fortsatte så högt upp jag kunde komma i gamla sta’n och beundrade utsikten. Tog mig sedan ner i slalom med kameran i högsta hugg.
Svettig sökte jag svalka ute på pirerna och då upptäckte jag att jag haft lite fel om hur Sitia ser ut, hur sta’n brer ut sig i sin lilla bukt. Om man står med näsan mot land så har man gamla sta’n på höger sida som klättrar uppför den branta sluttningen. Rakt fram ser man nästan ingenting av sta’n för där är det platt så nyare bebyggelse och olika stora varuhus sträcker sig inåt land. Och till vänster ligger den långa sandstranden och några hotell. Sta’n tippar alltså lite åt ena sidan!

Fint på piren, men sorry Sitia, vi var först!


Jag tycker om Sitia, men skulle jag kunna tänka mig att semestra här? Ja, Skulle jag kunna tänka mig att bo här? Nej, Sta’n är alltför liten och läget längst ut på Kreta är för mig lika hopplöst läge som Chania eller Paleochora. En liten minisemester här i höst har börjat ta form på min planeringsavdelning, men då kommer jag att koncentrera mig på deras Geopark. Sitia är så kloka att de sedan några år tillbaka marknadsför hela kommunen i form av bl a Geopark med olika aktiviteter som cykling, klättring, bilrutter, grottor, historiska platser, vandring. De vill inte bara ha turister till sta’n och de vill locka fler grupper än sol- och bad. Och de gör fantastiskt fina videofilmer – titta på youtube på kanal ”Visit Sitia”. Här har min egen stad en hel del att lära! Och ja, andra också för den delen för att sprida turismen över ön.

Dags att styra hemåt längs gamla vägen så jag tar av i Piskokefalo. Stannar ofta och tar in vyer, bergsformationer, raviner, odlingar, byar på sluttningar. En del träd börjar få lite svårt att hålla sig riktigt gröna detta torra år, men jag undrar igen över de som påstår att östra Kreta inte är grönt utan som en öken. Plötsligen seglar en rovfågel ganska lågt en bit framför bilen. Vill den visa vägen? Kanske bara säga ”välkommen!”?

Stannar och strosar runt i byn Skordilo. Två kapell, men inte många hus är bebodda. Den äldsta delen av byn ger en bild av förr då det mellan husen bara var gångar breda nog för en lastad åsna. Det är så här det är i många grekiska byar, de avfolkas. Och det slår givetvis hårdare och tidigare i avlägsna trakter som t ex bergen på östra Kreta. (har skrivit om avfolkningen i ett tidigare blogginlägg: Ett land i spännande förändring)

Försöker mig på en avstickare till Kato Kria, men vänder innan byn pga att vägen är smal och hålig. Som belöning för försöket får jag den mest underbara vyn! De som bor i den lilla byn borde betala lyxskatt – så vackert är det!

Efter Chrisopigi försöker jag mig på en väg mot Agios Stefanos. Det börjar bra, men vägen blir smalare och stenigare så jag vänder. Passerar Stavrochori och Panda glider snyggt ner till kusten.

Ännu en underbart fin dag! En härlig blandning av landskap, natur, byar och stad. Ibland helt andlöst och så stilla. Det gäller att njuta innan fler drar sig hitåt för att också få njuta!

Det talas mycket om ”island hopping”, men jag skulle vlija mynta ett nytt begrepp: ”village hopping”. Ta ut en tur på kartan, stanna i olika byar, strosa, koppla av och njut. Du får se mycket av området och lära dig desto mer! I nästa blogginlägg kommer min strandinventering, men efter det ska du få tips om ”village hopping” i närheten av Ierapetra!

Ha det gott!

PS. Foton från turen uppladdade till min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Ljus dag och mörk natt

Igår tog jag och en nybliven svensk pensionär bussen till Sitia. Jag har aldrig åkt buss dit utan kört eller åkt bil. Fördelen med att åka buss är att man kan se sig omkring mer och sitter högre upp än i bil. Omgivningen blir annorlunda, man ser ”nya” saker.

I Sitia hade vi inga konkreta planer mer än att strosa runt och ha en skön dag. Vi började med affärsgatorna. Du som är på Kreta – sommarrean har börjat (kanske i hela Grekland)! Upp till 70 % nedsatta priser!
Mitt sällskap snubblade nästan med en gång över en fin klänning i härlig aprikos. Jag var frestad att ta upp i börsen i en delikatessbutik, bl a köpa några flaskor gott vin. Men bära runt dom resten av dagen i över 30 graders värme…..nja, sååå intresserad och frestad var jag inte.

Fika med crepes avnjöts vid ett bord där det fläktade lite och det var skönt. Turistbyrån nere på strandpromenaden var märkligt nog stängd, vi tänkte kolla om det var nå’t på gång i sta’n och få en stadskarta. (Sitia har en bra hemsida). Satte kurs mot borgen där sällskapet inte varit, stretade oss upp för de branta gatorna. Tyvärr kom vi försent, borgen är öppen 8:30-15:00 (stängd måndagar). Den används nu på sommaren till bl a teaterföreställningar, låter spännande.

Nu var sällskapet i stort behov av ett dopp och jag av att få sitta ner smuttandes på ett glas iskallt vin. Vi hade ingen riktig koll på klockan vilket i alla fall jag tycker är ett tecken på att man verkligen slappnat av. När vi beställt middagsmat upptäckte vi att det var lite snålt med tid. Och snålare blev det. Vi fick maten i kasse, satte fart mot busstationen och hann med bussen 17:30. Vid 20-tiden blev det middag på min balkong. Skön dag!

För den som är pigg på utflykt: på morgonen åkte vi Ierapetra – Sitia via Makrygialos. Hem åkte vi Sitia – Iraklio men hoppade av i Pachia Ammos och tog bussen Agios Nikolaos – Ierapetra. Så vi fick åka olika vägar, det blev en riktig rundtur!

En ljus dag avlöstes av en mörk natt. Starka bilder där människor tog över militärfordon, ställde sig framför tanks. En live-kamera visade hur folk samlades på bron vid Istanbul, de slängde sig ner vid skottsalva, reste sig igen och buade, kastade sig ner igen vid ny skottsalva men reste sig igen. På något sätt blev det skrämmande och sorgligt men samtidigt hoppfullt och starkt. Jag tycker verkligen om och tror på människan, vi kan så mycket mer än vi tror och är fantastiska varelser.

Vid 1-tiden i natt var jag inne på facebook för att se om där lagts ut något. Då dök ett inlägg upp från en av de fb-grupper jag är med i. Det löd ungefär så här: ”På söndag ska jag åka till [namngiven grekisk ö i öster]. Med tanke på vad som händer i Turkiet nu, ska jag vara orolig?”. Jag tror att jag läste det flera gånger, kunde inte tro mina ögon. Ibland kan det vara svårt att se allvaret i det som händer, men att tappa perspektivet så totalt….

En tanke gick också till flyktingarna som sitter fast i Grekland och väntar på att bli tillbakaskickade enligt avtalet mellan EU och Turkiet. Om landet stängs – var ska dom bli av? Ibland är det svårt att vara människa.
Och en tanke gick till vänner som är nere i sin lägenhet på sydkusten i Turkiet, men där verkade det vara lugnt. Idag har de skrivit i sin blogg att allt är ok hos dom.

En tredje tanke när jag satt här med svtplay, bbc och theguardian samtidigt var hur fantastiskt snabbt nyheter färdas. Det blev nästan i realtid (svt låg hela tiden en bra bit bakom de andra), lugnande eftersom man får veta vad som händer, men också nästan surrealistiskt.
På facebook var det sparsamt med inlägg, men plötsligen dök det upp ett om att Erdogan skulle ha landat i Aten. Kunde det verkligen vara sant? Det var det inte, men det visar på att visst är det bra med sociala medier för att sprida information, men det är viktigt att vara försiktig. Ofta är folk inte källkritiska på nätet, det är synd. Det har blivit lite av det gamla uttrycket ”har det stått i tidningen så är det sant”. Så snubblade jag över en artikel som handlar om alla felaktigheter som spreds under och efter attentatet i Nice, det är skrämmande, men nyttig läsning. Här finns artikeln.

Nu är det helgläge som gäller med ett öga på händelseutvecklingen i öster.
Ha en lugn och fridfull helg!

VANDRA PÅ KRETA!
Kickstarta hösten eller ta en paus!
Njut av landskap och natur, låt tankarna flyga, vila och få energi!

Mer information på  hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!

Vackert och främmande

Idag körde jag en av de vackraste vägar jag vet på Kreta: från Pachia Ammos till Sitia. Måste stanna och njuta av panoramavyn över vackra Mirabelloviken. Några turistbussar kör förbi, i en av dom försöker några passagerare fånga vyn med kamera genom bussfönstret. Synd att de inte stannade en liten stund. Vackra vyer, underbart landskap, massor med grönska och träd. Nu i maj vackrare än någonsin då den är inramad av prunkande ginst och blommande oleander. Det väller ut över vägen i olika färger! Tänker lite bekymrad att jag undrar var och hur nya vägen ska dras. Hoppas att den gamla vägen inte ska breddas utan får vara kvar.

Sitia är en pärla på Kreta som ligger så avsides att få hittar hit. En liten, lugn och prydlig stad som ligger fint i en vik. Så olik de andra städerna och ändå Kreta – bara ett annat ansikte på denna ljuvliga ö som har så många.

Shopping igen! Hur ofta tittar man efter butiker som säljer sänglakan? Inte så ofta som turist, får sätta på sig andra ”ögon”. Jag lyckas springa på 2 st. Får specialpaket i den ena och håller på att svimma när en familj går förbi och de pratar svenska! Inte så vanligt på denna sidan av ön och framför allt inte ända borta i Sitia.
I den andra jobbar ett äldre par, ingen kan engelska. Maken är lite småirriterad på frugan över hennes förslag för han har klart för sig vilka färger jag tycker om och inte tycker om. Och det har han. Slutar med skratt, jättebra inköp och nöjda parter.

Tog lite foto, verkar ha fått båtar på hjärnan. Men det är svårt att låta bli när havet är mörkblått och glittrande, himlen urvattnat blå, solen lyser och båtarna har ljuvliga färger.

Från Sitia kan man köra lite olika vägar söderut, jag tog stora vägen. Det är som att färdas över en platå fast det är inte platt, men omringat av berg. Svårt att förklara! Det händer nå’t hela tiden i landskapet. Olivlundar, vinodlingar, ginst, träd…alla möjliga nyanser!

Var uppe i lägenheten och plockade upp alla varor. Så konstigt det är! Jag menar, jag vet att det är mina saker (jag minns fortfarande att det är jag som köpt dom och när…), men så ser inte mina saker ut. De är främmande. Imorgon ska jag flytta dit det mesta av kläder osv, då blir det nog tydligare att det är min lägenhet, att jag ska bo där.