Etikettarkiv: torrt

På gång igen!

I torsdags hade vår lärare i grekiska det tufft med två sega festprissar – kan man ha värre elever? Då presenterar han en ny verbgrupp! Jag övervägde genast allvarligt att flytta till Frankrike. Vackert land, god mat och ett smärtsamt vackert språk som jag kan lite så det skulle gå att bygga vidare. På något sätt tog vi oss alla tre igenom 60 minuter.

Efter tre dagar med grått väder, enstaka regnskurar och torsdag eftermiddag stormbyar grydde en enastående vacker fredag. Jag gav mig iväg på halvdagsvandring i ett område där jag inte vandrar så ofta. Där är väldigt torrt vilket ger ett speciellt landskap som nästan liknar ett månlandskap, men jag vill ha lite mer natur. Men omväxling förnöjer!
(klicka på foton för större storlek)

Startade vid havet med de torra bergssluttningarna på andra sidan. Solen lekte i vattnet och då går det inte att låta bli att dra på smilbanden. Vandrade genom Tertsa som var lugn och stilla. Ingen vind vilket gjorde det svettigt uppför, men samtidigt rofyllt efter torsdagens vinande.

 

 

 

 

Upp i bergen och efter en stund fick jag se höstfärger i växtligheten. Trodde jag. Kom närmare och upptäckte att det var olivträd som höll på att vissna. Såg sedan flera under vandringen och t o m pinjeträd som börjat ge upp. När de som är så acklimatiserade till detta torra område vissnar så förstår man att det är krisigt torrt i år.

 

Turistsäsongen är inte slut, men den sjunger på sista versen. Vid denna tiden känns det alltid som om Kreta drar en djup suck, sträcker på sig som en katt och skakar sakta bort sommarens hetta. Nu lever hela ön och inte bara stränderna, nu tar naturen ett djupt andetag för att sätta igång igen efter sommarvilan, den vill bara ha lite mer regn. Det är som om ön träder fram igen efter att ha dragit sig undan en tid.

Fåglar pilade runt i luften. Jag passerade ett Johannesbrödsträd. De blommar nu, men blommorna syns nästan inte utan man måste gå riktigt nära. Däremot kan man inte missa flygsurrssonaten! Alla flygfän var samlade och drack begärligt. Det kändes som om de skulle kunna lyfta hela trädet.

En gul, tålig blomma lyste upp längs med vägen och en underbart skir och vacker blå fjäril krumbuktade sig i luften framför mig.

 

 

Så kom jag upp till byn Gdochia, en by som inte vunnit mitt hjärta. Det var som vanligt tyst och dött. Inga röster, inga motorljud, ingenting. Nästan spökligt. Får en känsla av att människorna övergett byn, men lämnat hundar och katter kvar. Jag svängde runt en hörna, men vände snabbt igen. Jag kände inte för att passera två stora hundar på en balkong utan räcke på första våningen! Letade mig ner till gamla byn och där fanns några livstecken. En man slipade en båt och en annan hälsade innan han gick iväg med målardunkar. Jag tog paus vid kyrkan Agioi Deka.

Medan jag pausar kan jag berätta att kyrkan Agioi Deka är värd att besöka. Den har en imponerande ljuskrona som nog inte är större än de man får se i riktigt stora kyrkor, men här blir den enorm. Och jag undrar varje gång hur kyrkan kan hålla den uppe! En annan sak som jag tycker om är ikonostasen. De kan vara vackra, mörka, trista, ljusa, utsirade, enkla, smyckade, nya och gamla. Denna ikonostasen gör mig glad! Den är så färgrik att den fyller hela kyrkan med glädje och skratt. Samtidigt så är kyrkan tillägnad de tio martyrerna från Kreta som avrättades 250 e Kr av romarna. Och tyskarna låste 1943 in byinvånare här innan en del av dem sköts. Känns då ikonostatsen malplacerad, osmaklig? Nej, inte alls. Jag tror att det är så allt måste vara, inte minst livet. Det ska till någon sorts balans mellan det som är mörkt och det som är ljust.

En rolig detalj: i december 2014 fotograferade jag delar av ett gammalt hus, en ruin, bredvid kyrkan. Det är nu renoverat i den gamla kretensiska stenhusstilen. Jag hoppas att de inte plockat bort alla de gamla detaljerna som det vackra valvet och den ovanligt stiliga porten:

Renoverat (oktober 2018).

Så lämnade jag byn för att styra kosan mot kusten igen. Utsikten ut mot havet med Chrissi-ön är oändlig och vacker. Den lilla ön får snart vila efter alla turistbesök. Solen stod nu så högt att havet inte var blått utan ett enda stort solglitter.
Vägen går längs en ”halvravin”, dvs det är brant men jag tror inte att den stämmer in på definitionen av en ravin. Landskapet är fullt av skrevor och veck, toppar som är spetsiga och påminner om sockertoppar. En svag vind fläktade skönt för nu värmde solen. Det är kyligt om nätterna, men dagarna är fortfarande varma och go’a. Mötte en lösspringande hund! Jag vet inte vem som blev mest förbluffad – han eller jag. Unghundar och någon liten hund har jag mött tidigare, men då i närheten av skjul eller hus. Den här kom från ingenstans och verkade vara på väg upp till Gdochia. Lite senare mötte jag två vandrare så nu har jag mött 17 vandrare på 5 år. Det är inte någon större trängsel här nere!

Framme vid bilen kunde jag konstatera att det blev en halvdagsvandring på fyra timmar, foten höll och jag var sugen på mer vandring – precis som det ska vara! Jag slogs av en tanke: Lambros taverna i Tertsa ska snart stänga, jag äter lunch där! Och en god lunch blev det eller vad sägs om grillad färsk bläckfisk med sallad. Och nybakt bröd doppat i olja med mycket salt. Pricken över i!

Imorgon är det Ochi-dagen som ska firas med parad, orkester, flaggor osv. Festligt med mycket folk på sta’n!

Ha en skön söndag!

PS. Fler foton på min flickr-sida!

PPS. Nej, jag har inte hittat tvättklämmorna så i nästa vecka ska det inhandlas nya!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Dramatiskt och händelselöst

Sedan förra blogginlägget har min tillvaro stått ganska stilla, den handlar mest om att få dagarna att gå. I nästa vecka är det månadsskifte och sedan är det bara augusti kvar innan det vänder och högsommaren mattas. Behöver jag säga att jag är förfärligt uttråkad och rastlös? Högsommaren här på Kreta är den tråkigaste, jobbigaste och värdelösaste tiden på året. Jag känner verkligen med dem som måste ta semester under juli-augusti och som vill resa hit.

Jag är förresten med i en artikel som var införd i Expressens söndagsbilaga 15 juli, fick tidningen med posten nu i veckan. Här kan du läsa den (pdf som öppnas i ny flik).

I övrigt har inte veckan varit så lugn varken där eller här. Jag har ett öga på Sverige och brandutvecklingen. Så härligt med all hjälp som kommit från andra EU-länder! Den där karavanen av polska brandbilar fick en tår att vila i ögonvrån. Och alla frivilliga som kämpar tillsammans med olika personal! Jag hoppas att det snart lugnar ner sig och att det kommer massor av regn!

Här i Grekland hade vi en brand i måndags som jag vet att det rapporterats om i Sverige. Det var cirka 4 mil nordost om Aten som den stora katastrofen inträffade. På tisdagen utlyste Tsipras tre dagars landssorg. Igår flöt bilar omkring på Atens gator efter ett sällan skådat skyfall. Synd att det inte kom i måndags!

Sociala media, dvs facebook i mitt fall, visar ofta sin sämsta sida i akut- och krislägen. Så ock denna gång. Det spreds mycket information som inte var bekräftad och i alltför många fall felaktig. Varför inte följa rapportering via nättidningar o likn istället? Visst, de kan också ha fel uppgifter, men de hinner i alla fall tänka till medan de skriver och lägger ut. På facebook är det alltför enkelt att klicka ”dela” och sedan kommer tanken. Förhoppningsvis.

Här på Kreta har vi än så länge bara haft fyra bränder (vad jag vet) vilket är otroligt med tanke på hur hett och torrt det är.

I Ierapetra har vi festival från mitten av juli till slutet av augusti. I tisdags var vi två stycken som skulle dra runt på sta’n, lyssna på en konsert, titta på folkvimlet eftersom butikerna skulle ha öppet till midnatt. Men det var precis som vanligt! Då påminde någon oss om landssorgen som gjorde att kvällens arrangemang var inställda. Jag började fundera över landssorg och försökte minnas om jag varit med om det någon gång. Estonia? Palme? Gamle kungen? Sökte på nätet och upptäckte att i Sverige finns inte landssorg! Tycker jag är synd för det är en möjlighet att visa respekt och medkänsla till den eller de som drabbats av något. Att tillsammans stanna upp ett tag, reflektera och hämta andan. Men i Sverige är det tydligen ”business as usual” oavsett vad som händer!

Igår körde jag upp till Iraklio för att köpa biljetter till ett av arrangemangen under deras sommarfestival. Jag lämnar recension i slutet av nästa vecka!
Strosade runt med kameran och fick syn på den här gatskylten som gjorde att jag kände mig hemma fast jag var borta:

Lasithi heter den region där jag bor, dvs där Ierapetra ligger!

Lång dag går mot sitt slut! Började i ottan med städning, det gäller att passa på innan hettan och fukten slår till. I nästa vecka fortsätter mitt pågående projekt: strandinventering!
Ha en skön och fridfull helg!

PS. Foton finns på min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

En ovanlig långfredagsvandring

Igår var det långfredag i den kristna världen, undantaget den ortodoxa delen. Vi har påsk nästa helg så på måndag börjar ”stora veckan”. Det blir lite körigt när de kommer så nära varandra, men jag måste erkänna att mitt ”svenska” påskfirande är det inte mycket med.

Jag vandrade alltså igår och det var ett annorlunda arrangemang. Jag och en kollega (som alltså också leder vandringar) har fått kontakt och det var dags att ge oss ut på en av hennes vandringar. Runt byn, som heter Mirtos, där hon bor, som heter Angela Sturmayr , finns några markerade kortare och lite längre leder. Och det var dags att bättra på markeringarna på Minoan Path.

När jag vandrade i Skåne hade jag ibland en medvandrare, Vi brukade skiftas om att välja och planera. Och jag upplevde samma igår: känslan av att slippa planera och tänka på vart stigen leder. Bara vandra och njuta! Det förvånar mig att inte fler vandrar och att många av de som vandrar gör det på egen hand. Detta är inte smygreklam för mig och min firma, det finns gott om arrangörer här på Kreta och även på andra resmål. Ta möjligheten att få koppla av och bara njuta! Och få mervärde i form av kunskap och information! Och inga sabbade dagar då den vandring du funderat ut inte fungerar – vi har redan gjort det jobbet åt dig!

Vi pratade givetvis om ditt och datt, men hade också tysta stunder. Då och då stannade vi och tog in vyerna. Landskapet mellan Mirtos och Malles är lite speciellt, mycket skiftande, och väldigt vackert. I ett läge kunde jag inte låta bli att utbrista: tänk att det finns de som bara vill vandra raviner när man kan få allt det här!

Vi njöt båda av klarblå himmel, ingen Sahara-damm i luften. Kände nästan inte igen himlen efter alla sanddisiga dagar. Många fina gröna nyanser i naturen i och med att träd och buskar har kommit olika långt med löv och blad. Några orkidéer fick vi se, men jag är fortsatt fascinerad av alla de små, små växterna. Det är artrikt och varierat. Små finurliga konstruktioner och de vackraste, skira blommor. Fåglar kvittrade och från och till hördes ett entonigt surrande från bin. Fjärilar och cikador och andra insekter kryssade runt i luften. Man får inte glömma att titta uppåt! En stor gam seglade på ganska låg höjd över oss. Mäktigt! Plötsligen kom en stor flock gamar. De låg på olika höjd och segelflög. Otroligt skickliga och det ser både rofyllt och kraftfullt ut samtidigt.

Men allt är inte bra. Blommor som ska blomma om cirka en månad är igång, det är otroligt torrt. Våren är tidig efter en alltför mild vinter som bjöd på väldigt lite nederbörd. I stora dammen utanför Ierapetra syns inte bara kapellet som annars är under vatten utan marken som kapellet står på. Angela berättade att hon upplevt någon liknande vinter och då blev april och maj något regniga. Vi håller tummarna!

Leden gick i blandad natur så först en ringlande stig mellan olivlundar för att lite senare gå genom ett öppet landskap med nästan vinröda stenar i ett landskap som påminde om öken- eller månlandskap. Man blir aldrig uttråkad i naturen eller i det kretensiska landskapet!

Inspirerande och lärorikt att vandra med någon som bott här en längre tid och lett vandringar under många år. Jag fick se en alonia (tröskningsplats) så nu måste jag se mig om på mina vandringar om jag kan hitta fler. När jag ser grottor tänker jag oftast på motståndsmän, folk som gömmer sig undan någon fara eller lider av spetälska. Nu har jag sett mitt första herdeskylskåp! Ja, inte ett där man förvarar herdar, alltså, utan där de kunde förvara mat, slaktade djur osv tills det var dags att gå ner från berget med getflocken. Antagligen har jag sett flera tidigare, men inte känt till att grottor användes på detta sättet.

 

Och jag har äntligen på foto fångat en get uppe i ett träd! Har aldrig hunnit få upp kameran innan de hoppat ner, men den här jeppen stod snällt kvar och tuggade.

Efter 5 – 5,5 timmes vandring var vi tillbaka vid bilen. Varma och nöjda. En härligt avslappnad dag.

Imorgon ska vi i ”utlänningsgänget” fira påskdagen med söndagslunch i den charmiga bergsbyn Monastiraki. Ska bli trevligt och garanterat många skratt. Ser också fram emot en ganska hektiskt ”stora veckan” och påskfirandet nästa helg!

Ha en skön fortsättning på påsken!

PS. Foton på min flickr-sida!

 

Vandra på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Just nu erbjudande på vandringsvecka.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Yes, nu är jag igång!

Vilken toppendag! Härligt!! Andra vandringen på nya säsongen!!!
Värmeböljan har tacklat av lite under helgen. Jag har valt en vandring som jag kan utan och innan, vet var det är jobbigt och var jag kan få skugga, packat ner extra vatten i ryggsäcken och ska ta lite längre pauser än vanligt.

Buss 06:45 österut till grannbyn, privatskjuts av snäll morgonpigg pensionär därifrån upp till utgångspunkten, började vandra. Bergen – here I come!

dsc02075Solen har ännu inte kommit riktigt över bergen så halva vägen upp har jag skugga och en skönt svalkande vind. Ovanligt brunt i naturen, men det är nog ett resultat av nederbördsfattig vinter och vår. Det t o m luktar torrt och visset. Jag kan riktigt höra hur det stampas bland växterna. Så snart vi fått det första regnet blir det som en ”andra vår”. Skillnaden är att allt sätter igång samtidigt, det blir grönska och blommor. En blomsort, som är en lökväxt, kämpar på, men de är inte lika fulla av blommor som vanligt utan det är mest knoppar.

dsc02082

Ja, ja, jag vet att vänster fot hamnade utanför bild. Det är inte alldeles enkelt att använda självutlösare och stativ!

Vid kapellet uppe på vändpunkten är det frukostdags. Jag bara njuter! Hör getklockor och ler för mig själv. Getterna, fåren och jag ”äger” bergen. Nåja, en och annan fåraherde kan få vistas här också. Upptäcker att jag saknat ljudet. Och getterna. Sitter och lyssnar på fågelsång, vinden och tysnaden. Plötsligen kommer två stora rovfåglar segelflygande över en bergstopp. Nu saknas ingenting. Det är som om Kreta, naturen och jag kramar om varandra samtidigt som vi säger att vi saknat varandra. Återseendets glädje är stor. Och äkta.

Jag går upp till utkikspunkten och se, där ligger Kreta! Mirambello-bukten till höger, Ierapetra vid Libyska havet till vänster och rakt fram Dikti-bergen. Precis som vanligt. Känns tryggt att något är bestående och har funnits i långeliga tider. Ibland känner man sig liten i förhållande till natur och tid, ibland fylls man av alltihop och blir större och kraftfullare. Så är det idag.

Dags att börja vandra neråt. Stannar vid en gjuten bassäng där källvatten (antar jag) rinner in. Ser på väggarna att vattennivån är väldigt låg och det är ingen större fart på den inrinnande vattnet. Var är vårt regn?

dsc02096

Här kan jag stå länge och bara glo.

Plötsligen hör jag röster! Under de år jag vandrat här har jag bara tre gånger mött andra vandrare och vid två av de tillfällena var det samma personer. Tittar mig undrande omkring. Var är dom? Vill de kanske passera mig så får de gärna göra det. Jag går tillbaka en liten bit för att bättre kunna se vägen. Det är tyst. Jag vänder och fortsätter neråt, då hörs rösterna igen! Pratar dom bara när jag rör på mig?? Hm….det är min egen röst….min röstmemo på mobilen har satt igång på eget bevåg….

Men ett annat ljud följer mig, ett väldigt lättigenkännligt ljud. Det är en korp som tydligen bestämt sig för att hålla ett öga på mig en stund och följa med. Den är så högt uppe att jag inte kan se den. Vi stannar då och då för att ta in det sceneri som vi är på väg ner i. Himmel, så vackert här är! Jag känner mig utsläppt, förnyad, berusad, förtjust, glad och en hel massa annat…..!!

Värmen ok så varför inte prova ett nytt avslut? Några småvägar och stigar som jag funderat över en tid. Sagt och gjort! Men det blir inte riktigt som jag tänkt mig. Här behövs vandringsbyxor. Ger man sig ut på alltför små stigar i shorts river man sönder benen. Det är troligen en anledning till att herdar alltid har stövlar så de kan gå rakt ut i naturen var som helst. Jag fick i alla fall en del klart för mig så i vinter ska jag kryssa runt här lite. Det behövs inte stor förflyttning i sidled eller höjdled för att invanda miljöer ska se annorlunda ut! Som att nyupptäcka landskapet.

Jag håller inte koll på tiden när jag vandrar, det skulle liksom helt förstöra det där med att koppla bort allting och bara ta in naturen. Har lovat mig själv att ta taxi hem när jag kommer ner till byn, inte gå hem till sta’n. Det är det för varmt för. Så visst är det bra tajmat med 11:53 vid byns busshållplats där bussen enligt tidtabellen ska avgå 12:00? Nu gjorde den inte det för den var försenad, men det är en annan historia.

Jag har lagt ut foton från de senaste dagarna på min flickr-sida. De kan du njuta av ikväll – själv ska jag gå ut och äta nå’t gott! Ska bara vila en liten stund till i soffan….

Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med mig som vandringsledare kan du koppla av och släppa loss tankarna samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!

 

Mat, minne och mums

Nu är vädret alldeles knasigt! Igår natt fick AC:n gå hela natten. I natt fick jag lägga över mig ett lakan. Ostadigt väder på väg, t o m regn är utlovat, så det är väl därför det kommit lite kyligare luft.

Många är, med rätta, fascinerade över frukt och grönsaker här nere. Tro inte att det är samma kvalité hela tiden! Här känner jag av säsonger precis som jag gjorde som barn. Se’n fanns ju plötsligen allt tillgängligt hela året. Jag tycker det är lite synd. Det är som om vi fjärmar oss så mycket som möjligt från natur och miljö.
Vi som bor i växthusområde är lite bortskämda med en del grönsaker året om med hög kvalité. Aprikoser är ett exempel på en frukt med kort säsong. Avokado är som allra bäst nu. Persikor, nektariner mm finns det gott om hela sommaren.
Det som för tillfället inte är någon höjdare här är apelsiner. De är små, lite småsura och håller bara några dagar. Dessutom är de fläckiga och fula, men det har ingen större betydelse. Undrar om det beror på att det varit så torrt och varmt i år. Jag dricker färskpressad apelsinjuice varje morgon så jag ”följer med” apelsinerna under året. Nu får det bli juice i förpackning ett tag. Inte gott och inte lika nyttigt.

Jag var ute och åt i torsdags kväll och då slog mig en tanke. Tänk dig Medelhavet i augusti. De flesta är lediga, många turister i rörelse. Det blir kväll. Hur många grönsaker blandas i sallader, hur många potatisar skalas, hur många liter yoghurtblandningar rörs ihop (heter tzatsiski i Grekland, men finns i flera länder), hur många köttspett sätts ihop, hur mycket kött och fisk grillas, hur många paella och pasta tillagas? Hur mycket öl, vin, vatten, drinkar och lokal sprit hälls ner i törstiga strupar? Det måste vara otroliga mängder med mat och dryck varje kväll! Nästan så man tappar matlusten….

I förra veckan var det lite stohej nere i gränden, polisen var här vid två tillfällen. Inget allvarligt, tror jag, men det är en så’n situation då jag önskar att jag kommit lite längre i min grekiska. Det var likadant ifjol när jag låg på sjukhuset efter bilolyckan. När det händer saker som på något sätt känns lite otrygga eller osäkra tror jag att den önskan finns hos de flesta. Vi vill gärna förstå vad som händer omkring oss.

Nu har jag fått i mig vin och mezedes tillsammans med engelska, fransos och greker. Huvudpersoner var ett svenskt par, Jan-Erik och Ylva, ett så’nt där pensionerat par som delar sin tid mellan Kreta och Sverige. De kom i förrgår, såg väldigt pigga och fräscha ut medan vi andra visserligen har lite mer färg, men är trötta och slitna av värmen. Härligt att de är tillbaka, de har många år på nacken på Kreta. Och jag fick en kasse så ikväll blir det fest i spiti Ia! Jag har tagit upp halvmörkt bröd från frysen, ska koka ägg och potatis för att njuta av löksill! Till efterrätt blir det ett Lindts choklad. I kassen fanns också kanelgifflar som åkt in i frysen för att tas med på vandring till fika. Den här da’n kan inte bli bättre!!

En av grekerna kände igen mig, sa att han träffat mig tidigare. Jag kom lite senare på i vilket sammanhang, men oftast får jag hjärnsläpp när folk säger så. Det hände också på Harrys födelsedagskalas. Jag har ju några år här i Ierapetra under olika faser i livet (sedan 1987…) så jag blir lite nervös när någon säger så. Oftast skämtar jag bara bort det, men ibland frågar jag varför de minns mig, ”did I do something good or something bad?”
Kretensare är dåliga på namn, men har ett otroligt minne när det gäller ansikten. Det betyder att man kan inte utgå ifrån att ”jag känner igen dig” är nå’n sorts artig fras utan det är troligen helt rätt.

Nu tänker jag krypa ner i soffan med en film för nu är det helg! Frid och ro!

20150923_104849kopia2-585x789Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med mig som vandringsledare kan du koppla av och släppa loss tankarna samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!
Välkommen! 

Hetare, eltankar, utemiddag och några nyheter

Ja, temperaturen fortsätter att krypa uppåt, denna veckan mot 40 gr. Vi som bor vid kusten har det lite svalare och lite vind, blir det för häftigt kan man göra så här:

Svalka i lejonfontänen i Iraklio (bild: neagriti.gr)

Svalka i lejonfontänen i Iraklio (bild: neagriti.gr)

Vad får jag för ryck en så’n här dag? Jo, strykning! Väldigt passande sysselsättning. Hm. Det gick dock ganska snabbt, det är ju så idag att alla material är så bra att det handlar mer om att släta till än stryka. Så började tankarna vandra kring el. Om materialen gjordes ännu bättre kanske vi kunde skippa strykjärn helt, då skulle en elförbrukningskälla försvinna. Jag såg reklam för eldriven (eller om det var batteridriven) fotfil. Det finns redan eltandborste – när ska vi få eltvätt? Och sedan snubblade jag över en ny resväska som heter Modobag, laddningsbar. Man kan åka runt på den på flygplatsen för vi vet ju alla hur tröttande det är att gå med resväska på hjul. Se’n iväg till gym för att gå eller löpa på löpband som är eldrivet, vi måste röra på oss. Förlåt!? Vad håller vi på med?
Ibland hör man ursäkten att ”den går inte på el utan på batteri”. Som laddas hur? Som framställs hur? Jag läste att litium finns bara på 1 eller 2 platser på jorden, det är därför det är relativt dyrt.
Alltså! Tänker vi inte lite galet när det gäller el och batterier och miljö och oss själva?

Igår kväll var jag sugen på pizza, gick till årets nya restaurang på ”turistdelen” av strandpromenaden. Jag är sällan på den delen, strandpromenaden i Ierapetra är väldigt lång, uppdelad i avdelningar och ”turistdelen” är inte mitt förstaval. Vid ett bord låg en katt med sina fyra källingar, jag satte mig vid ett annat bord för att inte störa. Givetvis blev jag adopterad av hela kattfamiljen! Normalt sett ger jag inte mat till katter eftersom jag vet att många tavernaägare inte tycker om det och jag förstår deras skäl. Igår hade jag lite svårt att låta bli så några pizzakanter föll ner från bordet.
Plötsligen var måltidsstunden inte så trevlig längre. Jag förstår att barn blir hänförda över de små liven och vill komma så nära som möjligt, men ni vuxna – skärp er! Det är inte ok att ni nästan är uppe på mitt bord och hojtar över mitt huvud. Det är inte ok att ni kryper runt och tar foto under mitt bord. Och djur är inte förströelse eller lek för era barn och inte heller barnvakter.
För övrigt finns det matställen i sta’n som har mer prisvärd pizza, men vinet var jättegott.

Det finns ett äldre grekiskt par i Ierapetra som jag såg ofta på olika tavernor och till slut berättade nå’n att de bestämt sig för att ha det gott på äldre da’r så de går ut och äter de flesta kvällar i veckan. Det är så härligt, tycker jag! Ibland sitter de bredvid varandra vid bordet, alldeles tysta, slänger då och då en blick på tv:n. Någon gång har det varit väldiga diskussioner om vilket bord eller vilken mat de skulle välja. Ibland, som igår, pratar de nästan hela tiden. Det är nästan som om vi alla sitter i deras vardagsrum! Igår valde de ett bord vid kanten nära havet där belysningen är dämpad. Det fanns lite romantik i luften, tyckte jag.

Jag mottog min andra kasse fikon igår som jag idag ska leverera vidare. Blir det som ifjol så kommer det två kassar till…..

För övrigt på Kreta

Bilolyckor, familjebråk och brand (på Messara-slätten, ungefär mitt på sydkusten) som vanligt ungefär.
– Blir det en torr höst så blir det problem med vattentillgång. Därför har man börjat titta på lite olika lösningar som t ex avsaltat havsvatten. Bra att man är förutseende, men vi håller tummarna för regn i höst och snö i vinter.
– Många greker, speciellt utbildade unga, har lämnat Grekland sedan 2008. Och många lämnar landsbygden. Men det finns ljus i mörkret! 25-åriga Irini lämnade sin by uppe vid Lasithiplatån för att studera och skapa sig ett annat liv. Hon fick inget jobb efter utbildning, återvände till hembyn och är nu inne på sitt tredje år som odlare av kryddor och örter som hon säljer vidare. Viktigt arbete för många örter och kryddor är på väg att försvinna på Kreta.
– Ett kloster utanför Hersonissos är åter öppnat efter att ha varit stängt i många år. Några entusiaster har samlat ihop pengar och man har renoverat osv. Nu kan vi få njuta av gamla, gamla fresker och ikoner!
– Malia rustar för årets skärseld. Skvallertidningen Daily Star i England har publicerat video från unga britters supande och orgier. Fler poliser och tjänstemän är sammankallade och ska jobba nu i högsäsongens peak och utfärda böter. Några år har engelsk polis förstärkt under högsäsong (bra användning av skattemedel!), jag vet inte om det är så i år. Både Malia och Hersonissos har försökt rensa internet från en del videos, men kan inte komma åt alla. Det handlar så klart om områdets rykte. Stackars människor, jag undrar om de som kan fly fältet gör det.
– En ny Suezkanal har öppnats och det möjliggjorde för Pterios miles att ta sig från Röda havet till Medelhavet. Cypern och Turkiet har rapporterat observationer och häromdagen fick en fiskare i Makrigialos (öster om Ierapetra) en så’n här fisk i sitt nät. Den har väldigt giftiga taggar. Vi får hoppas att den hittar hem igen!
– Bönderna var lite upprörda i vintras över skatter och nytt försäkringssystem, bl a blockerade de vägar och tullstationer. Nu verkar det som om de skapat ett parti som heter Akkel, men jag förstår inte riktigt poängen. Det är bara lantbrukare, odlare o likn som får bli medlemmar så för mig liknar det mer en intresseorganisation eller fackförening eller yrkesförbund. Det låter som ett slutet sällskap, undrar om någon annan ska få rösta på dom?

Nu tackar jag för mig! Ska sätta på mig tänkarhatten och försöka kläcka någon middagsidé, men det kommar att gå trögt. Och svetten rinner. Imorgon får det bli utflykt till en av favoritstränderna!

VANDRA PÅ KRETA!
Kickstarta hösten eller ta en paus!
Njut av landskap och natur, låt tankarna flyga, vila och få energi!

Mer information på  hemsidan http://inspirewiz.com
Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!

Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!