Etikettarkiv: kloster

Bysans, kristen, kupoler, ortodox – hur hänger det ihop?

I ett tidigare blogginlägg fick du, bloggläsare, en inbjudan att välja ett foto som jag skulle skriva om på ett eller annat sätt. Det skulle hjälpa mig med inspiration och uppslag nu i högsommarhettan när knopp och kropp är trötta och snurriga. Nu är det dags för det sjätte inlägget!
Inläggen i denna serien finns samlade under ”Teman” uppe i menyraden som ”Tankar kring ett foto”.
(klicka på foton för större storlek)

Fotot till detta inlägg var valts av Inger Hansson (har bloggen hallojvarlden). En väl förankrad kyrka som pekar mot himlen. Jag har valt ett historiskt perspektiv, mest för att jag behövde reda Läs mer

Tredagarstripp, del 1

Måndag – onsdag har Panda och jag varit på resande fot. Eller hjul för hans del. Jag tänker berätta om dagarna och ge några tips. Mycket bilkörning så jag delar upp dagarna i två blogginlägg: del 1 är bilturerna och del 2 är vistelsen i Rethymnon.

Först vill jag höja ett varningens finger till dig som i vår och sommar ska hyra bil på Kreta. ”Var försiktig” heter i vår och sommar ”Var mycket försiktig”. All nederbörd har gjort vägarna dåliga med hål här och var, svaga kanter, sprickor och se upp för ras och lösa stenar. Det är inte farligt att köra och du behöver inte avstå, men var försiktigare än vanligt. Det kommer att ta lite tid att åtgärda alla skador och när jorden torkar kan det komma nya ras och lösa stenar.

Det var en del under turerna som inte blev som jag tänkt eller förväntat mig, men vad gör det när så mycket annat blev bättre!? Tidsangivelserna på kartorna nedan är Googles – jag tar mycket längre tid på mig, stannar ofta och har inte gasen i botten.

Klicka på foton och bilder för större format!

Dag 1

Precis som när jag körde till Iraklio för cirka två veckor sedan valde jag stora vägen. Jag tycker mycket om att köra lite mindre vägar så jag ville ha lite omväxling och enklare körning. Det är en märklig känsla att komma ut på Mesaraslätten omgiven av kullar och i fjärran berg. Det visar så tydligt hur omväxlande den här ön är, det är inte bara stränder och berg.

Det första stoppet blev Agia Galini, en liten by som ligger väldigt vackert. Byn i sig var en besvikelse då den var mer som en skyltutställning än en by. Här var det Hotel, Rooms, Tavern, Bar, Café, Shop osv i all oändlighet. Allt var stängt och igenbommat. Man hade också farit fram ganska rejält med vitt och blått så jag undrade ett tag om jag lyfts bort till en ö i Kykladerna. Det här var ingen ort som tilltalade mig, alldeles för tillrättalagd och exploaterad. En del turister efterfrågar ”genuint”, ”äkta” osv och jag förstår inte riktigt vad de menar, men det kan i alla fall inte vara detta. Vilken skillnad det måste vara för den lilla skara som bor här med sömnig vinter och sedan bli mer eller mindre invaderade.

Jag lyckades hitta det enda öppna stället som var ett café nere vid hamnen. Lyckligtvis hade de även hamburgare så jag fick lite mat i magen. Hamnen var fin och där var det aktivitet med fiskare som höll på att reda ut och laga nät.

Fortsatte norrut, stannade för att ta foto av floden Potamis som tydligen är vattenfylld året om. Nu är den fylld till bredden. Det porlade lite överallt runt mig och det rinner i dikena längs vägarna. Nästa stopp var ett kapell där de höll på att bygga ett litet hus på baksidan och dörren var låst. Så det blev ett kort stopp och jag körde snart in i Spili där jag aldrig varit. Här skulle jag träffa några svenskar, mer om det i del 2.

Jag var givetvis nere vid de kända fontänerna där källvatten forsar ur lejongapen. Jag kan rekommendera att inte bara stanna och titta på fontänerna utan strosa i gränderna. Vi hörde vatten porla och forsa lite varstans, ovanliga ljud i en kretensisk by.

Dag 2

Nu skulle jag ut på en tur till de minoiska gravarna norr om Armeni och sedan till några byar som jag tyckte var intressanta efter att ha konsulterat min guidebok (som är världens bästa guidebok). I en kurva på vägen dit lämnade jag de majestätiska Vita bergen bakom mig och när jag kom ut ur kurvan hälsade Psiloritis-massivet välkommen. Andlöst. Spektakulärt. Vackert.

När jag kom fram till gravområdet så var det stängt. Det satt ett gäng där och fikade, de hade lyckats få information om att numera var området inte stängt på måndagar utan på tisdagar. Nätet var givetvis inte uppdaterat med nya öppettider. Jaha, då blir man inte så glad, men gravarna lär inte flytta på sig. In i bilen igen!

Vägarna var i sämre skick än jag trodde och det rann vatten här och där över vägbanorna. Det gjorde att jag ganska snart förstod att jag inte kunde, ville eller skulle hinna den runda jag planerat så den fick modifieras lite.

Kom in i Roustika där jag stannade och strosade runt. Blev fascinerad av husen som var en annan stil än borta hos oss på östra Kreta. Större, i två våningar och med stora fönster. Det kändes lite venetianskt på något sätt. Och jag började fundera på om folk varit mer välbärgade här där det finns mer odlingsbar mark än borta hos oss. Man får ju rätta mun efter matsäck. Inte så gott om pengar – mindre hus. En fin by!

 

 

 

Så styrde jag söderut och nu skulle jag få den ena chocken efter den andra! Vägen gick ganska brant ner till Mountros och sedan upp och in i ett ravinliknande landskap. Vackert och imponerande! Var nära att köra över några får som låg stilla och halvsovande en bit ut på vägen, fick stanna en stund för en stor fårflock som skulle passera. Och efter det blev jag mållös! Ett fantastiskt vackert landskap öppnade sig med berg, snöklädda toppar i fjärran, gröna ängar, träd, några olivlundar, gott om olika lövträd! Påminde lite om en del kulliga, gröna landskap man ibland ser på bilder från England. Där stod jag en stund och bara njöt!

Så tog vi, Panda och jag, oss upp till Argiroupoli (det antika Lappa). Den byn ska få ett besök vid ett senare tillfälle, denna gången tog jag en kort avstickare till källorna som på engelska kallas Green oasis. Det är ett område som klassats som ”outstanding natural beauty” så mina förväntningar var ganska höga. Här kommer flera källor upp i dagen och bildar en mängd mindre vattenfall på ett ganska stort område på en sluttning. Jag är övertygad om att sluttningen skulle kunna vara väldigt vacker, men vad har man byggt runt omkring och mitt i alla vattenfall? Jo, tavernor och tavernor. Så jag blev både besviken och arg. Varför bygga sönder något som skulle kunna vara så vackert? Tavernorna skulle väl kunna ligga runt omkring, men inte mitt i!!

Dags att dra mig mot Rethymnon igen efter en makalöst fin tur!

Dag 3

Dags att styra kosan hemåt! Jag har inte kört National road mellan Rethymnon och Iraklio på flera år så den fick det bli. Tog av i Iraklio och upptäckte snart att det blivit fel. Vägarbete på ny stor väg gjorde inte saken bättre. Det tar en stund att lokalisera sig, vända ut och in på tankeapparaten och sätta ihop en ny plan. Till slut var jag på rätt spår vilket var på väg till klostret Angarathos (jag vet att det står Agarathos på Google maps, men jag litar på deras egen skylt). Jag har varit där en gång tidigare, men då inte gått in. Efter mitt snurrande för att hitta rätt väg såg jag fram emot en stunds klosterfrid och ro. Men icke! Här pågick reparationer med borr, slipmaskin och annat bullrigt. Ett fint kloster är det med ett underbart läge. Kan rekommenderas!

Klostret Angarathos. Foto från sidan cretanbeaches.com

Minns du att jag tidigare skrivit om krukmakarbyn Margarites? Av de fyra krukmakarcentra som funnits på Kreta är två fortfarande aktiva och det är Margarites och Thrapsanon. Och har man varit i den ena vill man se den andra, eller hur? Jag väntade mig ungefär samma stuk som i Margarites och tappade hakan totalt! Utanför byn ligger en del krukmakerier som gör stora urnor och krukor. I byn fanns ingenting, jag hittade i alla fall inga krukmakerier, verkstäder eller butiker när jag promenerade omkring i byn. Inte ens några som såg ut att vara stängda för säsongen eller liknande. Kanske det är så att de två byarna har olika specialiteter, vad vet jag.

Så siktade jag in mig på Martha, men körde så nära Dikti-massivet jag kunde utan att komma in på alltför små och snirkliga vägar. Tjusigt med höga berg och nedanför nästan helt platt område fullt med olivodlingar. Det blev sista dosen skönhet och njutning för kropp och själ för efter Martha ville jag bara hem.

Många fina bilder uppe i minnesarkivet! Den här ön bara ger och ger, bjuder på det ena efter det andra. Jag har tidigare tänkt att jag måste göra en tur i april för att få se när alla lövträd spricker ut. Det finns fler och många olika träd på centrala Kreta än vad vi har på östra Kreta. Något att se fram emot!

Imorgon kommer del 2 på min tripp, då håller vi till i Rethymnon!
PS. Fler foton på min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt på bokningar gjorda under februari och mars (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Och nu är det helg

Ännu en härlig vandringsvecka avslutad med väldigt bra väder! Som jag skrivit tidigare så är det härligt att få träffa olika människor, vandringarna blir annorlunda pga att människor ser olika saker och jag har den mest fantastiska arbetsmiljö. Så varför upprepa det jag redan berättat så många gånger? Vi tar två händelser som är speciella för just den här veckan.

Veckans vandrare:

Ställas till svars
Minns du vår  medföljare i september? Jag berättade om honom i blogginlägg Paus mellan vandringar. I torsdags kom vi upp till samma kloster (Panagia Faneromeni) där det bor munkar.  Låt oss slå fast att munkar är inte de gladaste gossarna i sta’n utan ganska barska. En av dem kom ut och började prata på grekiska vänd mot mig. Jag förstod att det var något speciellt, men barskheten fick min hjärna att gå i stå. Förstå grekiska? Jag?? Vi gick över på engelska och följande utspelade sig:
– Du var här för 20 dagar sedan.
– Ja, jo, det stämmer.
– Hunden följde med er när ni gick härifrån?
– Ja, jo
, det gjorde den.
– 
Den har inte kommit tillbaka.
– 
Vi försökte få den att gå tillbaka.
Nu kände jag mig SÅ skyldig! Tänk om Gud ser och hör mig, syndig människa…..
Så kom munken upp till oss och fortsatte:
– Den har försvunnit en gång tidigare, men då kom den tillbaka.
– Jaha.
– Vi såg att den följde efter er.
Då tänkte jag att varför kallade ni inte tillbaka den eller hade den kopplad, men jag var inte riktigt i rätt läge att ifrågasätta en munk så jag försökte lätta upp stämningen:
– Den följde oss ända till byn Meseleri, kanske den hittade ett nytt hem.
Munken ryckte på axlarna, frustade och öppnade klosterkyrkan. Jag höll tyst.

Foto: Lisa Brissman

Vi gick in och beundrade kyrkan (som verkligen är speciell och värd ett besök) och när vi kom ut stod munken och pratade i mobilen. Jaha, tänkte jag, nu har han ringt chefen och rapporterat mig. Jag undrar om det finns en speciell avdelning i himmel eller helvete för vandrande klosterhundsbanditer…..

 

 

 

 

 

Speciellt möte
I måndags hade jag en stadsvandring och det var början på ett roligt möte! Den lilla människan var skånska – bara det ett plus – och det visade sig att hon varit i Ierapetra första gången 1987! Samma år som jag!! Och sedan bott här i cirka nio månader 1988! Det blev en promenad nedför ”memory lane” vilket är nästan första gången för mig eftersom de flesta svenskar idag inte ens vet att östra Kreta existerar, långt mindre Ierapetra. Så började snacket om diskotek, barer osv. Hon gick visserligen på Chez Victor och jag på Le Figaro, men hon var ändå trevlig.
I onsdags fikade vi och när vi sitter där och pratar så visar det sig att vi en tid under 1996 jobbat på samma kommunala förvaltning i Malmö! Jag satt på åttonde våningen, hon på sjätte. Och sedan visade det sig att….ja, det fanns flera gemensamma upplevelser i livet. ”Världen är liten” slutade jag säga för flera år sedan. Jag tror att det är mer så att vi rör oss i snävare cirklar än vi tror, vi kretsar runt vissa människor och då och då stöter vi ihop.

Jag hoppas att hon kommer tillbaka igen! Och jag hoppas att mina vandrare denna veckan kommer tillbaka. De verkar i alla fall tycka väldigt mycket om denna delen av Kreta och det gläder mig mycket! Ännu mer glädjande om jag kan tända en mer regelbunden vandrargnista hos någon.

Nu ska jag gå in i helgläge så jag önskar dig en lugn och fridfull söndag!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Nolletripp – dag 1

I torsdagsmorse började min nolletripp. Tänk, när jag gav mig iväg var jag under 60 och när jag kom hem drygt 2 dagar senare var jag över 60. Ibland känns det som om tiden går fortare än man själv…

Målet var Iraklio (eller gamla stavningen Heraklion). För att slippa köra National road fram och tillbaka kombinerade jag med en utflykt. Och var skulle den gå om inte in på centrala Kreta som är så vackert!? Rutten jag lagt upp blev så här i slutändan:

Google envisas med att lägga startpunkten norr om Ierapetra – fråga mig inte varför!

Ida-massivet ställer till det så turen blev alltför lång. Eftersom jag hade två stopp planerade där jag ville ha gott om tid så fanns inte mycket tid till småstopp. Man lär så länge man lever, t ex att inte gapa över för mycket.

När jag körde igenom byn Asími var det marknad och jag tror att hela bygden var där. Jag stannade och gick en runda, marknaden hade ungefär samma utbud som hos oss. Den var uppdelad på mer än en gata så den var inte så kompakt som här i Ierapetra. Rolig känsla att så snart jag lämnar hemområdet så är jag turist. Många blickar, en del små kommentarer. Byn liknade så många andra byar som är uppslagna längs en stor väg. Charmigt på sitt sätt, närmare vardagsgrekland än vykortsgrekland.

Lite disigt, men det gör bara att jag blir mer uppmärksam på det jag har omkring mig eftersom ögat inte kan förlora sig i fjärran.

Så körde jag vid Ida-massivets fot, bl a genom byn Fourfouras. Det började bli dags för en matbit, men ingenstans något som såg lovande ut. Landskapet kring Fourfouras påminde om Brösarps backar eller något kulligt engelskt landskap. Och efter ett tag öppnade sig ett ännu märkligare landskap med gröna kullar och mängder av oleander som forsade ner längs sluttningarna. Jag döpte det snabbt till oleanderland för jag har aldrig sett så mycket oleander.
Den här ön är magisk! Ständigt blir man överraskad med nya och fantastiskt vackra landskap, vyer och natur. Ön bara ger och ger och ger! Men det gäller så klart att vara öppen och ta emot. Den som tycker att berg är bara berg eller att natur inte är nå’t speciellt göre sig icke besvär.

Det som tagit stryk i naturen efter den nederbördsfattiga vintern och våren är olika grässorter och marktäckande småbuskar. De är bruna eller närmar sig brunt, dvs de är en månad tidiga. Ginst färgar sluttningar gula, men inte så intensivt som vanligt. I övrigt är det fortfarande grönt, men om man tittar lite närmare ser man att en del träd och växter ser lite hängiga ut. Det är ingen riktig stuns i naturen, den kippar efter andan. Eller rättare sagt vatten.

Arkadi

Så kom jag till Arkadi och det område där jag skulle ha mina två stopp:

Arkadi-klostret besökte jag före jul – det finns att läsa i detta inlägget under rubriken ”Dag 3”. Nu mötte jag flera bussar och det var gott om folk uppe vid klostret. Det är värt att besöka, men försök komma dit så tidigt som möjligt för att slippa värsta rusningen. Och glöm inte att titta in där dörrar är öppna för det finns flera utställningar.
Nu ropade magen på lunch så jag stannade vid stora matstället vid Arkadi. Gör inte det! Toan var gudasänd, maten ingen höjdare. Dessutom var det tydligt att kvinnan som jobbade där önskade vara någon annanstans och rörde sig saktare än slow motion. Släpade benen efter sig så det kliade i mina fingrar – tänk att få skaka om människan! På en åker pressades halm och lastades halmbalar. Lustigt scenario – turister till höger, arbetare till vänster. Två olika tillvaro.

Eleutherna

Dags för första planerade stoppet: det nya arkeologiska muséet i Eleutherna. Det är en modern byggnad som smälter samman med det urgamla landskapet. Muséet är bara en del av byggnaden och inte så stort. Museum lär mig alltid någonting. Antingen så får jag se det jag känner till, dvs det blir bilder till texten. Eller så vet jag inte så mycket, men blir inspirerad att veta mer. Det senare gällde i detta fallet. Otroligt intressant stad som funnits före Kristus ända in i bysantinsk tid och med kopplingar till olika länder, antikens Grekland med mera. Här bröts det sten som finns i en mängd statyer över Grekland och gamla romerska riket! Känner du till statyn ”Nike från Samothrake”? Skulptören sägs vara okänd, en del menar att det är Pythokritos som levde på Rhodos, men hans far Timochares, som också var skulptör, kom från Eleutherna. Och det bara fortsatte dyka upp den ena intressanta saken efter den andra.
Jag besökte inte utgrävningen eftersom en del av den var stängd. Kände också att jag behöver lära mig mer innan nästa besök. För fler besök blir det!
Kan rekommenderas för den som är historiskt intresserad.

Tsikalario och Margarites

Strax före byn Margarites stannade jag vid krukmakarverkstaden Tsikalario. Här fanns väldigt bra information om allt från var leran hämtas till vad de olika slutprodukterna heter och används till. Väl värt ett stopp!
När jag ville läsa om Margarites, krukmakarbyn, innan jag gav mig iväg fick jag veta att det funnits fyra krukmakarcentra på Kreta: Kendri, Nohia, Thrapsano och Margarites. De två första slutade sin produktion i början av 60-talet och det rätade ut min förvåning över att Kendri nämndes. Det är en by strax utanför Ierapetra och jag har aldrig sett något krukmakeri eller hört talas om det, men som sagt – det är ett tag sedan det avslutades.

Margarites är en fin liten by, kändes välkomnande att alla kapelldörrar stod på glänt. Kanske för att det snart var pingst. Som i så många kända byar där det säljs ”typiska” produkter (t ex Kritsa med sina dukar och vävnader) så blir det lite business över det hela. Behållningen för mig var att titta in i olika ”work shops” där utbudet skilde sig från det man ser på många platser. I några satt krukmakare och jobbade, de hade olika alster och stilar. Det var roligt att se olika variationer. Och jag kom därifrån med bl a ett par örhänge i keramik!

Dagen går mot sitt slut – snart framme

Före jul ifjol körde jag från Rethymnon till Iraklio via Anogia så denna gången blev det gamla vägen mellan de två städerna. Den är inte så spektakulär med vyer och stup som via Anogia, men det känns mäktigt att köra mellan bergen. På slutet belönas man med en underbart fin vy mor Iraklio – en sällan använd kameravinkel!

I området kring Arkadi – Margarites finns mer att se och uppleva, bl a grottor, kyrkor, kloster. Jag ska dit igen, men då kör jag ingen biltur utan lägger tiden i området istället. Om du kommer västerifrån (Rethymnon-hållet) så kan du börja med ett besök i Arkadi-klostret. Om du kommer österifrån (Iraklio-hållet) så kör via Anogia. Vägen upp till Anogia är dramatisk och vacker, inte alls lika fin på andra hållet.

Iraklio

Så var jag framme och checkade in på hotell Athinaikon (bra läge, bra pris). Efter uppackning och dusch iväg till kvällens goda middag på Amalia’s kitchen (nära Lejonfontänen). Smaker av Mexico och Texas och gott vin – härligt! (de har också grekisk mat om man föredrar det)

Dags att krypa i säng och se fram emot den stora dagen som skulle inledas med sovmorgon och hotellfrukost! Det låter väl bra? Men hur blev det… Mer om Iraklio och dag 2 i nästa inlägg!

Foton finns på min flickr-sida!

Ha en bra kväll och fortsättning på veckan!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Del 2 på tripp

Del 1, dvs besök i Rethymno och Iraklio, finns i förra blogginlägget – nu kommer de två bilturerna.

När de flesta hör ”grekisk ö” så tänker de på en liten ö. Kreta skiljer sig från de övriga grekiska öarna och är långt ifrån liten. Den är störst av Greklands öar och femte största i Medelhavet (och folk som bor på ön kallas inte kreter eller liknande utan kretensare). Ön har fyra Läs mer

Ännu en fin dag!

Igår var det dags för vandring igen. En rekognoseringsdag med till största delen nya sträckor. Spännande! Bestämde att jag tar taxi hem så kan jag irra runt och testa så mycket jag vill och känner för. Bra med bussavgångar på morgonen, kl 07:10 bli perfekt. Tyckte jag. På busstationen fick jag veta att de avgångar som ligger på nätet och som visas på tv-skärmen på stationen inte stämmer. ”Det är fel från Iraklio”. Tidigast buss för mig var 08:30! Bra början på Läs mer

Slutet och början

Ovädret slog hårdast på norra Kreta och uppe i bergen. Eftersom det kom norrifrån hade det mattats när det kom till oss, men vi ska inte ropa hej än. Jag kan se från min balkong att det ligger ett stort regnområde i bergen som drar nerför bergssluttningarna, snart är det här. Det cirkulerar bilder och videos på nätet där man kan se att det ligger riktigt mycket snö ganska långt ner. Läs mer

Helgen som gick

Vilken härlig helg! Med hyrbil öppnar sig andra och nya möjligheter för upplevelser. Första dagen bara landade jag i att vara hemma igen, tog en liten tur till Agios Nikolaos. Sedan väntade tre vandringsdagar. Vädret stod på min sida, verkligen perfekt vandringsväder. Kyliga morgnar, solen värmde under dagarna, vindstilla. Idag måndag blåser det och rätt vad det är kommer det Läs mer

Tema ”Turist på östra Kreta”: 5. Vett och etikett

Tanken med temat är att ge några tips och lite kommentarer kring att besöka östra Kreta. Vad finns att se, vad bör undvikas osv. Heltäckande för området? Det är en omöjlighet, men något att börja med! Jag vet inte i skrivande stund hur många inlägg det blir och vilka dagar de publiceras, men de kommer i obruten följ.

Minst två saker måste vi svenskar lämna hemma när vi reser: att tilltala alla med ”du” och Läs mer

Söndagsutflykt i strålande sol

Helgvädret med lätt regn/skurar kom av sig, solen hoppade snabbt in och tog över. Nu kommer två fina dagar då mina ben kommer att dra ut mig på vandringar. Icke förhandlingsbart och ingen diskussion. Läs mer