Ovädret som igår orsakade problem till sjöss och i luften norr om Kreta och även längs nordkusten letade sig under natten ner till oss. Det började blåsa som tusan och har fortsatt hela da’n och nu vräker regnet ner. Ger nästan lite julstämning, i alla fall lite mysfaktor. Det knäpper i mina stora fönster, det skramlar på grannens balkong, susar i dörrspringorna. Fast Läs mer
En händelserik vecka som idag, fredag, kröntes med huvudvärk efter att ha besökt några grekiska myndigheter. För tillfället har jag också kontakt med svenska myndigheter vilket är en västanfläkt jämfört med grekisk byråkrati. Nu lämnar vi detta och tar något trevligare. Varför inte en vandring!? Läs mer
I fredags kombinerade Panda och jag utflykt med vandring genom att ta en till vissa delar ny (för oss) väg upp till Lasithi-platån. Jag var nyfiken på hur långt våren kommit där uppe. Förra året var jag där den 23 februari och då hade våren kommit en bit, men förra året kan man inte ha som jämförelse. Det var ett ovanligt varmt år med tidig och kort vår.
När jag började vandra på platån så var det minsann kallt om händerna som fick vila i fickorna. Jag såg väl ut som en ganska nonchalant vandrare, antar jag. Tänkte att det var synd att jag inte tagit med mig mina vantar (vilka jag hittade tre timmar senare i ett fack i ryggsäcken – så bra koll har jag!).
Det var som att få en käftsmäll av våren i dess början, som att färdas cirka fem veckor bakåt i tiden. Jag möttes av ett väldigt fågelkvitter, rinnande vatten och tung blomdoft. Mandelträd och vildpäron hade precis börjar blomma. Här och där låg dimma, himlen var jämntjock och det var vindstilla. Jag hade inga speciella planer eller fastlagd rutt utan bara strosade i stillhet och lugn. Så skönt!
(klicka på foton för större format)
Strosa i all ära, men lite koll får man ha med hjälp av karta….
Vid en gård skällde en hund på en stackars get som var bunden och inte kunde komma undan. Hunden ville leka, men geten var inte ett dugg intresserad. Hundskallet skar genom luften och mina trumhinnor. Lite senare hade skolan i byn Tsermidon rast för då flöt barnrop och barnskratt ut över platån. Det går inte att låta bli att dra på munnen när man hör lyckliga, glada barn. Slogs av tanken att jag önskar att alla barn var så glada. Vid 11-tiden ringde det i en kyrka och en-två minuter senare svarade en kyrka i en by på andra sidan. Ljuden bars långt i stillheten, de blev större, kraftigare och tydligare.
Utspridda på platån finns märkliga små hus som jag inte förstod vad de används till. I några fanns hönor, men de flesta bara stod där tysta och slutna. Så passerade jag ett med trasig dörr och såg att det användes för att lagra potatis.
Den ena delen av platån var blötare än den andra. Där fanns vattenpölar och t o m små sjöar ute på åkrarna. Grodorna har vårkänslor, det går inte att missa. De är högröstade och lätet är väldigt udda. Inget vårbruk igång, det är för blött och troligen för kallt på nätterna. Jag såg några som packade kålhuvuden och några som beskar äppleträd. Och givetvis några av de stora fårhjordarna.
Det är speciellt att stå nästan mitt på platån och vrida sig 360 grader. Det är vackert, majestätiskt och imponerande! Den platta platån som inramas av bergen och byarna utspridda där emellan. Den vyn får man inte om man följer asfaltvägen runt platån! Jag njöt av vy och stillhet, kändes nästan som att vara ensam i världen och att tiden stannat, men då hördes ett flygplan. Civilisationen trängde sig på.
Diktis toppar är snöklädda, men när man kommer så här nära syns Sahara-dammet som kom i februari tydligt. Det gör att snön ser smutsig ut så topparna är finare på håll. Vid halv två-tiden började det komma moln från sydost och jag kunde nästan ta på väderomslaget. Över de lägre bergen vällde molnen sakta ner. Vilket skådespel! Jag skulle kunna tänka mig att bo i bergen bara för väderskiftningarna och att de har väder – inte blå himmel och solsken som vi kan ha i veckor (och det kan man faktiskt bli trött på).
Några blommor:
Jag blev förvånad över att det stod grönsaker, mest kål, på några åkrar. Med tanke på hur blött det var borde de nästan vara ruttna:
Någon som vet vad det här är? Gula blommor och det verkade vara något som man skar bort en bit av stammen av. Jag tänkte först på sparris, men det är det ju inte. Eller?
Vid tre-tiden var jag tillbaka vid bilen och kunde konstatera att det varit en skön, slapp strosadag. Benen sa tack så mycket för att de inte mött några backar och ögon och hjärna kändes renspolade eftersom de fått lite annat att titta på. Så var det dags att köra hem igen och si så där fem veckor framåt i tiden.
Körde runt platån och förvånades över hur slitna byarna är. Många bor inte här uppe under vinterhalvåret utan flyttar upp nu snart inför turistsäsongen. Jag såg lite aktivitet vid några tavernor och två tavernor var öppna, i övrigt var det stängt och tillbommat.
Det är märkligt och fantastiskt hur snabbt det kan svänga, hur naturen lever sitt eget liv. Den stilla fredagen klövs mitt itu efter midnatt då ovädret var över oss. Det kulminerade under småtimmarna och uppåt förmiddagen för att efter lunch börja mattas av. Det kom från syd-sydöst med hårda vindar och skyfall som under förmiddagen övergick i vanligt regn och under sen eftermiddagen slutade det regna. Då började rapporterna komma på nätet. Avstängda vägar, översvämmade växthus, boningshus där vattnet tagit sig in, i en by utanför Sitia fick folk ta sig upp på hustaken för att bli evakuerade, i Makry Gialos forsade vattnet fram överallt och skulle gamla bron ute vid Mirtos klara sig, tro (det gjorde den). Och…ja, det är kanske svårt att föreställa sig att ett turistmål har mer än semesterväder, men så har det verkligen varit i år. Vill du veta mer och se foton och videos så titta på neakriti eller radiolasithi.
(högerklicka på text och välj ”översätt till svenska”)
Det är givetvis trist för tavernor o likn som precis öppnat för säsongen, men städa och reparera går nog snabbt. En del undrar i facebook-grupper om det går att resa hit, men det är så klart ingen fara. Det är betydligt värre för alla dem som har vattenskador i sina hus, vägar som skadats, växthus där plantor måste slängas och ett stort arbete återstår för att kunna använda växthusen igen. ”Regionguvernören” (högsta hönset i Kretas ”regionregering”) har deklarerat att kommunerna Ierapetra och Sitia är i nödsituation och han har haft kontakt med inrikesministern. Vi får se om vi också kan få lite pengar från Aten som västra Kreta fick när de tog största smällen av ovädret i slutet av februari.
Tänk, en dag är stilla, nästa dag har nästan alla naturens makter släppts lösa. Och hur gick det då för Lasithi-platån där jag lallade runt på fredagen?
(mitt foto till vänster, foto till höger från facebook-sidan ”Siganos J. Oropedio Lasithiou”)
I måndags såg jag de första all inclusive-turisterna i sta’n. De hade förirrat sig in i Ierapetra och gamla sta’n. Hörde att de pratade franska så de letade väl efter Napoleons hus (som håller på att renoveras!).
Idag luftade jag Panda uppe i bergen för att se om det är några vandringar jag inte kan ta mig till, men det såg bra ut. Mötte en väldigt stor gethjord, stannade och väntade, tre herdar varav en blev väldans arg. Faktiskt den första arga herde jag sett på alla år. Kanske han bara var hetsad av ovädret, kanske de förlorat några djur (jodå, det var några getter och får som strök med i ovädret).
Kör extra försiktigt på Kreta i år! Det finns en hel del små hål på vägarna och de lagas givetvis inte i första hand utan att schakta bort ras och få vägar hela igen prioriteras.
Och tänk på att rasrisken inte minskar bara för att vädret stabiliseras. När jorden torkar krymper den ihop så stenar, grenar och annat rör på sig.
Ha en bra fortsatt vecka!
PS. På min flickr-sida finns fler foton!
Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt om du vid bokning uppger att du läser bloggen (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!
Ja, det här har varit något av en vecka med ytterligheter, det har gått upp och ner. Den började bra, det återkommer jag till. Det som varit neråt är dels vädret, dels en tråkig nyhet.
Väderfronten, som fått namnet Chioni, som drabbade Kreta denna veckan slog till riktigt hårt på nordvästra Kreta. Där duggade översvämningarna tätt, vägar förstördes, träd föll, byar kunde inte nås och Lidl i Platanias fick stänga när de låg som en ö i en mindre sjö!
(klicka på foton för större storlek!)
Du som är på sociala medier har antagligen redan sett flera bilder, om inte så finns bilder här. Igår var Lasithi-platån en sjö så det dröjer nog ett tag innan vårbruket kommer igång:
Foto hämtat från facebook ”siganos j oropedio lasithiou”
Vi klarade oss lite bättre här i sydost, men det har regnat, stormat och varit kallt. I torsdags var vi strömlösa i 2,5 tim och tro mig, då blir det kallt inomhus! När strömmen kom tillbaka gick jag ut och åt på taverna som har kamin och jag fick sitta precis bredvid den. Och fick två glas raki som värmde inifrån. När jag kom hem igen hade den värsta kylan fått ge vika för varmluft från AC:n.
Den tråkiga nyheten i veckan var meddelandet att det nu finns finansiering för utbyggnad av National Road i två projekt. Det ena är från Chania till Iraklio och det andra från Iraklio till Agios Nikolaos. Fortsättningen till Sitia är tydligen lagd i malpåse. Det är givetvis mycket förödande för östra Kreta, i synnerhet för Ierapetra och Sitia. Hela ön ska tydligen inte leva.
I måndags fick jag äntligen en vandringsdag! Så ljuvligt att komma ut, det var två veckor sedan sist. En underbar morgon med sol och vindstilla, fågelkvitter och klar luft. Efter en stund stod jag stilla och bara njöt av 18 rovfåglar som segelflög över Ierapetra-slätten och bergssluttningar. Jag antar att de gladdes åt att inte blåsa bort och troligen så vågade sig möss och annat smaskigt ut denna vackra dag.
Vädret har gjort att jag vandrat väldigt lite denna vinter och det känns i kroppen. Nu får vädret stabilisera sig så man kommer igång i full styrka igen. Fikapaus och då satte jag mig i solen och lät den riktigt bränna på ryggen. Så god värme! Den trängde ända in till de stela, kalla benen och gjorde gott!
Det rann eller stod vatten på platser som brukar vara torra, t o m en stig var vattenfylld. Buskar och träd växer så det knakar, blommor lite här och var, men det behövs mer värme. Våren är inte här än, men tittar vi i kalendern så ska den snart knacka på. Det känns bra!
Vid 13-tiden blåste det kylig vind och alltfler moln kom västerifrån. Vid stenbrottet blev jag stående en bra stund. Efter en stund förstod jag att i den nedlagda delen dumpas kvistar, gamla grönsaksplantor och annat som getterna drar nytta av. De vadade i mat efter det att två lastbilar tippat av sin last.
När jag körde mot Ierapetra såg jag att en lastbil stod och väntade på sin tur. Medan jag stod där och tittade och försökte luska ut vad som egentligen pågick så fick jag en idé till en ”lek med motiv”! Det där med foton är lite roligt – de ljuger ju inte sägs det. Numera kan man försköna och ändra och jag vet inte vad i olika redigeringsprogram, men vi manipulerar ”verkligheten” redan när vi väljer motiv och vinklar. Eller vad sägs om de här två getterna som har det så skönt och mysigt:
Kanske inte så mysig omgivning när vi zoomar ut:
Jodå, de ligger där nere i vänster hörn! Något att tänka på när vi ser ljuvliga foton i resebroschyrer, tidningar osv.
När jag kom till bilen var himlen full av moln, de flesta mörka, och vinden kall. Men vad gör det när man mår så gott, så gott!? Hem till dusch och go’ kopp kaffe.
Hoppades på vandringsväder fredag eller lördag också och prognosen såg bra ut. Då. Den ändrades ett flertal gånger under veckan och blev bara sämre och sämre så någon mer vandring denna veckan blev det inte.
Nästa blogginlägg kommer att handla om Rethymno och lite annat, hoppas jag. Jag ger mig iväg på måndag på en tredagarstur med stopp på dit- och hemväg.
Ha en skön och fridfull söndag!
PS. Fler foton på min flickr-sida!
Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt på bokningar gjorda under februari och mars (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!
Här sitter jag och funderar på hur bäst beskriva en katastrof. Alltså en riktig katastrof. Vet inte var jag ska börja. I inlägget i onsdags skrev jag ”Hårda vindar började igår kväll och ska skaka om oss några dagar. Snö är utlovat i bergen.”. Jo tack.
i torsdags eftermiddag nådde stormen sitt max och började inte visa tecken på att lugna sig förrän igår eftermiddag. Idag är det fortfarande väldigt blåsigt. I förra veckan kom ovädret från sydväst och nordväst vilket gjorde att västra Kreta fick ta en större smäll. Denna veckan kom vinden från norr, västra Kreta klarade sig bättre än centrala och östra.
Tavernor och caféer längs med havet här i Ierapetra brydde sig inte om att städa undan sten och sand från förra veckan eftersom de visste vad som väntade denna veckan så där nere ser det lite värre ut än vad det egentligen är.
I Ierapetra uppmättes den högsta vindstyrka sedan mätningar började: 29,94 m/s (107,8 km/tim). Folk har sagt till journalister att det aldrig blåst så kraftigt i området. Borgmästare och andra har vänt sig till parlamentsledamöter från ön som skrivit till berörd minister och begärt att södra delen av regionen Iraklio (framför allt Mesara-slätten), delar av Lasithi-regionen (framför allt kommunen Ierapetra) och delar av Sitia-kommunen ska förklaras för katastrofområden. Man har begärt att hjälp ska utgå omedelbart på samma sätt som i Mandras på Attika där det var översvämning för en tid sedan. Plastic Crete SA, som säljer plast till växthus och andra plastprodukter, har gått ut med att man ger 15 % rabatt på sina priser.
Om du inte nu förstår vidden av det oväder som är på väg att lämna oss så vet jag inte hur jag ska få fram det.
För min del var det ingen större oro i början. Dels har jag ju min förkylning och luftrörskatarr att sköta, dels är jag som skåning van vid väder med hård vind och stormar. På eftermiddagen i torsdags förstod jag allvaret och hur stark vinden var. Då var vi uppe i svår storm i vindbyarna. Jag har ett stort fönsterparti ut mot min stora balkong. Mot norr. Det blåste in lite skräp från grannen, jag tog mig ut för att plocka in det och kunde knappt stå upprätt. Satt i soffan och tittade på taket hos grannen mitt emot. TV-antennen skakade rejält. Vattentanken rörde på sig. Då blev jag riktigt orolig. Det finns mycket på taken här nere. Vattentankar, solpaneler, varmvattenberedare, antenner, små skraltiga skjul, paraboler. Och jag misstänkte att ingen vid montering ägnat en tanke på svår storm eller orkan.
Som alltid efter storm har det hänt massor. Jag tänker räkna upp en del som är känt så här långt (gäller kommun Ierapetra om jag inte anger något annat):
– minst 25 växthus är totalförstörda, hur många som har stora skador är det ingen som vet (enligt uppgifter i fredags). Det kommer nya uppgifter idag och antalet bara växer. Det berättas också om några som skulle försöka rädda vad de kunde och gav sig ut till sitt växthus, förankrade sig med stenar för att stå emot vinden. Kris och förtvivlan när växthusen och grödan förstörs och vi pratar om stora, stora värden!
– tre personer skadades i sta’n, bl a en man som fick en nerblåst solpanel över sig.
– en bil välte på väg till sta’n österifrån, en annan bil höll på att få stora problem då en trädkrona for omkring på vägen.
– en varmvattenberedare eller en vattentank (översättningen lite oklar) hittades i havet (utanför byn Arvi; sydväst om Ierapetra i Viannos-kommunen).
– många barn stannade hemma från skolan i torsdags och i fredags var alla förskolor och skolor stängda.
– skador på hus i form av fönsterrutor som krossats/blåst sönder.
– parasoller, skyltar, krukor – ja, allt som inte var ordentligt förankrat har kastats omkull. Det varnas för att gå ut idag, dvs man ska se upp eftersom det finns saker som blåser omkring. De kan ha fastnat någonstans, men ger sig iväg igen när de får en vindpust.
– lyktstolpar, träd, markiser har brutits sönder eller ryckts upp. Brandkåren är idag ute och röjer efter cirka 30 träd som fallit på vägar eller som är i riskzon att falla.
– i torsdags lossnade ett trafikljus som hängde över vägen i en korsning i Ierapetra. Det var givetvis en livsfarlig situation så länge det bara lossnat i ena änden och hängde kvar. Till slut släppte det helt.
– uppe i bergen kom det snö. Högsta toppen i Thripti-bergen fick vinterns första snö. I Anogeia (sydväst om Iraklio) och på Lasithi-platån ligger snön meterdjup.
– det lär också ha blivit skador på vattenledningar vilket kan förklara den klena stråle jag hade idag i duschen.
– igår hade vi några elavbrott eftersom man var ute och reparerade skador på el-nätet.
Länkar till foton och videos:
skador på olika platser utanför Ierapetra (video)
en förrådscontainer ger sig ut på vift (video)
skador i Ierapetra och orterna österut (foton och video)
Kommunen har gått ut med information om att anmäla skador, ta foto innan man börjar reparera och ELGA, böndernas ”försäkringskassa”, är inkopplad.
Jag var ute på sta’n igår eftermiddag och nu i eftermiddag. Om du tänker dig att du kommer upp på morgonen efter en riktig fest – så ser sta’n ut. Skräp, blad, takpannor och annat ligger lite överallt. Det ser ut som om hon haft en riktig festnatt och inte hunnit snygga till sig.
Hur kunde vinden bli så stark? Den kom ju från norr så bergen borde tagit det mesta, dvs nordkusten borde ha drabbats mer än sydkusten? Kreta ligger inte exakt i väst-öst utan lite vridet. Jag tror att nordanvinden hittat korridorer, t ex Ierapetra-slätten (där lär vara stora skador av olika slag) från Pachia Ammos till Ierapetra, korridoren mellan Dikti och Psiloritis. Och det finns flera sådana korridorer, inget bergsmassiv är en kompakt vägg. I och med att vinden pressats samman i korridorer ökar trycket och det blir som en champagnekork när korridoren tar slut. Hård vind blir väldigt stark. Jag har ingen aning om ifall det stämmer, kanske någon som vet kan förklara i en kommentar på detta inlägget.
Är det vanligt med vinterstormar? Nja, det är ju en ö så visst blåser det ordentligt då och då på vintern. På de vintrar jag bott här minns jag bara ett större oväder. Det var i februari 2016 då hårda vindar söderifrån pressade upp havet i gatorna i sta’n. Det låg sand, stenar, tång och annat ”havsbråte” på gatorna närmast havet. Märklig syn!
Som grädde på moset upptäckte jag idag att vid halv fyra igår eftermiddag var det en jordbävning ute till havs, cirka 3,5 mil utanför kusten på 1 mils djup och 3,7 på Richtersskalan. Naturen jagar oss dessa dagar!
Jag får säkert anledning att återkomma till detta i bloggen i nästa vecka allt eftersom skador rapporteras in. Just nu, kl 14:40, viner vinden runt huset, men det går inte att jämföra med torsdag-fredag. Ser fram emot att det lugnar ner sig!
Ha en skön helg!
Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Just nu erbjudande! Mer information på inspirewiz.com
Välkommen!
Efter ett par bra dagar med vettig temperatur står vi inför en väldigt kall helg med massor av nederbörd. Det har utfärdats köldvarningar både här och där i Grekland. Nu sent på eftermiddagen har ovädret nått oss nere i Ierapetra. Temperaturen har fallit och regnet öser ner. Jag tror att det som vi stod på minus i nederbörd från förra året är påfyllt, nu måste det fyllas på inför detta året.
Vi har trettonhelg fast inte. Trettonhelgen och Theofania har samma datum, men firas av olika skäl – se inlägg från ifjol. Det inlägget börjar förresten med att jag hade besök under natten. Och tänk så märkligt – samma sak hände i natt! Men det kan väl inte vara samma besökare? En vår- och sommarhälsning kändes det som i alla fall.
Klara, färdiga….
Firandet började igår med gudstjänster, präster som går runt på sta’n och välsignar, barn som sjunger och ”spelar” triangel. Idag blev det annorlunda ceremoni i hamnen pga stark vind. Efter gudstjänsten gick orkester, präster med följe inte ut på piren och ombord på en båt utan bara ner till kajkanten. Där välsignades vattnet och korset kastades i havet. Det blev inte mycket till simtävling mellan ynglingarna utan den som ville ta korset fick helt enkelt vara snabb och hoppa i först.
Det kändes lite snöpligt i år. Ungefär som att ceremonin i hamnen knappt hann börja förrän den var slut. Efteråt kan den som vill gå in i kyrkan vid hamnen och tända ljus. Det vill många, men jag lyckades ta mig in. Det är sta’ns äldsta kyrka och den är väldigt vacker. Målningar och ikoner från olika tidsepoker i olika stilar. Mörka, lite mystiska delar och ljusa delar med vackert ljusinsläpp. Synd att den inte är öppen utom vid gudstjänst o likn.
Försökte få med allt: de svarta molnen, det upprörda havet med mycket vita gäss, kylan. Och som vanligt när man försöker få med allt blir det nästan ingenting. Men kolla färgen på havet – det var allt annat än inbjudande blått idag!
Ikväll blir det middag ute på lokal och sedan ska jag njuta av helgslutshelgen. På måndag är det vardag och business as usual. Då gäller det att komma ur helgstämning och julbubbla tills det är dags igen 1:e advent. Det lär inte vara några större problem för jag har lektion i grekiska måndag morgon. Och fas 1 i bokskrivandet ska avslutas. Och pyntet ska bort och städattiraljerna fram. Och….ja, som sagt, dags för vardag igen.
Ha en skön helg!
PS. Foton från vandringen i tisdags finns nu på min flickr-sida! En hel del fina foton om jag får säga det själv…
Förlängt nyårserbjudande!
Boka före den 31 januari och få 25 % rabatt per person på vandringsvecka före 15 juni 2017.
Mer info på hemsidan inspirewiz.com
Välkommen!
I fredags firade vi ochi-dagen och det var ungefär som vanligt. Fast inte riktigt för de hade stuvat om i paraden. Jag undrar om det var en markering. Vi har förlorat el-företagets kontor, polisen ska eventuellt bort och sjukhuset har varit under nedläggningsbeslut under några år (men ska nu nyanställa!). Paraden brukar börja med skolorna, se’n kommer idrottsföreningar o likn och sist vuxna som Röda Korset, brandkåren, samariterna osv. I år gick alla de vuxna verksamheterna först. Och stora brandbilen var med. Och inte bara en ambulans utan två. Och inte bara motorcykelpoliser utan också polisbil.
En sak som jag sett på bilder från andra platsers firande är militärt inslag. Det slipper vi här i Ierapetra och det är skönt, tycker jag.
Efter firandet satt jag på fik nere på strandpromenaden. Det var fullt med folk överallt. Jättemysigt! När jag kom hem skulle jag duscha (läs förra blogginlägget för att hänga med här!). Inget varmvatten trots att solen varit framme. Och plötsligen inget vaten alls mer än iskallt. Jaha, det var ju nå’n läcka däruppe, har allt vatten runnit ut, betyder det att jag bara har kallt vattenledningsvatten hela helgen? Och det blir inte fixat förrän nästa vecka.
”Bättre brödlös än rådlös” sa alltid min farmor. På med vattenkokaren, fram med ett litersmått, blanda och duscha! Lite sommarstugekänsla över det hela, men det fungerade. Hela jag blev ren och helgfin. Fast hur många dagar ska det vara så här, tro. Så satte jag mig vid datorn för att skriva några mail och då ringde det på dörren. Det var min hyresvärd. Han och några killar hade fixat vattentank och varmvattenberedare fast det var helgdag! Det var därför det inte fanns nå’t vatten, det hade de stängt av. Jag behövde inte vänta till denna veckan!! Och i lördags ringde hyresvärden för att höra så allt fungerade. Han är minsann guld värd!
På kvällen skulle jag gå ut och äta på en av favvistavernorna, men de hade tyvärr levande musik. Det kan vara hur mysigt och trevligt som helst, men också en pina. Av någon underlig anledning är ljudet ofta så högt att man inte kan tänka eller prata. Jag fortsatte längre bort och det visade sig att ljudet följde med mig eftersom de satt upp extra högtalare utanför tavernan. De spelade för halva sta’n!
Vi har en del turister här nere. I några länder har man två veckors höstlov så här är en del barn också. Som t ex 11-åringen som vandrade med mig i torsdags. De stora all inclusive-hotellen har stängt, men vi har några hotell som har öppet året runt. Här på denna stora ö finns ju en hel del att se och uppleva året runt.
Helgen var lugn. Träff uppe vid marknaden i lördags med svenskar och några andra nationaliteter. Vi kan ge varandra tips och uppslag om olika saker. För mig som bor ensam är det gott att få prata svenska en stund varje vecka. Det är skillnad mot när vi var två som bodde i Genève, då pratades det svenska varje dag i hemmet.
Igår morse vaknade jag vid halv sex-tiden av ett märkligt ljud. Knatade upp och kollade – det regnade! Jippi!! Kröp ner igen och då kom det en åskknall, se’n somnade jag om. Lite senare slog jag på datorn och upptäckte att det utfärdats varning för väderfenomenet medicane på Kreta. Himlen var full av svarta moln så jag var tvungen att ha ljuset tänt inomhus. Det kom flera korta skyfall. Visserligen behövs regn, men när det kommer så häftigt finns risken att det bara flyter ovanpå och iväg.
På eftermiddagen nådde också vinden oss här i sydost. Vid 18-tiden var vinden som starkast: 74 km/tim (cirka 21 m/s). Det blåste från norr och det är nära mellan husen här i gamla sta’n så det ven rejält och låg på mina stora balkongfönster. Idag ser fönstren för jäkliga ut, men det blåser fortfarande så fönsterputsning får vänta.
Jag har varit en runda på sta’n idag (första dagen med långbyxor!) och det låg nedblåsta grenar lite överallt och en del skräp. Jag tänkte på alla olivträd, framför allt de som börjat vissna, och hur detta blir ytterligare (förutom torkan i år) ett hårt slag mot olivskörden.
Jag var inom posten och det var pensionsutbetalning. Det är alltid en prövning att gå nå’nstans där det finns många greker och där man ska köa. De kan inte köa, de kan inte vänta, de kan inte läsa på sin nummerlapp. Jag blir först full i skratt, sedan irriterad och se’n blir det bara absurt. Och jag kan inte låta bli att tänka att det är inte så konstigt att det här landet är lite rörigt och uppochner.
Igår och idag har det varit kontorsdagar, bl a ett blogginlägg på företagsbloggen. Jag la ut foton på min flickr-sida igår och det som slog mig var hur lite jag fotograferat i oktober. Det får bli bättring! Jag har vandrat en del, men kanske torkan dammat ner motiven så de inte är så tilltalande. Nu har det ju regnat rejält så i november blir det förhoppningsvis lite fler foto. Idag är det förresten mindre än tre veckor till min Sverige-resa…..
Nu har jag snart lektion i grekiska adjektiv! Läraren kommer hem till mig så det där med ”karlar på rummet”, som jag skrev om i förra veckan, bara fortsätter….
Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med vandringsledare kan du koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta att du läser bloggen när du bokar så får du 15 % rabatt!
En kort hälsning! Om jag blåser bort så blir det en sista hälsning, det får vi hoppas inte händer för då blir det ju inga fler blogginlägg. Som jag sagt tidigare är vintervädret här rena berg- och dalbanan. Jag kan knappt fatta att jag i onsdags vandrade uppe i bergen i shorts och utan jacka. Visserligen inte sjungande och dansande som en Julie Andrews, men nöjd och glad. Och idag fick jag rädda några balkongplantor genom att ta i dom och på kuppen fick jag in jord, blad och annat skröfs så det känns nästan som en inneträdgård.
Det började igår morse med regnigt väder och vinden ökade och ökade för att sätta riktig fart mot kvällen. Idag har vi hittills varit uppe mellan hård vind och storm, 26 m/s som mest i vindbyarna. Jag var ute en liten, liten tur och tog några foton som verkligen inte visar vädret (klicka på foto om du vill förstora):
Högsta toppen i Tripti-bergen har fått mer snö i natt.
Det syns inte så tydligt, men nordanvinden pressar havet utåt så de vita gässen går liksom på fel håll.
Det är inte bara i luften och på land det händer saker. I natt vaknade jag vid 1-tiden, antagligen vinden som väckte mig. Och se’n började sängen skaka. Det rör sig ju lite då och då, ibland bara så man anar det, oftast märks det inte alls. Sedan jag flyttade ner har jag upplevt 2 lite tydligare jordskalv och det i natt var nr 2. Såg på kartan att vi haft fler under natten och jag kände ett mindre i förmiddags. Det finns gott om sidor på nätet som visar jordskalv och jordbävningar, det irriterande är att de inte visar samma värden. Hur olika kan man mäta? Här ser ni i alla fall ”våra” skalv sedan midnatt (hämtat från Nationella observatoriet i Aten):
Röd prick är Ierapetra. Sydligaste skalvet är 19 km från sta’n och det nordligaste är 8 km från sta’n.
Det som är längst söderut i havet och det som är längst norrut var ungefär samtidigt, det skilde bara cirka en kvart. Kanske därför det kändes så tydligt, vad vet jag.
Mer regn skulle inte skada, den hårda vinden lämnar oss inte förrän på måndag. Jag såg inte en människa på min lilla, lilla tur. Gissar att alla håller sig inomhus. Däremot såg jag skräp, omkullfallna krukor, stolar mm. Jag tänker fortsätta tillbringa dagen, och antagligen morgondagen, i soffan med god bok. Önskar dig en skön helg!
PS. Det är 2 tävlingar: en jurytävling och en läsartävling. Juryn har tagit ut sina finalister, där är inte min blogg med. Läsaromröstningen pågår t o m 14 februari så klicka på bilden för att rösta:
Besöket i Sverige är i full gång. Så här länge (sedan 8 mars) har jag aldrig varit utomlands så det känns lite märkligt. Jag är lite småförvirrad faktiskt, som en som tittar in genom ett fönster.
Och det började med ett eldprov. Lämnade ett soligt Ierapetra i lördagsmorse för att resa till ett blåsigt och snöigt Malmö. Fy hundan!
Gränskontrollen fungerar säkert jättebra. I vår vagn blev vi kollade 2 gånger så polisen verkar vara på bettet. Om det är så effektivt är väl en annan fråga.
Vintervitt i Slottsstaden, Malmö
I söndags bar det iväg från ett vitt Malmö, som var väldigt söndagsstilla på morgonen, till Österlen. När det snöar och blåser i Skåne så är Österlen alltid den delen som drabbas värst och som blir insnöad fortare än kvickt. Inte en snöflinga! Häftigt regn och hård blåst hela dagen. Ja, dag och dag. Jag vet inte vad man ska kalla det där halvmörkret som råder mitt på da’n. Usch.
Förmiddagssol i Baskemölla, Österlen
Måndagen bjöd på nästan vindstilla, sol från en klarblå himmel och uppehåll. Jag vet inte hur många gånger min mor och jag konstaterade att det är märkligt att vädret kan slå om så snabbt och totalt. Åkte tillbaka västerut till Malmö i en vacker solnedgång.
Idag kravlade jag mig upp tidigt för att beta av lite undersökningar, läkartider och tandläkare. Började med att styra kosan till Lund, min gamla ”hemstad”. Blev lite konfunderad när jag steg på bussen i Malmö för det kändes som om alla tittade lite underligt på mig. Och på tåget fick jag väldigt sura blickar och några skruvade på sig. Men tänker man efter så klarnar det!
I den morgontysta bussen var jag den enda som tackade bussföraren för min biljett och antagligen lite osvenskt högt eftersom jag nu är van vid lite stökigare omgivning. Och det är väldigt tyst i detta landet. Jag kan ibland bli tokig på att det är så ljudligt nere på ön, men tystnaden är faktiskt konstigare.
På tåget snöt jag min temperaturskiftningskänsliga näsa och nu är jag ju i landet där alla är rädda för bakterier och baciller. Antagligen såg alla en blinkande varningsskylt på mitt huvud: Förkylnings- och influensafara!
Under dagen kom två artiklar i min väg, märkligt timade med tanke på mina funderingar. Den ena hittar du här och den andra här. Landet är kallt och mörkt just nu, men visst skulle vi kunna le lite då och då? Och säga nå’t? För mig handlar det egentligen inte om uppfostran eller vad som är artigt eller inte utan om att se varandra.
Juldekorationer på Klostergatan, Lund
Lund och jag är färdiga med varandra och det har vi varit några år. Det kändes väldigt
tydligt när jag för drygt 2 år sedan beslutade mig för flytten. Den charmiga medeltidsstaden med sitt levande centrum finns inte kvar, det är en lite trasig stad. Jag har full förståelse för att saker förändras och utvecklas, men det betyder inte att man måste avstå från att bevara en del, att ha lite fingertoppskänsla. Och inte kommer det att bli bättre om spårvägsplanerna blir verklighet.
Imorgon bär det av upp i sta’n för lite shopping, bl a hoppas jag hitta några vettiga boots el likn. Men det finns väl i Grekland, tänker du. Jo visst, men jag vill inte ha eller klarar av 10 cm klack och guld och glitter är inte min grej. Jag hoppas på bättre jaktlycka här.
Nu ska jag försöka tina upp och se’n blir det fortsatt födofrossa! Har ännu så länge njutit av ursmarrig chokladkaka, blåbärspaj, mors pannbiff med hennes sås, mors pannkakor, sushi, senapssill och ägg…..och fler godsaker kommer!
Och imorgon kommer Malmöpågen hem. Kul för honom att han lyckats pricka in precis när jag är här!
Det har varit lite sparsamt med skrivandet i bloggen och det beror på att vandringsledaren varit i farten. I onsdags vandrade vi den fjärde och sista vandringen i vandringsveckan. Första dagen hade vi med oss två vandrare som köpt endagsvandring, det går också bra att köpa styckevis. Det har varit en fin vecka och i måndags hade vi en otrolig tur.
Jag vet inte om det rapporterats i Sverige, men måndag-tisdag drabbades Grekland av ett förfärligt oväder med kastvindar, tromber, störtskurar och åska. Det drog först in över västra fastlandet med översvämningar, dödsfall, skadade hus osv i sitt kölvatten. Det fortsatte österut, drog över Rhodos in i Turkiet. Vi på Kreta låg i utkanten, men det räckte. Temperaturen sjönk rejält och snabbt när ovädret kom.
Vi gav oss ut på vandring eftersom ovädret skulle komma på eftermiddagen, enligt vissa prognoser inte förrän på kvällen. När vi var framme vid vandringens slut sjönk vi ner vid ett bord på byns kafenion, gjorde vår beställning och när den kom så öppnade sig himlen! Det åskade rejält och vräkte ner. Kan man ha bättre flyt?
Det fortsatte i samma stil med skurar och åska till tisdag kväll. Skurarna, eller snarare skyfallen, var inte nådiga. Jag var ute och filmade en liten snutt på min balkong som finns här. I vanliga fall ser jag en bit av havet samt Thripti-bergen till höger och en del av Dikti-bergen till vänster, men allt var en grå gardin.
Men vädret är ombytligt och det är snabba puckar! I onsdagskväll njöt vi av vacker solnedgång, god mat och stjärnbeströdd medelhavshimmel i bergsbyn Monastiraki (ett besök rekommenderas!). Och igår var mina vänner från Sverige och jag på en av mina favoritstränder och vi njöt av sol och bad.
Har lagt ut några foton på min flickr.com!
Lösa trådar och fria tankar
En blogg av Inger Hansson. Om resor och hållbarhet. Om vackra platser. Om Instagram och andra sociala medier. Om fotografi, natur och lite av varje.
Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com
Bloggen om England och övriga Storbritannien
