Etikettarkiv: påsk

Påskfirandet i år

Så var det det där påskfirandet som nu kommer lite i efterhand pga att förra inlägget kom före. Om man säger så. Fast det är inte riktigt i efterhand för här pågår påsken egentligen från påskdagarna och veckan efter. Dagarna före påsk, den s k ”Stora veckan” är förberedelse inför påsken, så kommer påskdagarna, i och med uppståndelsen hävs fastan och firandet kan börja. Det märks på olika sätt, t ex har barnen skolov i två veckor, apoteken har jourschema precis som på söndagar och andra helgdagar men nu är det påskdagarna och den efterföljande veckan.

För varje högtid man firar som utomstående lär man sig nya saker. Det blir liksom ett pussel att lägga där högtiden blir tydligare och tydligare. I pusslet finns luckor. Det är det man inte kan eller vill ta till sig och som man fyller ut själv. Det kan bli ganska spännande slutresultat!
En rolig pusselbit är att man här pickar ägg precis som vi gör på Österlen! Märkligt att hitta sin ”egen” tradition på en helt annan plats.

I år har jag äntligen fått en klar redogörelse om när de olika hälsningsfraserna Καλή ανάσταση! (”Bra uppståndelse!”), Χριστός Ανέστη! (”Kristus är uppstånden!”), Καλό Πάσχα! (”Glad Påsk!”) och Χρόνια πολλά! (ungefär ”God fortsättning!” i detta sammanhanget) ska sägas. Nästa år ska jag inte behöva göra någon förvirrad.
Jag upptäckte också att det jag trodde var en epitaf inte är en epitaf utan heter något annat, men det kräver lite mer informationssök från min sida.

”Stora fredag” ringer det under dagen i kyrkklockorna med jämna mellanrum. En stilla ringning som är vacker och manar till lugn och eftertanke. Av respekt för dagens händelse öppnar butiker senare, närmare lunchtid. Förmiddagen är lugn och fridfull. Det är en allvarlig dag.
Jag högg in på inlagd sill (Abbas, så klart), ägg mm innan jag vid 21-tiden körde ut till byn Episkopi. I år började jag i kyrkan och gick med hela rundan bland byns gränder och prång. Processionen gick fel på ett ställe och skulle vända. Inte så enkelt i smal passage, men det gick bra. Nedhängande kablar är inte heller så hälsosamt. Längs vägen stannade man då och då för att människor skulle få kyssa evangelieboken som prästen bar, gå två gånger under ”epitafen” och sedan kyssa tygstycket/ikonen (symbol för Jesu kropp) som ligger i ”epitafen”. Jag höll mig så nära sångarna jag kunde. Det gav en högtidlig stämning att vara så nära symbolerna, prästen och bärarna till tonerna av mässande sång. Vackert!
Som enda ”utomjording” i processionen fick jag så klart en del blickar, men jag var en av de få som gick med hela vägen! Så det så!
Tillbaka vid kyrkan fick prästen knacka med korset tre gånger och samtala med någon på insidan för att bli insläppt. (Jag ska ta reda på mer)

”Stora lördag” inledde jag med frukost på stamstället och sedan en sväng upp till marknaden. Därefter började väntan på att midnatt skulle närma sig. Strax innan midnatt gick jag bort till sta’ns huvudkyrka, Agios Giorgos, som ligger här i gamla sta’n. Tände ljus och stod sedan och väntade på att ljuset i kyrkan skulle släckas. Det visade sig att det var minsann biskopen själv som var igång!
När det släckts kom biskopen fram med ett stort stearinljus och människor började tända sina ljus på varandras. Biskopen och hans följe fortsatte ut på det lilla torget och upp i ”predikstolen” som är byggd i en hörna. Där förklarade han att Kristus var uppstånden och alla instämde. Man kan riktigt känna hur stämningen skiftar från allvarlig till glad.
Så var det dags att knacka på kyrkoporten tre gånger igen för att bli insläppt i kyrkorummet. Knackandet symboliserar Jesus som vill in i himlen och på andra sidan är Djävulen. Alla dörrar i ikonostasen var nu öppna (och de förblir öppna hela veckan).
Nu lämnade biskopen över till de andra prästerna och satte sig i biskopsstolen – första gången jag sett den användas.
Det där med knackandet och Djävulen – det finns en tro att oljud skrämmer Djävulen och det är också anledningen till det förfärliga påsksmällandet vid midnatt. I år har det smällt mer än någonsin även under fredagen och lördagen samt kraftigare smällar än vanligt. Nästan så jag trodde att turkarna kommit….

”Stora Söndag” hade jag sovmorgon innan det var dags att köra till byn Mithi för påsklunch. Geten snurrade runt på sitt spett på grillen och vi högg in på ett dignande bord. Massor med god mat, en fantastisk bergsvy och trevligt folk – en riktigt bra fest!

Några kommentarer
Jag tog inga foton, det skulle kännas påträngande och bryta stämningen. Jag vill bara vara närvarande och uppleva.
Påsk firas inte likadant överallt. T ex står det ingenstans att man ska lämna kyrkan på långfredagskvällen och gå i procession utan det är upp till prästen och lokala seder.
Jag antar att dockan som föreställer Judas eldades nere i fiskehamnen som vanligt vid midnatt. Det är en symbolisk handling som jag förstår betydelsen av, men tycker väldigt illa om.

Påsktankar
Mitt i det här firandet så funderade jag över varför så många svenskar tycker att det är fantastiskt att uppleva påsk i Grekland. Den ortodoxa påsken är i första hand en religiös högtid i en del av kristendomen som anser sig vara det mest ursprungliga och har en stor tro på mirakel. Vad är det i detta som tilltalar sekulariserade svenskar?
Dessutom så upplever jag att firandet av högtider i Sverige bara minskar och minskar. Många klagar på vardagens tristess och på stress, men när högtid bryter av tycker man det är jobbigt. Varför inte ta tillvara de egna högtiderna? Det är ju faktiskt en stor bit kulturhistoria.
Och tänk så härligt och välgörande att allt stannar upp! Fast skulle svenskar klara att butiker är stängda två dagar i rad…!?

Jag är nu mitt i vandringsvecka så vette tusan när nästa blogginlägg kommer! Ha det gott så länge och trevlig helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Berätta vid bokning att du läser bloggen så får du 15 % rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Facebook, påskande och lite annat

På facebook är jag med i en del grupper som är inriktade på Grekland och Kreta. Några av dessa grupper är svenska. Eftersom huvuddelen av de skandinaviska resenärerna åker till nordvästra Kreta så kommenterar jag ibland inlägg med ”Välkommen till sydöstra Kreta!” eller t o m ”Välkommen till Ierapetra!”. Jag gör det för att uppmärksamma på att ön är stor, vacker och mångfacetterad, väcka nyfikenhet, hjälpa de som vill söka sig utanför de stora turiststråken, pusha för ”min” del av Kreta osv. Jag är övertygad om att både ön, befolkningen och turisterna vinner på om vi gäster sprider ut oss. Se’n är det givetvis roligt om någon vandringssugen hittar hit!
När Ving återigen öppnade Ierapetra 2015 (efter 25 års paus) och Apollo kom året efter var folk här nere så glada. De såg fram emot att skandinaverna skulle återvända, en turistgrupp som de tycker mycket om och har saknat. Den väntade rusningen uteblev.
I år tänkte jag skruva upp min aktivitet eftersom det ser ut att bli ett svagt reseår, speciellt från Sverige. Jag har dock fått reaktioner som tyder på att mina kommentarer upplevs tjatiga och irriterande så jag lägger ner. Om någon kontaktar mig eller jag blir ”taggad” på facebook kommer jag givetvis att svara.
Men bloggen är min och här är jag hur tjatig och pushig jag vill! Och jag kommer att fortsätta dela den som inlägg i grupper. Välkomna till Ierapetra och sydöstra Kreta! Vi har mycket att bjuda på! Jag ger gärna tips om boende, sevärdheter, bilhyra osv.

Mycket påskande i år! Den oortodoxa påsken firades bl a med påsklunch i söndags med inlagd sill från Sverige och annat gott, nedsköljt med Hallands fläder och Skåne, tillsammans med en hög andra svenskar (och en engelska). Mycket trevlig och go’ eftermiddag!

Under veckan har jag varit totalt förvirrad på veckodagarna, men jag kom ihåg att åka på utflykt i onsdags. Min språklärare ordnar några gånger om året utflykter (eller vad man ska kalla det). Det är roligt därför att han känner till saker som vi inte vet om och han kan öppna dörrar där vi inte skulle kunna komma in på egen hand. I onsdags var vi vid en utgrävning av en minoisk bosättning som upptäcktes av en slump i höstas. Efter det åkte vi upp till amerikanska INSTAP (deras arkeologiska center för studier och forskning) där vi fick en rundtur. Väldigt intressant! Jag är lite ruin- och historienörd så det passade mig perfekt. Avslutning på taverna i vackra bergsbyn Monastiraki.

I veckan har jag varit ute en runda med informationsblad om vandring. De flesta av de stora hotellen har inte öppnat än, det gör de i nästa vecka. Jag är verkligen ingen försäljare eller marknadsföringsmänniska, tycker att det känns kymigt att saluföra mig själv. Ja, ja, jag vet att det är fel tänk, det är ju vandringarna jag saluför, men det känns personligt. En del av hotellen lägger infobladen i en låda eller ett skåp. Jag vet inte om gäster inte frågar på hotellen efter olika saker eller om de resebolag hotellen har avtal med inte tillåter annan information än deras egen. Strunt samma, det är inget jag kan påverka.

 

 

Igår var jag ute på vandring och grottbesök. Jag berättar mer om det i nästa vecka, under helgen ska jag försöka lugna ner mig. Jag blev nämligen väldigt ilsken och då ska man varken skriva eller prata.

Hela denna vecka kallas ”Megalo evdomada” (Stora veckan) och det är mycket aktivitet i kyrkorna. Varje dag har ”Stora” framför sig så idag är det Stora fredag. Imorse var det gudstjänst och det är dags igen ikväll. Stadslivet är lugnare än vanligt så det känns att det inte är en vanlig vardag. Under dagen ringer det i kyrkklockorna med jämna mellanrum. Det är väldigt rofullt, stämningsfullt och ödesmättat. En påminnelse om att det är en stor dag idag.
Grekiska påskägg är röda där färgen ska påminna om död (blod) och själva ägget om uppståndelse (pånyttfödelse). Vi kommer att få en helröd påsk för vi har ett lock av Sahara-sand som gör att luften blir kvav och instängd, värmen klibbig.
Jag ska ut till en by ikväll för att vara med när de bär runt epitafen och imorgon vid midnatt traskar jag nog ner till vår huvudkyrka, Agios Giorgos, för uppståndelsen. Och så blir det ny påsklunch på söndag!

Ha en skön helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Berätta vid bokning att du läser bloggen så får du 15 % rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Lustifikationer

De senaste dagarna har varit fyllda med glädje, njutning och överraskningar. En heldagstur på östra Kreta då vi bl a besökte klostret Toplou (jag var där 1987…). En lite regnig tur i början, men sedan tittade solen fram periodvis. God lunch i Zakros och fika i Sitia. Passageraren hade aldrig varit därute i öst och blev positivt överraskad. Det är ju så med den här stora ön att den har flera ansikten. Ingen bättre än den andra, bara olika vackra.

Och det har vandrats och alla vandrare denna veckan tycks mig ha kopplat av, landat i och förundrats över det gröna landskapet samt njutit i fulla muggar av vår ovanligt hänryckande vår. Eller vad sägs om dessa två som badar i en riktig blomsteräng:

Mycket påskande är det nu närmast. Den oortodoxa påsken denna helgen och den ortodoxa nästa helg. Jag måste göra en del ärenden imorgon så den där härliga långfredagsstillheten får vänta till nästa fredag. Den som väntar på nå’t gott!

Idag tänkte jag skriva om tre små händelser som på olika sätt lockat till skratt. Inga världsomstörtande eller exceptionella händelser utan så’nt där som vi inte ska låta oss gå förbi utan ta vara på och vila i en stund. Hur bra och skönt är väl inte ett gott skratt!?

Ibland är medmänniskor närmare varandra än man tror. En vän som delar sin tid mellan här och där behövde pga en flytt i Sverige kontakta kundtjänst på comhem. Hon ringde, trevlig ung man svarade och hon fick någon fråga som hon inte kunde svara på utan fick säga:
– Jag är inte där nu.
– Var är du?
– Jag är på Kreta.
– Det är jag också!
Och det visade sig att han nyligen börjat jobba i Chania på nordvästra Kreta. Så där satt de i varsitt hörn av ön och pratade om en internetuppkoppling i mellansverige. Visst är det dråpligt!?

I maj är det borgmästarval och vår lilla stad brukar ha 2-3 kandidater. I år är de 8 stycken! Det har resulterat i en del irritation bland befolkningen som tycker att nog borde det gå att samarbeta. Så många kandidater blir troligen väldigt splittrande och kanske ingen får en rejäl majoritet av rösterna.
Min språklärare och några vänner satt och diskuterade detta och då föddes en idé. De skrapade ihop vänner och vänners vänner, ”bildade” ett parti och någon producerade ett mycket snyggt tryck med proffsig layout. De 43 partimedlemmarna fick varsitt blad i samma stil där de presenterade sig och hade en uppställning av meriter med mera. Kontakt togs med nättidning och radiostation, varje person la ut partiets och sitt eget dokument på sin facebook-sida. När ierapetranerna vaknade den 1 april fann de att kommunen plötsligen hade totalt 51 kandidater!
Misstanke fanns så klart om aprilskämt, men det var ju så proffsigt gjort…det liknade de andra kandidaternas ”marknadsföring”…det blev lite oroligt i en del läger. De 43 hade fullt upp under dagen med att besvara telefonsamtal, kommentarer på facebook och ta emot löften i stil med ”så roligt att du ställer upp! jag ska rösta på dig!”. Tidig kväll samlades gruppen på ett café för att diskutera hur de skulle avblåsa skämtet. De blev avbrutna hela tiden av folk som kom fram och intygade sitt stöd. Till slut lyckades de spela in en video som bl a las ut på facebook där de i kör säger ”Kalo mina!”. Det betyder ”bra månad” och sägs i början av varje månad och det är så man avslutar ett aprilskämt.
Jag älskar skämt som har en udd eller underton! Det här var inte bara roligt utan också ett inlägg i debatten och en släng till den kommunala organisationen och alla de som önskar få in en fot och bestämma. Lyckat dubbelt upp!

Igår åkte vi med pratsam taxichaufför som bl a intygade att han tyckte om att gå. De sträckor han presenterade imponerade inte på någon av oss, men som han poängterade: det är bättre än ingenting. Så började vi prata om var mina vandrare i baksätet kom ifrån (Sverige) och att resa:
– I like to travel.
– Where have you been?
– Everywhere!
– Really? Everywhere?
– O yes!
– In Sweden?
– No.
– So you haven’t been everywhere?
Stora skratt i taxibilen. Och sedan intygade han med emfas att han verkligen vill åka till Sverige.
Man ska vara försiktig med vad man säger, vilka ord man väljer och vem som finns i närheten…

Nu ser jag fram emot ägg och sill (nedburen av mig från Sverige) imorgon och påsklunch på söndag. Väderprognosen för helgen säger väldigt blåsigt, men konstigt nog inget regn. Jag menar, efter de senaste 3,5 månadernas väder har vi ju blivit vana vid lite oväder titt som tätt.

Jag önskar dig sköna och fina helgdagar med en eller två vårpromenader! Och en Glad Påsk!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Berätta vid bokning att du läser bloggen så får du 15 % rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Apokries och fastan

Nej, jag tänker inte skriva ett ord om ovädret som dragit och drar fram över Kreta (och övriga Grekland tidigare). Och nej, jag tänker inte försöka förklara hur trött jag är på och av kylan inomhus. Icke ska jag nämna med ett ord att jag vill ut och vandra, möta våren, njuta av frisk vind och grönska…. Nej, det här inlägget ska handla om den högtidstid vi är inne i och har framför oss.

Påsken är den ortodoxa världens och kyrkans största högtid. Den begränsar sig inte till fyra dagar utan är indelad i perioder.

Först kommer Apokries (kan också stavas Apokreas och Apokrias) som är en treveckorsperiod då man ska förbereda sig för den Stora fastan. Det är en period med fest, dans. maskerader och kallas också för karnevalsperioden. Den har gamla anor ända tillbaka till Dionysos. Apo kreas på grekiska betyder ”från kött”. Karneval kommer från latinets carne vale som betyder ”kött farväl”. Det är alltså dukat för festligheter!

Apokries

Apokries börjar med att man öppnar fasteboken Triodion. Det är en gudstjänstbok som används fram till Påskafton och har fått sitt namn av de tre sånger (oden) som sjungs under morgongudstjänsterna. Första veckan avslutas, i alla fall i Ierapetra, med skattjakt i gamla sta’n för barn. I år hade de väldig otur! Skattjakten hade börjat, jag såg och hörde barnen nere i gränden. Glada skratt och springande fötter! Så öppnade sig himlen med åska och hagel. Det kunde gott väntat till eftermiddagen.

Andra veckan är den sista då det är tillåtet att äta kött så på torsdagen – Tsiknopempti – äter alla grillat och röken ligger tung över husen. Och det är meningen! Man lägger t o m på extra mycket fett för att få njuta av doften/lukten (stryk det som ej önskas). Numera går de flesta till tavernor, äter grillat och lyssnar på musik. Veckan avslutas, i alla fall här i Ierapetra, med skattjakt i sta’n för vuxna (barn får också vara med). Jag håller tummarna för att det blir bra väder på söndag!

Tredje veckan kallas för ostveckan eller vita veckan. Då ska man äta mestadels mejeriprodukter och ägg. Förr tvättade inte kvinnor håret denna veckan för det sas att det då skulle bli vitt. Sista helgen är det karneval på flera platser i Grekland. Den största är i Patras på fastlandet. Här på Kreta är karnevalen i Rethymno störst. Vår karneval i Ierapetra växer och växer eftersom en del av lokalbefolkningen och folk från andra orter slutat åka till Rethymno. Man tycker att den karnevalen blivit för stor, det är trångt, svårt att hitta parkering osv. Och givetvis håller jag tummarna för att vi får fint väder den söndagen också, inte minst med tanke på alla fina dräkter och kostymer! Framförallt med tanke på att årets tema är antiken…inga yllesockor, termobyxor, polotröjor och regnställ där inte!


Söndagen är sista chansen att gifta sig på ett tag eftersom inga bröllop hålls under Stora fastan, men enligt gammal tradition ska man inte gifta sig denna söndag för det betyder att äktenskapet blir olyckligt!
Jag har hört att det inte heller hålls några begravningar under Stora fastan, men det har jag inte kunnat få bekräftat.

Mycket av aktiviteterna är väderberoende så i år är det trist. En del flyttar inomhus på skolor o likn, men det gör ju att det inte blir så levande och festligt på sta’n. Majoriteten av aktiviteterna riktar sig till barn så när som helst kan man på gatan möta en liten prinsessa, en krigare, en stor geting eller nå’t annat roligt. Och det är härligt att passera en skolgård full av dansande och glada barn.

Stora fastan

Det finns flera fasteperioder i den ortodoxa kyrkan och detta kallas Stora fastan och börjar med Clean Monday eller Kathara Deftera (Καθαρή Δευτέρα). Clean Monday är ”röd dag”, allt är stängt, folk går till stranden och flyger drake. De har picnic eller åker till en bytaverna (bordsbokning absolut nödvändigt!). Stora fastan varar i 50 dagar, den bryts på natten till påskdagen då Kristus uppstår. Vi inom protestantismen lägger ingen större vikt vid fastan (Luther tyckte tydligen inte om fastan). Nu får man inte äta kött, fisk, ägg, mejeriprodukter eller olja, men tyvärr är det inte riktigt så enkelt. Det finns undantag, lokala regler, olika regler i de ortodoxa kyrkorna. Jag ger min inte in i den djungeln, vill du veta mer så läs här.

Stora fastan handlar inte bara om att avstå mat utan också att visa barnhärtighet, generositet och ge till behövande. Det är en period då man förbereder sig inför Kristi korsfästelse och uppståndelse då ens gamla jag med syndiga vanor dör för att uppstå med ett förnyat och renat jag. Det är en tid av omvändelse och ånger, mycket arbete med sig själv i form av bön o likn.

I dagens Grekland följs inte fasteregler slaviskt mer än möjligen av äldre och religiösa personer. Resten tar de delar som de känner för, t ex är det många som sista veckan följer fastereglerna och på långfredagskvällen serveras inget kött på tavernorna.

Och sedan är det påsk sista helgen i april i år, men det återkommer jag till då! Jag vet inte om det finns något intresse av att jag ställer samman en översikt över helgdagar o likn, skriver några förklarande meningar och lägger under TTT – Tips Till Turist? Det kanske redan finns någon bra på svenska (finns gott om på engelska)? Du kan väl ge mig en vink!

Ha en bra vecka!

Parentes: Askonsdagen kom tillbaka i Svenska kyrkan 1983 (togs bort vid reformationen) och är onsdagen efter fettisdagen (som är tisdagen efter fastlagssöndagen). Den inträffar enligt kyrkokalendern 46 dagar före påskdagen och inledde fastan. Kanske du har som jag lärt dig att askonsdag är onsdagen i påskveckan, men det är alltså fel.

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt på bokningar gjorda under februari och mars (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Påskfirandet är över!

Så är årets största högtid över och vardagen har återvänt. Under påskfirandet fascinerar den ortodoxa kyrkan mig mer än vanligt. Det är otroligt mycket symbolik och en del inslag är viktigare än andra som t ex processioner. Den ortodoxa kyrkan menar att den är den renläriga, ursprungliga kyrkan och med en gudstjänstordning som i stort sett är oförändrad sedan 300-talet så har de lite att luta sig emot. Styvnackat och ålderdomligt att inte modernisera? Kanske det. Eller beundransvärt att vara så trogen och stark i tron så man kan hålla emot. Numera är det ju nästan en sport att vara som ett rö för vinden under devisen ”man måste hänga med”.

Fastan pågår i 40 dagar och upphävs vid midnatt på påsknatten. Påskveckan kallas Stilla veckan eller på grekiska Stora veckan. Det är en hel del som fastar bara under Stilla veckan och fasta handlar inte bara om att inte äta kött utan det är många regler som ska följas, t ex inte äta ägg, mjölk, vissa fiskar. Att veckan kallas Stilla veckan betyder att man ska reflektera kring Jesu död och uppståndelse samt förbereda sig.
Och påskens färg är röd.

Långfredag

Stora torsdag (vår Skärtorsdag) på kvällen eller under natten kläs en ställning med blommor och prydnader. Den kallas epitaf och symboliserar Jesu grav. Dagen ska ägnas åt att förbereda sig inför korsfästelsen och de flesta butiker öppnar senare än vanligt. En del varken äter eller dricker under dagen.
Kyrkklockor ringer sakta och dämpat från sen eftermiddag ut på kvällen. Det är väldigt stämningsfullt!
På kvällen på Stora fredag (vår Långfredag) tar man ner Jesu kors, lägger det i epitafen, bär runt den i byn och människor följer efter. Jag brukar vara kvar i Ierapetra och se när 5-6 epitafer möts i centrum, det är väldigt högtidligt. När epitafen är tillbaka i kyrkan går folk ut och äter meze. Det som serveras följer fastans regler.
I år åkte jag ut till en by. Där lyckades vi bli lite förvirrade och ett tag följde vi grannbyns epitaf.
Vi får ta det som en lärokväll då det var första gången. Jag kommer att åka dit igen nästa år.

Påskafton

En lugn dag då man förbereder inför den stora festen. Den ortodoxa kyrkan skiljer sig från den protestantiska på många sätt, men en stor skillnad är tron på mirakler och deras betydelse. Det innebär att uppståndelsen är något väldigt stort och glädjande, större än korsfästelsen och döden.
En liten egen högtidsstund hade jag då det började regna! Ett kort, stilla regn som inte tillförde mycket väta, men jag öppnade balkongdörren och bara lyssnade! Och njöt!
På kvällen drar sig människor till kyrkan och strax före midnatt släcks ljuset i kyrkan. Prästen kommer fram från ikonostasen med ett stearinljus och de som står närmast tänder sina ljus på hans ljus och så vidare bakåt. Vid midnatt lämnar prästen kyrkan i en liten procession, stannar utanför och berättar att ”Kristus är uppstånden!”. Det rings i kyrkklocka, sjungs med mera. Efter en stund ska prästen återvända till kyrkan, men nu är dörren stängd. Han måste knacka på, någon därinne svarar och det håller på tills han blir insläppt. Den här sista delen vet jag inte vad den symboliserar, har letat på nätet men inte hittat, frågat runt men inte fått entydiga svar så den som vet får gärna skriva en kommentar längre ner.
Vid midnatt bränns Judas i form av en docka. Jag vet inte varför den stackaren ska dras fram varje år, räcker det inte med att han begick självmord? Och det används påsksmällare! Inte fyrverkeri med vackra ljus och former utan ett olidligt smällande. I år var de kraftigare än någonsin.

Jag har firat midnatt i olika kyrkor och det blev en ny i år också. Vi har två kloster i Ierapetra, jag firade i det ena ifjol och tog det andra i år. Jag lyckades inte få med mig mitt påskljus hem tänt så nu blir det mest elände i ett år. Man ska nämligen få hem det tänt för att tända oljelampan vid madonnaikonen som alla har hemma (jodå, jag har en också, men ingen oljelampa). Då får man ett bra, lyckligt år.

Det där med ljuset är intressant! Det hämtas i Jerusalem och flygs ut till de ortodoxa kyrkorna. Varför ljuset anses så heligt och vad som ligger bakom traditionen kallas Påskundret vilket är en av de äldsta oförändrade kristna ceremonier man känner till (det första kända ljusundret var år 126!). Googla på Påskundret så hittar du mer information, jag hittade en del i en blogg.

Och i och med uppståndelsen kan festen börja! En del går hem och äter något enkelt mitt i natten, andra väntar till påskdagen.

Påskdagen

Nu är det fest och givetvis ska det ätas lamm! Grilldoften och röken låg tung mellan husen. Vi var ett gäng som var bjudna hem till ett par som grillade en hel get. Och en massa annan mat givetvis. Vi åt så att magarna hotade att spricka. En god och glad eftermiddag på en terass med den mest fantastiska utsikt! Jag behöver inte huset, jag kan bo på terassen….
På påskdagen pickar man de röda äggen och den som har helt ägg har lyckan. Den röda färgen på äggen symboliserar Jesu blod och äggulan uppståndelsen. Att picka ägg känner jag som österlening igen.

Annandag påsk

Allt är stängt, det är helgdag. Alldeles tyst och stilla i min del av sta’n. Efter en vecka med utflykter, firande med mera tog jag en skön dag med en god bok. Och lite slummer. Och en film. Precis som det ska vara när tillfälle ges!

Kanske lite svårt att hänga med i turerna och det går inte att förmedla stämningen, man måste nästan vara på plats. Inga foton i år, jag valde att bara vara närvarande.

Nu är alltså vardagen tillbaka med momsdeklaration, epost, läxa i grekiska och allt annat. Imorgon blir det nya äventyr med alldeles ny vandring! Spännande!

Ha det gott!

Vandra på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Just nu erbjudande på vandringsvecka.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Påskdags och frågestund

Saknat blogginlägg från mig i veckan? Det har varit några köriga dagar med storshopping, utflykt, långlunch och igår en tysk vandrarkund. Men nu har jag landat i påsken!

Idag är det ”Good Friday”. Lite lustigt det där med vad dagar heter. Det var ju trots allt en god sak att han offrades för våra synder så det engelska namnet passar bättre än det svenska långfredag, tycker jag. I år ska jag inte vara i stan ikväll när epitaferna bärs runt och imorgon natt blir det också en ny plats för mig att vänta in uppståndelsen. Mer om det i början av nästa vecka!

Ni som läser bloggen var denna gången lite dåliga på att ställa frågor. Det går givetvis bra när som helst och tas gärna emot! Dina frågor och kommentarer är min inspiration och kan ju bli egna inlägg!

Några frågor är likartade och då har jag bakat ihop dem. Här kommer i alla fall några svar:

  1. Vad är svårast/jobbigast i Grekland?
    Svårt att svara på, jag tycker att det är lite situationsbundet. Kan inte komma på något som ligger där och mal hela tiden. Myndighetskontakter är inte enkelt och inte heller språket. Det man måste akta sig för, tror jag, är att ständigt jämföra med Sverige och tycka att allt svenskt är bra. Då gör man det jobbigt för sig!
  2. Det måste vara underbart/härligt att bo i Grekland!?
    Nja, det här kan jag inte svara på för jag behöver ställa en motfråga: vilket Grekland känner du till? Om du känner till och tycker om semestergrekland så kanske du tror att det är så dagarna ser ut när man bor här. Det gör de inte. Man lever ”bakom” semestergrekland och träffar alla möjliga människor (nej, alla greker är inte spontana och trevliga) och det finns en vardag som har sina trista dagar precis som överallt annars. Men visst, det är härligt. Också.
  3. Vad längtar du efter?
    Återigen situationsbundet och jag tror att det också är individuellt. Jag kan t ex sakna svensk ordning när könummer sätts ur spel på posten. Men främst är det nog smaker och tystnad. Tystnad får jag på vandringar eller när jag ger mig ut på biltur och strosar runt i en liten by. Smaklängtan får man bara leva med. Creme fraiche, falukorv, inlagd sill, Lindt choklad, pyttipanna, lagrad stark ost, gott vin från Australien eller Chile (var rädd om Systembolaget!), julskinka och brunkål….. Och jag saknar att kunna gå ut och äta mat från olika kök. I Ierapetra är det mestadels grekisk mat (jo, man kan bli trött på den) och jag saknar det varierade utbudet som finns i Sverige.
  4. Känner du att du fått vänner? Sådana som man kan ringa och gå ut och ta ett glas vin med.
    Vänner och bekanta hade jag redan när jag flyttade ner (och fler har det blivit). Jag vet inte om jag flyttat ner om jag inte haft det. Jag bodde utomlands på 90-talet så jag visste vad som väntade och det skulle vara alltför tufft att flytta alldeles ensam till en okänd plats. Det är här som för invandrare i Sverige – man har vänner och bekanta, men kommer inte riktigt in i hemmen eller var och ens privata sfär. Det är givetvis en annan situation om man jobbar på en grekisk arbetsplats, då lär man nog känna människor närmare. Å andra sidan sett känner jag mig betydligt mindre ensam här än vad jag gjorde i Sverige. Här kan jag gå längs strandpromenaden och hälsa på flera människor – samma sträcka i Lund skulle jag inte ha någon att hälsa på (inte riktigt rättvis jämförelse mellan en småstad och en större stad, men i alla fall…). Bara gå ut och ta ett glas vin är inte vanligt här utan väldigt mycket handlar om att samlas kring mat. Eller ta en kopp kaffe på dagen.
  5. Dejtar du?
    Först tänkte jag att det där är kanske lite privat, men så funderade jag en stund och kom fram till att jag faktiskt inte riktigt vet vad ”dejta” är! Jag har nog aldrig gjort det i hela mitt liv! Och jag har inte börjat nu. Jag tror att man måste vara lite försiktig och väldigt rak om man ska dejta i en annan kultur. Så många oskrivna regler och olika beteende. Som gjort för missförstånd. Dessutom bor jag i en liten stad vilket också manar till försiktighet. Alla känner apan….
  6. Vad är det bästa med att bo i Grekland?
    Att jag bor där jag vill bo och mår väldigt, väldigt bra! Att jag får ynnesten att vandra och vistas i ett av de vackraste landskap jag vet!
  7. Vad var du inte förberedd på?
    Jaaaa, jag tänker bakåt… Nej, jag kan inte komma på något, jag var nog väldigt bra förberedd med att känna folk på plats, ha varit här alla årstider och längre perioder, bott utomlands tidigare och ha en mångfacetterad bild av Grekland. Det enda som dyker upp i tankarna är att jag trodde att det skulle vara lättare och gå fortare att lära mig grekiska när jag var på plats och det har det inte varit, snarare tvärtom eftersom jag lever omgiven av kretensiska.
  8. Längtar du någon gång till Sverige?
    Inte till landet som sådant utan vissa bitar. Ordning och reda, ingen byråkrati, folk kan köa osv, men så’nt vänjer man sig vid. Första vintern längtade jag till svenska isolerade och varma hus. Och varje juli och augusti önskar jag att jag var någon annanstans, t ex i Sverige. Och för en julälskare som jag är det nödvändigt med resa till Sverige i månadsskiftet nov-dec. Julmarknader, alla ljus i fönstren, advent – ja, hela stämningen!

Ja, det var allt för denna gången, men hör gärna av dig!

Nu ska jag göra den sista piffen (som inredningsfolk säger på TV) på balkongen som ståtar med nya möbler och blommor! Skulle varit klart igår, men då jobbade jag så tiden var knapp.

Ha en bra och fridfull helg!

Vandra på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Just nu erbjudande på vandringsvecka.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

En ovanlig långfredagsvandring

Igår var det långfredag i den kristna världen, undantaget den ortodoxa delen. Vi har påsk nästa helg så på måndag börjar ”stora veckan”. Det blir lite körigt när de kommer så nära varandra, men jag måste erkänna att mitt ”svenska” påskfirande är det inte mycket med.

Jag vandrade alltså igår och det var ett annorlunda arrangemang. Jag och en kollega (som alltså också leder vandringar) har fått kontakt och det var dags att ge oss ut på en av hennes vandringar. Runt byn, som heter Mirtos, där hon bor, som heter Angela Sturmayr , finns några markerade kortare och lite längre leder. Och det var dags att bättra på markeringarna på Minoan Path.

När jag vandrade i Skåne hade jag ibland en medvandrare, Vi brukade skiftas om att välja och planera. Och jag upplevde samma igår: känslan av att slippa planera och tänka på vart stigen leder. Bara vandra och njuta! Det förvånar mig att inte fler vandrar och att många av de som vandrar gör det på egen hand. Detta är inte smygreklam för mig och min firma, det finns gott om arrangörer här på Kreta och även på andra resmål. Ta möjligheten att få koppla av och bara njuta! Och få mervärde i form av kunskap och information! Och inga sabbade dagar då den vandring du funderat ut inte fungerar – vi har redan gjort det jobbet åt dig!

Vi pratade givetvis om ditt och datt, men hade också tysta stunder. Då och då stannade vi och tog in vyerna. Landskapet mellan Mirtos och Malles är lite speciellt, mycket skiftande, och väldigt vackert. I ett läge kunde jag inte låta bli att utbrista: tänk att det finns de som bara vill vandra raviner när man kan få allt det här!

Vi njöt båda av klarblå himmel, ingen Sahara-damm i luften. Kände nästan inte igen himlen efter alla sanddisiga dagar. Många fina gröna nyanser i naturen i och med att träd och buskar har kommit olika långt med löv och blad. Några orkidéer fick vi se, men jag är fortsatt fascinerad av alla de små, små växterna. Det är artrikt och varierat. Små finurliga konstruktioner och de vackraste, skira blommor. Fåglar kvittrade och från och till hördes ett entonigt surrande från bin. Fjärilar och cikador och andra insekter kryssade runt i luften. Man får inte glömma att titta uppåt! En stor gam seglade på ganska låg höjd över oss. Mäktigt! Plötsligen kom en stor flock gamar. De låg på olika höjd och segelflög. Otroligt skickliga och det ser både rofyllt och kraftfullt ut samtidigt.

Men allt är inte bra. Blommor som ska blomma om cirka en månad är igång, det är otroligt torrt. Våren är tidig efter en alltför mild vinter som bjöd på väldigt lite nederbörd. I stora dammen utanför Ierapetra syns inte bara kapellet som annars är under vatten utan marken som kapellet står på. Angela berättade att hon upplevt någon liknande vinter och då blev april och maj något regniga. Vi håller tummarna!

Leden gick i blandad natur så först en ringlande stig mellan olivlundar för att lite senare gå genom ett öppet landskap med nästan vinröda stenar i ett landskap som påminde om öken- eller månlandskap. Man blir aldrig uttråkad i naturen eller i det kretensiska landskapet!

Inspirerande och lärorikt att vandra med någon som bott här en längre tid och lett vandringar under många år. Jag fick se en alonia (tröskningsplats) så nu måste jag se mig om på mina vandringar om jag kan hitta fler. När jag ser grottor tänker jag oftast på motståndsmän, folk som gömmer sig undan någon fara eller lider av spetälska. Nu har jag sett mitt första herdeskylskåp! Ja, inte ett där man förvarar herdar, alltså, utan där de kunde förvara mat, slaktade djur osv tills det var dags att gå ner från berget med getflocken. Antagligen har jag sett flera tidigare, men inte känt till att grottor användes på detta sättet.

 

Och jag har äntligen på foto fångat en get uppe i ett träd! Har aldrig hunnit få upp kameran innan de hoppat ner, men den här jeppen stod snällt kvar och tuggade.

Efter 5 – 5,5 timmes vandring var vi tillbaka vid bilen. Varma och nöjda. En härligt avslappnad dag.

Imorgon ska vi i ”utlänningsgänget” fira påskdagen med söndagslunch i den charmiga bergsbyn Monastiraki. Ska bli trevligt och garanterat många skratt. Ser också fram emot en ganska hektiskt ”stora veckan” och påskfirandet nästa helg!

Ha en skön fortsättning på påsken!

PS. Foton på min flickr-sida!

 

Vandra på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Just nu erbjudande på vandringsvecka.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Glad uppståndelse!

Detta inlägget hänger ihop med det förra där jag berättade om vad som skulle hända och nu blir det alltså avrapportering! Fredagens sorg över döden byttes i natt mot glädjen över uppståndelsen och man önskar varandra Καλή ανάσταση! Lite svårt att översätta, ordagrannt betyder det ”bra uppståndelse” och det går ut på att lyckönska varandra till uppståndelsen. Förutom att man idag också säger Καλό Πάσχα! och χρόνια πολλά!
Förresten, på olika sätt understryks att detta är den viktigaste högtiden, t ex heter påskveckan ”stora veckan” och dagarna ”stora måndag” osv.

Vädret har varit fantastiskt! Lugna, varma kvällar som bidrog till känslan av högtidlighet, högtidens stora betydelse, lugn och ro. Det kändes som om allt stannade upp en stund och gav plats för något annat än vardagen.

Fredag kväll

Vi placerade oss på kvällen på ett fik vid samlingsplatsen för epitaferna. Där var inte så mycket folk som vanligt, men de skulle väl snart samlas. En stund efter kl 21 dök den första epitafen upp, de har en bra bit att gå så de var lite tidiga. Men de stannade inte! De fortsatte att gå! Jag lovar att vi såg roliga ut. Antagligen såg våra överraskade och förvånade ansikten ut som tre rullade Allers. Det visade sig att i år samlades epitaferna istället på torget. Det kom 6 epitafer från lika många kyrkor. Vi knatade iväg och det var högtidligt, vackert och speciellt som vanligt. De vackert smyckade epitaferna, prästernas finaste utstyrslar, alla kors och andra symboler, orkesterns stilla trummande och de dämpade människorna gör att det blir andaktsfullt och vackert trots att det handlar om död.
Nya samlingsplatsen var tyvärr rörig, men kanske man går tillbaka till förra platsen eller kan organisera bättre nästa gång.
(klicka på foto om du vill se större storlek)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Så bar det iväg till taverna. Detta är en kväll då hela sta’n är på fötterna och har man inte beställt bord kan man gå hem och bre en smörgås – det finns inte en ledig stol. Man får in tallrikar med olika maträtter och man plockar lite här och där. Inget kött serveras, det är fortfarande fastan. Vi fick in följande: sepia (en sorts bläckfisk; färgar maten svart) med ris, friterad kalamares (bläckfisk), grillad kalamares, sniglar, vindolmar, taramosalata (fiskromsröra), sallad, räkor, pommes frites, stora vita bönor. Just det, 10 tallrikar! Vin, öl och bröd därtill!
Mitt i natten vacklade jag hem proppmätt och fick läsa en stund så maten sjönk undan innan det gick att somna.

Midnatt (påskafton-påskdagen)

Vid midnatt släcks ljuset i kyrkan, prästen kommer ut från ikonostasen med ett tänt ljus och förklarar att Kristus är uppstånden. Så tänder alla sina ljus, man går ut ur kyrkan och prästen upprepar att Kristus är uppstånden. Alla sjunger och sedan är det dags för påsksmällare och i vissa fall en eld där en docka bränns upp. Dockan symboliserar Judas.

Butikerna var öppna några timmar på dagen och marknaden igång som vanligt. En både förväntansfull och fridfull stämning i luften. Några tavernor höll stängt eftersom många äter hemma eller hos vänner innan de ger sig iväg till kyrkan.

Vi valde att åka till ett litet fint kloster strax utanför Ierapetra. Inga påsksmällare, ingen eld. Det var fler människor ute på klostrets innergård än inne i kyrkan eftersom den är så liten. Vi lyckades få plats innanför dörren, jag fick användning för nya ljuslyktan vid midnatt. Prästen och alla i kyrkan gick ut på innergården. Där blev det en fin och stämningsfull stund på innergården full av levande ljus när vi lyssnade på prästen och sedan sjöng alla en lugn och vacker sång om att Kristus är uppstånden.

Och eftersom jag i år hade ljuslykta lyckades jag få mitt tända ljus med mig ända hem! Det ska skydda hemmet eller ge tur och välgång – det beror lite på vem man frågar och var man bor. På en del platser ska man göra ett kors vid dörren av sotet från ljuset och på andra ska ljuset tända oljelampan vid husets ikon med Maria och Jesus. Jag har ikonen, men eftersom den hänger på väggen har jag ingen oljelampa. Och inte ritade jag några sotkors i vår snygga, välstädade trappuppgång. Jag nöjde mig med att ljuset kom hem och tror att det räcker!

Påskdagen

Det är lugnt och soligt. Några tog en promenad i förmiddags på strandpromenaden, men annars tomt i sta’n. En del är hemma, tar det bara lugnt och umgås med familj och släkt. Fastan är bruten så idag ska det grillas lamm! Och jag ska besluta om jag ska äta lamm inne eller ute…livet är hårt!

Ha en skön fortsättning på påsken!

 


Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

 

 

Glad Påsk!

Först reder vi ut det här med ortodox påsk och katolsk/protestantisk påsk. Den ortodoxa kyrkan har accepterat gregoriansk kalender, men använder juliansk. I båda fallen räknas påsk utifrån första fullmåne efter vårdagjämning. I år sammanfaller de, nästa gång det händer är 2025. Och eftersom de ortodoxa anser sig vara den sanna, rena läran följer de besluten från kyrkomötet 325 e.kr. i Nicea. Där bestämdes bl a att kristen påsk infaller efter judisk påsk för att korrekt följa händelserna i bibeln. Så även om datumkriteriet stämmer överens kan påsken infalla på olika datum. Hängde du med?

Jag ska skriva lite om påsken dessa dagar. Du kan hitta annan information på nätet el likn och det kan skilja sig från vad jag skriver. Så är det med traditioner, de är olika med lokala variationer.

Det som jag upplever som en av skillnaderna mellan protestantisk och ortodox påsk är att den ortodoxa är inte bara korsfästelse och sorg utan också stor glädje över uppståndelsens under. Ja, det är nästan så att uppståndelsen är huvudsaken jämfört med protestantismen där det mest trycks på korsfästelsen.

Under veckan har det ringt nästan varje dag i någon kyrka. Alla affärer och butiker har haft öppet 9-21 utan uppehåll på eftermiddagen med början i söndags (en av de 4 söndagar under året då butiker är öppna). Årets största högtid är full av aktivitet.

Idag har vi fått fint väder. Jag satt en stund på ett kafé och tittade på folk. Det är lugnt och stilla i sta’n, folk är ute och strosar, fikar, hälsar på varandra med Καλό Πάσχα! (Glad Påsk!) och χρόνια πολλά! (”många år” – en lyckönskan som används vid alla högtider).

Jag har påskpyntat lite, dock ingen påskhare eftersom jag inte förknippar det med påsk. Röda påskägg är inhandlade, påskgodis ligger i svenskt påskägg. Hittade en fin ljuslykta, mer om den i nästa inlägg. Saknar: inlagd sill och påskris. Det senare finns det egentligen inget behov av här nere. I Sverige tyckte jag det var härligt med utslaget påskris för då var det i alla fall vår inomhus. Här är vi inne i ”högvår” så det är bara att gå ut i naturen och njuta. Och lyssna på hur det sprakar och knakar!

Varför röda påskägg? Jo, det sägs att den röda färgen symboliserar Kristi blod och ägget symboliserar födelse. Man pickar ägg vilket jag vet att man inte gör på alla platser i Sverige, men som skåning känner jag igen mig. När äggskalet knäcks symboliserar det gravens öppnande så då blir ägget pånyttfödelse eller uppståndelse.

Igår eller under natten kläddes en ”ställning” med blommor och den kallas epitaf. Den ska symbolisera Kristi grav och står i kyrkan under påskdagarna. Ikväll bärs den utanför kyrkan. Ibland runt kyrkan, ibland runt i byn. Här i sta’n bärs epitafer från 5 kyrkor till en samlingspunkt i centrum där det hålls tal, orkestern spelar och en präst säger några väl valda ord. Mer om detta och förhoppningsvis foton på söndag! Tills dess får du njuta av förrförra årets epitaf i vår huvudkyrka och det är scouter som ”paraderar”:

Epitaf i Ierapetra huvudkyrka Agios Georgios (eget foto 2015)

Efter epitafernas stadstur är det dags att gå ut och äta. Givetvis inget kött. Den 40 dagar långa fastan bryts i och med uppståndelsen så kött blir det på söndag – påskalammet.

Nu är det dags för lite siesta inför kvällens övningar!

Ta vara på dagarna, jag önskar dig påskfrid och glädje. Glad Påsk!

 

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

Vandrande funderingar

I kontakt med vandrarkunder, både presumtiva och reella, får jag ta emot frågor och tankar som sätter igång funderingar hos mig. En del resulterar i korrigeringar av vandringar, bokningsrutin med mera. En del är mer övergripande och just nu snurrar det runt funderingar kring vad jag egentligen sysslar med, hur nå ännu fler människor och hur hantera etiketter.

I vandringsvärlden finns vandrare och vandrare. Jag hör till dagsvandrarna som återvänder hem eller till hotell/lägenhet på kvällen. Den andra gruppen är de som kombinerar vandring med friluftsliv, dvs de lagar mat och sover över ute i naturen. Det vi har gemensamt är att vi tycker om att vistas i naturen, få upplevelser och koppla av.
Det finns också frågan varför man vandrar. Jag hör till de som gör det för avkopplingen, naturen, hämta energi, få frisk luft, må bra. Det finns de som ser prestationen som det primära, t ex hur långt man kan gå på en viss tid, hur svårt väder man kan klara av.
Det verkar också finnas de som har en lista över vad och var man ska vandra. Och det finns de som åker på vandringsresor, men inte vandrar annars. Ingen av dessa tilltalar mig så jag vet inte vilka leder eller toppar man ska vandra och jag är så gripen av själva vandrandet att jag gör det året om.

Inget av det jag nämnt så här långt är något bekymmer för mig. Det går inte att säga att den ena naturupplevelsen är bättre än den andra. Det enda jag funderar lite över ibland är de som åker på vandringsresor, men inte vandrar regelbundet. Jag kan tycka att det är väldigt synd att inte uppleva sin närmiljö och att regelbunden vandring kan ge så mycket i en jäktig tillvaro. Dessutom tycker jag att det skulle vara jobbigt att vandra i flera dagar efter ett långt uppehåll. Samtidigt är vandringsresor bättre än inget vandrande alls och chansen finns att bli biten!

Problemet för mig ligger i andra änden. ”Vandra” börjar bli urholkat i svenskan och betyda lite vad som helst. Promenad, långpromenad, gå en runda, gå en tur osv är uttryck som jag ser alltmer sällan. Det verkar som om allt är att vandra. Det här gör det svårt att marknadsföra vandringar då det kan bli ett stort gap mellan förväntningar och vad som erbjuds.

Jag tycker inte att man vandrar när man går en promenad eller en långpromenad. Vandra är inte bara att gå – det inbegriper så mycket mer som närvaro, naturupplevelser, koppla av med mera. När man hänger ryggsäcken på ryggen och snörar på skorna för att vistas i naturen omkring 4 timmar är man ute på en halvdagsvandring, tycker jag. Någonstans där går gränsen för mig. Det behövs tid för att varva ner och lägga i vandringsväxeln, skifta från jäkt och problem till att uppleva och njuta av det som finns runt om, tömma skallen och bara ta in här och nu. Sedan ska man vistas i det där tillståndet ett tag för att efteråt känna sig utvilad och full av energi.

Jag kan mycket väl gå långpromenader med den som så önskar, men då kommer jag att kalla det för det. De är en väldigt bra inkörsport till vandring och kan jag hjälpa och inspirera fler till att ta steget vidare till vandring så gör jag gärna det.  I mars gick jag en långpromenad med en riktig stadstjej som efteråt sa att hon ville prova längre sträckor.

Som vandringsledare är det omväxlingen mellan olika kunder som är givande och att få berätta om den här ön, lite historia och annat som det finns intresse för. Andra ögon kan öppna mina ögon för saker som jag inte sett även om det är en vandring jag gjort många gånger. De senaste dagarna har jag haft förmånen att ha ett par vana alpvandrare som kunder och då visa den kretensiska våren i det omväxlande landskapet. En annorlunda natur än vad de är vana vid och som de verkade uppskatta och njuta av. Vi pratade också om hur bra det är med organiserad vandring bl a för att inga dagar blir bortkastade, slippa planering, kunna koppla av helt, få se platser man inte hittat själv.

Det där med etiketter på olika saker fascinerar mig dels rent språkligt, dels varför de behövs. Vi kan inte försöka vara närvarande i det härvarande utan det ska kallas mindfulness. Vi kan inte göra flera saker på en gång eller ha många bollar i luften utan det ska kallas multi tasking. Och på tal om det verkar vi ha svårt för att ”bara” göra en sak utan flera saker ska kombineras även när vi är lediga. När man är ledig vill man väl koppla av fast det heter ju relax och det finns t o m relax-avdelningar. Vill vi vila kropp och själ söker vi inte ensamhet utan då åker vi på retreat. Det finns många exempel. Det som jag finner lite lustigt och märkligt språkligt är varför vi så ofta tar till utländska ord. Varför behövs de här etiketterna och blir det vi avser bättre, finare och mer upphöjt om det är utländska ord? Något att fundera över!

Nu har det dykt upp även inom vandring. Angeliqa Mejstedt har i vandringsbloggen.com lanserat uttrycket hikefulness:

Hikefulness är ett ord som inte finns i någon ordbok. Men alla som upplevt naturen på nära håll kan relatera till den känslan som uppstår när solljuset faller precis rätt mellan träden, vinden får löven i trädkronorna att rassla och du drar in doften av våt jord och mossa efter ett sommarregn. Det kan vara den där stunden efter en lång vandringsdag när du sätter dig ned vid vattenbrynet, tänder en brasa och ser lågorna dansa under månskenet. När livet för en stund är helt fulländat. När det inte finns något igår eller något imorgon. Bara här och nu. Hikefulness.

Jag tänder ingen brasa, men sätter mig ofta och bara njuter av det som finns omkring mig så definitionen, som är bra, stämmer in även på en dagsvandrare. Men behövs etiketten? Och varför engelska? Jag är lite tudelad. För en del av mig tänker att om det nu ska vara så svårt att nå ut till människor med vandring och naturupplevelse så kanske det behövs ett uttryck som kan tävla med alla de andra. Jag får väl gå och suga på det ett tag!

Kanske jag tar lite ledigt från funderingar för nu är vi i påskveckan. Kommer mer om den framöver i bloggen. Jag hinner inte med eller känner till alla traditioner så undrar du något om påsken i Grekland så googla, men tänk på att det finns lokala skillnader så lägg till Kreta. Det blir min fjärde påsk här och jag lär mig något för varje gång. I år ska jag inte köpa något påskbröd (dyrt och smaklöst), men försöka komma ihåg att köpa en ljuslykta (till vad får du veta om några dagar).

Ha det gott!


Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!