Kategoriarkiv: Uncategorized

Vilken magisk premiär!

Drygt sex veckors uppehåll fick vara nog! Igår gav jag mig iväg strax efter kl sju på årets första vandring. Jag kände direkt att det var en speciell dag. Det var så lugnt i sta’n och en otroligt vacker soluppgång speglade sig i ett nästan kavlugnt hav. Kostas och jag sa god morgon i hörnan vid kiosken som vi brukar, men med lägre röster än vanligt.

Lämnade sta’n och gick ut bland olivlundar. Inte ett löv rörde sig. På olika avstånd hördes hundskall, tuppar som gol, en vespa. Stannade för att riktigt ta in och lyssna, men jag hade stannat vid ett växthus med fyra hundar som var morgonpigga. Stämningen bröts brutalt.

Allt var tungt och genomsurt av morgondagg eller om det var nattdimma. Jag tyckte mig kunna höra hur växterna begärligt sög i sig de stora dropparna. De vet ju så väl vad som väntar när sommaren kommer. Frukost vid kapellet, solen uppe men all fukt hade ännu inte gett sig iväg. Såg ut som tunna moln som gömde sig mellan bergen. Gick in och tände ljus för hela familjen som vanligt.

Jag trodde att uppehållet skulle ha ökat lusten och benen vara så utvilade och pigga att jag skulle få upp en väldig fart. Ingen fara. En så stilla och lugn dag kan man inte göra annat än falla in i samma takt och stämning som naturen. Till och med tankarna gick i snigelfart och emellanåt inte ens det.

Fika på bytorg. Juldekorationerna var kvar, men kändes lite passé. Lugnt i byn också. Det är som om Kreta andas ut i november när de sista turisterna lämnar och några regn kommit. Och nu är det vilotid för ön och befolkningen. Årstiderna har sin gång och vintern är en fridfull tid.

Fortsatte vandra i strålande solsken och skulle ha kunnat byta till shorts om de varit nedpackade. Tröjan åkte av i alla fall. Tyst i olivlundarna, de flesta oliverna är plockade här nere på slätten.

Bara att få vara där mitt i allt det vackra är lycka!

Plötsligen hörde jag en hälsning och inne i en olivlund stod en lantbrukare och vinkade. Han hade en så’n där liten fin traktor och höll på att harva mellan träden. Hade hunnit en hel del och hade nog paus. Jag hälsade och vinkade tillbaka. Det kändes nästan som om det bara var vi två på hela ön.

Nu börjar de bre ut sig de där ”soldyrkarna” (blommorna öppnar sig bara i solsken och vänder sig då mot solen). De gör vackra gula mattor, lär vara ett riktigt aggressivt ogräs men o, så vackra!

På min högra sida hade jag Tripti-bergen. På morgonen inga moln, sedan kom det molntussar som gled fram mellan och över bergen. Strax före middagstid hade topparna tackat för sig och dragit sig tillbaka i större moln. Vackert skådespel, bara att tacka för föreställningen.

Kom fram till nästa by som jag kallar ”kattbyn”. Där finns gott om katter och de flesta är inte rädda. De tittar lite snett, men sitter eller ligger oftast kvar. En katt hade riktigt brett ut sig i solskenet vid en husvägg och tänkte absolut inte överge den platsen. Olivpressen var igång, men ingen aktivitet utanför mer än en som startat upp en grill och en parkerad bil. Lugn och ro överallt, tydligen.

Sista sträckan ner mot kusten fylldes jag av en stor tacksamhet för en så magisk dag. Det var som om landskapet och naturen virade in mig i lugnet, stillheten och tystnaden för att ta hand om mig eller skydda eller läka. Jag fick en känsla av att ha fått en mycket värdefull gåva.

Att komma upp till stora vägens larm var grymt. Civilisationen riktigt drabbade mig, kastade motorljud över mig, trängde sig obarmhärtigt på och banade sig väg in i avslappnad kropp och själ. Jag kom mellan bussar så jag kostade på mig en taxi, men den dröjde ovanligt länge. Då kom jag på att jag sagt fel by! Det har aldrig hänt förut. Undrar om det var förvirring på grund av nästan sex timmars syrechock eller att jag väcktes så grymt ur mitt vegetativa tillstånd. Hem kom jag i alla fall till slut.

Fler foton på min flickr-sida!

Arbetet med hemsidan inspirewiz.com går vidare och på fredag ska bloggen få ett nytt utseende. Om den ändringen fungerar eller inte får du veta på lördag. Hör du inget från mig då så….

Ha det gott!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

Del 2 på tripp

Del 1, dvs besök i Rethymno och Iraklio, finns i förra blogginlägget – nu kommer de två bilturerna.

När de flesta hör ”grekisk ö” så tänker de på en liten ö. Kreta skiljer sig från de övriga grekiska öarna och är långt ifrån liten. Den är störst av Greklands öar och femte största i Medelhavet (och folk som bor på ön kallas inte kreter eller liknande utan kretensare). Ön har fyra bergsmassiv som är olika och mellan dem finns olika dalar och slätter. Kreta är många öar i en ö eller har många olika ansikten – hur man nu vill uttrycka det. Det finns mycket att se och det är inte gjort på en vecka eller två.
Ska du köra bil på Kreta så rekommenderar jag att köpa papperskarta. Den ger en helt annan överblick än att titta på telefon eller padda. Köp så detaljerad som möjligt, gärna med markerade sevärdheter mm. Jag använde harms.ic.verlag:s kartor över östra och västra Kreta med kloster, ”scenic drive”, utsiktspunkter, minoiska platser mm markerade. Gps på mobilen använde jag bara i byarna där skyltning oftast inte finns (alla vet väl vad som är genomfartsgatan…).

En del som jag ska utforska när jag blir pensionär är centrala Kreta. Den delen har mycket grönska, olika sorts odlingar, många slätter som ramas in av tjusiga berg. Jag har hittills bara passerat på väg någon annanstans och blir lika frestad varje gång.

(klicka på foton för större format)

Dag 1

Jag kom iväg lite sent från Ierapetra så några stopp fick jag avstå eftersom jag ville vara i Rethymno innan det blev mörkt.  Ungefär så här körde jag:

Jag har svårt för att köra förbi minnesmonumentet i Amiras så det blev första stoppet. Här ägde Vianno-massakern rum under andra världskriget då tyskarna ville ha tag i motståndsmän. De gick in i cirka 20 byar, samlade ihop folk, satte eld på hus. I kapellet vid monumentet har varje offer under tyskarnas tid i området sin oljelampa så i taket hänger 461 lampor. Mäktigt. Respekt. Ödmjukhet.

Några år sedan jag var i Pirgos, det blev ett kärt återseende med Mesara-slätten. Funderade ett tag på om den kan vara en kandidat för vandring, men den är för platt och för många olivträd. Fortsatte lugnt genom det vackra landskapet och bara njöt! Väldigt grönt och olika odlingar. Stor variation på växtligheten. Det slog mig att det är så synd att så många turister håller sig längs kusterna. Tänk vad de missar!

Inte mycket trafik vilket gör att jag kan ta det lugnt, sakta in, stanna till. Väldigt skönt att få köra i lugn och ro. Släpper förbi de som hinner ifatt mig.

Närmade mig Zaros och då var det dags för lunch. Och vad skådar då mitt öga? Jo, en så’n där invasionsplasttomte på tavernan! De sprider sig oroväckande.

 

 

 

Efter Zaros dök det upp många lövträd. Här måste vara väldigt vackert tidigt på våren och när hösten kommer.

Snirklade in mig på lite mindre väg och passerade då Potamon damm som ligger så naturligt och vackert i landskapet att det skulle kunna vara en naturlig sjö. Kör över en gammal vacker bro där jag hör getklockor, men inte lyckas se djuren. Bron går över en ravin så getterna kan vara i vilken skreva som helst.

Började närma mig kusten, bebyggelsen är annorlunda och tätare. Så ramlade jag in i Rethymno och började leta efter Popi’s apartments (se förra inlägget).

Dag 3

Dags att lämna Rethymno för att besöka julmarknaden i Iraklio. Gott om tid och inte så lång sträcka att köra så jag väljer småvägar.

Bestämmer mig för att besöka Arkadi klostret, det är sisådär 26 år sedan sist.

Klostret har, som så många andra kloster på Kreta, en intressant och våldsam historia. Det var ljuvligt att vara den enda besökaren! Jag kände verkligen klosterlugnet och friden. Kunde i lugn och ro ta del av de olika museum som finns i byggnaderna.
Tavlan till höger visar när abbott Gabriel och lokalbefolkning tagit skydd undan osmanerna i ett stort lagerrum där krutet förvarades. De ville inte bli tillfångatagna så de sprängde sig i luften.
Lite trist att se klostrets dåliga kondition. Att hålla de här byggnaderna igång är inte bara en fråga för klostren eller kyrkan utan även för staten. De har haft så stort inflytande och spelat så stor roll historiskt och kulturellt. Viktigt att bevara för eftervärlden!

Från Arkadi får jag ta det lugnt och vänta en stund tills vägen blir fri. Ingen herde i närheten så det är bara att snällt stå kvar. Notera geten som bitkliar sig på skinkan. Inga bekymmer och ingen stress där inte!

Jag passerar två saker som jag ska besöka nästa gång: arkeologiska museet i Eleutherna och Tsikalario keramikutställning och verkstad i byn Margarites. Arkeologiska museet är förresten nybyggt (invigdes i juni ifjol) och det är en modern byggnad ute i ett gammalt, bergigt landskap – kan det fungera? Tro mig, det är så häftigt! Byggnaden och landskapet smälter ihop fast de inte kom dit samtidigt.

(foto från internet)

Nytt stopp när en fårhjord förs över vägen, men de vill att jag ska köra förbi, antagligen för att jag inte ska störa och splittra flocken eller nå’t. Jag ändrar min färdväg och beslutar mig för att köra via Anogeia, en känd by. Landskapet blir annorlunda, det stiger. Skyltningen i byarna lämnar mycket övrigt att önska, skönt med gps.

Kommer upp till Anogeia och ska bara passera. Jag känner mig inte bekväm eller tycker om byn. Här odlas varmt en sorts macho- och hjältekultur som jag finner märklig och i vissa bitar lite tragisk eftersom de verkar ha fastnat i det som en gång var. De gör stort nummer av hur de kämpat och stridit vilket stämmer. Här bär varje karl vapen (enligt deras egna uppgifter) och jag tror inte att det någonstans på Kreta finns så stora och så många pick-uper som här. Byn är så klart inte byggd för sådana mastodontfordon så det är trångt, man får ta det så lugnt.
Om de kan tjäna pengar på sin historia och mytbildning så väl bekomme, men jag ger mig iväg.

Så är jag på en av de vackraste och mest dramatiska vägarna på Kreta! Den går på sluttningen av en av ravinerna på berget Ida. Här gäller det att hålla ögonen på vägen för den som kör! Vill man verkligen njuta av vägen tycker jag att man ska ta buss till Anogeia från Iraklio. Då sitter man högre och ser mer.

Alldeles andlös gled jag så in i Iraklio och fick slå om till storstadstrafik. Besöket i Iraklio hittar du i förra inlägget.

Två vackra turer som jag inte riktigt kan förmedla – de måste upplevas! Välkommen!

Fler foton finns på min flickr-sida!

Nu ska jag äta upp resten av julmaten! God fortsättning!

Del 1 på tripp och julgranen

Jag har ju varit iväg 3 dagar med hyrbil och här i bloggen delar jag upp trippen i del 1 som handlar om besöken i Rethymno och Iraklio. Del 2 kommer i mellandagarna och där hittar du var jag snurrat omkring med hyrbilen dag 1 och dag 3. Många siffror, gäller att vara klar i knoppen!
Och så var det det där med julgranen i Ierapetra som inte kom med i förra blogginlägget, men den kommer här allra sist.
(klicka på foton för större format)

Rethymno

Sen eftermiddag kom jag till Rethymno och checkade in på Popi’s Apartments som jag kan rekommendera varmt. Bra läge, bra utrustat, bra pris, gratis parkering, fräscht och jag skulle kunna äta direkt på golvet. Finns också på booking.com.
Tyvärr regnade det på kvällen så någon stadspromenad för att titta på juldekorationer blev det inte. Jag letade upp ett ställe där jag kunde få middag och hamnade som vanligt lite konstigt. Bara några gäster när jag kom, men fler kom och jag skulle kunna vara både mor och mormor åt dem. Ce La Vi var ändå mysigt med skön musik, god mat, bra service. Enda minus var när den här småstadsbon skulle beställa ett glas vin och såg priset – jag höll på att ramla av stolen!

Ny dag – nya äventyr. Jag hade plockat ut 4 museum och började med Arkeologiska museet som har flyttat från fortet till Mikrasiaton Square. Fint och väldigt intressant. De andra museerna….det är bra att ha hemsidor och att finnas på Google maps, men det är också bra om uppgifter hålls aktuella… Jag möttes av stängda dörrar när det enligt deras egna digitala uppgifter skulle vara öppet. När ett mått av irritation lagt sig kom jag fram till att jag nu lärt mig att i förväg kontakta det jag vill besöka och se. Samt att det här inte skulle få inverka på min dag utan jag slog över till ”Memory Lane”.

Det är mer än 25 år sedan jag var uppe på fortet och jag hade alldeles glömt hur stor anläggning det är. Vårt fort i Ierapetra liknar mest en badhytt vid jämförelse. Strosade runt i gamla sta’n och blev lite sorgsen. För några år se’n var jag i både Chania och Rethymno och förvånades då över hur nerklottrade båda städerna var. Tyvärr var det likadant fortfarande i Rethymno. Jag tycker ibland att vi har mycket klotter i Ierapetra, men det är nog bara ungefär en fjärdedel i jämförelse. Bitvis är gamla sta’n i Rethymno lite ruffig, men ändå mysig och charmig. Och jag hittade några riktigt fina väggmålningar.
Några kyrkor besökte jag, tände ljus och beundrade konstverk och byggnaderna. Och njöt en stunds stillhet.

Passerade ett över 25 år gammalt vattenhål som fortfarande var igång: O Nikos. Jag beställde en gyros pita med lite bävan. Tänk om de numera gjorde de stora pita med massor av pommes frites och inte de gamla små. Det visade sig att de serverade lite större pita än förr, men med samma underbara koncept, dvs huvudsakligen kött.

Bildresultat för raki ba raki rethymnonKvällen lurade vänner mig in i gamla sta’n igen till taverna Raki Ba Raki. Charmigt och med en del traditionell mat, men också annorlunda kombinationer och servering. Du som följer bloggen vet att jag uppskattar när man försöker ta den kretensiska maten ett snäpp vidare utan att förlora rötterna. Jag åt en väldigt god leverrätt.
Kvällens plan var att börja tidigt, bl a skulle jag upp och köra vidare dagen efter, för att det inte skulle bli sent. Och vi började tidigt, men det blev som det blir när man har trevligt. Vi hamnade på ett annat ställe där vi blev lite juliga med Glühwein. När vi skildes åt hade klockan sprungit iväg till efter midnatt!

Iraklio

Anlände till Iraklio vid 16-tiden och började med att äta kombinerad lunch/middag på ett av mina favoritställen: Via Pastarella. Det blev en ljuvlig bit nötkött vilket är ovanligt här nere och priset var därefter, men är det jul så är det. När mörkret sänkte sig gav jag mig ut på stadens gator och torg. Först givetvis en runda i basaren, sedan upp till Frihetstorget där det är julmarknad. Oj, vad de anstränger sig för att få det juligt! Jultomte, renar och släde. Isbjörnar och pingviner (fattar inte riktigt vad någon av dem har med julen att göra…). Snögubbar och isbana. I bodarna säljs allt möjligt och det finns aktiviteter för barn.

Vem är bäst?

Så tre städer på Kreta i juletid – vem vinner? Ja, Rethymno kan jag inte säga så mycket om eftersom vädret var knas, men jag tyckte om deras änglar. Det kändes som om det var lite tunt med ljusdekorationer, lite mindre ”juligt” eller festligt än Iraklio och Ierapetra. Dock bjöd Rethymno på en godbit: vid flera tillfällen såg jag riktiga, livs levande tomtar! Trodde första gången att jag druckit för mycket vin… Antar att de är ute och rör på sig för att värma upp inför julnatten.

Iraklio har en väldigt fin julmarknad, men annars kändes det lite avslaget jämfört med ifjol. Glittrar och glimmar mest av de tre gör Ierapetra som verkligen ansträngt sig i år. Julmarknaden i Ierapetra är halvdan med några bodar på torget som kommit dit under veckan. Jag gissar att vår starka ”köpmannaförening” påverkar.
En sak som jag tycker mycket om i Ierapetra är musiken i högtalaranläggningen i centrum som spelar julsånger. Det är som pricken över i för stämningen!

Till sist

Så var det det här med Ierapetras julgran som inte tändes förrän i måndags kväll!

Naken solade sig granen i någon vecka innan den fick röda rosetter och ljusslinga.

Idag har vi regn och hård vind i Ierapetra, temperaturen ligger nu vid 10-tiden på cirka 12 gr. Trist väder, men för min del ger det mer julstämning och mys än klarblå himmel, solsken och nästan 20 gr. Kylskåpet är laddat, julklapparna på plats under granen och idag ska jag hämta min julost: riktig stilton som bl a ska få förgylla pepparkakorna.
Det blir en fin jul!

En riktigt God Jul önskar jag dig!

Ierapetra önskar god jul!

Jag skickade julhälsning från mig här i bloggen i fredags och nu är det Ierapetras tur.
Hoppas du har överseende med fotonas kvalité. Digitalkameran är inte så bra på att hantera så skarpa kontraster och jag har svårt att hitta fina vinklar. Det blir som det blir! Och om du klickar på fotona visas de i större format.

Detta är min femte jul (första var 2010, andra 2014 och se’n rullade det på) här så det är roligt att jämföra och en del har förändrats. År 2010 fick man gå och leta efter julen – nu är det på gränsen till för mycket. Det började väldigt tidigt i år, redan i början av november startade en del med tomtar. En lite rolig sak här är att några butiker förlänger sina skyltfönster genon att använda det som står utanför, t ex träd. Det blir en rolig effekt med benjaminfikusträd som är klädda i ljus, fina julgranskulor med mera.
Dagtid tycker jag att det mesta ser lite felplacerat ut, men så snart mörkret sänker sig kommer julstämning och det är härligt att se sta’n lysa upp.
En mysig sak: i högtalaranläggningen i centrum spelas julsånger. Kändes märkligt idag vid 11-tiden då jag passerade i strålande solsken och klarblå himmel ackompanjerad av ”O helga natt” på grekiska”…men väldigt mysigt kvällstid.

Först en varning! Ifjol dök det upp några stycken, i år verkar vi vara utsatta för en invasion! De kan också ha nästlat sig in i mina foton. Dessa plasttomtar är inte vackra, mer förfärliga, och jag kan garantera att när lite luft gått ur dem är de ännu värre. Man blir riktigt orolig för om tomten ska orka leverera några klappar….

Exempel på dekorationer på gatljusstolpar:

Vi går ner till moskén där palmdekorationerna kanske inte skulle vinna högsta pris…

Ett hus vid moskétorget och en skola eldar på desto mer! Notera att tomten har benen på fel håll, den stackaren. Han är liksom vriden i höftpartiet. Och skolbarnen är lite fel i tiden med 2015 på båten…

Vid moskén hittar vi båten som är en viktig juldekoration och du undrar kanske varför. Det anspelar på att Grekland är en nation med många öar och mycket sjöfart och kvinnor och barn stod och tittade efter männen som kom hem till högtiderna. Men kanske viktigast numera är att den grekiske tomten Vasilis kommer vid nyår med båt. Inga slädar och så’nt trams här inte!

Vi traskar genom sta’n och beundrar olika ljusdekorationer. Föreställ dig att tre slingor blinkar och pulserar, men i otakt….så ser det ut i verkligheten!

En del öser på ordentligt (det är ett vanligt hyreshus):

Vi fortsätter mot centrum och stöter på granar lite varstans. Och titta! Där är en så’n där invasionsplasttomte! Jag sa ju det, de dyker upp överallt.

Utanför arkeologiska muséet är det så här fint.

Så har vi kommit upp till Frihetstorget, vårt absoluta centrum. Här har vi två gågator som fått olika ljusinstallationer.

Foton på vår stora julgran på torget får komma i nästa blogginlägg. Den skulle tändas ikväll vilket är ganska sent i månaden. Det är butikerna som önskat att man väntade. Igår var en av de söndagar då det är tillåtet att ha öppet och nu är det ganska fria öppettider över helgerna. Så jag antar att det ligger nå’n säljtanke och lurar….
Ljusen skulle tändas kl 19, men när jag kom upp vid 19:30-tiden var festligheterna inte igång. Packat med folk och någon sorts tonårsidol levererades för tonårstjejerna gastade i högan sky och höll på att dåna. Så det lär ta ett tag innan det är klart och torget tomt. Jag tar ett foto en annan kväll.

Och till sist min absoluta favorit – ljusträdet som är lika fint dagtid då det liknar en magnolia eller japanskt körsbärsträd (jag har inte varit så nära att jag vet säkert).

Imorgon lämnar jag Ierapetra för Rethymno och Iraklio. Tillbaka igen på fredag!
Ha det gott!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägg!


Kom och hälsa på!
Vandra med Ia på Kreta så får du träffa mig och mina vänner. 
Koppla av, njut av naturen, landskapet och vackra vyer.
Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

Julledigt, turistortstankar, sorg och julträd

Igår hade jag ett medarbetssamtal med chefen. Och vice versa. Det är ju liksom samma person, men det går bra med två stolar, bra kondition och en dos fantasi. Vi tittade på bokningsläget som är väldigt lugnt, faktiskt tomt, fram till trettonhelgen. Folk har så klart annat att göra denna tiden på året. Jag föreslog därför att det kanske var dags för ett kort vandringsuppehåll. Sist var juli-augusti 2016. Chefen drog lite på det så jag erbjöd mig snabbt att ha jour. Skulle någon vilja ha en enstaka vandring så går det givetvis bra. Det tyckte hon lät alldeles utmärkt och tillade att man måste få känna lite julefrid även i ett litet vandrarföretag. Har jag sagt att jag har en bra chef? (fast om benen blir rastlösa i mellandagarna så kanske…)
Jag skyndade mig att boka hyrbil och hotellrum! I nästa vecka bär det av till Rethymnon och Iraklio!

När jag åkte till flygplatsen 24 november körde bussen gamla vägen, bl a in om Malia och Hersonissos. Jag undrar så hur det är att bo på en ort som nästan är död vintertid och invaderad sommartid. Båda orterna har ”förstäder” som nästan bara är hotell- och lägenhetsbyggnader. Där är det nu helt dött. Jag kom att tänka på att en del säger att de vill uppleva det ”genuina” eller ”äkta” Grekland (fråga inte mig vad de menar – jag har inte en aning om vad det står för). De väljer kanske inte att bo där. Jag undrar vilken bild av Grekland (eller vilket land som helst) turister får som bor i sådana ”specialområden”.
Det är i alla fall spöklikt och sorgligt med tomma, igenbommade hus. Ett hus utan människor är bara en livlös byggnad och inget annat.

Tror du att alla svartklädda kvinnor är änkor? Det är de inte och en änka kan själv bestämma om hon ska fortsätta vara svartklädd (en del täcker även håret) efter sorgeåret. Det kan finnas andra orsaker till att vara svartklädd, i alla fall två:
(och jag vet inte vad som är religion och vad som är tradition eller en blandning…)
– personen har gett Gud ett löfte som infrias om bönen hörsammas. Löftet kan vara att bygga ett kapell (finns ett privatbyggt ”löfte” inte så långt från Ierapetra) eller något annat som t ex att klä sig i svart för en period eller resten av livet.
– personen har en anhörig som avlidit och tillämpar traditionen att vara svartklädd under ett år (kallades väl ”sorgeklädd” i Sverige på den gamla goda tiden). Det är mest kvinnor som tillämpar traditionen, män gör det oftast bara om något av deras barn avlider i unga år. En vän till mig, vars ena förälder avled för några veckor sedan, berättade att inget julpynt eller firande i år när det är sorgeår.

Julstjärnor är nog en av de fulaste krukväxter jag vet, men julstjärneträd är väldans ståtliga, vackra och fina! Det här går jag förbi på väg till affären (klicka på fotot för större format):

Det blir nog en del jul i bloggen framöver! Jag ska bl a ta en kvällsrunda på sta’n och ta några foton på julen i Ierapetra.

Glöm inte adventstfriden i julrushen!

Foton uppladdade till min flickr-sida!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägg!


Kom och hälsa på!
Vandra med Ia på Kreta så får du träffa mig och mina vänner. 
Koppla av, njut av naturen, landskapet och vackra vyer.
Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

Shopping, pynt och vinter

I måndags när vi landade vid halv åtta-tiden på kvällen var det 19 grader. Det sjönk rejält tisdag eftermiddag och i onsdags var himlen full av svarta moln, temperaturen låg på cirka 12 grader, det regnade och blåste. Och idag lyser solen och vi har nästan varit uppe i 20 grader. Här svänger det, minsann!

Hade hyrbil några dagar så i tisdags tog jag en liten shoppingtur till Agios Nikolaos. Så glad över att jag inte bor där, förresten. Största delen av sta’n är byggd på en slänt så de gatorna skulle inte bli roliga när knän och höfter börjar kärva. Skillnaden mellan säsong och utanför säsong är för stor. Sommaren är värst, då undviker jag trängseln och kommersen där uppe och stannar hemma. Skönt att vi har lite mer jämn fördelning i Ierapetra, att sta’n inte är en utpräglad turistort.

På tal om Agios Nikolaos så hade han namnsdag i onsdags. Så här var det kvällen före i kapellet som bär hans namn nedanför mitt hus. Fullt med folk både inne och ute. Du vet väl att det är han som är Santa Claus?

Möten kan förändra livet. De är olika, ibland slår blixten ner. Det kallas ofta förälskelse. En del hör smäktande toner, andra kvittrande fåglar. För några personer blir allt rosenskimrande och magiskt medan andra upplever att tiden står stilla och jorden slutat snurra. Jag vet inte riktigt hur jag upplevde det, men jag kunde känna att jag hade ett fånigt och nöjt leende i ansiktet. Allt jag gjorde var att stiga in i en butik och då slog blixten ner för mig. Där var den! Min tillvaro blev komplett, jag kände en stor tillfredsställelse och lycka – min perfekta julgran! Hur kan man ha en så’n tur?
Idag har den omsorgsfullt blivit smyckad och klädd och den pryder verkligen sin plats. Vi har funnit varandra. Det kommer att bli en bra jul.

Ett annat inköp som jag gjorde i tisdags blev inte så lyckat. Jag hade bestämt att nu fick det vara slut med fleecefiltar, nu skulle jag köpa ett riktigt bra och skönt täcke. Ett täcke måste ha nya lakan och jag bredde på lite eftersom det snart är jul. Det blev hög kvalité, så’na där som nästan känns som siden eller silke. Lite som motvikt till de billiga sommarlakanen. Problemet är att nu är det så varmt, skönt och lyxigt i sängen att jag skulle kunna stanna där 24 tim/dygn! Imorse fick jag ge mig själv en rejäl spark i ändan, annars hade jag legat kvar. Och det går ju inte när det är dags att julpynta!

Före pynteriet blev det en vända på sta’n med bl a besök hos skomakaren som ska få laga och förstärka mina vandringskängor. Vi kan inte prata med varandra, men det mesta löser sig med att peka, visa och le. Sedan inköp av gympadojjor till min morgonrunda. Killen i butiken berättade att han kan svenska alfabetet och ordet groda. Hade jobbat som bartender på Samos och där träffat bl a svenskar. Vid något tillfälle hade han pratat med någon om lite svåra och knepiga prd på grekiska, därav att han lärt sig groda (på grekiska vátrachos). Livet bjuder ibland på små underligheter.

Lite lustigt att jag i förra veckan var uppe i norr och inte såg en snöflinga, men igår hittade jag vintern här i södern! Dikti-bergen har fått snö på sig så nu har vi officiellt vinter!

Oj, nu tändes ljusslingan på balkongen och jag ser att det blev inte snyggt. Måste fixas till!
Ha en skön och fridfull andra advent!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägg!

Julklappstips från UNICEF!

Julklappen som räddar liv
Just nu befinner sig 28 miljoner barn på flykt runt om i världen. En av dem är Ghinwa, 7 år, som bor i ett flyktingläger med sin bror Alaa, 11 år. Tillsammans med sin familj har de flytt från kriget i Syrien.
Vi har satt ihop ett barn på flykt-paket för Ghinwa, Alaa och alla andra barn som tvingats lämna sin trygghet. Paketet är fyllt med livsviktiga produkter, till exempel värmande filtar och vaccin mot farliga sjukdomar.

UNICEF Sverige

Nio dagar i Skåne

Är på Kastrup, på väg hem. En stunds reflektion: vad hände under de nio dagarna? Vad gör en utlandsboende när den är i ”hemlandet”?

Hälsat på sin mor, syster, systerdotter och vänner.
Varit på tre julmarknader (kan rekommendera Högestad, Hässleholmsgården, Bosjökloster).
Njutit av två julbord (hur kan någon bli ”trött” på julmat?? Det är så få dagar en gång om året) (kan rekommendera Elisefarm och Erikstorps kungsgård).
Shoppat lite ”nödvändigheter”. Blev inte så mycket denna gången. Börjar bli ”avvand” plus att vikt/utrymme/pengar sätter gränser.
Kört mycket bil. Även i halka – inte roligt alls.
Hämtat och lämnat hyrbil på Kastrup vilket numera är värre än grekisk (brist) på organisation.
Sovit i fem olika sängar (inte så ekivokt som det låter!).
Upplevt en solig dag – resten var grått, mörkt och regnigt. Då och då kraftig blåst.
Mått gott i inomhusvärmen samtidigt som läppar, hud och hår protesterar mot den torra inomhusluften.
Lämnat julklappar, köpt julklappar, packat ner julklappar.
Festat på typisk svensk/skånsk mat. Folk frågar numera vad jag vill ha så det är bara att önska på. Och jag har lapat i mig smarriga såser!!
Druckit vin varje dag (det sägs ibland att utlandssvenskar dricker mycket alkohol – för min del blir det mer av den varan när jag är i Skåne än när jag är hemma på Kreta!). Fick mitt favoritvin igår kväll. (Lägg aldrig ner Systembolaget! Det urvalet och den kompetensen får man aldrig i ett snabbköp!!)
Förundrats över svenska och lokala fenomen (hur rikt och tryggt är inte ett land som kan lägga hundratusentals kronor på gympaplaner? Vad är det för fel med en vanlig gröning som har flera användningsområden??).
Lämnat över mors hus till köparen.
Ätit ishavsräkor som slår medelhavsräkor med flera hästlängder.

Någon råbiff blev det inte här på Kastrup – katastrof! Mitt plans avgång och när de börjar servera lunch fungerade inte. Måste tänka på att ta hänsyn till det nästa gång.

Och jag får nog ompröva lite att fara runt när jag besöker Skåne/Sverige. Flygen går ju faktiskt på båda hållen…

Nu ska vi gå till gate! Ha det gott!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägg!


Kom och hälsa på!
Vandra med Ia på Kreta så får du träffa mig och mina vänner. 
Koppla av, njut av naturen, landskapet och vackra vyer.
Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

 

En önskan om hjälp…nej, ett rop på hjälp!

”Liten tuva stjälper stort lass” heter det. I mitt fall var det gammal, sliten sko som på morgonrunda sprack bak i hälen på insidan. Det kändes lite konstigt och när jag kom hem upptäckte jag det största skoskav jag nå’nsin sett! Inte djupt, men brett. Skor är inte att tänka på trots Compeed, tur att vädret tillåter sandaler. Det värsta är att jag nu påtvingats ett vandringsuppehåll. Funderat över vad jag kan sysselsätta mig med. Läsa, sova, kontorsarbete, äta. Så dök fönsterputsning upp, men då bytte jag spår och tänkte på nå’n annat. Kommer jag att vara frustrerad om några dagar? Är det tur att jag lever ensam??

I min livsmedelsbutik (ja, jag äger den inte, alltså…) kom stor tomte och lite andra prydnader upp för lite mer än en vecka sedan. Sol, blå himmel, sandaler, kortärmat, shorts, grekisk musik i högtalarna = julstämning? Inte ett smack. Men jag misströstar icke! I månadsskiftet blir det några dagar i Skåne och julbord är bokat. Några julmarknader ska också hinnas med. Vi har många mysiga julmarknader i Skåne. Du har säkert också julaktiviteter av olika slag nära dig. Stöd och njut det lokala!

Så är vi framme vid ropet på hjälp!

Du som följt bloggen ett tag vet att jag skrivit en bok som nu är iväg på genomläsning innan den ska gå till förlag och försöka bli publicerad (spännande och skrämmande…). Dags för nästa projekt! En av mina grekiska vänner tyckte att jag skulle skriva en guidebok på svenska om östra Kreta. Tanken var väl att locka hit fler skandinaver. Av flera anledningar tänker jag inte skriva någon guidebok. Jag tänker skriva och samla en hop berättelser (noveller eller kåserier eller artiklar låter så pretentiöst; lite över min förmåga) hämtade från mitt liv på Kreta. Så den skulle väl kunna heta Mitt Kretaliv eller nå’t i den stilen.

Nu behöver jag din hjälp med urval och inspiration! Vad skulle du vilja läsa i en så’n samling? Vad tycker du absolut ska vara med? Jag tänker mig en blandning av fakta, allvar och humor – vad tycker du om det? Ska jag plocka in några av mina foton? Finns det kanske något blogginlägg som du tyckt om och gärna skulle vilja läsa mer om?
Alla synpunkter mottages tacksamt! Du kan skriva nere i kommentar eller skicka e-post till ia.lofquist@live.com.

I nästa vecka kommer ett inlägg ”nyhetsbulletin” med bl a översvämningarna i en del av Aten.
Ha en skön och fridfull helg!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägg!


Kom och hälsa på!
Vandra med Ia på Kreta så får du träffa mig och mina vänner. 
Koppla av, njut av naturen, landskapet och vackra vyer.
Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

 

 

Skakningar, vinterhalvår, fotosöndag och trollsländor

I fredags kväll skakade soffa, laptop och taklampa. Jag la ut en bild på facebook och av kommentarerna förstod jag att det var kanske dumt gjort av mig. Det verkade som om de flesta blev väldigt oroade och trodde att vi haft full jordbävning. Det hade vi inte, men det är obehagligt och skrämmande när det skakar. Och det är ett bra tag se’n vi kände några skakningar så då blir det lite extra läskigt.

Så här är det: det här med jordbävningar hänger ju samman med att kontinentalplattorna rör sig antingen från varandra eller mot varandra. Nu har man förresten kommit fram till att det är inte bara rörelser i sidled som har betydelse utan även rörelser i höjdled. I Medelhavet finns flera ”sprickor” och det rör sig ständigt. Gå in och titta på karta bara på Grekland ska du se att det är en väldig aktivitet. De flesta märks inte mer än på mätinstrument eftersom de är långt ute till havs och/eller djupt ner. Och oftast varar skakningar som vi känner bara i några sekunder (men de känns ofta väldigt långa…).
https://www.emsc-csem.org/Earthquake/Map/zoom.php?key=104&typ=euro#2
http://bbnet.gein.noa.gr/HL/seismicity/real-time-seismicity-automatic-alerts/last-24-hours-automatic
(båda hemsidorna har kartor över de senaste dygnet, veckan osv samt sökbara kartor)

Så bli inte förfärad eller rädd om jag nämner att det skakat. Det är troligen mest jag som är uppskakad. Kom gärna med glada tillrop och uppmuntran!

Nu märks det tydligt att Ierapetra förbereder sig för vinterhalvåret. Som jag nämnt tidigare har en del tavernor nu storstädning och gör underhåll.
Det finns lika många båtar i vattnet i hamnen som på land.
Längs gatorna har vi träd av olika slag som t ex fikus, mullbär. De beskärs hårt med jämna mellanrum, dock inte varje år. Nu har beskärningarna börjat på de gator som är aktuella i år.
Grekerna har plockat fram vintergarderoben vilket betyder att jag känner mig som en alien i kjol/shorts och t-shirt (kvällstid något varmare klädd). Det är helt enkelt så att vi har olika temperaturintervall med olika min och max. Grekernas ligger naturligtvis längre upp på skalan och min längre ner.
Sta’n är ganska tyst eftersom många är ute och skördar oliver.

Via en fotoblogg som jag följer fick jag information om Fotosöndag som verkade kul så jag hoppade på nu i söndags. De lägger ut ett tema varje tisdag, man får ladda upp ett foto på söndagen och ta del av hur andra tolkat temat.
I söndags var temat ”kommunikation” och här kan du se hur olika vi har tolkat det! Eller titta i gruppen Fotosöndag på flickr.

Visst är det roligt att lära sig olika saker!? Min stora idol Christer Olsson säger att uttrycket ”man lär så länge man lever” inte stämmer utan det ska vara ”man lever så länge man lär”. Jag håller med.
Tyvärr har jag väldigt svårt för att lära mig namn på blommor osv i naturen. Som vandrare borde jag kanske vara bättre på det, men jag har alltid sett naturen som en plats där jag kan koppla av, njuta, reflektera. Det hindrar inte att jag kan bli alldeles förstummad och fascinerad av information kring växter och djur. Naturen är spännande och så himla intelligent ordnad!
Trollsländor står högt hos mig just nu eftersom jag sett två stycken slåss. Vad säger du om det här om trollsländor: de har den högsta träffsäkerheten av alla djur när det gäller att fånga ett byte (90-95 % medan t ex lejon har 50 %), de jagar inte sitt byte utan (och håll i dig nu!) räknar ut bytets färdväg och genskjuter! Ingen vet hur de lyckas räkna ut det. De kan se i 360 grader och de kan röra sina fyra vingar oberoende av varandra.
Hur man får reda på så’nt här? Jo, man tittar på QI (Quite Interesting) på BBC, ett av mina favoritprogram. De lyckas med att vara intressanta och roliga samtidigt. Intresseklubben på svt byggde på konceptet, men de lyckades inte fånga de svenska tittarna. Jag anser att det berodde på att den intressanta biten tonades ner till nästan ingenting och den roliga delen var inte rolig utan mest flamsig. Synd!

Ja, det här blev kanske en lite konstig mix från mig idag, men så blir det ibland. Nu ska jag slå av datorn för åska och regn kommer och går.
Ha en bra dag!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!


Kom och hälsa på!
Vandra med Ia på Kreta så får du träffa mig och mina vänner. 
Koppla av, njut av naturen, landskapet och vackra vyer.
Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

En alldeles ljuvlig dag!

Idag har jag vandrat! Det var ett tag sedan sist pga ostadigt väder och bokskrivande. Nu hade jag så mycket spring i benen att det gick inte att stoppa! Bestämde mig för att ta det lite som det kom idag och göra några utvikningar för att utforska några saker som jag var nyfiken på.
Och vädret var perfekt. Visserligen långa vandringsbyxor hela dagen, men jag kunde ha vandrat halva dagen i shorts. Kortärmad t-shirt så klart efter nio-snåret.

Så idag har jag vandrat i olivlunder, upp på bergstopp, i ravin, vid kusten och genom byar. Jag vandrade på små grusvägar, stigar, ute i terrängen och på flodbädd. Jag vet inte om man kan pricka in så mycket mer!

På väg upp till bergstopp blev jag omkörd av ett antal bilar på en väg där jag aldrig sett någon bil! En bil var till och med vänlig nog att stanna och undra om jag ville ha skjuts. Några var helgklädda och jag lyckades lista ut att de skulle till ett kapell i en dal på andra sidan. Kapellets helgon har inte namnsdag så vad de skulle där har jag ingen aning om. Kanske någon privat ceremoni.

Blev lite förvånad över att hitta blommor! Det verkar som om det inte är fullt så torrt uppe i bergen som nere vid kusterna. Antagligen har regnmolnen släppt lite regn däruppe eller så har de dimma och dagg nu när temperaturskillnaden mellan dag och natt är stor.
Emellanåt kom det rikliga och härliga doser med salviadoft i luften. Det blev nästan lättare att andas varje gång. Kretensarna håller salvia högt, det är nästan en universalväxt som hjälper mot allt och lite till.
(klicka på foton för större format)

Höstkrokus kommer i flera färger!

Många små charmiga killingar. De var så ”nya” att de antagligen inte hunnit knyta an riktigt till sina väna mödrar. En killing pep något alldeles väldigt när den kommit bort från flocken och en annan var nästan hysterisk när den inte hittade ut ur en liten inhägnad (modern hade redan gett sig iväg – jag såg henne). Jag lyckades få killingen att hitta utgången, sedan stod den stilla och tittade på mig ungefär som om ”jaha, och var är nu min mamma?”. Men då sa jag högt och tydligt att något får du sköta själv, jag kan inte ordna allt. Så gick jag.

Tänkte utforska en liten ravin, men det blev ganska snart stopp. Det syns inte på fotot, men på andra sidan om de två stora stenarna stupade det rakt ner. Säkert väldigt fint som vattenfall, men för högt att hoppa och inget att hålla i så asa sig ner var inte aktuellt. Nu är jag ju en säkerhetsmedveten och förståndig vandrare så jag vände och gick tillbaka. Jag är egentligen inte så intresserad av raviner, tycker bättre om varierat landskap och vyer, men omväxling förnöjer.

Brinnande buskar har man hört talas om, men skällande buskar? Det visade sig vara två väldigt unga hundar (kullsyskon) som gömde sig. Inte speciellt effektivt när man sitter och skäller. I alla fall så följde de efter mig och när jag fikade var jag så dum att jag bjöd på kanelgifflar och vatten. Efter det var jag givetvis adopterad. När vi kom in i by fick vi en grekisk familj mellan oss och hundarna drog sig tillbaka. Nu var de i alla fall i byn så om de smög iväg och gömde sig (tips: utan att skälla…) kan de kanske våga sig fram när det mörknar och leta mat.

Syskonkärlek.

Sju timmar senare var jag tillbaka vid den busshållplats där jag hoppade av på morgonen. Och väldigt nöjd med trött kropp och tom skalle. Ikväll blir det attans god middag och imorgon sovmorgon.

Ha en skön och fridfull allhelgonahelg!

PS. Fler foton på min flickr-sida!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!


Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information   http://inspirewiz.com
Välkommen!