Kategoriarkiv: Utflykter

Vandring, utflykt och biltur

Ilskan, som jag kände i fredags, har sjunkit undan lite så nu kan jag berätta om torsdagens vandring. Mitt påskfirande får komma i nästa blogginlägg. Jag har kommit lite efter i tiden, men det är väl inte hela världen.

Då och då ger jag mig ut på nya vandringar. Kretas landskap är så skiftande så det är spännande att se något nytt och det gör gott för både ben och själ. I nya områden blir det inga långa vandringar utan den första är mer som rekognosering. Hur ser det ut, hur brant, inbjuder det till vandringar, ger det mersmak osv. Jag hade tagit ut en kort vandring på satellitkarta i trakten ovanför Epano Sisi och Milatos och i torsdags var det dags att prova.
Tilläggas ska att det var inte en bra dag att vandra. Koncentrationen av Sahara-sand var hög i luften och då mår kroppen inte bra, framför allt är det en belastning för lungorna. Det blir inga fler sådana här misstag, varje vår ska väderprognosen studeras tillsammans med dammprognosen.
Som avslutning tänkte jag mig en liten utflykt!

Panda och jag gav oss iväg och efter att vi kört igenom Epano Sisi (fortfarande den sötaste och raraste by jag vet) fick Panda vila vid en taverna. Jag gav mig iväg med ett huvud som rörde sig som en vindflöjel – här skulle studeras och tas in! Den lilla vind som var kändes annorlunda. Vinden har vänt till sydlig och temperaturen gått upp. Nu kommer värmen! Skönt, men med Sahara-dammet som lock blir det klibbig och stillastående värme som är obehaglig. Fåglar kvittrade och när jag vände mig om såg jag ett spegelblankt hav längre bort.
Fick tidigt en ganska brant uppförsbacke och sedan svängde vägen. Där stötte jag på det som fick min ilska att blomma. Och upprördhet. Och ledsamhet. Eller på ett något rakare språk: jag blev så jävla förbannad!

Visst är det en fantastisk vy? Och detta var bara början på den inofficiella soptippen. Och efter den kom två mindre. Det är sin sak att greker inte är speciellt intresserade av att vara ute i naturen, men den här användningen gör mig så arg och ledsen. Om man ändå ska lasta och köra iväg avfall kan man väl lika gärna köra till en soptipp!? Det är inte första gången jag ser sopor i naturen, men detta var definitivt den största soptipp jag sett. Mycket klurigt placerad så den inte syns för turisterna en bit ner mot kusten och bilande turister på en asfalterad parallellväg.

Grekland ligger i botten i EU när det gäller sophantering, men de uppgifterna grundar sig troligen på den sophantering som är synlig, offentlig. Här låg bl a dunkar – vad innehöll de? Utrivna byggnadsdelar, plast, halva vattenplasttankar, brädor, sängmadrasser….allt du kan föreställa dig. Så’nt här ofog borde man försöka göra något åt. Minns du vad jag skrev i förra nyhetsbulletinen? Två robotar är inköpta för att sortera sopor vid sopstationer i Chania och Iraklio. Det är givetvis en lättnad för de som idag sorterar där manuellt och får olika skador, men det vore väl smartare att se till så att sopor sorteras från början?
Sophanteringen och, framför allt, tippandet i naturen är en skam för vackra Grekland.

Jag fortsatte uppåt med raska steg. Adrenalinet hjälpte till. Sahara-dammet gjorde mig väldigt flåsig. Det var dags för en paus och det blev på en sten vid en grön sjö. Det är så här det ska se ut!

 

 

 

 

 

Efter pausen började jag njuta av natur och landskap. Blommor och växter är inte desamma över hela ön så här såg jag några som inte finns nere hos oss. Och jag saknade några som finns hos oss. Några andra finns fler hos oss än här. Och några andra tvärtom. De två gula ärtväxterna (nej, det är inte ”ginst”) avlöser varandra i år så sluttningarna bara fortsätter att vara gula. Lilla bulliga gulgröna buskarna blommar också och till färgprakten bidrar Ebenus cretica med sin speciella rosalila nyans. De verkar finnas överallt för tillfället!
Insekter for omkring, gräshoppor hoppade, fjärilar fladdrade. Och en av de vackraste och coolaste småkryp jag vet hälsade på några gånger: det kretensiska biet. Stort och ofarligt.

På väg ner mot Milatos passerade jag en del hus som nog kallas ”Villa”. Jag funderade över byggstilen, de ser mer italienska ut än kretensiska. En del har troligen utlänningar byggt och en del är byggda av greker för uthyrning till turister.
Efter Milatos på väg tillbaka till bilen ökade trafiken. Hyrbilar, fyrhjulingar, en buss. Det kändes att jag var nära turistorter.
Förresten så kan jag berätta för dig att många orter som ligger vid kusten har inte många år på nacken. Många av dem var bara en hamn till en by som ligger längre från kusten. När turisterna började komma insåg befolkningen att här var en inkomstkälla och ”de där” verkade vilja vara vid havet. Alltså slog man upp några hotell vid hamnen, det kom fler och man byggde mer. Så är det med t ex Hersonissos och Matala. Här syns ett tydligt exempel där Milatos ligger närmast mig och ”Milatos strand” (Paralia Milatou) blivit en ny ”by” nere vid stranden.

Fler vandringar i detta området blir det inte, men kanske om man flyttar sig lite österut… Tycker jag då att en så’n här dag är misslyckad? Absolut inte! Även om det inte gav mersmak så fick jag en dag ute i naturen och det är aldrig fel.

Framme vid Panda för att ge mig iväg på utflykten: Milatos-grottan! Jag har varit på väg en gång, men klockan var för mycket. Denna gången skulle det bli av! Lätt att hitta, inte så lång stig upp till grottan men rejält stenig (inte lämplig för sandaler om nu nå’n skulle få den tokiga idéen). Fantastisk utsikt! Grönskande, dramatisk ravin med Milatos by halvvägs och bakom den högre, fjärran bergstoppar.

Kom fram till grottan och skrattade gott åt min egen dumhet. Om man ska besöka en grotta behövs ljus, eller hur? Så varför låg ficklampan kvar i bilen…. Inne i grottan var en barnfamilj så det ropades och stojades. De tog sig fram med ljus från mobiler, men jag tyckte inte att det räckte. Man såg bara nå’n meter framför fötterna och jag ville se både var jag gick och grottans väggar, gångar och formationer. Det kändes lite fel med stojandet med tanke på grottans historia. Jag beslutade att gå ner igen och återkomma i slutet av oktober. Med ficklampa. Förhoppningsvis utan stoj.

Jag tror att de flesta kör tillbaka samma väg som de kom till grottan, men jag fortsatte och fick en väldigt vacker biltur. Bitvis en så’n som på kartor kallas ”scenic drive”.

Jag tog längre tid på mig och ”Astranis” är Neapoli (körde alltså under National Road E75 genom Neapoli).

Längs kusten från Elounda och neråt låg det turister i solstolar och kretensarna har inte fått av sig alla vinterkläder än – uppochnervända världen!

En dag med många olika känslor och upplevelser. Och rejäl hosta när jag kom hem!

Ha en bra Valborg och 1:a maj!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Berätta vid bokning att du läser bloggen så får du 15 % rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Utflykt till Kritsa

Som jag nämnt tidigare ordnar min lärare i grekiska 2-3 gånger årligen något studiebesök el likn samt lunch för sina elever. För första gången slog han ihop alla elever på en och samma dag vilket blev lite väl mycket folk. Målet för dagen var bergsbyn Kritsa.

Kritsa är världsberömd på Kreta, främst för handarbeten och broderier. Byn finns i de flesta guideböcker och charterföretag och andra ordnar utflykter dit. Under sommaren (juni-augusti) är det en i mitt tycket förfärlig plats. Massor med folk och full kommers. Om du åker dit under den perioden så sök upp en skyddad plats och studera skådespelet du har framför dig! Damerna i byn skyr inga medel för att locka och dra in turisterna i sina butiker. Det är underhållande.

Kritsa är dock en by med mycket historia och här finns massor att se och uppleva. Lato ligger strax utanför byn, så ock Panagia Kera. I byn hittar du olika små museum och statyer. Ovanför byn kan du besöka Katharou-platån.

Vi började igår i Kritsotopoulas’ hus som är renoverat och nu ett litet museum. Förresten så hette hon egentligen Rodanthe. Vem hon var? Ja, det är en lång och intressant historia. Mycket kort så var hon en frihetskämpe när man stred mot ottomanerna. Då var hon klädd som en man och kallade sig Manolis, men när hon blev dödligt sårad och såren skulle skötas om upptäcktes att hon var kvinna. Det finns en vacker byst av henne på torget vid kyrkan och det ska finnas en staty eller minnessten där hon dog (strax utanför byn). Bra guide och trots att en del saker i huset nu är nygjort var det lätt att se Kritsotopoulas och hennes föräldrar där.
På en av mina vandringar passerar vi klostret där hon sattes i klosterskola vid 6 års ålder av sin far som fick bära henne dit i en korg på en åsna så ottomanerna inte fick syn på henne.

Därefter var det dags för örtmuseum Rodanthi. En besvikelse för mig pga att jag väntade mig fräscha örter, även om så bara på bild, och inte torkade. Det var ett fint gammalt hus att smyga runt i och en del bilder fanns med engelsk text så något fastnade. Fascinerande är att Georgios, som har muséet, samlat på sig material i ungefär 10 år, det tog 5 år att färdigställa muséet och det har varit öppet i cirka 1,5 år. En sann entusiast! Man kan kontakta honom och få följa med ut i naturen, men tyvärr pratar han inte engelska.

Dags för lite ”egen tid” då man kunde strosa runt i byn. Vädret var inte riktigt på vår sida, en rejäl regnskur hade precis passerat. Jag kan annars rekommendera att strosa runt på smågatorna och i gränderna i Kritsa och ha kameran i beredskap. Det är en stor, brant by med magnifika vyer! Stanna här och där och bara njut!
Vi tog oss ner till Kvinnliga kooperativets butik och givetvis kom de flesta ut med en kasse. Jag också och till min stora förvåning hade jag köpt ett par kakor! Jag äter inte kakor mer än några favoriter och då äter jag bara en, dvs något kakmonster är jag inte. Grekiska kakor är ännu värre än andra eftersom de är så himla söta. Men den här sorten föll mig tydligen och märkligt nog ”på läppen”. En flaska raki smaksatt med granatäpple blev det också, men den gick tyvärr i tusen bitar när jag kom hem. Är det så’nt man kallar spritmissbruk?

Nu började vi bli hungriga och drog oss ner till tavernan. Där bjöd två killar på musik till en dansuppvisning av dansare från Lyceum of Greek Women, Agios Nikolaos. Den som önskade uppmanades att delta i sista dansen.
Tavernan hade nog underskattat antalet personer och överskattat sin egen kapacitet för vi fick vänta en stund på varmrätterna, men det löste sig till slut. Och det var väl värt att vänta på!

Många av eleverna är från UK så nästa punkt var ett lotteri där jag blev totalt förvirrad. Måste ha varit mitt organisationssinne som slogs ut. Även britterna var förvånade över hur lotteriet gick till så där behövs nog lite träning inför nästa gång. Det tog en väldig tid innan det var klart så när vi hämtat våra vinster gav vi oss iväg hemåt.

Man kan väl kalla det hedagsutflykt med tanke på att vi lämnade Ierapetra vid 10-tiden och var tillbaka vid 18. Trötta och nöjda med en fin och intressant dag!

Vädret har varit lite halvdåligt idag, men för en stund sedan hände något. Plötsligen tog vinden i rejält och det öser nu ner rejält. Kan nog bli en orolig kväll! Och jag som ska gå på bio ikväll. Nåja, det finns ju regnjackor och kängor.

Ha det gott!

PS. Foton på min flickr-sida! DS.

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

 

Getternas och fårens egen platå i sprakande färger

Idag har jag badat i höstfärger, getter, äpplen, får, moln, vattenpölar, herdar och en massa annat! Men vi tar det från början.

Som jag skrev i förra inlägget hade jag glömt bort projektet ”vandra platåer”. Jag har avverkat Viannou-, Lassithi- och Gianna Korifi-platåerna så nu var det dags att vandra runt Katharou-platån. I fredags blev det inte av, men idag gav jag mig iväg. På vägen upp från byn Kritsa blev jag varse att nu inträdde jag i getternas och fårens rike. En hjord getter låg på vägen och halvsov. Jag fick väja och svänga över på andra körbanan för att inte köra över någon. Och det blev bara fler och fler getter ju högre upp jag kom.

Katharou-platån är inte så platt som grannen Lassithi-platån och inte heller så stor. Eftersom den inte är så känd är den inte heller så märkt av turism som Lassithi-platån. Den har en del kullar här och var så man har inte överblick hela tiden på samma sätt som på grannen.
(klicka på foton för större storlek)

Framme i lilla byn Katharon. Jag hann bara öppna bildörren så ropade en svartklädd tant kalimera och ville att jag skulle komma och dricka kaffe eller nå’t annat. Nähä du, tänkte jag, den stilen fungerar inte på mig, dessutom har jag andra planer.
Enligt väderprognosen skulle det komma lätt regn mest hela dagen, men solen sken från klarblå himmel så regnjackan fick stanna i bilen.
Jag hade parkerat precis vid en karta och det var en E4-karta (vandringsled). Den rutt jag tagit ut sammföll till vissa delar med E4. Kanske jag blir vandringsledsläggare i nästa liv?

Det tog inte lång stund att upptäcka att här hade det regnat. Vägen var fuktig, jorden på åkrarna var fuktig och jag stötte snart på vattenpölar. När det varit ett så torrt år blir man lycklig över att få se en vattenpöl. Låter det märkligt? Jag kan berätta att jag var väldigt frestad att vada, hoppa och dansa i några stora pölar. Av ren lycka!

 

Några var ute och rensade bland vinstockar, en annan vände jord med jordfräs, en tredje harvade med traktor och ett gammalt par var ute och skördade några grönsaker.

Kanske man tror att på en platå finns ingen större växtrikedom, men då misstar man sig. Så här högt upp (cirka 1 550 m ö h) odlas inte olivträd vilket var en fröjd för öga och själ. Skönt att få se något annat. Många olika lövträd och buskar som nu visade höstfärger. Härlig syn! Kanske skulle varit här några veckor tidigare med tanke på att en del träd tappat alla sina löv.
Tänk att åka upp hit i mars-april när allt är vårskirt grönt! Måste skriva upp det på kom ihåg-listan.

Snart upptäckte jag något annat – stora träd. Och då menar jag stora! Pinjeträd är oftast sneda och krokiga eftersom de pinas av nordanvinden. De stora träden här uppe var väldigt vackra och perfekt formade. Kanske det är så att bergen som omger en mindre platå blir ett vindskydd?

De här träden blir inte ens knähöga om getterna får tillgång till dem. De äter så mycket de kan och så nära kvistarna som möjligt. Det blir roliga och konstiga skulpturer, men så här höga och tjusiga kan alltså den här sortens ek bli!

 

Platån var inte full av åkrar som grannen utan här var det gott om äpplegårdar. Det kan vara så att Lassithi-platån har mer matjord än Katharou-platån. Eller så är den bara mindre stenig. Förr var de tvungna att plocka sten så de kunde försörja sig med mat, numera skulle arbetstiden och arbetskraften inte löna sig eftersom det inte går att leva på lantbruk på små tegar.

Min lilla egna sträcka blev en bra övning. Ingen täckning så ingen gps. Då plockar man fram papperskartan, ser sig om i landskapet och kommer dit man ska.
Fast jag gick fel två gånger under vandringen och det var faktiskt E4 som förvirrade mig. Bara att gå tillbaka och göra rätt.

Det där med getter och får. Jag har aldrig sett så många getter och får, så många hjordar och så många herdar! Stenigt, svårt att odla så något ska de leva av och det går väl inte med bara äpplen. Det var klockpingel och bräkanden överallt. Då och då avbrutet av en herde som kallade eller visslade på sina djur. Och ibland hundskall. Det blev nästan så jag mot slutet tyckte att jag vadade mer i getter och får än i natur!
Lite rolig grej: ser du att hunden står och gömmer sig bakom stenmuren? Arbetsvägran eller bara tjuvat sig till en paus?

I detta getternas och fårens kungarike gick mina tankar till min skånska vandrarkompis. Hon hade svävat fram! Det var dessutom gott om killingar och lamm så bara för dig, Bojana:

Märk väl att hon har tvillingar! Kanske därför hon hade så lömsk blick… En diar medan den andra betar.

Moln började sväva in över topparna i Dikti-massivet och vädret ändrades. Snart var himlen alldeles tjock och grå. Det blev kallare och jag önskade att jag haft vantar med mig. Kaffe och svenska gifflar försökte värma inifrån. Skulle det bli regn, tro? Cirka en timme senare sprack det upp och solen kom nästan igenom. De högsta topparna var insvepta i grått, dimmigt. Antagligen regnade det där uppe. Jag undrar hur många gånger per dag vädret kan ändra sig där uppe?

En del hus var igenbommade, de såg ut att vara nybyggda eller renoverade. Vem har fritidshus här uppe? Något att fundera över.

Funderade på att prova att köra en väg som går mellan platåerna, men väntar till sommaren då det är torrt. Har jag tur kan jag kanske få nå’n med mig så kan vi hjälpas åt om nå’t går fel. Fast jag tror att vägen är ganska bra för det finns ingen annan mellan platåerna utan då måste de ner till kusten och se’n upp igen – en väldig omväg.

Fem timmar senare var jag tillbaka vid bilen. Kan bli en utflykt med vandring eller omvänt som jag kan erbjuda i firman. Kan korta vandringen något så blir det en fin heldagsutflykt.
Jag körde hem vackraste vägen via Prina. Ny vandring är inte samma avkoppling som gamla vandringar, men jag är nöjd med och tacksam för dagen. Den gav mersmak och massor av nya intryck!

Ha en skön kväll! Nu ska jag gå ut och äta middag.

PS. Fler foton på min flickr-sida! DS

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Söndagsutflykt

Igår blev det utflykt, dock inte till fots så inte fler fotograferade vårtecken. Foton från fredag och lördag finns på min flickr-sida!

Gårdagen började med att jag släntrade iväg till mitt frukostställe. Det var inte lugnt och stilla i gamla sta’n utan många barnröster. Vi är inne i Apokries (som kan stavas på några olika sätt, så klart…). Det är 3 veckor som slutar med söndagen före Clean Monday som inleder den 50 dagar långa fastan som kulminerar med firandet av påsken. Apokries började i år den 21 febr och avslutas 13 mars. Veckorna har olika teman och avslutningen är karnevaler runt om i Grekland, en av de största hålls i Rethymnon här på Kreta.
Vill du veta mer? Klicka här!

I söndags hade barnen sin skattjakt i gamla sta’n. De var indelade i grupper, sprang runt och läste kartor och skulle antagligen svara på frågor eller samla in saker. Gamla sta’n är perfekt med sina gränder och hälften av ungarna såg förvirrade ut. Det var väldig fart, musik, rop och viskningar.

Den som vill gifta sig får förresten snabba på för under fastan hålls inga bröllop (och inga begravningar heller). Med andra ord kan jag luta mig tillbaka och ta det lugnt (förhoppningsvis även med parentesen…).
Jag återkommer till karneval och fastan då och då här i bloggen när det är nå’t på gång.

Vi gav oss iväg västerut från sta’n. Ginsten hade kommit lite längre än på nordsidan, men mimosan var precis tvärtom. Vårligt grant var det i alla fall. En runda upp om en by som ingen av oss varit i: Riza. Fantastiskt läge, annars inte mycket att hänga i julgran.

Vi styrde kosan mot Kato Symi för att få lite delikat middag. Jag kan verkligen rekommendera tavernan som ligger till vänster när du kommer nerifrån kusten (där är ett litet, litet torg framför…eller mer som en vändplats, egentligen…). Den ser inte stor ut mot vägen, men är djup och i tre våningar med en stor uteplats. Och god mat fick vi som vanligt! De serverar en läcker sallad i brödskål. Himla praktiskt, man äter alltihop.

DSC01375

Vid bordet bredvid oss satt två par varav i alla fall det ena var från Aten. Det var omöjligt att inte höra allt de sa för de var definitivt inte lågmälda. Jag fattade ju ingenting, min grekiska räckte inte till. Bra att ha översättare med sig. Det var lite gnäll vid deras beställning och de beställde påfyllning som de sedan inte skulle ha. Ja, du fattar ungefär. När det var dags att betala utspann sig en dialog mellan paren och kyparen. Inget märkligt för mina ögon och öron, men mitt sällskap hade all möda att hålla sig för skratt. Jag fick det översatt så här kommer ett stycke grekisk humor levererat av en kvicktänkt (i dubbel bemärkelse) kypare med neutral min:

-”Det var många ben i köttet. Har du hund?” tyckte sällskapet

-”Ja, det har jag”, sa kyparen.

-”Då kan du ge benen till hunden!”

-”Nej, han är vegetarian.”

Ha en bra kväll!

Juldagarna i min del av världen

Juldagarna över, helgkänslan är kvar t o m trettonhelgen eller teofania som det heter här. Idag har jag varit hos frissan för man vill ju gärna göra både en snygg sorti och en dito entré nu vid årsskiftet. Dessutom ska jag på fest och man ska tänka på sina medmänniskor så nu har de något vackert att vila ögonen på (håret, alltså).

Hoppas att du haft sköna dagar och glider vidare på helgkänsla! Jag ska inte trötta ut dig med en redogörelse för mina juldagar, men några glimtar kommer här.

Julafton
Började med frukost ute och önska god jul till frukostfiket. När det är helg här nere går barnen omkring och sjunger och ”spelar” (inom citationstecken för allvarligt talat: kan man annat än slå på en triangel?) triangel. De förväntar sig en peng som visad uppskattning. Jag får två associationer när de dyker upp: Kurt Olsson och ”sjunga maj”.
Så blev det en liten promenix då jag fortsatte mitt god jul:ande. Hem till min lilla bubbla med bokläsning, ringa Sverige, filmer (har upptäckt sfanytime.se!), julbord (fick ihop ett som var så bra och fullt med läckerheter så jag orkade nästan ingen varmrätt: fisk med senapssås!) och klapputdelning. Den senare blev lite konstig men ganska typisk för en utlandsboende singel. Nästan alla julklappar under granen slogs in i julpapper av mig som la dom under min gran för att dela ut dom till mig på julafton.
Det är svårt med julstämning här nere. Dels vädret för vi fick så klart de hittills varmaste dagarna i december men tyvärr ingen snö på bergstopparna. Dels därför att ingen annan bryr sig den 24 december. På kvällen när det blivit mörkt är det lätt att tänka bort vädret och alla andra så då vällde julstämningen in!

Juldagen
Detta är min absoluta slappedag och så också i år. Sov länge, maten var klar, boken ännu inte utläst och det fanns filmer kvar att hyra. Och julspecialen i Downton Abbey på engelsk tv – en riktig högtidsstund!

Annandagen
Nu gav jag mig ut på en liten stadsrunda och det var lugnt och fridfullt. Här rusar nämligen inte folk ut på rea på helgdag utan då är affärerna stängda. En mardröm så klart för många svenskar, jag som gillar helgfrid bara njöt.
På eftermiddagen träffades ”golden girls” och åt middag. Vi är ett gäng från Holland, Tyskland, Österrike och Sverige (jag) som träffas då och då, t ex för att äta frukost. Givetvis var vi tvungna att ses i juldagarna för att önska varandra god fortsättning (bara svenskan som kunde göra det för det existerar tydligen inte på de andra språken) och gott nytt år.

Söndag
Dags för utflykt! Nu har jag varit i de tre områden (Sfakia, Roumeli och Mylopotamos) och byn (Kritsa) som osmanerna aldrig lyckades erövra. Vi besökte byn Anogia i Mylopotamos. En ”berömd” by med speciell historia, karlakarlar, många musiker och sångare, lite laglöst och ”halvkriminellt”. Enligt en del så är byn numera väldigt turistisk och vi hade inte vandrat runt länge förrän en tant försökte sälja scarvsar och rakí genom ett öppet fönster. Trist.
Vi var på ett gammalt kafenion med traditionell inredning, inte många som har den kvar. Det äldsta bevarade lär finnas i Iraklio, de slapp t o m installera toalett när den lagen kom för man ville bevara originalutseendet. Du kan hitta den på marknadsgatan en bit upp på vänster hand (om du kommer från Lejontorget).
Tillbaka till Anogia! Jag blev faktiskt lite besviken. Byn är väldigt stor så någon byatmosfär fanns inte. Egentligen mer ett ”samhälle” än by. Gamla hus trängs med väldigt modern bebyggelse. Lite sliten kändes den. Den ligger lite underligt. De flesta bergsbyar klättrar på bergssluttning eller ligger vid foten av ett berg. Denna byn ligger liksom i en håla eller en dal.
Vi hade oturen att hamna på en turisttaverna så några specialiteter från byn fick vi inte, på menyn var det bara vanliga grekiska rätter som man kan äta var som helst.
Behållningen var den underbart vackra vägen upp till byn! Vi började klättra från Iraklio och kom först upp till en platå. Grönt, grönt, grönt över allt och vart man vände sig fanns det får. Olivskörden i full gång. Plötsligen tätnade landskapet och det blev väldigt brant. Det kändes nästan som att åka på ena sidan av en ravin. Och fler får! Och får! Jag fick en tanke om att jag inte skulle vilja åka här under högsäsong med mycket turisttrafik, men det lär mestadels vara grekiska turister som tar sig upp till byn och de är väl vana vid att köra ganska smal, kurvig bergsväg.
På hemvägen en sväng inom Iraklio och en kopp kaffe.

Idag är det lite tillbaka till verkligheten. Morgonrunda i morse, nu får det vara slutslappat några dagar (och det behöver skakas bort lite julgodis…). Resten av julmaten slinker ner ikväll.
Nu ska jag fundera över två underliga ting. Hur man kan lyckas köpa två ”äggaklockor” som inte ringer. Varför man tackar sin lyckliga stjärna över att skjortklänningen i skyltfönstret var för liten och för dyr och sedan går man och köper en blus i ett material som ska strykas när man inte stryker. Vad är det för fel på mig?

Förresten så kanske jag och firman försvinner imorgon. Jag ska uppdatera till Windows 10 och folk verkar vara väldigt skiftande upplevelser av det. Kanske jag inte får igång datorn igen. Och finns man inte digitalt så finns man väl inte alls, eller hur?

Ta’t lugnt i dessa mellandagar – vi har helger kvar!

1:a maj-utflykt

Igår var det 1:a maj och det är helgdag även här. Från början någon form av ”vårfest” då man plockar blommor, gör krans som hängs på huset och som bränns upp efter 40 dagar. Kransen alltså, inte huset. Jag har frågat varför den ska brännas, men det verkar höljt i dunkel.
Först senare kom det här med ”Arbetarens dag” och demonstrationer, i år kryddade med några strejker.

Jag fick sällskap ut i naturen vilket var himla trevligt! Både som omväxling och sällskapet i sig. Vi gav oss ut på två uppdrag: ta oss ner till stranden Agriomandra samt hitta grottan Theriospilios, båda i närheten av Kavousi.

Kom till en liten platå där vi startade att gå. Jag hade inte vandrat där ensam för det var väldigt stenigt, men är man två om att hitta stigar och kan hjälpas åt så fungerar det. Vi tog det försiktigt, inga stukade fötter tack. Stranden var inte så tom som vi trott utan några hade tagit sig dit med båt och höll på att grilla kött (jodå, de ville bjuda!) och bygga nå’n sorts stenvägg. Otrolig tur med dagens väder och ljuset för alla färger var himmelskt mättade och vackra. Så’nt som inte syns på foto.

Upp till bilen och iväg på vår grottexpedition. Lite olika synpunkter på var grottan borde finnas, men vi travade iväg. Mycket fotograferande! Blått, blått vatten som skiftade i turkos och inne vid klipporna i grönt. All grönska var så intensivt grön. Bergen på andra sidan Mirabellobukten vackert gråblåa. Sol och ljusblå himmel med enstaka moln som gav skuggor på bergssidorna.

Oj, så brant. Rakt ner i havet. Vi fick ge upp, men då hade vi kommit en bra bit ner. Och vände oss om. Suck och pust, bara att bita ihop, ta det lugnt och försiktigt. Konstaterade när vi nådda bilen att nu var det dags för mat och dryck. 1:a maj är en dag då många åker ut i byarna och äter lunch/middag på eftermiddagen, en del tavernor ordnar musik. Vi undvek byarna och landade på en nästan folktom taverna vid stora vägen strax efter Kavousi i riktning mot Sitia: Taverna Natural Bio. Stanna där om du har vägarna förbi! Trevligt, gott och fantastisk utsikt! Bredvid låg ett kapell som jag var tvungen att titta in i och tända ljus.

På kvällen strosade jag ner till Libyska havet och drack ett glas vin i ett magiskt blått ljus. En perfekt avslutning på en perfekt dag!

Jag hoppas att studentsångarna från Lund finns på play för det blir en högtidsstund imorgon. Ha en skön och fridfull söndag!

Foto på min flickr-sida!