Etikettarkiv: minne

Två ansikten – två liv

I ett tidigare blogginlägg fick du, bloggläsare, en inbjudan att välja ett foto som jag skulle skriva om på ett eller annat sätt. Det skulle hjälpa mig med inspiration och uppslag nu i högsommarhettan när knopp och kropp är trötta och snurriga. Nu är det dags för det sjunde inlägget!
Inläggen i denna serien finns samlade under ”Teman” uppe i menyraden som ”Tankar kring ett foto”.
(klicka på foton för större storlek)

Fotona i detta inlägget är valda av Karin Mattsson (det översta) och Birgitta Henricson. De svåraste fotona hittills att skriva om. Ska jag försöka skriva en dikt…kan jag hitta något bra Läs mer

Våren tuffar vidare

I söndags var det riktigt vårväder! Ovanligt mycket folk som inte kunde stå emot att ta en promenad, några hade varit i kyrkan. Och ”mina” gubbar på mitt frukostställe diskuterade livligt och spelade tavli som vanligt. Inte kunde man vara inomhus en så’n dag så jag och Panda tog kustvägen upp till Agios Nikolaos. Havet är aldrig så vackert som i mars då det de flesta dagar har en djup, mättad blå nyans som inte liknar något annat. Jag antar att den kommer av växlingen mellan vinter och vår, att luften är speciell.
I Agios Nikolaos stod det turistbussar, turister promenerade i sta’n, både enskilt och i grupper, och några turistshopar var öppna. Eftersom de pratade tyska så var de antingen tyska vinterturister som chartras till Kreta att shoppa (enligt framgångstrikt koncept i bl a Turkiet; det började här på Kreta förra vintern) eller de första turisterna för säsongen. Jag lutar åt det senare. Första charterplanet brukar komma vid denna tiden, det kommer till Iraklio och från Tyskland. Tyskarna är de som har längst säsong på Kreta (och skandinaverna kortast).
Jag promenerade runt lite i lugna Agios Nikolaos, fr o m maj och över sommaren åker jag inte dit för då är det alldeles för mycket folk och ”kommers”. God crepes och gott kaffe på Asteria, studerade folklivet en stund, sedan bar det hemåt.

Jag har haft två vandringsdagar. Våren fortsätter framåt med fågelkvitter, knoppar, nyutslagna blommor, olika nyanser på träd och buskar allt efter när de slår ut vilket gör bergssluttningarna vackert skiftande. Påminner nästan lite om höstens palett! Det verkar som om all nederbörd har gett växterna extra liv. Det finns ett överflöd av knoppar och plantor som jag sällan skådat. Killingar letade efter ansvarslösa, slarviga mödrar som traskat vidare utan sina telningar, några grodor (paddor?) förde ett förfärligt oväsen i en vattenbassäng, rovfåglarna såg nästan ut att njuta av att kunna ligga och segla, segla och segla i oändlighet. Grisar tillhör inte vanligheterna, men på ett ställe uppe i bergen kan de dyka upp. Vädret är bra för vandring. Det blir varmt på eftermiddagen, men då kommer svag, kylig vind och svalkar. Och de långa vandringsbyxorna är undanlagda i vinterskåpet!

Den ena dagen blev det en lång och jobbig vandring som jag tänkt använda till endagskunder, men den blev inte bra så den åker i papperskorgen. Den andra dagen blev en kort vandring på ganska platt område – en skön omväxling.

Efter den långa vandringen tog jag taxi tillbaka till sta’n och det blev också en tidsresa! Vi har trevliga taxichaufförer, men alla kan inte så mycket engelska. Det kunde den här mannen som jag åkt med tidigare. Denna gången undrade han när jag kom till Ierapetra första gången (vilket var 1987). Det visade sig att han då körde buss för en firma som hade kontrakt med bl a Vingresor och han körde utflykter och transit. Oj, vad vi satte igång att minnas hotell, personer osv! Plötsligt slog en tanke mig och jag berättade den för honom: Det kan ju faktiskt vara så att jag åkt med honom för sisådär 30 år sedan och nu satt vi i taxibil 2019. Ja, vem vet?
Jag känner mig så rotad i Ierapetra och det är en märklig känsla eftersom jag inte är född här, inte växt upp här eller haft mitt yrkesverksamma liv här (förrän nu några år på slutet). Vi människor är så sammansatta av minnen och vår historia, men till stor del formar vi den själva.
Ibland pratas det i resesammanhang om hur många länder man besökt, vilka städer man varit i osv, ibland nästan som om det är en tävling. Jag är en ”blandresenär” som tycker om att upptäcka nya platser. Men jag är också något som då och då ses över axeln eller nämns lite nedsättande: jag är en återvändare. Jag tycker om att upptäcka och lära känna en plats djupare. Var och en på sitt sätt!

Jag tog några blommor med till dig från mina två vandringar denna veckan! Översta raden är två av mina favoriter. Mimosa därför att den blommar så överdrivet mycket, den bjuder på riktigt överflöd. Och den andra för att den är så skir och graciös att jag bara vill kupa mina händer kring den som skydd. Den är så vacker att det nästan gör ont.
(klicka på fot för större format!)

Nu regnar det uppe i Dikti-bergen coh det hänger mörka moln över Thripti-bergen. På närmare håll ser jag min smutsiga balkong, men den tar jag imorgon!

Ha det gott!


Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt på bokningar gjorda under februari och mars (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Och nu är det helg

Ännu en härlig vandringsvecka avslutad med väldigt bra väder! Som jag skrivit tidigare så är det härligt att få träffa olika människor, vandringarna blir annorlunda pga att människor ser olika saker och jag har den mest fantastiska arbetsmiljö. Så varför upprepa det jag redan berättat så många gånger? Vi tar två händelser som är speciella för just den här veckan.

Veckans vandrare:

Ställas till svars
Minns du vår  medföljare i september? Jag berättade om honom i blogginlägg Paus mellan vandringar. I torsdags kom vi upp till samma kloster (Panagia Faneromeni) där det bor munkar.  Låt oss slå fast att munkar är inte de gladaste gossarna i sta’n utan ganska barska. En av dem kom ut och började prata på grekiska vänd mot mig. Jag förstod att det var något speciellt, men barskheten fick min hjärna att gå i stå. Förstå grekiska? Jag?? Vi gick över på engelska och följande utspelade sig:
– Du var här för 20 dagar sedan.
– Ja, jo, det stämmer.
– Hunden följde med er när ni gick härifrån?
– Ja, jo
, det gjorde den.
– 
Den har inte kommit tillbaka.
– 
Vi försökte få den att gå tillbaka.
Nu kände jag mig SÅ skyldig! Tänk om Gud ser och hör mig, syndig människa…..
Så kom munken upp till oss och fortsatte:
– Den har försvunnit en gång tidigare, men då kom den tillbaka.
– Jaha.
– Vi såg att den följde efter er.
Då tänkte jag att varför kallade ni inte tillbaka den eller hade den kopplad, men jag var inte riktigt i rätt läge att ifrågasätta en munk så jag försökte lätta upp stämningen:
– Den följde oss ända till byn Meseleri, kanske den hittade ett nytt hem.
Munken ryckte på axlarna, frustade och öppnade klosterkyrkan. Jag höll tyst.

Foto: Lisa Brissman

Vi gick in och beundrade kyrkan (som verkligen är speciell och värd ett besök) och när vi kom ut stod munken och pratade i mobilen. Jaha, tänkte jag, nu har han ringt chefen och rapporterat mig. Jag undrar om det finns en speciell avdelning i himmel eller helvete för vandrande klosterhundsbanditer…..

 

 

 

 

 

Speciellt möte
I måndags hade jag en stadsvandring och det var början på ett roligt möte! Den lilla människan var skånska – bara det ett plus – och det visade sig att hon varit i Ierapetra första gången 1987! Samma år som jag!! Och sedan bott här i cirka nio månader 1988! Det blev en promenad nedför ”memory lane” vilket är nästan första gången för mig eftersom de flesta svenskar idag inte ens vet att östra Kreta existerar, långt mindre Ierapetra. Så började snacket om diskotek, barer osv. Hon gick visserligen på Chez Victor och jag på Le Figaro, men hon var ändå trevlig.
I onsdags fikade vi och när vi sitter där och pratar så visar det sig att vi en tid under 1996 jobbat på samma kommunala förvaltning i Malmö! Jag satt på åttonde våningen, hon på sjätte. Och sedan visade det sig att….ja, det fanns flera gemensamma upplevelser i livet. ”Världen är liten” slutade jag säga för flera år sedan. Jag tror att det är mer så att vi rör oss i snävare cirklar än vi tror, vi kretsar runt vissa människor och då och då stöter vi ihop.

Jag hoppas att hon kommer tillbaka igen! Och jag hoppas att mina vandrare denna veckan kommer tillbaka. De verkar i alla fall tycka väldigt mycket om denna delen av Kreta och det gläder mig mycket! Ännu mer glädjande om jag kan tända en mer regelbunden vandrargnista hos någon.

Nu ska jag gå in i helgläge så jag önskar dig en lugn och fridfull söndag!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Jubileum, historia och minne

Jag tänker knyta an till mitt förra inlägg (som du hittar här) där jag bl a skrev att ”Jag får historiska vingslag i alla fall med tanke på traktens historia och platåns betydelse.”. Jag har nämnt den i tidigare blogginlägg när jag vandrat i området: Viannou-massakern.

Är du medveten om vad det är för jubileum i år? Jag var det inte förrän för några dagar sedan. Jag tittade på Britain’s got talent när gruppen D-Day Darlings Choir gjorde entré. De hyllar med tidstypiska sånger alla som deltog i 1:a och 2:a världskrigen. Här valde de en från 2:a världskriget:

Vi var ju inte riktigt med under de två omvälvande ”händelserna” som drabbade Europa under 1900-talet – de två världskrigen. I år är det 100 år sedan första världskriget slutade, närmare bestämt 11 november 1918. Vi delar inte deras minnen, men vi är en del av Europa. Och vi tycker så klart att det är viktigt att minnas för Europas historia är en stor del av vår historia och varför vi och vårt land är som de är.

Tillbaka till Kreta. Ön var en av de platser där tyskarna var väldigt grymma under andra världskriget. Det talas ofta om Slaget om Kreta i maj 1941. Det var dramatiska dagar då tyskarna trängde tillbaka de allierade som fick lämna ön. Men hur gick det se’n?

De allierade smög tillbaka till Kreta i omgångar och lierade sig med kretensarna som hade kunskap om landskapet och de allierade hade ammunition mm. Motståndet var hårt och smart vilket retade och irriterade tyskarna. På våren 1944 kidnappades en tysk general, Kreipe, som fördes bort från Kreta till Egypten plus några andra händelser som tillsammans förolämpade tyskarna och gjorde dem vansinniga!

Men det var inte Kreipe som skulle ha kidnappats utan en annan figur vid namn Friedrich-Wilhelm Müller. Han var dock bortrest vid kidnappningstillfället. Varför ville man kidnappa honom?

Friedrich-Wilhelm Müller var general i den tyska armén. Under 1:a världskriget var han infanterisoldat, stannade kvar i armén och steg i graderna. Han fick utmärkelser, bl a riddarkors, 1941 och 1942 som befälhavare för styrkor som stred österut. I augusti 1942 blev han befälhavare över en division i Grekland (och hade andra positioner). Nu startade han en karriär som en mycket brutal person ansvarig för flera grymheter mot den grekiska civilbefolkningen.
År 1943 ledde han de tyska styrkorna till seger över de italiensk-brittiska styrkorna på Tolvöarna (Dodekaneserna). Drygt 100 italienska befäl sköts ihjäl och las i en massgrav på Müllers order då de vägrade gå över till den forna allierade parten Tyskland.
Müller hade gjort sig känd som en brutal och grym person och skulle därför kidnappas, men han var som sagt inte på plats. Tyskarna hade redan gjort sig kända för att bränna ner hus, skjuta både civila och motståndsmän och andra attacker. Kidnappningen av Kreipe och anfall med brittiska amfibieplan som slog ut ammunitionsförråd mm (ingick i en plan som involverade att inta Sicilien, men det är en annan och mer omfattande historia) samt en attack på tyska soldater utförd av motståndsman Bantouvas och hans män höjde temperaturen ytterligare och i augusti 1944 beordrade Müller hämndaktioner som blev kända som massakerna i Vannou, Anogia, Damasta och Kedros. Müller levde upp till sitt smeknamn Slaktaren på Kreta.
År 1945 var Müller befälhavare i öst där han gav upp och överlämnade sig till Röda armén. Nu skulle han kunna försvinna i ett svart hål, men så blev det inte. Han ställdes inför rätta i Grekland, anklagades för diverse brott mot mänskligheten och dömdes till döden. Han sköts den 29 maj 1947 – samma datum som tyskarna invaderade Kreta 1941.

Viannou-massakern

Den 13 september kom cirka 2 000 tyska soldater till ett 20-tal byar (öster om Ano Viannou – väster om Ierapetra). De intygade att allt var lugnt, ingen fara. Några som flytt upp i bergen återvände hem. På morgonen den 14 inleddes aktionen som höll på i tre dagar. Byarna utsattes för en ”massutrotningskampanj” av alla män över 16 år, övriga skulle arresteras. Hus brändes (ibland med människor inlåsta), folk sköts, soldaterna plundrade och stal, förstörde gröda osv. Det verkar inte ha funnits någon brist på metoder som kunde användas. Barn, handikappade och gamla sköts också. Ingen fick återvända till sin by och döda fick inte begravas. Några av de som lyckades fly tog sig upp till Viannou-platån där de några dagar senare hanns upp och sköts.

Massakern sägs vara den största räknat i antal döda under axelmakternas ockupation av Grekland. När jag vandrar här funderar jag över hur det känns att leva i ett område där det finns ständiga påminnelser om det som hände. De människor jag möter – hur många i deras familjer, släkt och vänskapskrets fick sätta livet till? I det lugna, gröna, vackra landskapet är det svårt att föreställa sig skottlossning, brandrök, skrik och skräck.
Och hur blev det efteråt för de som höll i yxan? Hur lever man vidare med sådana minnesbilder?

Idag finns ett vackert minnesmonument utanför byn Amiras där det den 14 september varje år hålls en minnesceremoni. I varje by som drabbades finns minnesstenar över de som dog i massakern.

Ett annorlunda minnesmonument är fem husskelett. Grekiska staten hjälpte invånarna att bygga hus så de fick nya hem, men dessa fem blev aldrig färdigställda.

Till sist

Det är viktigt att minnas, viktigt att lära. Men ibland kan jag förlora tron på den fantastiska varelsen ”människan”. Det som händer i krig, grymheter, terror och annat elände borde aldrig upprepas, men istället för att lära och ändra på sig satsar vi stora pengar på ännu effektivare vapen, ännu mer tekniska finurligheter för att ta död på vår egen art. Visst är det sorgligt?

Det som förenar är viktigare än det som skiljer. Lösningar större än konflikter.

Ha en bra vecka!

Källor:
– wikipedia
http://krigochhistoria.blogspot.gr/2015/06/
http://varldenshistoria.se/krig/andra-varldskriget/tysk-general-blir-bortford
https://www.cretanbeaches.com/en/history-of-crete/museums/historical-museums-and-collections/monument-and-museum-of-german-attrocities-in-viannos
– informationstavlor i området

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Berikande semestertips!

Idag sköt jag upp städningen till lördag då prognosen säger regn och gick till ett av mina stamställen för att njuta bok, café frappé och det här:

I måndags kväll, när jag var ute och åt ”Clean Monday” stod jag en stund och pratade med ägarinnan inne på kafenio. Då hör jag en röst som uppfordrande säger: ”Ia!”. Ser mig lite förvirrat omkring och upptäcker att en person gör huvudrörelser ungefär som en uggla. Då insåg jag att jag stod i vägen för TV:n där det spelades fotboll.
Det slog mig senare att tänk om det var lika enkelt att nå ut, göra sig hörd och sedd som företagare i bruset från sociala media, tidningar osv. Då föddes idén att även försöka nå ut till en del via min blogg! Så nu gör jag det.

”Aktiv” semester får nog många att backa eller slå dövörat till. Synd för det betyder att du tackar nej till att uppleva ett resmål på ett annorlunda sätt, se mer av det. När vi reser till storstad betar vi av sevärdheter, när vi åker på sommarsemester är det bad som gäller och kanske hyra bil en dag eller två och vintertid är det skidorna på. Inget fel på det, jag menar bara att det finns så mycket mer att uppleva, så många olika sidor av ett resmål. I en storstad kan finnas stadsturer med tema som ger en djupare och annorlunda bild av staden, på badsemester finns så mycket mer att uppleva än stranden och när vi hyr bil tenderar vi att åka till kända platser, en skidort består inte bara av skidbackar.
Det kräver i och för sig lite letande genom att surfa runt, kanske läsa någon reseblogg, men det där planerandet tycker i alla fall jag är en rolig del av en resa. Och det känns gott efteråt att ha många minnen att suga på och att verkligen ha använt de där surt förvärvade semeterdagarna. Och få så mycket valuta som möjligt för våra slantar.

Jag tänkte ge några tips och givetvis pratar jag då lite i egen sak med exempel kring vandring.

  1. Vad kan du tänka dig att göra? Dina intressen? Eller kanske prova något nytt som du är nyfiken på?
  2. Det du vill göra – är det lämpligt vid den tid då du ska åka?
    Alla aktiviteter passar inte året runt på alla platser så ta reda på lite om resmålet när det gäller klimat, högsäsong o likn. Kanske du ska åka vid ett annat tillfälle eller leta upp en annan aktivitet.
    Inom vandring kan jag säga att ingen seriös vandringsledare erbjuder vandring under juli-augusti här på Kreta eftersom det då är för varmt, framför allt att vandra i ett så kuperat landskap. Under den tiden inträffar de allvarligaste tillbuden och olyckorna (även dödsfall) pga att folk underskattar förutsättningarna och överskattar sin egen förmåga.
  3. Krävs det någon speciell utrustning?
    Vissa aktiviteter kan kräva specialutrustning (t ex dykning) som anordnaren tillhandahåller så var beredd på att det avspeglas i priset.
    Vandring: billig aktivitet! Du behöver vandringsskor/vandringskängor, gymnastikaskor med kraftig sula kan fungera. Den kraftiga sulan förhindrar att du glider och halkar i medlut. En bra ryggsäck som du kan bära i flera timmar utan att bli trött eller få skav. I övrigt luftiga kläder som du inte är rädd om och en del småsaker. Varje anordnare kan ge dig tips och råd om packning.
  4. Kan du göra det själv eller behöver du guide eller liknande?
    Det beror givetvis på vad det är för aktivitet, men snåla inte så att du står där med en misslyckad eller halv upplevelse. Eller ännu värre med onödiga skador.
    Vandring: där det finns bra system av vandringsleder kan du vandra på egen hand, men berätta gärna för hotellet dina planer för dagen. Glöm inte säkerhetstänk som att ta reda på svårighetsgrad, mata in nödnummer i mobilen, kontrollera väderprognos, papperskartor (nej, det finns inte täckning för mobiler och gps överallt).
    Att vandra med vandringsledare gör att du kan koppla av, kan vandra där inga leder finns, om det är en grupp träffar du nya människor, kan få ”kött på benen” genom att vandringsledaren berättar om området. Jag försöker skapa ett mervärde för vandraren samtidigt som jag tar hänsyn till önskemål om tystnad och stillhet.
  5. Var och hur hittar du vad som erbjuds?
    Inte alla anordnare finns på Tripadvisor så du får surfa runt. Inte heller har alla hemsidor, men de har ofta information på hotell, turistbyrå och liknande så håll ögonen öppna när du är på plats. Ha lite fantasi när du googlar och leta på olika språk och kombinationer. Alla försöker bli så högt rankade (komma högst upp på sökresultat) som möjligt hos Google, konkurrensen är hård, så titta inte bara på första sidan i ditt sökresultat. Leta upp ortens eller platsens hemsida som kan vara turistinformation eller hemsida som inte vänder sig bara till turister. Ta en sväng om bloggar – det finns olika samlingslistor på nätet, men du kan också söka på t ex ”blogg paris”.
    Vandring: ska du vandra utomlands måste du söka på olika språk, t ex engelska. Se upp! ”Hike” är amerikanska och på brittisk-engelska gäller ”walk” (även om hike kommer mer och mer). Det beror på att de har olika definitioner på vad en hike respektive walk är. Jag snubblade vid ett tillfälle över en anordnare här nere som erbjöd ”soft hiking”, ett hemmagjort begrepp (visade sig vara promenader/långpromenader och alltså inte ha med vandring att göra).
  6. Kontrollera noga vad anordnaren erbjuder, dvs vad får du? Hur ser upplägget ut? Vad krävs av dig?
    Framför allt ska du tänka på vad ett angivet pris innehåller när du jämför olika anordnare. Ta tid på dig att läsa noga.
    En del anordnare erbjuder veckor där alla dagar är inbokade, andra erbjuder några dagar och så finns det aktiviteter som tar högst en dag. Ibland är två eller flera aktiviteter hopslagna – är du intresserad av hela paketet? Vill du bara ha någon del av det så leta vidare.
    Kontrollera vad som krävs av dig och om det innebär merkostnad eller någon förberedelse. Det kan krävas att du har försäkring, att du har utrustning, att du själv ska ta dig till en startpunkt eller lokal.
    Vandring: här på Kreta finns de som ordnar vandringsvecka där alla dagar är vandring, vandringar med övernattning på olika platser, vandring blandat med andra aktiviteter. Jag hör till de som erbjuder vandringsvecka med ”lediga” dagar samt att du bor på samma plats hela tiden. Ditt val styrs givetvis av din form, dina önskemål och intressen.

Så ut och upplev! Berika dig! Utmana dig själv! Njut!
Vi som anordnar olika aktiviteter och upplevelser bara väntar på att få välkomna dig!
Och har du frågor eller funderingar kring min del av världen eller om vandring så hör gärna av dig! Och dela gärna detta inlägg!

Imorgon ska Panda och jag ut på äventyr om inte vårt lite ostadiga väder sätter käppar i hjulen (kan man säga så när det är bilhjul?). Återkommer om det i början av nästa vecka! Planerar också att ha ett nyhetsblogginlägg i nästa vecka, det är ett tag sedan sist.

Ha en skön helg!

Pågående erbjudande på vandringsvecka bokad senast 31 mars!

Del 1 på tripp och julgranen

Jag har ju varit iväg 3 dagar med hyrbil och här i bloggen delar jag upp trippen i del 1 som handlar om besöken i Rethymno och Iraklio. Del 2 kommer i mellandagarna och där hittar du var jag snurrat omkring med hyrbilen dag 1 och dag 3. Många siffror, gäller att vara klar i knoppen!
Och så var det det där med julgranen i Ierapetra som inte kom med i förra blogginlägget, men Läs mer

Bloggen i backspegeln

Sitter här med öm och lite kraftlös högerarm. Självdiagnostiserandet har landat på tennisarm/musarm och den ska egentligen vila, men blogga och skriva för hand måste väl gå bra. Det ordnar sig med tiden, jag är bara glad och tacksam över att det inte är något som kan hindra mig från att vandra.

Jag fortsätter tillbakablickandet som började i måndags och idag kastar jag ett öga på denna Läs mer

Tema Att resa: 3. Efteråt

Hemma igen och uppackad. Det känns lite sorgligt, som en saknad. Jag tror att vi nu reagerar på tre olika sätt. De som bara skakar på axlarna och går vidare i vardagen. Andra som genast börjar planera nästa resa. Vi i den tredje gruppen vill suga på karamellen ett tag till. Precis som att planerandet var en stor del av resan tycker vi att ”efteråt” är det. Vi vill dra ut på det lite till.

Minnen

Läs mer

Mat, minne och mums

Nu är vädret alldeles knasigt! Igår natt fick AC:n gå hela natten. I natt fick jag lägga över mig ett lakan. Ostadigt väder på väg, t o m regn är utlovat, så det är väl därför det kommit lite kyligare luft.

Många är, med rätta, fascinerade över frukt och grönsaker här nere. Tro inte att det är samma Läs mer

Vandring mellan berg

Vaknade väldigt tidigt igår och gjorde nå’t jag aldrig gör: ändrade dagens planering. För mycket blåst för att vandra uppe i bergen, jag tar ”korsa Kreta” istället. Då har jag Dikti-bergen på ena sidan, Thripti-bergen på den andra när jag vandrar på slätten. Vad kan man mer begära? Halv sju gick jag på strandpromenaden längs med havet och njöt av rödgul horisont. Havet rörde sig sakta och var nästan svart, påminde om tjära. Läs mer