Etikettarkiv: fåglar

På gång igen!

I torsdags hade vår lärare i grekiska det tufft med två sega festprissar – kan man ha värre elever? Då presenterar han en ny verbgrupp! Jag övervägde genast allvarligt att flytta till Frankrike. Vackert land, god mat och ett smärtsamt vackert språk som jag kan lite så det skulle gå att bygga vidare. På något sätt tog vi oss alla tre igenom 60 minuter.

Efter tre dagar med grått väder, enstaka regnskurar och torsdag eftermiddag stormbyar grydde en enastående vacker fredag. Jag gav mig iväg på halvdagsvandring i ett område där jag inte vandrar så ofta. Där är väldigt torrt vilket ger ett speciellt landskap som nästan liknar ett månlandskap, men jag vill ha lite mer natur. Men omväxling förnöjer!
(klicka på foton för större storlek)

Startade vid havet med de torra bergssluttningarna på andra sidan. Solen lekte i vattnet och då går det inte att låta bli att dra på smilbanden. Vandrade genom Tertsa som var lugn och stilla. Ingen vind vilket gjorde det svettigt uppför, men samtidigt rofyllt efter torsdagens vinande.

 

 

 

 

Upp i bergen och efter en stund fick jag se höstfärger i växtligheten. Trodde jag. Kom närmare och upptäckte att det var olivträd som höll på att vissna. Såg sedan flera under vandringen och t o m pinjeträd som börjat ge upp. När de som är så acklimatiserade till detta torra område vissnar så förstår man att det är krisigt torrt i år.

 

Turistsäsongen är inte slut, men den sjunger på sista versen. Vid denna tiden känns det alltid som om Kreta drar en djup suck, sträcker på sig som en katt och skakar sakta bort sommarens hetta. Nu lever hela ön och inte bara stränderna, nu tar naturen ett djupt andetag för att sätta igång igen efter sommarvilan, den vill bara ha lite mer regn. Det är som om ön träder fram igen efter att ha dragit sig undan en tid.

Fåglar pilade runt i luften. Jag passerade ett Johannesbrödsträd. De blommar nu, men blommorna syns nästan inte utan man måste gå riktigt nära. Däremot kan man inte missa flygsurrssonaten! Alla flygfän var samlade och drack begärligt. Det kändes som om de skulle kunna lyfta hela trädet.

En gul, tålig blomma lyste upp längs med vägen och en underbart skir och vacker blå fjäril krumbuktade sig i luften framför mig.

 

 

Så kom jag upp till byn Gdochia, en by som inte vunnit mitt hjärta. Det var som vanligt tyst och dött. Inga röster, inga motorljud, ingenting. Nästan spökligt. Får en känsla av att människorna övergett byn, men lämnat hundar och katter kvar. Jag svängde runt en hörna, men vände snabbt igen. Jag kände inte för att passera två stora hundar på en balkong utan räcke på första våningen! Letade mig ner till gamla byn och där fanns några livstecken. En man slipade en båt och en annan hälsade innan han gick iväg med målardunkar. Jag tog paus vid kyrkan Agioi Deka.

Medan jag pausar kan jag berätta att kyrkan Agioi Deka är värd att besöka. Den har en imponerande ljuskrona som nog inte är större än de man får se i riktigt stora kyrkor, men här blir den enorm. Och jag undrar varje gång hur kyrkan kan hålla den uppe! En annan sak som jag tycker om är ikonostasen. De kan vara vackra, mörka, trista, ljusa, utsirade, enkla, smyckade, nya och gamla. Denna ikonostasen gör mig glad! Den är så färgrik att den fyller hela kyrkan med glädje och skratt. Samtidigt så är kyrkan tillägnad de tio martyrerna från Kreta som avrättades 250 e Kr av romarna. Och tyskarna låste 1943 in byinvånare här innan en del av dem sköts. Känns då ikonostatsen malplacerad, osmaklig? Nej, inte alls. Jag tror att det är så allt måste vara, inte minst livet. Det ska till någon sorts balans mellan det som är mörkt och det som är ljust.

En rolig detalj: i december 2014 fotograferade jag delar av ett gammalt hus, en ruin, bredvid kyrkan. Det är nu renoverat i den gamla kretensiska stenhusstilen. Jag hoppas att de inte plockat bort alla de gamla detaljerna som det vackra valvet och den ovanligt stiliga porten:

Renoverat (oktober 2018).

Så lämnade jag byn för att styra kosan mot kusten igen. Utsikten ut mot havet med Chrissi-ön är oändlig och vacker. Den lilla ön får snart vila efter alla turistbesök. Solen stod nu så högt att havet inte var blått utan ett enda stort solglitter.
Vägen går längs en ”halvravin”, dvs det är brant men jag tror inte att den stämmer in på definitionen av en ravin. Landskapet är fullt av skrevor och veck, toppar som är spetsiga och påminner om sockertoppar. En svag vind fläktade skönt för nu värmde solen. Det är kyligt om nätterna, men dagarna är fortfarande varma och go’a. Mötte en lösspringande hund! Jag vet inte vem som blev mest förbluffad – han eller jag. Unghundar och någon liten hund har jag mött tidigare, men då i närheten av skjul eller hus. Den här kom från ingenstans och verkade vara på väg upp till Gdochia. Lite senare mötte jag två vandrare så nu har jag mött 17 vandrare på 5 år. Det är inte någon större trängsel här nere!

Framme vid bilen kunde jag konstatera att det blev en halvdagsvandring på fyra timmar, foten höll och jag var sugen på mer vandring – precis som det ska vara! Jag slogs av en tanke: Lambros taverna i Tertsa ska snart stänga, jag äter lunch där! Och en god lunch blev det eller vad sägs om grillad färsk bläckfisk med sallad. Och nybakt bröd doppat i olja med mycket salt. Pricken över i!

Imorgon är det Ochi-dagen som ska firas med parad, orkester, flaggor osv. Festligt med mycket folk på sta’n!

Ha en skön söndag!

PS. Fler foton på min flickr-sida!

PPS. Nej, jag har inte hittat tvättklämmorna så i nästa vecka ska det inhandlas nya!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Säsongen har börjat!

Då var det dags att starta upp vandringssäsongen! Igår halv sju på morgonen lämnade jag hemmet för första vandringen. När har jag startat de andra åren? Jo, det visade sig vara ganska lika: 10 sept 2014, 9 sept 2015, 2 sept 2016 och alltså 7 sept 2017.
Hade medvetet valt en dag med utlovad vind och som vanligt min ”Korsa Kreta”-vandring eftersom jag då är nära civilisationen och kan avbryta snabbt och enkelt om värmen blir för svår.

På väg ut genom en morgontyst och halvskum stad hörde jag ett väldigt fågelkvitter. Det tog en stund innan jag kom på varför. Det är dags för den årliga flyttfågelskonferensen! De börjar samlas så snart ser det ut så här (foto från 2016):

Tyst och stilla i olivlundarna och i första byn. En åsna hälsade god morgon med sitt karakteristiska läte. En vespa skar sönder tystnaden när den rundade ett hörn, föraren hade varit i lilla bybutiken och köpt dagsfärskt bröd.

Frukost vid kapell med utsikt över sta’n, slätten och Dikti-bergen. Solen steg över bergen och snart badade hela Ierapetra i solljus. Vackert när bergssidorna går från mörker till ljus. Mellanläget är nästan gyllene.

Den krånglande kameran har nästan helt lämnat in, men ny är beställd. Finns inte så mycket att fotografera vid denna årstiden. Naturen är inte till sin fördel under högsommaren. Den är nu alldeles dammig och gräs och mindre buskar är bruna.

Vi behöver ett eller två regn som spolar rent och väcker till liv. Synd att så många reser hit i juli-augusti och inte får se hur vacker den här ön egentligen är.

Tankarna gav sig ut på egna äventyr och jag upptäckte att jag gick och tänkte på olika människotyper, närmare bestämt olika chefer jag haft. Jag stängde den luckan efter ett tag. Riktade om från inåtläge till utåtläge för att ta in och njuta av landskapet. Bergen. Olivlundarna. Himlen. Havet. Rovfågel i skyn, ödla i gräset. Och allt det andra. Bara lät allt skölja in.

Benen var lite tröga efter tiden och vandringarna i Skåne. Jag kunde riktigt känna hur de var förvirrade i början för att mot slutet ha accepterat att jaha, nu är vi hemma igen. Vinden var lagom, den svalkade. Friskt och skönt under förmiddagen. Solen gav mer och mer värme och framåt lunchtid kändes den. Utan vinden hade det inte varit behagligt. När värmen steg började cikad-hannarna locka på honorna. Ingen insekt kan få fram starkare ljud än cikadorna och de gör det med ett ljudverktyg på kroppen. Det är ett mycket starkt ljud och efter ett tag ganska irriterande. Man kommer liksom inte undan och det är samma volym hela tiden.

Avslut med lunch på nordkusten. Tavernaägarinnan var så nöjd med augusti som varit hennes bästa på flera år. ”It was crazy!”. Nu var hon så klart trött, men det gjorde ingenting för jag hade inte bråttom.

Nästan två timmars väntetid på buss? Nja, jag kände inte för det, det fick bli taxi. Vilken färd! Händerna var mer i luften än på ratten. Jag fick mig till livs vad som ligger bakom Brexit (det är familjen Rotschild eftersom de styr allt och alla i hela världen), att Thomas Cook köpt upp alla resebolag i Europa och de ska nu flytta allt till London samt lite andra överraskande nyheter. Efter en stund kom vi ikapp en polisbil som låg bakom en annan bil och då blev det plötsligen rena bilskolekörningen från min taxichaufför. Kanske inte alldeles osökt dök ”ögontjänare” upp i min skalle…

Kom hem, packade upp, bytte kläder, masade mig ut igen, sänkte ner den trötta och mätta kroppen i en solstol under parasoll – inte helt fel viloplats (ja, ja, inte i den betydelsen, jag lever än).

Inte riktigt samma känsla av ”härligt! igång igen!!” som andra år, men det beror på att jag inte haft någon vandringsuppehåll i sommar. Men ändå en härlig känsla av hemtamt och igenkänning. Och i luften ligger löften om alla vandringar som väntar framöver på min vackra ö!

En annan säsong har också börjat: det ortodoxa fasta kyrkoåret den 1 sept. Det har varit mycket ringande i kyrkklockor och idag var det gudstjänst lite varstans eftersom det är Marias födelsedag.
Men den ortodoxa kyrkan gör ju inget enkelt så de har givetvis två kyrkoår. Det rörliga kyrkoåret börjar vid påsk, men det fördjupar vi oss inte i just nu. Jag vet faktiskt inte riktigt varför jag nämnde det, men nu vet du i alla fall.

Helgen ska bli vindstilla så det blir varmt. Parasollskuggan på stranden kallar!
Ha en skön helg!

Finns några foton på min flickr-sida!
Hus ute till försäljning, bl a på hemnet! Intresserad? Sprid gärna!
Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!


Vandra med mig på Kreta!

Inga sådana här övningar utan du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor. Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

Vita små moln på ljusblå himmel – vacker fredag

För några dagar sedan kändes det som om jag hade en livskris på gång, men det går ju inte när det är över 35 grader varmt, jag la det på hyllan utan problem så det var nog inte så allvarligt. Antagligen bara lite trötthet parat med rastlöshet. Eller nå’t. Det kan ju inte vara roligt jämt.

Kris är det på annat håll i staden. Starar (tror jag att det är) samlas vid denna tiden och sitter i tusental på ledningarna i centrala sta’n, gata upp och gata ner. Jag vet inte var de kommer ifrån eller vart de är på väg. De som parkerar sina bilar längs med gatorna har inte roliga morgnar, inbillar mig att det är bättre att skrapa is än fågelträck. Krisen är följande: tänk dig en stor idrottsplats el likn med sittplatser för 10 000 personer, ta bort tre fjärdedelar av sittplatserna men släpp in lika många personer. Lite krisigt, eller hur? Sedan förra ”starsamlingen” ifjol har sta’n grävt ner elledningar och arbetet fortsätter i höst. När jag gick upp i sta’n en kväll så var det fullsatt på befintliga ledningar och mängder av fåglar som kretsade runt i luften. Nästa år blir det väl kalabalik. Eller som i Hitchcooks ”Fåglarna”. Vi får helt enkelt stanna inomhus en månad!

Lugna dagar i värmen. En liten stadspromenix, parasollskugga två eftermiddagar och dålig sömn. Fläktat gott vid havskanten, vi har inte så’n där fin sand på stranden så vinden är en ren njutning. Nu kl halv sex är det fortfarande över 30 grader. men fr o m imorgon ska det blåsa som attan över helgen! Ska bli så skönt!! Kan nog bli en morgonrunda imorgon. Börjar känna mig lat och pösig och utan energi.

Efter förra blogginlägget fick jag en del tips om fikon och även erbjudanden om att ta hand om dom, men de hittade ett nytt hem igår. Och min hyresvärd har meddelat att fikonen är slut. Det tackar min kropp för. Hur gott det än är med färska fikon så kan det bli för mycket.

Om det varit lugnt och ro i min lilla värld så har det hänt och händer desto mer i den lite större världen. Jag tänker på att Tsipras avgått (kort del av hans tal finns här). Tipset var att först förtroendeomröstning, därefter Syrizas partikongress och se’n nyval. Men så blev det inte. Min tanke igår var att hur ska väljarna kunna rösta när det inte vet hur Syriza ser ut, dvs hur blir det med ”utbrytargruppen”. Frågan är varför de går direkt till val. Kanske en förlorad förtroendeomröstning inte är det bästa att ha i bagaget i ett nyval. Kanske sprickan var mycket större än vi utanför partiet har anat så det var ingen idé att invänta kongressen.
Jag behövde inte fundera så länge för idag kom meddelande att gruppen på 25 personer bildat ett ny parti som heter Popular Unity (jag vet inte vad det blir på svenska). De ska gå till val på att bl a erbjuda ett ”realistiskt alternativ” till avtalet om tredje stödlånet. Det ”realistiska” är tydligen att avbryta stödlån, skriva ner skulden och lämna eurozonen med en ”plan”. Det är inte utan att man blir lite trött.
Nu blir det mycket spekulerande fram till valet den 20 september. Utspel och tårtkastning, löften och tjuvnyp. Jag kommer bara att hålla ett halvt öga på surret. Återkommer om jag tycker att det händer något intressant.

Två andra nyheter som jag reagerat på och funderat över:

Jag tittar ibland på tv-programmen om engelsmän som letar hus både i UK och inom EU. Kul att se olika hus, men framför allt tycker jag att det är en form av reseprogram. Det har en tid pratats om att England ska rösta om utträde ur EU. Om England ska lämna EU uppstår ett intressant fenomen. I ett slag blir engelsmän som flyttat utomlands inom EU illegala invandrare! Hur ska individerna lösa det? Och de länder de bor i? theguardian.com har en artikel där de bl a intervjuat i Sverige, den finns här.
Det finns en liten smårolig språklig vinkel på detta också. Engelsmän kallar sig ofta ”expats” som på något sätt skiljer sig från ”immigrants”. Betyder ett utträde att ”expats” blir ”immigrants”?

Och den andra nyheten handlar om flyktingar. Igår läste jag på nätet att en tjänsteman som tar emot flyktingar på någon av de grekiska öarna lyckats göra två bröder, 19 och 25 år gamla, något äldre och inte längre bröder. Åldern var nog det som mest stack i ögonen: 110 år. Vardera. Jag kan förstå att det är rörigt och tröttande och svårt och stökigt, men hur i hela fridens namn kan man få en 19-åring till 100 år? En 25-åring till 110 år?
De som har felaktiga transitpapper tillåts inte fortsätta sin resa när de väl kommer till grekiska fastlandet utan fastnar i rättsväsendet. Domstolar i Thessaloniki har fullt upp med dessa papper som man menar är slarv vid mottagandet. Det har också kommit fram att långt ifrån alla får lämna fingeravtryck vilket alla ska göra enligt internationella regler så man kan identifiera personerna. (artikeln finns här)
Stor belastning bäddar för misstag, slarv får inte förekomma. Men det är bra att det kommer fram för det är allvarligt ur rättshänseende. Och om vi inte efterlever avtal, regler, överenskommelser kring människor i nöd – var står vi då och vad ska vi rätta oss efter?