Kategoriarkiv: Vandringar Kreta

Okänd mark blev kännbar

När jag ska resa är planerandet och minnena halva resan. I vintras studerade jag kartor för att hitta nya vandringar, speciellt sedan jag köpt bilen. Och jag hittade en som jag förstod gick ganska högt upp så den fick vänta. Jag ville inte göra om samma tabbe som ifjol, men i onsdags tyckte jag att det var dags. Satellitkarta är det närmaste man kommer verkligheten, men det är ändå inte förrän man börjar vandra som man känner hur brant och hur långa mot- och medlut är. Jag var förberedd.

Började strax ovanför byn Sfaka med en genväg som givetvis visade sig vara en senväg. Brant som attan, halvklättra runt på terrasser i olivlund. Nackdelen med olivlundar är att de sätter mitt orienteringssystem ur funktion. Finns inga riktmärken, bara olivträd. Jag blir helt förvirrad. Yrade runt en stund, men hittade till slut vägen. Då hade det gått en halvtimme, jag flämtade som en 90-åring och var dammig. Den början får vi allt ta och se över, försöka hitta ett alternativ.

Nu mötte mig härliga dofter från krydd- och örtväxter och blommor! Mycket blommor! Att vandra från kusten upp i bergen är som att spola tillbaka i tiden. Våren hade inte kommit lika långt och eftersom det är lite kyligare där uppe såg blommorna och växterna fräschare ut. Den gula ärtväxten Calicotome villosa (nej, jag är inte bra på växter, men det finns de som är – t ex facebook-gruppen ”Flowers of Crete”) färgade sluttningarna gula. Den håller på att blomma klart närmare kusten, avlöses av röda Ebenus cretica och se’n blir det gult igen när ginsten blommar.

Vägen svängde och jag stannade tvärt. Jisses, är det i detta landskap jag ska vandra! Där det kunde varit en bred ravin låg en ensam, avskild bergsrygg som en trafikdelare så det skapades två raviner:

Lite senare blev jag förvirrad igen. Plötsligen var jag omgiven av en mängd vingårdar så det kändes nästan som om jag vandrade i Frankrike eller Italien. De skapar ett annat landskap, andra färger och former i naturen. Och det vattnas så klart lite i vintarmen….
Kom fram till genväg nummer 2 som fungerade riktigt bra. Fanns en ruin att ha som riktmärke och terrasserna var öppna i och med att där växte vinstockar. Inte så långt, men jag lyckades så klart få ett otäckt rivsår på benet. Föga anade jag hur jag skulle se ut några timmar senare!

På vägen gick jag förbi två bilar som mötts. Den ena var en man som skulle bespruta sin vingård och den andra bilen, jag tror att det var två herdar, hade stannat för att byta några ord. När jag passerade hälsade mannen mig med ett leende och den äldre hälsningen ”kalostina” som betyder välkommen. Kändes nästan som om han välkomnade mig till sin del av världen. Kunde bara le och hälsa tillbaka.

Disigt väder, kanske det låg Sahara-damm långt där uppe, det började bli lite kvavt. Jag önskade lite vind och vips hade jag motvind. I motigt motlut. Det var väl inte riktigt vad jag behövde. Med vinden kom fler dofter och en var speciell. Inte stark som jasmin, men en alldeles egen doft. En vacker doft. Bara att stanna, dra in och njuta.

En paus vid ett litet kapell. Nedanför gick en man på ett litet fält och fixade med bevattning. Och det var tyst och stilla.

Så kom jag fram till vändpunkten där jag skulle styra mot kusten igen. Där fanns en liten platå med vinodlingar och några hus. En gammal kvinna samlade något i en säck, en gammal man var ute med käpp i en vingård och såg sig omkring. Husen var tomma, grindar låsta. På andra sidan om den lilla husgruppen fanns en stig på bergssluttningen i den ena ravinen. En genväg som jag tänkte ta, men hur komma dit? En mycket lång historia kan sammanfattas i taggiga buskar, hård mark och ett staket. Resultat: kännbara skador i form av rivsår på armarna och ett stort på ena benet plus en öm ända (som dagen efter uppvisade ett blått konstverk). Vad det värt det? Nej. Visst är det mäktigt med raviner, men det är också lite enahanda att titta på samma sluttningar hela tiden. Det mäktiga känner jag när jag är uppe i bergen, får sagolika vyer och skiftande scenerier både i naturen och landskapet. Då känner jag mig som en liten lort! Fast på ett bra sätt.

Stigen var dessutom stenig och det sluttade brant neråt på min vänstra sida. När jag vandrar vill jag kunna koppla av, låta tankarna flyga, se mig omkring och njuta. Att gå med näsan i backen är inte min grej.

Så kom jag upp på lilla vägen igen och den vindlade sig ner mot kusten. Nu var det riktigt kvavt och nästan klibbigt varmt. Jag började bli trött, mer av vädret än vandringen. Tittade på stora revan på mitt ben och undrade om det finns något som heter ”yrkesskada” för vandrande egenföretagare. Skrämde upp en ripfågel, en rovfågel och en bit längre fram skuttade plötsligen ett litet djur som såg ut som en ekorre! En ödla sprang i sin lustiga passgångarstil över vägen. och blommor, blommor! Fjärilar, bin, insekter. Då och då flög en cikada förbi. De är så stora att de ser ut som små, små fåglar.

Det lustiga med blommor på Kreta är att en del är s k endemiska, dvs de finns bara här på Kreta, och en del växer bara på vissa delar av ön. Under dagens vandring såg jag 4-5 blommor som jag inte sett tidigare. Roligt med variation, men det gäller att vara uppmärksam.

Så närmade jag mig byn Tourloti och det var ”bara” att vandra därifrån till Sfaka och sedan upp till bilen. Nu började benen bli lite stumma och luften var ganska varm och tjock. Jag har sällan blivit så lycklig över att se Panda! Lycklig och nöjd efter 7,5 timmes vandring.

En vandring som jag sett fram emot länge och jag blev inte besviken. Början och slutet måste modifieras. En vandring att erbjuda kunder? Nja, kanske, jag har inte bestämt mig än. Det är så’nt här som vi vandringsanordnare gör så andra vandrare slipper förarbete och förstörda semesterdagar för att bara vandra, koppla av och njuta. Men vi gör det så gärna, så. Vi har ju flera dagar till vårt förfogande och kan fila och putsa tills en vandring är riktigt bra. Och några vandringar gömmer vi i det privata arkivet…

Foton, bl a på blommor, finns på min flickr-sida!

Nästa vecka är det väl dags för en nyhetsbulletin, men nu tar vi helg. Ha det gott!

Vandra på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Just nu erbjudande på vandringsvecka.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

En ovanlig långfredagsvandring

Igår var det långfredag i den kristna världen, undantaget den ortodoxa delen. Vi har påsk nästa helg så på måndag börjar ”stora veckan”. Det blir lite körigt när de kommer så nära varandra, men jag måste erkänna att mitt ”svenska” påskfirande är det inte mycket med.

Jag vandrade alltså igår och det var ett annorlunda arrangemang. Jag och en kollega (som alltså också leder vandringar) har fått kontakt och det var dags att ge oss ut på en av hennes vandringar. Runt byn, som heter Mirtos, där hon bor, som heter Angela Sturmayr , finns några markerade kortare och lite längre leder. Och det var dags att bättra på markeringarna på Minoan Path.

När jag vandrade i Skåne hade jag ibland en medvandrare, Vi brukade skiftas om att välja och planera. Och jag upplevde samma igår: känslan av att slippa planera och tänka på vart stigen leder. Bara vandra och njuta! Det förvånar mig att inte fler vandrar och att många av de som vandrar gör det på egen hand. Detta är inte smygreklam för mig och min firma, det finns gott om arrangörer här på Kreta och även på andra resmål. Ta möjligheten att få koppla av och bara njuta! Och få mervärde i form av kunskap och information! Och inga sabbade dagar då den vandring du funderat ut inte fungerar – vi har redan gjort det jobbet åt dig!

Vi pratade givetvis om ditt och datt, men hade också tysta stunder. Då och då stannade vi och tog in vyerna. Landskapet mellan Mirtos och Malles är lite speciellt, mycket skiftande, och väldigt vackert. I ett läge kunde jag inte låta bli att utbrista: tänk att det finns de som bara vill vandra raviner när man kan få allt det här!

Vi njöt båda av klarblå himmel, ingen Sahara-damm i luften. Kände nästan inte igen himlen efter alla sanddisiga dagar. Många fina gröna nyanser i naturen i och med att träd och buskar har kommit olika långt med löv och blad. Några orkidéer fick vi se, men jag är fortsatt fascinerad av alla de små, små växterna. Det är artrikt och varierat. Små finurliga konstruktioner och de vackraste, skira blommor. Fåglar kvittrade och från och till hördes ett entonigt surrande från bin. Fjärilar och cikador och andra insekter kryssade runt i luften. Man får inte glömma att titta uppåt! En stor gam seglade på ganska låg höjd över oss. Mäktigt! Plötsligen kom en stor flock gamar. De låg på olika höjd och segelflög. Otroligt skickliga och det ser både rofyllt och kraftfullt ut samtidigt.

Men allt är inte bra. Blommor som ska blomma om cirka en månad är igång, det är otroligt torrt. Våren är tidig efter en alltför mild vinter som bjöd på väldigt lite nederbörd. I stora dammen utanför Ierapetra syns inte bara kapellet som annars är under vatten utan marken som kapellet står på. Angela berättade att hon upplevt någon liknande vinter och då blev april och maj något regniga. Vi håller tummarna!

Leden gick i blandad natur så först en ringlande stig mellan olivlundar för att lite senare gå genom ett öppet landskap med nästan vinröda stenar i ett landskap som påminde om öken- eller månlandskap. Man blir aldrig uttråkad i naturen eller i det kretensiska landskapet!

Inspirerande och lärorikt att vandra med någon som bott här en längre tid och lett vandringar under många år. Jag fick se en alonia (tröskningsplats) så nu måste jag se mig om på mina vandringar om jag kan hitta fler. När jag ser grottor tänker jag oftast på motståndsmän, folk som gömmer sig undan någon fara eller lider av spetälska. Nu har jag sett mitt första herdeskylskåp! Ja, inte ett där man förvarar herdar, alltså, utan där de kunde förvara mat, slaktade djur osv tills det var dags att gå ner från berget med getflocken. Antagligen har jag sett flera tidigare, men inte känt till att grottor användes på detta sättet.

 

Och jag har äntligen på foto fångat en get uppe i ett träd! Har aldrig hunnit få upp kameran innan de hoppat ner, men den här jeppen stod snällt kvar och tuggade.

Efter 5 – 5,5 timmes vandring var vi tillbaka vid bilen. Varma och nöjda. En härligt avslappnad dag.

Imorgon ska vi i ”utlänningsgänget” fira påskdagen med söndagslunch i den charmiga bergsbyn Monastiraki. Ska bli trevligt och garanterat många skratt. Ser också fram emot en ganska hektiskt ”stora veckan” och påskfirandet nästa helg!

Ha en skön fortsättning på påsken!

PS. Foton på min flickr-sida!

 

Vandra på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Just nu erbjudande på vandringsvecka.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Sväva bland moln och perfekt landning

Igår lät jag bilen stå och tog bussen till startpunkt för vandring. De flesta av mina vandringar är inte rundvandringar så där fungerar inte bilen. Vi har Sahara-damm igen med läbbig värme och då är det skönt att komma upp i bergen. Till helgen säger prognosen regn – jag hoppas så att det stämmer!

Tillbaka till gårdagen! En stilla morgon när jag kl 7 började vandra upp till klostret Faneromenis. Det går uppför hela vägen och är ganska jobbigt när det är varmt, men nu är temperaturen perfekt. Shorts och kortärmat (fast långärmad tröja första timmen). Jag hade läst att det brunnit uppe i närheten av klostret så jag ville se om vandringen måste tas bort från vandringsveckan.

Molnen hade bra fart! Jag uppskattar det mer än en molnfri, klarblå himmel. Det händer hela tiden någonting, som ett skådespel. Ännu bättre blev det på himlen eftersom det var en blandning av vita och mörka moln. Skuggor uppstår och försvinner på bergssluttningarna, toppar göms i moln och kommer fram igen. Det är gott för en vandrare att ibland få sol, ibland skugga. Plötsligen hade jag ett märkligt och vackert ljus omkring mig då ett moln la sig framför solen. Jag vet inte om det var läget eller molnets sammansättning eller solens position på himlen. Strunt samma, magiskt var det!

På vägen upp var det många getter i rörelse. När jag kommit en bit upp ställde sig herden i en kurva och började ropa. Och de kom och samlades kring honom!
Uppe vid klostret såg allt ut som vanligt så det måste ha brunnit bakom eller framför, dvs där det inte syns från lilla vägen. Här mötte mig vinden eftersom jag nu kommit ganska högt upp. Och bin. Lite nyfikna eller arga bin dök upp då och då ett tag. Kanske de vaknat på fel sida? Kanske de är alldeles vårrusiga?
Inte bara bin som var igång utan fjärilar och andra insekter. Då och då svepte en cikada förbi, de är så stora att de ser ut som små fåglar när de flyger.
Jag sänkte blicken och saktade av. Det finns så många vackra små blommor och lustiga plantor nära marken. Uppe på berget syns de tydligare eftersom lite högre växter inte trivs med snålblåsten.

Tankarna fick fara omkring efter tycke och smak. Allt möjligt dyker upp. En del är lösningar och beslut, annat idéer och uppslag. Och en hel del är bara lösryckt. Bland annat kom jag att tänka på hur frustrerad och ledsen jag blir över de som säger ”På Kreta är det…” si och så. Jag är själv slarvig. Vi skulle vara lite noggrannare med att specificera var. För så mycket vet jag om den här stora, vackra ön att det finns lokala skillnader i mat, traditioner, namn på olika saker, klimat osv. Läste en dag på nätet att fåren på Kreta lammar fram till påsk, sedan skulle det vara slut. Det kände jag inte alls igen, så är det inte hos oss på östra Kreta. Jag lovade mig själv skärpning med ”på Kreta”!

Uppe i bergen var luften frisk och fin. När det blir riktigt varmt luktar det mest damm, men nu doftar det lite allt möjligt. Många gröna nyanser igång i och med olika tidpunkter för lövsprickning. När jag kom neråt vandrade jag genom riktiga doftmoln! Jasminen börjar slå ut, vissa apelsinträd blommar, citronträdens knoppar har börjat brista. Intensiva dofter, men doftmolnen blir olika beroende på avstånd. Det märkliga är att de ljuvliga dofterna gör att stegen blir lättare.

8 timmar i vackert landskap och underbar natur! Jag skulle kunna göra det varje dag. Fast  jag skulle kanske behöva ha uppehåll på helgen för tvätt, städning och vila…

Det blev en perfekt landning på kvällen i den godaste taramasalata (fiskromsröra) jag någonsin ätit! Det är så roligt att det kommer fler och fler som tar den grekiska maten vidare och förnyar den. Som huvudrätt fick jag en pasta som gav al dente ett ansikte. Så god och perfekt pasta får man bara i Italien. Och numera även i Ierapetra! Sedan skadar det inte att stället har riktigt gott vitt vin.

En underbart härlig dag! Tänk att naturen aldrig sviker, den bjuder alltid på sig själv. Olika varje gång. Och alldeles gratis.

Ha en skön fortsatt vecka!

PS. Foton uppladdade till min flickr-sida!

PPS. Glöm inte frågestund! Kommer svar i nästa vecka.

 

Vandra på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Just nu erbjudande på vandringsvecka.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Vada i naturrikedom

Igår gav jag mig ut på en av mina mest krävande vandringar. Vanligen går man upp i bergen, vandrar där i mer eller mindre kuperad terräng och sedan ner från bergen. Denna vandringen går upp och ner i stort sett hela tiden, det finns väldigt få och korta ”vilosträckningar”, dvs mer plana avsnitt. Totalt tog det 7 timmar och benen är alltid lite stumma på slutet trots att de är bergsvandringsvana. Varför utsätter sig människan för detta, undrar du kanske. Ja, jag ser det ju inte som att utsätta mig och lönen för mödan på denna vandringen är så stor eftersom den gör våren rättvisa och omvänt.
Och jag kan lugna den som planerar att vandra med mig att denna vandringen ligger på hyllan ”privat” ute på vandringslagret!

Vi börjar från början som är söder om Amiras. Jag har bloggat om detta tidigare, det är ett område där jag alltid känner en väldig respekt och vördnad. Det var här som ett 20-tal byar totalförstördes av tyskarna under andra världskriget i Viannou-massakern. Det finns ett fint minnesmonument vid stora vägen, men det är inte där jag börjar utan i den lilla byn Vachos.

Morgonen var solig och vindstilla. Fåglarna förde ett väldigt oväsen, kanske de försökte rensa struparna efter all Sahara-damm. Jag hörde en getklocka, en såg och två korpar kraxade uppe i skyn. Det var som om tiden gjort halt och jag var ensam i världen.

Ingen vacker syn, men ett fiffigt sätt att se till så att plast inte far omkring. Och alltid ha en påse till hands!

Jag vandrade i tisdags på nordsidan och igår (fredag) alltså på sydsidan. Jag skrev i förra inlägget att jag hoppades att våren skulle lugna ner sig, den är tidig och har bråttom. Den har inte lyssnat på mig, tvärtom! Kan det vara så att locket av Sahara-damm och den instängda värmen därunder skapar en miljö som liknar växthusklimat, tro. Jag kom hela vandringen att förundras över hur många blommor som är igång och hur vackra sluttningarna är. De skiftar i gult, vitt, rosa och grönt. Många vårblommor är gula, det är otroligt så många gula nyanser det finns. Och allt det gula på marken och solen i skyn gör att det liksom blir vår från alla håll. Det går inte att värja sig.

Vårvandring betyder också att sakta ner och vara observant. Visst är det roligt att hitta orkidéer och andra blommor, men jag tjusas av de som finns närmast marken. Små, små blommor i alla möjliga färger och former. Jorden är torr och de skuggas av större växter, men de ger inte upp och de är många!

I olivlundarna beskars träden och kvistarna eldades upp. Någon bil körde om, en stor hjord får och getter drevs nerför en sluttning till bättre bete. Vid lilla klostret, där jag träffade prästen Zakarias när jag vandrade förbi i december 2016, höll två personer på att ordna i och vid pilgrimshuset. Undrar om det kan vara inför påsken?

 

Det blev något av en hundvandring. Först tre hundar som hoppade ner från ett flak, men gamla mor fick tag i en gren och motade iväg dem.
Så passerade jag en olivlund och plötsligen hörde jag små klockor. Två unghundar hoppade upp på mig och hälsade glatt. Jag blev inte riktigt lika glad som de var och sa ”Oxi!” (nej på grekiska) några gånger högt och tydligt. Då vaknade husse som höll på att beskära träd och kallade på ungdomsligisterna. Jag slappande av, men snart hördes klockorna igen! Givetvis var det roligare med en främling som dessutom rörde på sig än en tråkig husse som inte brydde sig. Så de följde mig en bit, men nu höll de sig på marken.
Jag slog mig trött ner på en sten för att dricka lite vatten. Då hörde jag steg bakom mig, vände mig om och där kom en väldigt stor schäfer. Och bakom hördes skall från en unghund som var modig ”på håll”. Den stora schäfern ville bara slicka mig i stort sett överallt plus ryggsäcken plus vattenflaskan….då fick jag nog, packade ihop och fortsatte.
Nästan framme i byn och på vägen stod en pick-up med en av de största hundar jag sett här nere. Min blick letade snabbt – var är ägaren? Han stod och pratade vid en annan bil. Bara att lita på att han hade ett öra hos sin hund. Som hoppade ner och skällde. Då vaknade husse så jag kunde gå förbi.

Och mitt i vandringen, när jag bytte till shorts, kände jag det tydligt och det gick nästan att ta på: vädret slog om. Det kom fler moln, luften blev kyligare och det kom en svag vind. Tänk, så lite vi styr över. Jag var nöjd, jag fick min temperatursänkning.

Om man (som jag förr) är vårtrött, tycker illa om alla ”måsten” och människor som plötsligen är sprudlande och löjligt glada så slå dövörat till och följ istället naturen genom våren. Där blir det inte vår över en natt, där har allt sin tid och det ena avlöser det andra lugnt och fint. Här nere har vi nu 2 fina månader att se fram emot. Det är ett överflöd och enormt prunkande, men utan att vara påträngande. Jag tillåts njuta i lugn och ro. Det är gott. Och våren blir rikare och längre. Och den bryr sig inte om vilket humör du är på, det finns inga ”måsten”.

När jag kom till bilen kändes det som om jag vadat runt i massvis med vår! En skön känsla av rikedom och generositet som krupit innanför skinnet, letat upp själen och sagt ”gläds du lilla människa!”. Naturen sviker aldrig, den snurrar på som vanligt. Om och om igen. Det finns en trygghet i det. Som vi kan vila i.

Ha en skön och fridfull söndag!

PS. Foton uppladdade till min flickr-sida! Titta riktigt noga på biet – ser du den nektar han lagt i sin påse på benet? DS.

 

Vandra på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Just nu erbjudande på vandringsvecka.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Utflykt med vandring. Eller tvärtom.

Ur led är tiden! I fredags trodde jag inte mina ögon, men jag fick det bekräftat igår: mimosan blommar! Det är ungefär 2 veckor för tidigt. Nu hoppas jag att vi inte får en kort, intensiv vår utan att det kommer lite kyla som lugnar ner.

Efter min vandring över berg på Alla hjärtans dag läste jag att vid luftrörskatarr ska man ”undvika fysisk ansträngning”. Jaha, det kan jag väl göra för att bli helt frisk snabbt, men vad ska jag ta mig till när resten av kroppen ropar ”Ut! Natur! Vandring!”? Funderade över var det är så plant som möjligt, men då skulle det bli promenad eller långpromenad vilket inte var intressant. Så gick det upp ett ljus: Lasithi-platån! Kan kombinera vandring med utflykt, det blir perfekt.

Lasithi-platån är Kretas största platå och den bär på mycket historia. Om man sett foton på de vackra möllorna som pumpade upp vatten blir man besviken för de finns inte längre. År 1987 hade jag förmånen att få se platån med möllor och det var som ett vitt hav! Otroligt vackert mot den gröna platån och de gråblå bergen runt omkring. Jag läste för två år sedan om ett projekt med syfte att återinstallera möllorna av miljöskäl, men det syns inget uppe på platån. Längs den väg som går runt platån är byarna tyvärr ganska märkta av turism. Jag har vandrat den vägen och det var ingen höjdare. Denna gången tänkte jag istället vandra inne på platån där det finns ett väldigt fint nät av småvägar.

Väntar på att få tjänstgöra!

Vid Límnes började klättringen upp längs den vackra vägen i dramatiskt landskap med fina vyer. Väl uppe parkerade jag vid klostret Kristallénias och vandrade in på en liten väg. Platån badade i solsken, det var vindstilla och tyst. Dikti-massivets snöklädda toppar avtecknade sig tjusigt mot en blå himmel. Ganska snart upptäckte jag att det var väldigt vått i markerna, inget vårbruk än så länge. De har fortfarande nattemperaturer kring 0. På morgonen, vid 7-tiden, denna fredag var det -1,2 gr. Här uppe växer inte olivträd utan det är traditionellt lantbruk som gäller. Lite aktivitet såg jag under dagen. Kålhuvudsplockning (alltså det som plockades och inte de som plockade…), beskärning av fruktträd och sprida gödning (till fots). Givetvis också några fårhjordar med tillhörande herdar med hundar.

 

Platån är plattare än en skånsk slätt, men på sätt och vis påminner den om Skåne. Inte mycket vintergrönt och träden avtecknade sig som mörka skelett. Det kändes som att åka ungefär 3 veckor bakåt i tiden. Våren kröp försiktigt längs marken med små blommor, men annars höll vintern fortfarande sitt grepp. På mandelträden blommade några förlöpare försiktigt och de var antagligen utskickade av de övriga för att checka läget. Fåglarna kvittrade glatt så kanske de kände vår i luften.

Fler och fler moln kom från sydost. Jag tror inte att Dikti-massivet någonsin blivit så fotograferat som det blev av mig. Det ändrades hela tiden! Molnen och solen lekte med bergsformationer och snö. Allt eftersom det blev fler moln blev platåns hela inramning en bioduk. Solen träffade ett kapell eller en by – pang, nästan bländande. Så skiftade det och en bergssluttning blev solbelyst. Strålarna letade sig in i olika skrevor och skuggor skapades. Då framträder vackra mönster och man undrar hur berget kunnat formas så. Och plötsligen försvann en topp in i ett moln. Jag skulle kunna sätta mig ner mitt på platån och bara bli underhållen resten av dagen.

Det blev en speciell stämning av att vara så nära byar, men vistas i tyshet och stillhet. Som om tiden hade stannat. Eller som om jag fått ynnesten att uppleva lugnet före stormen, dvs när traktorerna sätter igång med vårbruket. Det gjorde verkligen gott för själen.

Lasithi-platåns motsvarighet till ”Ensamma trädet” i Rörum, Österlen! (se Mandelmanns gård på tv4!)

När jag efter 4,5 tim kom tillbaka till klostret kändes det lite snopet att det redan var slut. Det beror väl på att jag här nere är mest van vid kuperad terräng.
Jag gick in en sväng på klostret Kristallénias och såg mig omkring. Lite ovanligt kloster med både små hus och en länga med celler. Var nere i ett litet, litet kapell. Jag såg inte en människa och klostret gav mig inte samma ro som kloster, kyrkor och kapell brukar göra.

Jag hade kört i cirka 10 min då himlen öppnade sig och åskan kom. Hade bestämt att köra ner vägen mot Malia som bjuder på otroliga vyer, men de försvann i de mörka molnen. Och haglet som la sig vid vägkanten.
Tips: Kör du här så stanna vid klostret Panagia Krasis och gå in i kyrkan. Du kan få se någon stå där invirad i de heliga kedjorna, jag vet inte om de är läkande eller vad. Lite längre ner kan du välja mellan att köra in om byn Krasi, men tänk på att det är ett inferno under sommaren med alldeles för mycket trafik och folk i den lilla, lilla byn! Parkera utanför och gå in eller ta inte av mot byn utan fortsätt rakt fram.

Kom ner till Malia och körde fel som vanligt, men hittade snabbt rätt. Och sedan var det full fart hemåt. När jag svängde höger i Pacheia Ammos mot Ierapetra kom solen. Ierapetra levererar – som vanligt!
En härlig dag som visade sig bli en bra början på en fin helg.

Fler foton från dagen finns på min flickr-sida, bl a underbara Dikti-massivet.

Jag hoppas få ihop en nyhetsbulletin i nästa blogginlägg. Ha en skön vecka!

Pågående erbjudande på vandringsvecka bokad senast 31 mars!

Berikande semestertips!

Idag sköt jag upp städningen till lördag då prognosen säger regn och gick till ett av mina stamställen för att njuta bok, café frappé och det här:

I måndags kväll, när jag var ute och åt ”Clean Monday” stod jag en stund och pratade med ägarinnan inne på kafenio. Då hör jag en röst som uppfordrande säger: ”Ia!”. Ser mig lite förvirrat omkring och upptäcker att en person gör huvudrörelser ungefär som en uggla. Då insåg jag att jag stod i vägen för TV:n där det spelades fotboll.
Det slog mig senare att tänk om det var lika enkelt att nå ut, göra sig hörd och sedd som företagare i bruset från sociala media, tidningar osv. Då föddes idén att även försöka nå ut till en del via min blogg! Så nu gör jag det.

”Aktiv” semester får nog många att backa eller slå dövörat till. Synd för det betyder att du tackar nej till att uppleva ett resmål på ett annorlunda sätt, se mer av det. När vi reser till storstad betar vi av sevärdheter, när vi åker på sommarsemester är det bad som gäller och kanske hyra bil en dag eller två och vintertid är det skidorna på. Inget fel på det, jag menar bara att det finns så mycket mer att uppleva, så många olika sidor av ett resmål. I en storstad kan finnas stadsturer med tema som ger en djupare och annorlunda bild av staden, på badsemester finns så mycket mer att uppleva än stranden och när vi hyr bil tenderar vi att åka till kända platser, en skidort består inte bara av skidbackar.
Det kräver i och för sig lite letande genom att surfa runt, kanske läsa någon reseblogg, men det där planerandet tycker i alla fall jag är en rolig del av en resa. Och det känns gott efteråt att ha många minnen att suga på och att verkligen ha använt de där surt förvärvade semeterdagarna. Och få så mycket valuta som möjligt för våra slantar.

Jag tänkte ge några tips och givetvis pratar jag då lite i egen sak med exempel kring vandring.

  1. Vad kan du tänka dig att göra? Dina intressen? Eller kanske prova något nytt som du är nyfiken på?
  2. Det du vill göra – är det lämpligt vid den tid då du ska åka?
    Alla aktiviteter passar inte året runt på alla platser så ta reda på lite om resmålet när det gäller klimat, högsäsong o likn. Kanske du ska åka vid ett annat tillfälle eller leta upp en annan aktivitet.
    Inom vandring kan jag säga att ingen seriös vandringsledare erbjuder vandring under juli-augusti här på Kreta eftersom det då är för varmt, framför allt att vandra i ett så kuperat landskap. Under den tiden inträffar de allvarligaste tillbuden och olyckorna (även dödsfall) pga att folk underskattar förutsättningarna och överskattar sin egen förmåga.
  3. Krävs det någon speciell utrustning?
    Vissa aktiviteter kan kräva specialutrustning (t ex dykning) som anordnaren tillhandahåller så var beredd på att det avspeglas i priset.
    Vandring: billig aktivitet! Du behöver vandringsskor/vandringskängor, gymnastikaskor med kraftig sula kan fungera. Den kraftiga sulan förhindrar att du glider och halkar i medlut. En bra ryggsäck som du kan bära i flera timmar utan att bli trött eller få skav. I övrigt luftiga kläder som du inte är rädd om och en del småsaker. Varje anordnare kan ge dig tips och råd om packning.
  4. Kan du göra det själv eller behöver du guide eller liknande?
    Det beror givetvis på vad det är för aktivitet, men snåla inte så att du står där med en misslyckad eller halv upplevelse. Eller ännu värre med onödiga skador.
    Vandring: där det finns bra system av vandringsleder kan du vandra på egen hand, men berätta gärna för hotellet dina planer för dagen. Glöm inte säkerhetstänk som att ta reda på svårighetsgrad, mata in nödnummer i mobilen, kontrollera väderprognos, papperskartor (nej, det finns inte täckning för mobiler och gps överallt).
    Att vandra med vandringsledare gör att du kan koppla av, kan vandra där inga leder finns, om det är en grupp träffar du nya människor, kan få ”kött på benen” genom att vandringsledaren berättar om området. Jag försöker skapa ett mervärde för vandraren samtidigt som jag tar hänsyn till önskemål om tystnad och stillhet.
  5. Var och hur hittar du vad som erbjuds?
    Inte alla anordnare finns på Tripadvisor så du får surfa runt. Inte heller har alla hemsidor, men de har ofta information på hotell, turistbyrå och liknande så håll ögonen öppna när du är på plats. Ha lite fantasi när du googlar och leta på olika språk och kombinationer. Alla försöker bli så högt rankade (komma högst upp på sökresultat) som möjligt hos Google, konkurrensen är hård, så titta inte bara på första sidan i ditt sökresultat. Leta upp ortens eller platsens hemsida som kan vara turistinformation eller hemsida som inte vänder sig bara till turister. Ta en sväng om bloggar – det finns olika samlingslistor på nätet, men du kan också söka på t ex ”blogg paris”.
    Vandring: ska du vandra utomlands måste du söka på olika språk, t ex engelska. Se upp! ”Hike” är amerikanska och på brittisk-engelska gäller ”walk” (även om hike kommer mer och mer). Det beror på att de har olika definitioner på vad en hike respektive walk är. Jag snubblade vid ett tillfälle över en anordnare här nere som erbjöd ”soft hiking”, ett hemmagjort begrepp (visade sig vara promenader/långpromenader och alltså inte ha med vandring att göra).
  6. Kontrollera noga vad anordnaren erbjuder, dvs vad får du? Hur ser upplägget ut? Vad krävs av dig?
    Framför allt ska du tänka på vad ett angivet pris innehåller när du jämför olika anordnare. Ta tid på dig att läsa noga.
    En del anordnare erbjuder veckor där alla dagar är inbokade, andra erbjuder några dagar och så finns det aktiviteter som tar högst en dag. Ibland är två eller flera aktiviteter hopslagna – är du intresserad av hela paketet? Vill du bara ha någon del av det så leta vidare.
    Kontrollera vad som krävs av dig och om det innebär merkostnad eller någon förberedelse. Det kan krävas att du har försäkring, att du har utrustning, att du själv ska ta dig till en startpunkt eller lokal.
    Vandring: här på Kreta finns de som ordnar vandringsvecka där alla dagar är vandring, vandringar med övernattning på olika platser, vandring blandat med andra aktiviteter. Jag hör till de som erbjuder vandringsvecka med ”lediga” dagar samt att du bor på samma plats hela tiden. Ditt val styrs givetvis av din form, dina önskemål och intressen.

Så ut och upplev! Berika dig! Utmana dig själv! Njut!
Vi som anordnar olika aktiviteter och upplevelser bara väntar på att få välkomna dig!
Och har du frågor eller funderingar kring min del av världen eller om vandring så hör gärna av dig! Och dela gärna detta inlägg!

Imorgon ska Panda och jag ut på äventyr om inte vårt lite ostadiga väder sätter käppar i hjulen (kan man säga så när det är bilhjul?). Återkommer om det i början av nästa vecka! Planerar också att ha ett nyhetsblogginlägg i nästa vecka, det är ett tag sedan sist.

Ha en skön helg!

Pågående erbjudande på vandringsvecka bokad senast 31 mars!

Till dig som tvivlar och misströstar

Hur kan man få ont i ändan ungefär som träningsvärk om man inte gjort något utöver det vanliga? Jag inser att det här inte är en stor, intressant eller betydelsefull fråga för mänskligheten, men om jag verkar lite disträ så är det för att tankarna snurrar kring hur och när.

Pratade med Skåne i början av veckan och där var regn och rusk. Fick en hälsning från lite högre upp i Sverige där det kommit mer snö och fler minusgrader. Jag förstår om du tvivlar på att det ska bli vår. Visserligen vet både du och jag att den alltid kommer, men vid denna tiden på året vill man att den ska komma nu. Misströsta inte, den är på gång! Vi är inne i årstidsväxling som tar cirka 2-4 veckor. När våren kört iväg vintern och fått fäste skickar vi den vidare. Tills dess ska du få en blomsterhälsning här i bloggen.

Jag vandrade igår. Längesen jag vandrade vid Neápoli och planen var att ta vägen över berget, men det blåste ganska bra i början av vandringen. Nåja, beslut behövde inte fattas förrän vid avtagsvägen. Det är en stor fördel med att känna till området där man vandrar för man har alternativ.

Fåglarna blir mer och mer kvittriga. Solen sätter fart på både dem och insekterna. I mandelträden är surrandet som musik. Stannade en stund för att dessutom njuta av mandelblommornas goda doft!

Vad är detta, undrar du. En skola, en försvarsanläggning? Jag vet inte om det kan kallas ”sevärdhet”, men inträdet är väldigt, väldigt högt: det är fängelset i vår region.

Kom fram till klostret Kremasta och vilade en stund. Deras bänkar är så skönt vinklade att man kan inget annat. Tog in utsikten och tänkte för säkert hundrade gången att om jag skulle bo i en bergsby så skulle det vara Vrises för den här utsikten är som en andlöst vacker tavla. Och varje årstid och väder bidrar så den är aldrig likadan.

Det känns i vinden och syns på de träd och buskar som ännu är kala att vintern har fortfarande ett grepp. Det är på marken våren smyger fram med hjälp av solen. Här kommer lite blomster (alla är inte vårblommor utan några blommar även på hösten; klicka på foto för större format):

Vindriktningen var sådan att jag kunde ta vägen över berget eftersom det läade. Även om det var drygt uppför så visste jag vad som väntade. En av de mest majestätiska och fantastiskt vackra vyerna jag vet! Så det blev en stund på en sten medan gott kaffe med gifflar slank ner och tankarna flög ut över slätten. En berusande känsla av att ha hela världen vid mina fötter.

Men till slut måste jag ge mig av neråt till den vackra slätten. Funderade över att nu och fram till maj är en av de optimala vandringstiderna här. Solen värmer lagom, vinden svalkar, naturen vaknar och bjuder på nyheter varje gång.

Kom fram till byn Choumeriakos. En typisk kretensisk liten by. Sliten och halvbefolkad, men fortfarande levande vardag. Inte tillrättalagd för turister eller uppköpt och omformad av främlingar. Kan man annat än ta dessa byar till sitt hjärta?
Fast en sak förbryllar mig i denna byn. Jag vill inte vara oförskämd så jag undrar bara lite försynt: Kan denna design bero på färgblindhet?

Jag fortsatte vandra mellan olivlundar vilket gärna blir lite enformigt. Då plötsligen fick jag en riktig överraskning! Som du vet tycker jag om att sitta och titta på när rovfåglarna segelflyger. Det finns en frid och skönhet i det samtidigt som det är så otroligt skickligt. Men det är sällan man ser rovfåglar på nära håll.
Från en olivlund kom en stor rovfågel utflygande, den flög över vägen bara några meter framför mig och in i nästa olivlund. Inte småfåglars snabba vingslag utan lugna, mäktiga. Så stor och väldigt vacker!
Vilken vandring! Det ena fantastiska efter det andra. Så mycket det finns att uppleva, njuta av och uppskatta.

Framme i Neápoli drösade jag ner på en stol på Oasis för ett glas soumada (mandelsaft). Kvinnan som serverade var imponerad eller tyckte jag var tokig som vandrat, det är ibland lite svårt att avgöra. En liten gubbe med käpp passerade, tittade på mig, nickade och gjorde tummen upp! Det händer då och då att äldre visar uppskattning över vandring.

Så styrde vi kosan hemåt, Panda och jag. God middag på kvällen på taverna och jag hade ätit klart när musikerna började spela. Bara att betala och gå hemåt, ramla i säng och sova som ett barn!

Vi ska få regn och blåst några dagar (nu i skrivandes stund öser det ner och åskar!), men hoppas på uppehåll söndag eftermiddag. Då är det dags för karnevalståget att dra genom sta’n! Med tanke på all tid och kraft som lagts ner på karnevalskostymer så skulle det vara väldigt, väldigt trist om det regnade bort. Håll tummarna! Karnevalsrapport i bloggen på måndag!

Ha en skön och fridfull helg!

PS. Fler foton från vandringen på min flickr-sida!

Projektavslöjande och alla möjliga väder

Jag har nämnt att jag har ett projekt på gång och att jag skulle berätta när det var klart. Igår blev allt (oj, så mycket papper och stämplar – tur jag fick hjälp!) klart och här är resultatet: min alldeles egna Panda!

bil fiat panda blå

Visst är den fin? Sex år sedan jag ägde en bil. Allmänna kommunikationer fungerar bra i Skåne, i alla fall i den västliga delen, men här är det inte så utbyggt. Och hyrbil har man några dagar så då gäller det att planera och att vädret inte sviker. Den här lilla godingen kommer att göra min tillvaro flexiblare och min värld större.

Så idag fick det bli invigning! Istället för att ta bussen 05:45 och åka i 1 tim 45 min gav vi oss iväg 08:20 och var framme efter cirka 20 min. Lite skillnad! Det var givetvis vandring uppe i bergen på programmet. Jag är inte helt fri från förkylning och luftrörskatarr, men väldigt trött på att vänta ut det sista. En massa bergsluft har väl ingen dött av, kanske det var precis vad som behövdes för att rensa lite. Och jag måste upp och se om våren är på väg!

En liten parentes: här på Kreta, och kanske på fler platser kring Medelhavet, har vi hittills haft en ovanlig vinter. I artiklar kallas den för ”somrig” vinter. Det är alltså ovanligt varmt och väldigt regnfattigt. Det skulle vara bra om det regnade så mycket som möjligt nu under februari. Fast vi vill gärna se solen lite då och då.

Tillbaka till idag! Väderprognosen sa regnskurar på efternatten och morgonen så det här skulle bli bra! Föga anade jag vädergudarnas planer. Såg fint ut i sta’n, men var något annorlunda uppe i bergen. Jag började med en kort promenad upp till en kyrka för att äta frukost. Där blev jag kvar i nästan 45 min pga regn och åska. Jag vet att risken att träffas av blixt är väldigt liten, men det känns inte bra att vara ute i det fria högt uppe i bergen i så’nt väder.

Det såg ut som om det klarande upp så jag gav mig iväg. Resten av vandringen hade jag regn, kraftig vind, solsken, sol och regn, snöblandat regn, drivande dimma och moln, vindstilla. Jag tror att naturen ville slå på stort för att fira min fina bil!
Här tar sig dimma och regn över bergen och sätter kurs på mig:

Mitt uppe i ingenting (där det bara finns herdar, getter, får och jag) har det schaktats upp en motocrossbana! Den var inte där i november så det är ett nytt påfund. Märkligt att det enda som verkar kunna sätta fart på greker är motorer. Och natur kan bara användas som t ex motorcrossbana, soptipp. Ja, ja, bara de ger katten i att vråla runt där när jag vandrar.

Hur var det då med våren? Jo, tack, blandade skurar. Mandelträden och vildpäronträden blommar, men väldigt ojämt. Några träd blomstrade riktigt tjusigt, andra hade bara kommit igång och några, bl a ”mitt” mandelträd, såg skabbiga ut. Jag kom fram till att det nog beror på stormen. Träden har väl drabbats olika beroende på var de står och om de har något skydd.

Minns du de där lamporna som fanns utanför kontorsdörrar förr?

upptagen vänta stig in

Nu är den tid då våren trycker på ”Tryck” och vintern svarar med ”Vänta”. Och där får våren stå ett tag innan den gör ett nytt försök.
En del tycker att våren är här när den kommit vid kusten, men jag tycker inte att det räcker. Det är en fin och spännande tid när våren kryper uppåt och trycker undan vintern. Visst är väl årstidsväxlingar fina?

 

Lite mandelblomsbilder (fler foton från idag finns på min flickr-sida!):

blommor olivlund kreta bergDe här gula godingarna, som jag kallar ”soldyrkare” (öppnar sig vid solsken och vänder sig mot solen), har inget med våren att göra. De kommer i december och breder ut sig i olivlundarna i takt med att oliverna är färdigplockade. Så ju fler olivlundar som är klara och lämnas desto fler gula fält. De lär vara ett förfärligt aggressivt ogräs, men jag tycker så mycket om dem att de får vara med här (kanske mitt substitut för skånska rapsfält…).

 

 

När jag kom fram till byn Meseleri fick jag sällskap genom byn av en ovanligt stor hund. Han var väldigt konfunderad över mina bad i varenda vattenpöl som hade lite djup, men har man leriga kängor och fin bil så vad ska man göra?

Det blev inte ens en kort vandring idag, bara 3,5 tim, men med tanke på förkylning så var det nog lagom. Ikväll blir det god middag på taverna!

Ha det gott!


Vandra på Kreta!

Just nu erbjudande på vandringsvecka.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Vilken magisk premiär!

Drygt sex veckors uppehåll fick vara nog! Igår gav jag mig iväg strax efter kl sju på årets första vandring. Jag kände direkt att det var en speciell dag. Det var så lugnt i sta’n och en otroligt vacker soluppgång speglade sig i ett nästan kavlugnt hav. Kostas och jag sa god morgon i hörnan vid kiosken som vi brukar, men med lägre röster än vanligt.

Lämnade sta’n och gick ut bland olivlundar. Inte ett löv rörde sig. På olika avstånd hördes hundskall, tuppar som gol, en vespa. Stannade för att riktigt ta in och lyssna, men jag hade stannat vid ett växthus med fyra hundar som var morgonpigga. Stämningen bröts brutalt.

Allt var tungt och genomsurt av morgondagg eller om det var nattdimma. Jag tyckte mig kunna höra hur växterna begärligt sög i sig de stora dropparna. De vet ju så väl vad som väntar när sommaren kommer. Frukost vid kapellet, solen uppe men all fukt hade ännu inte gett sig iväg. Såg ut som tunna moln som gömde sig mellan bergen. Gick in och tände ljus för hela familjen som vanligt.

Jag trodde att uppehållet skulle ha ökat lusten och benen vara så utvilade och pigga att jag skulle få upp en väldig fart. Ingen fara. En så stilla och lugn dag kan man inte göra annat än falla in i samma takt och stämning som naturen. Till och med tankarna gick i snigelfart och emellanåt inte ens det.

Fika på bytorg. Juldekorationerna var kvar, men kändes lite passé. Lugnt i byn också. Det är som om Kreta andas ut i november när de sista turisterna lämnar och några regn kommit. Och nu är det vilotid för ön och befolkningen. Årstiderna har sin gång och vintern är en fridfull tid.

Fortsatte vandra i strålande solsken och skulle ha kunnat byta till shorts om de varit nedpackade. Tröjan åkte av i alla fall. Tyst i olivlundarna, de flesta oliverna är plockade här nere på slätten.

Bara att få vara där mitt i allt det vackra är lycka!

Plötsligen hörde jag en hälsning och inne i en olivlund stod en lantbrukare och vinkade. Han hade en så’n där liten fin traktor och höll på att harva mellan träden. Hade hunnit en hel del och hade nog paus. Jag hälsade och vinkade tillbaka. Det kändes nästan som om det bara var vi två på hela ön.

Nu börjar de bre ut sig de där ”soldyrkarna” (blommorna öppnar sig bara i solsken och vänder sig då mot solen). De gör vackra gula mattor, lär vara ett riktigt aggressivt ogräs men o, så vackra!

På min högra sida hade jag Tripti-bergen. På morgonen inga moln, sedan kom det molntussar som gled fram mellan och över bergen. Strax före middagstid hade topparna tackat för sig och dragit sig tillbaka i större moln. Vackert skådespel, bara att tacka för föreställningen.

Kom fram till nästa by som jag kallar ”kattbyn”. Där finns gott om katter och de flesta är inte rädda. De tittar lite snett, men sitter eller ligger oftast kvar. En katt hade riktigt brett ut sig i solskenet vid en husvägg och tänkte absolut inte överge den platsen. Olivpressen var igång, men ingen aktivitet utanför mer än en som startat upp en grill och en parkerad bil. Lugn och ro överallt, tydligen.

Sista sträckan ner mot kusten fylldes jag av en stor tacksamhet för en så magisk dag. Det var som om landskapet och naturen virade in mig i lugnet, stillheten och tystnaden för att ta hand om mig eller skydda eller läka. Jag fick en känsla av att ha fått en mycket värdefull gåva.

Att komma upp till stora vägens larm var grymt. Civilisationen riktigt drabbade mig, kastade motorljud över mig, trängde sig obarmhärtigt på och banade sig väg in i avslappnad kropp och själ. Jag kom mellan bussar så jag kostade på mig en taxi, men den dröjde ovanligt länge. Då kom jag på att jag sagt fel by! Det har aldrig hänt förut. Undrar om det var förvirring på grund av nästan sex timmars syrechock eller att jag väcktes så grymt ur mitt vegetativa tillstånd. Hem kom jag i alla fall till slut.

Fler foton på min flickr-sida!

Arbetet med hemsidan inspirewiz.com går vidare och på fredag ska bloggen få ett nytt utseende. Om den ändringen fungerar eller inte får du veta på lördag. Hör du inget från mig då så….

Ha det gott!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

Jag är snart hemma igen, Kreta!

Igår hade jag inget internet. Givetvis inte världens största katastrof, men eftersom jag skulle vandra idag och reser till Skåne tidigt imorgon bitti så blev det lite stirrigt. Fick tag i kundsupporten och efter en stund lämnade jag svenskläget och gick över till grekläget och då började det minsann hända saker. I morse ringde teknikern, men då vandrade jag så han fick komma när jag kommit hem. Och nu finns jag igen för nu är jag ute på nätet!

Härlig vandring idag! Började med 2 tim gammal sträcka där benen går av sig själva, 3 tim ny sträcka och 1 tim sträcka som jag inte går så ofta. Väldigt bra blandning. Skön avkoppling, igenkännandets glädje och nya intryck.

Jag funderade på det här med vyer. Ibland sägs det att en vy är samma som en annan vy, men det stämmer ju inte. Alltså, det kan vara samma sak man tittar på, men vinkel och nivå gör verkligen varje vy unik. Och även en och samma vy är olik sig själv pga väder, luften, betraktarens sinnestämning, bergens och havets färger, årstid…. Glöm inte att se dig omkring även när du tror att du vet hur det ser ut!

Frid och ro i allt det vackra.

Stod alldeles stilla en stund och lyssnade på tystnaden, njöt av stillhet och frid. Så hörde jag dovt, avlägset trafikbrus. Störande? Nej, precis tvärtom. Det bara underströk och förstärkte. Så olika världar det finns bredvid varandra i samma värld.

Det är inte så mycket aktivitet än ute i olivlundarna. Det brukar ta riktig fart om några veckor. Några var ute och plockade, några rensade inför plockning och några bilar dök upp med nät på flaken. Det är inte full aktivitet vid alla oljepressar än, men snart kör de dygnet runt.

Oljepressen i Vasiliki. Säckar med oliver väntar på att pressas.

Vid vandringens slut lyckades jag med konststycket att anlända mellan två bussar. Jag kostade på mig en taxi, måste ju hem till internet-teknikern. När jag kom tillbaka till sta’n fick jag uppsöka en bänk en stund för jag blev alldeles paff! Jodå, jag såg rätt, det var folk som badade.

Jag måste berätta att min chef haft den stora godheten att köpa tröjor till sin personal – visst är den snygg? Kanske jag skulle sno motivet och ha det på nya hemsidan…får fundera på det lite…

Imorgon bär det av till Skåne! Lång resdag pga att bara den tidiga bussen passar, annars kommer jag för sent. Lite tråkigt att resa ensam, framför allt väntetid på flygplatser som i alla fall jag inte tycker är de mest intressanta eller underhållande platserna. Jag ser fram emot att träffa vänner och familj, julbord och julmarknader, vara inomhus i värme (jodå, det börjar bli riktigt kyligt inomhus på Kreta…). Hur det blir med bloggandet vet jag inte, men misströsta icke! Jag ska bara vara borta drygt en vecka.

Ha det gott!

PS. Foton uppladdade på min flickr-sida!

PPS. Vänligen notera att jag i detta inlägg inte nämner något om bristen på regn…fast nu gjorde jag ju det i alla fall…

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägg!


Kom och hälsa på!
Vandra med Ia på Kreta så får du träffa mig och mina vänner. 
Koppla av, njut av naturen, landskapet och vackra vyer.
Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!