Etikettarkiv: vinter

Bra, dåligt, biltur, vandring och mer

8 svar

Väder

Ja, vädret är ett stort samtalsämne! Vi har en bra dålig vinter eftersom det kommer massor av nederbörd. Dock är det inte som vanligt att några regniga, blåsiga dagar avlöses av några fina dagar utan det är liksom ostadigt hela tiden. Det gör att för vandrare har vi en dålig bra vinter. Hängde du med?
I förra veckan var vi en dag insvepta i Sahara-damm vilket inte ska hända i januari. Samtidigt var havet upprört så efter två dagar fanns det mer tång och skräp en bra bit upp på land än i havet. Vi hoppade över marknaden i lördags och höll oss hemma medan det växlade mellan regn och solsken. Igår var jag uppe vid sta’ns damm, Bramian, och kapellet syns fortfarande över vattenytan, men det är ingen fara. Det är viktigare hur det ser ut i mars. Och sedan ska det komma smältvatten under våren.
Jag är inte ”klimatflykting”, men jag tänkte i helgen på de som är det och som kanske flyttade ner i höstas. De har fått en riktig genomkörare som sin första vinter! Om någon av er läser det här – hav tröst, så här är det inte vanligtvis.
På fredag går vi in i den statistiskt sett blötaste månaden. Gör inget bara vi slipper den hemska kylan. Och vi kan se framåt för i slutet av februari brukar våren knacka på dörren när mandelträd och vildpäron slår ut. Så nu har vi avverkat 2/3 av denna osedvanliga och kalla vinter – JIPPI!

Biltur

I söndags lyste solen och värmde våra kalla, fuktiga skelettben. Det var gott! Jag gav mig ut på en liten biltur med fyra mål: komma ut och njuta av den vackra ön, förhoppningsvis fotografera, luska lite inför ny vandring och utforska Etiá. Det blev en fin tur! Otroligt blött överallt i markerna vilket är ett bra tecken. Vårbruket kan visserligen bli något försenat om jorden är alltför blöt, men jag tror att alla kan stå ut med det. Jag slutar aldrig att förundras över den här öns många olika ansikten och olika landskap som alla är vackra på sina helt egna sätt. Östra Kreta är inget undantag. Bitvis kargt, så kommer flera olivlundar, plötsligen öppnar en bördig slätt upp sig. Bergen är extra spännande och livfulla eftersom de är fulla av sprickor och små raviner. Här är det aldrig trist!

Körde in i och strosade runt med kameran i lilla byn Armeni. Undrar hur det är att bo långt ut på en så stor ö och i ett område som är glesbefolkat. Kommer barnen att stanna kvar? Troligen inte, det blir nog långsam död som de flesta grekiska byar idag som avfolkas.

Etiá är en ruinby från bysantinsk tid som hade sin storhetstid under den venetianska tiden. Då byggdes Villa De Mezzo som var en byggnad i tre våningar. Den anses vara den största privata bostaden (från sin tid) på Kreta och en av de viktigaste byggnaderna i sitt slag i södra Europa. Numera återstår första våningen och den är restaurerad. Villan är bara öppen en gång om året då där hålls en musikfestival. Jag kan rekommendera att stanna till, strosa runt och låta fantasin flöda fritt – scenografin är på plats!

Finns foton på min flickr-sida! Information om Villa de Mezzo finns på de här två länkarna som jag tycker kompletterar varandra: cretanbeaches.com och gtp.gr.

Vandring med sällskap

Väderprognosen lovade en fin dag till, möjligen med lite tilltagande vind på eftermiddagen. Så måndagen blev äntligen vandringsdag uppe i bergen, men bara halvdagsvandring med tanke på den där utlovade vindökningen. Jag hade trevligt sällskap av Mats Randow. Han reser kors och tvärs över Kreta för att samla material till en guidebok och du kan läsa om hans äventyr i hans blogg Explore more.

Vi fick soligt, skönt väder, men visst kändes det i vinden att det är vinter och att vi var uppe i bergen. Vi njöt av tystnad och vyer när vi inte pratade om vandring och Kreta. Ovanligt klar luft så karta fick plockas fram när vi såg några småöar som vi inte kunde identifiera, men det löste sig. Topparna i Dikti-massivet är vackert snötäckta, men lite senare, när solen stod högre på himlen, såg vi att snön var randig! Det var Sahara-damm som fastnat i snön. Det ligger även snö på lite lägre berg så det bådar gott, blir mycket smältvatten.

Vid ett nedlagt kloster blev det fika och då nästan invaderades vi av en getflock på vandring på motsatt håll. De var inte rädda och skygga, jag började nästan tro att de skulle svepa oss med sig. Gott om killingar i alla möjliga storlekar. En get kunde inte stödja på ett av sina ben, det blev nog tufft lite högre upp när de klättrade i bergen (vägen var ett alldeles för enkelt val, tydligen…). Och en liten killing, som inte var många dagar gammal, hade lagt sig ner vid en buske. Den gav sig motvilligt iväg när vi stannade, men jag tror att det var bra för troligen hade den slarvat bort sin väna moder eller blivit bortslarvad av densamma.

På vägen ner inspekterade vi mandelträd och jodå, de små hårda knopparna har börjat öppna sig så slutet av februari är en bra gissning såvida vi inte får fler köldknäppar.
Efter vandring körde vi till utsiktsplatsen utanför Prina och sedan blev det lunch på härliga Oasis i Kalamafka. Omelett ihopslängd av matmor i by – inte mycket som slår det!
Härlig dag och underbart att komma ut på denna vackert grönskande ö! Naturen är igång sedan november och det blir bara mer och mer för att explodera i april ungefär. Juli-augusti dags för vila och se’n fart igen efter de första höstregnen. Jag kan bli tokig på resebolag som påstår att vi har två årstider när vi klart och tydligt har fyra!

Till sist

När jag kom hem igår öppnade jag flickr för att titta på alla bidrag som laddats upp under söndagen i gruppen Fotosöndag (som jag skrev om i förra inlägget). Och jag höll på att ramla ur soffan! Mitt foto, som jag laddade upp tidig söndagskväll, hade under söndagen 334 visningar (normalt) och under måndagen (så långt) över 20 000 visningar! Här behövdes varken bok eller netflix eller tv – vad är det som händer? Vilken explosion! Som jämförelse har mitt näst mest visade foto 4 969 visningar över längre tid. Och jag fick några inbjudningar till grupper som ville att jag skulle ladda upp fotot hos dem! Oj, så spännande! Jag kände mig väldigt tacksam och stolt!
Vilket foto det var? Det finns här!

Minns du den unge, trevlige, service-minded mannen jag träffade på banken före jul när jag betalade min bilskatt? Han var på banken idag också. Jag vet inte riktigt vad och hur han gjorde, men han betjänade tre kunder samtidigt i smidig, bra fart. Vi var tre stycken som lämnade banken något förvirrade, men skrattande. Hans ord ringde i våra öron: nu när ni har en gemensam upplevelse kan ni utbyta facebook-konton med varandra! Måtte han få stanna kvar mer än ett år!

Nästa blogginlägg blir nyhetsbulletin, men om den kommer på fredag eller lördag vette 17! Den som väntar på nå’t gott…

Ha det gott!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

En väldig blandning

8 svar

Ibland blir det så i en blogg att ett inlägg handlar om lite allt möjligt och så blir det här idag. En blandning med kallt vinterväder, solig vandring, nyhetströtthet och hälsa. Hav tålamod!

Brytpunkten snart nådd!

Och då menar jag den punkt då jag bryter ihop! Jag är minst sagt trött och irritabel! Om någon sa till mig att ”Jag önskar att jag var på Kreta nu!” skulle jag antingen skrika högt eller utdela en rak höger. Tro mig, du vill inte vara här, njut av ditt svenska välisolerade och ventilerade hus.
I lördags hade vi en helkväll med hårda vindar, åska och störtregn/hagel i tre timmar. Sedan har vi haft kallt och rätt som det är uppehållsväder kommer det en skur. I onsdags morse steg jag ut i vardagsrummet som var kallare än kylen. Och det hade regnat in. Jag såg senare att det enligt väderstationen klockan halv sex varit +4 grader, -2 i vinden. Om jag inte haft en tur till Iraklio inplanerad hade jag satt mig i soffan och gråtit.
På väg till Iraklio beundrade vi höga vågor på havet och hur långt ner på bergssluttningarna det kommit snö. Hemma igen, jag tände och packade upp mina fynd. Plötsligen blev lägenheten helt svart! Hyresvärden kom, han ringde en elektriker som kunde komma om cirka en timme. Så jag satte mig i soffan med ficklampa och korsord, funderade starkt på att öppna kylen för att släppa in lite värme.
Visst, vi behöver vatten, ju mer desto bättre. Men varför måste det vara så jäkla kallt inomhus? Jag bor trots allt i Europas sydligaste stad, vi har närmare till Afrika än grekiska fastlandet. Om vi tycker det är illa här hur är det då i resten av Grekland? -23 för några dagar sedan i norra delarna…

Soligt och vindstilla

Idag fick jag en vandringsdag i solsken och bara lite vind mitt på dagen. Drygt sex underbara timmar i Moder Natur! Började i vacker morgondimma med fågelsång och små blommor. Nej, det är inte vårblommor utan blommor som vi har på vintern.

Med vandringsbyxor kan jag prova stigar och snedda genom naturen för de skyddar benen (en anledning till att herdar har de där ursnygga stövlarna). Hade plockat ut några nya sträckor, hamnade på en stig och skulle bara ta mig över en bäckfåra. Ner och upp. Jo tack! Lerigt och slipprigt så fötterna bara försvann och jag landade i en pöl med vatten och lera. Inga vitala delar skadade så då kunde jag bara skratta. Försenat julbad? Eller kanske hälsobad! För att kunna komma upp var jag tvungen att vända på mig. I leran. Vilken syn jag var resten av dagen när jag vandrade genom några byar och slutligen in i sta’n!

Jag var inte ensam ute i markerna utan det hördes bilar, sågar och rök steg upp här och var. Givetvis kastade sig folk ut denna fina dag för att beskära olivträd och städa upp i olivlundar.

Ute på χόρτα-jakt, skyddar ögonen för den intensiva solen som vi är något ovana vid!

Som jag skrivit tidigare är ön så grön och vacker nu, naturen vilar ju på sommaren. Det blir så härliga kontraster när man står och tittar på de gula blommorna som brer ut sig i olivlundarna och i bakgrunden syns de snöklädda bergen. Underbart!

Mycket vått överallt, gott om vattenpölar och det porlar både här och där. Inte bara vått i pölarna utan marken är våt. Till och med flodfåran vid Ierapetra har vatten och det är nog första gången jag sett det. Det har kommit rejält med nederbörd, det är bra. Tänk vilken explosion av blommor och insekter när våren kommer med värmen!

Nyhetsbulletin

Jag hade en tanke att skriva nyhetsbulletin, men den här veckan har retat upp mig så jag ska nog låta bli. Det händer en hel del omkring oss. Ingen har väl missat dramatiken i Storbrittanien? Sverige har idag fått en ny regering – grattis till det – men det var lite dramatiskt för ett par dagar sedan. Här i Grekland har regeringen spruckit vilket inte kom som någon överraskning eftersom det sas redan några veckor före jul. Jag är dock väldigt trött på allt käbbel om historiska gränser och annat i det här landet. Gränsen mot Turkiet, Makedonienfrågan och i veckan aktualiserades återigen tjatet om ersättning efter andra världskriget då Merkel var på besök i Grekland. När ska det här landet och dess befolkning ta sig i kragen och börja gå framåt? Investerare skyr Grekland fortfarande – sätt fart om det ska bli något slut på den ekonomiska krisen någon gång!
Jag återkommer med nyhetsbulletin i månadsskiftet januari/februari!

Hälsobesked

Jag berättade för några vandrare under 2018 att jag kanske hade ansträngningsastma. Inte så förtroendegivande om vandringsledaren låter som en 85-årig astmatiker! Vid mitt senaste besök i Skåne gjordes en omfattande test och någon astma finns över huvud taget inte. Något besvärliga bronker, behandling är igång och den är mycket effektiv. Härligt, jag skuttar (nästan) runt som en bergsget igen! Så kom och vandra! Boka idag!

Nu ska jag gå ut och äta! Endast tavernor med kamin eller annan värmekälla är intressanta så ikväll blir det Gorgona som har två (2) kaminer!

Ha en skön helg!

PS. Lyckades få till några riktigt fina foton om jag får säga det själv och det får jag ju, titta på min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

There’s a first time for everything

5 svar

Så är nya året igång och allt man gör görs för första gången, i alla fall detta året. Härlig premiärkänsla uppblandad med lite nervositet för blir det lika bra som förra året? Kanske det t o m kan bli bättre! Och på vilket sätt blir det annorlunda, tro…

Året började bra. Någon besök i hamnen för att hälsa på Vasilis (den grekiska tomten) blev det inte pga vädret. Senare hälsades det nya året med ”Grevinnan” så klart och när jag stod på balkongen vid tolv-slaget höll jag på att tappa vinglaset. Jag kunde se tre fyrverkerier! Grekerna börjar kanske fatta det här med nyår och att det inte bara är smällande som gäller. Några rejäla smällar var det givetvis också, sådana där rejäla som gör att man nästan tror att turkarna kommit. Jag såg några dagar senare foton från nyårsfirande i Iraklio och det är tydligen där man ska vara. Får bli nästa år.
Eftersom Sverige ligger efter oss tidsmässigt så var vi först med att få nytt år. Och Tennysons dikt är lika fin och stämningsfull kl 1 som vid midnatt.

I torsdags hade vi oväder med nästan stormbyar. Regn kom och gick och med hjälp av vinden så slog det mot väggar och fönster. En riktigt kulen dag som gjord för att krypa upp i soffan med en bok. Och dagen efter, dvs igår, sken solen från blå himmel och nästan ingen vind. Vinterhalvåret är den period som jag tycker allra mest om här nere. Då har vi olika väder så ingen dag är den andra lik och naturen lever medan ön vilar efter och inför turistsäsong.

På tal om vinter så fick jag några kommentarer efter förra årets sista vandring (oj, så långt tillbaka det låter fast det bara är 14 dagar sedan!) om att det var härligt att se vår. Jag kan förstå att det ser så ut om man bor norrut, men vi har alltså vinter. Våren kommer i månadsskiftet februari/mars när mandelträden och vildpäronen blommar.

Igår var det dags för årets första vandring! Jag körde upp till nordkusten och tog en gammal goding som jag modifierade lite här och där. Det är verkligen perfekt vandringsväder så här års eftersom man slipper en tröttande faktor: värmen. Efter fem timmars vandring kände jag att jag lätt skulle kunna vandra några timmar till.
Många skällande hundar under vandringen och den började faktiskt med att jag plötsligen hade fyra valpar kring fötterna! Bara att gå vidare, inte stanna eller börja klappa. Bergen är nu som gröna vågor där olika nyanser gör dem levande. Det plockades oliver i några olivlunder. Gott om småfåglar som kvittrade och flög omkring. Vackra molnslöjor kom efter ett tag och tonade ner det skarpa solljuset.
Några blomster (klicka på foton för större format):

Klostret Kremasta är en given pausplats när jag vandrar här. Stillhet och ro med en fantastisk vy ut över dalen. Fast denna gången var det inte mycket ro. Klostrets hund bestämde sig för att jag var en skum typ och skällde och skällde. Till slut kom en nunna ut för att se efter vad som stod på, men hon vände om och tog hunden med sig.
Jag började fundera över de vandringar som jag gjort sedan jag började vandra på Kreta 2010. Jag kan ju se förändringar av olika slag. Klostret Kremasta måste ha fått pengar någonstans ifrån eftersom de för ett par år sedan byggde en stor byggnad som jag tror används till bl a pilgrimer, vid undervisning och möten. Nunnorna verkar fortfarande bo i den lilla, gamla klosterbyggnaden. Så orättvist! De som har detta som sitt hem borde givetvis bo så bra som möjligt. Fast de ser det antagligen inte så. Tankarna flöt vidare till fader Zacharias i lilla klostret Agia Moni (som jag passerade på förra vandringen). Han har svårt att få ihop pengar, bl a till att laga ett stort hål i taket som han visade mig! Så olika världar.

Snart dags att ta en sväng upp till marknaden. När jag tittar ut ser jag topparna i Dikti-massivet och de är alldeles vita av snö. Det är positivt och betydligt bättre än förra vintern då de mestadels var kala. Nu hoppas vi på mer snö, att det får ligga kvar och sedan töar långsamt.
Imorgon är det dags att fira Theofania nere i fiskehamnen så jag håller tummarna för fint väder. Mer om det i nästa blogginlägg!
Och det blir ett blogginlägg med bok- och filmtips. Och nyhetsbulletiner då och då som vanligt. Och ett om Kretas geologi när jag pluggat klart om det. Något annat som önskas?

Njut av sista helgen i det här helgsjoket! Ha en skön Trettonhelg!

PS. Några fler foton på min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Till dig som tvivlar och misströstar

7 svar

Hur kan man få ont i ändan ungefär som träningsvärk om man inte gjort något utöver det vanliga? Jag inser att det här inte är en stor, intressant eller betydelsefull fråga för mänskligheten, men om jag verkar lite disträ så är det för att tankarna snurrar kring hur och när.

Pratade med Skåne i början av veckan och där var regn och rusk. Fick en hälsning från lite högre upp i Sverige där det kommit mer snö och fler minusgrader. Jag förstår om du tvivlar på att det ska bli vår. Visserligen vet både du och jag att den alltid kommer, men vid denna tiden på året vill man att den ska komma nu. Misströsta inte, den är på gång! Vi är inne i årstidsväxling som tar cirka 2-4 veckor. När våren kört iväg vintern och fått fäste skickar vi den vidare. Tills dess ska du få en blomsterhälsning här i bloggen.

Jag vandrade igår. Längesen jag vandrade vid Neápoli och planen var att ta vägen över berget, men det blåste ganska bra i början av vandringen. Nåja, beslut behövde inte fattas förrän vid avtagsvägen. Det är en stor fördel med att känna till området där man vandrar för man har alternativ.

Fåglarna blir mer och mer kvittriga. Solen sätter fart på både dem och insekterna. I mandelträden är surrandet som musik. Stannade en stund för att dessutom njuta av mandelblommornas goda doft!

Vad är detta, undrar du. En skola, en försvarsanläggning? Jag vet inte om det kan kallas ”sevärdhet”, men inträdet är väldigt, väldigt högt: det är fängelset i vår region.

Kom fram till klostret Kremasta och vilade en stund. Deras bänkar är så skönt vinklade att man kan inget annat. Tog in utsikten och tänkte för säkert hundrade gången att om jag skulle bo i en bergsby så skulle det vara Vrises för den här utsikten är som en andlöst vacker tavla. Och varje årstid och väder bidrar så den är aldrig likadan.

Det känns i vinden och syns på de träd och buskar som ännu är kala att vintern har fortfarande ett grepp. Det är på marken våren smyger fram med hjälp av solen. Här kommer lite blomster (alla är inte vårblommor utan några blommar även på hösten; klicka på foto för större format):

Vindriktningen var sådan att jag kunde ta vägen över berget eftersom det läade. Även om det var drygt uppför så visste jag vad som väntade. En av de mest majestätiska och fantastiskt vackra vyerna jag vet! Så det blev en stund på en sten medan gott kaffe med gifflar slank ner och tankarna flög ut över slätten. En berusande känsla av att ha hela världen vid mina fötter.

Men till slut måste jag ge mig av neråt till den vackra slätten. Funderade över att nu och fram till maj är en av de optimala vandringstiderna här. Solen värmer lagom, vinden svalkar, naturen vaknar och bjuder på nyheter varje gång.

Kom fram till byn Choumeriakos. En typisk kretensisk liten by. Sliten och halvbefolkad, men fortfarande levande vardag. Inte tillrättalagd för turister eller uppköpt och omformad av främlingar. Kan man annat än ta dessa byar till sitt hjärta?
Fast en sak förbryllar mig i denna byn. Jag vill inte vara oförskämd så jag undrar bara lite försynt: Kan denna design bero på färgblindhet?

Jag fortsatte vandra mellan olivlundar vilket gärna blir lite enformigt. Då plötsligen fick jag en riktig överraskning! Som du vet tycker jag om att sitta och titta på när rovfåglarna segelflyger. Det finns en frid och skönhet i det samtidigt som det är så otroligt skickligt. Men det är sällan man ser rovfåglar på nära håll.
Från en olivlund kom en stor rovfågel utflygande, den flög över vägen bara några meter framför mig och in i nästa olivlund. Inte småfåglars snabba vingslag utan lugna, mäktiga. Så stor och väldigt vacker!
Vilken vandring! Det ena fantastiska efter det andra. Så mycket det finns att uppleva, njuta av och uppskatta.

Framme i Neápoli drösade jag ner på en stol på Oasis för ett glas soumada (mandelsaft). Kvinnan som serverade var imponerad eller tyckte jag var tokig som vandrat, det är ibland lite svårt att avgöra. En liten gubbe med käpp passerade, tittade på mig, nickade och gjorde tummen upp! Det händer då och då att äldre visar uppskattning över vandring.

Så styrde vi kosan hemåt, Panda och jag. God middag på kvällen på taverna och jag hade ätit klart när musikerna började spela. Bara att betala och gå hemåt, ramla i säng och sova som ett barn!

Vi ska få regn och blåst några dagar (nu i skrivandes stund öser det ner och åskar!), men hoppas på uppehåll söndag eftermiddag. Då är det dags för karnevalståget att dra genom sta’n! Med tanke på all tid och kraft som lagts ner på karnevalskostymer så skulle det vara väldigt, väldigt trist om det regnade bort. Håll tummarna! Karnevalsrapport i bloggen på måndag!

Ha en skön och fridfull helg!

PS. Fler foton från vandringen på min flickr-sida!

Projektavslöjande och alla möjliga väder

9 svar

Jag har nämnt att jag har ett projekt på gång och att jag skulle berätta när det var klart. Igår blev allt (oj, så mycket papper och stämplar – tur jag fick hjälp!) klart och här är resultatet: min alldeles egna Panda!

bil fiat panda blå

Visst är den fin? Sex år sedan jag ägde en bil. Allmänna kommunikationer fungerar bra i Skåne, i alla fall i den västliga delen, men här är det inte så utbyggt. Och hyrbil har man några dagar så då gäller det att planera och att vädret inte sviker. Den här lilla godingen kommer att göra min tillvaro flexiblare och min värld större.

Så idag fick det bli invigning! Istället för att ta bussen 05:45 och åka i 1 tim 45 min gav vi oss iväg 08:20 och var framme efter cirka 20 min. Lite skillnad! Det var givetvis vandring uppe i bergen på programmet. Jag är inte helt fri från förkylning och luftrörskatarr, men väldigt trött på att vänta ut det sista. En massa bergsluft har väl ingen dött av, kanske det var precis vad som behövdes för att rensa lite. Och jag måste upp och se om våren är på väg!

En liten parentes: här på Kreta, och kanske på fler platser kring Medelhavet, har vi hittills haft en ovanlig vinter. I artiklar kallas den för ”somrig” vinter. Det är alltså ovanligt varmt och väldigt regnfattigt. Det skulle vara bra om det regnade så mycket som möjligt nu under februari. Fast vi vill gärna se solen lite då och då.

Tillbaka till idag! Väderprognosen sa regnskurar på efternatten och morgonen så det här skulle bli bra! Föga anade jag vädergudarnas planer. Såg fint ut i sta’n, men var något annorlunda uppe i bergen. Jag började med en kort promenad upp till en kyrka för att äta frukost. Där blev jag kvar i nästan 45 min pga regn och åska. Jag vet att risken att träffas av blixt är väldigt liten, men det känns inte bra att vara ute i det fria högt uppe i bergen i så’nt väder.

Det såg ut som om det klarande upp så jag gav mig iväg. Resten av vandringen hade jag regn, kraftig vind, solsken, sol och regn, snöblandat regn, drivande dimma och moln, vindstilla. Jag tror att naturen ville slå på stort för att fira min fina bil!
Här tar sig dimma och regn över bergen och sätter kurs på mig:

Mitt uppe i ingenting (där det bara finns herdar, getter, får och jag) har det schaktats upp en motocrossbana! Den var inte där i november så det är ett nytt påfund. Märkligt att det enda som verkar kunna sätta fart på greker är motorer. Och natur kan bara användas som t ex motorcrossbana, soptipp. Ja, ja, bara de ger katten i att vråla runt där när jag vandrar.

Hur var det då med våren? Jo, tack, blandade skurar. Mandelträden och vildpäronträden blommar, men väldigt ojämt. Några träd blomstrade riktigt tjusigt, andra hade bara kommit igång och några, bl a ”mitt” mandelträd, såg skabbiga ut. Jag kom fram till att det nog beror på stormen. Träden har väl drabbats olika beroende på var de står och om de har något skydd.

Minns du de där lamporna som fanns utanför kontorsdörrar förr?

upptagen vänta stig in

Nu är den tid då våren trycker på ”Tryck” och vintern svarar med ”Vänta”. Och där får våren stå ett tag innan den gör ett nytt försök.
En del tycker att våren är här när den kommit vid kusten, men jag tycker inte att det räcker. Det är en fin och spännande tid när våren kryper uppåt och trycker undan vintern. Visst är väl årstidsväxlingar fina?

 

Lite mandelblomsbilder (fler foton från idag finns på min flickr-sida!):

blommor olivlund kreta bergDe här gula godingarna, som jag kallar ”soldyrkare” (öppnar sig vid solsken och vänder sig mot solen), har inget med våren att göra. De kommer i december och breder ut sig i olivlundarna i takt med att oliverna är färdigplockade. Så ju fler olivlundar som är klara och lämnas desto fler gula fält. De lär vara ett förfärligt aggressivt ogräs, men jag tycker så mycket om dem att de får vara med här (kanske mitt substitut för skånska rapsfält…).

 

 

När jag kom fram till byn Meseleri fick jag sällskap genom byn av en ovanligt stor hund. Han var väldigt konfunderad över mina bad i varenda vattenpöl som hade lite djup, men har man leriga kängor och fin bil så vad ska man göra?

Det blev inte ens en kort vandring idag, bara 3,5 tim, men med tanke på förkylning så var det nog lagom. Ikväll blir det god middag på taverna!

Ha det gott!


Vandra på Kreta!
Just nu erbjudande på vandringsvecka.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Shopping, pynt och vinter

5 svar

I måndags när vi landade vid halv åtta-tiden på kvällen var det 19 grader. Det sjönk rejält tisdag eftermiddag och i onsdags var himlen full av svarta moln, temperaturen låg på cirka 12 grader, det regnade och blåste. Och idag lyser solen och vi har nästan varit uppe i 20 grader. Här svänger det, minsann!

Hade hyrbil några dagar så i tisdags tog jag en liten shoppingtur till Agios Nikolaos. Så glad över att jag inte bor där, förresten. Största delen av sta’n är byggd på en slänt så de gatorna skulle inte bli roliga när knän och höfter börjar kärva. Skillnaden mellan säsong och utanför säsong är för stor. Sommaren är värst, då undviker jag trängseln och kommersen där uppe och stannar hemma. Skönt att vi har lite mer jämn fördelning i Ierapetra, att sta’n inte är en utpräglad turistort.

På tal om Agios Nikolaos så hade han namnsdag i onsdags. Så här var det kvällen före i kapellet som bär hans namn nedanför mitt hus. Fullt med folk både inne och ute. Du vet väl att det är han som är Santa Claus?

Möten kan förändra livet. De är olika, ibland slår blixten ner. Det kallas ofta förälskelse. En del hör smäktande toner, andra kvittrande fåglar. För några personer blir allt rosenskimrande och magiskt medan andra upplever att tiden står stilla och jorden slutat snurra. Jag vet inte riktigt hur jag upplevde det, men jag kunde känna att jag hade ett fånigt och nöjt leende i ansiktet. Allt jag gjorde var att stiga in i en butik och då slog blixten ner för mig. Där var den! Min tillvaro blev komplett, jag kände en stor tillfredsställelse och lycka – min perfekta julgran! Hur kan man ha en så’n tur?
Idag har den omsorgsfullt blivit smyckad och klädd och den pryder verkligen sin plats. Vi har funnit varandra. Det kommer att bli en bra jul.

Ett annat inköp som jag gjorde i tisdags blev inte så lyckat. Jag hade bestämt att nu fick det vara slut med fleecefiltar, nu skulle jag köpa ett riktigt bra och skönt täcke. Ett täcke måste ha nya lakan och jag bredde på lite eftersom det snart är jul. Det blev hög kvalité, så’na där som nästan känns som siden eller silke. Lite som motvikt till de billiga sommarlakanen. Problemet är att nu är det så varmt, skönt och lyxigt i sängen att jag skulle kunna stanna där 24 tim/dygn! Imorse fick jag ge mig själv en rejäl spark i ändan, annars hade jag legat kvar. Och det går ju inte när det är dags att julpynta!

Före pynteriet blev det en vända på sta’n med bl a besök hos skomakaren som ska få laga och förstärka mina vandringskängor. Vi kan inte prata med varandra, men det mesta löser sig med att peka, visa och le. Sedan inköp av gympadojjor till min morgonrunda. Killen i butiken berättade att han kan svenska alfabetet och ordet groda. Hade jobbat som bartender på Samos och där träffat bl a svenskar. Vid något tillfälle hade han pratat med någon om lite svåra och knepiga prd på grekiska, därav att han lärt sig groda (på grekiska vátrachos). Livet bjuder ibland på små underligheter.

Lite lustigt att jag i förra veckan var uppe i norr och inte såg en snöflinga, men igår hittade jag vintern här i södern! Dikti-bergen har fått snö på sig så nu har vi officiellt vinter!

Oj, nu tändes ljusslingan på balkongen och jag ser att det blev inte snyggt. Måste fixas till!
Ha en skön och fridfull andra advent!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägg!

Julklappstips från UNICEF!

Julklappen som räddar liv
Just nu befinner sig 28 miljoner barn på flykt runt om i världen. En av dem är Ghinwa, 7 år, som bor i ett flyktingläger med sin bror Alaa, 11 år. Tillsammans med sin familj har de flytt från kriget i Syrien.
Vi har satt ihop ett barn på flykt-paket för Ghinwa, Alaa och alla andra barn som tvingats lämna sin trygghet. Paketet är fyllt med livsviktiga produkter, till exempel värmande filtar och vaccin mot farliga sjukdomar.

UNICEF Sverige

Skakningar, vinterhalvår, fotosöndag och trollsländor

4 svar

I fredags kväll skakade soffa, laptop och taklampa. Jag la ut en bild på facebook och av kommentarerna förstod jag att det var kanske dumt gjort av mig. Det verkade som om de flesta blev väldigt oroade och trodde att vi haft full jordbävning. Det hade vi inte, men det är obehagligt och skrämmande när det skakar. Och det är ett bra tag se’n vi kände några skakningar så då blir det lite extra läskigt.

Så här är det: det här med jordbävningar hänger ju samman med att kontinentalplattorna rör sig antingen från varandra eller mot varandra. Nu har man förresten kommit fram till att det är inte bara rörelser i sidled som har betydelse utan även rörelser i höjdled. I Medelhavet finns flera ”sprickor” och det rör sig ständigt. Gå in och titta på karta bara på Grekland ska du se att det är en väldig aktivitet. De flesta märks inte mer än på mätinstrument eftersom de är långt ute till havs och/eller djupt ner. Och oftast varar skakningar som vi känner bara i några sekunder (men de känns ofta väldigt långa…).
https://www.emsc-csem.org/Earthquake/Map/zoom.php?key=104&typ=euro#2
http://bbnet.gein.noa.gr/HL/seismicity/real-time-seismicity-automatic-alerts/last-24-hours-automatic
(båda hemsidorna har kartor över de senaste dygnet, veckan osv samt sökbara kartor)

Så bli inte förfärad eller rädd om jag nämner att det skakat. Det är troligen mest jag som är uppskakad. Kom gärna med glada tillrop och uppmuntran!

Nu märks det tydligt att Ierapetra förbereder sig för vinterhalvåret. Som jag nämnt tidigare har en del tavernor nu storstädning och gör underhåll.
Det finns lika många båtar i vattnet i hamnen som på land.
Längs gatorna har vi träd av olika slag som t ex fikus, mullbär. De beskärs hårt med jämna mellanrum, dock inte varje år. Nu har beskärningarna börjat på de gator som är aktuella i år.
Grekerna har plockat fram vintergarderoben vilket betyder att jag känner mig som en alien i kjol/shorts och t-shirt (kvällstid något varmare klädd). Det är helt enkelt så att vi har olika temperaturintervall med olika min och max. Grekernas ligger naturligtvis längre upp på skalan och min längre ner.
Sta’n är ganska tyst eftersom många är ute och skördar oliver.

Via en fotoblogg som jag följer fick jag information om Fotosöndag som verkade kul så jag hoppade på nu i söndags. De lägger ut ett tema varje tisdag, man får ladda upp ett foto på söndagen och ta del av hur andra tolkat temat.
I söndags var temat ”kommunikation” och här kan du se hur olika vi har tolkat det! Eller titta i gruppen Fotosöndag på flickr.

Visst är det roligt att lära sig olika saker!? Min stora idol Christer Olsson säger att uttrycket ”man lär så länge man lever” inte stämmer utan det ska vara ”man lever så länge man lär”. Jag håller med.
Tyvärr har jag väldigt svårt för att lära mig namn på blommor osv i naturen. Som vandrare borde jag kanske vara bättre på det, men jag har alltid sett naturen som en plats där jag kan koppla av, njuta, reflektera. Det hindrar inte att jag kan bli alldeles förstummad och fascinerad av information kring växter och djur. Naturen är spännande och så himla intelligent ordnad!
Trollsländor står högt hos mig just nu eftersom jag sett två stycken slåss. Vad säger du om det här om trollsländor: de har den högsta träffsäkerheten av alla djur när det gäller att fånga ett byte (90-95 % medan t ex lejon har 50 %), de jagar inte sitt byte utan (och håll i dig nu!) räknar ut bytets färdväg och genskjuter! Ingen vet hur de lyckas räkna ut det. De kan se i 360 grader och de kan röra sina fyra vingar oberoende av varandra.
Hur man får reda på så’nt här? Jo, man tittar på QI (Quite Interesting) på BBC, ett av mina favoritprogram. De lyckas med att vara intressanta och roliga samtidigt. Intresseklubben på svt byggde på konceptet, men de lyckades inte fånga de svenska tittarna. Jag anser att det berodde på att den intressanta biten tonades ner till nästan ingenting och den roliga delen var inte rolig utan mest flamsig. Synd!

Ja, det här blev kanske en lite konstig mix från mig idag, men så blir det ibland. Nu ska jag slå av datorn för åska och regn kommer och går.
Ha en bra dag!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!


Kom och hälsa på!
Vandra med Ia på Kreta så får du träffa mig och mina vänner. Koppla av, njut av naturen, landskapet och vackra vyer.
Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

Lite neråt på historisk dag

7 svar

Först en rolig sak: jag har blivit intervjuad!  HÄR hittar du intervjun på en ny hemsida som heter Hus i Grekland som drivs av Elwira och Elias. De har också en hemsida som heter Guide till Peloponnesos.

Vi har fått några dagars sista (?) hälsning från vintern. Efter en solig helg och måndag vaknade vi i tisdags till regn och blåst. Jag packade och förberedde i måndags kväll för vandring, men har inte kommit iväg än. Imorse var det regn igen och mer vind. Det har inte regnat hela dagarna, men det är mulet och mörka skyar, solen tittar fram då och då. Regnskurar är i och för sig inget större problem, men vinden är lite för kraftig. Jag hoppas komma iväg imorgon för det rycker i vandringsnerven. Annars får jag väl påskstäda, det är ju också en aktivitet. Dock är det högst tveksamt hur trevlig eller inspirerande den kan klassas…

Det märks på folklivet att vädret slagit om. Vinterjackorna har åkt på igen, folk skyndar fram i gränderna i gamla sta’n, de som lockades ut ur sina hus av solen har krupit tillbaka igen. Två hus från mig bor en äldre farbror i ett litet, litet hus. Det består av ett rum, en ytterdörr som går direkt in i rummet och ett fönster. Toalett utanför i ett separat litet kyffe. Han satt utanför i helgen på en stol och halvsov i solen. Nu är han tillbaka i halvmörkret.

Det är lite underligt att så många greker, mest äldre, bor så dystert. Det är litet, omodernt och mörkt. Så’na små hus som många turister tycker är charmiga, men jag vette tusan. Jag tycker mest att de verkar deprimerande, i alla fall under vinterhalvåret.

Jag gick ner till fiskehamnen och satte mig en stund för att skriva. Fick ge upp efter ett tag, det var för kallt att sitta stilla. Lugnt i fiskehamnen, bara en liten båt tuffade ut. Inga nätlagande farbröder.

Den stora och sorgliga, tycker jag, nyheten idag är att Storbritannien nu lämnat sin utträdesanmälan, dvs de utlöser artikel 50. Ett datum att lägga på minnet, kan bli historiskt som början på EU:s sönderfall eller dagen då Storbritannien isolerade sig från Europa eller startskottet för Storbritanniens splittring. Hur det kommer att gå vet vi så klart inte, men det känns i alla fall inte bra. Skottland har röstat för ny röstomgång om självständighet. Och Nordirland är oroliga för hur gränsen mot Irland kommer att fungera – ska den stängas?

Men hur ser tidsaxeln på två år ut, vad kommer att hända? Det är också oklart eftersom det är första gången någon utlöser artikel 50 och fru May var inte direkt vänlig och samarbetsvillig i sitt tal tidigare i år. theguardian.com har en bra översikt.

Det kan vara värdefullt att idag friska upp minnet om vad som är grundtanken med EU oavsett vad man må tycka om vissa delar. Vid EU:s 60-årsfirande den 5 mars påminde Esteban González Pons oss om vad EU är:

“Europe is not a market, it is the will to live together. Leaving Europe is not leaving a market, it is leaving shared dreams. We can have a common market, but if we do not have common dreams, we have nothing. Europe is the peace that came after the disaster of war. Europe is the pardon between French and Germans. Europe is the return to freedom of Greece, Spain and Portugal. Europe is the fall of the Berlin Wall. Europe is the end of communism. Europe is the welfare state, it is democracy.”

 

Hoppas nästa blogginlägg är en vandringsbeskrivning! Jag laddar nu om. Igen.

 

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

 

Hyrbilsdag 3

6 svar

Dagen började med hotellfrukost då ett födelsedagsbarn skulle grattas. Mätt och belåten var det dags för nya äventyr. Jag hade två idéer och kom fram till att nr 2 gör sig bättre om en månad eller så. Kurs och fart mot Lasithi-platån!

Jag har sett ett kort videoklipp från platån där en åker plöjdes så jag tänkte att det kan vara kul att se starten på vårbruket. För dig som inte känner till Lasithi-platån kan jag berätta att den ligger så högt att olivträd inte kan växa där pga kylan på vintern, att den ligger i närheten av Dikti-berget och att platån har en fascinerande historia. Den var förr känd för sina speciella vindmöllor med vita tygsegel som pumpade upp vatten. Jag har sett platån nästan full med sådana möllor i slutet av 80-talet, men när jag skulle visa det för ett ressällskap i början av 90-talet var möllorna i stort sett borta. Nu finns de som prydnad vid tavernor o likn. Men det ska bli ändring på det! Man ska börja sätta upp de gamla vindmöllorna igen för de har gått och blivit moljövänliga, minsann!
Kan också passa på att trycka in ett tips: om du är i närheten i juni så kolla upp Lassithi-platåns sommarfestival! I år är första året och den ska vara i en vecka.

Inte mycket vårbruk igång där inte! Åkrarna var så blöta så det dröjer nog ett tag till. Många herdar och får i farten. Sådan skillnad det kan vara utanför säsong och under säsong! Idag var platån en stilla och tyst plats, riktigt vilsam. I högsäsong är den full med turister, bussar och bilar. Undrar hur det är att leva under sådana ytterligheter. Trots att de är så vana vid turister och trots att min hyrbil inte har någon dekal så vändes det på många huvuden när den här ljushåriga figuren dök upp i sin Panda. De är ofta isolerade på vintern pga snö så de kanske tyckte det var roligt att få besök från yttervärlden.

Och det var kallt där uppe! Ingen vår i sikte. Tunga, låga moln. Inget regn för jag hade regnjacka… Tyvärr svepte molnen precis in Dikti när jag kom så jag fick inte se de vackra snöklädda topparna. Jag har vandrat runt platån och det är inget jag skulle rekommendera. Däremot finns en hel del sevärdheter i form av kloster, pilgrimsplatser, muséer som jag lagt på minnet och ska beta av en annan gång.

Jag körde ner mot Malia vilket jag tycker är en väldigt vacker väg som man inte ska köra åt andra hållet. Men skönheten sitter ju i betraktarens ögon så det finns säkert de som tycker annorlunda. På vägen passerar man ett kloster som heter Panagia Krasis, kör in där! I kyrkan hänger kedjor och de är heliga. Har du tur får du se en grek vira in sig i dem en stund. Märklig upplevelse.

Jag körde in om byn Krasi. Under högsäsong rena dårhuset, nu en lugn, tyst by där livet gick sin gilla gång. Blev välkomnad av en söt unghund som dock försvann med blixtens hastighet när en katt uppenbarade sig. Kattjakt stod tydligen högst på nöjeslistan.

Vid Malia blev jag lite förvirrad, tänkte köra till en grotta i närheten av Sisi. Jag började också känna av lite matsug så en sen lunch skulle sitta bra. Hittade till slut till Sisi där jag var för ett år sedan. Det är något sorgligt över utpräglade turistorter. Alla dessa tomma, igenbommade hus, alla stängda tavernor och caféer. Några tappra själar har övervintrat. Det enda som var öppet var ett gyrosställe, men grekisk ”fast food” lockade inte. Grottan låg lite väl långt iväg, klockan började bli mycket, men ett besök i Epano Sisi skulle jag väl hinna med. Och det gjorde jag.

Många byar ligger en bit inåt land och hade en hamn där det inte låg några hus eller bara 2-3 byggnader. När turisterna började komma såg byarna en möjlighet och byggde hotell osv vid sina hamnar. Ofta har de nya kustbyarna växt sig större än de gamla byarna. Så är det t ex med Hersonissos, Matala och troligen också Sisi. Epano (övre) Sisi är i så fall den gamla byn. Här fanns inga skyltar på engelska. En av de raraste små byar jag varit i. Det fanns ett kafenio, några gränder, en kyrka med vackra målningar, traditionella stenhus och inte så mycket mer. Några gränder slutade helt enkelt i en trädgård eller på en förstukvist!

Så var det dags att köra hemåt, tog stora vägen. Idag blev det en runda i både vinter och vår. En runda i den kretensiska vardagen som nog många turister skulle tycka är både tråkig och långsam. Jag älskar den! Och det blev en runda i det mest omväxlande, vackra och dramatiska landskap jag vet. Jag älskar det också!

Nu ska jag sno ihop en middag och ställa klockan på tidigt! Imorgon är sista hyrbilsdagen. Jag skulle inte ha något emot lite solsken och varma vindar… Ha en skön kväll!

(klicka på fotona om du vill se större format!)

Ibland är man närmare sina gamla hemtrakter än man kan föreställa sig…

Tillfälligt väghinder! Gott om lamm som skuttade runt förvirrat.

Här går det inte att köra traktor!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta
samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

Två vandringar – två årstider

6 svar

Nyhetssammanfattning får vänta till nästa vecka för nu har våren kommit! Inte bara till sta’n, som jag skrev i måndags, utan även ute i landskapet. Så nu är all tid upptagen med att njuta och ta emot – vem bryr sig då om nyheter?

Denna vecka har det blivit två vandringar. Jag brukar då skriva om dem en och en, men de blev som natt och dag. Vår mot vinter. Jag ska försöka ställa dem mot varandra. Vi får se hur det går, nu kör vi!

I tisdags – jag gick med lätta steg till busstationen. Nya äventyr väntade! Tänkte ta mig upp till kapell och sedan därifrån längs lokal led till by nära sta’n. Kanske skulle lyckas, annars fick jag improvisera.
I fredags – klockan ringde strax efter 5, jag gick upp, ändrade mig, ställde om klockan till nästa buss och kröp till sängs igen! Kan inte minnas att jag nå’nsin gjort så! Velade om shorts skulle på, vilken vandring osv tills jag tog mig själv i örat och gick till busstationen. Bestämde mig för en gammal goding, det var ett tag sedan.

I tisdags – vandrade längs med bergen vilket var jobbigt. Upp och ner i skrevor och flodfåror. Under cirka 4 km såg jag några skyltar och två flagnade markeringar. Tips: se upp med lokala leder! Det är trevliga initiativ, men vem underhåller? Var finns kartor?
I fredags – de två första timmarna brukar vara lite sega eller jobbiga, men gick bra. Bara att konstatera att vädret spelar stor roll på vissa sträckor. När värmen slår till blir den en faktor till som ofta är ytterligare ett motstånd.

I tisdags – blommor lite överallt! Bladskott på buskar som öppnat sig och små öron tittade fram. Träden fått nya skott som blänkte ljusgröna mot de mörkgröna löven. Fjärilar, flugor och bin susade omkring, fåglar kvittrade så det nästan blev för mycket. Solen vräkte ner, det var vindstilla. Bara då och då kändes vinden någonstans söderifrån, så olik den nordanvind vi haft ett tag. En varm smekning.
I fredags – solen försökte bryta igenom det massiva molntäcket, men fick ge upp. Ju högre upp jag kom desto mer fukt i luften. En bit upp mötte jag lätt regn som sedan kom och gick under resten av vandringen. Här uppe härskar fortfarande vintern. Några enstaka blommor hade under de senaste dagarnas sol lockats att börja blomma, men de var inte många. Getterna stod lite här och där och tittade på mig. En kall snålblåst.

I tisdags – förbannade att jag inte packat ner shortsen för det blev riktigt varmt. Vandringsbyxor var för mycket. En tröja åkte av så jag vandrade i kortärmat. Svettig vandring!
I fredags – bytte till shorts tidigt på vandringen, tog av tröja. Efter ett tag fick den långärmade tröjan åka på igen. Någonstans uppe på massivet funderade jag på att ta på vandringsbyxor igen, men fortsatte i shorts. Kylig vandring!

I tisdags – njöt av pauser vid olika kapell. Satt en stund och fikade, tittade på utsikter och filosoferade. Lät vårvindarna stuva om på hjärnkontoret.
I fredags – korta pauser då naturen och landskapet bjöd på dramatiska scenerier. Längre paus vid kloster där två katter sällskapade mig. De var inte attraherade av mig, så klart, utan vad jag hade i fikapåsen. Men kanelbullar extimerade de inte, minsann!

I tisdags – hemma efter sju timmars vandring. Trött, men samtidigt pigg och skulle kunna vandra lite till. Vårväder lyfter en till oanade höjder! I alla fall sinnet och humöret.
I fredags – efter fem timmars vandring satt jag i en busskur och väntade på taxi. Den kunde inte komma fort nog, jag fantiserade om att komma hem och linda in mig i fleecefiltar. Väldigt nöjd och glad över en så helt annorlunda dag som bjöd på så många scenerier med moln och annat. En känsla av lugn och vila.

Jag hoppas att det framgår att det var två härliga men totalt olika vandringsdagar. Har funderat över vilken jag tyckte mest om, men det går inte att gradera. Vårruset var upplivande och gav sådan glädje medan det kärva vintervädret skalade av och gav ett lugn. Om jag absolut måste gradera så kommer nog fredagen först. Det blir många soliga vandringar framöver så det var skönt med annat väder. För så är det ju uppe i bergen och ute i naturen – det är inte sol jämt men alltid lika vackert fast på olika sätt.

Nu är det sista helgen i Apokries, på måndag börjar 40 dagars fasta med Clean Monday. Imorgon går karnevalståget genom sta’n på eftermiddagen. Ett vårtecken är på väg: regn och Sahara-damm. Vi håller tummarna att det väntar till måndag!
Jag stämplar nu ut och glider över i feststämning. Ha en skön helg!

PS. Foton på min flickr-sida!

20150923_104849kopia2-585x789Vandra med mig på Kreta!
Vackert landskapet med enastående vyer, tystnad och lugn.
Du kan koppla av, njuta samt få uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!