Så var det dags för födelsedag – igen. Denna gång 65 så varför inte sticka iväg några dagar? Sagt och gjort. De tre dagarna blir mer än ett blogginlägg och detta blir som en introduktion eller sammanfattning. Nu kör vi!

Onsdag 24 maj
Jag tycker ju inte om ren transport utan vill göra också den till en resa. Och helst inte samma väg fram och tillbaka så jag styrde västerut. Plockat ut ett stopp och se’n blev det så klart några till. Stoppet var klostret Agia Marina i Voni. Det är det kloster på Kreta som har flest pilgrimer och de kommer från hela Grekland den 17 juli som är Agia Marinas dag. Hon är ett intressant helgon som klarade alla straff hon åsamkades, alla läkte. Hon älskade Jesus och besegrade Djävulen. Och vägrade gifta sig. Hon är skyddshelgon för invärtes sjukdomar, njursjukdomar, barnlöshet och lite annat.
Tyvärr renoverades kyrkan, men det fanns kapell att gå in i där det hängde mängder av tamata (metallplattor som man hänger vid helgonbild för att visa vad man behöver hjälp med). Det fanns också ett rum där människor lämnat gåvor tillägnade helgonet som tack.
Lite svårt att finna klosterfrid när det hackas och borras, men efter en stund blev det oväsendet bara bakgrundsljud. Då är man avslappnad!

Fortsatte upp mot Iraklio, gjorde en avstickare in till byn Astritsi där det fanns mängder med gula katter! Hittade ingen taverna, bara ett stängt Mezedopoleío (smårätter) så det blev inget matintag. En katt följde med mig en stund, precis som en hund. Kanske den ville visa mig byn!

Stannade utmed vägen vid ett café och fick lite mat i magen. Fick äta snabbt för både jag och Panda höll på att bli instängda av ett vägarbete!

Centrala Kreta är så mångskiftande med Mesara-slätten i söder och längre upp sitt kulliga landskap där olivlundar och vingårdar präglar landskapet. Skulle även kunna vara Italien:

Parkerade på Evans 93 Parking (gratisparkering) och gick ner till mitt hotell: El Greco som ligger så centralt det bara kan. Väldigt bra pris, strax under 95 euro för ett ”basic” rum med frukost i två nätter. Frukosten inte överdådig, men det tycker jag bara är bra. Gick ut på jakt efter bikini, men det företaget kommer i eget blogginlägg längre fram!
Middag på kvällen på den indiska restaurangen Curry Park – väldigt gott som vanligt!

Torsdag 25 maj
In i bazaren och köpte ett skärp som inte kommit med i packningen. Dags för en sak som jag funderat över i några år, t ex när jag fyllde 60 och också var i Iraklio var det för varmt. Nu var vädret perfekt för att gå hela venetianska muren! Den promenixen och en Kazantzakis-utställning kommer i nästa blogginlägg (Iraklio: muren och Kazantzakis)!

Fika, crepes och kaffe, på stamstället Indigo. Läste och folkglodde – väldigt intressant och underhållande! Strosade in i Titus-basilikan och se’n in bland gränderna som är fulla med barer, caféer, tavernor, restauranger och hittade The Home. Mysigt och personligt. Där drog jag långsamt i mig en smarrig sangria:

På kvällen middag på Via Pastarella – ett säkert kort och det vill man ju ha en speciell kväll, eller hur! Så in i gränderna igen för en nattfösare på en liten bar.
En himla bra födelsedag!

Torsdag 26 maj
Stora ryggsäcken förpassades till hotellets bagageutrymme och jag styrde kosan in i gamla sta’n. Jag tror inte många ger sig in dit bland de smala gränderna och den läckra graffitin. Iraklions gamla stad är förhållandevis ung pga att sta’n bombades sönder och samman av tyskarna vid slaget om Kreta. Mer tänker jag inte berätta här utan det får också bli ett annat blogginlägg (Iraklio: gamla sta’n utanför stora stråket).

Lunch intogs på The Home. Hade tänkt sushi, men trivdes så bra på The Home och de hade väldigt god mat. Så stället kom in på favoritlistan och det blir fler besök.

Hem körde jag gamla vägen Iraklio – Ierapetra. Väldigt vacker väg, men biten Iraklio – Malia kan man hoppa över, speciellt under turistsäsong. Från Malia ska man akta sig för att komma upp på New National Road! Sväng ner vid skylt ”Vrahasi” (till vänster från Iraklio-hållet). In om Neapoli, under New National Road och fram till Agios Nikolaos. Där kör du en bit på nya vägen tills du ser skylt ”Ammoudara”. Kör av och ta vägen längs med kusten till Pachia Ammos. Styr söderut till Ierapetra!
Den gamla vägen körde transferbussen de första gångerna jag kom till Ierapetra och då tog det tid vill jag lova! Men vad gjorde det om det var ljust – en fin sight seeing-tur.

Ha det gott! Var rädd om dig och andra!

PS. Foton på min flickr-sida! (manual till flickr finns här i högermarginalen)