Etikettarkiv: krig

Jubileum, historia och minne

Jag tänker knyta an till mitt förra inlägg (som du hittar här) där jag bl a skrev att ”Jag får historiska vingslag i alla fall med tanke på traktens historia och platåns betydelse.”. Jag har nämnt den i tidigare blogginlägg när jag vandrat i området: Viannou-massakern.

Är du medveten om vad det är för jubileum i år? Jag var det inte förrän för några dagar sedan. Jag tittade på Britain’s got talent när gruppen D-Day Darlings Choir gjorde entré. De hyllar med tidstypiska sånger alla som deltog i 1:a och 2:a världskrigen. Här valde de en från 2:a världskriget:

Vi var ju inte riktigt med under de två omvälvande ”händelserna” som drabbade Europa under 1900-talet – de två världskrigen. I år är det 100 år sedan första världskriget slutade, närmare bestämt 11 november 1918. Vi delar inte deras minnen, men vi är en del av Europa. Och vi tycker så klart att det är viktigt att minnas för Europas historia är en stor del av vår historia och varför vi och vårt land är som de är.

Tillbaka till Kreta. Ön var en av de platser där tyskarna var väldigt grymma under andra världskriget. Det talas ofta om Slaget om Kreta i maj 1941. Det var dramatiska dagar då tyskarna trängde tillbaka de allierade som fick lämna ön. Men hur gick det se’n?

De allierade smög tillbaka till Kreta i omgångar och lierade sig med kretensarna som hade kunskap om landskapet och de allierade hade ammunition mm. Motståndet var hårt och smart vilket retade och irriterade tyskarna. På våren 1944 kidnappades en tysk general, Kreipe, som fördes bort från Kreta till Egypten plus några andra händelser som tillsammans förolämpade tyskarna och gjorde dem vansinniga!

Men det var inte Kreipe som skulle ha kidnappats utan en annan figur vid namn Friedrich-Wilhelm Müller. Han var dock bortrest vid kidnappningstillfället. Varför ville man kidnappa honom?

Friedrich-Wilhelm Müller var general i den tyska armén. Under 1:a världskriget var han infanterisoldat, stannade kvar i armén och steg i graderna. Han fick utmärkelser, bl a riddarkors, 1941 och 1942 som befälhavare för styrkor som stred österut. I augusti 1942 blev han befälhavare över en division i Grekland (och hade andra positioner). Nu startade han en karriär som en mycket brutal person ansvarig för flera grymheter mot den grekiska civilbefolkningen.
År 1943 ledde han de tyska styrkorna till seger över de italiensk-brittiska styrkorna på Tolvöarna (Dodekaneserna). Drygt 100 italienska befäl sköts ihjäl och las i en massgrav på Müllers order då de vägrade gå över till den forna allierade parten Tyskland.
Müller hade gjort sig känd som en brutal och grym person och skulle därför kidnappas, men han var som sagt inte på plats. Tyskarna hade redan gjort sig kända för att bränna ner hus, skjuta både civila och motståndsmän och andra attacker. Kidnappningen av Kreipe och anfall med brittiska amfibieplan som slog ut ammunitionsförråd mm (ingick i en plan som involverade att inta Sicilien, men det är en annan och mer omfattande historia) samt en attack på tyska soldater utförd av motståndsman Bantouvas och hans män höjde temperaturen ytterligare och i augusti 1944 beordrade Müller hämndaktioner som blev kända som massakerna i Vannou, Anogia, Damasta och Kedros. Müller levde upp till sitt smeknamn Slaktaren på Kreta.
År 1945 var Müller befälhavare i öst där han gav upp och överlämnade sig till Röda armén. Nu skulle han kunna försvinna i ett svart hål, men så blev det inte. Han ställdes inför rätta i Grekland, anklagades för diverse brott mot mänskligheten och dömdes till döden. Han sköts den 29 maj 1947 – samma datum som tyskarna invaderade Kreta 1941.

Viannou-massakern

Den 13 september kom cirka 2 000 tyska soldater till ett 20-tal byar (öster om Ano Viannou – väster om Ierapetra). De intygade att allt var lugnt, ingen fara. Några som flytt upp i bergen återvände hem. På morgonen den 14 inleddes aktionen som höll på i tre dagar. Byarna utsattes för en ”massutrotningskampanj” av alla män över 16 år, övriga skulle arresteras. Hus brändes (ibland med människor inlåsta), folk sköts, soldaterna plundrade och stal, förstörde gröda osv. Det verkar inte ha funnits någon brist på metoder som kunde användas. Barn, handikappade och gamla sköts också. Ingen fick återvända till sin by och döda fick inte begravas. Några av de som lyckades fly tog sig upp till Viannou-platån där de några dagar senare hanns upp och sköts.

Massakern sägs vara den största räknat i antal döda under axelmakternas ockupation av Grekland. När jag vandrar här funderar jag över hur det känns att leva i ett område där det finns ständiga påminnelser om det som hände. De människor jag möter – hur många i deras familjer, släkt och vänskapskrets fick sätta livet till? I det lugna, gröna, vackra landskapet är det svårt att föreställa sig skottlossning, brandrök, skrik och skräck.
Och hur blev det efteråt för de som höll i yxan? Hur lever man vidare med sådana minnesbilder?

Idag finns ett vackert minnesmonument utanför byn Amiras där det den 14 september varje år hålls en minnesceremoni. I varje by som drabbades finns minnesstenar över de som dog i massakern.

Ett annorlunda minnesmonument är fem husskelett. Grekiska staten hjälpte invånarna att bygga hus så de fick nya hem, men dessa fem blev aldrig färdigställda.

Till sist

Det är viktigt att minnas, viktigt att lära. Men ibland kan jag förlora tron på den fantastiska varelsen ”människan”. Det som händer i krig, grymheter, terror och annat elände borde aldrig upprepas, men istället för att lära och ändra på sig satsar vi stora pengar på ännu effektivare vapen, ännu mer tekniska finurligheter för att ta död på vår egen art. Visst är det sorgligt?

Det som förenar är viktigare än det som skiljer. Lösningar större än konflikter.

Ha en bra vecka!

Källor:
– wikipedia
http://krigochhistoria.blogspot.gr/2015/06/
http://varldenshistoria.se/krig/andra-varldskriget/tysk-general-blir-bortford
https://www.cretanbeaches.com/en/history-of-crete/museums/historical-museums-and-collections/monument-and-museum-of-german-attrocities-in-viannos
– informationstavlor i området

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Helg! Igen?

Det är väldigt vad tiden rinner iväg. Jag tycker att den gått så fort sedan början av augusti. Det går t o m så fort att man hinner knappt med!

Här pustas det vidare medan människor dör, bilar spolas bort och hus ramlar ihop på fastlandet pga regn och åska. Härftiga regn och mycket regn. När det då inte regnat på några månader och varit varmt så är jorden så hård att vattnet har ingenstans att bli av. Det blir floder och översvämningar. Åskan har lett till massor av strömavbrott.

Igår höll jag mig hemma, körde AC, läste och slappade. Kort sagt försökte ta mig genom da’n trots ett tungt och lite molande huvud. Jag hade planerat att vandra idag, men i det här vädret vore det vansinnigt. Måndag ser bra ut, vädret ska lugna ner sig i helgen enligt prognosen. Så lite annat har blivit gjort idag och i eftermiddags smet jag ner till stranden. Det kom moln och vinden ökade, det var riktigt skönt en stund!

Det som gjorde mig så arg och som jag inte ville skriva om förrän jag lugnat ner mig lite är flyktingsituationen. Lyssna bara på ordet! Det låter som om något isolerat problem någonstans som någon ska lösa. Det lär finnas nästan 60 miljoner människor på flykt varav cirka hälften är barn under 18 år. Drygt en tredjedel av flyktingarna är ”internflyktingar”, dvs de flyr inom landet. En mycket stor del sitter i flyktingläger i omgivande länder.
När jag tänker på barnen blir jag så himla förbannad och förtvivlad. De är utsatta för vuxnas nycker och konflikter. Vad får dessa barn med sig inför framtiden? Ingen ordentlig skolgång, vapen och våld är bästa sättet att lösa konflikter, trygghet är ett tält på en åker. Var är dessa barn om 20 år? Vad gör dom, hur lever dom? Hur hanterar dom sveket?

I Grekland blir läget mer och mer tillspetsat. Tyskland kräver plötsligen att Dublin-fördraget ska gälla så de vill skicka tillbaka flyktingar. Minns du foton och videos från förra året från järnvägsstationer o likn där tyskar tog emot flyktingar på ett otroligt fint sätt? Det är tydligen slut med det.
Det är också märkligt att det verkar råda enighet kring att Grekland ska dra det tyngsta lasset. Ett land som själv har kris!
campsI Grekland sitter redan en massa människor som fångar. De bor nödtorftigt i gamla industribyggnader o likn som inte är gjorda för att bo i och därför inte har toaletter, tvättmöjligheter osv så det räcker. Avtalet med Turkiet, som slöts i mars, fungerar inte. Jag vet inte om någon skickats tillbaka. I våras började flyktingar fly tillbaka till Turkiet där en del av dom blev beskjutna eller avvisade.
Du kanske inte tror att det kommer fler flyktingar till Grekland eftersom det inte längre skrivs om det? Det kommer fortfarande båtar, men inte med så många personer som ifjol.

Det finns så mycket att säga om det här, så mycket att diskutera. Hur vi behandlar medmänniskor säger väldigt mycket om oss. Visst, det är ledare i olika länder och diplomati som måste till för att bryta dödläget, men jag tvivlar faktiskt på att det kommer att hända så mycket. Inte så mycket mer än att var och en vill hålla rent framför sin dörr. Fortsätta att skicka människor härs och tvärs som boskap.

Du och jag kan göra vår röst hörd på olika sätt så ofta vi orkar. T ex genom att skriva under detta uppropet som ska överlämnas till FN inför ett historiskt toppmöte om ”flyktingsituationen”. Uppropet handlar bl a om att

  • Ge varje barn på flykt möjlighet att gå i skolan.
  • Ge familjer på flykt en trygg plats att bo på.
  • Ge flyktingar rätt att arbeta och utvecklas.

Här finns mer att läsa:
”Prisoners of Europe”: the everyday humiliation of refugees stuck in Greece
Concerns rise amid migrant uptick, news of German plan to pressure Greece
Athens on edge over migrants as Berlin pushes for returns amid backlash
European Commission urges Greece to implement Dublin regulations

Nu ska jag ta fram den kylda Retsinan, blanda ihop nå’n kall mat och landa inför helgen. Och jag ska vara glad och tacksam över att jag har en soffa att slappa i, vatten i kranen, mat i kylen och en svalkande dusch.
Ha en skön helg i sensommarvärmen i Sverige! Njut!!

Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med mig som vandringsledare kan du koppla av och släppa loss tankarna samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!

https://sverigeforunhcr.se/withrefugees-upprop

Attentaten och oron

Vi är väl alla upprörda över attentaten i Paris. Så här några dagar efter försöker jag samla mina funderingar. Det är mycket som snurrar. Huvudsakligen förundran över mediarapportering och reaktioner inne på sociala medier.
Jag vill här i början göra klart att jag inte tycker att det finns några ursäkter för våld, men det kan finnas förklaringar och ibland är det nödvändigt att försöka förstå. Jag tror att våld föder våld och att människor har en mycket stor förmåga att lösa kriser och problem på andra sätt. Jag har över lag svårt för extremism och fundamentalism och enögdhet var de än visar sig.

Är det skillnad på folk och folk? Jag fick nämligen ganska snabbt en känsla av dålig smak i munnen. Det fladdrade förbi artiklar, nyhetsinslag osv om Paris, men inget om attentaten dagen före. Då var det två attentat i en annan huvudstad där många människor dog och skadades. Jag hittade bilder därifrån av skadade kvarter och förtvivlade människor. Varför upprörs vi så mycket av Paris men inte av Beirut? För mig, som tycker att alla människor är lika, blev det väldigt konstigt och märkligt.

Jag lyssnade på direktsändning på svtplay i lördagsförmiddag, men efter cirka 50 minuter hade jag fått nog. I brist på nya nyheter försökte reportern få inbjudna gäster att spekulera och ställde frågor som ”hur stor är risken för att detta händer i Sverige?”. Jag tycker att media ska förmedla nyheter, inte piska upp och underblåsa oro. Oro och rädsla är bra grogrund för orationellt tänkande, fördomar osv.
Någon av de inbjudna gästerna ville inte svara på hur samarbetet mellan myndigheter (polis, underrättelsetjänst osv) i Frankrike och Sverige såg ut och fick då frågan: ”varför inte?”. Kan man annat än sucka över en så’n intelligensbefriad fråga?
Märkligt att ingen kommenterade kopplingen mellan attentaten med tanke på att det var samma organisation som tog på sig både det som hände i Beirut och det som hände i Paris.

I direktsändningen pratades det om att attentaten drabbat ”vanliga människor”. Då dök genast en fråga upp i mitt huvud: vilka är ”ovanliga människor”? Mig veterligen drabbas alltid människor i krig, terrorattentat och vid brott.

Facebook blev alldeles snurrig och det spreds bilder från världens hörn om tända ljus i de franska färgerna på monument och byggnader. Profilbilder kunde kläs med den franska flaggan. Bara några få personer i mitt nyhetsflöde reflekterade över varför Beirut inte nämndes.

Så dök det upp uppgifter om att en av attentatsmännen i Paris passerat Grekland med flyktingströmmen. Genast var plötsligen alla flyktingar potentiella terrorister. Det finns politiker i USA som vill stänga landets gränser helt och hållet för flyktingar. Alla verkar ha glömt bort att det är just från krig, terror och extremister som flyktingarna flyr.

Idag kom nyheter om att USA och Frankrike bombat inne i Syrien speciellt riktat mot IS. Jag trodde att vi lärt oss av tidigare misstag att sådana attacker bara göder organisationer och deras budskap. Offerrollen är mycket användbar i propaganda och vid nyrekrytering. Missnöje och hat får näring.

11219424_1105975969413191_1711314348470368281_n

En annan sak som jag funderat över de senaste dagarna är hur snabbt och lätt människor trycker på ”dela” på sociala medier. Långt tillbaka i tiden hette det att allt som stod i tidningen var sant, men vi lärde oss att ifrågasätta tidningars inriktning och intressen. Och att läsa med ett kritiskt öga, ifrågasätta källor och fundera över journalistiska vinklingar. Det verkar som vi glömmer allt detta på internet och gladeligen sprider allt möjligt utan att kolla upp varifrån det kommer. Givetvis applåderar de som vill sprida sina åsikter och ideologier, men vill du och jag verkligen hjälpa till med att sprida vad som helst?

Vill vi ha en långsiktig lösning måste vi nog lugna ner oss, försöka lösa konflikter konstruktivt och ersätta vår attityd av västerländsk självgodhet med ett öppnare sinne. Tror också att vi måste inse att en del av det som händer idag i vår värld är resultat av historiska händelser, t ex kolonialvälde, utsatthet och frustration. Det finns inga enkla lösningar utan det mesta är väldigt komplext. Men om vi delar upp oss i ”vi och dom”, om vi förlorar tron på människors förmågor och styrkor att göra gott – vad är vi då och vilken värld skapar vi?

12249768_963007170443550_5619098721540429305_n

 

Bara en reflektion med en fråga

Jag har en fundering som poppar upp då och då, alltid utmynnar i samma fråga och jag har ännu hittat nå’t svar. Kanske nå’n kan hjälpa mig med svaret!

På nätet är det nu mycket trafik kring lejonet Cecil som sköts i Zimbabwe. Det finns listor att skriva på för att rättvisa ska skipas. Skytten var tydligen en tandläkare från USA som nu fått stänga sin praktik där folk sätter upp skyltar som t ex ”Rot in hell”.
Ett nu för tiden ganska vardagligt inslag är upprop om bidrag till djurhem av olika slag eller att ”adoptera” ett djur som far illa.

Nu vill jag göra en sak väldigt klar: jag tycker inte att det är ok med jakt på utrotningshotade djur, jakt med oschyssta metoder eller tjuvjakt, jag tycker inte om djurmisshandel, jag tycker inte att vi ska sluta bry oss och engagera oss i djur och natur och miljön i allmänhet. Och jag är en stor beundrare av verkligt engagerade människor och vår förmåga till engagemang och medkänsla. Jag tar bara upp det för att illustrera min fundering. Som kommer här.

Varför tänds gnistan så snabbt och blir så intensiv när vi ser djur fara illa på ett eller annat sätt, men engagemanget är sällan lika stort för människor. Är det så att människor av någon underlig anledning har lättare för att identifiera sig med djur än med människor? Eller har vi ett speciellt känslocentra i hjärnan som triggas av just djur? Är det mängden, alltså att det är svårare att engagera sig för 100 döda människor i krig än 1 lejon? Fast då skulle vi inte engagera oss lika mycket om 100 lejon sköts? Eller? Är det snurrigt och luddigt eller får jag fram problematiken, tro….och min fråga: varför blir vi mer upprörda och engagerade kring andra varelser än vad vi blir kring människor?

Ibland säger nå’n att det beror på att man känner att man inte kan göra något åt ett krig. Men man kan inte göra så mycket åt nå’nting egentligen. Du och jag kan inte stoppa krig eller tjuvjakt eller valfiske, men vi kan engagera oss och trycka på. Vi kan engagera oss och stötta andra, t ex organisationer, som även om de inte kan lösa nå’nting i alla fall kan hjälpa en del offer .
Det händer att jag får höra att krig är så långt borta, avståndet gör att man inte blir berörd. Men lejon i Afrika är också långt borta. Och hajar utanför Japan.
Ännu märkligare och avhumaniserat är fenomenet att människor blir störda av flyktingar (dvs en sorts människor). Än så länge i år har turister (dvs en annan sorts människor) på Kos och Lesvos klagat över att de inte kunde få äta på taverna utan att se flyktingar osv.

Nu menar inte jag att vi på internet ska börja skicka runt bilder och videofilmer på sårade och lidande människor, men visst är de värda lika mycket upprördhet och engagemang som andra varelser? ”De” är ju ”vi”.

Det jag främst tänker på för tillfället är Syrien. Inte långt borta och en stor tragedi. Eftersom en del kommer först till Grekland så har det höjts röster som kopplar ihop stödlånen och det akuta flyktingmottagandet. Det är, tycker jag, en märklig koppling. Konflikter och människor på flykt är först och främst en internationell fråga, den berör oss alla oavsett var vi bor på den här vackra planeten. Det internationella samfundet borde ta EU i örat och säga ifrån på skarpen att nu får ni skärpa er och sluta bygga en borg. Och rikta stöd och hjälp i olika former dit flyktingar anländer.

Så här ser det konkret ut i Grekland enligt bloggen Politik i Grekland (med länkar till rapport och artikel):

Det är lätt att glömma att bort att den ansträngda ekonomiska, politiska och inte minst sociala situationen Grekland sammanfaller med en av de svåraste humanitära kriserna sedan andra världskriget. Dagligen kommer till Grekland människor som flyr för sina liv från de blodiga konflikterna i Syrien, Nordafrika och Mellanöstern. Ofta kommer de flyende färdandes över havet i knappt sjövärdiga båtar eller så vandrar de in till fots efter långa strapatser.
– Amnesty International släppte i juni en rapport om den allt mer kritiska humanitära situationen i Grekland. Mellan 1 januari och 22 juni i år har 61 474 flyktingar anlänt, främst till de grekiska öarna. Det betyder att närmare 5000 flyktingar per vecka anländer till Grekland. Under hela 2014 anlände 43 500, enligt rapporten.
– I The Economist kan man läsa mer om som anländer i Grekland. Det är fler som anländer till Grekland än till Italien. Båda länderna utgör dock främst transitländer, enligt artikeln.

Kämpa för varenda unge i Syrien

Syrien-470x120

Kriget måste få ett slut!

Konflikten i Syrien har nu pågått i över tre år. Tre år av våld och lidanden. Det måste få ett slut. Enligt en ny rapport från UNICEF har antalet barn som drabbats av konflikten fördubblats och 5,5 miljoner barn lider nu av krigets följder. Rapporten vänder sig till världssamfundet och vädjar om en rad insatser. Jag ställer mig bakom varenda en.

  • Våldet måste få ett slut
  • Omedelbart tillträde till de stängda områden där en miljon barn finns
  • Barnen måste skyddas från utnyttjande och våld
  • Barnen måste få utbildning
  • Rehabilitering och psykologiskt stöd till barnen
  • Stötta angränsande länder så att de bättre kan ta hand om flyktingarna och lindra de sociala och ekonomiska effekterna konflikten medför för familjerna.

Hjälp barnen i Syrien, ge en gåva nu.

UNICEF:s insamlingssida: http://unicef.se/ad/7592B5?target=/ge-pengar/katastrofhjalp-till-syrien

Bli bloggare för varenda unge: http://unicef.se/sprid-budskapet/bli-bloggare-for-varenda-unge