Etikettarkiv: italien

Rom: spridda ögonblick och funderingar (del 3:3)

Ur mosaiken av intryck och reflektioner plockar jag helt slumpmässigt.

Vid Tiberns strand nära Castel Sant’Angelo finns stånd med vykort, kalendrar osv. Jag stannade hos en man som sålde små tavlor, vi började prata och det visade sig att han varit i Sverige, närmare bestämt i Malmö och Göteborg. En del greker har varit i Sverige, vanligen pga att de varit till sjöss, men den här mannens anledning var ny för mig: fotbollsmatch mellan Roma och Malmö!

Förutom historiskt och religiöst centrum är Rom också kontrasternas stad. Jag gick längs Via Vittorio Veneto där lyxhotellen står som spön i backen med frackklädda och/eller hattprydda dörrvakter (heter de så, tro – jag är inte så van vid lyxhotell…) och kände mig som kusinen från landet. En stund senare gick jag längs Tibern söderut mot Porta Portese bland de slitna, nerklottrade, skräpiga kvarteren.

När jag korsade Piazza Venezia och såg alla turister på Vittorio Emmanuel slog det mig att jag undrar hur många som vet vad de har framför sig till vänster på torget. Där ligger Palazzo Venezia som under en tid var fascisternas högkvarter. Från balkongen deklarerade Mussolini 1940 krig mot Frankrike och Storbritannien. Ett stycke modern historia mitt i gamla Rom. Och det är inte så längesedan. Vi får hoppas att det inte upprepar sig. I nutid är Mussolinis barnbarnsbarn aktiv politiker i ultrahögern, han kandiderade i EU-valet och ser sin gammelfarfar som ”inspirerande” samt hoppas att folk uppskattar ”the Mussolini brand”. Suck.

På Piazza Navona blev jag kidnappad av en ”levande staty”. Jag förstod inte ett dyft, men skrattade gott när jag såg fotot som han arrangerat. Smart och en kul grej.

 

 

 

En mindre kul grej är de olika frimärkena. Jag lyckades köpa en sort till mina vykort som skulle läggas på speciella gula lådor. Upptäckte ganska snabbt att det finns inga gula lådor. Efter två dagar gav jag upp och la vykorten på de vanliga röda lådorna. Då snubblade jag plötsligen över en gul låda. Så se upp med frimärken!

 

 

 

Jag undrar hur det är att växa upp och leva mitt i sin egen historia, att den är där varje dag. Ger det en speciell stolthet? En stark tillhörighet? Blir man hemmablind efter ett tag? Kan det odla ett visst mått av självgodhet?
Och det är ju inte bara historia utan allt vackert i statyer, fontäner, byggnader, kyrkor, broar. Berikar det dagligen? Är det därför italiensk modern design ser ut som den gör? Kanske finns romare som är trötta på alltihop, vill riva och bygga nytt?
Jag är i alla fall övertygad om att vår omgivning formar vilka vi är och påverkar hur vi tänker.

När jag tittade på målningar i olika former funderade jag över hur olika konstnärsperioder och enskilda konstnärer har präglat vår syn på hur Maria, Jesus och andra mer eller mindre fiktiva personer såg ut. Jag gillar det knubbiga renässansbarnet. Och att leta upp nå’n liten kerub med skälmsk min eller en faun. Eller till och med en fan! Och kvinnorna med runda, generösa former. Och att människor så ofta placeras i naturmiljö. Här finns inga dieter, hälsotjat eller instängdhet. Befriande!

Tycker du att katolska kyrkan verkar stel och tråkig?
På ön Tibern smög jag innanför dörren i Basilica di San Bartolomeo all’isola där det var söndagsgudstjänst. Där stod glädjen högt i tak! Det sjöngs och klappades i takt. Efter sången svarade församlingen prästen med ”risotto” och lät väldigt glada. Jag blev lite konfunderad. Risotto? Mat?? Visserligen söndag så kanske församlingen skulle ha gemensam middag, men det ropar man väl inte ut i slutet av en gudstjänst! Konstigt. Jag gick förbryllad därifrån.
På en skylt i en annan kyrka någon dag senare såg jag ”risorto” som betyder ”stigit” så  söndagens glädjerop hade inte med mat att göra utan handlade givetvis om Kristi himmelsfärd.
Min feltolkning säger nog en del om mina prioriteringar i livet…
Ett annat exempel är julfirandet i Santa Maria in Trastevere. Här verkar det väl varmt och trevligt?

 

 

 

 

 

 

Jag har hört av invandrare i Sverige och av folk utomlands att de tycker att vi svenskar är alltför kontrollerade genom att våra personnummer är registrerade på så många ställen. För att ett samhälle ska fungera så måste det finnas en viss grad av ordning och reda och det kan ju uppnås på olika sätt. När jag såg mig om i Rom så slog det mig att jag hellre är registrerad här och där än lever med den kontroll som poliser, militär, karabinjärer och finanspolis utövar i ens omgivning. Jag upplever deras närvaro mer hotande och maktfull än trygg och tjänande.

På fotoutställningarna ramlade polletten ner hos mig, dvs varför tycker jag bättre om foto än video. Det ska jag utveckla i något blogginlägg längre fram, men kortversionen är att ett foto fångar ögonblicket, tvingar oss att stanna upp, reagera och reflektera. Det tränger sig på, man kan bara värja sig genom att välja att titta bort. En video presenterar ett händelseförlopp och ögonblicken flimrar förbi. Vi behöver inte fundera så mycket för det finns inte tid för det och/eller så presenteras en lösning eller ett svar. Foto är så oändligt mycket starkare än video.

Alla är vänliga till ensam utländsk dam, men precis som på många andra platser (inklusive Sverige) får man oftast det sämsta bordet i restauranger. Bredvid ytterdörr eller serveringsdörr, intill en trappa, nära toaletten, mitt i lokalen. Maten blir inte sämre för det, men det är lite märkligt.
Kunskap är alltid viktig och värdefull.  Jag har lärt mig att det finns två grappa: den vita och den bruna. Den vita påminde faktiskt om raki!

Min hjärna är definitivt språkförvirrad! Jag trodde att jag skulle råka gå över till franska i Rom, men till min stora förvåning tackade jag på grekiska nästan varje gång jag fick något!
På tal om språk: minns du för några år sedan att alla svarade ”Absolut!” i tid och otid (mest otid) i Sverige? Inneordet i Rom verkade vara ”okay”. Det sas en eller tre gånger i följd, aldrig två gånger. Tjatigt givetvis, men en tröst att fenomenet inte bara uppstår i svenskan.

Regn gör att en stad fylls av en mängd Quasimodos. Ta på dig ryggsäck och regnkappa/regnponcho och titta se’n i spegeln så förstår du vad jag menar!

Alla morgnar, när det inte regnade, började en fågel kvittra vid 5-tiden och höll på i cirka 30 minuter. Underbart vackert! Så sprött och sårbart i den tysta storstaden. (jag är van vid duvors irriterande kuttrande eller vad man ska kalla det)

 

 

 

 

Rom är en mardröm för den som tycker om att fotografera. Mängden underbara motiv föder ett ganska stort och tidskrävande sorteringsarbete efteråt…men vilket strålande resultat det blir! Det kan inte bli annat när motiv, ljus, vinklar möter mer än halvvägs.

En sak som egentligen inte har med Rom i sig att göra, men som jag kan varmt rekommendera: ta ledigt digitalt! Jag var bortkopplad i sju dagar och det var så skönt! Plus att all kraft, uppmärksamhet och tid kunde läggas på här och nu.

Intryck, upplevelser, reflektioner…det kommer att ta ett tag att landa, hjärnan går fortfarande på högtryck. Det är kanske också ett uttryck för att man gärna stannat kvar ett tag till. Men allt har ett slut så jag säger bara:
Ciao e mille grazie, Roma! Ci rivedremo presto!

Foton finns i ett album på min flickr-sida!

De tidigare blogginläggen:
Del 1 – praktikaliteter och intryck
Del 2 – mina sevärdheter


Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Berätta vid bokning att du läser bloggen så får du 15 % rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Rom: mina sevärdheter (del 2:3)

Först tänkte jag skriva dag för dag, men inser att det blir svårt för läsare att få överblick och att hitta i texten. Du får leta upp dina egna promenadvägar! Jag tog hjälp av Google Maps på mobilen och använde vägbeskrivningar som förslag. Nackdel: jag lärde mig inte många gatunamn vilket jag gör med papperskarta. Akta så du inte fastnar med näsan i mobilen och missar att se dig omkring! Jag gick åt sidan då och då för att stanna och kontrollera var jag var och vart jag skulle gå.

Planera inte in för mycket utan lämna utrymme att ta del av det som dyker upp!

Jag tycker det är viktigt att blanda olika saker och ta tid att dra sig undan. Man bombarderas med intryck och måste få smälta emellanåt. Jag hade tänkt stora parken i mitten av dagarna, men fick ändra pga vädret. Gav mig själv två hemmakvällar.

Allt är inte dyrt i Rom. En kopp kaffe med liten kaka kostade 1:50 euro på mer än ett café – det är t o m billigare än hemma i Ierapetra!

Boendet Casa Cibella beskrev jag i förra inlägget.

Muséer/byggnader

De är svåra att skilja på för byggnader innehåller ofta konstutställningar och byggnaderna är konst i sig. Och glöm inte att de har trädgårdar!

Villa Borghese – köp biljett via nätet. Jag fängslades inte av konstutställningen, men hade allvarliga funderingar på att lägga mig ner på golvet. Vilken inredning! Tak, väggar, golv! Utsökt hantverk i att skapa illusioner och perspektiv. Inget tal om neutralt och nedtonat! Önskar att det funnits guidetur av själva villan.

Palazzo Barberini – gå rakt igenom och ut på baksidan, där finns en lugn oas mitt i stadsbruset. Tavlorna mer intressanta än i Villa Borghese, men även här var det rummens dekorationer som gav mig mest.

 

Villa Farnesini – fresker som är mer nedtonade än i de två ovan nämnda, blev lite av antiklimax. Intressant är att de berättar om restaureringen och i ett rum visar de hur de skalar bort tapeter för att komma ner till vägg- och takmålningar.

 

Palazzo Braschi – utställning av fotograferingens historia i Rom. Intressant hur foton är dokument av hur något varit och hur det blev sedan. Man kunde följa hur den moderna staden växte fram. Tillfällig utställning.

Palazzo delle Esposizione – utställningen ”World Press Photo of the Year”. Tillfällig utställning, den är ute på turné och ska bl a komma till Köpenhamn och Oslo. Gå och se den om du har möjlighet!

Ospitale di Fransesca Romana, Vicolo di S. Maria in Cappella – ett litet fint kapell hör till sjukhuset. Tyvärr pågick ett evenemang så några salar var avstängda, blir ett nytt besök nästa gång. Intressant sjukhus, väldigt gammalt.

Palazzo Corsini – här fångade konstutställningen mig med flera fina porträtt. Sorg, tankfullhet, längtan, glimt i ögat, glädje, styrka, svaghet – allt fanns. I palatset bodde exdrottning Christina under en period fram till sin död. Ibland möts olika saker på ett nästan komiskt sätt: hon var protestant som gick över till katolicismen och på porträttet i hennes rum avbildas hon som Diana, jaktens gudinna.

Tempio Maggiore di Roma (synagogan) – säkerhetskontroll innan man går in på området. Finns ett museum som gjorde mig trött direkt eftersom det är överambitiöst. Det visar inte bara judarna i Rom (det äldsta judiska samhället i västvärlden) utan går igenom judendomen och judarnas historia med mängder av informationstavlor. Ska jag lägga cirka 75 % på ett museum på att läsa text så föredrar jag en bok, ett häfte eller nätet. I inträdet ingick en lagom lång och intressant guidad tur i synagogan (den största i Europa)!

Kyrkor

Kyrkor ser jag som en plats för en stunds frid och ro, men också som en sorts muséer. Ju mer känd desto mer folk och då mindre frid och ro. Och glöm inte att titta ner – många kyrkor har fantastiskt vackra golv! Tänk också på att inte gå runt i en kyrka där mässa pågår.
Här några kyrkor som jag uppskattade:

Santa Maria della Concezione dei Cappucini, Via Vittorio Veneto – finns krypta

Basilica di Santa Maria in Trastevere

Basilica di San Crisogono

Santa Cecilia in Trastevere

San Giovanni dei Fiorentini – finns krypta. Till kyrkan hör ett museum med religios konst, men det var tyvärr stängt. Uppsatt på lista till nästa besök!

San Pancrazio – finns krypta

Parrocchia Santa Maria Madre della Provvidenza

Stadsdelar


Centrala Rom – kors och tvärs till det jag ville se och uppleva. Här finns egentligen inga avstånd, Rom är ”promenadvänligt”.

Trastevere – en besvikelse. Visst, det är charmigt med gränderna, blommorna som klättrar på husen, ljuvliga färger, prång och gångar. Men också väldigt slitet och det skulle jag kanske kunna svälja. Stadsdelen är otroligt nerklottrad och det förtar stämningen och charmen för mig. De delar som inte ligger närmast turistattraktioner är väldigt nerslitna och här och där skräpiga.

Monteverdi Vecchio – en grönskande, lugn stadsdel strax ovanför Trastevere. Känns som om man lämnat värsta turist- och stadssurret och kommit in i mer ”vardagliga” Rom.

Judiska kvarteren – får bli ett nytt besök nästa gång. Det regnade så jag passerade utan att se mig så mycket omkring, men beundrade givetvis lilla, vackra Sköldpaddsfontänen.

Parker


Parco del Giancolo – ligger mellan Juniculum och Botaniska trädgården. Vildvuxet så det kändes som att vara i en grön djungel fast man var mitt i storsta’n.

Parc Borghese – en besvikelse, men det berodde på mina förväntningar. Jag trodde inte att där skulle vara så mycket folk, det pågick en hästhoppningstävling och där fanns en shoppingsträcka. Jag har inget emot att parker används, men en affärsgata? Där går nog min gräns. Jag lämnade parken ganska snabbt så nästa gång ska den få mer tid.

Parc Villa Sciarra, Monteverdi Vecchio – jag passerade genom parken, den får ett längre besök nästa gång. Liten, naturlig oas.

Parc Villa Doria Pamphili – Roms största park med några byggnader, men mest grönska och grönska! Det finns också en liten sjö! Och en gång som heter Viale Selma Lagerlöf! Parken är delad i två och eftersom jag skulle resa på eftermiddagen så begränsade jag mig till delen närmast mitt B&B. Den andra halvan får bli avkoppling vid nästa besök.

Marknader


Piazza di San Cosimato – snubblade in på den lilla, charmiga marknaden på väg någonstans. Frukt, grönsaker. fisk, ost mm.

Campo de’ Fiori – snubblade in på marknaden på väg någonstans. Blandat utbyte med frukt, grönsaker, kläder mm.

Porta Portese – oj, så stor marknad! Jag saknade loppmarknadsstånd, men det visade sig att de fanns mestadels på marknadens andra del. Så om du går in vid Porto Portese så bara gå och gå och gå. Där det tar slut svänger du ner på parallellgatan och går tillbaka. Ingen mat.

Platser/torg


Juniculum – känd utsiktsplats där alla (även jag) fotograferar vidsträckta vyer över Rom. Men stanna inte där! Gå runt för det finns fler utsiktspunkter. Och intressant historia bakom alla statyerna och fyren lite längre bort!

Piazzo del Quirinale – egentligen inget speciellt med detta torget förutom utsikten och att du kan ha tur att komma när det är vaktavlösning vid presidentens residens (Palazzo del Quirinale).

Piazza Venezia – jag bara korsade torget på väg hem och förundrades över folkmassan, bussarna, bilarna, poliserna, militärerna….

Ponte Sisto – här säljer konstnärer sina tavlor. Vet inte vilka dagar.

Piazza Navona – turistvarning, men ett torg med mycket aktivitet. Jag njöt av skådespelet över ett glas vin. En så kallad levande staty drog in mig i sin ”installation”!

Ön i Tibern – titta in i Basilica di San Bartolomeo all’isola, blicka ut över floden och broarna.

Matställen


Service har varit utmärkt och mat och dryck underbart god av hög kvalité hos alla (utom en).

Lunch: Bar Gianicolo vid Porta San Pancrazio, Monteverde Vecchio – typexempel på ett litet kvarterscafé/bar. Här inledde jag min vistelse med ett glas vin och en enkel pastarätt. Återkom några dagar senare för an vilopaus med kaffe och bok.

Middag: Pescheria Efalú, Viale dei Quattro Venti 55, Monteverde Vecchio – fiskaffär med restaurang eller kanske tvärtom! Litet och mysigt.

Lunch: Nineteen, Piazza del Popolo – kanske en turistfälla, men gud vilken råbiff! Serverad som jag aldrig sett och med en del andra tillbehör än vanligt. Utsökt vin därtill – lita på servitörernas tips!

Middag: Il Vascello, Via Giuseppe Massari 8, Monteverdi Vecchio – det går inte att göra en pizzabotten tunnare! Ett glas vin? Nej, nej, de sätter in en flaska, du dricker så mycket du vill, de uppskattar antal glas och det kommer på notan. Och det stämde båda gångerna jag var där!

Lunch: Aristocampo Trastevere, Via della Lungaretta 75 (adressen viktig för det finns en Aristocampo till i Trastevere!) – smal gränd där turister passerar. Skön stund med torkad skinka mozzarella, vin och folkstudier.

Middag: La Scala in Trastevere, Piazza della Scala – inte det mysigaste torg, men det kompenserar maten för mer än väl.

Lunch: Wine Bar Centralissimo, Via di Santa Maria in Via 15 – italienare och jag, återigen: lita på servitörernas vintips!

Middag: Il Focolare, Via G. Rosetti 40/42, Monteverdi Vecchio – födelsedagsmiddag så det blev lax, sedan himmelsk biff och jordgubbsfondant som avslutning. Varm, härlig atmosfär och jag var enda turisten. När sällskapet vid bordet bredvid lämnade hälsade de på mig – trodde kanske att jag var nyinflyttad i kvarteret!

 

Middag: Ristorante da Meo Patacca, Piazza dei Mercanti, Trastevere – märklig inredning och personalklädsel, men god mat. Och det vackraste kvitto jag nå’nsin sett! Och varför ska inte kvitton vara vackra?

 

 

 

 

Lunch: Il Giardio Romana, Via del Portico d’Ottavia 17 – kan ostbullar se ut och smaka så? Finns tydligen fler varianter än den grekiska!

Lunch: ViVi Bistrot, Parc Villa Doria Pamphili – fanns inget annat att välja på, dessa dagars sämsta mat och vin. De marknadsför sig som ”healthy”, men auberginskivor som simmar i olja – varken gott eller hälsosamt. Provade ett ”organiskt” vin som bara var skarpt och utan smak.

Nödvändighet
Och jag var givetvis vid Fontana di Trevi och kastade i ett mynt så jag kan vara säker på att återvända!

Foton finns i ett album på min flickr-sida!

De tidigare och följande blogginläggen:
Del 1 – praktikaliteter och intryck
Del 3 – spridda ögonblick och funderingar


Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Berätta vid bokning att du läser bloggen så får du 15 % rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Rom: praktikaliteter och intryck (del 1:3)

Den eviga staden levererade! Den som är museum och stad på samma gång. Olika tidsperioder i en levande och modern stad. Rom är som ett överdådigt smörgåsbord utan slut. De flesta av de mest kända sevärdheterna har jag besökt vid tidigare tillfällen. Nu var det dags att tränga längre in och ner i sta’n!

Under förberedelserna tappade jag nästan sugen när jag letade boende. Jag ville bo i Trastevere, men hittade bara ”boutique” (charmlöst och anonymt) och tema (pandor på väggarna i Italien!?). Jag ville bo med i alla fall en känsla av att vara i Italien. Ett B&B dök upp i alla sökningar, men det låg på gränsen till Trastevere i området Monteverdi Vecchio så det sorterade jag bort. Men det fortsatte att poppa upp, nästan som om det kallade på mig. Det visade sig vara ett B&B i en lägenhet i ett helt vanligt hus. Högt i tak, fönsterluckor, inredning med personlig prägel. Dubbelrum med egna badrum och litet pentry. Frukost ingick, men man skulle själv fixa den. Hm…jag som såg fram emot hotellfrukost.
Casa Cibella visade sig vara ett lyckokast och Carla Cibella en förtjusande värdinna! Perfekt läge precis utanför det värsta surret, men ändå promenadavstånd till absoluta centrum. Varorna till den italienska frukosten kompletterade Carla med mina önskemål. Tyst och lugnt läge, busstation bara några meter bort och all övrig service man kan behöva. Mysiga kvartersrestauranger som Carla rekommenderade och där man som gäst hos henne fick rabatt. Och på min födelsedag kom hon med en gratulation:

Jag var verkligen i Rom och Italien. Casa Cibella bjöd på hemkänsla och tystnad som var värdefulla för att kunna slappna av och ladda för nästa dag. Det där med frukosten var lyckat för varför äta stadig hotellfrukost när det finns så mycket underbart god mat därute? Lunch och middag blev delikata och frossande stunder.
Det blir fler besök på Casa Cibella.

Jag flög från Iraklio via Aten till Rom. Carla hade bokat transfer som väntade på mig – skönt. I övrigt lämnar jag denna biten av resan utan kommentarer. Kanske återkommer i något blogginlägg framöver varför jag tycker det blir allt jobbigare och irriterande att flyga. Flygplatsen (Fiumicino) ska vi tala tyst om.

Det jag ville besöka låg ganska koncentrerat så jag bara promenerade. Vid tidigare besök har jag använt både buss och spårvagn och det fungerade bra. Det finns också speciella bussturer (hop on-hop off) och ”Rom-kort” med olika innehåll. Jag struntade i det denna gång, men kan vara värt att titta närmare på, speciellt om det man vill se ligger utspritt eller man vill få en överblick.
Det var dock något mera riskfyllt att promenera än tidigare! Två nya inslag var turister på cyklar (finns att hyra) och på segways (guidade turer). I mitt tycke otroligt dåliga idéer med tanke på folksamlingar, trånga gränder och den hetsiga trafiken. För min del skulle de dessutom ta bort uppmärksamheten från omgivningen. Men alltså: var försiktig.

På tal om turister så är vi en intressant hop med alla möjliga (och ibland omöjliga) typer och konstruktioner. Två grupper stack ut för mig: amerikanare och italienare. De förstnämnda pga att det aldrig slutar förvåna mig hur högljudda amerikanare är, varför de måste prata med STORA bokstäver. Och de sistnämnda pga att det känns bra för förvirrad turist när delar av landets invånare är lika förvirrade samt att man kan skugga dem till trattorias och ristorantes.

Rom är inte bara historia, konst och turister. På gator och torg syns ofta präster, nunnor och munkar. Det är väldigt tydligt att staden är katolicismens centrum. Helgonbilder och kors på byggnader och vanliga hus samt alla kyrkor och basilikor förstärker intrycket. Denna tydliga religiösa närvaro gör det ännu märkligare för mig att turister har så svårt att visa respekt och hänsyn när det gäller klädsel, samtalsvolym, mobiler vid besök i kyrkor. Är skyltarna svåra att förstå?

Resa ensam till storstad – kan det va’ nå’t? Jo tack, det var det. Storstad är dyrt i sig och att resa ensam blir något dyrare per person än att åka två personer. Anledningen är att det är enklare att vara två om att ta reda på olika saker. Ensam ville jag inte lägga alltför mycket tid och energi på det utan ville se och uppleva. Roligt att ha någon att dela upplevelser med, men också skönt att helt följa egen tycke och smak. Så båda har för- och nackdelar och alternativet, att inte resa alls, är inget alternativ.
Vädret var bra med två dagar då vi hade regnskurar. Bara att planera om dagarna och det man vill se. Att lägga tid på att klaga på att allt är dyrt eller sura över dåligt väder har jag svårt för. Varför förstöra för mig själv? Bättre att ta tillvara den begränsade tiden och göra något bra av den.

Det finns belysta broar och monument, ljusspel och annat i Rom. Jag höll mig i min stadsdel på kvällarna. Jag är inte mörkrädd, men heller inte naiv och dum. Jag inser att jag signalerar ”ensam turist” och inte vet vilka delar av sta’n jag ska undvika kvällstid så varför utmana ödet? Men detta är en bit som är möjlig om man inte reser ensam.

För 26 år sedan firade jag nyår i Rom och 13 år senare var jag tillbaka så det dröjde alltså 13 år innan jag kom iväg denna gång. Jag ska bryta den serien, det ska inte dröja 13 år till nästa gång!

Foton finns i ett album på min flickr-sida!

De följande blogginläggen:
Del 2 – mina sevärdheter
Del 3 – spridda ögonblick och funderingar


Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Berätta vid bokning att du läser bloggen så får du 15 % rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!