Etikettarkiv: historia

Boktips i valtid med hetta

Aktivitet är inte direkt det man tänker på i den här värmen, t o m blogga känns som ett Sisyfos-äventyr. Mitt onda ben går framåt, i veckan tog det ett stort steg med minskat ont (jippi!) och ökad rörlighet, sjukgymnasten har inte råd att ha semester så han har öppet när jag kommer hem igen efter Skåne-trippen. Känns tryggt och bra! Mycket diskussioner överallt de senaste dagarna i och med valet imorgon.  Komplicerat läge. Nea Demokratia har lovat massor, men Läs mer

Rom: praktikaliteter och intryck (del 1:3)

Den eviga staden levererade! Den som är museum och stad på samma gång. Olika tidsperioder i en levande och modern stad. Rom är som ett överdådigt smörgåsbord utan slut. De flesta av de mest kända sevärdheterna har jag besökt vid tidigare tillfällen. Nu var det dags att tränga längre in och ner i sta’n!

Under förberedelserna tappade jag nästan sugen när jag letade boende. Jag ville bo i Läs mer

Facebook, påskande och lite annat

På facebook är jag med i en del grupper som är inriktade på Grekland och Kreta. Några av dessa grupper är svenska. Eftersom huvuddelen av de skandinaviska resenärerna åker till nordvästra Kreta så kommenterar jag ibland inlägg med ”Välkommen till sydöstra Kreta!” eller t o m ”Välkommen till Ierapetra!”. Jag gör det för att uppmärksamma på att ön är stor, vacker och mångfacetterad, väcka nyfikenhet, hjälpa de som vill söka sig utanför de stora turiststråken, pusha för ”min” del av Kreta osv. Jag är övertygad om att både ön, befolkningen och turisterna vinner på om vi gäster sprider ut oss. Se’n är det givetvis roligt om någon vandringssugen hittar hit!
När Ving återigen öppnade Ierapetra 2015 (efter 25 års paus) och Apollo kom året efter var folk här nere så glada. De såg fram emot att skandinaverna skulle återvända, en turistgrupp som de tycker mycket om och har saknat. Den väntade rusningen uteblev.
I år tänkte jag skruva upp min aktivitet eftersom det ser ut att bli ett svagt reseår, speciellt från Sverige. Jag har dock fått reaktioner som tyder på att mina kommentarer upplevs tjatiga och irriterande så jag lägger ner. Om någon kontaktar mig eller jag blir ”taggad” på facebook kommer jag givetvis att svara.
Men bloggen är min och här är jag hur tjatig och pushig jag vill! Och jag kommer att fortsätta dela den som inlägg i grupper. Välkomna till Ierapetra och sydöstra Kreta! Vi har mycket att bjuda på! Jag ger gärna tips om boende, sevärdheter, bilhyra osv.

Mycket påskande i år! Den oortodoxa påsken firades bl a med påsklunch i söndags med inlagd sill från Sverige och annat gott, nedsköljt med Hallands fläder och Skåne, tillsammans med en hög andra svenskar (och en engelska). Mycket trevlig och go’ eftermiddag!

Under veckan har jag varit totalt förvirrad på veckodagarna, men jag kom ihåg att åka på utflykt i onsdags. Min språklärare ordnar några gånger om året utflykter (eller vad man ska kalla det). Det är roligt därför att han känner till saker som vi inte vet om och han kan öppna dörrar där vi inte skulle kunna komma in på egen hand. I onsdags var vi vid en utgrävning av en minoisk bosättning som upptäcktes av en slump i höstas. Efter det åkte vi upp till amerikanska INSTAP (deras arkeologiska center för studier och forskning) där vi fick en rundtur. Väldigt intressant! Jag är lite ruin- och historienörd så det passade mig perfekt. Avslutning på taverna i vackra bergsbyn Monastiraki.

I veckan har jag varit ute en runda med informationsblad om vandring. De flesta av de stora hotellen har inte öppnat än, det gör de i nästa vecka. Jag är verkligen ingen försäljare eller marknadsföringsmänniska, tycker att det känns kymigt att saluföra mig själv. Ja, ja, jag vet att det är fel tänk, det är ju vandringarna jag saluför, men det känns personligt. En del av hotellen lägger infobladen i en låda eller ett skåp. Jag vet inte om gäster inte frågar på hotellen efter olika saker eller om de resebolag hotellen har avtal med inte tillåter annan information än deras egen. Strunt samma, det är inget jag kan påverka.

 

 

Igår var jag ute på vandring och grottbesök. Jag berättar mer om det i nästa vecka, under helgen ska jag försöka lugna ner mig. Jag blev nämligen väldigt ilsken och då ska man varken skriva eller prata.

Hela denna vecka kallas ”Megalo evdomada” (Stora veckan) och det är mycket aktivitet i kyrkorna. Varje dag har ”Stora” framför sig så idag är det Stora fredag. Imorse var det gudstjänst och det är dags igen ikväll. Stadslivet är lugnare än vanligt så det känns att det inte är en vanlig vardag. Under dagen ringer det i kyrkklockorna med jämna mellanrum. Det är väldigt rofullt, stämningsfullt och ödesmättat. En påminnelse om att det är en stor dag idag.
Grekiska påskägg är röda där färgen ska påminna om död (blod) och själva ägget om uppståndelse (pånyttfödelse). Vi kommer att få en helröd påsk för vi har ett lock av Sahara-sand som gör att luften blir kvav och instängd, värmen klibbig.
Jag ska ut till en by ikväll för att vara med när de bär runt epitafen och imorgon vid midnatt traskar jag nog ner till vår huvudkyrka, Agios Giorgos, för uppståndelsen. Och så blir det ny påsklunch på söndag!

Ha en skön helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Berätta vid bokning att du läser bloggen så får du 15 % rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Våren tuffar vidare

I söndags var det riktigt vårväder! Ovanligt mycket folk som inte kunde stå emot att ta en promenad, några hade varit i kyrkan. Och ”mina” gubbar på mitt frukostställe diskuterade livligt och spelade tavli som vanligt. Inte kunde man vara inomhus en så’n dag så jag och Panda tog kustvägen upp till Agios Nikolaos. Havet är aldrig så vackert som i mars då det de flesta dagar har en djup, mättad blå nyans som inte liknar något annat. Jag antar att den kommer av växlingen mellan vinter och vår, att luften är speciell.
I Agios Nikolaos stod det turistbussar, turister promenerade i sta’n, både enskilt och i grupper, och några turistshopar var öppna. Eftersom de pratade tyska så var de antingen tyska vinterturister som chartras till Kreta att shoppa (enligt framgångstrikt koncept i bl a Turkiet; det började här på Kreta förra vintern) eller de första turisterna för säsongen. Jag lutar åt det senare. Första charterplanet brukar komma vid denna tiden, det kommer till Iraklio och från Tyskland. Tyskarna är de som har längst säsong på Kreta (och skandinaverna kortast).
Jag promenerade runt lite i lugna Agios Nikolaos, fr o m maj och över sommaren åker jag inte dit för då är det alldeles för mycket folk och ”kommers”. God crepes och gott kaffe på Asteria, studerade folklivet en stund, sedan bar det hemåt.

Jag har haft två vandringsdagar. Våren fortsätter framåt med fågelkvitter, knoppar, nyutslagna blommor, olika nyanser på träd och buskar allt efter när de slår ut vilket gör bergssluttningarna vackert skiftande. Påminner nästan lite om höstens palett! Det verkar som om all nederbörd har gett växterna extra liv. Det finns ett överflöd av knoppar och plantor som jag sällan skådat. Killingar letade efter ansvarslösa, slarviga mödrar som traskat vidare utan sina telningar, några grodor (paddor?) förde ett förfärligt oväsen i en vattenbassäng, rovfåglarna såg nästan ut att njuta av att kunna ligga och segla, segla och segla i oändlighet. Grisar tillhör inte vanligheterna, men på ett ställe uppe i bergen kan de dyka upp. Vädret är bra för vandring. Det blir varmt på eftermiddagen, men då kommer svag, kylig vind och svalkar. Och de långa vandringsbyxorna är undanlagda i vinterskåpet!

Den ena dagen blev det en lång och jobbig vandring som jag tänkt använda till endagskunder, men den blev inte bra så den åker i papperskorgen. Den andra dagen blev en kort vandring på ganska platt område – en skön omväxling.

Efter den långa vandringen tog jag taxi tillbaka till sta’n och det blev också en tidsresa! Vi har trevliga taxichaufförer, men alla kan inte så mycket engelska. Det kunde den här mannen som jag åkt med tidigare. Denna gången undrade han när jag kom till Ierapetra första gången (vilket var 1987). Det visade sig att han då körde buss för en firma som hade kontrakt med bl a Vingresor och han körde utflykter och transit. Oj, vad vi satte igång att minnas hotell, personer osv! Plötsligt slog en tanke mig och jag berättade den för honom: Det kan ju faktiskt vara så att jag åkt med honom för sisådär 30 år sedan och nu satt vi i taxibil 2019. Ja, vem vet?
Jag känner mig så rotad i Ierapetra och det är en märklig känsla eftersom jag inte är född här, inte växt upp här eller haft mitt yrkesverksamma liv här (förrän nu några år på slutet). Vi människor är så sammansatta av minnen och vår historia, men till stor del formar vi den själva.
Ibland pratas det i resesammanhang om hur många länder man besökt, vilka städer man varit i osv, ibland nästan som om det är en tävling. Jag är en ”blandresenär” som tycker om att upptäcka nya platser. Men jag är också något som då och då ses över axeln eller nämns lite nedsättande: jag är en återvändare. Jag tycker om att upptäcka och lära känna en plats djupare. Var och en på sitt sätt!

Jag tog några blommor med till dig från mina två vandringar denna veckan! Översta raden är två av mina favoriter. Mimosa därför att den blommar så överdrivet mycket, den bjuder på riktigt överflöd. Och den andra för att den är så skir och graciös att jag bara vill kupa mina händer kring den som skydd. Den är så vacker att det nästan gör ont.
(klicka på fot för större format!)

Nu regnar det uppe i Dikti-bergen coh det hänger mörka moln över Thripti-bergen. På närmare håll ser jag min smutsiga balkong, men den tar jag imorgon!

Ha det gott!


Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt på bokningar gjorda under februari och mars (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

På gång igen!

I torsdags hade vår lärare i grekiska det tufft med två sega festprissar – kan man ha värre elever? Då presenterar han en ny verbgrupp! Jag övervägde genast allvarligt att flytta till Frankrike. Vackert land, god mat och ett smärtsamt vackert språk som jag kan lite så det skulle gå att bygga vidare. På något sätt tog vi oss alla tre igenom 60 minuter.

Efter tre dagar med grått väder, enstaka regnskurar och torsdag eftermiddag stormbyar grydde en enastående vacker fredag. Jag gav mig iväg på halvdagsvandring i ett område där jag inte vandrar så ofta. Där är väldigt torrt vilket ger ett speciellt landskap som nästan liknar ett månlandskap, men jag vill ha lite mer natur. Men omväxling förnöjer!
(klicka på foton för större storlek)

Startade vid havet med de torra bergssluttningarna på andra sidan. Solen lekte i vattnet och då går det inte att låta bli att dra på smilbanden. Vandrade genom Tertsa som var lugn och stilla. Ingen vind vilket gjorde det svettigt uppför, men samtidigt rofyllt efter torsdagens vinande.

 

 

 

 

Upp i bergen och efter en stund fick jag se höstfärger i växtligheten. Trodde jag. Kom närmare och upptäckte att det var olivträd som höll på att vissna. Såg sedan flera under vandringen och t o m pinjeträd som börjat ge upp. När de som är så acklimatiserade till detta torra område vissnar så förstår man att det är krisigt torrt i år.

 

Turistsäsongen är inte slut, men den sjunger på sista versen. Vid denna tiden känns det alltid som om Kreta drar en djup suck, sträcker på sig som en katt och skakar sakta bort sommarens hetta. Nu lever hela ön och inte bara stränderna, nu tar naturen ett djupt andetag för att sätta igång igen efter sommarvilan, den vill bara ha lite mer regn. Det är som om ön träder fram igen efter att ha dragit sig undan en tid.

Fåglar pilade runt i luften. Jag passerade ett Johannesbrödsträd. De blommar nu, men blommorna syns nästan inte utan man måste gå riktigt nära. Däremot kan man inte missa flygsurrssonaten! Alla flygfän var samlade och drack begärligt. Det kändes som om de skulle kunna lyfta hela trädet.

En gul, tålig blomma lyste upp längs med vägen och en underbart skir och vacker blå fjäril krumbuktade sig i luften framför mig.

 

 

Så kom jag upp till byn Gdochia, en by som inte vunnit mitt hjärta. Det var som vanligt tyst och dött. Inga röster, inga motorljud, ingenting. Nästan spökligt. Får en känsla av att människorna övergett byn, men lämnat hundar och katter kvar. Jag svängde runt en hörna, men vände snabbt igen. Jag kände inte för att passera två stora hundar på en balkong utan räcke på första våningen! Letade mig ner till gamla byn och där fanns några livstecken. En man slipade en båt och en annan hälsade innan han gick iväg med målardunkar. Jag tog paus vid kyrkan Agioi Deka.

Medan jag pausar kan jag berätta att kyrkan Agioi Deka är värd att besöka. Den har en imponerande ljuskrona som nog inte är större än de man får se i riktigt stora kyrkor, men här blir den enorm. Och jag undrar varje gång hur kyrkan kan hålla den uppe! En annan sak som jag tycker om är ikonostasen. De kan vara vackra, mörka, trista, ljusa, utsirade, enkla, smyckade, nya och gamla. Denna ikonostasen gör mig glad! Den är så färgrik att den fyller hela kyrkan med glädje och skratt. Samtidigt så är kyrkan tillägnad de tio martyrerna från Kreta som avrättades 250 e Kr av romarna. Och tyskarna låste 1943 in byinvånare här innan en del av dem sköts. Känns då ikonostatsen malplacerad, osmaklig? Nej, inte alls. Jag tror att det är så allt måste vara, inte minst livet. Det ska till någon sorts balans mellan det som är mörkt och det som är ljust.

En rolig detalj: i december 2014 fotograferade jag delar av ett gammalt hus, en ruin, bredvid kyrkan. Det är nu renoverat i den gamla kretensiska stenhusstilen. Jag hoppas att de inte plockat bort alla de gamla detaljerna som det vackra valvet och den ovanligt stiliga porten:

Renoverat (oktober 2018).

Så lämnade jag byn för att styra kosan mot kusten igen. Utsikten ut mot havet med Chrissi-ön är oändlig och vacker. Den lilla ön får snart vila efter alla turistbesök. Solen stod nu så högt att havet inte var blått utan ett enda stort solglitter.
Vägen går längs en ”halvravin”, dvs det är brant men jag tror inte att den stämmer in på definitionen av en ravin. Landskapet är fullt av skrevor och veck, toppar som är spetsiga och påminner om sockertoppar. En svag vind fläktade skönt för nu värmde solen. Det är kyligt om nätterna, men dagarna är fortfarande varma och go’a. Mötte en lösspringande hund! Jag vet inte vem som blev mest förbluffad – han eller jag. Unghundar och någon liten hund har jag mött tidigare, men då i närheten av skjul eller hus. Den här kom från ingenstans och verkade vara på väg upp till Gdochia. Lite senare mötte jag två vandrare så nu har jag mött 17 vandrare på 5 år. Det är inte någon större trängsel här nere!

Framme vid bilen kunde jag konstatera att det blev en halvdagsvandring på fyra timmar, foten höll och jag var sugen på mer vandring – precis som det ska vara! Jag slogs av en tanke: Lambros taverna i Tertsa ska snart stänga, jag äter lunch där! Och en god lunch blev det eller vad sägs om grillad färsk bläckfisk med sallad. Och nybakt bröd doppat i olja med mycket salt. Pricken över i!

Imorgon är det Ochi-dagen som ska firas med parad, orkester, flaggor osv. Festligt med mycket folk på sta’n!

Ha en skön söndag!

PS. Fler foton på min flickr-sida!

PPS. Nej, jag har inte hittat tvättklämmorna så i nästa vecka ska det inhandlas nya!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Be a beekeeper and forget about yoga and other crap!

I tisdags hade jag tänkt mig en långvandring genom att kombinera 2 vandringar. Det tog inte så lång tid passade väldigt bra med busstidtabellen så jag var hemma i bra tid. Denna nya kombination blir dag 4 i vandringsveckan. Jag har börjat fundera över och planera en vandringsvecka nr 2 för de som vandrat med mig tidigare. Ska provvandra den och se om den håller ihop lika bra som jag tror. Blir mycket vandrande framöver – härligt!
Tisdagen var en underlig dag! Luften var så där märkligt tunn och klar att alla färger blir flera steg djupare och intensivare. Sådana dagar är sällsynta, i Skåne är de vanligast på hösten. Oftast går de inte att fånga med kameran, men i tisdags gick det. Jag blev förbluffad när jag såg fotona uppladdade på min flickr-sida.
Vandringsvädret är nu perfekt med bra temperatur, några lätta moln och uppfriskande vind. Det är lätt att andas och det är som om landskapet trycker ihop sig lite. Motlut känns mjukare eller märks nästan inte och pauser är bara njutning – stunden att pusta ut och torka svett är inte aktuell.
Mitt i den vackra dagen kunde jag nästan höra naturen gnälla och viskande ropa på hjälp. Det behövs verkligen regn! Naturen lider, kippar efter andan och orkar inte skaka bort allt damm. Även för oss människor börjar det bli kris. På Kreta finns vattendammar och de är nära sina kritiska nivåer. I vår damm utanför Ierapetra har sjunkna kapellet kunnat ses ovan vattenytan i några veckor. I en annan damm på ön där en by försvann ner i vattenmassorna är vattennivån nu så låg att byn ”återuppstått”!

Jag undrar när det ska fastna i min tjocka skalle om tamariskerna i september. Det hände i år igen! Jag var väldigt ledsen och sorgsen i 5-6 sekunder över att alla tamarisker höll på att vissna och dö tills det slog mig att nej, Ia, de blommar ju, det vet du. Hoppas att jag nästa år bara tänker att jaha, nu blommar tamariskerna.
(om du varit vid Medelhavet har du sett tamarisker. Det är en familj med buskar och träd, de växer gärna nära havet eftersom de tål salt vatten och salt luft. Man hittar ofta lokalbefolkning på en stol i skuggan under en tamarisk blickande ut över havet eller samtala med någon. De ser ut som barrträd, men är lövträd. Och blommorna på träden är beiga, dvs det ser visset ut. Jag hittar inga bra bilder på nätet – ska ta foto i helgen!)

I förra veckan hade vi inte ljus i vår trappuppgång. Det är både irriterande och skrämmande. Det känns inte så tryggt att ta sig upp och ner 2 våningar i mörker i marmortrappa. Jag trampade fel en gång på väg ner (i dagsljus) och föll och attans vad man slår sig hårt! Efter en lapp till hyresvärden fixades ljuset snabbt. Utom på en våning, våningen under mig. Han gjorde likadant vid ett annat tillfälle och då jag påtalade det fick jag veta att visst skulle han byta lampor där också – när de betalt hyran. Jag försökte förklara att det drabbar oss alla i huset, men det gick inte hem. Kan i och för sig bero på att han kan ungefär lika lite engelska som jag grekiska.

I onsdags var goda vänner och jag på en av mina favoritstränder. Där var det nästan vindstilla och några grader varmare än i sta’n. Vi slappade på stranden, åt lunch länge, pratade…en så’n där ljuvlig dag som man önskar aldrig skulle ta slut.

Foto: Manolis Petasis (klicka på fotot för större foto)

Min fd språklärare arrangerar ibland ”utflyktsdagar” eller vad man ska kalla dem för sina elever. Det brukar vara något intressant studiebesök och sedan lunch. Igår var vi ett 40-tal som besökte och fick specialvisning på muséet i Mirtos. Väldigt intressant om Kretas och områdets tidiga historia! Och vi påmindes om att historia är ingen exakt vetskap utan till största delen tolkningar. ”If you read or hear  ’We know’ – be aware!”.

 

 

Foto: Manolis Petasis (klicka på fotot för större foto)

Sedan berättade en biodlare för oss om bin (fascinerande djur!), biodling, honung osv. Jag som äter honung varje morgon får tydligen inte i min den äkta, rena och urnyttiga varan eftersom jag köper i butik. Det jag köper verkar inte prisvärt så jag får leta upp någon som säljer direkt. Kanske på lördagsmarknaden!
Hur som helst, han berättade också om hur hans biodlande hade förändrat honom och han håller lektioner för den som vill bli biodlare. Hans råd var att ”Be a beekeeper and you can forget about yoga and other crap”.

Så är det helg igen och denna veckan känner jag tydligt ”var blev dagarna av?”. Jag skulle kunna ge dig en saftig crime passionell att njuta och förfasas över nu i helgen, men det får vänta lite. Jag har nämligen hört en muntlig version och det som nu står i media skiljer sig på flera punkter. Vi väntar lite så klarnar kanske detaljerna. Men en saftig historia är det!

Ha en skön helg!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!


Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

 

Hyrbilsdag 4

Upp före tuppen! Plåstrade om några skavanker, kokte kaffe, packade det sista och iväg västerut mot Ano Viannos. Idag en gammal favorit, något lite modifierad för att ge lite variation.

Började med kyla och moln, men jag hade regnjacka med mig och hade lämnat shortsen hemma. Så ett par timmar senare var det blå himmel med moln här och där plus värmande sol. Typiskt! Nästan ingen vind, men den lilla som dök upp ibland var svalkande nordanvind så det gick bra i värmen trots att svetten lackade tidvis.

Vågade inte stanna för frukost vid klostret för kanske fader Sackarias skulle drabba mig som förra gången. Jag frukosterade istället i en slänt där jag tittade på getter som långsamt vaknade till liv.

Har nu kollat foton från tidigare år och våren är sen. Inte så underligt med tanke på den långa och kalla vintern. Blev jag då besviken över att inte få se ginsten färga sluttningarna gula? Nej, det finns i minnsesbanken. Spännande att komma ut innan för i år har jag upptäckt växter som jag inte sett tidigare, antingen har de varit utblommade eller så har jag bara haft ögon för de gula sluttningarna. Och en speciell känsla i naturen. Ungefär som om man säger till en sprinterlöpare som ligger i startblocken, laddad till max, att du får vänta en stund, vi ska bara kolla en sak. Nu är löparen så otålig att han skrapar med fötterna, kroppen skakar av otålighet och han vill bara ge sig iväg. Så känns det i naturen just nu. Luften darrar av återhållen kraft och energi. Många knoppar och halvt utslagna växter. Ge dem 2 dagars värme och sol och naturen kommer att explodera!

Utlöparna från Dikti var snöklädda. Tänk att igår var jag liksom på andra sidan! Mitt på förmiddagen gömde sig topparna i moln så man har störst chans att se dem på morgonen.

Fåglar kvittrade, rovfåglar segelflög, en ödla hade problem med att komma uppför en slänt, getter och får lite varstans. Buskar och träd blommar, t ex mandelträden, och jag stannade vid ett som doftade så sött och starkt. Där var en otrolig aktivitet på en massa flugfän! Jag försökte fotografera, men hade inte en chans. De satt inte stilla i många sekunder, verkade alldeles berusade och bara surrade runt.

Jag har skrivit det förr, men måste göra det igen. Det här området gör mig alltid ödmjuk och lite högtidlig. Det var här Viannou-massakern var under andra världskriget. 20 byar brändes ner. Några lyckades fly och en del av dem jagades uppe i bergen och dödades. Några brändes inne i sina hus och i några hus samlade man ihop folk, låste och tände på. Nu är det ett grönt, frodigt område med byar, olivlundar och getter. Det finns en stillhet och frid. Man måste beundra människors förmåga att resa sig!
Så dök Anogia upp i mina tankar. Det är en by här på Kreta som stred tappert och det pratar de gärna och mycket om. Det är inte fel att bevara sin historia, men jag tycker att Anogia har fastnat i sina historier, hjälteberättelser osv. Där finns en märklig ”macho-kultur”. I dokumentären ”Grekland med Simon Reeve” står en präst i Anogia vid en staty och en flagga och säger stolt att den som förolämpar vår flagga lämnar inte byn levande. Men kom igen!
Här, där jag vandrade idag, känns det dom om människorna gått vidare.
Samtidigt kallar dagens historia på mig. När jag tittar ut över havet slår det mig att några kilometer västerut längs kusten finns den grotta där myndigheterna för några veckor sedan hittade de flyktingar som gömts där av de gripna människosmugglarna. Vi kan skapa så mycket vackert och bra, men människan har sannerligen flera bottnar.

5 timmar blev det idag! Som avslutning körde jag en liten runda, men kände snart att jag längtade hem. Mycket frisk luft och fysisk aktivitet i dagarna fyra har gjort att jag samtidigt känner mig full med energi och helt slut. Ikväll ska hyrbilen lämnas tillbaka och jag ska gå ut och äta något gott tillsammans med ett glas vin. Imorgon ska ingen väckarklocka ringa. Och på söndag kör jag en repris på de här fina dagarna när jag sorterar och laddar upp foton!

Roligt att du ville hänga med på de här hyrbilsdagarna! Ha en trevlig helg!

(klicka på fotona om du vill se större format)

Blommor framför fötterna och snö i bakgrunden – härliga kontraster!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta
samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

 

Tema Att resa: 3. Efteråt

Hemma igen och uppackad. Det känns lite sorgligt, som en saknad. Jag tror att vi nu reagerar på tre olika sätt. De som bara skakar på axlarna och går vidare i vardagen. Andra som genast börjar planera nästa resa. Vi i den tredje gruppen vill suga på karamellen ett tag till. Precis som att planerandet var en stor del av resan tycker vi att ”efteråt” är det. Vi vill dra ut på det lite till.

Minnen

top-trips_ru

Foto: top-trips.nu

Souvenir – något att rynka på näsan åt? Nja, här menar jag inte det som finns i turistshoppar utan själva ordet. Det kommer från franskan och betyder ”minne”. En resa lämnar många avtryck i oss och det finns massor av minnestriggare som gör att vi kan njuta av resan länge.

Förr väntade man på att foton skulle bli framkallade, idag väntar jag en vecka eller två innan jag sätter mig och sorterar och slänger. Plötsligt är jag där – igen!

När jag har haft ressällskap får de stå ut med mina ”Minns du…”. Det roliga med det är att vi minns olika, har observerat olika detaljer och dragit olika slutsatser. Resan får nya inslag, nya vinklingar. Berikande!

Musik, doft, ljud, smak, en sak. Många signaler kan sätta fart på minnet. Med saker menar jag inte traditionella souvenirer utan saker som köpts för att de är vackra, roliga, speciellt tillfälle. Mitt armband från Samos väcker minnen till liv om ön, när jag fick gåvan och varför. Att i den grå och råkalla vintern i Skåne vira in mig i en sjal från Ierapetra värmer alldeles extra, jag kan höra Sofia när hon övertalade mig och minnas att det var egentligen för varmt för att sno in sig i den ena sjalen efter den andra men man måste ju prova.

Minnesdörren kan öppnas av andra händelser. Jag tittade på olika områden i England för vandring och ett sådant var South Downs. När jag hittade det på kartan insåg jag att det var där systerdottern och jag snurrade några dagar 2009 och förundrades över hur vackert där var. År 2011 blev området nationalpark så detta måste berättas vidare. Och då satte vi igång att minnas våra dagar, t ex när moster gick vilse på footpath…

sf1000020

Eget foto

Jag har ett helt galleri av människor som jag mött och ibland undrar jag vad de gör nu och hur de har det. De finns inte på foto, men är liksom graverade i minnet. För mig visar det vilken kraft det finns i människors möte och vilka avtryck vi gör i varandra.

Reslust och listor

Minnena finns kvar, men reslusten har vaknat igen. Vart ska det bära hän nästa gång? Så många inspirationskällor det finns! Reseskildringar, bloggar, foto-siter, grupper i sociala medier, skönlitteratur. Guideböcker i all ära, men tänk så många personliga tips vi har tillgång till idag. Pärlor som någon annan upptäckt och delar med sig av. Och vi kan kombinera – några sevärdheter, några tips, egen upptäckartid.
Via en bok skriven av en svensk som levde i Paris fick vi uppleva en mycket originell restaurang och en vacker gammal galleria – ingen av dem nämndes i de guideböcker vi tittade i.

unidosporunsueno_empowernetwork_com

Foto: unidosporunsueno.empowernetwork.com

Det är roligt att höra vad andra har för tankar och planer kring resmål och varför. Det kan sätta igång tankar så att något som inte var så tilltalande blir det eller något är en nyhet, något vi aldrig funderat över.

Så kommer vi till det där som jag skrev om i del 1: ska vi åka till något nytt eller återvända? Om en plats fångade oss och har mer att erbjuda så känner vi kanske att vi vill tillbaka.
Ska vi välja trender eller utgå från oss själva? Intressen betyder mycket för en del av oss, bl a för mig. Jag kan t ex inte åka någonstnas bara för att där är billigt utan det måste finnas något som intresserar mig. Det kan vara kultur, historia, natur, musik eller allt i en salig blandning.

svenska-som-andrasprak_blogspot_com

Foto: svenska-som-andrasprak.blogspot.com

Ibland talas det om att ha en lista, men jag tror att man kan ha flera listor. Jag är, som sagt, lite av en återvändare så bl a San Fransisco/Yosemite, Genève och Rom finns på den listan. Så har jag en vandringsreselista där bl a England, norra Grekland, södra Frankrike och Schweiz finns med. På stadslistan trängs Madrid och Wien. Och till sist drömlistan, dvs de där resorna som jag antagligen inte kommer att göra men det är så gott att drömma, med t ex safari, pyramider och tempel i Egypten, Iran, lönnskogar om hösten i Kanada. Har du några drömresmål? Skriv gärna i kommentarsfältet – det kan inspirera någon annan!

Till sist

Det jag skrivit om i dessa 3 blogginlägg om att resa är ”nöjesresor”. Att resa i arbetet, kasta sig iväg för att något tråkigt hänt, veckopendla osv är givetvis en helt annan sorts resor med andra omständigheter och minnen. Det hade blivit lite för stort om jag skulle försöka greppa allt resande.

Jag är ju en så’n där som bor utomlands och känner till ett område och därför kan ge tips vilket jag gärna gör. Ställer du frågorna ”Vad är det för väder i X-månad?” och ”Vad får man inte missa?” får du vara beredd på att få motfrågor eftersom de är omöjliga att svara på.
(du kan kasta ett öga på en annan tema-serie här i bloggen: ”Turist på östra Kreta”)

Det sägs ibland att resande vidgar våra vyer, gör oss mer öppna och förstående för andra människor och kulturer. Jag är inte så säker på det. Dels beror det på hur vi reser. Den som bor på all inclusive kanske inte ser så mycket av det dagliga livet på platsen eller i området. Dels tror jag att vi ofta inte tänker på att vi ser och tolkar mycket via våra egna fördomsfulla och generella glasögon. Om resande ska göra oss öppnare måste vi nog se till så att vi är öppna redan när vi reser. Och att vi packar ner massor av nyfikenhet och leenden – se’n är det bara att ge sig ut och ta emot alla upplevelser!

Trevlig resa! Eller som vi säger här på Kreta: Καλό ταξίδι!

PS. Nu ska jag gå och vandringspacka inför morgondagen! Även i ”det lilla” finns planering och förväntningar…

dsc02222
Vandra på Kreta i det 
vackra landskapet med enastående vyer, tystnad och lugn.
Med vandringsledare kan du koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

Programförklaring och boktips

Ja, nu blir det lite ryckigt och inte så spirituellt i bloggen. Vi har gått in i absoluta (hoppas vi) värmetoppen i högsommaren så nu är det orken som styr helt och hållet. Var på stranden igår eftermiddag, det gav ingen svalka eller lättnad alls. Vinden har övergett oss, det räcker med att titta på väderprognosen för att svettas, känna sig småkass i kroppen och lyssna på när hjärnan smälter ihop. Jag funderade igår över att om jag kommit till Medelhavet på sommaren på min första resa söderut 1978 så hade jag kanske aldrig mer rest hit. Det är för varmt, för dyrt, för passivt, för trist och enahanda. För mig i alla fall.

strandFunderar trots allt på utflykt nästa vecka. AC i buss + AC på museum låter lockande.
Jag saknar mina berg! Utsikten från mitt fönster består mest av soldis där bergen avtecknar sig som siluetter. Nu, kl 5, står allt stilla. En tröst i eländet är att också lokalbefolkningen tycker att det här är för mycket. Vi pustar tillsammans.

Var uppe vid marknaden idag och lunchade, dvs vin/öl och mezedes, med två från England. Innan de kom så var hälften av gästerna engagerade i ommöblering och omflyttning för att jag skulle slippa sitta vid ett bord som hade lite sol. Jag intygade att det var ok, men det hjälpte inte. När allt var klart konstaterade en gubbe att nu hade han ju fått mycket bättre och finare utsikt, dvs lilla jag…

Intressant att diskutera den unga generationen engelsmäns dryckesvanor. De blir ju mer och mer ”kända” världen över för att supa skallen i småbitar och partaja. Vi kom inte fram till nå’t speciellt, men de berättade att sedan en tid tillbaka kraschar flera pubar i månaden pga att engelsmän börjat dricka hemma istället för det blir billigare. Det är givetvis ingen bra utveckling, bättre att det sker öppet.
Det finns också lite oro över att nya premiärministern inte är vald utan utsedd. Om hon utlyser val för att stärka sin ställning, kommer då folk att rösta för att ändra resultatet av folkomröstningen? De har sannerligen 2 spännande år framför sig där på ön!

ut urBoktipset är en superintressant bok för dig som är intresserad av människans bakgrund, utvecklingen i Asien och Afrika och vad som kan vara ett ”gott liv” för oss alla. Är du inte intresserad så hoppa över detta. Jag fick i julklapp en bok som heter ”Ut ut Kalahari” av Lasse Berg. Lite gnälligt och tveksamt tänkte jag att nja, reseskildringar är inte riktigt min grej (har väl antagligen inte läst någon som var bra). Den fick lägga till sig ett tag och så började jag läsa. Ville sträckläsa, men det går inte utan man måste lägga den ifrån sig då och då för att fundera. Lättillgängligt skriven, trevligt skriven (han är ju från Skåne…), backar inte för det som kan vara lite jobbigt eller obekvämt. Väldigt intressant om vårt ursprung och historia. Han reser tillbaka till platser han besökt eller bott på och jämför utvecklingen. Och funderar över varför det blivit så annorlunda i Asien och Afrika. Många års boende och resande utomlands har också gett honom ett unikt perspektiv på vår del av världen, bl a hur långt vi kommit från vårt ursprungliga sätt att leva – det som fortfarande finns inom oss och som nu mår så dåligt. Mycket tänkvärt, mycket upplysande. På slutet sätter han lite på skämt ihop några punkter som ska omfatta ”det goda livet”. De hänger i luften om man inte läser hela boken så gör det!
En bok att plocka fram då och då, bläddra i eller läsa om.

Mycket har gått framåt, men både vi vanliga dödliga och biståndsorganisationer o likn verkar vara kvar på 60- och 70-talet, lyssna ett tag på Hans Rosling! Läste nå’nstans att de flesta flickor på jorden faktiskt går i skolan. Och när vi nått ett så’nt mål som utbildning till alla kommer nästa utmaning: vilket liv önskar sig de utbildade? Har utvecklingen i resten av samhället också gått framåt? Blir de besvikna när de är hänvisade till samma liv som tidigare och vad resulterar det i? Vilken utveckling vill vi ha? Vart är vi på väg??

Oj, nu blir det AC, soffa och kall Retsina. Sugen på en bra film, antagligen pga att jag såg en dålig film igår. Imorgon kväll musik på sta’n – vi har ju festival!

Ha en skön helg!

VANDRA PÅ KRETA!
Kickstarta hösten eller ta en paus!
Njut av landskap och natur, låt tankarna flyga, vila och få energi!

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!

Välkommen att vandra! 

Tema ”Turist på östra Kreta”: 7. Lite rester

Tanken med temat är att ge några tips och lite kommentarer kring att besöka östra Kreta. Vad finns att se, vad bör undvikas osv. Heltäckande för området? Det är en omöjlighet, men något att börja med! Jag vet inte i skrivande stund hur många inlägg det blir och vilka dagar de publiceras, men de kommer i obruten följ.

Det blev ett litet glapp mellan inläggen här på slutet. Vi har haft fullt upp med att fira påsk och då kommer bloggen i andra hand. Detta näst sista inlägg tar upp några saker som inte fått plats tidigare. Sista inlägget blir en sorts sammanfattning. Har du frågor eller undringar eller önskningar eller synpunkter så passa på att skriva i kommentarsfältet nedan så tar jag med det!

Historia

Jag har inte skrivit något om Kretas historia, det går att läsa i flera olika medier. En sak att tänka på är vem som skriver historien, vem som håller i pennan. När kretensarna själva berättar Kretas historia är den full av myter och legender som det ofta blir i muntlig tradition. Det är svårt att urskilja vad som är fakta och vad som är ”förbättring”, men en god historia är alltid underhållande.

Grekland som land börjar egentligen med Alexander den store som kom från norr och lyckades ena stadsstaterna. Intressant, tycker jag, är att Kreta inte ingick förrän 1913. Öns strategiska placering i Medelhavet lockade till sig olika stormakter som betydde både för- och nackdelar för kretensarna. År 1898 blev Kreta självständigt, dock under förvaltare eller mandat där Italien tilldelades östra Kreta. Majoriteten ville ha en union med Grekland och så blev det den 30 maj 1913.

Kreta var en av de värsta krigsskådeplatserna under andra världskriget. Här utkämpades slag mellan de allierade och tyskarna. Kretensarna kämpade på de allierades sida och bistod bl a med ovärderlig kunskap om landskapet. Intressant är ”slaget om Kreta” 1941 då tyskarna iscensatte den då första huvudsakligen luftburna invasionen. Och första gången tyska trupper mötte massivt motstånd från civilbefolkningen. Det finns gott om minnesmonument över nedbrända byar, gripna och dödade motståndsmän osv.

Natur och klimat

Kreta har fyra årstider och nere i sydost betyder det milda, lite råkalla vintrar. Vår med behaglig temperatur och rikt växtliv. Som vi tidigare konstaterat ligger Kreta långt ner i söder på Europas gräns till Afrika. Det innebär att sommaren kan vara väldigt varm, framför allt juli och augusti. Hösten liknar våren, framför allt när det första regnet kommit och väckt naturen till liv igen. Höst-vinter-vår kännetecknas också av mer växlande väder än sommaren.

 

DSC01036

På väg över bergen från söder till norr, Mirabello-bukten i blickfånget! (eget foto)

Ge dig ut och njut av Kretas vackra landskap! I öster har vi inte så höga berg så det är mer lättillgängligt. Tycker du om äventyr så ge dig ut på egen hand, men förbered dig väl. Förvänta dig inte markerade vandringsleder eller cykelvägar, du är utlämnad till kartor. Ge dig inte ut ensam!
Vill du vara säker på att få en heldag med hjälp före start, utan att gå vilse och hitta pärlor så kontakta någon arrangör på plats. De har lokalkännedom och vet var det är bäst och finast att cykla, klättra, vandra osv. (vill du vandra kan du kontakta mig!)

 

Ge dig inte ut under de varmaste månaderna! Kanske du tror att det är svalare i bergen, men du har under flera timmar en obarmhärtig sol och ingen skugga. Ofta är det skönare närmare kusten eftersom där svalkar havsbrisen. Kortare turer eller långpromenader kan du göra, men gör det inte ensam. Varje år är det en del tillbud och t o m dödsfall pga att personer gett sig upp i bergen utan att tänka efter före. Stukade fötter, brutna ben, uttorkning. Så onödigt.
(Länktips till mer info finns längst ner i detta inlägget)

Hantverk, konst och andra småföretag

Det Kreta ofta förknippas med är broderier och vävnader samt knivar. Själv går jag och funderar på att beställa ett par handgjorda stövlar – det är också en sorts konsthantverk, tycker jag.

Det är så synd att många hemsidor bara finns på grekiska och det gäller i allra högsta grad inom hantverk, konst och annan småskalig produktion. Fråga på hotellet, turistbyrån, tavernan! Vi som inte kan grekiska behöver hjälp, vi missar en hel del information på t ex skyltar ute i byarna. Om någon kan ge oss några tips kan den kanske skriva namnet på en lapp så vi kan hitta rätt.

Det finns krukmakerier, träsnidare, målare, keramiker m fl utspridda i byarna. En del har inte egen försäljning utan deras alster kan finnas i butik i sta’n, men oftast inte i de traditionella turistshopparna.

Den ekonomiska krisen har fått olika småföretag att poppa upp lite varstans. De representerar ett varierat utbud av egenproducerade varor som t ex honung, vin, must, kryddor. Ibland ligger butik och tillverkning i samma hus och man kan få ta en titt om man har tur. Jag kan bjuda på två exempel: Kristoffer Sfakianakis, träsvarvning (hans alster säljs i butik i Ierapetra) och Evotry som är ett familjeföretag med egen butik i Kavoussi, de framställer druvmust och druvmelass som sedan används i olika produkter.

DSC02561

Agios Nikolaos (eget foto)

Någon undrade om street art och jag vet inte riktigt var gränsen går mellan street art och dekorationer. ”Konstnärlig utsmyckning” dyker upp lite här och var, men har ingen större utbredning. Jag har sett några exempel i Agios Nikolaos och i Ierapetra har vi bl a skolmur och hamnpir som är dekorerade. Om det finns i Sitia känner jag inte till.

Tyvärr är klotter utbrett på hela Kreta, en del klotter är politiska slagord o likn. Det verkar inte föras någon kamp mot klottret, det verkar som om man gett upp. Det är synd för om det tas bort med en gång så tröttnar klottrarna oftast förr eller senare. För mig är klotter lika skräpigt och förfulande som sopor som inte ligger där de ska ligga.

Jag har mycket mer att berätta och massor med tips, det finns så mycket bara på vår östra del av denna stora, vackra ö. Nå’nstans måste denna temaserie ta slut och det blir alltså nästa gång. Sista inlägget blir en sorts sammanfattning. Har du frågor eller undringar eller önskningar eller synpunkter eller tips så passa på att skriva i kommentarsfältet nedan eller maila till mig!

Ha det gott!

Länktips: Vill du ha tips om vad som kan vara viktigt att tänka på vid aktivitet (inte bara tips för vandrare) uppe i bergen så läs mina två gästbloggsinlägg på vandringsguiden.se: Vandra på Kreta och Vandringsledare – vad ska det vara bra för?

BOKA NU! Vandra på vackra Kreta!
Mer information på hemsidan inspirewiz.com
om upplägg, förutsättningar, pris, bokning, referenser mm.
Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!