Etikettarkiv: iraklio

Mamma Mia!

Två svenskar skrev musik och text mellan 1972-1982. Under de fem första åren fick de ibland texthjälp av sin manager.
En engelska började 1997 skriva en musikal med svenskarnas musik. Musikalen handlar om en utländsk kvinna som bor på en grekisk ö med sin dotter som ska gifta sig.
Musikalen hade premiär 1999 och filmatiserades 2007.

Vad passar bättre än att två utländskor, en svenska och en engelska, boende på ön Kreta ser den grekiska uppsättningen av musikalen!?

Så i fredags bänkade vi oss på Nikos Kazantzakis utomhusteater (Oasis) i Iraklio för att se Mamma Mia! Det är originaluppsättningen från 2016 i Aten som gett sig ut på turné i Grekland.

Precis innan det skulle börja slogs jag av en tanke: tänk om alla sånger är översatta till grekiska! Vi kom fram till att det kan de inte vara, inte så kända låtar. Fast vi kan ju sjunga med i alla fall, kom vi fram till.

Texterna var översatta till grekiska. Och nej, de engelska orden var nästan helt borta i våra skallar när de där framme hela tiden sjöng något annat, de distraherade när de sjöng ”fel”. Men när de slutat sjunga en sång kom vi på orden! Fast det var ju så dags….
Jag gick i helgen ut på nätet och det är tydligen så att sångerna översätts till det språk där musikalen sätts upp, t ex så var de översatta till svenska i den svenska uppsättningen. Oj, så besviken jag hade blivit om jag åkt och sett den!
Varför gör man så? Vill man inte ha en delaktig publik? Mycket märkligt! Och vi två var inte de enda som småsjöng på engelska – det är ju trots allt så att låtarna är kända i originalversion.
Häng med på Mamma Mia på grekiska:

Förutom sångtexterna så var det en bra uppsättning. Den där speciella Mamma Mia-glädjen med glimten i ögat lyste igenom sorg och vemod. Precis som vi tycker att den ska vara! Givetvis är inte handlingen exakt likadan i musikalen som i filmen, men att ha sett filmen hjälpte mycket för att hänga med.
Många bra sångare. Vi förstod på publikens reaktioner att Despina Vandi (Donna) är känd, men det var fler som sjöng bra (bl a den unga tjejen som spelade Sofie) och det fanns några som spelade ut så att även vi som inte förstod språket låg dubbla av skratt.
Några scenbyten gick lite långsamt, men det är otroligt vad man kan åstadkomma på en ganska liten scen och med enkla kulisser. Teatern i sig var också en positiv bekantskap. Lagom stor, bra akustik, bra läge. Det är nå’t speciellt när man tittar upp och ser stjärnor och vinden prasslar i trädkronorna i den sammetslena medelhavsnatten.  Och då och då passerade flygplan på väg till eller ifrån flygplatsen, men det störde inte.

Så knöts det ihop på flera nivåer – det svenska, engelska och grekiska. Omgivna av greker i huvudstaden på Zeus ö var det som om vi var där hos Donna och alla de andra. Eller de hos oss. Magiskt.

Ha en skön vecka!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Dramatiskt och händelselöst

Sedan förra blogginlägget har min tillvaro stått ganska stilla, den handlar mest om att få dagarna att gå. I nästa vecka är det månadsskifte och sedan är det bara augusti kvar innan det vänder och högsommaren mattas. Behöver jag säga att jag är förfärligt uttråkad och rastlös? Högsommaren här på Kreta är den tråkigaste, jobbigaste och värdelösaste tiden på året. Jag känner verkligen med dem som måste ta semester under juli-augusti och som vill resa hit.

Jag är förresten med i en artikel som var införd i Expressens söndagsbilaga 15 juli, fick tidningen med posten nu i veckan. Här kan du läsa den (pdf som öppnas i ny flik).

I övrigt har inte veckan varit så lugn varken där eller här. Jag har ett öga på Sverige och brandutvecklingen. Så härligt med all hjälp som kommit från andra EU-länder! Den där karavanen av polska brandbilar fick en tår att vila i ögonvrån. Och alla frivilliga som kämpar tillsammans med olika personal! Jag hoppas att det snart lugnar ner sig och att det kommer massor av regn!

Här i Grekland hade vi en brand i måndags som jag vet att det rapporterats om i Sverige. Det var cirka 4 mil nordost om Aten som den stora katastrofen inträffade. På tisdagen utlyste Tsipras tre dagars landssorg. Igår flöt bilar omkring på Atens gator efter ett sällan skådat skyfall. Synd att det inte kom i måndags!

Sociala media, dvs facebook i mitt fall, visar ofta sin sämsta sida i akut- och krislägen. Så ock denna gång. Det spreds mycket information som inte var bekräftad och i alltför många fall felaktig. Varför inte följa rapportering via nättidningar o likn istället? Visst, de kan också ha fel uppgifter, men de hinner i alla fall tänka till medan de skriver och lägger ut. På facebook är det alltför enkelt att klicka ”dela” och sedan kommer tanken. Förhoppningsvis.

Här på Kreta har vi än så länge bara haft fyra bränder (vad jag vet) vilket är otroligt med tanke på hur hett och torrt det är.

I Ierapetra har vi festival från mitten av juli till slutet av augusti. I tisdags var vi två stycken som skulle dra runt på sta’n, lyssna på en konsert, titta på folkvimlet eftersom butikerna skulle ha öppet till midnatt. Men det var precis som vanligt! Då påminde någon oss om landssorgen som gjorde att kvällens arrangemang var inställda. Jag började fundera över landssorg och försökte minnas om jag varit med om det någon gång. Estonia? Palme? Gamle kungen? Sökte på nätet och upptäckte att i Sverige finns inte landssorg! Tycker jag är synd för det är en möjlighet att visa respekt och medkänsla till den eller de som drabbats av något. Att tillsammans stanna upp ett tag, reflektera och hämta andan. Men i Sverige är det tydligen ”business as usual” oavsett vad som händer!

Igår körde jag upp till Iraklio för att köpa biljetter till ett av arrangemangen under deras sommarfestival. Jag lämnar recension i slutet av nästa vecka!
Strosade runt med kameran och fick syn på den här gatskylten som gjorde att jag kände mig hemma fast jag var borta:

Lasithi heter den region där jag bor, dvs där Ierapetra ligger!

Lång dag går mot sitt slut! Började i ottan med städning, det gäller att passa på innan hettan och fukten slår till. I nästa vecka fortsätter mitt pågående projekt: strandinventering!
Ha en skön och fridfull helg!

PS. Foton finns på min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Nolletripp – dag 2 och 3

Första delen av den här trippen, dvs dag 1, finns här!

Dag 2

Fredagen, den stora dagen då ännu en nolla ska bockas av! Planerat sovmorgon och se’n dra mig ner till hotellfrukost (sisådär 9 år sedan sist…). Det mesta här i livet är en tolkningsfråga, men att bli väckt 06:30 kallar jag inte ”sovmorgon”. Utan att tråka ut någon med detaljer så tycker jag att det är väldigt konstigt att en del inte förstår att på ett hotell bor andra människor. Och att marmor och putsade väggar är en fantastisk miljö om man vill förstärka ljud.

Jag slappade på rummet, lugn morgon, packade upp en födelsedagspresent från syster och där fanns minsann kvällens festmiddag! Du kanske tycker att jag är tråkig som inte firar med kalas och så’nt. Jag försökte få familjen med på noterna att inte fira, men gav upp efter några år. De envisades med att ge presenter så hotellvistelsen var från mor och nu ramlade alltså kvällens festmiddag in.

Efter en låååång hotellfrukost gav jag mig ut på sta’n. Jag har bloggat om Iraklio vid ett flertal tillfällen och då tipsat om museum, julmarknad mm. Idag stod inget på programmet mer än att strosa, shoppa, fika, läsa bok, glo på folkliv….

Jag började med att gå in på apotek och köpa öronproppar! Se’n kurs och fart till butikerna mellan Frihetstorget och Lejonfontänen samt i en del smågator där omkring. Visste du att centrala Iraklio har 970 butiker? Jag antar att de räknar alla oavsett utbud, men faktum kvarstår: det finns butiker vart man än vänder sig.

Shoppa var presenten till mig själv för att fira både födelsedag och att del av tjänstepension börjat betalas ut. Jag gillar inte att shoppa så jag måste ibland ge mig själv fria tyglar och löfte om att inte vara alltför kritisk. Och det finns några butiker som jag gillar och som brukar leverera. Då kan det vara roligt! I alla fall en stund.
När jag går till super market med ”handlelapp” så kommer jag hem med de varorna. Ibland har någon lagt ner ett paket kex bland mina varor, men det kan jag stå ut med. Fungerar även i andra butiker, men inte när jag ska köpa kläder. Varför är det så? Listan var:
1 jeanskjol
1 strandklänning
några sköna linnen
1 par sandaler
Jag kom hem med:
1 kjol
1 klänning
1 t-shirt
1 blus
1 par shorts
1 par piratbyxor
1 scarves
1 par sandaler
Jag prickade alltså in 1 (en) sak. Storartat!
Svårt att köpa kläder. Allt trasigt går bort, allt som är för kort går bort. Trendigt, inne och modernt intresserar mig inte. Jag är betydligt mer intresserad av hur ett plagg ser ut på mig och hur jag ser ut i det plagget. Det är där jag ibland blir lite väl kritisk…

Provning denna dag i Iraklio var ett eldprov i dubbel bemärkelse. Lycklig över att ha hittat något att prova tryckte jag in mig i hytt. Redan då pärlade sig svetten. Dags att krångla mig ur paltorna. Nu rann svetten. Då började jag fundera över vad jag inte behövde ta av mig och ändå prova. Dags att pressa ner kroppen i provplaggen. Nu kändes det smått läskigt att svetta ner plaggen, tänk på nästa som ska prova! Givetvis passade det inte för jag tar alltid en ”hoppasstorlek” eller så är storlekarna små. Bara att krångla mig ur. Då forsade svetten och snabbt fick jag på mig de gamla paltorna för nu fanns en risk att rinna bort och bara försvinna!
Det var så attans varmt i Iraklio!

In i basaren på jakt efter sandaler och andra fynd. På en hörna hittade jag nästan enfärgade scarvsar. Försäljaren och jag pustade och letade, men helt utan någon mönster fanns inte. När jag skulle betala utspann sig följande:
– Var kommer du ifrån?
– Jag är från Sverige, men bor i Ierapetra.
– Ah, Ierapetra! Nice!! Jag har en vän som bor här i sta’n vars mamma är från Sverige. Hans pappa är här från Kreta. Mamman heter Marie, du känner henne kanske?
Visst, världen är liten, men men….
– Neeej (jag drog på svaret som om jag tänkte efter), henne känner jag inte till.

Tillbaka till hotellet för avlastning och en stunds pusta. Sedan dags att strosa i gränder, kameran beredd, pustade ut på favoritfiket Indigo (mitt emot Titus-basilikan; cafét finns på facebook). De har sta’ns godaste crepes, folklivet drar förbi nästan på dina fötter, priserna är inte som vid Lejonfontänen och personalen är urtrevlig. Prova nästa gång du är i sta’n!
Jag tillbringade en stor del av eftermiddagen med att ömsom läsa bok, ömsom glo på folk. Besöket slutade med ett mycket gott skratt! På grekiskan har vi precis diskuterat sammansatta ord och hur mycket grekiskan vänder på ord. Så när servitrisen tyckte att jag kunde ju lite grekiska så hon sa på grekiska vad jag skulle betala så vände jag på det. Jag lyckades få 7:20 till 27 och tänkte att nu blir jag bestulen. Servitrisen skrattade så gott att hon knappt kunde prata, men lyckades få fram rätt summa på engelska! Tänk vad värme och nya krokiga hjärnvindlingar kan ställa till det!

Kvällen kom och det var dags för gourmetmiddag på Via Pastarella. Ett rikitgt kanonställe! Fantastisk service, hög kvalité på maten, goda viner, mysigt i en gränd. Rekommenderas – du blir inte besviken!
En hellyckad och delikat kväll då man liksom glider bort till en annan dimension. Tyvärr fungerar det inte så att man vaknar upp på hotellet utan måste bryta förtrollningen och ta sig dit för egen maskin. Men en varm, sen kväll vid Medelhavet tar man förtrollningen med sig, den svävar i luften som sådant där stoft som sagoféer strör omkring sig.

Dag 3

Med öronproppar fick jag sova nästan en hel timme längre än igår. Gissar att jag har ganska regelbundna vanor så kroppen är inställd på 7 – 7:30. Men jag fick i alla fall vakna av egen kraft! Och i lugn och ro!

Låååång hotellfrukost igen. Det fanns en liten tanke att checka ut, parkera bilen i centrumgaraget och gå längs med gamla stadsmuren. Jag gjorde det för ett par år sedan, men då visste jag inte vad jag vet idag och jag gick inte hela. Så kom jag ut från hotellet och det var varmare än igår! Gå på stadsmuren? Icke! Strosa en runda, prova ett plagg jag var osäker på igår, titta på folk och sedan bege mig hemåt lät som en bra plan.

På vägen hem längs med National road – ta av och köra upp till Mochos? Svänga ner om Milatos-grottan? Nej, jag ville bara hem. Kom till Ierapetra vid 13:30, möttes av härlig vind och frisk luft! Så skönt efter den tjocka värmen uppe på nordkusten. Avslutade med att svänga om vårt ”lördagskafenio” och där satt några i ”utlänningsgänget” så jag stannade till en kaffestund.

När jag kom hem sjönk jag ihop som en hösäck i soffan! Det tar på krafterna att nolla, köra mycket bil, sortera intryck, shoppa och ännu mer därtill i hög värme. SÅ nöjd med mina dagar! Nu återstår bara att klura ut hur jag enkelt ska få tag i resten på den där shoppinglistan…

Ha en skön helg!

PS. Foton från trippen på min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

 

 

Nolletripp – dag 1

I torsdagsmorse började min nolletripp. Tänk, när jag gav mig iväg var jag under 60 och när jag kom hem drygt 2 dagar senare var jag över 60. Ibland känns det som om tiden går fortare än man själv…

Målet var Iraklio (eller gamla stavningen Heraklion). För att slippa köra National road fram och tillbaka kombinerade jag med en utflykt. Och var skulle den gå om inte in på centrala Kreta som är så vackert!? Rutten jag lagt upp blev så här i slutändan:

Google envisas med att lägga startpunkten norr om Ierapetra – fråga mig inte varför!

Ida-massivet ställer till det så turen blev alltför lång. Eftersom jag hade två stopp planerade där jag ville ha gott om tid så fanns inte mycket tid till småstopp. Man lär så länge man lever, t ex att inte gapa över för mycket.

När jag körde igenom byn Asími var det marknad och jag tror att hela bygden var där. Jag stannade och gick en runda, marknaden hade ungefär samma utbud som hos oss. Den var uppdelad på mer än en gata så den var inte så kompakt som här i Ierapetra. Rolig känsla att så snart jag lämnar hemområdet så är jag turist. Många blickar, en del små kommentarer. Byn liknade så många andra byar som är uppslagna längs en stor väg. Charmigt på sitt sätt, närmare vardagsgrekland än vykortsgrekland.

Lite disigt, men det gör bara att jag blir mer uppmärksam på det jag har omkring mig eftersom ögat inte kan förlora sig i fjärran.

Så körde jag vid Ida-massivets fot, bl a genom byn Fourfouras. Det började bli dags för en matbit, men ingenstans något som såg lovande ut. Landskapet kring Fourfouras påminde om Brösarps backar eller något kulligt engelskt landskap. Och efter ett tag öppnade sig ett ännu märkligare landskap med gröna kullar och mängder av oleander som forsade ner längs sluttningarna. Jag döpte det snabbt till oleanderland för jag har aldrig sett så mycket oleander.
Den här ön är magisk! Ständigt blir man överraskad med nya och fantastiskt vackra landskap, vyer och natur. Ön bara ger och ger och ger! Men det gäller så klart att vara öppen och ta emot. Den som tycker att berg är bara berg eller att natur inte är nå’t speciellt göre sig icke besvär.

Det som tagit stryk i naturen efter den nederbördsfattiga vintern och våren är olika grässorter och marktäckande småbuskar. De är bruna eller närmar sig brunt, dvs de är en månad tidiga. Ginst färgar sluttningar gula, men inte så intensivt som vanligt. I övrigt är det fortfarande grönt, men om man tittar lite närmare ser man att en del träd och växter ser lite hängiga ut. Det är ingen riktig stuns i naturen, den kippar efter andan. Eller rättare sagt vatten.

Arkadi

Så kom jag till Arkadi och det område där jag skulle ha mina två stopp:

Arkadi-klostret besökte jag före jul – det finns att läsa i detta inlägget under rubriken ”Dag 3”. Nu mötte jag flera bussar och det var gott om folk uppe vid klostret. Det är värt att besöka, men försök komma dit så tidigt som möjligt för att slippa värsta rusningen. Och glöm inte att titta in där dörrar är öppna för det finns flera utställningar.
Nu ropade magen på lunch så jag stannade vid stora matstället vid Arkadi. Gör inte det! Toan var gudasänd, maten ingen höjdare. Dessutom var det tydligt att kvinnan som jobbade där önskade vara någon annanstans och rörde sig saktare än slow motion. Släpade benen efter sig så det kliade i mina fingrar – tänk att få skaka om människan! På en åker pressades halm och lastades halmbalar. Lustigt scenario – turister till höger, arbetare till vänster. Två olika tillvaro.

Eleutherna

Dags för första planerade stoppet: det nya arkeologiska muséet i Eleutherna. Det är en modern byggnad som smälter samman med det urgamla landskapet. Muséet är bara en del av byggnaden och inte så stort. Museum lär mig alltid någonting. Antingen så får jag se det jag känner till, dvs det blir bilder till texten. Eller så vet jag inte så mycket, men blir inspirerad att veta mer. Det senare gällde i detta fallet. Otroligt intressant stad som funnits före Kristus ända in i bysantinsk tid och med kopplingar till olika länder, antikens Grekland med mera. Här bröts det sten som finns i en mängd statyer över Grekland och gamla romerska riket! Känner du till statyn ”Nike från Samothrake”? Skulptören sägs vara okänd, en del menar att det är Pythokritos som levde på Rhodos, men hans far Timochares, som också var skulptör, kom från Eleutherna. Och det bara fortsatte dyka upp den ena intressanta saken efter den andra.
Jag besökte inte utgrävningen eftersom en del av den var stängd. Kände också att jag behöver lära mig mer innan nästa besök. För fler besök blir det!
Kan rekommenderas för den som är historiskt intresserad.

Tsikalario och Margarites

Strax före byn Margarites stannade jag vid krukmakarverkstaden Tsikalario. Här fanns väldigt bra information om allt från var leran hämtas till vad de olika slutprodukterna heter och används till. Väl värt ett stopp!
När jag ville läsa om Margarites, krukmakarbyn, innan jag gav mig iväg fick jag veta att det funnits fyra krukmakarcentra på Kreta: Kendri, Nohia, Thrapsano och Margarites. De två första slutade sin produktion i början av 60-talet och det rätade ut min förvåning över att Kendri nämndes. Det är en by strax utanför Ierapetra och jag har aldrig sett något krukmakeri eller hört talas om det, men som sagt – det är ett tag sedan det avslutades.

Margarites är en fin liten by, kändes välkomnande att alla kapelldörrar stod på glänt. Kanske för att det snart var pingst. Som i så många kända byar där det säljs ”typiska” produkter (t ex Kritsa med sina dukar och vävnader) så blir det lite business över det hela. Behållningen för mig var att titta in i olika ”work shops” där utbudet skilde sig från det man ser på många platser. I några satt krukmakare och jobbade, de hade olika alster och stilar. Det var roligt att se olika variationer. Och jag kom därifrån med bl a ett par örhänge i keramik!

Dagen går mot sitt slut – snart framme

Före jul ifjol körde jag från Rethymnon till Iraklio via Anogia så denna gången blev det gamla vägen mellan de två städerna. Den är inte så spektakulär med vyer och stup som via Anogia, men det känns mäktigt att köra mellan bergen. På slutet belönas man med en underbart fin vy mor Iraklio – en sällan använd kameravinkel!

I området kring Arkadi – Margarites finns mer att se och uppleva, bl a grottor, kyrkor, kloster. Jag ska dit igen, men då kör jag ingen biltur utan lägger tiden i området istället. Om du kommer västerifrån (Rethymnon-hållet) så kan du börja med ett besök i Arkadi-klostret. Om du kommer österifrån (Iraklio-hållet) så kör via Anogia. Vägen upp till Anogia är dramatisk och vacker, inte alls lika fin på andra hållet.

Iraklio

Så var jag framme och checkade in på hotell Athinaikon (bra läge, bra pris). Efter uppackning och dusch iväg till kvällens goda middag på Amalia’s kitchen (nära Lejonfontänen). Smaker av Mexico och Texas och gott vin – härligt! (de har också grekisk mat om man föredrar det)

Dags att krypa i säng och se fram emot den stora dagen som skulle inledas med sovmorgon och hotellfrukost! Det låter väl bra? Men hur blev det… Mer om Iraklio och dag 2 i nästa inlägg!

Foton finns på min flickr-sida!

Ha en bra kväll och fortsättning på veckan!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Del 2 på tripp

Del 1, dvs besök i Rethymno och Iraklio, finns i förra blogginlägget – nu kommer de två bilturerna.

När de flesta hör ”grekisk ö” så tänker de på en liten ö. Kreta skiljer sig från de övriga grekiska öarna och är långt ifrån liten. Den är störst av Greklands öar och femte största i Medelhavet (och folk som bor på ön kallas inte kreter eller liknande utan kretensare). Ön har fyra bergsmassiv som är olika och mellan dem finns olika dalar och slätter. Kreta är många öar i en ö eller har många olika ansikten – hur man nu vill uttrycka det. Det finns mycket att se och det är inte gjort på en vecka eller två.
Ska du köra bil på Kreta så rekommenderar jag att köpa papperskarta. Den ger en helt annan överblick än att titta på telefon eller padda. Köp så detaljerad som möjligt, gärna med markerade sevärdheter mm. Jag använde harms.ic.verlag:s kartor över östra och västra Kreta med kloster, ”scenic drive”, utsiktspunkter, minoiska platser mm markerade. Gps på mobilen använde jag bara i byarna där skyltning oftast inte finns (alla vet väl vad som är genomfartsgatan…).

En del som jag ska utforska när jag blir pensionär är centrala Kreta. Den delen har mycket grönska, olika sorts odlingar, många slätter som ramas in av tjusiga berg. Jag har hittills bara passerat på väg någon annanstans och blir lika frestad varje gång.

(klicka på foton för större format)

Dag 1

Jag kom iväg lite sent från Ierapetra så några stopp fick jag avstå eftersom jag ville vara i Rethymno innan det blev mörkt.  Ungefär så här körde jag:

Jag har svårt för att köra förbi minnesmonumentet i Amiras så det blev första stoppet. Här ägde Vianno-massakern rum under andra världskriget då tyskarna ville ha tag i motståndsmän. De gick in i cirka 20 byar, samlade ihop folk, satte eld på hus. I kapellet vid monumentet har varje offer under tyskarnas tid i området sin oljelampa så i taket hänger 461 lampor. Mäktigt. Respekt. Ödmjukhet.

Några år sedan jag var i Pirgos, det blev ett kärt återseende med Mesara-slätten. Funderade ett tag på om den kan vara en kandidat för vandring, men den är för platt och för många olivträd. Fortsatte lugnt genom det vackra landskapet och bara njöt! Väldigt grönt och olika odlingar. Stor variation på växtligheten. Det slog mig att det är så synd att så många turister håller sig längs kusterna. Tänk vad de missar!

Inte mycket trafik vilket gör att jag kan ta det lugnt, sakta in, stanna till. Väldigt skönt att få köra i lugn och ro. Släpper förbi de som hinner ifatt mig.

Närmade mig Zaros och då var det dags för lunch. Och vad skådar då mitt öga? Jo, en så’n där invasionsplasttomte på tavernan! De sprider sig oroväckande.

 

 

 

Efter Zaros dök det upp många lövträd. Här måste vara väldigt vackert tidigt på våren och när hösten kommer.

Snirklade in mig på lite mindre väg och passerade då Potamon damm som ligger så naturligt och vackert i landskapet att det skulle kunna vara en naturlig sjö. Kör över en gammal vacker bro där jag hör getklockor, men inte lyckas se djuren. Bron går över en ravin så getterna kan vara i vilken skreva som helst.

Började närma mig kusten, bebyggelsen är annorlunda och tätare. Så ramlade jag in i Rethymno och började leta efter Popi’s apartments (se förra inlägget).

Dag 3

Dags att lämna Rethymno för att besöka julmarknaden i Iraklio. Gott om tid och inte så lång sträcka att köra så jag väljer småvägar.

Bestämmer mig för att besöka Arkadi klostret, det är sisådär 26 år sedan sist.

Klostret har, som så många andra kloster på Kreta, en intressant och våldsam historia. Det var ljuvligt att vara den enda besökaren! Jag kände verkligen klosterlugnet och friden. Kunde i lugn och ro ta del av de olika museum som finns i byggnaderna.
Tavlan till höger visar när abbott Gabriel och lokalbefolkning tagit skydd undan osmanerna i ett stort lagerrum där krutet förvarades. De ville inte bli tillfångatagna så de sprängde sig i luften.
Lite trist att se klostrets dåliga kondition. Att hålla de här byggnaderna igång är inte bara en fråga för klostren eller kyrkan utan även för staten. De har haft så stort inflytande och spelat så stor roll historiskt och kulturellt. Viktigt att bevara för eftervärlden!

Från Arkadi får jag ta det lugnt och vänta en stund tills vägen blir fri. Ingen herde i närheten så det är bara att snällt stå kvar. Notera geten som bitkliar sig på skinkan. Inga bekymmer och ingen stress där inte!

Jag passerar två saker som jag ska besöka nästa gång: arkeologiska museet i Eleutherna och Tsikalario keramikutställning och verkstad i byn Margarites. Arkeologiska museet är förresten nybyggt (invigdes i juni ifjol) och det är en modern byggnad ute i ett gammalt, bergigt landskap – kan det fungera? Tro mig, det är så häftigt! Byggnaden och landskapet smälter ihop fast de inte kom dit samtidigt.

(foto från internet)

Nytt stopp när en fårhjord förs över vägen, men de vill att jag ska köra förbi, antagligen för att jag inte ska störa och splittra flocken eller nå’t. Jag ändrar min färdväg och beslutar mig för att köra via Anogeia, en känd by. Landskapet blir annorlunda, det stiger. Skyltningen i byarna lämnar mycket övrigt att önska, skönt med gps.

Kommer upp till Anogeia och ska bara passera. Jag känner mig inte bekväm eller tycker om byn. Här odlas varmt en sorts macho- och hjältekultur som jag finner märklig och i vissa bitar lite tragisk eftersom de verkar ha fastnat i det som en gång var. De gör stort nummer av hur de kämpat och stridit vilket stämmer. Här bär varje karl vapen (enligt deras egna uppgifter) och jag tror inte att det någonstans på Kreta finns så stora och så många pick-uper som här. Byn är så klart inte byggd för sådana mastodontfordon så det är trångt, man får ta det så lugnt.
Om de kan tjäna pengar på sin historia och mytbildning så väl bekomme, men jag ger mig iväg.

Så är jag på en av de vackraste och mest dramatiska vägarna på Kreta! Den går på sluttningen av en av ravinerna på berget Ida. Här gäller det att hålla ögonen på vägen för den som kör! Vill man verkligen njuta av vägen tycker jag att man ska ta buss till Anogeia från Iraklio. Då sitter man högre och ser mer.

Alldeles andlös gled jag så in i Iraklio och fick slå om till storstadstrafik. Besöket i Iraklio hittar du i förra inlägget.

Två vackra turer som jag inte riktigt kan förmedla – de måste upplevas! Välkommen!

Fler foton finns på min flickr-sida!

Nu ska jag äta upp resten av julmaten! God fortsättning!

Del 1 på tripp och julgranen

Jag har ju varit iväg 3 dagar med hyrbil och här i bloggen delar jag upp trippen i del 1 som handlar om besöken i Rethymno och Iraklio. Del 2 kommer i mellandagarna och där hittar du var jag snurrat omkring med hyrbilen dag 1 och dag 3. Många siffror, gäller att vara klar i knoppen!
Och så var det det där med julgranen i Ierapetra som inte kom med i förra blogginlägget, men den kommer här allra sist.
(klicka på foton för större format)

Rethymno

Sen eftermiddag kom jag till Rethymno och checkade in på Popi’s Apartments som jag kan rekommendera varmt. Bra läge, bra utrustat, bra pris, gratis parkering, fräscht och jag skulle kunna äta direkt på golvet. Finns också på booking.com.
Tyvärr regnade det på kvällen så någon stadspromenad för att titta på juldekorationer blev det inte. Jag letade upp ett ställe där jag kunde få middag och hamnade som vanligt lite konstigt. Bara några gäster när jag kom, men fler kom och jag skulle kunna vara både mor och mormor åt dem. Ce La Vi var ändå mysigt med skön musik, god mat, bra service. Enda minus var när den här småstadsbon skulle beställa ett glas vin och såg priset – jag höll på att ramla av stolen!

Ny dag – nya äventyr. Jag hade plockat ut 4 museum och började med Arkeologiska museet som har flyttat från fortet till Mikrasiaton Square. Fint och väldigt intressant. De andra museerna….det är bra att ha hemsidor och att finnas på Google maps, men det är också bra om uppgifter hålls aktuella… Jag möttes av stängda dörrar när det enligt deras egna digitala uppgifter skulle vara öppet. När ett mått av irritation lagt sig kom jag fram till att jag nu lärt mig att i förväg kontakta det jag vill besöka och se. Samt att det här inte skulle få inverka på min dag utan jag slog över till ”Memory Lane”.

Det är mer än 25 år sedan jag var uppe på fortet och jag hade alldeles glömt hur stor anläggning det är. Vårt fort i Ierapetra liknar mest en badhytt vid jämförelse. Strosade runt i gamla sta’n och blev lite sorgsen. För några år se’n var jag i både Chania och Rethymno och förvånades då över hur nerklottrade båda städerna var. Tyvärr var det likadant fortfarande i Rethymno. Jag tycker ibland att vi har mycket klotter i Ierapetra, men det är nog bara ungefär en fjärdedel i jämförelse. Bitvis är gamla sta’n i Rethymno lite ruffig, men ändå mysig och charmig. Och jag hittade några riktigt fina väggmålningar.
Några kyrkor besökte jag, tände ljus och beundrade konstverk och byggnaderna. Och njöt en stunds stillhet.

Passerade ett över 25 år gammalt vattenhål som fortfarande var igång: O Nikos. Jag beställde en gyros pita med lite bävan. Tänk om de numera gjorde de stora pita med massor av pommes frites och inte de gamla små. Det visade sig att de serverade lite större pita än förr, men med samma underbara koncept, dvs huvudsakligen kött.

Bildresultat för raki ba raki rethymnonKvällen lurade vänner mig in i gamla sta’n igen till taverna Raki Ba Raki. Charmigt och med en del traditionell mat, men också annorlunda kombinationer och servering. Du som följer bloggen vet att jag uppskattar när man försöker ta den kretensiska maten ett snäpp vidare utan att förlora rötterna. Jag åt en väldigt god leverrätt.
Kvällens plan var att börja tidigt, bl a skulle jag upp och köra vidare dagen efter, för att det inte skulle bli sent. Och vi började tidigt, men det blev som det blir när man har trevligt. Vi hamnade på ett annat ställe där vi blev lite juliga med Glühwein. När vi skildes åt hade klockan sprungit iväg till efter midnatt!

Iraklio

Anlände till Iraklio vid 16-tiden och började med att äta kombinerad lunch/middag på ett av mina favoritställen: Via Pastarella. Det blev en ljuvlig bit nötkött vilket är ovanligt här nere och priset var därefter, men är det jul så är det. När mörkret sänkte sig gav jag mig ut på stadens gator och torg. Först givetvis en runda i basaren, sedan upp till Frihetstorget där det är julmarknad. Oj, vad de anstränger sig för att få det juligt! Jultomte, renar och släde. Isbjörnar och pingviner (fattar inte riktigt vad någon av dem har med julen att göra…). Snögubbar och isbana. I bodarna säljs allt möjligt och det finns aktiviteter för barn.

Vem är bäst?

Så tre städer på Kreta i juletid – vem vinner? Ja, Rethymno kan jag inte säga så mycket om eftersom vädret var knas, men jag tyckte om deras änglar. Det kändes som om det var lite tunt med ljusdekorationer, lite mindre ”juligt” eller festligt än Iraklio och Ierapetra. Dock bjöd Rethymno på en godbit: vid flera tillfällen såg jag riktiga, livs levande tomtar! Trodde första gången att jag druckit för mycket vin… Antar att de är ute och rör på sig för att värma upp inför julnatten.

Iraklio har en väldigt fin julmarknad, men annars kändes det lite avslaget jämfört med ifjol. Glittrar och glimmar mest av de tre gör Ierapetra som verkligen ansträngt sig i år. Julmarknaden i Ierapetra är halvdan med några bodar på torget som kommit dit under veckan. Jag gissar att vår starka ”köpmannaförening” påverkar.
En sak som jag tycker mycket om i Ierapetra är musiken i högtalaranläggningen i centrum som spelar julsånger. Det är som pricken över i för stämningen!

Till sist

Så var det det här med Ierapetras julgran som inte tändes förrän i måndags kväll!

Naken solade sig granen i någon vecka innan den fick röda rosetter och ljusslinga.

Idag har vi regn och hård vind i Ierapetra, temperaturen ligger nu vid 10-tiden på cirka 12 gr. Trist väder, men för min del ger det mer julstämning och mys än klarblå himmel, solsken och nästan 20 gr. Kylskåpet är laddat, julklapparna på plats under granen och idag ska jag hämta min julost: riktig stilton som bl a ska få förgylla pepparkakorna.
Det blir en fin jul!

En riktigt God Jul önskar jag dig!

Utflyktsdag!

Igår tog jag bussen till Iraklio för lite miljöombyte och gå på muséer. När vi passerade Malia och Hersonissos sjönk humöret betydligt. Från vinterns vila har de nu gått in i ”turist-tingeltangel-land”. Orterna skulle kunna ligga precis var som helst i Grekland, det finns inget kretensiskt över dem. Vissa delar skulle t o m kunna ligga i vilket land som helst. Tacksam över att jag inte bor i en ort som är beroende av turister.

Ett stort komplex byggs mellan orterna och jag funderade över Syrizas löfte när de tillträdde. De lovade att stoppa, eller i alla fall begränsa, all inclusive. Jag undrar om de haft tid att börja dra i det?

Humöret steg till oanade höjder när vi körde in i Iraklio. Denna galna, röriga, fulsnygga stad gör mig alltid glad. Den står högt upp på listan ”var jag kan tänka mig att bo när jag blir pensionär”, men det har jag berättat tidigare.

Från busstationen styrde jag stegen mot hamnen!

En hel del turister i farten och lediga greker (barnen har två veckors påsklov). Jag hörde engelska, tyska och franska. Och på Arkeologiska muséet hörde jag plötsligen ”Det är väl den klassiska perioden?”. Jodå, ett svenskt par!

Koules

Fortet nere i hamnen blev färdigrenoverat ifjol, men när vi försökte besöka det var det tillfälligt stängt. Igår var det öppet och fri entré, minsann. Renoveringen är väldigt fint gjord. Det står mycket information på väggtavlor om fortets och Kretas historia. Lite trött blir jag på sättet att framställa alla andra som bovar och banditer och sig själv som offer och hjälte. Man får väl ta all historieskrivning med en nypa salt och tänka på vem som höll i pennan.

Från terassen har man fin utsikt över sta’n, hamnen och ut över havet. Lite spännande med en ganska stor sal där nere där det stod en flygel och bars in stolar. Kvällskonsert? Tänk, vilken akustik och hur musiken framträder gentemot de grova stenväggarna. Får se om jag kan pricka in ett besök vid rätt tillfälle!

Sankta Katerina från Sinai

Jag är väldigt fascinerad av ikoner av olika anledningar, bl a deras skönhet. Vill gärna lära mig mer och uppleva olika riktningar och stilar så jag får fördjupa mig i det lite längre fram. Här fick jag gå runt och njuta av några verk av de allra främsta. På den byzantinska tiden målade man på marmor, sedan blev det trä. Och ikonostasen var också av marmor på den tiden. Och jag fick äntligen klarhet i varför en del heliga personer på ikoner håller fingrarna på ett speciellt sätt. Tänk, vad man lär sig nya saker hela tiden.

På muséet finns också gamla skrifter, silverföremål, träsniderier, exempel på broderade prästkläder. Inträde: 4 euro, muséet ligger bredvid Minas-basilikan.

Arkeologiska muséet

Hela markplan och en sal på övre plan visar fynd från den minoiska tiden. Jag har sagt det tidigare: om du ska besöka Knossos så ta en sväng på muséet. Det är fynden som ger palatsruinerna liv.

Jag hade kvar resten av övre plan som handlar om tiden och arvet efter den minoiska tiden. Mycket intressant! Det blev väldigt tydligt hur ofantligt betydelsefullt, berikande och utvecklande det är med utbyte mellan människor från olika platser och länder. T ex kontakten med fenicierna vars alfabet ligger till grund för det grekiska alfabetet vilket t o m jag kunde se!
Många gravfynd som var vackra och skickligt gjorda, men de säger inte så mycket om det vardagliga livet. De visar dock hur olika mönster blandas, man lär varandra att hantera olika material osv.
Mot slutet av utställningen kom mynt och där ökade jag stegen, jag har svårt att uppbåda intresse för rader med och högar av mynt. Satte mig ner i salen där ett bildspel visade muséets historia – så intressant att jag snabbt bestämde att ta sena bussen hem.

Fritt inträde, muséet ligger vid Frihetstorget. Åker du på arrangerad utflykt så fråga om de kan stanna vid muséet. Ett besök där ger mer än 1-2 timmar ”egen tid” på sta’n (du behöver mer tid för att hitta och njuta av sta’n).

Middag

Jag har två favoritmatställen i Iraklio och landade på ett av dem: Amalia’s Kitchen (ligger i området bakom Lejonfontänen vid den öppna platsen med en lekplats). Och det var lika gott som vanligt! Det kom in ett rykande fat med fint kött i riktigt spicy blandning, jag fick också saffransris, guacamole och andra goda tillbehör. Och gott vin har dom! Och jädra bra och trevlig service! En riktig högtidsstund!

Shopping

Det var inte syftet med utflykten och jag är dålig på att shoppa. Jag tycker det är roligare om man är två för då kan man hjälpa varandra att hämta kläder, ge smakråd, fnissa åt hemska plagg och fika ofta. Jag får kidnappa någon som jag kan dra runt med! Personen måste vara nyfiken och beredd att gå mycket för det finns många små roliga butiker i sidogatorna.

Jag tittade in på H & M och usch, så trist! Svart, vitt, grått och mörka färger. Det såg mest ut som höst! Är vi verkligen så tråkiga uppe i norr?
Jag måste så klart in och flukta hos en av mina hovleverantörer, Marks & Spencer, och de bleka engelsmännen är väl värre än H & M, tänkte jag. Men wow! Där var det färgrikt och härliga mönster! Det var vår och löfte om sommar!!

Summa av tre butiksbesök blev ett antal toppar så nu bör jag börja titta efter shorts, linnen och jeanskjol….för att inte tala om ny bikini….

Nu ska jag packa ryggsäcken för vandring imorgon! Ha en bra kväll!

PS. Foton från nätet utom det sista som är eget foto.
Fler foton på min flickr-sida!


Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

 

Jul i Iraklio

Dags för intag av julstämning i kubik så igår blev det bussen till Iraklio! Det började inte så bra. Vi skulle plötsligen byta buss i Agios Nikolaos och den bussen var inte inne. Vi kom iväg till slut och mellan Malia och Hersonissos ryckte bussen till och dog. Chauffören pillade på nå’t där bak (på bussen, alltså…) och fick igång den igen minsann! Jag vet inte hur han bar sig åt, men vi var bara 10 minuter sena.

Kl var 3 på eftermiddagen, inte riktigt dags för ljus och julmarknad. Jag svängde in om H&M och till min stora förvåning kom jag ut därifrån med en julklappspeng materialiserad som 3 tröjor! Jag som aldrig handlar på H&M. Fast nu får jag ta bort ”aldrig”.

Middag intogs på italiensk restaurang och vilket kap! Himmelskt god pasta och ett otroligt gott vin. Lite dyrare, men är det juletid så är det. I andra hörnan av lokalen satt en servitör från en av mina favorittavernor i Ierapetra. Som vi alla vet är världen liten.

Så började det skymma och det blev dags att ge sig ut på stadens gator och torg. Affärerna var öppna, fint i skyltfönstren och mycket rabatter. Började med en sväng om basaren som var nästan folktom och inga juleljus. Blev full i skratt för jag tror att sommarturisterna skulle bli väldigt förvånade över utbudet av vantar, mössor, kängor, skinnjackor, halsdukar.

Fortsatte längs med dyra, fina boutiquegatan ner till Frihetstorget där det var julmarknad. Massor med ljus, små bodar som säljer allehanda saker. På scenen spelades någon form av julhistoria upp av små barn. Väldigt mycket är förresten barninriktat och det är väl lite så det ska vara vid jul.

Santa Claus hade landat med renar och släde, men det var lite malplacerat. Och plastigt. Undrar om han trängt undan Vasilis, det grekiska tomten? Inga barn var framme under den tid jag stod där så han kanske blev lite utfryst. Inte snällt i så fall.

Gick ner stora gatan mot basaren, gjorde små avstickare på smågator, halkade helt oförskyllt (?) in på M&S, gick ner till Morisinifontänen (eller Lejonfontänen). Då var det dags för fika och studera folkliv. Fick in nå’n konstig vit traditionell ”kaka” med socker och kanel på och inuti var det nå’n kräm. Det var ”jaha” och inte ”det måste jag äta fler gånger”. Mycket folk ute för det blev en härlig kväll med vindstilla och 15 grader.

Gick vidare nerför 25:e Augusti-gatan och se’n var det dags att gå till busstorget. Följde stora gatan nere vid havet så dekorationerna där fick bli pricken över i. En härlig utflykt som kan rekommenderas! Några tips:
– Kolla bussavgångar och restid – överväg att hyra bil. Min bussresa tog totalt 5 timmar och jag var tvungen att lämna Iraklio 19:45. Med bil har man mer frihet, kan ta det lugnt. Åk efter lunchtid om du inte har andra ärenden, dagen blir för lång annars.
– Strosa runt och glöm inte sidogatorna! Det finns ljusdekorationer lite varstans. Bakom Lejonfontänen finns gott om små restauranger och de flesta har julfint.
– Kolla hemsidan för Iraklio! De flesta arrangemangen är för barn, men det finns annat också. Man kan delta i Santa-loppet som gick lite tidigare i december! Jag tittar alltid in i Markusbasilikan när jag är i Iraklio, där är ofta utställningar. Igår kväll skulle där vara en konsert kl 20:30.

Här några glimtar från Iraklio! Fotona är inte bra kvalité eftersom min kamera inte riktigt fixar mörker, men julstämningen går nog fram i alla fall. Alla är klickbara om du vill se större format.
Ha en skön kväll! Och stressa inte – det blir jul ändå!

dsc02522

Fin musik på boutiquegatan.

dsc02526

Mörkret sänker sig över Frihetstorget.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

dsc02532

Här kommer älvorna/féerna!

dsc02541

Förstummade!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

dsc02536

Snögubbar lite varstans, de hör tydligen julen till.

dsc02539

Tomten har kommit, men var är alla barnen?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

dsc02550

Julmarknad med bodar och ljus!

dsc02543

Titthål.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

dsc02549

Darrig körning, skönt med sargen.

dsc02537

Stiliserad krubba.

dsc02558

Gatudekoration, fint med änglar.

dsc02559

Annan gatudekoration, men vad ska det föreställa? Snögubbe med långa ben??

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ny-stl
Jul- och nyårserbjudande!
Boka före den 15 januari och få 25 % rabatt per person på vandringsvecka före 15 juni 2017.
Mer info på hemsidan inspirewiz.com
Välkommen!

Ur led är bloggen

Det blev inget bloggande igår. Jag skulle uppdatera loggor på hemsidan och facebook, men det ville sig inte alls. Samtidigt skulle jag ha ut en annons på nätet så man kan lugnt säga att det körde ihop sig. Efter cirka en halvtimmes strul och förtvivlan slutade jag. Det gäller att veta var ens gränser går. Det blev istället ett telefonsamtal till loggdesignern i Halmstad, hon är en fena på så’nt. Ingen kan allt, men alla kan något. Eller hur det nu är man säger.

Det höll på att inte bli nå’t bloggande idag heller för jag somnade i eftermiddags! Jag som absolut inte kan sova dagtid bara dog. Släckte lyset. Tackade för mig. Lyckligtvis vaknade jag i tid för att gå till ett hotell och möta en kund som önskade en dagsvandring. På onsdag drar vi upp i bergen.

I torsdags var vi två glada svenskor som gav oss iväg till Iraklio. En dag med lite av varje som strosa på sta’n, gå i lite affärer, en runda på marknaden, inne i några kyrkor osv. Vi tänkte besöka borgen som öppnat igen efter fem års restaurering, men de hade stängt tidigare. Fräckt! Så vi hoppade istället på en buss som kör en guidad tur. Vi fick hörlurar, men ljudet fungerade inte för nå’n passagerare. Så’nt som händer, lite trist men det får absolut inte förstöra resten av dagen. Livet är för kort för att man ska gå och hänga läpp för så’nt.

På tal om livet så har biskopen för Ierapetra och Sitia dött i veckan under en resa till Aten. Kl 21 igår kväll kom han tillbaka till Kreta, kördes ner till Ierapetra och ligger nu i öppen kista i vår huvudkyrka. Begravning imorgon. Till sta’n har under dagen fler och fler präster anlänt. Det blir nog ganska stort imorgon, avspärrningar är uppsatta.
Igår kväll började kyrkklockor ringa vid 21-tiden när planet landat. Inte den vanliga ringningen utan mer stilla och fridfull. Den upprepades med ungefär 20-30 minuters mellanrum ända fram till midnatt. Det var väldigt stämningsfullt, klockringningen var som en hyllning till livet – vacker och skir.

Nu ska jag inte störa mer i helgfirandet! Och inte stjäla tid från ditt funderande kring mitt blogginlägg i onsdags. Det har inte varit någon rusning till inkorgen eller kommentarsfältet, men jag är beredd!

Jo, en sak till! Jag skrev för några månader sedan om tv-program om Grekland som jag sett på engelsk tv. De går nu på Kunskapskanalen och finns på urplay.se. Programmen heter ”Medelhavet. Grekland med Simon Reeve”, två avsnitt. Se dom om du är intresserad av Grekland!

NU är det slut! Jag önskar en skön och fridfull söndag!

Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med mig som vandringsledare kan du koppla av och släppa loss tankarna samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!

 

 

Utflykt

Upp med tuppen igår och iväg med första bussen kl 6:30 mot Iraklio! Slumrade till lite då och då, bussen kör gamla vägen och ska stanna ofta så det tar lite tid men är en vacker tur. När vi åkte genom Malia och Hersonissos tänkte jag att å, så skönt att bo i Ierapetra! En skylt med ”God mat. God pris. Velkommen!” blev pricken över i. När det blir så turistigt att det tar över är det helt enkelt inte min grej. Och jag vet ju hur de där orterna ser ut på vintern.

KTEL, dvs grekiska bussbolaget, anpassar sig som en service till turistsäsongen så från Malia hade det satts in en extrabuss (antagligen med slutstation flygplatsen) så vi susade förbi flera hållplatser.

Jag gick in om några butiker för några ärenden, bl a ett snabbesök på H&M som öppnade i juli. Det var lika upphetsande som H&M någon annanstans, dvs trist. Jag när dock ett hopp om att kanske kunna hitta några sköna tröjor där senare i höst, trots att de inte har någon herravdelning.

Fika på stammiscafé där servitören och jag pratade grekiska, minsann! Han uppskattade nog mina försök, när han sa nå’t på engelska rättade han sig snabbt till grekiska. Liten övning i verkligheten.

Nästa språkövning blev i basaren (eller marknaden – vad man nu vill kalla den). Jag pratade med en som bl a sålde kryddor när en kvinna dyker upp och säger något på franska. Kryddmänniskan undrade om hon pratade engelska, det gjorde hon inte. Jag fick ett ryck och erbjöd min hjälp med förbehållet att jag kan lite, lite franska. Hon upprepade sin fråga och jag blev helt ställd. Världen slutade snurra, tiden stod stilla, min hjärna var tommare än en tomburk. Letade upp några franska frågeord för att försöka förstå. Jodå, det stämde. Människan stod i basaren/marknaden och frågade ”var är marknaden?”. Jag minns inte om jag sa ”här” på franska eller grekiska eller engelska, men jag pekade i alla fall neråt. Hon såg förvånad ut! ”Här?”
När hon gått tittade jag och kryddmänniskan på varandra och la upp ett gott skratt.

Något omskakad tog jag mig till dagens mål: Arkeologiska muséet. Här finns alla fynd från minoiska palats, villor och bosättningar och en bit framåt, närmare bestämt från 6 000 f Kr – 300 e Kr. Under några timmar var jag försjunken i en annan tid, men med flera paralleller till vår egen. Här några funderingar:

  • Det är som en tidsresa i utveckling som börjar med enkla föremål som sedan får enkla, stiliserade mönster. Så blir föremålen mer och mer detaljerade, mönstren tas från naturen och flera färger används, föremål blir stora och komplicerade. Allt har ett användningsområde, men människan lever inte av bröd allena – det estetiska, vackra finns alltid med. Fascinerande!
  • Från små, enkla bosättningar växer det till fler och fler mäniskor som till slut är så många att det måste organiseras, t ex distribution, lagring och ekonomiska strukturer. Kort sagt: ett samhälle tar form. Det kommer också in skiftningar av olika slag som troliga tecken på att man ville visa olika status, dvs plats i samhället, med smycken, storlek på föremål, bankettserviser osv.
  • I de första små bosättningarna avspeglas varje orts eller områdes ”layout”. T ex finns ett speciellt utseende på en kanna som bara finns i fynd i byn Vasiliki (inte så långt från Ierapetra). I och med att minoerna gav sig ut på havet och ägnade sig åt handel ökade hantverksskickligheten och tillgången på olika material (onyx, elfenben, guld, brons…). Flera tydliga tecken på utveckling av förmågor och ökad kunskap. De var bl a i Egypten, mellanöstern, nuvarande Turkiet, Cypern, Cykladerna. Det finns avbildade minoer lite varstans. De man hade kontakt med hade i sin tur kontakt med andra fjärran länder. Man gick i lära hos varandra, stannade hos varandra. De blir så tydligt att det där med att stänga gränser och ”bra karl reder sig själv” är en korkad och ofruktsam metod om vi önskar att utvecklas.
  • Minoerna hade två skrifter som ännu inte knäckts. Det känns bra, tycker jag, att det kan få finnas några hemligheter kvar. Plötsligen dyker sigill upp – användes de vid handel för att underteckna avtal? Vissa har nog använts för att trycka bilder i olika material som prydnad. Kanske också ägande?
  • Vi ska vara tacksamma över att minoerna begravde sina döda tillsammans med olika gåvor eftersom det ger så mycket information. I övrigt förstördes mycket i jordbävningar mm. Vad kommer arkeologerna att hitta om tusen år, vad berättar vi för de som kommer efter?
    Tanken blir påtaglig när jag står inför en trefotad lerbricka som är full av små, små koppar, tefat, skålar osv. Det antas att det kan vara antingen modeller inför produktion eller, håll i dig nu, leksaksservis! Jag står alltså 2016 och tittar på nå’t som ett barn lekte med si så där några tusen år f Kr. Golvet gungar! ”Tråkigt” med museum? Kom igen!
  • Jag blir förvirrad i rummen som visar minoernas ”religiösa” dyrkan. Det är så många antaganden, så många pusselbitar. Svårt att få ett begrepp om och därför svårt att förstå. Klart är i alla fall två saker: ceremonier och ritualer hade stor betydelse, även som maktspråk. Och människor har alltid trott på något oavsett vad det kallats. Själen, eller vad det nu är, ska ha sitt.

Så kommer de krigiska mykenarna och tar över, de minoer som finns kvar drar sig upp i bosättningar i bergen (precis så som man fortfarande gör vid fara, tänk bara på andra världskriget på Kreta!). Mykenarna står inte på samma nivå som minoerna så föremål utvecklas bakåt, dvs blir enklare. Det är bara palatset i Knossos som hålls igång och 1 300 f Kr faller det också ihop. Minoernas tid är definitivt slut. En högtstående kultur som gick samma väg som många andra: upp, topp, ner. Vad hade blivit om de fått fortsätta? Hur kommer det att gå för oss?
Här stoppade jag mitt besök, tar resten av muséet i höst.

En konstig känsla att stiga ut i den livliga sta’n igen med trafikbuller, butiker, gott om folk på gatorna. Jag satte kurs på Amalia’s Kitchen och fick mig en riktigt smarrig middag. Tyvärr satte dåliga samvetet igång. Har jag verkligen råd med en så dyr middag (22 euro…)? Jag fyllde snabbt i pluskolumnen på det imaginära pappret i skallen: jag använder inte smink, köper kläder när det behövs så jag är ingen ”modeslav”, har ingen bil…..ja, där stoppade jag eftersom den kolumnen vida översteg dagens goda middag!

En kort promenad med kameran blev det också, men det är egentligen för varmt för sådana övningar (foton på min flickr.sida). På vägen hem hände nå’t med bussen så vi fick byta buss, hemresan blev 30 minuter längre. Det var en ganska trött men mycket nöjd Ia som kom hem vid 20-tiden.

Iraklio har förresten kvalat in på min lista ”Var vill jag bo i mitt tredje liv?”!
(japanerna kallar pensionärsperioden för det tredje livet)

Ikväll ska jag nog gå ut och ta ett glas vin efter middagen och se om jag kan få se lite stjärnfall. Du vet väl att du tyst ska önska något när en stjärna faller och inte berätta det för nå’n? Jag vet inte om det fungerar, men det vore dumt att inte chansa!

giphy (1)

Du kan vara lugn – inga så’na här övningar på mina vandringar på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Är närvarande, vilar och hämtar kraft i naturen.
Med mig som vandringsledare kan du koppla av och släppa loss tankarna
samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!

Välkommen att vandra!