Etikettarkiv: heraklion

Nolletripp – dag 2 och 3

Första delen av den här trippen, dvs dag 1, finns här!

Dag 2

Fredagen, den stora dagen då ännu en nolla ska bockas av! Planerat sovmorgon och se’n dra mig ner till hotellfrukost (sisådär 9 år sedan sist…). Det mesta här i livet är en tolkningsfråga, men att bli väckt 06:30 kallar jag inte ”sovmorgon”. Utan att tråka ut någon med detaljer så tycker jag att det är väldigt konstigt att en del inte förstår att på ett hotell bor andra människor. Och att marmor och putsade väggar är en fantastisk miljö om man vill förstärka ljud.

Jag slappade på rummet, lugn morgon, packade upp en födelsedagspresent från syster och där fanns minsann kvällens festmiddag! Du kanske tycker att jag är tråkig som inte firar med kalas och så’nt. Jag försökte få familjen med på noterna, men gav upp efter några år. De envisades med att ge presenter så hotellvistelsen var från mor och nu ramlade alltså kvällens festmiddag in.

Efter en låååång hotellfrukost gav jag mig ut på sta’n. Jag har bloggat om Iraklio vid ett flertal tillfällen och då tipsat om museum, julmarknad mm. Idag stod inget på programmet mer än att strosa, shoppa, fika, läsa bok, glo på folkliv….

Jag började med att gå in på apotek och köpa öronproppar! Se’n kurs och fart till butikerna mellan Frihetstorget och Lejonfontänen samt i en del smågator där omkring. Visste du att centrala Iraklio har 970 butiker? Jag antar att de räknar alla oavsett utbud, men faktum kvarstår: det finns butiker vart man än vänder sig.

Shoppa var presenten till mig själv för att fira både födelsedag och att del av tjänstepension börjat betalas ut. Jag gillar inte att shoppa så jag måste ibland ge mig själv fria tyglar och löfte om att inte vara alltför kritisk. Och det finns några butiker som jag gillar och som brukar leverera. Då kan det vara roligt! I alla fall en stund.
När jag går till super market med ”handlelapp” så kommer jag hem med de varorna. Ibland har någon lagt ner ett paket kex bland mina varor, men det kan jag stå ut med. Fungerar även i andra butiker, men inte när jag ska köpa kläder. Varför är det så? Listan var:
1 jeanskjol
1 strandklänning
några sköna linnen
1 par sandaler
Jag kom hem med:
1 kjol
1 klänning
1 t-shirt
1 blus
1 par shorts
1 par piratbyxor
1 scarves
1 par sandaler
Jag prickade alltså in 1 (en) sak. Storartat!
Svårt att köpa kläder. Allt trasigt går bort, allt som är för kort går bort. Trendigt, inne och modernt intresserar mig inte. Jag är betydligt mer intresserad av hur ett plagg ser ut på mig och hur jag ser ut i det plagget. Det är där jag ibland blir lite väl kritisk…

Provning denna dag i Iraklio var ett eldprov i dubbel bemärkelse. Lycklig över att ha hittat något att prova tryckte jag in mig i hytt. Redan då pärlade sig svetten. Dags att krångla mig ur paltorna. Nu rann svetten. Då började jag fundera över vad jag inte behövde ta av mig och ändå prova. Dags att pressa ner kroppen i provplaggen. Nu kändes det smått läskigt att svetta ner plaggen, tänk på nästa som ska prova! Givetvis passade det inte för jag tar alltid en ”hoppasstorlek” eller så är storlekarna små. Bara att krångla mig ur. Då forsade svetten och snabbt fick jag på mig de gamla paltorna för nu fanns en risk att rinna bort och bara försvinna!
Det var så attans varmt i Iraklio!

In i basaren på jakt efter sandaler och andra fynd. På en hörna hittade jag nästan enfärgade scarvsar. Försäljaren och jag pustade och letade, men helt utan någon mönster fanns inte. När jag skulle betala utspann sig följande:
– Var kommer du ifrån?
– Jag är från Sverige, men bor i Ierapetra.
– Ah, Ierapetra! Nice!! Jag har en vän som bor här i sta’n vars mamma är från Sverige. Hans pappa är här från Kreta. Mamman heter Marie, du känner henne kanske?
Visst, världen är liten, men men….
– Neeej (jag drog på svaret som om jag tänkte efter), henne känner jag inte till.

Tillbaka till hotellet för avlastning och en stunds pusta. Sedan dags att strosa i gränder, kameran beredd, pustade ut på favoritfiket Indigo (mitt emot Titus-basilikan; cafét finns på facebook). De har sta’ns godaste crepes, folklivet drar förbi nästan på dina fötter, priserna är inte som vid Lejonfontänen och personalen är urtrevlig. Prova nästa gång du är i sta’n!
Jag tillbringade en stor del av eftermiddagen med att ömsom läsa bok, ömsom glo på folk. Besöket slutade med ett mycket gott skratt! På grekiskan har vi precis diskuterat sammansatta ord och hur mycket grekiskan vänder på ord. Så när servitrisen tyckte att jag kunde ju lite grekiska så hon sa på grekiska vad jag skulle betala så vände jag på det. Jag lyckades få 7:20 till 27 och tänkte att nu blir jag bestulen. Servitrisen skrattade så gott att hon knappt kunde prata, men lyckades få fram rätt summa på engelska! Tänk vad värme och nya krokiga hjärnvindlingar kan ställa till det!

Kvällen kom och det var dags för gourmetmiddag på Via Pastarella. Ett rikitgt kanonställe! Fantastisk service, hög kvalité på maten, goda viner, mysigt i en gränd. Rekommenderas – du blir inte besviken!
En hellyckad och delikat kväll då man liksom glider bort till en annan dimension. Tyvärr fungerar det inte så att man vaknar upp på hotellet utan måste bryta förtrollningen och ta sig dit för egen maskin. Men en varm, sen kväll vid Medelhavet tar man förtrollningen med sig, den svävar i luften som sådant där stoft som sagoféer strör omkring sig.

Dag 3

Med öronproppar fick jag sova nästan en hel timme längre än igår. Gissar att jag har ganska regelbundna vanor så kroppen är inställd på 7 – 7:30. Men jag fick i alla fall vakna av egen kraft! Och i lugn och ro!

Låååång hotellfrukost igen. Det fanns en liten tanke att checka ut, parkera bilen i centrumgaraget och gå längs med gamla stadsmuren. Jag gjorde det för ett par år sedan, men då visste jag inte vad jag vet idag och jag gick inte hela. Så kom jag ut från hotellet och det var varmare än igår! Gå på stadsmuren? Icke! Strosa en runda, prova ett plagg jag var osäker på igår, titta på folk och sedan bege mig hemåt lät som en bra plan.

På vägen hem längs med National road – ta av och köra upp till Mochos? Svänga ner om Milatos-grottan? Nej, jag ville bara hem. Kom till Ierapetra vid 13:30, möttes av härlig vind och frisk luft! Så skönt efter den tjocka värmen uppe på nordkusten. Avslutade med att svänga om vårt ”lördagskafenio” och där satt några i ”utlänningsgänget” så jag stannade till en kaffestund.

När jag kom hem sjönk jag ihop som en hösäck i soffan! Det tar på krafterna att nolla, köra mycket bil, sortera intryck, shoppa och ännu mer därtill i hög värme. SÅ nöjd med mina dagar! Nu återstår bara att klura ut hur jag enkelt ska få tag i resten på den där shoppinglistan…

Ha en skön helg!

PS. Foton från trippen på min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

 

 

Nolletripp – dag 1

I torsdagsmorse började min nolletripp. Tänk, när jag gav mig iväg var jag under 60 och när jag kom hem drygt 2 dagar senare var jag över 60. Ibland känns det som om tiden går fortare än man själv…

Målet var Iraklio (eller gamla stavningen Heraklion). För att slippa köra National road fram och tillbaka kombinerade jag med en utflykt. Och var skulle den gå om inte in på centrala Kreta som är så vackert!? Rutten jag lagt upp blev så här i slutändan:

Google envisas med att lägga startpunkten norr om Ierapetra – fråga mig inte varför!

Ida-massivet ställer till det så turen blev alltför lång. Eftersom jag hade två stopp planerade där jag ville ha gott om tid så fanns inte mycket tid till småstopp. Man lär så länge man lever, t ex att inte gapa över för mycket.

När jag körde igenom byn Asími var det marknad och jag tror att hela bygden var där. Jag stannade och gick en runda, marknaden hade ungefär samma utbud som hos oss. Den var uppdelad på mer än en gata så den var inte så kompakt som här i Ierapetra. Rolig känsla att så snart jag lämnar hemområdet så är jag turist. Många blickar, en del små kommentarer. Byn liknade så många andra byar som är uppslagna längs en stor väg. Charmigt på sitt sätt, närmare vardagsgrekland än vykortsgrekland.

Lite disigt, men det gör bara att jag blir mer uppmärksam på det jag har omkring mig eftersom ögat inte kan förlora sig i fjärran.

Så körde jag vid Ida-massivets fot, bl a genom byn Fourfouras. Det började bli dags för en matbit, men ingenstans något som såg lovande ut. Landskapet kring Fourfouras påminde om Brösarps backar eller något kulligt engelskt landskap. Och efter ett tag öppnade sig ett ännu märkligare landskap med gröna kullar och mängder av oleander som forsade ner längs sluttningarna. Jag döpte det snabbt till oleanderland för jag har aldrig sett så mycket oleander.
Den här ön är magisk! Ständigt blir man överraskad med nya och fantastiskt vackra landskap, vyer och natur. Ön bara ger och ger och ger! Men det gäller så klart att vara öppen och ta emot. Den som tycker att berg är bara berg eller att natur inte är nå’t speciellt göre sig icke besvär.

Det som tagit stryk i naturen efter den nederbördsfattiga vintern och våren är olika grässorter och marktäckande småbuskar. De är bruna eller närmar sig brunt, dvs de är en månad tidiga. Ginst färgar sluttningar gula, men inte så intensivt som vanligt. I övrigt är det fortfarande grönt, men om man tittar lite närmare ser man att en del träd och växter ser lite hängiga ut. Det är ingen riktig stuns i naturen, den kippar efter andan. Eller rättare sagt vatten.

Arkadi

Så kom jag till Arkadi och det område där jag skulle ha mina två stopp:

Arkadi-klostret besökte jag före jul – det finns att läsa i detta inlägget under rubriken ”Dag 3”. Nu mötte jag flera bussar och det var gott om folk uppe vid klostret. Det är värt att besöka, men försök komma dit så tidigt som möjligt för att slippa värsta rusningen. Och glöm inte att titta in där dörrar är öppna för det finns flera utställningar.
Nu ropade magen på lunch så jag stannade vid stora matstället vid Arkadi. Gör inte det! Toan var gudasänd, maten ingen höjdare. Dessutom var det tydligt att kvinnan som jobbade där önskade vara någon annanstans och rörde sig saktare än slow motion. Släpade benen efter sig så det kliade i mina fingrar – tänk att få skaka om människan! På en åker pressades halm och lastades halmbalar. Lustigt scenario – turister till höger, arbetare till vänster. Två olika tillvaro.

Eleutherna

Dags för första planerade stoppet: det nya arkeologiska muséet i Eleutherna. Det är en modern byggnad som smälter samman med det urgamla landskapet. Muséet är bara en del av byggnaden och inte så stort. Museum lär mig alltid någonting. Antingen så får jag se det jag känner till, dvs det blir bilder till texten. Eller så vet jag inte så mycket, men blir inspirerad att veta mer. Det senare gällde i detta fallet. Otroligt intressant stad som funnits före Kristus ända in i bysantinsk tid och med kopplingar till olika länder, antikens Grekland med mera. Här bröts det sten som finns i en mängd statyer över Grekland och gamla romerska riket! Känner du till statyn ”Nike från Samothrake”? Skulptören sägs vara okänd, en del menar att det är Pythokritos som levde på Rhodos, men hans far Timochares, som också var skulptör, kom från Eleutherna. Och det bara fortsatte dyka upp den ena intressanta saken efter den andra.
Jag besökte inte utgrävningen eftersom en del av den var stängd. Kände också att jag behöver lära mig mer innan nästa besök. För fler besök blir det!
Kan rekommenderas för den som är historiskt intresserad.

Tsikalario och Margarites

Strax före byn Margarites stannade jag vid krukmakarverkstaden Tsikalario. Här fanns väldigt bra information om allt från var leran hämtas till vad de olika slutprodukterna heter och används till. Väl värt ett stopp!
När jag ville läsa om Margarites, krukmakarbyn, innan jag gav mig iväg fick jag veta att det funnits fyra krukmakarcentra på Kreta: Kendri, Nohia, Thrapsano och Margarites. De två första slutade sin produktion i början av 60-talet och det rätade ut min förvåning över att Kendri nämndes. Det är en by strax utanför Ierapetra och jag har aldrig sett något krukmakeri eller hört talas om det, men som sagt – det är ett tag sedan det avslutades.

Margarites är en fin liten by, kändes välkomnande att alla kapelldörrar stod på glänt. Kanske för att det snart var pingst. Som i så många kända byar där det säljs ”typiska” produkter (t ex Kritsa med sina dukar och vävnader) så blir det lite business över det hela. Behållningen för mig var att titta in i olika ”work shops” där utbudet skilde sig från det man ser på många platser. I några satt krukmakare och jobbade, de hade olika alster och stilar. Det var roligt att se olika variationer. Och jag kom därifrån med bl a ett par örhänge i keramik!

Dagen går mot sitt slut – snart framme

Före jul ifjol körde jag från Rethymnon till Iraklio via Anogia så denna gången blev det gamla vägen mellan de två städerna. Den är inte så spektakulär med vyer och stup som via Anogia, men det känns mäktigt att köra mellan bergen. På slutet belönas man med en underbart fin vy mor Iraklio – en sällan använd kameravinkel!

I området kring Arkadi – Margarites finns mer att se och uppleva, bl a grottor, kyrkor, kloster. Jag ska dit igen, men då kör jag ingen biltur utan lägger tiden i området istället. Om du kommer västerifrån (Rethymnon-hållet) så kan du börja med ett besök i Arkadi-klostret. Om du kommer österifrån (Iraklio-hållet) så kör via Anogia. Vägen upp till Anogia är dramatisk och vacker, inte alls lika fin på andra hållet.

Iraklio

Så var jag framme och checkade in på hotell Athinaikon (bra läge, bra pris). Efter uppackning och dusch iväg till kvällens goda middag på Amalia’s kitchen (nära Lejonfontänen). Smaker av Mexico och Texas och gott vin – härligt! (de har också grekisk mat om man föredrar det)

Dags att krypa i säng och se fram emot den stora dagen som skulle inledas med sovmorgon och hotellfrukost! Det låter väl bra? Men hur blev det… Mer om Iraklio och dag 2 i nästa inlägg!

Foton finns på min flickr-sida!

Ha en bra kväll och fortsättning på veckan!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Utflyktsdag!

Igår tog jag bussen till Iraklio för lite miljöombyte och gå på muséer. När vi passerade Malia och Hersonissos sjönk humöret betydligt. Från vinterns vila har de nu gått in i ”turist-tingeltangel-land”. Orterna skulle kunna ligga precis var som helst i Grekland, det finns inget kretensiskt över dem. Vissa delar skulle t o m kunna ligga i vilket land som helst. Tacksam över att jag inte bor i en ort som är beroende av turister.

Ett stort komplex byggs mellan orterna och jag funderade över Syrizas löfte när de tillträdde. De lovade att stoppa, eller i alla fall begränsa, all inclusive. Jag undrar om de haft tid att börja dra i det?

Humöret steg till oanade höjder när vi körde in i Iraklio. Denna galna, röriga, fulsnygga stad gör mig alltid glad. Den står högt upp på listan ”var jag kan tänka mig att bo när jag blir pensionär”, men det har jag berättat tidigare.

Från busstationen styrde jag stegen mot hamnen!

En hel del turister i farten och lediga greker (barnen har två veckors påsklov). Jag hörde engelska, tyska och franska. Och på Arkeologiska muséet hörde jag plötsligen ”Det är väl den klassiska perioden?”. Jodå, ett svenskt par!

Koules

Fortet nere i hamnen blev färdigrenoverat ifjol, men när vi försökte besöka det var det tillfälligt stängt. Igår var det öppet och fri entré, minsann. Renoveringen är väldigt fint gjord. Det står mycket information på väggtavlor om fortets och Kretas historia. Lite trött blir jag på sättet att framställa alla andra som bovar och banditer och sig själv som offer och hjälte. Man får väl ta all historieskrivning med en nypa salt och tänka på vem som höll i pennan.

Från terassen har man fin utsikt över sta’n, hamnen och ut över havet. Lite spännande med en ganska stor sal där nere där det stod en flygel och bars in stolar. Kvällskonsert? Tänk, vilken akustik och hur musiken framträder gentemot de grova stenväggarna. Får se om jag kan pricka in ett besök vid rätt tillfälle!

Sankta Katerina från Sinai

Jag är väldigt fascinerad av ikoner av olika anledningar, bl a deras skönhet. Vill gärna lära mig mer och uppleva olika riktningar och stilar så jag får fördjupa mig i det lite längre fram. Här fick jag gå runt och njuta av några verk av de allra främsta. På den byzantinska tiden målade man på marmor, sedan blev det trä. Och ikonostasen var också av marmor på den tiden. Och jag fick äntligen klarhet i varför en del heliga personer på ikoner håller fingrarna på ett speciellt sätt. Tänk, vad man lär sig nya saker hela tiden.

På muséet finns också gamla skrifter, silverföremål, träsniderier, exempel på broderade prästkläder. Inträde: 4 euro, muséet ligger bredvid Minas-basilikan.

Arkeologiska muséet

Hela markplan och en sal på övre plan visar fynd från den minoiska tiden. Jag har sagt det tidigare: om du ska besöka Knossos så ta en sväng på muséet. Det är fynden som ger palatsruinerna liv.

Jag hade kvar resten av övre plan som handlar om tiden och arvet efter den minoiska tiden. Mycket intressant! Det blev väldigt tydligt hur ofantligt betydelsefullt, berikande och utvecklande det är med utbyte mellan människor från olika platser och länder. T ex kontakten med fenicierna vars alfabet ligger till grund för det grekiska alfabetet vilket t o m jag kunde se!
Många gravfynd som var vackra och skickligt gjorda, men de säger inte så mycket om det vardagliga livet. De visar dock hur olika mönster blandas, man lär varandra att hantera olika material osv.
Mot slutet av utställningen kom mynt och där ökade jag stegen, jag har svårt att uppbåda intresse för rader med och högar av mynt. Satte mig ner i salen där ett bildspel visade muséets historia – så intressant att jag snabbt bestämde att ta sena bussen hem.

Fritt inträde, muséet ligger vid Frihetstorget. Åker du på arrangerad utflykt så fråga om de kan stanna vid muséet. Ett besök där ger mer än 1-2 timmar ”egen tid” på sta’n (du behöver mer tid för att hitta och njuta av sta’n).

Middag

Jag har två favoritmatställen i Iraklio och landade på ett av dem: Amalia’s Kitchen (ligger i området bakom Lejonfontänen vid den öppna platsen med en lekplats). Och det var lika gott som vanligt! Det kom in ett rykande fat med fint kött i riktigt spicy blandning, jag fick också saffransris, guacamole och andra goda tillbehör. Och gott vin har dom! Och jädra bra och trevlig service! En riktig högtidsstund!

Shopping

Det var inte syftet med utflykten och jag är dålig på att shoppa. Jag tycker det är roligare om man är två för då kan man hjälpa varandra att hämta kläder, ge smakråd, fnissa åt hemska plagg och fika ofta. Jag får kidnappa någon som jag kan dra runt med! Personen måste vara nyfiken och beredd att gå mycket för det finns många små roliga butiker i sidogatorna.

Jag tittade in på H & M och usch, så trist! Svart, vitt, grått och mörka färger. Det såg mest ut som höst! Är vi verkligen så tråkiga uppe i norr?
Jag måste så klart in och flukta hos en av mina hovleverantörer, Marks & Spencer, och de bleka engelsmännen är väl värre än H & M, tänkte jag. Men wow! Där var det färgrikt och härliga mönster! Det var vår och löfte om sommar!!

Summa av tre butiksbesök blev ett antal toppar så nu bör jag börja titta efter shorts, linnen och jeanskjol….för att inte tala om ny bikini….

Nu ska jag packa ryggsäcken för vandring imorgon! Ha en bra kväll!

PS. Foton från nätet utom det sista som är eget foto.
Fler foton på min flickr-sida!


Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

 

Jul i Iraklio

Dags för intag av julstämning i kubik så igår blev det bussen till Iraklio! Det började inte så bra. Vi skulle plötsligen byta buss i Agios Nikolaos och den bussen var inte inne. Vi kom iväg till slut och mellan Malia och Hersonissos ryckte bussen till och dog. Chauffören pillade på nå’t där bak (på bussen, alltså…) och fick igång den igen minsann! Jag vet inte hur han bar sig åt, men vi var bara 10 minuter sena.

Kl var 3 på eftermiddagen, inte riktigt dags för ljus och julmarknad. Jag svängde in om H&M och till min stora förvåning kom jag ut därifrån med en julklappspeng materialiserad som 3 tröjor! Jag som aldrig handlar på H&M. Fast nu får jag ta bort ”aldrig”.

Middag intogs på italiensk restaurang och vilket kap! Himmelskt god pasta och ett otroligt gott vin. Lite dyrare, men är det juletid så är det. I andra hörnan av lokalen satt en servitör från en av mina favorittavernor i Ierapetra. Som vi alla vet är världen liten.

Så började det skymma och det blev dags att ge sig ut på stadens gator och torg. Affärerna var öppna, fint i skyltfönstren och mycket rabatter. Började med en sväng om basaren som var nästan folktom och inga juleljus. Blev full i skratt för jag tror att sommarturisterna skulle bli väldigt förvånade över utbudet av vantar, mössor, kängor, skinnjackor, halsdukar.

Fortsatte längs med dyra, fina boutiquegatan ner till Frihetstorget där det var julmarknad. Massor med ljus, små bodar som säljer allehanda saker. På scenen spelades någon form av julhistoria upp av små barn. Väldigt mycket är förresten barninriktat och det är väl lite så det ska vara vid jul.

Santa Claus hade landat med renar och släde, men det var lite malplacerat. Och plastigt. Undrar om han trängt undan Vasilis, det grekiska tomten? Inga barn var framme under den tid jag stod där så han kanske blev lite utfryst. Inte snällt i så fall.

Gick ner stora gatan mot basaren, gjorde små avstickare på smågator, halkade helt oförskyllt (?) in på M&S, gick ner till Morisinifontänen (eller Lejonfontänen). Då var det dags för fika och studera folkliv. Fick in nå’n konstig vit traditionell ”kaka” med socker och kanel på och inuti var det nå’n kräm. Det var ”jaha” och inte ”det måste jag äta fler gånger”. Mycket folk ute för det blev en härlig kväll med vindstilla och 15 grader.

Gick vidare nerför 25:e Augusti-gatan och se’n var det dags att gå till busstorget. Följde stora gatan nere vid havet så dekorationerna där fick bli pricken över i. En härlig utflykt som kan rekommenderas! Några tips:
– Kolla bussavgångar och restid – överväg att hyra bil. Min bussresa tog totalt 5 timmar och jag var tvungen att lämna Iraklio 19:45. Med bil har man mer frihet, kan ta det lugnt. Åk efter lunchtid om du inte har andra ärenden, dagen blir för lång annars.
– Strosa runt och glöm inte sidogatorna! Det finns ljusdekorationer lite varstans. Bakom Lejonfontänen finns gott om små restauranger och de flesta har julfint.
– Kolla hemsidan för Iraklio! De flesta arrangemangen är för barn, men det finns annat också. Man kan delta i Santa-loppet som gick lite tidigare i december! Jag tittar alltid in i Markusbasilikan när jag är i Iraklio, där är ofta utställningar. Igår kväll skulle där vara en konsert kl 20:30.

Här några glimtar från Iraklio! Fotona är inte bra kvalité eftersom min kamera inte riktigt fixar mörker, men julstämningen går nog fram i alla fall. Alla är klickbara om du vill se större format.
Ha en skön kväll! Och stressa inte – det blir jul ändå!

dsc02522

Fin musik på boutiquegatan.

dsc02526

Mörkret sänker sig över Frihetstorget.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

dsc02532

Här kommer älvorna/féerna!

dsc02541

Förstummade!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

dsc02536

Snögubbar lite varstans, de hör tydligen julen till.

dsc02539

Tomten har kommit, men var är alla barnen?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

dsc02550

Julmarknad med bodar och ljus!

dsc02543

Titthål.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

dsc02549

Darrig körning, skönt med sargen.

dsc02537

Stiliserad krubba.

dsc02558

Gatudekoration, fint med änglar.

dsc02559

Annan gatudekoration, men vad ska det föreställa? Snögubbe med långa ben??

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ny-stl
Jul- och nyårserbjudande!
Boka före den 15 januari och få 25 % rabatt per person på vandringsvecka före 15 juni 2017.
Mer info på hemsidan inspirewiz.com
Välkommen!

Ur led är bloggen

Det blev inget bloggande igår. Jag skulle uppdatera loggor på hemsidan och facebook, men det ville sig inte alls. Samtidigt skulle jag ha ut en annons på nätet så man kan lugnt säga att det körde ihop sig. Efter cirka en halvtimmes strul och förtvivlan slutade jag. Det gäller att veta var ens gränser går. Det blev istället ett telefonsamtal till loggdesignern i Halmstad, hon är en fena på så’nt. Ingen kan allt, men alla kan något. Eller hur det nu är man säger.

Det höll på att inte bli nå’t bloggande idag heller för jag somnade i eftermiddags! Jag som absolut inte kan sova dagtid bara dog. Släckte lyset. Tackade för mig. Lyckligtvis vaknade jag i tid för att gå till ett hotell och möta en kund som önskade en dagsvandring. På onsdag drar vi upp i bergen.

I torsdags var vi två glada svenskor som gav oss iväg till Iraklio. En dag med lite av varje som strosa på sta’n, gå i lite affärer, en runda på marknaden, inne i några kyrkor osv. Vi tänkte besöka borgen som öppnat igen efter fem års restaurering, men de hade stängt tidigare. Fräckt! Så vi hoppade istället på en buss som kör en guidad tur. Vi fick hörlurar, men ljudet fungerade inte för nå’n passagerare. Så’nt som händer, lite trist men det får absolut inte förstöra resten av dagen. Livet är för kort för att man ska gå och hänga läpp för så’nt.

På tal om livet så har biskopen för Ierapetra och Sitia dött i veckan under en resa till Aten. Kl 21 igår kväll kom han tillbaka till Kreta, kördes ner till Ierapetra och ligger nu i öppen kista i vår huvudkyrka. Begravning imorgon. Till sta’n har under dagen fler och fler präster anlänt. Det blir nog ganska stort imorgon, avspärrningar är uppsatta.
Igår kväll började kyrkklockor ringa vid 21-tiden när planet landat. Inte den vanliga ringningen utan mer stilla och fridfull. Den upprepades med ungefär 20-30 minuters mellanrum ända fram till midnatt. Det var väldigt stämningsfullt, klockringningen var som en hyllning till livet – vacker och skir.

Nu ska jag inte störa mer i helgfirandet! Och inte stjäla tid från ditt funderande kring mitt blogginlägg i onsdags. Det har inte varit någon rusning till inkorgen eller kommentarsfältet, men jag är beredd!

Jo, en sak till! Jag skrev för några månader sedan om tv-program om Grekland som jag sett på engelsk tv. De går nu på Kunskapskanalen och finns på urplay.se. Programmen heter ”Medelhavet. Grekland med Simon Reeve”, två avsnitt. Se dom om du är intresserad av Grekland!

NU är det slut! Jag önskar en skön och fridfull söndag!

Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med mig som vandringsledare kan du koppla av och släppa loss tankarna samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!

 

 

Utflykt

Upp med tuppen igår och iväg med första bussen kl 6:30 mot Iraklio! Slumrade till lite då och då, bussen kör gamla vägen och ska stanna ofta så det tar lite tid men är en vacker tur. När vi åkte genom Malia och Hersonissos tänkte jag att å, så skönt att bo i Ierapetra! En skylt med ”God mat. God pris. Velkommen!” blev pricken över i. När det blir så turistigt att det tar över är det helt enkelt inte min grej. Och jag vet ju hur de där orterna ser ut på vintern.

KTEL, dvs grekiska bussbolaget, anpassar sig som en service till turistsäsongen så från Malia hade det satts in en extrabuss (antagligen med slutstation flygplatsen) så vi susade förbi flera hållplatser.

Jag gick in om några butiker för några ärenden, bl a ett snabbesök på H&M som öppnade i juli. Det var lika upphetsande som H&M någon annanstans, dvs trist. Jag när dock ett hopp om att kanske kunna hitta några sköna tröjor där senare i höst, trots att de inte har någon herravdelning.

Fika på stammiscafé där servitören och jag pratade grekiska, minsann! Han uppskattade nog mina försök, när han sa nå’t på engelska rättade han sig snabbt till grekiska. Liten övning i verkligheten.

Nästa språkövning blev i basaren (eller marknaden – vad man nu vill kalla den). Jag pratade med en som bl a sålde kryddor när en kvinna dyker upp och säger något på franska. Kryddmänniskan undrade om hon pratade engelska, det gjorde hon inte. Jag fick ett ryck och erbjöd min hjälp med förbehållet att jag kan lite, lite franska. Hon upprepade sin fråga och jag blev helt ställd. Världen slutade snurra, tiden stod stilla, min hjärna var tommare än en tomburk. Letade upp några franska frågeord för att försöka förstå. Jodå, det stämde. Människan stod i basaren/marknaden och frågade ”var är marknaden?”. Jag minns inte om jag sa ”här” på franska eller grekiska eller engelska, men jag pekade i alla fall neråt. Hon såg förvånad ut! ”Här?”
När hon gått tittade jag och kryddmänniskan på varandra och la upp ett gott skratt.

Något omskakad tog jag mig till dagens mål: Arkeologiska muséet. Här finns alla fynd från minoiska palats, villor och bosättningar och en bit framåt, närmare bestämt från 6 000 f Kr – 300 e Kr. Under några timmar var jag försjunken i en annan tid, men med flera paralleller till vår egen. Här några funderingar:

  • Det är som en tidsresa i utveckling som börjar med enkla föremål som sedan får enkla, stiliserade mönster. Så blir föremålen mer och mer detaljerade, mönstren tas från naturen och flera färger används, föremål blir stora och komplicerade. Allt har ett användningsområde, men människan lever inte av bröd allena – det estetiska, vackra finns alltid med. Fascinerande!
  • Från små, enkla bosättningar växer det till fler och fler mäniskor som till slut är så många att det måste organiseras, t ex distribution, lagring och ekonomiska strukturer. Kort sagt: ett samhälle tar form. Det kommer också in skiftningar av olika slag som troliga tecken på att man ville visa olika status, dvs plats i samhället, med smycken, storlek på föremål, bankettserviser osv.
  • I de första små bosättningarna avspeglas varje orts eller områdes ”layout”. T ex finns ett speciellt utseende på en kanna som bara finns i fynd i byn Vasiliki (inte så långt från Ierapetra). I och med att minoerna gav sig ut på havet och ägnade sig åt handel ökade hantverksskickligheten och tillgången på olika material (onyx, elfenben, guld, brons…). Flera tydliga tecken på utveckling av förmågor och ökad kunskap. De var bl a i Egypten, mellanöstern, nuvarande Turkiet, Cypern, Cykladerna. Det finns avbildade minoer lite varstans. De man hade kontakt med hade i sin tur kontakt med andra fjärran länder. Man gick i lära hos varandra, stannade hos varandra. De blir så tydligt att det där med att stänga gränser och ”bra karl reder sig själv” är en korkad och ofruktsam metod om vi önskar att utvecklas.
  • Minoerna hade två skrifter som ännu inte knäckts. Det känns bra, tycker jag, att det kan få finnas några hemligheter kvar. Plötsligen dyker sigill upp – användes de vid handel för att underteckna avtal? Vissa har nog använts för att trycka bilder i olika material som prydnad. Kanske också ägande?
  • Vi ska vara tacksamma över att minoerna begravde sina döda tillsammans med olika gåvor eftersom det ger så mycket information. I övrigt förstördes mycket i jordbävningar mm. Vad kommer arkeologerna att hitta om tusen år, vad berättar vi för de som kommer efter?
    Tanken blir påtaglig när jag står inför en trefotad lerbricka som är full av små, små koppar, tefat, skålar osv. Det antas att det kan vara antingen modeller inför produktion eller, håll i dig nu, leksaksservis! Jag står alltså 2016 och tittar på nå’t som ett barn lekte med si så där några tusen år f Kr. Golvet gungar! ”Tråkigt” med museum? Kom igen!
  • Jag blir förvirrad i rummen som visar minoernas ”religiösa” dyrkan. Det är så många antaganden, så många pusselbitar. Svårt att få ett begrepp om och därför svårt att förstå. Klart är i alla fall två saker: ceremonier och ritualer hade stor betydelse, även som maktspråk. Och människor har alltid trott på något oavsett vad det kallats. Själen, eller vad det nu är, ska ha sitt.

Så kommer de krigiska mykenarna och tar över, de minoer som finns kvar drar sig upp i bosättningar i bergen (precis så som man fortfarande gör vid fara, tänk bara på andra världskriget på Kreta!). Mykenarna står inte på samma nivå som minoerna så föremål utvecklas bakåt, dvs blir enklare. Det är bara palatset i Knossos som hålls igång och 1 300 f Kr faller det också ihop. Minoernas tid är definitivt slut. En högtstående kultur som gick samma väg som många andra: upp, topp, ner. Vad hade blivit om de fått fortsätta? Hur kommer det att gå för oss?
Här stoppade jag mitt besök, tar resten av muséet i höst.

En konstig känsla att stiga ut i den livliga sta’n igen med trafikbuller, butiker, gott om folk på gatorna. Jag satte kurs på Amalia’s Kitchen och fick mig en riktigt smarrig middag. Tyvärr satte dåliga samvetet igång. Har jag verkligen råd med en så dyr middag (22 euro…)? Jag fyllde snabbt i pluskolumnen på det imaginära pappret i skallen: jag använder inte smink, köper kläder när det behövs så jag är ingen ”modeslav”, har ingen bil…..ja, där stoppade jag eftersom den kolumnen vida översteg dagens goda middag!

En kort promenad med kameran blev det också, men det är egentligen för varmt för sådana övningar (foton på min flickr.sida). På vägen hem hände nå’t med bussen så vi fick byta buss, hemresan blev 30 minuter längre. Det var en ganska trött men mycket nöjd Ia som kom hem vid 20-tiden.

Iraklio har förresten kvalat in på min lista ”Var vill jag bo i mitt tredje liv?”!
(japanerna kallar pensionärsperioden för det tredje livet)

Ikväll ska jag nog gå ut och ta ett glas vin efter middagen och se om jag kan få se lite stjärnfall. Du vet väl att du tyst ska önska något när en stjärna faller och inte berätta det för nå’n? Jag vet inte om det fungerar, men det vore dumt att inte chansa!

giphy (1)

Du kan vara lugn – inga så’na här övningar på mina vandringar på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Är närvarande, vilar och hämtar kraft i naturen.
Med mig som vandringsledare kan du koppla av och släppa loss tankarna
samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!

Välkommen att vandra! 

 

Konstfestival i Iraklio

Det blev en lång, men fin dag igår. Konstfestival på stadens gator och torg i Iraklio stod på schemat. Lämnade hemmet vid 6-tiden på morgonen för att ta första bussen och var tillbaka hemma strax före 8 på kvällen med sista bussen.

Iraklion har sedan flera år tillbaka festival från början av juli till mitten av september. Denna konstfestivalen under fyra dagar är ny för i år och är tänkt att vara som en öppning eller start av den större festivalen.
(tänk på att de flesta städer på Kreta har festivaler på sommaren, t o m här i Ierapetra. jag gissar att det är ganska vanligt världen över!? då ges du möjlighet att njuta av lokal konst, musik osv – ta den chansen!)

Kom upp innan programmet började så en kaffe med crepes blev lämpligt energitillskott och tilltugg medan program och karta studerades. Kurs och fart mot första inslaget: klassiskt musik utanför San Marko-basilikan. Jag kom dit lite tidigt och gick in i basilikan där det pågick en utställning under temat att cykla på Kreta! Några målningar, men mest foton. En del från min del av ön och plötsligen stod jag helt stilla. Vi hade varit på samma plats och valt samma motiv!

Visst är det läckert?

Så började två timmar av ren njutning. Jessie De Bellis spelade klassisk musik framför basilikan och lejonfontänen. Emellenåt tittade jag på folk, emellanåt bara blundade jag och njöt. Barn verkade allra mest fascinerade och turister hade mest bråttom och såg allvarligast ut (ska det inte vara skönt och gott att vara på semester?). Många tog foto så jag gissar att jag finns på en hel del eftersom jag satt uppflugen bakom pianisten på en avsats på basilikan. Tänk så många i helgen som kommer att säga ”Låter mysigt med festival och vilket jättefint foto, men titta vilken snygg och trevlig människa till vänster!”. Hittade ett foto på hennes facebook, där ser man hur koncentrerat jag njuter:

festival

Så strosade jag runt lite, bl a till Theotokopoulou-parken och Titus-platsen. Ganska avslaget på båda platserna så jag strosade in i basaren. Smågator ut därifrån, lite varstans snubblade man på konstnärer som satt och målade. Upp på Frihetstorget dit jag tydligen kom för sent. Ner i Georgiadi-parken där olika konsthantverkare hade sina stånd. De berättade om sina arbeten och sålde alster. Varierat, intressant och roligt! Jag har en lite svag sida för smycken. Det innebär att jag har en del som jag aldrig använder. Framför allt gäller det örhänge. Jag är väldigt modig och liksom rycks med där och då, men se’n kommer baksmällan. Det händer inte ofta, jag har lärt mig av tidigare misstag. Gårdagen var ett undantag, jag köpte ett par örhänge som jag idag konstaterade att  jag aldrig kommer att använda. Hur tänkte jag?

Strosade tillbaka upp på stadens gator och torg. Här skulle minsann inte gås i några butiker, men en stor t-shirt för halva priset? Lite längre fram på gatan nedsatta priser på Marks&Spencer och de spelade ABBA? Båda tröjorna är snygga och behövliga (nåja, lite i alla fall).

Hur få ihop nästa programpunkt med lunch? Jo, jag hade så’n tur att det finns en liten restaurang bredvid Theotokopoulou-parken så det gick att kombinera! Först ut en ung tjej som sjöng till inspelad popmusik. Jag blir så ledsen när vuxna inte gör sitt jobb. En människa som inte bara har svårt att hålla rätt ton utan också sjunger falskt ska inte släppas fram. Det var så att min grillsås skärde sig och öronen nästan blödde. Tycker du att jag är grym och hård? Jag har själv sjungit och musicerat, har inte absolut gehör men nära. Kan inte hjälpa att jag tycker att det är förfärligt när någon inte blir stoppad för att istället bli fortsatt peppad och utbildad. Det slår tillbaka på den stackaren som står där, inte på de som släppte fram personen.

Lyckligtvis växlade solotjejen med ett par som sjöng och spelade som var en otrolig njutning! De blandade grekiska sånger med andra stilar, hennes röst var makalös, han var väldigt duktig på gitarr och när de sjöng tillsammans matchade rösterna otroligt bra. De var också unga och har en bit kvar, men vilket material, vilket utgångsläge! Jag var tvungen att gå fram efteråt och uttrycka min uppskattning.

Restaurangen visade sig vara en riktig pärla! Amalia’s Kitchen – lägg det på minnet. Lagom och blandad meny, när jag fick syn på texmex var dagen räddad. Kryddade, heta kycklingvingar och potatis med smält cheddar och sour creme, lägg till ett riktigt, riktigt gott glas vin. Amalia själv kom ut och gick runt bland gästerna, hon skrattade gott åt min reaktion och klappade mig på axeln.

Vacker sång och kulinarisk höjdpunkt – ett ögonblick då jag tänker ”såja, nu kan jag dö för bättre än så här kan det inte bli!”.

Sist jag var i Iraklio hade jag inte tid att gå ut på piren så det var givet  Därifrån ser man hur vackert sta’n ligger, men det kommer inte riktigt till sin rätt nu på sommaren pga soldis. Skönt med en promenad inför bussresan tillbaka hem.

Härlig dag som gav mersmak. Nästa år tror jag att jag ska stanna en natt och kanske ha hyrbil. Invigningsdagen spelade en orkester på 100 man – det vill jag gärna vara med om. Och på kvällarna är det facklor och sprakande färger. Lägg till stämningen!

För övrigt

En av de stora supermarkets, Marinopolos, har gått omkull eller i alla fall i konkurs. Det verkar väldigt invecklat med negativa resultat, lån osv. De är en stor arbetsgivare, jag såg siffran 12 000 anställda nå’nstans. På Kreta är det cirka 630 som riskerar att bli arbetslösa.
På vår lilla ö är det annars mest bilolyckor, bränder, ökade stölder och annat så’nt som händer lite varstans. I det här landet hjälps man åt vilket jag fick erfara vid min bilolycka ifjol. Nu var det en artikel om en kvinna som fått problem med sin bil så den gick inte att köra, det var mörkt och under 45 min var det inte en enda som stannade! Artikeln slutade med konstaterandet att kanske vägarna behöver belysning och sos-telefoner här också precis som i övriga Europa. Allt förändras….
En kretensisk vildkatt, alltså inte vild tamkatt, har observerats på nordöstra Kreta. De är lite större än tamkatter och väldigt skygga. Söker man på wikipedia sägs den vara utdöd på Kreta så vi får väl se om observationen var riktig.
Minns du att jag skrev att besökssiffrorna för turister har gått upp medan resultatet för den lokala turistnäringen har sjunkit rejält? Nu stiger fler och fler fram och berättar om hur besvärligt det är, hur många som blir utslagna. Jag läste idag om Makrigialos som ligger en bit öster om Ierapetra. Visst är oron stor, även för mig. Inga besökare, inga vandrare – det är hur enkelt som helst.
Storbritannien är svårt att följa just nu, tycker jag. Det verkar hända flera saker varje dag, närmast kaotiskt. Att Johnson tackade för sig känns väl ganska bra, fast visst undrar man varför. Han stred så hårt för exit och nu bara stiger han åt sidan. Juncker var lite lustig när han undrade vad britterna gjorde på mötet i EU i tisdags: ”You voted for exit, why are you here?”. Jag har väldigt svårt för Farage. Pajaser kommer fram med jämna intervaller, men jag blir så orolig över anhängarna. Hur tänker dom? Tänker dom??

Nu är det helg! Ha en skön och fridfull söndag!

Foton på min flickr-sida!

SOLSTING PÅ KRETA!
Boka höstens vandringsvecka senast den 15 juli
och du får 15 % rabatt!

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!

Min dag i flera dagar

Det lär ha varit ett rejält jordskalv i närheten i förmiddags, men då var jag inte här. Jag antar att det var signalen till alla att det är min födelsedag idag. Allvarligt talat så firar jag inte min födelsedag. Den senaste var 19-årsdagen, se’n la jag av. Inte pga åldersnoja utan för att jag aldrig tyckt om mina födelsedagar.

Det vore dock ganska nonchalant och arrogant att låta den bästa och finaste dagen bara passera. Jag menar, vad är större än att ha fått det underbara, tokiga, svåra, utmanande, intressanta livet? Så det här är min dag, bara min dag. Den uppmärksammar jag för mig själv fullkomligt egoistiskt och självupptaget.

Familjen vägrar ge upp så därifrån kommer gåvor. I år materialiserades det till hyrbil i 4 dagar med bensin, några klädesplagg och en fika. Man kan alltså säga att min dag blir i år 4 dagar! Inte illa!

Idag bar det iväg till min favoritstad Iraklion. Skulle ha sällskap, men ryggont satte stopp för det. Annan infart och väg pga att jag skulle leta upp Intersport, men det gick jättebra. Trafiken är stimmig, jag är väldigt glad för klistermärken både fram och bak på bilen som visar att det är hyrbil. Inbillar mig att grekerna då är beredda på vad som helst.

Så ner i centrum och det var lite trixigt. Trånga gator och bilmodellen jag fått är ny för mig, men vi klarade oss. Tände ljus i kyrka, se’n kaffe och crêpes. Satt och funderade över varför jag tycker så mycket om Iraklio. Om jag var yngre skulle jag kunna tänka mig att bo där en tid, nu tror jag inte att jag skulle klara 7 dagar i veckan i det tempot. Sta’n får mig att känna mig ung. Det låter jätteknäppt, men det var det som dök upp i huv’et. Ung. Pigg. Nyfiken. Vaken. Glad.

En massa andra funderingar dök upp i och med alla intryck, men de lägger jag i minnesbanken för att använda framledes.

Tog en sväng in på en utställning av en konstnär från Chania: Giorgis Kounalis. Se’n var det dags för något som jag inte gillar, nämligen shopping. Jag skulle kunna skriva mycket om det, men vi hoppar över det. Så himla trist, framför allt på egen hand. Jag känner med alla uttråkade karlar som står och hänger här och där.

Basaren fick besök så klart och där blev det också lunch. Inget strosande eller fotorunda utan nu skulle jag göra nå’t jag länge velat göra men inte kommit loss. Ikonutställningen på Historiska muséet! Hittade dit lätt som en plätt. Jag har ett otroligt lokalsinne även om jag inte kan väderstreck och annat tjafs. Men där inne tog det stopp! Jag hade fått papper över våningarna, men det var trappor och halvtrappor och salar och prången och hörn…plötsligen visste jag inte var jag var. Som tur är finns det ju små hjälpsamma människor som sitter på stolar lite varstans och en av dom tog lite hand om mig. Med ett stort leende i ansiktet så antagligen var jag dagens skämt. Men det är ju aldrig fel att göra en medmänniska glad!

Muséet har många intressanta utställningar och det var tur det för jag blev lite besviken på ikonerna. Jag hade inte läst på ordentligt så mina förväntningar var lite fel. Det blev ett väldigt bra, vackert och lärorikt besök i alla fall! Kan verkligen rekommenderas!

Hemåt igen, stopp i Selinari för att tända ljus så att jag hade en skyddande hand över mig under resten av färden. Nu ska jag knalla ner till en av stamtavernorna och beställa hummer till fredag. Det är nämligen en sak som jag gör på min dag om jag är på Kreta. Och det är jag ju!

VÅRYRA I BERGEN PÅ KRETA!
Boka höstens vandringsvecka senast den 30 juni och du får 15 % rabatt!
Vandra med vandringsledare som visar sina pärlor, upplev natur och landskap,
få kraft och energi, njut av oändliga vyer.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!

Aktiva dagar

Det är lite att ordna de här sista dagarna, träffa vänner och saker som pågår i sta’n. Roligt för se’n uppskattar jag verkligen helgfriden.

I fredags kväll var jag på modevisning. Kanske kan tyckas som en märklig aktivitet för en person som aldrig har koll på vad som är ”inne” eller ”trendigt”. Jag tycker i och för sig att själva klädskapandet är kreativt och jag gillar all kreativitet. I detta fallet var dock orsaken en annan, nämligen en av modellerna. Han är värd ett eget blogginlägg som kommer inom överskådlig framtid.

I lördags öppnade julmarknaden på stadens torg och Crete For Life, som jag är medlem i, hade ett stånd och ett bord där barn fick klippa, klistra och skapa sina egna alster. Musikunderhållning vid lunchtid och riktigt fint väder. Blåste inte så mycket och solen lyste på torget. Man kan säga att startskottet för julaktiviteter i sta’n är när borgmästaren tänder granen på torget och det gjordes i tisdags kväll. Jag var där ifjol och det var mycket folk, tal och musik. Lite roligt och stämningsfullt att göra en grej av det istället för att bara plugga i kontakten. Kanske nå’t för Sverige att fundera över!

DSC00904DSC00920

 

 

 

 

 

 

 

 

Igår hade jag möjlighet att följa med till Iraklio så det gjorde jag givetvis. Mycket folk på sta’n, inte så många inne i butikerna utan mer promenerande, fika, hälsa på bekanta osv. Vi hamnade på ett café där vi upptäckte att vi satt på första parkett för Santa Run. Ett knippe människor klädda i röda t-shirts och tomteluvor som springer ett ”lopp” i sta’n. Det lär ha börjat i Norge och sedan spridit sig. Jag vet att i Chania här på Kreta går loppet den 27 december vilket jag tycker är lite märkligt. Jag menar, då har ju juldagarna passerat och den där stackars tomten ligger utslagen efter sitt närmast helvetiska leveranspass.

När chauffören gjort sina ärenden strosade vi runt på sta’n, bl a på julmarknaden. Jag var bara tvungen att stanna till vid ”isbanan” där barn och ungdomar provade på att åka skridskor. Det är en så’n underbar kontrast! Framför allt med tanke på den bild som många har av en medelhavsö, dvs att det alltid är sol, sommar och varmt.

”Som vanligt” höll jag på att säga åt vi på bästa stället i sta’n. Jag skulle ”som vanligt” bara följa med, inte handla någonting, men ”som vanligt” hade jag två kassar med mig hem. Och ”som vanligt” var det finare väder i Ierapetra både vid avfärd och hemkomst än uppe på nordkusten.
En fin utflyktsdag, alltid skönt att byta miljö och jag gillar verkligen Iraklio. Skulle absolut inte vilja bo där, men det är en härligt galen och rörig stad där lugna, smala gränder i gamla sta’n aldrig är lång borta. Rätt som man är mitt i allt vimmel så känns det som om man gick i en by. Härliga kontraster!

Idag började med morgonrunda. Solen låg så perfekt över havet och la ut en gulröd färggata i det mörka vattnet. Lägg till lite berg och ett stort moln som färgades av den uppgående solen. Andlöst! Måtte jag aldrig förlora förmågan att njuta av allt vackert som naturen bjuder på!
Se’n blev det fika och småfix. Har precis kommit hem från lektion i grekiska, det var dags för verb i dåtid. Oj, så trött jag blev! Och hjärnan gick totalt i stå. Jag framkastade en idé om att jag behöver bara prata i nutid och framtid (det predikas ju från alla möjliga håll att man ska inte se bakåt…), men det bemöttes bara med ett stort och hjärtligt garv.

Tog mig en riktig funderare tidigare idag och tror att jag ska kunna få ihop ett riktigt bra litet julbord på julafton. Vi får se om jag kan få tag i allt – rapport kommer onsdag kväll!

 

Fin och go’ stadstur

Igår bar det av till Iraklio (Heraklion). Denna galna, röriga och härliga stad! Greklands fjärde stad om du inte visste det. Vi fick en fin biltur upp dit fast vi startade med sol och blå himmel och det blev molnigare och molnigare och t o m lite regnstänk. Under dagen klarnade det upp lite, framåt kvällen samlades molnen och när vi lämnade sta’n kom lite regn. Det är alltid bättre på sydsidan, speciellt sydost, så det var nog vi som kom med dagens fina väder!

Började på Praktiker som är ett så’nt där farligt ställe där man lätt kan tömma plånboken. Det är så mycket man behöver som man inte visste om men som är praktiskt, kul eller bara fint. Jag höll dock på att få blodstörtning redan när jag kom in. Julgranskulor och annat juligt! Trodde bara det var Sverige som började urtidigt, här nere i Ierapetra kommer det inte igång än på ett tag. Lyckligtvis märktes det inget juligt när vi kom in i sta’n, skönt!

En tur till en djuraffär för inhandling av diverse växter och annat till ett akvarium. Nej, jag har inget så’nt, jag pratade med de andra djuren under tiden. Det var lite roligt för när jag är själv i Iraklio är jag oftast innanför stadsmurarna. Nu cirkulerade vi runt lite längre ut och passerade genom bostadsområden.

Så var det dags för centrum, svårt att hitta parkering sent en fredags förmiddag och en Land Rover kräver lite mer utrymme än Panda eller Atos som jag brukar köra. Grekerna är urstyva på att manövrera på små ytor med bara centimeter tillgodo. Vi hittade en liten parkering där det inte fanns en fläck kvar, men plötsligen hade två bilar flyttats och ändringar gjorts så det blev en lucka. Det som verkade omöjligt var plötsligen fullt möjligt med marginal.

Vi passerade St Georges port där det såldes konst, bl a ganska mycket glas. Kan rekommenderas! Efter att vi stärkt oss med Java var det dags att strosa runt, först basaren givetvis. Krimskrams och vettigheter i en salig blandning. Och en sväng om fiskstånden. Minnesanteckning: jag måste besöka fiskmarknaden nere vid hamnen nästa gång jag är i Iraklio.

Man blir hungrig av att gå på sta’n, allt surr och alla människor. Vi åt på en av de bästa tavernorna jag vet. Tyvärr kan jag inte namnet, men den ligger vid porten Komeno Penteni som ligger mellan Chaniaporten och Kasantzakis grav. Det är ett vitt hörnhus precis vid rondellen och det ser inget speciellt ut. Ägaren kommer från byn Anogia och lagar sin hembys mat. Det var en artikel på nätet om honom för några månader sedan som handlade om att han gav mat till de som har det dåligt ställt i krisens Grekland. (jag hittade artikeln, här är den!)

Vi beställde byns sallad, fläsk och pommes. Medan vi väntade fick vi in mörkt, nybakt varmt bröd. Oj! Det hade nästan räckt, det var så himla gott.
Han steker och grillar på spett och över öppen eld och i ugn och en mängd andra kokkonster så fläsket har en fläsksvål som är så knaprig att man får huvudvärk av oljudet. Men gott är det!! Och mycket mat så man måste ha gott om tid. Det där fatet med pommes var helt onödigt, vet inte riktigt vad vi tänkte på. Det räcker gott med sallad och kött. Jag brukar inte fotografera mat, är en ätare och inte tittare, men det här var värt att föreviga:

DSC00658

Och ändå kommer det inte fram hur gott och läckert det var! Allt detta plus bröd, en tallrik pommes, en öl, ett glas vin och en flaska vatten 26:40 euro. Det finns dom som tycker att Grekland är dyrt, jag undrar hur och med vad de jämför.

Långsam strosning ner i centrum igen och kaffe vid lejonfontänen. En sista sväng innan det var dags att köra hemåt i skymningen. En riktigt fin och go’ heldag!

Om du kommer till Kreta så tycker jag att du ska besöka Iraklio. Håll dig i centrum, strosa runt, gå ner på små vindlande bakgator, titta in på museum, gå längst ut på piren och titta på hur vackert sta’n ligger.
Iraklio är som många andra lite större städer – dyrare än landsbygd, byar och orter utanför turiststråken. Och det finns turistfällor. Det är mysigt att fika vid lejonfontänen, men det kostar. Du kan få ungefär samma chock som jag fick i närheten av moskéen i Chanias hamninlopp och det var ”off season”.

Nu ska jag gå på ”lördagsträff” med några svenskar utan att ruinera mig! Så har vi det här nere.
Ha en fin och stämningsfull allhelgonahelg!