Kategoriarkiv: Inlägg 2019

Boktips

Idag har jag varit ute på heldagstur med vandring på Lasithi-platån. En tidsresa, men mer om det i blogginlägg i början av nästa vecka!

Så här inför helgen passar det väl bra med några boktips! Jag läser väldigt mycket, framför allt deckare. Jag undrar om korrekturläsare är ett sällsynt eller utdöende släkte? Många böcker skulle må bra av att gås igenom, speciellt översatta böcker där det då och då blir meningsbyggnad som liknar Goggle translate. Och jag kan inte hjäpa att jag blir förvirrad och irriterad över sakfel som t ex när en person plötsligen fått ett annat namn (från den döda huvudpersonen…) på några sidor och sedan återigen har det första namnet.

Jag har skapat en sida som heter Boktips (så kreativt…) som ligger under TTT – Tips Till Turist uppe i menyraden. Där finns bara böcker med anknytning till Kreta och Grekland och den uppdateras när jag läst någon ny bok.

Mikis Theodorakis (Jacques Coubard)
Som jag tidigare berättat vill jag lära mig mer om Greklands moderna historia och började med att läsa Theodorakis egen dagbok från juntatiden (min recension finns här). Denna biografin sträcker sig från Theodorakis barndom till flykten till Paris 1970. Boken ger en bra genomgång av olika samhällshändelser under perioden och jag blev nyfiken att gräva vidare. Många namn far omkring i boken, jag nöjde mig efter ett tag att hålla reda på de som återkom. Och en del namn ger återkoppling till nuet, t ex figurerar Mitsotakis* far. Allt och alla hänger ihop i Grekland.
Jag tyckte boken var svår att läsa eftersom man hela tiden fick värja sig mot två saker. J Coubard är själv vänsterorienterad och det färgar givetvis hans sätt att beskriva alla parter och händelser. Han är också en stor beundrare av Theodorakis som skildras ensidigt och nästan övermänskligt perfekt. En nyhet för mig var Sveriges roll i Theodorakis s k ”flykt” 1970!
*nuvarande partiledare för Ny Demokrati

Då lämnar vi Grekland och beger oss till min hemtrakt: Skåne! Här kommer två skånska författare (lugn, de går att läsa för de skriver på svenska…):

En helt vanlig familj (Mattias Edvardsson)
Handlingen utspelar sig i Lund med omnejd. En helt vanlig familj befinner sig plötsligen i en mardröm. Dottern blir häktad för mord och kvar står två förvirrade föräldrar – en präst och en advokat. Hur väl känner vi varandra? Hur långt är vi beredda att gå för att skydda vår familj? Och skyddar vi familjen eller skyddar vi egentligen oss själva? Och hur ska det här sluta, blir dottern dömd?
En spännande bok som samtidigt ger upphov till flera funderingar och tankar.

 

Så länge min bror andas (Set Mattsson)
Thriller om danska judars flykt till Sverige – kan det var läsvärt, tänkte jag. Men jag gav den en chans och det är jag glad för! Den visade sig vara svår att lägga ifrån sig. Så bra skrivet om judarnas situation i Köpenhamn under ockupationen och här finns också motståndsrörelsen, medlöparna, de goda tyskarna och de andra tyskarna. Inget är enkelt, tillvaron består av flera olika delar. Det finns bra och dåliga människor på båda sidor, ja t o m inom varje person. Några av karaktärerna bygger på människor som existerade. Väldigt tidstrogen vilket är intressant bara det. Spännande, informativ och tankeväckande.

Vänförfrågan (Laura Marshall)
Hur skulle du reagera om du fick en vänförfrågan på facebook från någon som du tror är död? Eller ja, i alla fall varit försvunnen i över 25 år då avgångsklasserna hade avslutningsfest. Nyfikenheten tar överhanden för Louise som med ett klick förvandlar sitt liv till en mardröm. Jag var först tveksam eftersom boken jämförs med Kvinnan på tåget som jag tyckte var erbarmligt tråkig, men det här är ett thrillerdrama som gör att man glömmer disken och handla kan man göra imorgon….

 

En främling i mitt hus (Shari Lapena)
Detta är uppföljaren till den kanadensiska författarens debutroman På andra sidan väggen. Debuten var ruskigt bra och denna är bättre. Karen vaknar upp på sjukhus och får veta att hon krockat i en skum del av New York. Hon eller hennes man har ingen aning om varför hon var där och polisen ställer frågor som hon inte kan svara på. När hon äntligen får komma hem är det något som inte stämmer. Det finns tecken på att någon varit inne i huset… Mystik och spänning i en utsökt mix!

Det var allt för denna gången! Ha en skön helg!

PS. Tidigare inlägg med boktips hittar du om du i sökfältet skriver in boktips!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt om du vid bokning uppger att du läser bloggen (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Väder, arbete, säsong, foto och lite annat

Fint vårväder idag efter en blåsig helg. I fredags fick nordvästra Kreta en riktig snyting – igen. Jag känner verkligen med dem där borta med raserade broar och vägar och annat elände. Som grädde på moset har de idag haft en jordbävning mellan de smala halvöarna som sticker ut väster om Chania och den var på 4,2, på 8 km djup och inte långt från land. Väldigt glad att jag bor i sydost med sina för- och nackdelar, för tillfället bara fördelar. Var och en får sitt, men det kan vara i någorlunda rimliga doser.

Idag gav jag mig ut på arbete. Mina flyers (infoblad på hotell) kan inte längre beställas via nätet så det var dags att leta upp något lokalt tryckeri. Lite, lite dyrare, men vilken service! Vill du ha dem imorgon, undrade killen. Nej, nej, det räcker med fredag, tyckte jag. Hoppas de blir bra!

Se’n gav Panda och jag oss upp i bergen för att kontrollera några delsträckor. Om någon fick syn på mig så trodde de nog att jag var vilse eller bara snurrig. Av fyra möjliga delsträckor fungerade två riktigt bra. Och delsträckan på mitten av vandringen blev också bra. I nästa vecka ska jag vandra hela och sedan läggs den in på vandringslagret.
På hemvägen körde jag in till en by där jag haft problem som jag framfört till byn och de har varit hos kommunen. Traskade runt och det verkar som om problemet är löst. Väldigt bra! Annars hade jag fått göra en stor och genomgripande ändring inte skulle bli så bra som nuvarande.

På tal om vandringslagret så är det med delade känslor jag letar nya vandringar. I år väntar ett mellanår, en inte så bra säsong. Jag har färre frågor som gått till bokning än vanligt. Har fått veta av andra som ordnar olika veckoresor o likn att bokningar i år är lägre än vanligt. Av de större reseföretagen har en dragit ner på sina resor, en annan signalerar nedgång i antal bokningar med 25 % eller mer. Och det är Medelhavet som får ta den största smällen. I intervjuer har fler svenskar än vanligt sagt att de planerar att semestra i Sverige i år. Och det är ju roligt – man måste inte resa iväg för att ha en bra och fin semester.

Men för oss småföretagare, tavernaägare osv är det inte så kul. Varför blir det så här? Ja, förutom restrender som är svåra att få grepp om så nämns ”flygskammen”, flygkraschen i Etiopien och valutakursen. Som alternativ till flyget talar en del om tåg, men det verkar inte alldeles enkelt att sy ihop en resa mellan olika länder i Europa och dessutom tar det längre tid att resa med tåg än med flyg. Givetvis kan man se tågfärden som en del av resan, men det tar tid att ändra folks sätt att tänka och vanor. För öarna i Medelhavet så är det en olycklig utveckling eftersom båt inte är något bra alternativ, kanske det s k ”båtluffandet” också minskar i år. Båt lär vara lika dåligt eller värre för miljön än flyget. Det beror lite på vem man lyssnar på. Det svåra med miljöfrågor tycker jag är alla självutnämnda experter, det blir svårt att veta vad och vem man kan lita på.
På de fyra år jag hållt på har det inte sett så osäkert och skakigt ut som i år. Vi får hålla tummarna och utvärdera säsongen i oktober-november.

Till två andra saker! Vandring har den stora fördelen att det ger från- och avkoppling och om man kan släppa taget så får hjärnan tumla runt på egen hand. Tankar tar nya banor och hittar andra vindlingar. Många av mina bästa beslut har kommit till mig på vandring. Det hände igen i förra veckan! Något jag funderat över, stött och blött under vintern, bara kom. Ett stort beslut för mig och då är det viktigt att det verkligen ”sitter”. Och det gör det nu! Och det är så gott!

Den andra saken gör att jag är alldeles rusig! Jag har tidigare berättat om flickr-gruppen Fotosöndag som jag deltar i då och då. I söndags laddade jag upp ett foto som jag var väldigt nöjd med. Det var inte tekniskt eller exceptionellt på något sätt. Och det bara började rassla till! Jag har aldrig haft så många besök till min flickr-sida som från söndag fram till nu, aldrig så många som tittat på ett foto, aldrig så många ”fave” och finfina kommentarer! Och inbjudningar från sex olika grupper om att lägga till fotot! Fått många nya följare så nu är jag riktigt nervös. Kan jag leverera, jag som bara är en glad amatör med okomplicerad digitalkamera?
Jag kanske ska fundera på att byta inriktning på min firma.
(här är fotot)

Imorgon tänker jag mig att styra kosan mot Lasithi-platån för att se hur långt våren kommit där uppe och få mig lite plan vandring. Men kanske jag ändrar mig på morgonen – vem vet!?
Ha det gott!

PS. Mer om Fotosöndag i Inte linslus utan bländande avtryckare och Bra, dåligt, biltur, vandring och mer.

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt om du vid bokning uppger att du läser bloggen (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Turgumma, nationaldag, smällar. Och våren så klart!

Nu börjar det våras i sta’n också. Aktiviteten höjs då renoveringar går in i slutskedet, sista lagret färg ska strykas på, bord och stolar ses över. På turistsidan vaknar turistshopparna till liv och de stora hotellen som har kontrakt med resebolag ska börja öppna i början av april.

Turgumma

I fredags slockande hela Kreta pga en explosion i ett kraftverk i Iraklio. Brandkårer från olika delar av ön ryckte ut och nere hos oss hade vi el igen efter 2,5 timme. Troligen gjordes en provisorisk omkoppling för skador efter explosion och brand måste ta några dagar att reparera. Jag hade storstädning av balkonger, jalusier osv när jag upptäckte att jag inte hade tillräckligt med hushållspapper till fönsterputsningen. Alltså fick jag ge mig iväg till super market och sedan hem och göra klart. Det var inte förrän på kvällen som jag insåg vilken turgumma jag varit! Hade jag gått upp till super market 1 (en) timme senare hade jag suttit fast i strömlös hiss i 2,5 timme! Man ska vara tacksam för det som kommer i ens väg, men man kan också vara tacksam för det som tar en annan väg!

Nationaldagen

I måndags var det Greklands nationaldag som firas till minne av att Grekland 1821 utropade sig som självständiga från osmanska riket. Det mottogs inte med applåder utan ett 11-årigt självständighetskrig startade så officiellt blev landet självständigt och monarki 1832. Fast landets gränser såg inte riktigt ut då som de gör nu.
Det var lite osäkert med firandet för vi hade halv storm, men jag traskade upp till paradgatan. Och där var det soligt och bara lite vind! Gatans sträckning och vindriktningen sammanföll inte utan husen läade. Så kom då olika frivilligorganisationer, idrottsföreningar, hamnpolisen, skolorna osv marscherande med fanor och flaggor. Jag fick ungefär samma tankar som tidigare, men i år var några nya i skenet av att jag börjat dyka ner i Greklands moderna historia. Festligt och högtidligt var det i alla fall!

En liten twist: jag kommenterade till min språklärare att jag tyckte det var konstigt att det alltid (karneval, nationaldag, ochi-dagen osv) är samma polis som åker på uppgiften att gå fram och tillbaka som nå’n sorts sambandsperson. Han är smal och har kollegor som skulle må bra av att röra på sig, om man säger så. Min språklärare letade upp ett foto på sin mobil och visade mig och jag kunde peka ut vem jag menade. Då skrattade Manolis och sa: ”Ia, det är polischefen!”. Inte så konstigt att han håller ett öga på allt och alla. Man kan kanske ursäkta min okunskap med att det är ett gott tecken att inte känna till polisen alltför bra. Hm.

Smällar

Då och då får man sina smällar som liksom gör att livet stannar upp en stund eller att man hajar till i tankevimlet. I veckan tappade jag min kamera rakt ner i stenläggning. Jag slutade andas. Stod stilla och tittade på den ungefär som om jag trodde att den skulle ropa något till mig som t ex ”Aj, aj, aj!”. Lyfte långsamt upp den och började kontrollera den. Jodå, den gick att slå på. Jodå, den gick att ställa in. Jodå, den gick att ta foto med. Jodå, skärmen på baksidan var hel. DÅ började jag andas igen!

I tisdags var det dags att fylla på Panda. Jag har förstått att det är mycket diskussion i Sverige om bensinpris så här kommer en liten jämförelse. 1,595 euro/liter. På det ska man lägga att grekiska löner är betydligt lägre än svenska löner. Jag slutar inte att förvånas över att det körs så mycket bil här och att kollektivtrafiken är så dåligt utbyggd. För egen del började jag i tankarna gå igenom alla körningar sedan förra tankningen för att se vilka som varit onödiga. Och givetvis fundera över om jag ska behålla Panda, men kom fram till att vi kör en månad till. Det kostar också att gå till terapeut för att behandla allvarlig separationsångest….

Våren

Oj, vilken underbar vår vi har i år! Jag vandrade i tisdags och det kändes som om jag vadade i ett vårhav. Det havet har flera gröna nyanser, massor med blommor och en mängd insekter, fjärilar, bin och andra kreatur. Jag kontrollerade en sträcka som jag erbjuder kunder och tog en ny sträcka tillbaka till Panda. Möttes av aromatiska kryddofter! I år behöver man inte gå fram och ta i dem, de nästan stinker! Om två månader ungefär doftar de mest damm.
Det finns de som går på orkidéjakt och visst är de vackra, men jag är betydligt mer fascinerad av de små växter som knappt når över markytan. Där finns de roligaste kreationer, skiraste små skönheter och växter med ovanliga former. För att få del av den undre världen måste man sakta in, ibland stanna och sätta sig ner, vika undan grenar. Det är rogivande för både kropp och själ. Jag hoppas att orkidéjägare inte missar allt som pågår runt de rara plantorna.
Sex timmars gränslös och avkopplad njutning med fikapaus på kafenio i mitten – en dag att vara tacksam för.

Mycket nederbörd i vinter – här en ny liten ”sjö”!

Till sist

Idag skulle jag egentligen städa, men vi ska ha några dagar dåligt väder så jag ska passa på att vila mitt dåliga knä. Det var blivit lite överansträngt efter den kalla, passiva vintern så jag får låta våren fortsätta där ute och se till så att jag kan dyka ner i den igen i nästa vecka.
Ha en fridfull och skön helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt på bokningar gjorda under februari och mars (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Våren tuffar vidare

I söndags var det riktigt vårväder! Ovanligt mycket folk som inte kunde stå emot att ta en promenad, några hade varit i kyrkan. Och ”mina” gubbar på mitt frukostställe diskuterade livligt och spelade tavli som vanligt. Inte kunde man vara inomhus en så’n dag så jag och Panda tog kustvägen upp till Agios Nikolaos. Havet är aldrig så vackert som i mars då det de flesta dagar har en djup, mättad blå nyans som inte liknar något annat. Jag antar att den kommer av växlingen mellan vinter och vår, att luften är speciell.
I Agios Nikolaos stod det turistbussar, turister promenerade i sta’n, både enskilt och i grupper, och några turistshopar var öppna. Eftersom de pratade tyska så var de antingen tyska vinterturister som chartras till Kreta att shoppa (enligt framgångstrikt koncept i bl a Turkiet; det började här på Kreta förra vintern) eller de första turisterna för säsongen. Jag lutar åt det senare. Första charterplanet brukar komma vid denna tiden, det kommer till Iraklio och från Tyskland. Tyskarna är de som har längst säsong på Kreta (och skandinaverna kortast).
Jag promenerade runt lite i lugna Agios Nikolaos, fr o m maj och över sommaren åker jag inte dit för då är det alldeles för mycket folk och ”kommers”. God crepes och gott kaffe på Asteria, studerade folklivet en stund, sedan bar det hemåt.

Jag har haft två vandringsdagar. Våren fortsätter framåt med fågelkvitter, knoppar, nyutslagna blommor, olika nyanser på träd och buskar allt efter när de slår ut vilket gör bergssluttningarna vackert skiftande. Påminner nästan lite om höstens palett! Det verkar som om all nederbörd har gett växterna extra liv. Det finns ett överflöd av knoppar och plantor som jag sällan skådat. Killingar letade efter ansvarslösa, slarviga mödrar som traskat vidare utan sina telningar, några grodor (paddor?) förde ett förfärligt oväsen i en vattenbassäng, rovfåglarna såg nästan ut att njuta av att kunna ligga och segla, segla och segla i oändlighet. Grisar tillhör inte vanligheterna, men på ett ställe uppe i bergen kan de dyka upp. Vädret är bra för vandring. Det blir varmt på eftermiddagen, men då kommer svag, kylig vind och svalkar. Och de långa vandringsbyxorna är undanlagda i vinterskåpet!

Den ena dagen blev det en lång och jobbig vandring som jag tänkt använda till endagskunder, men den blev inte bra så den åker i papperskorgen. Den andra dagen blev en kort vandring på ganska platt område – en skön omväxling.

Efter den långa vandringen tog jag taxi tillbaka till sta’n och det blev också en tidsresa! Vi har trevliga taxichaufförer, men alla kan inte så mycket engelska. Det kunde den här mannen som jag åkt med tidigare. Denna gången undrade han när jag kom till Ierapetra första gången (vilket var 1987). Det visade sig att han då körde buss för en firma som hade kontrakt med bl a Vingresor och han körde utflykter och transit. Oj, vad vi satte igång att minnas hotell, personer osv! Plötsligt slog en tanke mig och jag berättade den för honom: Det kan ju faktiskt vara så att jag åkt med honom för sisådär 30 år sedan och nu satt vi i taxibil 2019. Ja, vem vet?
Jag känner mig så rotad i Ierapetra och det är en märklig känsla eftersom jag inte är född här, inte växt upp här eller haft mitt yrkesverksamma liv här (förrän nu några år på slutet). Vi människor är så sammansatta av minnen och vår historia, men till stor del formar vi den själva.
Ibland pratas det i resesammanhang om hur många länder man besökt, vilka städer man varit i osv, ibland nästan som om det är en tävling. Jag är en ”blandresenär” som tycker om att upptäcka nya platser. Men jag är också något som då och då ses över axeln eller nämns lite nedsättande: jag är en återvändare. Jag tycker om att upptäcka och lära känna en plats djupare. Var och en på sitt sätt!

Jag tog några blommor med till dig från mina två vandringar denna veckan! Översta raden är två av mina favoriter. Mimosa därför att den blommar så överdrivet mycket, den bjuder på riktigt överflöd. Och den andra för att den är så skir och graciös att jag bara vill kupa mina händer kring den som skydd. Den är så vacker att det nästan gör ont.
(klicka på fot för större format!)

Nu regnar det uppe i Dikti-bergen coh det hänger mörka moln över Thripti-bergen. På närmare håll ser jag min smutsiga balkong, men den tar jag imorgon!

Ha det gott!


Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt på bokningar gjorda under februari och mars (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Semesterdags – funderingar och tips

Vintern har just nu en dödsryckning, det blev kallare och ska regna, men det är typiskt mars och typiskt årstidsväxling. Karnevalen i söndags var en härlig fest på gator och torg i helt otroligt fint väder. Foton finns på min flickr-sida och här en video (den börjar efter borgmästarens välkomsttal):

Nu är vi i fastan och enligt strikta fasteregler fick man inte äta första dagen, dvs i måndags. Jag körde till Sitia och åt bl a en väldigt god bifteki. Men det är inte fastan jag tänkte blogga om idag utan semester. Jag är i den lustiga situationen att jag i vår är både turist och arrangör. Ett ben på var sida med andra ord. Det sätter igång en hel del tankar, först av allt vad är semester egentligen?

Själva ordet kommer från latin och betyder ”sex månader”. I det gamla Rom var den tid man kunde ha ett ämbete sex månader och därför används ordet ofta i andra språk för det som vi i svenskan kallar termin.
Synonymer: ledighet, ferie, vila, rekreation, lov, fritid, fridagar. Motsats: arbete.
Och den betydelse vi vanligen lägger i ordet: ledighet från arbete, t o m lagstadgad.

Då går mina funderingar så här att vi kan väl tänja lite på begreppet och säga att semester betyder avbrott i den vardagliga tillvaron. För visst kan vi alla behöva komma ifrån då och då? Med den definitionen har jag inte haft semester sedan 2011. Januari 2012 började min arbetslöshet och det kan jag lova att arbetslöshet är ingen semester. Så startade jag min firma och även om min far hade egen firma var jag oförberedd på känslan av att ständigt, ständigt vara ”i tjänst”. Inte kontrollerat e-post en dag – tänk om jag missat en förfrågan eller en bokning! Vad kan jag mer göra för att synas och höras? Har jag varit tillräckligt aktiv i sociala media? Hur blir jag mer ”säljande”? osv osv osv

Resa är bokad! Jag ser fram emot att byta miljö, allt jag ska uppleva, alla nya intryck. I maj åker jag sex (nästan sju) dagar till Rom. Det är mitt tredje besök i den eviga staden, jag har hittat ett boende som jag är väldigt nöjd med – läge, pris, stil, värdinna. Det tog lite tid att hitta det, jag förstår inte alla dessa hotell och B&B som är ”Boutique”. Ofta har de en anonym inredning som inte säger ett skvatt om var man befinner sig.

Jag delar upp en resa i tre delar där jag tycker om alla tre: innanunderefter. Innan är när man letar information, planerar, funderar. Alltså har börjat suga på karamellen. Under är själva resan som är intensiv med alla sinnen skärpta och öppna. Efter är när foton ska tittas på (förr gick man i otålig väntan på framkallningen), gås igenom, gallras och sorteras. Det är då man suger ut det sista av karamellen, men varje gång i framtiden när man tittar igenom foton kan man känna smaken….
Nu är jag igång med resans första del: innan. Jag har skummat resebloggar, men de jag hittat hittills skriver mest om de kända sevärdheterna. Jag önskar hitta lite mer personliga, okända saker som inte står i guideböcker eller på hemsida för turistbyrå (fast den är bra för att hitta vad som är aktuellt och på gång). Jag googlar som en tokig på alla möjliga kombinationer. Det är ju en stor stad packad med saker att uppleva så man måste begränsa sig.
Denna gång riktar jag främst in mig på parker (har hittat tre på gångavstånd!) och konst. Jag har funnit en konstblogg som ska utforskas ytterligare. Så snubblade jag över en guide på nätet som listar ”öppna platser”, de ska också vävas in. Utöver det blir det mycket strosa, fika och glo på folk, äta god mat och förhoppningsvis några tips från värdinnan på mitt B&B. I bakhuvudet lurar ett nytt besök på Forum Romanum, det blir man aldrig färdig med, men kanske det får vänta till nästa besök.

Det är inte så att jag har en lista över sådant jag ”ska hinna med”. Det som inte blir blir inte. Och annat dyker upp som man fångar i flykten.

Ett dopp i Fontana Di Trevi? Ja, varför inte! Lite Dolce Vita skadar inte – men var är Marcello?

Så är det det där med ”ledig”. Jag ska försöka koppla bort och av så mycket som möjligt, tror det blir ganska lätt i den miljön. Frågan om laptop ska med eller inte är fortfarande öppen. E-posten måste jag hålla ett öga på så det blir 97 % ledighet. Ungefär.

På sociala media börjar nu frågor om olika saker att dyka upp inför semesterresor. Många anger att de använder TripAdvisor och där har jag några synpunkter. Lita inte på alla omdömen du läser och tro inte att ”allt” på ett resmål finns på TripAdvisor. Det är inget skumt med arrangörer som inte finns där. Det kan vara ett medvetet val eftersom det kostar pengar för vissa verksamheter. Det kan vara att registrering inte blir godkänd och där befinner jag mig. Efter flera försök gav jag upp. Man kan nämligen inte kontakta TripAdvisor och få veta varför en registrering inte gått igenom.

Googla med fantasi, olika kombinationer och olika språk. Surfa runt med hjälp av länkar för en länk på en sida kan leda dig till något riktigt intressant. Sök andra tjänster som t ex GetYourGuide där du för en billig peng kan bli guidad av någon som bor på plats. Läs bloggar, jag söker t ex på ”rom blogg” och utifrån sökresultatet förfinar jag mitt sök.

”Men himmel så jobbigt och onödigt, jag ska ju vila, sola och njuta”, tänker du kanske. Avkoppling, vila, fritid osv kan ju också vara att göra något som skiljer sig från vardagen. Kanske prova något du aldrig har gjort? Eller göra något du gjorde för längesedan och skulle vilja prova igen? Se så mycket som möjligt av resmålet? Även på traditionella solsemesterorter finns bra utbud. Jeepsafari, dykning, ridning, båtturer, klättring, köra fyrhjuling i bergen, prova motocross, cykling, vandring, få massage och pedikyr, följa med på en intressant tur med guide. I vårt område kan du dessutom vandra med åsnor hos ett engelskt par (de har även glamping) och hälsa på omhändertagna hundar hos ortens eldsjäl. Du kan åka ut till ön Chrissi och tro att du är i Västindien för en dag. Du kan….ja, det finns mycket!
Så sök på hela nätet och komplettera på plats med att gå till turistbyrå eller ”travel agency” (små kontor som har info och säljer olika biljetter). Se så mycket som möjligt av resmålet så du får valuta för dina hårt förvärvade pengar och semesterdagar! Åker du ofta till samma resmål? Upptäck andra sidor hos den – gör inte samma sak om och om igen. Blanda nytt och invant.

Se’n är det en annan sak att jag givetvis tycker att du ska vandra eftersom du då får en totalupplevelse av landskap, natur, vila, av- och urkoppling. Och som av en händelse har jag för tillfället rabatt på bokningar som görs i mars (se nedan)!
Allvarligt talat så är vi några stycken som erbjuder vandringar på Kreta. Läs noga vad det är vi erbjuder så du får det du vill ha. Våra upplägg skiljer sig ibland ganska mycket.

Nu ska jag, med goggles hjälp, grotta ner mig på nätet i ”rom palazzo”. Ciao! E un grande fine settimana!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt på bokningar gjorda under februari och mars (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne!

Undrade du varför det inte kom något blogginlägg i början av veckan? Kanske du till och med saknade mig en smula! Jag har helt enkelt inte haft tid. Mars kunde inte ha börjat bättre! Våren har tagit ett stort steg fram och knuffar ganska hårt på vintern. Så snabb vår som vi hade ifjol då varken människor eller natur hann med vill vi egentligen inte ha, men just nu är värmen så välkommen att ingen bryr sig.

Tänk, det verkar som om det finns ett liv efter den värsta vintern i mannaminne!

I söndags lockade solen ut människor på sta’n som promenerade och fikade. Barnen hade någon aktivitet, det är mycket så’nt nu under Apokries. Alltså kunde man se Spiderman och Batman cykla på strandpromenaden och stanna till vid tidningsbutiken för att handla lite godis. Medan de var där inne jagade Snövit duvor på torget.

Sent på eftermiddagen gick jag på bio. Vi har en s k premiärbiograf som är bland de första att få nya filmer (ja, även före Sverige). Jag såg ”A star is born” – en medioker film som inte lämnade något större intryck. Spara de pengarna om du tänkt gå och se den. Idag meddelade biografen att de tyvärr måste stänga helt och hållet. Så synd! Det streamas väl så mycket film idag att de inte kan få det att gå runt. Jag är av den bestämda åsikten att film som är gjord för stor duk ska ses på stor duk. Det är skillnad på biofilm och tv-film. Så det så!

I lördags fick jag veta att taverna Brusco ska stänga i slutet av månaden. Även det ett trist besked. De har haft ett lite annorlunda stuk vilket gett omväxling. Nu försvinner det alternativet vilket kommer att bli mycket saknat av undertecknad. Deras sallader….mmm……

Sol och högre temperatur en dag. Två dagar. Tre dagar. Skulle detta verkligen kunna hålla? I tisdags parkerade jag mig mitt i solen på vårt kondis på torget, beställde in starkt, gott kaffe och två kakor. Sedan fick solen bränna ända in i minsta skelettdel – å, så skönt! Olika arbeten pågick på gator och hus så slagborr och annat väsnades, men inte ens det kunde förta njutningen. När jag knappt kunde sitta kvar utan betedde mig som en baconskiva i ett stekjärn flyttade jag in i skuggan. Och då kändes vintern i vinden.

I onsdags arbetade jag. En av mina vandringar har fått problem på en delsträcka så jag fick ge mig ut för att försöka hitta en ersättning. Det blev inte bra. Nåja, jag vandrade den gamla delsträckan också. Och tänk! Ett problem löste sig av sig själv, det andra löste jag. Nedslaghet förvandlades till uppslaghet. Bra dag, tänkte jag, och vandrade in i en by med ett stort leende på läpparna. Då drabbades jag av Murphy’s lag eller om det var ”lagen om alltings jävlighet”. Ett nytt problem dök upp, ett problem som jag blev så ledsen, irriterad och arg över. Lösning? Vette sjutton, men jag måste knäcka det.

Torsdag skulle det städas, men inte tusan kan man städa när solen vräker ner sjunde dagen i rad! Vem vet när den bestämmer sig för att släppa fram moln, regn och blåst? Damm springer ingenstans (tyvärr!). Jag tog mig igenom lektion i grekiska med mycket skralt resultat, tror att jag är solvärmehög. Efteråt tog jag en bok under armen, parkerade mig i solen på etablissemang som serverar gott kaffe och chokladsufflé. Varm. Jisses, vad det är gott att leva!
På vägen hem stannade jag vid taverna som fått problem i och med att havet ätit sig in så marken underminerats. Det är kommunen som äger marken så de är där och reparerar, hoppas de blir klara snabbt. Tavernaägaren och jag pratade lite om hur året kommer att bli, bokningsläge, finns några orosmoln som kan betyda om- och avbokningar osv. Jag har ett ovanligt läge i år där hittills färre förfrågningar än vanligt resulterat i bokningar. Eftersom jag har återvändande kunder så utgår jag ifrån att konceptet är bra. Så finns allt det där som inte går att påverka: restrender, valutakurser, politiskt läge, väder…ja, ja, det är bara att vänta och se. Och hålla tummarna.

Igår drog jag på shorts, packade ryggsäcken och lät Panda ta mig västerut. Heldagsvandring lockade och det blev det. I början av vandringen kände jag mig plötsligen fnittrig! Jag kom på varför: du vet uttrycket att vara som omsluten av bomull? Jag har omsluten av fågelkvitter och inte vilket fågelkvitter som helst. Det var kraftigt, glatt, tokigt, vilt, fritt och fullt av galen lycka. Kan man bli annat än så glad att man blir full av skratt!?

Vitt och gult i olivlundarna! Det gula är blomman som kommer före jul (och som jag glömt namnet på) och det vita är kamomill.

Resten av dagen och vandringen behåller jag för mig själv, hoppas du inte misstycker. Efter sju timmar var jag svettig och trött. Välmående och nöjd. Och tacksam.
Fast helt lottlös ska du inte bli, jag har plockat några blommor till dig! I översta raden till vänster Ebenus cretica som försiktigt känner sig för, det är lite tidigt för den. Utslagen färgar den vägkanter och bergssluttningar röda tillsammans med (till höger) Calicotame villosa som nu börjar färga bergssluttningarna gula. Och nej, det är inte den vi kallar ginst, den blommar senare, men båda är ärtväxter. 

(klicka på foto för större format! fler foton på flickr.com)

Nu är det dags för helg och då ska vi fira för imorgon är det karneval! Ha en skön helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt på bokningar gjorda under februari och mars (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Efter stormen stor tacksamhet

Ingen har väl missat vilket oväder som svepte över Kreta i början av veckan. Det drabbade nordvästra Kreta värst med bortspolade broar (8 st totalt), vägar som försvunnit, ras, isolerade byar. Några dagar tidigare slog ovädret till på Malta där de plockade fisk på gatan – så kraftigt stormade havet!

Igår skulle vi enligt prognosen ha dimma, men vem bryr sig om sådana petitesser. Det var bra att jag inte brydde mig för det blev en alldeles otroligt fin vandringsdag! Klarblå himmel, solsken och absolut vindstilla när jag startade vid halv åtta. Dimslöjor låg här och där, det var så vackert. Upptäckte efter en stund att jag vandrade mycket långsammare än jag brukar. Det var så vilsamt och njutningsfullt så kropp och själ ville ta tillvara varje steg, varje minut. Därför passar inte en massa ord och meningar utan denna gåva till dag ska beskrivas sparsamt och försiktigt. Jag delar mina intryck med dig. Luta dig tillbaka, se Kretas vackra landskap och slå på sinnena.

Tuppgal. Morgondimdroppar på blad och gräs. Inga blåsljud. Fågelkvitter. Hundskall. Värmande sol. Frisk och klar luft.

Mer fågelkvitter. Duvskrik. Rovfågelssegling. Vattenporl. Kattsmyg.

Vila. Njuta.

Studie av mandelblom och vildpäron – äntligen såg jag skillnaden! Insektsnurr. Skira fjärilsvingar. Giriga, ivriga bin.

Människosteg och ”kalimera”. Byliv. Fjärran bilmotor. Glada barnröster. Ankkvack.

Återvändande liv.

Katt som värmer sig i solen vid en vägg – solkatt? Hundskall.

Dignande, tunga träd som nästan inte orkar hålla citronerna och mandarinerna. Fruktsaften bubblar.

Forsande vatten. Vattenpölar. Pölar som små sjöar – vattenpölssjöar? Vada. Torra fötter – glädje över bra kängor. Djupa vattenfåror i grusväg.

Blomknoppar. Utslagna blommor. Fågeldans. Olivträdsblomsknoppar.

Vila. Njuta.

Från olivlund motorsågsburr och eldknaster.

Stillastående, äta glupskt med ögonen. Berg. Skrevor. Hav i fjärran. Suddig horisont. Gröna sluttningar mot snöklädda toppar.

Tändarknäpp vid veke i kapelloljeglas. Avskildhet och frid. Malvingeslag mot fönsterruta.

Små fina bomullstussmoln. Viskningsvindssus i träden.

Sinnena utanpå huden. Vid lunchen kändes varje druva i vinet, varje ägg i omeletten, varje solstråle på kinden och varje våg hade sin egen röst.

Lycka.

Här får du en solvarm och glad kram!

(klicka på foton för större format)

Ha en skön helg!

PS. Fler foton på min flickr-sida!


Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt på bokningar gjorda under februari och mars (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Apokries och fastan

Nej, jag tänker inte skriva ett ord om ovädret som dragit och drar fram över Kreta (och övriga Grekland tidigare). Och nej, jag tänker inte försöka förklara hur trött jag är på och av kylan inomhus. Icke ska jag nämna med ett ord att jag vill ut och vandra, möta våren, njuta av frisk vind och grönska…. Nej, det här inlägget ska handla om den högtidstid vi är inne i och har framför oss.

Påsken är den ortodoxa världens och kyrkans största högtid. Den begränsar sig inte till fyra dagar utan är indelad i perioder.

Först kommer Apokries (kan också stavas Apokreas och Apokrias) som är en treveckorsperiod då man ska förbereda sig för den Stora fastan. Det är en period med fest, dans. maskerader och kallas också för karnevalsperioden. Den har gamla anor ända tillbaka till Dionysos. Apo kreas på grekiska betyder ”från kött”. Karneval kommer från latinets carne vale som betyder ”kött farväl”. Det är alltså dukat för festligheter!

Apokries

Apokries börjar med att man öppnar fasteboken Triodion. Det är en gudstjänstbok som används fram till Påskafton och har fått sitt namn av de tre sånger (oden) som sjungs under morgongudstjänsterna. Första veckan avslutas, i alla fall i Ierapetra, med skattjakt i gamla sta’n för barn. I år hade de väldig otur! Skattjakten hade börjat, jag såg och hörde barnen nere i gränden. Glada skratt och springande fötter! Så öppnade sig himlen med åska och hagel. Det kunde gott väntat till eftermiddagen.

Andra veckan är den sista då det är tillåtet att äta kött så på torsdagen – Tsiknopempti – äter alla grillat och röken ligger tung över husen. Och det är meningen! Man lägger t o m på extra mycket fett för att få njuta av doften/lukten (stryk det som ej önskas). Numera går de flesta till tavernor, äter grillat och lyssnar på musik. Veckan avslutas, i alla fall här i Ierapetra, med skattjakt i sta’n för vuxna (barn får också vara med). Jag håller tummarna för att det blir bra väder på söndag!

Tredje veckan kallas för ostveckan eller vita veckan. Då ska man äta mestadels mejeriprodukter och ägg. Förr tvättade inte kvinnor håret denna veckan för det sas att det då skulle bli vitt. Sista helgen är det karneval på flera platser i Grekland. Den största är i Patras på fastlandet. Här på Kreta är karnevalen i Rethymno störst. Vår karneval i Ierapetra växer och växer eftersom en del av lokalbefolkningen och folk från andra orter slutat åka till Rethymno. Man tycker att den karnevalen blivit för stor, det är trångt, svårt att hitta parkering osv. Och givetvis håller jag tummarna för att vi får fint väder den söndagen också, inte minst med tanke på alla fina dräkter och kostymer! Framförallt med tanke på att årets tema är antiken…inga yllesockor, termobyxor, polotröjor och regnställ där inte!


Söndagen är sista chansen att gifta sig på ett tag eftersom inga bröllop hålls under Stora fastan, men enligt gammal tradition ska man inte gifta sig denna söndag för det betyder att äktenskapet blir olyckligt!
Jag har hört att det inte heller hålls några begravningar under Stora fastan, men det har jag inte kunnat få bekräftat.

Mycket av aktiviteterna är väderberoende så i år är det trist. En del flyttar inomhus på skolor o likn, men det gör ju att det inte blir så levande och festligt på sta’n. Majoriteten av aktiviteterna riktar sig till barn så när som helst kan man på gatan möta en liten prinsessa, en krigare, en stor geting eller nå’t annat roligt. Och det är härligt att passera en skolgård full av dansande och glada barn.

Stora fastan

Det finns flera fasteperioder i den ortodoxa kyrkan och detta kallas Stora fastan och börjar med Clean Monday eller Kathara Deftera (Καθαρή Δευτέρα). Clean Monday är ”röd dag”, allt är stängt, folk går till stranden och flyger drake. De har picnic eller åker till en bytaverna (bordsbokning absolut nödvändigt!). Stora fastan varar i 50 dagar, den bryts på natten till påskdagen då Kristus uppstår. Vi inom protestantismen lägger ingen större vikt vid fastan (Luther tyckte tydligen inte om fastan). Nu får man inte äta kött, fisk, ägg, mejeriprodukter eller olja, men tyvärr är det inte riktigt så enkelt. Det finns undantag, lokala regler, olika regler i de ortodoxa kyrkorna. Jag ger min inte in i den djungeln, vill du veta mer så läs här.

Stora fastan handlar inte bara om att avstå mat utan också att visa barnhärtighet, generositet och ge till behövande. Det är en period då man förbereder sig inför Kristi korsfästelse och uppståndelse då ens gamla jag med syndiga vanor dör för att uppstå med ett förnyat och renat jag. Det är en tid av omvändelse och ånger, mycket arbete med sig själv i form av bön o likn.

I dagens Grekland följs inte fasteregler slaviskt mer än möjligen av äldre och religiösa personer. Resten tar de delar som de känner för, t ex är det många som sista veckan följer fastereglerna och på långfredagskvällen serveras inget kött på tavernorna.

Och sedan är det påsk sista helgen i april i år, men det återkommer jag till då! Jag vet inte om det finns något intresse av att jag ställer samman en översikt över helgdagar o likn, skriver några förklarande meningar och lägger under TTT – Tips Till Turist? Det kanske redan finns någon bra på svenska (finns gott om på engelska)? Du kan väl ge mig en vink!

Ha en bra vecka!

Parentes: Askonsdagen kom tillbaka i Svenska kyrkan 1983 (togs bort vid reformationen) och är onsdagen efter fettisdagen (som är tisdagen efter fastlagssöndagen). Den inträffar enligt kyrkokalendern 46 dagar före påskdagen och inledde fastan. Kanske du har som jag lärt dig att askonsdag är onsdagen i påskveckan, men det är alltså fel.

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt på bokningar gjorda under februari och mars (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Tredagarstripp, del 2

Det gäller att smida medan järnet är varmt och minnet klart så redan idag kommer del 2. Den här trippen handlade inte bara om att se sig omkring, njuta av vackert landskap och skön natur (del 1 finns här). Det var också en mötestripp. Inte sådana där affärsmöten eller APT eller liknande utan möten med människor. Och jag måste börja med en kort förklaring!

Social media har mörka baksidor som tidsslukare, uppmärksamhetssvamp, snedbildsförmedlare (alla är lyckliga och glada…). Lägg därtill spridning av felaktg information eftersom källkritk är jobbigare än att klicka ”dela” och att det för många är en kanal där man kan ösa ut frustration och hat. MEN det finns i alla fall en stor och bra framsida: människor får kontakt! Jag är ingen duktig användare av sociala medier, jag finns bara på facebook. Där försöker jag sprida min blogg så mycket som möjligt och även information om mina vandringar. Det gör att jag har fingrarna nere i en del syltburkar, dvs olika grupper. Därifrån har människor tagit kontakt med mig och det händer att de reser hit till Ierapetra och vi ses på strandpromenad eller över ett glas vin. Jag tycker det är fantastiskt att med hjälp av nätet i verkligheten få träffa människor som jag annars aldrig skulle stöta ihop med. På så sätt kan sociala medier vara berikande i livet, alltså det livet som rusar fram bredvid den digitala världen.

På denna trippen väntade tre möten, men vi börjar från början! I de fall ett etablissemang har egen hemsida har jag länkat till den. I de fall då det bara finns facebook-sida länkar jag inte eftersom inte alla har facebook utan då har jag snott ett av deras foto. Tyvärr så minns jag inte vad cafét hette i Agia Galini så det hoppar jag över.

Eftermiddag dag 1

När jag körde upp till Rethymno, stannade jag i Spili och träffade Eva och Bo. De har renoverat ett hus i övre delen av byn. Det tog ungefär ett halvår och nu har de bott där i cirka två år. Husesyn givetvis och sedan en titt på foton hur det såg ut från början och arbetet framåt. Oj, vilket arbete det ligger bakom de renoverade, fina hus vi ser! Ibland när jag går förbi ett gammalt halvraserat hus så tänker jag att så fint det skulle kunna bli, men sedan går jag därifrån. Jag måste erkänna att jag hade vänt i dörren till Evas och Bos gamla hus. De fick kontakt med en lokal byggare och satte igång! Intressant att få se hur en pumpa kan bli en gyllene vagn på riktigt och inte bara i sagan. En härlig eftermiddag med annat prat och en promenad i byn.

Kväll dag 1

Så kom jag fram till Rethymno och checkade in på Rethymno House. Enkelt boende, men jag behöver bara någonstans att ha mina grejer, sova och duscha. Läge är viktigare för mig och det här låg perfekt i gamla sta’n, nära till flera parkeringar. Priset var väldigt bra, jag lägger hellre mina pengar på annat än ett rum. En mycket trevlig ägare tog emot och fick mig att känna mig välkommen. Han klarade dessutom fiffigt av att jag inte hade något giltigt id. Jag hade glömt passet hemma i Ierapetra precis som jag gjort en gång tidigare…ska jag aldrig lära mig!? Frukost ingick inte, men då gick jag bara runt hörnet till Stella’s Kitchen där jag blev mycket väl omhändertagen.

På kvällen dags för middag med Anette som har lägenhet i sta’n, men fortfarande bor i Sverige. Hon var nere i Ierapetra ifjol och kommer igen i april. Hennes granne i Rethymno, Marie, hängde på och det blev mycket prat om pensioner (vi är alla tre födda samma år), gå in i väggen, Kreta, mat, givetvis hur vi fått kontakt med varandra…..det tog aldrig slut! Vi hade kunnat fortsätta ett bra tag, men Marie blev trött (hon är yngst…) och gick hem medan Anette och jag behövde en sängfösare i den milda, sköna natten. En bra avslutning på en supertrevlig kväll!

Vi åt på taverna Samaria (på strandpromenaden) som jag kan rekommendera om du vill äta mat i sta’n som smakar som maten gör i byarna. Rustik, mustig mat! Gå ut i köket och se vad som finns i grytorna!
Sängfösaren smuttade vi i oss på Galero (vid Rimondi-fontänen) och fick en pratstund med Katarina som jobbar där. Hon har bott på Kreta, flyttat tillbaka till Sverige några år, men är nu tillbaka igen.

Eftermiddag dag 2

Jag hade inte hittat några öppna tavernor på min biltur så det fick bli en sen liten matbit i Rethymno tillsammans med en stärkande kopp kaffe. Jag hittade ett litet ställe som heter To Havesiliki (på en hörna i närheten av Metropolitan-kyrkan, på gatan Mousourou). God mat, gott kaffe. Lugn omgivning och varm stämning. Kändes nästan lite som ett studenthak. Såg senare på nätet att på kvällarna är det musik, ofta traditionell musik.

Kväll dag 2

Jag hade bestämt träff med Kathryn och Fred som pensionerade sig och flyttade ner från Stockholm för cirka 2,5 år sedan. De har varit i Ierapetra och vi träffades senast strax före jul 2017 då jag var uppe i Rethymno. Så jag stod där och väntade på dem utanför en stängd restaurang – så bra koll har pensionärer! Vi traskade iväg till en annan restaurang och åt gott med riktigt gott vin. Och ouzo och raki så klart. Började ganska tidigt och sedan pratade vi i ett fram till strax efter 1 på natten. Då hade andra gäster kommit och gått och personalen verkade pigga på att gå hem. Vi smög ut i natten som nästan andades vår och slank in på ett litet ställe. Där spelade de musik som vi kände igen så då var vi ju bara tvungna att dansa. Strax efter 3 skildes vi åt utanför och stapplade hem till våra sängar. En riktigt helkväll!

Vi åt på Asikiko (på Emmanouil Vernardou) som har modernare grekisk mat. Jag tycker det är så härligt och spännande att det kommer mer och mer där man på olika sätt vidareutvecklar den grekiska maten. Samma fina råvaror, samma grundbas och så twistar man till det.
Baren som fick njuta av våra kroppsrörelser och servera den sista drinken (den där som man någonstans vet att man egentligen inte behöver, men va’ tusan – vem bryr sig om imorgon…) var Smooth (på Fotaki). Ett mysigt och fint litet ställe.

Rethymno

Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om Rethymno. Jag tror att det är en stad som inte riktigt kommer till sin rätt under vintermånaderna. Förberedelser för karnevalen var igång med vimplar och diverse figurer uppställda längs med gator och på torg. Gamla sta’n i Rethymno (och också i Chania, tycker jag) har en byggnadsstil som saknas hos de fyra andra städerna på Kreta. Jag tycker om gränderna och gångarna, jag tycker om jordfärgerna men tycker också att de gör att det blir lite mörkt och dystert på vintern. En sak gör mig ledsen och jag förstår inte att man vill bo i det – allt klotter. Och det är inte en liten tagg här och en annan där utan mycket klotter och vanligt förekommande. Så här kan en fin gränd se ut i gamla sta’n:

och så här kan gränd och gång också se ut:

Ja, inte är det vackert eller snyggt eller trivsamt.

Så var det dags…

…att bege sig hemåt till Ierapetra! Härliga möten med mycket prat och utbyte av tankar och funderingar. Det är också intressant varför vi är här eller på väg att flytta hit. Alla har sina historier och skäl som t ex att behöva göra en större livsförändring, vilja leva i ett behagligare klimat, känna något speciellt för Kreta. Det kan vara flera skäl som samverkar, men det finns ofta någon utlösande eller huvudsaklig faktor. Gemensamt för oss och oavsett vad vi stött på på vägen så trivs vi här, ångrar oss inte och tänker stanna kvar.

Och så himla skönt att få höra mycket svenska och prata svenska i möte efter möte. Det gjorde det lite trögt på lektionen i grekiska i torsdags. När jag förklarade att jag var helt inställd på svenska efter dessa dagar sa Manolis att då var det bara att slå över till grekiska istället. ”Bara”!? Tänk, om det var så enkelt.

Imorgon söndag – ha en skön och fridfull vilodag!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt på bokningar gjorda under februari och mars (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Tredagarstripp, del 1

Måndag – onsdag har Panda och jag varit på resande fot. Eller hjul för hans del. Jag tänker berätta om dagarna och ge några tips. Mycket bilkörning så jag delar upp dagarna i två blogginlägg: del 1 är bilturerna och del 2 är vistelsen i Rethymnon.

Först vill jag höja ett varningens finger till dig som i vår och sommar ska hyra bil på Kreta. ”Var försiktig” heter i vår och sommar ”Var mycket försiktig”. All nederbörd har gjort vägarna dåliga med hål här och var, svaga kanter, sprickor och se upp för ras och lösa stenar. Det är inte farligt att köra och du behöver inte avstå, men var försiktigare än vanligt. Det kommer att ta lite tid att åtgärda alla skador och när jorden torkar kan det komma nya ras och lösa stenar.

Det var en del under turerna som inte blev som jag tänkt eller förväntat mig, men vad gör det när så mycket annat blev bättre!? Tidsangivelserna på kartorna nedan är Googles – jag tar mycket längre tid på mig, stannar ofta och har inte gasen i botten.

Klicka på foton och bilder för större format!

Dag 1

Precis som när jag körde till Iraklio för cirka två veckor sedan valde jag stora vägen. Jag tycker mycket om att köra lite mindre vägar så jag ville ha lite omväxling och enklare körning. Det är en märklig känsla att komma ut på Mesaraslätten omgiven av kullar och i fjärran berg. Det visar så tydligt hur omväxlande den här ön är, det är inte bara stränder och berg.

Det första stoppet blev Agia Galini, en liten by som ligger väldigt vackert. Byn i sig var en besvikelse då den var mer som en skyltutställning än en by. Här var det Hotel, Rooms, Tavern, Bar, Café, Shop osv i all oändlighet. Allt var stängt och igenbommat. Man hade också farit fram ganska rejält med vitt och blått så jag undrade ett tag om jag lyfts bort till en ö i Kykladerna. Det här var ingen ort som tilltalade mig, alldeles för tillrättalagd och exploaterad. En del turister efterfrågar ”genuint”, ”äkta” osv och jag förstår inte riktigt vad de menar, men det kan i alla fall inte vara detta. Vilken skillnad det måste vara för den lilla skara som bor här med sömnig vinter och sedan bli mer eller mindre invaderade.

Jag lyckades hitta det enda öppna stället som var ett café nere vid hamnen. Lyckligtvis hade de även hamburgare så jag fick lite mat i magen. Hamnen var fin och där var det aktivitet med fiskare som höll på att reda ut och laga nät.

Fortsatte norrut, stannade för att ta foto av floden Potamis som tydligen är vattenfylld året om. Nu är den fylld till bredden. Det porlade lite överallt runt mig och det rinner i dikena längs vägarna. Nästa stopp var ett kapell där de höll på att bygga ett litet hus på baksidan och dörren var låst. Så det blev ett kort stopp och jag körde snart in i Spili där jag aldrig varit. Här skulle jag träffa några svenskar, mer om det i del 2.

Jag var givetvis nere vid de kända fontänerna där källvatten forsar ur lejongapen. Jag kan rekommendera att inte bara stanna och titta på fontänerna utan strosa i gränderna. Vi hörde vatten porla och forsa lite varstans, ovanliga ljud i en kretensisk by.

Dag 2

Nu skulle jag ut på en tur till de minoiska gravarna norr om Armeni och sedan till några byar som jag tyckte var intressanta efter att ha konsulterat min guidebok (som är världens bästa guidebok). I en kurva på vägen dit lämnade jag de majestätiska Vita bergen bakom mig och när jag kom ut ur kurvan hälsade Psiloritis-massivet välkommen. Andlöst. Spektakulärt. Vackert.

När jag kom fram till gravområdet så var det stängt. Det satt ett gäng där och fikade, de hade lyckats få information om att numera var området inte stängt på måndagar utan på tisdagar. Nätet var givetvis inte uppdaterat med nya öppettider. Jaha, då blir man inte så glad, men gravarna lär inte flytta på sig. In i bilen igen!

Vägarna var i sämre skick än jag trodde och det rann vatten här och där över vägbanorna. Det gjorde att jag ganska snart förstod att jag inte kunde, ville eller skulle hinna den runda jag planerat så den fick modifieras lite.

Kom in i Roustika där jag stannade och strosade runt. Blev fascinerad av husen som var en annan stil än borta hos oss på östra Kreta. Större, i två våningar och med stora fönster. Det kändes lite venetianskt på något sätt. Och jag började fundera på om folk varit mer välbärgade här där det finns mer odlingsbar mark än borta hos oss. Man får ju rätta mun efter matsäck. Inte så gott om pengar – mindre hus. En fin by!

 

 

 

Så styrde jag söderut och nu skulle jag få den ena chocken efter den andra! Vägen gick ganska brant ner till Mountros och sedan upp och in i ett ravinliknande landskap. Vackert och imponerande! Var nära att köra över några får som låg stilla och halvsovande en bit ut på vägen, fick stanna en stund för en stor fårflock som skulle passera. Och efter det blev jag mållös! Ett fantastiskt vackert landskap öppnade sig med berg, snöklädda toppar i fjärran, gröna ängar, träd, några olivlundar, gott om olika lövträd! Påminde lite om en del kulliga, gröna landskap man ibland ser på bilder från England. Där stod jag en stund och bara njöt!

Så tog vi, Panda och jag, oss upp till Argiroupoli (det antika Lappa). Den byn ska få ett besök vid ett senare tillfälle, denna gången tog jag en kort avstickare till källorna som på engelska kallas Green oasis. Det är ett område som klassats som ”outstanding natural beauty” så mina förväntningar var ganska höga. Här kommer flera källor upp i dagen och bildar en mängd mindre vattenfall på ett ganska stort område på en sluttning. Jag är övertygad om att sluttningen skulle kunna vara väldigt vacker, men vad har man byggt runt omkring och mitt i alla vattenfall? Jo, tavernor och tavernor. Så jag blev både besviken och arg. Varför bygga sönder något som skulle kunna vara så vackert? Tavernorna skulle väl kunna ligga runt omkring, men inte mitt i!!

Dags att dra mig mot Rethymnon igen efter en makalöst fin tur!

Dag 3

Dags att styra kosan hemåt! Jag har inte kört National road mellan Rethymnon och Iraklio på flera år så den fick det bli. Tog av i Iraklio och upptäckte snart att det blivit fel. Vägarbete på ny stor väg gjorde inte saken bättre. Det tar en stund att lokalisera sig, vända ut och in på tankeapparaten och sätta ihop en ny plan. Till slut var jag på rätt spår vilket var på väg till klostret Angarathos (jag vet att det står Agarathos på Google maps, men jag litar på deras egen skylt). Jag har varit där en gång tidigare, men då inte gått in. Efter mitt snurrande för att hitta rätt väg såg jag fram emot en stunds klosterfrid och ro. Men icke! Här pågick reparationer med borr, slipmaskin och annat bullrigt. Ett fint kloster är det med ett underbart läge. Kan rekommenderas!

Klostret Angarathos. Foto från sidan cretanbeaches.com

Minns du att jag tidigare skrivit om krukmakarbyn Margarites? Av de fyra krukmakarcentra som funnits på Kreta är två fortfarande aktiva och det är Margarites och Thrapsanon. Och har man varit i den ena vill man se den andra, eller hur? Jag väntade mig ungefär samma stuk som i Margarites och tappade hakan totalt! Utanför byn ligger en del krukmakerier som gör stora urnor och krukor. I byn fanns ingenting, jag hittade i alla fall inga krukmakerier, verkstäder eller butiker när jag promenerade omkring i byn. Inte ens några som såg ut att vara stängda för säsongen eller liknande. Kanske det är så att de två byarna har olika specialiteter, vad vet jag.

Så siktade jag in mig på Martha, men körde så nära Dikti-massivet jag kunde utan att komma in på alltför små och snirkliga vägar. Tjusigt med höga berg och nedanför nästan helt platt område fullt med olivodlingar. Det blev sista dosen skönhet och njutning för kropp och själ för efter Martha ville jag bara hem.

Många fina bilder uppe i minnesarkivet! Den här ön bara ger och ger, bjuder på det ena efter det andra. Jag har tidigare tänkt att jag måste göra en tur i april för att få se när alla lövträd spricker ut. Det finns fler och många olika träd på centrala Kreta än vad vi har på östra Kreta. Något att se fram emot!

Imorgon kommer del 2 på min tripp, då håller vi till i Rethymnon!
PS. Fler foton på min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt på bokningar gjorda under februari och mars (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!