Etikettarkiv: ochi-dagen

Ochi-dagen

I söndags var det ochi-dagen (nej-dagen). En del kallar dagen för ”Greklands andra nationaldag” eller självständighetsdagen, men båda är felaktiga. Det var den 25 mars 1821 som Grekland förklarade sig självständigt från det osmanska riket och den dagen är Greklands nationaldag.

Men nu var det alltså dags för ochi-dagen. Jag har skrivit om den tidigare så här kommer en kort förklaring från ett gammalt blogginlägg (varför göra dubbelarbete…):

Den 27 oktober 1940 var det fest på tyska ambassaden i Aten. Frampå morgontimmarna, vid fyra-tiden, la den italienske ambassadören Grazzi fram Mussolinis ultimatum för premiärminister (och diktatorn) Metaxas. Det gick ut på att Grekland skulle tillåta axelmakterna att ockupera vissa ospecificerade ”strategiska områden”, dvs kapitulera. Om det inte accepterades blev det krig. Det påstås att Metaxa svarade kortfattat όχι som betyder nej (fast egentligen lär han ha sagt: ”Alors, c’est la guerre!”). Kl 05:30 gick italienska trupper in från Albanien och Grekland var därmed indraget i det andra världskriget.

När intåget blev känt gick grekerna ut på gatorna och ropade όχι! Fr o m 1942 firades ”Ochi-dagen” i Grekland, på Cypern och av greker runt om i världen. Efter andra världskriget blev den 28 oktober officiell helgdag.

Efter några veckor hade grekerna pressat tillbaka axelmakterna in i Albanien och det blev de allierades första seger på land (och försenade Hitlers anfall österut).

Kuriosa: i filmen Kapten Corellis mandolin finns en scen med mötet mellan Metaxa och Grazzi. Och hårdmetallbandet Sabaton har skrivit en låt om dagen som börjar:

At dawn envog arrives
Morning of October 28th
“No day” proven by deed
Descendants of Sparta,
Athens and Crete!

Look north, ready to fight
Enemies charge from the hills
To arms! Facing defeat!
There’s no surrender! There’s no retreat!
(hela texten finns här)

Firandet inleds dagen innan med att borgmästaren, dignitärer och representanter för olika föreningar osv lägger ner kransar vid soldatstatyn på Frihetstorget. Dagen D, alltså 28 november, går dignitärerna med borgmästaren i spetsen i kyrkan på högmässa. Den är slut kl 10, då går de en sväng till bort till statyn och sedan intar de sina platser framför nya kommunhuset i ena änden av paradgatan Demokratias. Vid 11-tiden drar paraden igång med flaggor och fanor, grupper från olika föreningar, skolor och samhällsfunktioner marscherar till musik och applåder.

Jag var givetvis där dels för att jag tycker att det är festligt och härlig stämning i sta’n, dels för att visa mitt intresse för landet jag bor i. Det blev inte mycket fotograferat i år för jag hamnade på fel sida i förhållande till solen, men några foton blev det. I år koncentrerade jag mig på de som hade folkdräkter. Vilka härliga färger! Och så mycket handarbete och vävnad som ligger bakom!
(klicka på foto för större storlek; fler foton på min flickr-sida!)

Som vanligt slogs jag av tankarna att detta skulle aldrig fungera i Sverige, så synd att vi inte firar högtider rejält och offentligt i Sverige, härligt att se stoltheten och glädjen. Och jag fick som vanligt en tår i ögat, speciellt när frivilligorganisationen som räddar folk i nöd i berg och raviner och bränder marscherade förbi.
En sak som vi inte har i paraden i Ierapetra är det militära inslaget som finns i de större städerna. Visst finns representanter från olika delar av det militära bland dignitärerna, men vi slipper soldater, stridsvagnar osv. Det är en uppvisning av landets ”styrka” som jag skulle ha lite svårt för. Det är människorna som är ett lands styrka, tycker jag.

Efteråt blir det så härlig stämning på sta’n, speciellt när vädret är fint som det var i söndags. Folk strosar omkring, alla har siktet inställt på att få sig en pratstund över en fika. Det är som om sta’n blivit en myrstack! Jag hamnade på Café Lido igen där jag lyckades hitta den sista stolen i det som lät som en bikupa! Servitörerna på alla etablissemang hade ett stressigt och svettigt pass framför sig som inte blir bättre av att greker inte direkt är världsmästare på att vänta.

Många åker ut i byarna och äter söndagsmiddag på eftermiddagen. Detta är en av de dagar då man måste förboka bord. Jag gick ut på kvällen i ett ganska lugnt Ierapetra och åt gott. Är det helgdag så är det!

Ha det gott!


Kom och vandra med Ia på Kreta!

Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev hennes gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta henne hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Tisdag 31 okt

I lördags firades ochi-dagen och jag hade mina egna funderingar som vanligt. Jag har bloggat tidigare om omöjligheten att svenska skolbarn skulle marschera och vara likadant klädda och andra fenomen. I år fastnade jag vid de som kommer först i paraden: frivilligorganisationer och samhällsfunktioner. Det är Röda Korset, samariter som följs av brandkåren, hamnpolisen, polisen. Framför allt fastnade jag vid de som far ut och hjälper till vid olyckor eller när någon fastnat någonstans. Skulle det få obetänksamma vandrare, klättrare med flera att tänka en gång till om de kunde se de som ideellt ställer upp? Det känns tryggt och gott att de finns om utifall att…

Jag har i eftermiddag suttit på café och läst igenom mitt bokutkast för sista gången. Snart får jag passa mig så jag inte redigerar bort alltihop. ”Det bidde ingenting” vore sorgligt. Vi har ett rejält molntäcke och riktigt kallt. När jag passerade en turistshop som fortfarande har öppet kändes solklänningarna som viftade i vinden väldigt malplacerade. Något regn får vi säkert inte och nu har vi nästan gett upp hoppet.

På tal om shop så tog jag ett djupt andetag i förmiddags, la ner pengar och lapp och gav mig ut på en av mina mest hatade aktiviteter: shoppa. Det blev som vanligt så att det mesta var kvar på lappen när jag kom hem så det var bara att sätta den på kylskåpsdörren igen.
Skor – jag måste ha ett par skor, men vill inte ha högklackat, en massa blingbling eller sneakers. Svårt, för att inte säga hopplöst. I en butik hittade jag något acceptabelt och då fanns det givetvis inte i min storlek, men kanske han skulle veta på måndag om han eventuellt får in fler. Tack och ajö.
Bläckpatroner till skrivaren – tyvärr, men vi får in imorgon eller på torsdag! Vi ringer dig!
Tvålpump – plötsligen ser jag inga någonstans och ingen har hört talas om så’na. Får napp till slut i en butik, en förfärlig färg så det får bli en nödövergång tills jag hittar nå’t bättre.
Knäckebröd – jodå, det fanns i nya super market. Och de hade en annan liten förpackning som heter ”Scandinavian Bran Crispbread”. Jag har aldrig sett det så nu har jag fått en identitetskris – är jag skandinav eller inte? Ser nu att det uppe i ena hörnet står ”Slimming” och det lovar gott för min blyga midja.
Jag fick i alla fall bytt batteri i min klocka som jag inte använt på 3,5 år och tid hos frissan i nästa vecka. Och tänk, när jag kom hem upptäckte jag att någon smugit in i min hand en kasse med ett par långbyxor. Hur gick det till? De stod inte på lappen!

När jag i morse förde över foton från kameran och laddade upp på min flickr-sida kom jag på att jag kanske ska presentera ”söndagslunchgänget” i ord och bild. Vi är en  lös samling utlänningar som då och då inmundigar låååånga söndagsluncher tillsammans. På fotona nedan från förra söndagen finns Kreta, England, Sverige och Tyskland representerade. Fyra av oss bor här permanent medan de andra är flyttfåglar med olika häckningsperioder så ibland är vi ett stort gäng, ibland bara några stycken.
PS. John i blå skjorta längst till höger på högra fotot (oj, så krångligt det blev!) har målat en fantastiskt fin väggmålning på tavernan som du kan beundra på min flickr-sida!

Nu, 10 min i fem, börjar det bli lite skumt inomhus. Dags att tända läslampan!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

Ochi-dagen

Bakgrund

Den 27 oktober 1940 var det fest på tyska ambassaden i Aten. Frampå morgontimmarna, kl 4, la den italienske ambassadören Grazzi fram Mussolinis ultimatum för premiärminister (diktatorn) Metaxas. Det gick ut på att Grekland skulle tillåta axelmakterna att ockupera vissa ospecificerade ”strategiska områden”. Om det inte accepterades blev det krig. Det påstås att Metaxa svarade kortfattat όχι som betyder nej (fast egentligen lär han ha sagt: ”Alors, c’est la guerre!”). Kl 05:30 gick italienska trupper in från Albanien och Grekland var därmed indraget i det andra världskriget.

När intåget blev känt gick grekerna ut på gatorna och ropade όχι! Fr o m 1942 firades ”Ochi-dagen” i Grekland, på Cypern och av greker runt om i världen. Efter andra världskriget blev den 28 oktober officiell helgdag.

Efter några veckor hade grekerna pressat tillbaka axelmakterna in i Albanien och det blev de allierades första seger på land (och försenade Hitlers anfall österut).

Kuriosa: i filmen Kapten Corellis mandolin finns en scen med mötet mellan Metaxa och Grazzi. Och hårdmetallbandet Sabaton har skrivit en låt om dagen som börjar:

At dawn envog arrives
Morning of October 28th
“No day” proven by deed
Descendants of Sparta,
Athens and Crete!

Look north, ready to fight
Enemies charge from the hills
To arms! Facing defeat!
There’s no surrender! There’s no retreat!
(hela texten finns här)

Firande i Ierapetra

Igår började firandet med att några representanter från bl a scouterna la ner en krans vid statyn på torget (statyn heter ”Veterano” och visar en grekisk soldat som bekämpar en osmansk soldat).

Idag är sta’n klädd i flaggor. Firandet började med gudstjänst i Ierapetras huvudkyrka Agios Georgios. När den var slut tågade representanter för kommunen, länet (Lassithi), regionen Kretas ”regering”, kyrkan m fl till torget. Någon präst (kan ha varit biskopen; jag stod längre bort) sa några väl valda ord och se’n var det borgmästarens tur.  Orkestern marscherar och spelar, ibland hellre än bra men festligt är det! Så kom paraden av skolklasser (även ”särskolan”), föreningar (idrott, dans mm), ridskolan, scouter, röda korset osv. En del använder fel arm till fel ben, men de som har det riktigt svårt får inte ihop det alls. Det verkar som om kroppen är av på mitten så ovandelen gör en sak och underdelen något annat. Hoppas de får ordning på koordinationen så de kan dansa!

Längst bak kom en grupp med en banderoll där det stod ”inte nytt yrke” (översatt av google – slå inte på mig). Jag misstänker att det var lantbrukare, det är mycket protester mot nya skatter osv inom lantbruket. Imorgon är alla butiker stängda i Ierapetra som solidariskt stöd för lantbrukarna som ska protestera i Iraklion.

Efteråt traskar alla till något café för att fika, titta på folk och träffa bekanta. Eftersom det är helgdag är alla lediga.

Natonaldagen i mars och denna dagen firas likadant så när man varit med några gånger känns det som lite upprepning. ”Been there, done that”. Då hjälper en liten tanke över vad dagen symboliserar så blir det genast både festligt och fint igen. Jag var med om min första oxi-dag 2010 och det som förändrats är att föreningsgrupperna är större, framför allt ridskolan. Kul!

Några barn stod en bit bort med flaggor och jag tänkte: undrar vad ni kommer att säga till era barn och barnbarn? ”När jag växte upp var det ekonomisk kris i Grekland och vi hade det mycket svårt, idag är allt så bra”. Eller, hemska tanke, ”det var bättre när jag växte upp trots att vi hade ekonomisk kris”.

Och som vanligt slogs jag av tanken att detta hade aldrig fungerat i Sverige! Det hade nog blivit ett ramaskri och protester. Flaggor överallt och marscherande barn? Nationalister – usch! Likadant klädda är dom också! Och lärare som använder visselpipa eller ropar för att hjälpa barnen att hålla takten! Ja, t o m en klass som skanderade som de gör i det militära! Tänk att ”tvinga” svenska barn till något så förfärligt som inte är individuellt och fritt.
Ja, ja, vi får väl hitta vårt firande och vår historia.

Nu dags för lite lunch!

(foto på flickr.com)

Högtider

I tisdags, den 28 oktober, firades Ochi-dagen i Grekland. Den kallas också Greklands andra nationaldag. Ochi betyder nej och det var denna dag år 1940 som premiärminister Metaxa svarade nej på Mussolinis ultimatum att Grekland skulle kapitulera. Bara några timmar efter svaret gick trupper in i Grekland som därmed drogs in i andra världskriget. Greker firar dagen oavsett var de bor och i Grekland firas den med parader med skolelever, frivilligorganisationer, föreningar, militärer osv. Tal på gator och torg, grekiska flaggor vajar överallt, ”alle man ur huse”!
Nå’n så’n nationell helgdag har inte vi och ibland tänker jag att det på sätt och vis är synd att Sverige haft det så lugnt och bra under så lång tid. Vi saknar det där som svetsar samman oss som nation, som ett folk.
Minne av en märklig situation: året är 1992, jag är i vårt kontor på Rosengård, på gräsplanen utanför firar invandrare Sveriges nationaldag (som väl då kallades svenska flaggans dag). Vi svenskar firade inte, det var ingen helgdag. Kanske hade de på gräsmattan en annan nations- och folkkänsla med sig, kanske de ville hylla sitt nya hemland, kanske var det en kombination. Det kändes i alla fall märkligt att stå innanför fönstret och titta på.

Idag är det All Hallows eve eller Halloween i delar av världen. Till Sverige kom den i början av 1990-talet som en (smart) reklamkampanj från bl a Buttericks. För mig är den helt utan förankring hos oss och enbart kommersiell så jag står över.

Imorgon är det Alla Helgons dag och Allhelgondagen samtidigt. De är lite röriga de där två. De har kommit och gott, varit helgdagar och inte varit helgdagar. Vad jag kan utläsa så är det katolskt från början och de som uppmärksammades var kristna martyrer och helgon. Även om reformationen gick hårt åt helgonkulturen fick vi behålla helgdagen en bra bit in på 1700-talet. I mitten av 1900-talet blev det vanligare och vanligare att tända ljus på gravar så man bestämde sig i början på 1950-talet för att göra dagen till helgdag. Igen.

Helgon eller ej – det är i alla fall ett tillfälle att minnas de som inte lever längre. En stunds eftertanke kring vad de betytt och minnen. Jag kan tydligt se hur de jag mött påverkat och format mig. Alla har lämnat avtryck, man kan säga att de därför alltid är med mig. Trösterik tanke.

På söndag, den 2 november, firar katolikerna Alla själars dag till åminnelse av sina avlidna anhöriga. Så katolikerna delar på helgon och vanliga dödliga, de har varsin dag. Ordning och reda. Och två helgdagar.

Jag önskar dig en skön och fridfull helg!

1422383_612951668753117_1305076029_n