Etikettarkiv: Utflykter

Mot Sitia!

Då och då gör jag en utflykt till Sitia. Inte bara för att besöka sta’n utan också för att få en heldagsutflykt på vackra ön. I fredags var det dags och jag bestämde mig för att köra ”min” runda medurs: National Road – Sitia – gamla vägen mellan Ierapetra och Sitia:

Kör rundan moturs – då är den mest slående och bjuder på fina, överraskande vyer, tycker jag. Grön streckad linje – alternativ väg för den som inte vill besöka Sitia. Lila streckad linje – INTE en alternativ väg eftersom vägen mellan Stavrochori och Orino är dålig – kör inte den!!

Satte kurs mot Pachia Ammos och sedan österut. Vill man kan man göra en avstickare i Kavoussi till Kretas äldsta olivträd. Och lite senare kan man stanna på någon av ”view point” för att beundra Mirabellobukten som är som vackrast från detta hållet. Och vill man se en mycket fin liten by där det renoveras med varsam hand så stannar man till och strosar i Lastros (den minsta by jag vet som har trafikljus!). Jag stannade till i Mirsini för att ta mig upp till deras kyrka. Fin utsikt därifrån, men lugnet i byn stördes av grekiska kvinnoröster. Du vet de där gälla, höga, starka. Inte undra på att gubbarna flyr till kafenio, ouzeri el likn!

Passerade Richtis-ravinen – ett tips för den ravinsugne! Här möter du ett annat Kreta med tät, frodig grönska som i och med vattnet nästan känns som regnskog. Rekommenderas på våren då vattenfallet är som finast (magiskt med massor av trollsländor).
Efter ravinen börjar en sträcka på stora vägen som man ska köra under andra halvan av maj när oleandern står i högblom. Det är nästan en overklig känsla då, som att köra i en tunnel som smyckats bara för dig!
Strax före Sitia passerade jag skandalbygget: National Road som ska förbinda Sitia-Chania med en bred, modern motorväg, men som aldrig blir klar. Nu pågår här reparationer av en bro som byggdes för drygt 20 år sedan, men som inte använts utan bara väntat på att National Road ska ”hinna ifatt”. Bron uppfyller inte dagens standard och regler.

Vill du inte besöka Sitia så kan du strax före Sarantapichos ta till vänster mot Piskokefalo (den gröna streckade linjen på kartan ovan). Men jag fortsätter och kör in i lilla Sitia som är Kretas sjätte och minsta stad. Strosade på den fina strandpromenaden (turistbyrån ligger ungefär mitt på), kände att det var dags för någon fika. Undvek ställen med apollos logga och hamnade på ett café där jag fick crepes och kaffe till ett mycket lägre pris än i de större städerna och i turistorterna.
Forfarande finns en hel del butikslokaler lediga längs med de gatorna och det känns lite trist. Jag fortsatte så högt upp jag kunde komma i gamla sta’n och beundrade utsikten. Tog mig sedan ner i slalom med kameran i högsta hugg.
Svettig sökte jag svalka ute på pirerna och då upptäckte jag att jag haft lite fel om hur Sitia ser ut, hur sta’n brer ut sig i sin lilla bukt. Om man står med näsan mot land så har man gamla sta’n på höger sida som klättrar uppför den branta sluttningen. Rakt fram ser man nästan ingenting av sta’n för där är det platt så nyare bebyggelse och olika stora varuhus sträcker sig inåt land. Och till vänster ligger den långa sandstranden och några hotell. Sta’n tippar alltså lite åt ena sidan!

Fint på piren, men sorry Sitia, vi var först!


Jag tycker om Sitia, men skulle jag kunna tänka mig att semestra här? Ja, Skulle jag kunna tänka mig att bo här? Nej, Sta’n är alltför liten och läget längst ut på Kreta är för mig lika hopplöst läge som Chania eller Paleochora. En liten minisemester här i höst har börjat ta form på min planeringsavdelning, men då kommer jag att koncentrera mig på deras Geopark. Sitia är så kloka att de sedan några år tillbaka marknadsför hela kommunen i form av bl a Geopark med olika aktiviteter som cykling, klättring, bilrutter, grottor, historiska platser, vandring. De vill inte bara ha turister till sta’n och de vill locka fler grupper än sol- och bad. Och de gör fantastiskt fina videofilmer – titta på youtube på kanal ”Visit Sitia”. Här har min egen stad en hel del att lära! Och ja, andra också för den delen för att sprida turismen över ön.

Dags att styra hemåt längs gamla vägen så jag tar av i Piskokefalo. Stannar ofta och tar in vyer, bergsformationer, raviner, odlingar, byar på sluttningar. En del träd börjar få lite svårt att hålla sig riktigt gröna detta torra år, men jag undrar igen över de som påstår att östra Kreta inte är grönt utan som en öken. Plötsligen seglar en rovfågel ganska lågt en bit framför bilen. Vill den visa vägen? Kanske bara säga ”välkommen!”?

Stannar och strosar runt i byn Skordilo. Två kapell, men inte många hus är bebodda. Den äldsta delen av byn ger en bild av förr då det mellan husen bara var gångar breda nog för en lastad åsna. Det är så här det är i många grekiska byar, de avfolkas. Och det slår givetvis hårdare och tidigare i avlägsna trakter som t ex bergen på östra Kreta. (har skrivit om avfolkningen i ett tidigare blogginlägg: Ett land i spännande förändring)

Försöker mig på en avstickare till Kato Kria, men vänder innan byn pga att vägen är smal och hålig. Som belöning för försöket får jag den mest underbara vyn! De som bor i den lilla byn borde betala lyxskatt – så vackert är det!

Efter Chrisopigi försöker jag mig på en väg mot Agios Stefanos. Det börjar bra, men vägen blir smalare och stenigare så jag vänder. Passerar Stavrochori och Panda glider snyggt ner till kusten.

Ännu en underbart fin dag! En härlig blandning av landskap, natur, byar och stad. Ibland helt andlöst och så stilla. Det gäller att njuta innan fler drar sig hitåt för att också få njuta!

Det talas mycket om ”island hopping”, men jag skulle vlija mynta ett nytt begrepp: ”village hopping”. Ta ut en tur på kartan, stanna i olika byar, strosa, koppla av och njut. Du får se mycket av området och lära dig desto mer! I nästa blogginlägg kommer min strandinventering, men efter det ska du få tips om ”village hopping” i närheten av Ierapetra!

Ha det gott!

PS. Foton från turen uppladdade till min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Studiebesök x 4

Så var det dags igen! Jag har tidigare berättat att vår lärare i grekiska då och då ordnar ”utflyktsdagar” eller vad man ska kalla det. Han organiserar då olika besök och som avslutning äter vi lunch givetvis. Vi är ju i Grekland och här kan man inte göra något utan att äta…

I onsdags hade han lyckats få ihop fyra studiebesök och tre av dem kan du ta som turisttips!
(klicka på foton för större format)

Azorias

Jag har varit där uppe under en vandring och beundrat utsikten. Det är en utgrävning av en stad från arkaisk tid och bara det att det inte är minoisk tid är intressant.
Vi hade fått tillstånd av nå’n på ministeriet att besöka, platsen är alltså ännu inte öppen för allmänheten. Chefsarkeologen Lefteris Hatzopoulos (grek-amerikan) som grävt i några år (milt uttryckt) berättade för oss. Det är alltid härligt att lyssna till riktigt engagerade människor så tiden flög iväg. Han berättade bl a att man hittat den äldsta olivpressen i Grekland!
Några timmar till med honom som ciceron hade jag inte tackat nej till, men jag tycker ju om historia och ruiner.

Jodå, det är en Fjällrävens Kånken på chefsarkeologens rygg! (foto: jag)

 

 

Information! (foto: jag)

Olivträdet

Så åkte vi till det äldsta och största olivträdet på Kreta. Det finns ett olivträd på västra Kreta som hävdar att det är äldre. Alla faktorer och omständigheter sammanvägda så är detta olivträdet utanför byn Kavousi det äldsta och största. För att få slut på åldersgnabbet finns bara ett sätt och det är att hugga ner båda träden vilket så klart vore rena helgerånet.
En företrädare för ”Cultural Association” i byn berättade om trädet. Intressant är att det finns en vänförening Kavousi i Frankrike och tillsammans håller man på att sätta ihop en ansökan till UNESCO. Man väntar svar under nästa år om olivträdet blir ett världsarv eller inte.
Trädet har figurerat i olika sammanhang, bl a under OS i Aten då vinnaren av kvinnornas marathon fick en kvist från detta olivträdet.
Det mest kuriosa är att trädets bas inte är en olivträdssort som finns på Kreta. Hur kom den hit? Vem tog hit den? Varför?
http://www.kavousi-crete.gr/

(foto: från nätet)

(foto: från nätet)

Afousa

En gammal bekant för mig. Det är en lärarkollega till vår lärare som på sin fritid arbetar i trä, bl a med svarv. Han har gjort alla övriga verktyg själv eftersom det behövs speciellt stål. Han använder olika träslag, t ex olivträd. Denna gången besökte vi inte hans verkstad utan ute i det fria visade han oss hur han ur en bit trä fick fram en vacker flaskkork. Jag blir alltid imponerad av människor som inte bara gör saker med sina händer utan dessutom vackra saker.
Det går att skriva till honom om man vill köpa något!
https://afousa.wordpress.com/

En konsthantverkare i arbete! (foto: jag)

Evotry

Vad kan man göra av vindruvor mer än vin och raki? Jo, en sorts mos som man sedan förädlar vidare till must, kakor, marmelad, godis, energibars med mera. Vinmust kan man dricka med is, men jag tycker den är god att blanda med raki!
Vid ett tidigare besök fick vi veta hur hela processen går till, denna gången var det mer förklaring utifrån de olika slutprodukterna.
Ett litet familjeföretag som man hittar på vänster sida precis när man kommer till Kavousi västerifrån.
https://www.evotry.gr/

(foto: från nätet)

Lunchen dukades fram på bytavernan Netrino uppe på ett litet torg i Kavousi. En taverna som gör god tzatziki får genast godkänt av mig. Alltihop var gott och lagom mycket. En bra avslutning!

En intressant dag, men sååå varmt! Gårdagen gick i vilandets tecken.

Ha en skön och fridfull helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Det går bra att kontakta mig för frågor och bokning hela året.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

 

Turisttips

Hemma igen i Ierapetra efter bra dagar i Skåne! Härligt väder, träffade en del vänner och firade mors 90-årsdag. Kom ner till omslag i vädret, alla pustar och stånkar över en värmebölja som tydligen började i onsdags.
Nu kanske du tror att titeln på det här blogginlägget ska handla om Ierapetra eller Kreta, men juli-augusti är ingen bra tid att vara här. Mycket bättre i Skåne så det blir en del tips utifrån vad jag gjorde under mina Skåne-dagar!
(klicka på foto för större format)

Vi börjar i Österlens huvudstad Simrishamn! Hoppa över restaurangerna på Storgatan och följ (gå eller kör) istället havet mot Simrislund. Ät hos Sjöfolket! De är mästerliga på att laga fisk och har dessutom en frestande disk så kanske du köper något till kvällen?

Välkommen till den engelska trädgården!

På väg till Kivik tycker jag att du ska ta en sväng om Svabesholms Kungsgård (där kan man bo) och den engelska trädgården. Sitt ner på en av bänkarna, koppla bort och njut av blomsterprakten. De har gjort ett fantastiskt jobb på mycket kort tid! På gården finns också något för den shoppingsugne i form av en prylbod och klädbutiken Oriental and Vintage. Känner du för lite konsthantverk så stanna till vid KAOS i S Mellby.
När du kommit till Kivik och är hungrig så är Buhres Fisk det ”berömda”, men varför inte prova Kiviks Hamnkrog? Prisvärd och väldigt god mat, bra och trevlig service!

 

Jag pendlar mellan sydöstra och sydvästra Skåne när jag är där eftersom familjen finns i öster och de flesta vännerna i väster. Då kan man välja olika vägar som t ex riksväg 11 (tråkig), kustvägen – riksväg 9, vid Mossby kan man välja riksväg 101. Och man kan givetvis köra E65 om det bara handlar om transport. Ta god tid på dig, testa småvägar, ha möjlighet att stanna vid gallerier mm. Förstummas över det vackra skånska landskapet som inte är platt – prova att cykla så får du se!

Nu har vi kommit till Lund, min förra hemstad. De flesta som kommer till Lund ser domkyrkan och inget mer. I mitt tycke är Lunds domkyrka en ganska tråkig byggnad, men medeltidsuret är värt att se. Traska runt i Lund! I de gamla kvarteren bakom Kulturen (verkligen värt ett besök!) och i gamla Nöden blommar rosor och stockrosor utanför de gamla husen vid kullerstensgator. Besök Turistbyrån och få fler tips! Se bara upp med att det i norra Lund är rörigt pga att det mycket kritiserade spårvägsprojektet börjat byggas så gator är upprivna och avstängda.

Del av statypar ”Kommer ihåg att jag såg dig”. Den andra delen? Det får du se där!

Jag lunchade gott med vän på Skissernas museum, men hade tyvärr inte tid att besöka muséet. Utanför i UB-parken finns statyer som är väl värda att ta en titt på.

Flickbadhytt?

Bada eller inte bada – det är frågan…

 

 

 

 

 

 

 

 

Så var det dags att lämna Österlen för några dagar i Ystad (nej, Ystad ligger inte på Österlen). Vi tillbringade en eftermiddag på stranden nedanför Saltsjöbaden och jag gick då en tur i sandskogen. Där finns många fina hus, roliga hus och oaser att titta på. Bäst tid för hustittande är dock vår och höst. Nu var allt så utslaget och tätt. Strosa gärna omkring bland badhytterna – finns många pärlor.
En kväll var vi på en ganska nyöppnad resturang i Per Hälsas gård som bara den är värd ett besök. Kändes magiskt att sitta och äta på Grändens mat i den gamla fina miljön.

En tur upp till Helsingborg blev det också. Från Ystad letade vi oss på småvägar genom mellanskåne som är en del som sällan nämns. Det är kusterna med sina fiskelägen och Söderåsen som får mest publicitet. Väldigt synd! Ta en tur till Fulltofta strövområde och njut!!
Vi stannade till vid Knutstorps borg och fick oss lite till livs om Tycho Brahe till bakgrunden av motorljud från Ring Knutstorp.
Väl i Helsingborg hamnade vi på Dunkers Kulturhus där vi tog del av 2,5 utställning. Jag skriver 0,5 därför att en visade sig vara så omfattande att vi hade behövt mer tid: Helsingborgs historia som också innehöll mycket om hela Skåne. De 2 var ”Miss Lyckat” och ”Shaun Tan”. Den första var intressant och rolig, den andra visste vi inget om men fick mersmak.
Efter god middag på King’s Corner skrattade vi gott åt ”Fars lilla tös” på Fredriksdalsteatern. Mycket jubileum i år: Fredriksdal fyller 100 år, Eva Rydberg firar 25 år som teaterdirektör och fyllde 75 år i juni. Jag måste erkänna att jag inte varit runt i Fredriksdals trädgård, men det står på listan. De har också julmarknad, förresten.

Ett riktigt sagoslott.

En dag satte vi kurs mot Skarhult slott utanför Eslöv. Fler utställningar lockade! ”Den dolda kvinnomakten” och ”Den goda manligheten” är 2 utställningar som vävts samman. Den förstnämnda kan man gå runt själv, den andra hade vi guide vilket var ett lyckokast. En ung historiestuderande från Lunds Universitet levandegjorde utställningen.
I en av längorna visades fotoutställningen ”Swedish Dads”. Jag väntade mig mer av fotona, men det visade sig vara texten vid sidan om som stal uppmärksamheten. Har ännu inte bestämt om jag tyckte om utställningen eller inte, men ”fotoutställning” tycker jag var lite missvisande.
Små vägar tillbaka till Ystad, vi snubblade över en liten by som vi aldrig hört talas om: Villie. Väldigt originell kyrka, vi var tvungna att stiga ur bilen för en runda på kyrkogården. Mycket historia i gamla gravstenar!

Näset, dvs Skanör och Falsterbo, är väl mest känt för stränder, party och hästtävlingar. Det är en intressant del av Skåne både när det gäller historia och natur. Titta in hos Turistcenter på Falsterbo Strandbad för mer information. De har en utsiktsplats högst upp som de behöver fundera över. Det man ser är talltoppar och om några träd här och där höggs ner för att skapa ”titthål” så borde man få en fantastisk vy!
Jag var inte där denna gången, men kan rekommendera muséet i Falsterbo för den historieintresserade.
Nere i Skanörs hamn åt vi för första gången någonsin oxkindsburgare på Lindas Fingermat – det gav mersmak!

Jag har också varit i Malmö, men de är så kända så det hoppar vi över. Dessutom har jag inga smultronställen i Malmö. Jag körde genom Trelleborg för att ta mig till Gislövs läge. En bit av Skåne som inte är så känd, men här finns bl a Palmfestivalen.

Jag skulle kunna länka till alla turistbyråer, men det blir så plottrigt. Det finns en samlingssida som heter Visit Skåne. Tänk på att samlingssidor inte fångar de mindre evenemangen, men kan vara en bra början.

Så var det dags att åka hem och jag såg till att vara i god tid på Kastrup. Du kanske tillhör samma sörjande grupp som jag, dvs de som saknar råbiff på svenska restauranger (försvann efter galna ko-sjukan)? Då ska du gå till Le Sommelier på Kastrup och njuuuuta!!! Som underhållning kan man beskåda de människor som passerar och reflektera över resor, människor och livet i övrigt!

Mycket go mad och grönskande natur i det vackra skånska landskapet. Jag hann med lite annat, bl a handla sista dagen. Det är ju en del som man saknar när man lever i ”förskingringen”. Det som inte kan transporteras får man passa på att äta på plats! Nästa gång ska 1 eller 2 vandringsdagar på Skåneleden läggas till, det var det enda jag saknade denna gången.

Nu ska jag rinna in i duschen! Ha en skön och fridfull helg!

PS. Foton finns på min flickr-sida!

PPS. Undrar du över något i Skåne så hör gärna av dig!


Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni. Det går bra att kontakta mig för frågor och bokning hela året.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Utflykt och jubileum!

Pust och stön! Vi har fått en liten värmebölja med junitemperaturer. Vad sägs om att plötsligen ha över 29 grader? Inget vidare. Vi hade det i onsdags. Man hinner inte med varken psykiskt eller fysiskt när det rusar på det sättet. Men så är det med vårväder!

Ingen vandring denna veckan utan idag stack Panda och jag till Agios Nikolaos. Där är säsongen igång, i stort sett allt är öppet. Folk här och där på stränderna, ”ringmärkta” och omärkta turister på sta’n. Jag strosade bort från bottenlösa sjön (som inte är bottenlös) och där i gränderna var det lugnt och stilla. Funderade över hur man kan bosätta sig i AN när man blir pensionär. Jag menar, en sluttande och kuperad ort – hur går det när höfter och knän säger ifrån? Då säger man kanske som Peter Dalle i Lorry: ”Tänkte inte på det!”.

I hamnen låg det trålare, minsann! Så stora båtar har vi inte i Ierapetra.

Jag åt på en av mina favoritrestauranger så det blev underbart god pasta med sparris och räkor i vin- och parmesanost. Jo, jo! Är det jubileum så är det!

Så sa jag ”hej då, vi ses i höst!” till Agios Nikolaos. Där tar nu turismen över och det blir som en marknadsplats där kommersen går på helfart. Skönt att styra mot sydöst!

På vägen hemåt körde jag ner på en liten väg i Istro för att leta upp ett kapell och landade på en fin strand! Bara en handfull människor. Det gäller verkligen att ha ögonen öppna för skyltar med ”Beach” eller ”Paralía”. Jag kan tänka mig att det är en perfekt strand om man har barn. Fri sikt, ingen blir störd av att barnen rusar runt och letar stenar och snäckor. Och en liten lekplats vid sidan om parkeringen.

Vad är det för jubileum, undrar du kanske. Jo, för 4 år sedan la jag ikväll ner det sista i mina två resväskor. Bostadsrätten var såld, bohaget sålt och bortskänkt, några flyttlådor och en fåtölj placerade i magasin, sagt ”hej då” till folk. Imorgon för 4 år sedan blev mitt beslut verklighet, då åkte jag till Kastrup och på Atens flygplats skrev jag detta inlägget.

Ångrat mig? Icke! Imorgon fortsätter jag fira!

Ha en skön och fridfull helg!

PS. Foto från dagens utflykt finns på min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Utställning x 3 plus en utflykt

I veckan har det varit dags för vänskapsturné till Malmö och Lund för att träffa vänner. Igår var det omvänt – vänner från Skanör kom ut till mig på Österlen. Härligt och roligt! Det är stunder som jag har i minnesbanken och de kan plockas fram vid behov!

Lite annat har jag hunnit med mellan besöken och tillsammans med besöken. Tre utställningar och en utflykt. Här kommer lite information för intresserad!

Kulturen i Lund

Här pågår en utställning om Hasse & Tage, dessa gudabenådade människor. Utställningen berättar om deras början, möte, produktion och fram till dags dato. Det finns också hörlurar så man kan t ex lyssna på Lindemän. Jag satt och fnissade i ungefär en timme och det finns sämre sätt att spendera tiden. Det finns svenska ”komiker” som anser att Hasse & Tage är passé, att de aldrig var speciellt roliga osv. För mig är de unika med sin blandning av samhällskritik, ordgymnastik, lekfullhet och glimt i ögat.
Och det där med passé…lyss till Inredningsarkitekt Valfrid Lindeman (en tidig Lindeman)! Han inreder ett allrum där hela familjen kan vistas som för tankarna till ”öppen planlösning”, han funderar över om man skulle kunna steka plättar på en säng om man tar bort madrassen = ”multi functional”. Och han placerar barnen i lådor under sängen vilket väl får motsvara ”compact living”. Eller Punkrockare Trindeman Lindeman som har säkerhetsnål på insidan av kinden. Och när den gnids mot tänderna blir det laddning så han kan lysa när han läser. Eller….det finns många glada skratt och tänkvärdheter!

En stor, intressant och vacker utställning är Världen på Kulturen med i huvudsak keramikföremål. De kommer från olika delar av världen och olika tidsperioder. Sverige är känt som ett land som kommit långt med IT och digitalisering. Här har det gått för långt. Inga informationslappar vid föremålen utan i varje rum finns en dator som kallas ”informationskiosk”. Där förväntas jag leta upp det objekt jag är intresserad av för att få information. Sedan kan jag gå tillbaka till montern. hitta ett annat föremål och då gå bort till datorn igen. Undrar hur det fungerar om man är flera besökare samtidigt!? Totalt misslyckat vilket var väldigt synd på en fin utställning.

Fabriken i Bästekille

Den första utställningen i sitt slag som visar fotograf Lennart Nilsson livsverk. Han var själv med och planerade den, men gick ju tyvärr bort i januari i år. Ja, vad ska jag säga om den? Jag är fortfarande väldigt gripen och fascinerad och imponerad och ödmjuk och tagen och…. Då menar jag inte främst det han blev världsberömd för, dvs sina foton av hur vi ser ut på insidan och hur ett barn blir till. Nej, åren före det. En alldeles otrolig fotograf som hade sitt alldeles egna arbetssätt och var en person som måste ha ingett ett väldigt förtroende för de han porträttfotograferade. Med den utrustning han hade under de tidiga åren har han lyckats fånga ljus och ögonblick som dagens mobilkameror och photoshop kan drömma om. Och jag kan till fullo se och förstå varför han tidigt var min fars (han fotograferade och framkallade också) idol med sitt fotograferande för tidningen Se.

En högtidsstund! Om utställningen dyker upp någon annanstans så gå och se den. Och njut!

Utflykt till Hammenhög

Vid stora genomfartsvägen i samhället Hammenhög finns en butik och trädgård som heter En liten bit av Medelhavet. Jodå, jag hade lite hemlängtan och var dessutom nyfiken. Skulle det vara dåliga kopior eller turistvarianterna? Men nej, det var gediget och original. De importerar från bl a Grekland och har en hel del vacker keramik till bra priser. Och oliver, olivolja, fetaost mm. Jag blev riktigt glad bara av att gå in i butiken eftersom det var så många färger och former som mötte mig. Jag fick en dos Grekland ackompanjerad av Marocko så nu klarar jag mig ett tag. Skulle det infinna sig mer hemlängtan får jag väl köra dit igen….
(ett tips: om du köper en saltkula så behöver du inte köpa ett litet fat att ha under. Om du använder saltkulan på rätt sätt, alltså.)

Nu sänker sig helgfriden över Österlen. Denna fredagskväll blir det inget vin med chips eller liknande. Här ska njutas kaffe och mandelkubbar! Det är härligt när längtan kan tillgodoses….

Ha det gott!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor. 
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!

 

Igår, imorgon och i juni

Det känns som om vi fått ny luft! Det märkliga vädret med äcklig värme, skurar, åska, blåst och kyliga nätter verkar ha lämnat oss. Saknad av ingen! I lördags regnade det borta i Chania och haglade i Iraklio. Lite senare träffades Sitia av en tromb med regn och hagelkorn som ställde till med en del skador. Händelserikt på nordkusten!

Gårdagens aktiviteter

Igår började vi dagen med frukost på ett större hotell i by öster om Ierapetra. Jag är inte van vid stora hotellanläggningar och har aldrig bott ”all inclusive”. Jag har bott med frukost och även med frukostbuffé, men det har helt klart varit i en annan ”liga”. Det var en stor och överdådig frukostbuffé som mötte oss. Olika avdelningar med flera valalternativ. Först blev jag överväldigad, sedan tyckte jag bara att det var osmakligt. Varför denna överdrift? Det är inte precis så att folk på semester ska ut och kroppsarbeta. Var blir resterna av? Kastas eller bärs in igen nästa morgon?

Vi fortsatte österut till klostret Moni Kapsa. Det ligger spektakulärt och insprängt i en bergssluttning. Jag har aldrig varit där, har länge velat åka dit men det ligger en bra bit från Ierapetra. Nu blev det alltså av! Klostret ser ganska stort ut nerifrån vägen så förväntningarna var ganska stora. Vid ingången stod det på porten att man skulle vara propert klädd, t ex inte ha korta byxor. Inga problem, jag krängde medhavd kjol utanpå shortsen. Tyckte lite synd om en grupp franska cyklister som anlände samtidigt som oss. De var helt oförberedda och inte läskunniga utan seglade oberört in i korta cykelbyxor. Förvånande, tycker jag. Hur svårt är det?

Jag stegade upp bakom klostret för att titta på utsikten vilket visade sig vara lite knepigt eftersom man byggt en ful mur. Jag antar att den ska skydda mot nedfallande stenar från berget.

Klostret var något av en besvikelse. Litet, inte mycket att se, slitet och jag hittade ingen frid och ro. Vi gick in i klosterkyrkan som var mörk och dyster, men där fanns gammal väggmålning och lustig vägg eftersom kyrkan och berget liksom är hopbyggt. Två munkar var hemma och den ene blev så glad över vårt besök att han bjöd på sötsaker.

Foto: Johanna Klonos

Rejäl sparbössa! Foto: Johanna Klonos

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fader Zackarias, som jag träffade på kloster söder om Ano Viannos, berättade att det var svårt med underhållet eftersom han måste dra in alla pengar själv. Och han visade mig några brister, t ex stora hål i taket i ett stort samlingsrum. Är det någon som vet om kloster är isolerade enheter eller om de har stöd från kyrkan (inom den ortodoxa kyrkan, alltså)? Skriv gärna i kommentarer nedan!

Och det finns andra kloster som är mer värda att besöka.

(foton utlagda på min flickr-sida!)

På väg hem gjorde vi bl a stopp på fik där vi pustade ut i hettan medan svetten rann som den gör i augusti. Märkliga vädertider!

Istället för att ensam njuta födelsedagshummer på ett av mina stamställen lurade jag i år ut några vänner på middagsträff. Så igår kväll åt vi mycket god mat på restaurang i by utanför sta’n och det var min födelsedagsmiddag nr 2. Fast det visste inte dom.

Morgondagens aktivitet

Jag har inte vandrat på lite mer än en vecka pga risken för åskväder. Kunde jobbat på min bok, men där har den sjuka armbågen satt käppar i hjulet. Så det är lite rastlöst kan man säga.

Nu när vädret verkar ha vänt ska det bli av! Imorgon blir det ”skolbussen” 05:45 upp i bergen för en härlig vandring. Ska pussla ihop tre delsträckor och jag tror att det kan bli bra. Håll tummarna!

Stödlånsutbetalningsdramatiken

Precis som jag förutspådde är det nu överläggningar och utspel igång inför mötet den 15 juni. Det är den heta potatisen ”skuldlättnad” som gjorde att det inte blev något beslut den 22 maj. Tsipras ska ha ringt runt och pratat med olika ledare, bl a Macron och Merkel.

Den tyska tidningen Bild hävdar att den grekiska regeringen tänker strunta i återbetalning av ränta och amortering (6,5 miljarder euro) i juli om det inte blir några skuldlättnader. Detta tillbakavisas kraftigt av regeringens talesman Tzanakopoulos och finansministern Tsakalotos. Tzanakopoulos menar att ett av hans uttalanden blivit missförstått.

Om man vill ha en fingervisning om vad grekerna tycker just nu om regeringen, stödlån, framtiden mm kan en undersökning gjord av universitetet i Makedonien ge information. Siffror och kommentarer finns här.

En annan politisk händelse den senaste tiden är att Konstatinos Mitsotakis, ledare för Ny Demokrati 1984-1993 varav premiärminister 1990-1993, dog i måndags. Det intressanta är att grekisk politik varit (och är?) styrd av några familjer. Se t ex på Pazok (Socialdemokraterna) med några generationer Papandreou och Giorgos Papandreou klamrar sig fortfarande kvar i politiken. Och vad heter nuvarande ledaren för Ny Demokrati? Jo, Kyriakos Mitsotakis vars syster också varit involverad i partiet. Visst ska personer inom samma familj kunna engagera sig politiskt, men risken finns att det blir en väldigt liten värld och många ”tjänster och gentjänster”.
De två partierna har länge varit dominerande så Syriza var och är lite av en frisk fläkt. De kan inte uträtta under, men de är i alla fall något nytt som rört om i den för en del trygga maktgrytan.

Ha en skön kväll och morgondag!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt på vandringsvecka!

 

Blåsiga dagar över

Fredag igen! Hur gick detta till? Det är som om veckan bara swischat förbi och det stämmer ganska bra. Vi har haft väldigt blåsigt och låg temperatur, framför allt nattetid. Regn och snö uppe i bergen, men här nere har vi klarat oss ganska bra. Bilder från nordkusten visar översvämningar och liknande. Som jag sagt innan: det gäller att veta var man ska bo. Nederbörd är väldigt bra och snön uppe i bergen får gärna töa långsamt så jorden kan suga upp vattnet. Och det kan ta tid. I juni 2015 svettades vi två stycken på min balkong och tittade på snöfläckar på Dikti-massivet!

I måndagskväll nere på en taverna gnällde jag över kylan. Fick då det något otrevliga och näsvisa svaret att ja, ja, vinden kommer från Skandinavien. Då gäller det att kontra snabbt så mitt svar blev att det hade inte varit nå’t problem om ni byggde ordentliga hus.

Vi är inne i den treveckors-period som föregår fastan och kallas Apokries (mer info här). Det är ett farväl till kött och festligheter så därför drar man på lite extra. Maskerader och andra aktiviteter, ganska många för barn och ungdom. Det är lite trist för mycket är väderberoende och detta är inte den bästa tiden för uteaktiviteter så en del flyttar in på skolor o likn. Hade varit roligt med lite mer liv och rörelse ute på sta’n.
I helgen som gick var det skattjakt för barn och ungdomar i gamla sta’n där jag bor så det var livligt i gränderna. Helgen som kommer är det bl a ”tipspromenad” för vuxna (barn och ungdomar får så klart vara med) och nästa söndag är det stor final med karneval. Måndagen efter, Clean Monday, börjar fastan som sedan bryts vid påsk.
Det är en del privata festligheter också under den här perioden, bl a bröllop. Under fastan håller man nämligen inga bröllop.

Igår var det ”Torsdagen för rökt och grillat kött”. Alltså riktigt köttig köttfest. Det grillades lite varstans i stan. Jag såg en rullebör (skottkärra) där man lagt lite ved och tänt på. Alla sätt är bra utom de dåliga! Jag hade tidigare i veckan, utan att tänka på det här med köttet, bestämt att gå till en av mina favorittavernor. Jag hade tur, det var inte många bord som inte var reserverade. På hemväg gick jag förbi en annan taverna som också var full.

När vädret är så blåsigt och man har en bok att skriva känner man sig lite instängd efter några dagar. Jag lyckades locka ut bilägande vän idag på en liten tur runt sta’n. Det blev nedslag i några större affärer och jag som är på jakt efter nytt diskställ kom hem med två kassar. Utan diskställ. Varför blir det alltid så?

Det har varit en tid med oplanerat Sverige-besök i januari, därefter lite att fixa och en del skrivande. Jag känner att jag är inte uppdaterad när det gäller nyheter. Ska försöka råda bot på det till nästa blogginlägg. Det jag vet är egentligen bara två saker. Grekland håller andan i väntan på nästa utbetalning av tredje stödlånet. Utbetalningen har blivit försenad (som vanligt), bl a beroende på att EU och IMF inte kommer överens om skuldavskrivning. Och bönderna har gjort som ifjol vid denna tiden. Protesterar mot skatter o likn genom att blockera vägar, hamnar och tullstationer.
Jo, en sak till! Det kanske är någon som undrar om gågatan som skulle vara klar till julhandeln är klar? Det är den inte. Fast det var ingen som sa vilken julhandel…

Som vanligt vid denna tiden är hoppet om ”den bästa säsongen” väldigt stort. Vi får väl se! Än så länge ligger bokningar för min del på samma nivå som tidigare. Kanske det är lite tidigt för bokningar från skandinaver. De är trots allt de sista som anländer på våren och de första som ger sig iväg på hösten. Charterbolagen, alltså. Reser man på egen hand är ju hela året möjligt. Nåja, vi håller tummarna!

Fredagskväll. Det blir perfekt för att inviga de nya vinglasen (som jag egentligen inte behövde, men snygga är dom!). Får nog jobba en liten stund till… Ha en trevlig helg!

DSC04343Vandra på Kreta i det vackra landskapet med enastående vyer, tystnad och lugn.
Med vandringsledare kan du koppla av, njuta samt få uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

Utflykt

Upp med tuppen igår och iväg med första bussen kl 6:30 mot Iraklio! Slumrade till lite då och då, bussen kör gamla vägen och ska stanna ofta så det tar lite tid men är en vacker tur. När vi åkte genom Malia och Hersonissos tänkte jag att å, så skönt att bo i Ierapetra! En skylt med ”God mat. God pris. Velkommen!” blev pricken över i. När det blir så turistigt att det tar över är det helt enkelt inte min grej. Och jag vet ju hur de där orterna ser ut på vintern.

KTEL, dvs grekiska bussbolaget, anpassar sig som en service till turistsäsongen så från Malia hade det satts in en extrabuss (antagligen med slutstation flygplatsen) så vi susade förbi flera hållplatser.

Jag gick in om några butiker för några ärenden, bl a ett snabbesök på H&M som öppnade i juli. Det var lika upphetsande som H&M någon annanstans, dvs trist. Jag när dock ett hopp om att kanske kunna hitta några sköna tröjor där senare i höst, trots att de inte har någon herravdelning.

Fika på stammiscafé där servitören och jag pratade grekiska, minsann! Han uppskattade nog mina försök, när han sa nå’t på engelska rättade han sig snabbt till grekiska. Liten övning i verkligheten.

Nästa språkövning blev i basaren (eller marknaden – vad man nu vill kalla den). Jag pratade med en som bl a sålde kryddor när en kvinna dyker upp och säger något på franska. Kryddmänniskan undrade om hon pratade engelska, det gjorde hon inte. Jag fick ett ryck och erbjöd min hjälp med förbehållet att jag kan lite, lite franska. Hon upprepade sin fråga och jag blev helt ställd. Världen slutade snurra, tiden stod stilla, min hjärna var tommare än en tomburk. Letade upp några franska frågeord för att försöka förstå. Jodå, det stämde. Människan stod i basaren/marknaden och frågade ”var är marknaden?”. Jag minns inte om jag sa ”här” på franska eller grekiska eller engelska, men jag pekade i alla fall neråt. Hon såg förvånad ut! ”Här?”
När hon gått tittade jag och kryddmänniskan på varandra och la upp ett gott skratt.

Något omskakad tog jag mig till dagens mål: Arkeologiska muséet. Här finns alla fynd från minoiska palats, villor och bosättningar och en bit framåt, närmare bestämt från 6 000 f Kr – 300 e Kr. Under några timmar var jag försjunken i en annan tid, men med flera paralleller till vår egen. Här några funderingar:

  • Det är som en tidsresa i utveckling som börjar med enkla föremål som sedan får enkla, stiliserade mönster. Så blir föremålen mer och mer detaljerade, mönstren tas från naturen och flera färger används, föremål blir stora och komplicerade. Allt har ett användningsområde, men människan lever inte av bröd allena – det estetiska, vackra finns alltid med. Fascinerande!
  • Från små, enkla bosättningar växer det till fler och fler mäniskor som till slut är så många att det måste organiseras, t ex distribution, lagring och ekonomiska strukturer. Kort sagt: ett samhälle tar form. Det kommer också in skiftningar av olika slag som troliga tecken på att man ville visa olika status, dvs plats i samhället, med smycken, storlek på föremål, bankettserviser osv.
  • I de första små bosättningarna avspeglas varje orts eller områdes ”layout”. T ex finns ett speciellt utseende på en kanna som bara finns i fynd i byn Vasiliki (inte så långt från Ierapetra). I och med att minoerna gav sig ut på havet och ägnade sig åt handel ökade hantverksskickligheten och tillgången på olika material (onyx, elfenben, guld, brons…). Flera tydliga tecken på utveckling av förmågor och ökad kunskap. De var bl a i Egypten, mellanöstern, nuvarande Turkiet, Cypern, Cykladerna. Det finns avbildade minoer lite varstans. De man hade kontakt med hade i sin tur kontakt med andra fjärran länder. Man gick i lära hos varandra, stannade hos varandra. De blir så tydligt att det där med att stänga gränser och ”bra karl reder sig själv” är en korkad och ofruktsam metod om vi önskar att utvecklas.
  • Minoerna hade två skrifter som ännu inte knäckts. Det känns bra, tycker jag, att det kan få finnas några hemligheter kvar. Plötsligen dyker sigill upp – användes de vid handel för att underteckna avtal? Vissa har nog använts för att trycka bilder i olika material som prydnad. Kanske också ägande?
  • Vi ska vara tacksamma över att minoerna begravde sina döda tillsammans med olika gåvor eftersom det ger så mycket information. I övrigt förstördes mycket i jordbävningar mm. Vad kommer arkeologerna att hitta om tusen år, vad berättar vi för de som kommer efter?
    Tanken blir påtaglig när jag står inför en trefotad lerbricka som är full av små, små koppar, tefat, skålar osv. Det antas att det kan vara antingen modeller inför produktion eller, håll i dig nu, leksaksservis! Jag står alltså 2016 och tittar på nå’t som ett barn lekte med si så där några tusen år f Kr. Golvet gungar! ”Tråkigt” med museum? Kom igen!
  • Jag blir förvirrad i rummen som visar minoernas ”religiösa” dyrkan. Det är så många antaganden, så många pusselbitar. Svårt att få ett begrepp om och därför svårt att förstå. Klart är i alla fall två saker: ceremonier och ritualer hade stor betydelse, även som maktspråk. Och människor har alltid trott på något oavsett vad det kallats. Själen, eller vad det nu är, ska ha sitt.

Så kommer de krigiska mykenarna och tar över, de minoer som finns kvar drar sig upp i bosättningar i bergen (precis så som man fortfarande gör vid fara, tänk bara på andra världskriget på Kreta!). Mykenarna står inte på samma nivå som minoerna så föremål utvecklas bakåt, dvs blir enklare. Det är bara palatset i Knossos som hålls igång och 1 300 f Kr faller det också ihop. Minoernas tid är definitivt slut. En högtstående kultur som gick samma väg som många andra: upp, topp, ner. Vad hade blivit om de fått fortsätta? Hur kommer det att gå för oss?
Här stoppade jag mitt besök, tar resten av muséet i höst.

En konstig känsla att stiga ut i den livliga sta’n igen med trafikbuller, butiker, gott om folk på gatorna. Jag satte kurs på Amalia’s Kitchen och fick mig en riktigt smarrig middag. Tyvärr satte dåliga samvetet igång. Har jag verkligen råd med en så dyr middag (22 euro…)? Jag fyllde snabbt i pluskolumnen på det imaginära pappret i skallen: jag använder inte smink, köper kläder när det behövs så jag är ingen ”modeslav”, har ingen bil…..ja, där stoppade jag eftersom den kolumnen vida översteg dagens goda middag!

En kort promenad med kameran blev det också, men det är egentligen för varmt för sådana övningar (foton på min flickr.sida). På vägen hem hände nå’t med bussen så vi fick byta buss, hemresan blev 30 minuter längre. Det var en ganska trött men mycket nöjd Ia som kom hem vid 20-tiden.

Iraklio har förresten kvalat in på min lista ”Var vill jag bo i mitt tredje liv?”!
(japanerna kallar pensionärsperioden för det tredje livet)

Ikväll ska jag nog gå ut och ta ett glas vin efter middagen och se om jag kan få se lite stjärnfall. Du vet väl att du tyst ska önska något när en stjärna faller och inte berätta det för nå’n? Jag vet inte om det fungerar, men det vore dumt att inte chansa!

giphy (1)

Du kan vara lugn – inga så’na här övningar på mina vandringar på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Är närvarande, vilar och hämtar kraft i naturen.
Med mig som vandringsledare kan du koppla av och släppa loss tankarna
samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!

Välkommen att vandra! 

 

Gårdagens utflykt och dagens träff

Igår bar det alltså av till Agios Nikolaos med buss. Jag har nog inte varit där så sent i början på säsongen (dvs juni) och väntade mig många turister. Det var dock förvånande lugnt och stillsamt. Visserligen inget kryssningsfartyg i hamnen, men det är ju en känd turistort. Kanske det var för varmt.

Sökte mig in i AN:s stora kyrka, men där fanns ingen frid och ro. Det var storstädning! Flera män och kvinnor fejade och putsade. Kanske där skulle vara någon speciell ceremoni fast jag misstänker att det var pga pingsten i helgen. Tänt ljus fick jag i alla fall gjort och sökte svalka i två små kapell där jag också tände ljus så nu ska familjen vara trygg.

Min plan var att titta lite i butiker och sedan strosa runt med kameran på bak- och sidogator. Priserna är givetvis högre i Agios Nikolaos (AN) än nere hos oss, men de har några butiker med lite annorlunda och snyggt utbud. En skjortklänning kallade på mig, har letat ett bra tag efter en så’n där tunn, skön att dra på mig efter duschen eller slappa i när det är varmt. Och lite senare snubblade jag på en linneklänning i ovanlig färg så jag var ju bara tvungen, eller hur?

Snurrade runt lite efter en butik som jag läst om på nätet som säljer ”suede design”. Ah, kul! Svensk design! Hittade den, men kläderna såg ut som vilka kläder som helst. Suede, som är franska, är tydligen ett företag i Italien som säljer vissa märken. Och som har en butik på Kreta i Grekland. Och igår stod där en förvirrad skånska som inte fick allt det här att gå ihop.

Strosa blev det inte så mycket, det var för varmt och sta’n är liksom inte byggd för strosa i värme. AN är som en häftig berg- och dalbana med branta gator och många trappstegsgator (de är för branta för motortrafik). Jag har många gånger undrat över hur den som pensionerar sig kan välja att bo i AN. Jag menar, krämpor kommer förr eller senare och knä och fötter är speciellt belastade. Hur är det att plötsligen bo i en stad som man inte kan gå omkring i?

DSC01825Och eftersom lutningen är så stark måste trottoarerna byggas i avsnitt och det kan bli så här höga steg emellan!

 

 

 

 

På en sidogata hittade jag det här i DSC01827mitt tycke förfärliga huset! Allt är inte charmigt och mysigt ens i Grekland.

(fler foton på min flickr-sida)

 

 

 

Snubblade på en tomt som var en utgrävd ruin och lärde mig nå’t nytt! AN är byggt på Kamara som var hamnstad till Lato (inåt land, utanför Kritsa) som jag äntligen besökte ifjol. Jag funderade i Lato över hur de ordnade transporter av varor mm, men det fick ju nu sin förklaring. Intressant när man kan knyta ihop olika saker, när det faller på plats.

Vid fikan tittade och lyssnade jag på folk. Det är riktigt roligt att det är större blandning av nationaliteter i och med att fler kan resa (som jag skrev om i förra inlägget). Försökte räkna och gissa språk, men kom av mig. De där östeuropeiska språken är svåra att skilja på, behövs mer träning för min del.

Undvek att luncha vid kalderan (den ”bottenlösa” sjön som är 60 m djup), misstänker att det är dyrare där. Tog istället en taverna med sittplatser ute på trottoar, La Strada. Oj, så gott och prisvärt! Jag tycker om mat och älskar go’ mat.

Så var det dags att ta bussen hem och jag väntade på ett café. Det visade sig att ägaren varit i Göteborg i sin ungdom då han var på sjön. Vacker stad och vackra flickor, tyckte han. Tyvärr kom han och satte sig för en pratstund precis när jag var tvungen att gå till min buss, men det kommer fler gånger.

På det hela en bra dag även om det inte blev riktigt som planerat. Och bussen körde olika vägar så jag fick se en hel del av den vackra ön. Oj, vad det spritter i vandringsnerven…

I förmiddags fikade jag med nya, svenska bekanta (via nätet) som är på rundresa på Kreta och passerade Ierapetra. På så sätt är den digitala världen en stor tillgång, dvs när den berikar den riktiga världen med nya människor och annat som man inte annars fått uppleva. De är gripna av Kreta, varit här några gånger redan och kommer tillbaka. Jag försökte så klart sälja in vandring. Nu när jag skriver detta har de antagligen checkat in på sitt hotell i Anogia som var nästa mål.

Idag har temperaturen skruvats upp ytterligare, enligt prognosen ska det bara fortsätta. Varning är utfärdad för hela Grekland. Det blir en het pingsthelg, minsann! Jag tänker ta ledigt från firma och allt annat, hjärnan fungerar inte i alla fall och det blir nog inte mycket sömn. Bara att kasta in handduken (knasigt uttryck, förresten).
Ha en skön fredagkväll – det ska jag! Retsinan står på kylning…

SOLSTING PÅ KRETA!
Boka höstens vandringsvecka senast den 15 juli och du får 15 % rabatt!
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!

 

 

Fel, fira, (ut)färd

Du är väl mitt uppe i påskfirande, det är inte jag. Den ortodoxa påsken infaller i slutet av april så fastan har pågått i snart två veckor. Fast lite, lite firar jag, vore dumt att inte passa på när tillfälle ges. För mig har det varit skiftande aktiviteter de senaste dagarna, skönt att det är söndag imorgon!

I torsdags stannade tiden upp på grund av ett windows-fel. Jag har inte riktigt det tålamod som krävs för att sitta och glo på en skärm och vänta och vänta på olika kontroller och körningar… Fick hjälp och hjälpen skaffade ännu mer hjälp. Efter en hel dags testande och fixande fick datorn köra över natten och tänk, i fredags morse fungerade allt perfekt igen (ta i trä’…). Vi människor kan verkligen uträtta storverk när vi hjälps åt!

Nationaldagen

Igår var det dags att fira Greklands nationaldag. Det finns de som säger att Grekland har två nationaldagar. Jag har aldrig hört någon grek säga så, däremot att de har två självständighetsdagar (den andra är i oktober och kallas ochi-dagen). Nationaldagen firas till åminnelse av när Grekland förklarade sig självständigt från Osmanska riket 1821. Kriget lär ha brutit ut den 25 februari, för att koordinera med kyrkan flyttades minnesdagen till 25 mars, men nu ska vi inte hänga upp oss på petitesser.

Firandet börjar dagen innan med olika aktiviteter i främst skolorna. På nationaldagen samlas dignitärer i Ierapetras huvudkyrka för kort mässa och välsignelse, därefter tågar de med orkester till torget. Där läggs ner kransar vid frihetsstatyn, så hålls en tyst minut och sedan börjar paraden med skolor, föreningar (idrott, röda korset, samariter, folkdans, ridskola osv), samhällsfunktioner (brandkår, polis, sjöräddning, hamnpolis osv). Folk står på trottoarerna och klappar när de olika grupperna passerar, efteråt är det smockfullt på alla kaféer. Nationaldagen är helgdag.

I år hamnade jag bredvid en äldre tant som klappade hjärtligt och kommenterade tillsammans med vänninan, men när något av barnbarnen passerade klappade hon så hon nästan lyfte från marken. Det går givetvis inte för en utländska, dvs lilla jag, att känna historiens tyngd och betydelse, men en högtidlig feststämning och historiens vingslag fanns i luften. Och, som vanligt för min del, tankar om att detta hade aldrig gått att genomföra i Sverige. De stackars barnen marscherar! I takt! Likadant klädda! Några har t o m lärare/ledare som använder visselpipa för att alla ska hålla takten. Det hade nog blivit ett alltför stort intrång i den personliga integriteten med lite kränkthet och trauma på toppen. Skämt åsido, det är lite trist att vi inte är lite mer stolta och glada över vårt fina land Sverige med dess historia och traditioner.

DSC01530

En bit historia. Undrar om de är uppdelade geografiskt och vardags/fest som de svenska?

Lördagsutflykt

Jag har precis kommit hem från byutflykt med familj från Norge. Sociala medier är bra, där träffades vi och se’n blev det lunch i höstas och nyårsfirande och nu alltså ”påsk-tur”. Jag skulle visa två av mina favoritbyar och det är alltid lite nervöst. En by tilltalar en person medan en annan person finner den ointressant eller tycker inte om den alls. Jag tror att det har mycket att göra med stämning. Och vad som är ”fint” eller ”vackert” eller ”charmigt” osv är ju upp till vars och ens smak.
I en av byarna kände jag igen passagerarna i en bil och det visade sig vara ett franskt par som jag träffat på ett hotell i torsdags. De hade kommit lite ur kurs, jag kunde sätta dom på rätt spår igen. Roligt!
När vi hade tagit en närmare titt på Ha-ravinen avslutade vi på taverna med ett par timmars gott matintag. Och prat så klart. En go’, mysig och rolig eftermiddag!

Den allra godaste maten finns ute i byarna så ta taxi eller hyr bil när du är här. Vid denna årstiden är det givetvis inte öppet alla dagar, men när säsongen är igång brukar det inte vara några problem. Och skulle det vara stängt så fortsätt till nästa by! Hotellen kan ofta hjälpa till med att ringa och kolla, tänk på att receptionen ofta har massor med lokala förslag och idéer. Kanske inte de mest uppenbara för turister och därför är informationen så värdefull.

Strålande sol, men kall vind. Nu stämplar jag ut, sjunker mätt och nöjd ner i soffan och driver sakta in i helgläge. Ha en skön söndag!

PS. Ja, ja, jag lyckades inte riktigt med rubriken, men du fattade ändå, eller hur? DS.

Foto från hyrbilsdagarna och nationaldagen på min flickr-sida!

RESTIPS – BOKA NU! Vandra på vårvackra Kreta!
Mer information på hemsidan inspirewiz.com
om upplägg, förutsättningar, pris, bokning, referenser mm.
Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!