Etikettarkiv: led

En ovanlig långfredagsvandring

Igår var det långfredag i den kristna världen, undantaget den ortodoxa delen. Vi har påsk nästa helg så på måndag börjar ”stora veckan”. Det blir lite körigt när de kommer så nära varandra, men jag måste erkänna att mitt ”svenska” påskfirande är det inte mycket med.

Jag vandrade alltså igår och det var ett annorlunda arrangemang. Jag och en kollega (som alltså också leder vandringar) har fått kontakt och det var dags att ge oss ut på en av hennes vandringar. Runt byn, som heter Mirtos, där hon bor, som heter Angela Sturmayr , finns några markerade kortare och lite längre leder. Och det var dags att bättra på markeringarna på Minoan Path.

När jag vandrade i Skåne hade jag ibland en medvandrare, Vi brukade skiftas om att välja och planera. Och jag upplevde samma igår: känslan av att slippa planera och tänka på vart stigen leder. Bara vandra och njuta! Det förvånar mig att inte fler vandrar och att många av de som vandrar gör det på egen hand. Detta är inte smygreklam för mig och min firma, det finns gott om arrangörer här på Kreta och även på andra resmål. Ta möjligheten att få koppla av och bara njuta! Och få mervärde i form av kunskap och information! Och inga sabbade dagar då den vandring du funderat ut inte fungerar – vi har redan gjort det jobbet åt dig!

Vi pratade givetvis om ditt och datt, men hade också tysta stunder. Då och då stannade vi och tog in vyerna. Landskapet mellan Mirtos och Malles är lite speciellt, mycket skiftande, och väldigt vackert. I ett läge kunde jag inte låta bli att utbrista: tänk att det finns de som bara vill vandra raviner när man kan få allt det här!

Vi njöt båda av klarblå himmel, ingen Sahara-damm i luften. Kände nästan inte igen himlen efter alla sanddisiga dagar. Många fina gröna nyanser i naturen i och med att träd och buskar har kommit olika långt med löv och blad. Några orkidéer fick vi se, men jag är fortsatt fascinerad av alla de små, små växterna. Det är artrikt och varierat. Små finurliga konstruktioner och de vackraste, skira blommor. Fåglar kvittrade och från och till hördes ett entonigt surrande från bin. Fjärilar och cikador och andra insekter kryssade runt i luften. Man får inte glömma att titta uppåt! En stor gam seglade på ganska låg höjd över oss. Mäktigt! Plötsligen kom en stor flock gamar. De låg på olika höjd och segelflög. Otroligt skickliga och det ser både rofyllt och kraftfullt ut samtidigt.

Men allt är inte bra. Blommor som ska blomma om cirka en månad är igång, det är otroligt torrt. Våren är tidig efter en alltför mild vinter som bjöd på väldigt lite nederbörd. I stora dammen utanför Ierapetra syns inte bara kapellet som annars är under vatten utan marken som kapellet står på. Angela berättade att hon upplevt någon liknande vinter och då blev april och maj något regniga. Vi håller tummarna!

Leden gick i blandad natur så först en ringlande stig mellan olivlundar för att lite senare gå genom ett öppet landskap med nästan vinröda stenar i ett landskap som påminde om öken- eller månlandskap. Man blir aldrig uttråkad i naturen eller i det kretensiska landskapet!

Inspirerande och lärorikt att vandra med någon som bott här en längre tid och lett vandringar under många år. Jag fick se en alonia (tröskningsplats) så nu måste jag se mig om på mina vandringar om jag kan hitta fler. När jag ser grottor tänker jag oftast på motståndsmän, folk som gömmer sig undan någon fara eller lider av spetälska. Nu har jag sett mitt första herdeskylskåp! Ja, inte ett där man förvarar herdar, alltså, utan där de kunde förvara mat, slaktade djur osv tills det var dags att gå ner från berget med getflocken. Antagligen har jag sett flera tidigare, men inte känt till att grottor användes på detta sättet.

 

Och jag har äntligen på foto fångat en get uppe i ett träd! Har aldrig hunnit få upp kameran innan de hoppat ner, men den här jeppen stod snällt kvar och tuggade.

Efter 5 – 5,5 timmes vandring var vi tillbaka vid bilen. Varma och nöjda. En härligt avslappnad dag.

Imorgon ska vi i ”utlänningsgänget” fira påskdagen med söndagslunch i den charmiga bergsbyn Monastiraki. Ska bli trevligt och garanterat många skratt. Ser också fram emot en ganska hektiskt ”stora veckan” och påskfirandet nästa helg!

Ha en skön fortsättning på påsken!

PS. Foton på min flickr-sida!

 

Vandra på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Just nu erbjudande på vandringsvecka.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

På väg igen!

Nu är jag tillbaka till fullo efter olyckan! Igår vandrade jag och det gick alldeles utmärkt att bära ryggsäck. Lustigt att man uppskattar när allt går tillbaka till ”som vanligt”, men hur ofta man önskar att ”som vanligt” inte var ”som vanligt” när det är ”som vanligt”.

Planen igår var att vandra min ”korsa Kreta” eftersom jag är en förståndig vandrare. Rutten passerar och går i närheten av byar så det fanns möjlighet att bryta om det inte skulle fungera eller bli för varmt. Och möjlighet att fika om andan föll på.

Lämnade Ierapetra vid 6-tiden. Jag älskar ju soluppgångar, men nu när nätterna är så korta får man vara uppe svintidigt om man ska uppleva dem. Tror att jag fyllde den kvoten för ett tag framöver under konvalescensen när jag inte kunde sova.

Skönt att få ge sig iväg, både kroppen och knoppen applåderade och såg fram emot dagen. Frukost vid ett kapell, fika på kafenion i by och fruktpaus vid kyrka i annan by. Där emellan naturen, landskapet och jag. Sol, blå himmel med snabbt passerande moln, skön vind.

Och tankarna fick fritt spelrum. Blev lite förvånad när olyckan dök upp, men den måste väl gås igenom den också. Kanske det är dags nu när allt annat är ok. Dök också upp lite besvikelse över de vandrarveckor som gick förlorade pga olyckan. Vi är på väg in i juli/aug som inte är vandrarvänliga så uppehållet blir längre än det skulle behöva vara. Men det finns nästan alltid ett ljus i mörkret! Prognosen säger att vinden ska hålla i sig så det borde kunna bli en vandring till i nästa vecka.

På en liten grusväg mötte jag en gammal farbror med vespa som undrade vart jag var på väg. Jag lyckades förklara att jag var på väg till Pachia Ammos (uppe vid nordkusten) och han undrade varför jag inte gick på stora vägen. Ja, hur förklarar man det? På något sätt fick jag fram natur och vackert samtidigt som jag gjorde en svepande rörelse. Han log och sa endaxi, endaxi! (ok på grekiska) Undrar vad han tänkte i sitt stilla sinne? ”Hon verkar inte riktigt klar i knoppen, antagligen fått för mycket sol” eller ”Vilken trevlig människa som uppskattar den vackra naturen och inte är rädd för att ta i lite”. Ibland är det bra att inte veta. Och egentligen ointressant.

På en delsträcka har jag undersökt och provat så många alternativ så jag snart inte hittar över huvud taget! Ibland kan man krångla till saker alldeles förskräckligt när man försöker underlätta. Det blir liksom omvänd effekt på nå’t underligt sätt.

Tredje ögat var med och användes. Hade det t o m med mig hem denna gången! Har infört en ny regel: förbjudet att titta på foto under bussväntan. Fastnade lite i de gamla husen i Vassiliki, jag tycker de är fascinerande. Dels rent fotografiskt med ljus och skuggor vilket jag inte är tillräckligt skicklig att få fram men det är kul att försöka. Dels så triggar det fantasin för tänk om dessa hus kunde tala! Berätta vilka som bott här, hur de hade det, vad som hände dom och i omgivningen….

Försökte filma en snutt, behöver det till firmans hemsida, men det gick inget vidare. För mycket vind och jag behöver egentligen en större och stabilare kamera. Ju mindre desto skakigare och det finns inget mer irriterande och amatörmässigt än att tvingas titta på nå’t som nästan gör en åksjuk. Får träna och försöka några gånger till.

Drygt 5 timmar senare slog jag mig ner i busskuren i Pachia Ammos. Himmel, så bra man mår efter en halv dags frisk luft, naturdos och total avkoppling genom att vara närvarande i det härvarande. Kan verkligen rekommenderas!

Foto på min flickr-sida!

 

PS. Undrar du varför jag inte nämner gårdagens utveckling (eller vad man ska kalla det) i förhandlingarna mellan Grekland och ”trojkan”? Jag måste läsa lite mer om det, fundera lite. Återkommer!

Alldeles blåst

Det skulle bli uppsprickande molntäcke och solsken idag så jag fortsatte med öppningen av vandringssäsongen. Det fick bli en tur på småvägar och stigar med utgångspunkt Lund. Lärdomsstaden omringas av Lundaslätten och visst är det vackert med öppna landskap och fina vyer, men det betyder också fritt fram för blåst. Och blåst tillsammans med dimma gör att det blir attans råkallt. På slätten har det ingen betydelse vilket väderstreck det blåser från eller åt vilket håll man är på väg för det är nästan alltid motvind, ibland sidvind och i stort sett aldrig medvind. Konstigt men sant.

Nu ska jag sjunka ner i soffan med en bok för att tina upp och vänta på att vinandet i öronen tystnar. Ett litet vårtecken vid Rögle dammar:

IMG_2416

Dagens vandring: http://www.everytrail.com/view_trip.php?trip_id=2685265
(alternativ sträckning: http://www.everytrail.com/view_trip.php?trip_id=2037414)
Dagens foto: http://www.flickr.com/photos/ialofquist/

Tips

– måste inte vandra på märkta leder och slingor utan ta fram karta och sätt ihop egna vandringar längs småvägar, stigar o likn.

– denna vandringen är lite mycket slätt för min smak så Rögle dammar, skogen och Billebjer är välkomna avbrott.

– behöver inte gå genom Lund utan kan ta buss till start och slut.

– tänk på att det är vått (och därmed halt!) i markerna.

– var inte stilla för länge vid fika, bussväntande o likn – risk att börja frysa och bli nerkyld! Fika oftare och kortare istället.