Etikettarkiv: minne

Jubileum, historia och minne

Jag tänker knyta an till mitt förra inlägg (som du hittar här) där jag bl a skrev att ”Jag får historiska vingslag i alla fall med tanke på traktens historia och platåns betydelse.”. Jag har nämnt den i tidigare blogginlägg när jag vandrat i området: Viannou-massakern.

Är du medveten om vad det är för jubileum i år? Jag var det inte förrän för några dagar sedan. Jag tittade på Britain’s got talent när gruppen D-Day Darlings Choir gjorde entré. De hyllar med tidstypiska sånger alla som deltog i 1:a och 2:a världskrigen. Här valde de en från 2:a världskriget:

Vi var ju inte riktigt med under de två omvälvande ”händelserna” som drabbade Europa under 1900-talet – de två världskrigen. I år är det 100 år sedan första världskriget slutade, närmare bestämt 11 november 1918. Vi delar inte deras minnen, men vi är en del av Europa. Och vi tycker så klart att det är viktigt att minnas för Europas historia är en stor del av vår historia och varför vi och vårt land är som de är.

Tillbaka till Kreta. Ön var en av de platser där tyskarna var väldigt grymma under andra världskriget. Det talas ofta om Slaget om Kreta i maj 1941. Det var dramatiska dagar då tyskarna trängde tillbaka de allierade som fick lämna ön. Men hur gick det se’n?

De allierade smög tillbaka till Kreta i omgångar och lierade sig med kretensarna som hade kunskap om landskapet och de allierade hade ammunition mm. Motståndet var hårt och smart vilket retade och irriterade tyskarna. På våren 1944 kidnappades en tysk general, Kreipe, som fördes bort från Kreta till Egypten plus några andra händelser som tillsammans förolämpade tyskarna och gjorde dem vansinniga!

Men det var inte Kreipe som skulle ha kidnappats utan en annan figur vid namn Friedrich-Wilhelm Müller. Han var dock bortrest vid kidnappningstillfället. Varför ville man kidnappa honom?

Friedrich-Wilhelm Müller var general i den tyska armén. Under 1:a världskriget var han infanterisoldat, stannade kvar i armén och steg i graderna. Han fick utmärkelser, bl a riddarkors, 1941 och 1942 som befälhavare för styrkor som stred österut. I augusti 1942 blev han befälhavare över en division i Grekland (och hade andra positioner). Nu startade han en karriär som en mycket brutal person ansvarig för flera grymheter mot den grekiska civilbefolkningen.
År 1943 ledde han de tyska styrkorna till seger över de italiensk-brittiska styrkorna på Tolvöarna (Dodekaneserna). Drygt 100 italienska befäl sköts ihjäl och las i en massgrav på Müllers order då de vägrade gå över till den forna allierade parten Tyskland.
Müller hade gjort sig känd som en brutal och grym person och skulle därför kidnappas, men han var som sagt inte på plats. Tyskarna hade redan gjort sig kända för att bränna ner hus, skjuta både civila och motståndsmän och andra attacker. Kidnappningen av Kreipe och anfall med brittiska amfibieplan som slog ut ammunitionsförråd mm (ingick i en plan som involverade att inta Sicilien, men det är en annan och mer omfattande historia) samt en attack på tyska soldater utförd av motståndsman Bantouvas och hans män höjde temperaturen ytterligare och i augusti 1944 beordrade Müller hämndaktioner som blev kända som massakerna i Vannou, Anogia, Damasta och Kedros. Müller levde upp till sitt smeknamn Slaktaren på Kreta.
År 1945 var Müller befälhavare i öst där han gav upp och överlämnade sig till Röda armén. Nu skulle han kunna försvinna i ett svart hål, men så blev det inte. Han ställdes inför rätta i Grekland, anklagades för diverse brott mot mänskligheten och dömdes till döden. Han sköts den 29 maj 1947 – samma datum som tyskarna invaderade Kreta 1941.

Viannou-massakern

Den 13 september kom cirka 2 000 tyska soldater till ett 20-tal byar (öster om Ano Viannou – väster om Ierapetra). De intygade att allt var lugnt, ingen fara. Några som flytt upp i bergen återvände hem. På morgonen den 14 inleddes aktionen som höll på i tre dagar. Byarna utsattes för en ”massutrotningskampanj” av alla män över 16 år, övriga skulle arresteras. Hus brändes (ibland med människor inlåsta), folk sköts, soldaterna plundrade och stal, förstörde gröda osv. Det verkar inte ha funnits någon brist på metoder som kunde användas. Barn, handikappade och gamla sköts också. Ingen fick återvända till sin by och döda fick inte begravas. Några av de som lyckades fly tog sig upp till Viannou-platån där de några dagar senare hanns upp och sköts.

Massakern sägs vara den största räknat i antal döda under axelmakternas ockupation av Grekland. När jag vandrar här funderar jag över hur det känns att leva i ett område där det finns ständiga påminnelser om det som hände. De människor jag möter – hur många i deras familjer, släkt och vänskapskrets fick sätta livet till? I det lugna, gröna, vackra landskapet är det svårt att föreställa sig skottlossning, brandrök, skrik och skräck.
Och hur blev det efteråt för de som höll i yxan? Hur lever man vidare med sådana minnesbilder?

Idag finns ett vackert minnesmonument utanför byn Amiras där det den 14 september varje år hålls en minnesceremoni. I varje by som drabbades finns minnesstenar över de som dog i massakern.

Ett annorlunda minnesmonument är fem husskelett. Grekiska staten hjälpte invånarna att bygga hus så de fick nya hem, men dessa fem blev aldrig färdigställda.

Till sist

Det är viktigt att minnas, viktigt att lära. Men ibland kan jag förlora tron på den fantastiska varelsen ”människan”. Det som händer i krig, grymheter, terror och annat elände borde aldrig upprepas, men istället för att lära och ändra på sig satsar vi stora pengar på ännu effektivare vapen, ännu mer tekniska finurligheter för att ta död på vår egen art. Visst är det sorgligt?

Det som förenar är viktigare än det som skiljer. Lösningar större än konflikter.

Ha en bra vecka!

Källor:
– wikipedia
http://krigochhistoria.blogspot.gr/2015/06/
http://varldenshistoria.se/krig/andra-varldskriget/tysk-general-blir-bortford
https://www.cretanbeaches.com/en/history-of-crete/museums/historical-museums-and-collections/monument-and-museum-of-german-attrocities-in-viannos
– informationstavlor i området

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Berikande semestertips!

Idag sköt jag upp städningen till lördag då prognosen säger regn och gick till ett av mina stamställen för att njuta bok, café frappé och det här:

I måndags kväll, när jag var ute och åt ”Clean Monday” stod jag en stund och pratade med ägarinnan inne på kafenio. Då hör jag en röst som uppfordrande säger: ”Ia!”. Ser mig lite förvirrat omkring och upptäcker att en person gör huvudrörelser ungefär som en uggla. Då insåg jag att jag stod i vägen för TV:n där det spelades fotboll.
Det slog mig senare att tänk om det var lika enkelt att nå ut, göra sig hörd och sedd som företagare i bruset från sociala media, tidningar osv. Då föddes idén att även försöka nå ut till en del via min blogg! Så nu gör jag det.

”Aktiv” semester får nog många att backa eller slå dövörat till. Synd för det betyder att du tackar nej till att uppleva ett resmål på ett annorlunda sätt, se mer av det. När vi reser till storstad betar vi av sevärdheter, när vi åker på sommarsemester är det bad som gäller och kanske hyra bil en dag eller två och vintertid är det skidorna på. Inget fel på det, jag menar bara att det finns så mycket mer att uppleva, så många olika sidor av ett resmål. I en storstad kan finnas stadsturer med tema som ger en djupare och annorlunda bild av staden, på badsemester finns så mycket mer att uppleva än stranden och när vi hyr bil tenderar vi att åka till kända platser, en skidort består inte bara av skidbackar.
Det kräver i och för sig lite letande genom att surfa runt, kanske läsa någon reseblogg, men det där planerandet tycker i alla fall jag är en rolig del av en resa. Och det känns gott efteråt att ha många minnen att suga på och att verkligen ha använt de där surt förvärvade semeterdagarna. Och få så mycket valuta som möjligt för våra slantar.

Jag tänkte ge några tips och givetvis pratar jag då lite i egen sak med exempel kring vandring.

  1. Vad kan du tänka dig att göra? Dina intressen? Eller kanske prova något nytt som du är nyfiken på?
  2. Det du vill göra – är det lämpligt vid den tid då du ska åka?
    Alla aktiviteter passar inte året runt på alla platser så ta reda på lite om resmålet när det gäller klimat, högsäsong o likn. Kanske du ska åka vid ett annat tillfälle eller leta upp en annan aktivitet.
    Inom vandring kan jag säga att ingen seriös vandringsledare erbjuder vandring under juli-augusti här på Kreta eftersom det då är för varmt, framför allt att vandra i ett så kuperat landskap. Under den tiden inträffar de allvarligaste tillbuden och olyckorna (även dödsfall) pga att folk underskattar förutsättningarna och överskattar sin egen förmåga.
  3. Krävs det någon speciell utrustning?
    Vissa aktiviteter kan kräva specialutrustning (t ex dykning) som anordnaren tillhandahåller så var beredd på att det avspeglas i priset.
    Vandring: billig aktivitet! Du behöver vandringsskor/vandringskängor, gymnastikaskor med kraftig sula kan fungera. Den kraftiga sulan förhindrar att du glider och halkar i medlut. En bra ryggsäck som du kan bära i flera timmar utan att bli trött eller få skav. I övrigt luftiga kläder som du inte är rädd om och en del småsaker. Varje anordnare kan ge dig tips och råd om packning.
  4. Kan du göra det själv eller behöver du guide eller liknande?
    Det beror givetvis på vad det är för aktivitet, men snåla inte så att du står där med en misslyckad eller halv upplevelse. Eller ännu värre med onödiga skador.
    Vandring: där det finns bra system av vandringsleder kan du vandra på egen hand, men berätta gärna för hotellet dina planer för dagen. Glöm inte säkerhetstänk som att ta reda på svårighetsgrad, mata in nödnummer i mobilen, kontrollera väderprognos, papperskartor (nej, det finns inte täckning för mobiler och gps överallt).
    Att vandra med vandringsledare gör att du kan koppla av, kan vandra där inga leder finns, om det är en grupp träffar du nya människor, kan få ”kött på benen” genom att vandringsledaren berättar om området. Jag försöker skapa ett mervärde för vandraren samtidigt som jag tar hänsyn till önskemål om tystnad och stillhet.
  5. Var och hur hittar du vad som erbjuds?
    Inte alla anordnare finns på Tripadvisor så du får surfa runt. Inte heller har alla hemsidor, men de har ofta information på hotell, turistbyrå och liknande så håll ögonen öppna när du är på plats. Ha lite fantasi när du googlar och leta på olika språk och kombinationer. Alla försöker bli så högt rankade (komma högst upp på sökresultat) som möjligt hos Google, konkurrensen är hård, så titta inte bara på första sidan i ditt sökresultat. Leta upp ortens eller platsens hemsida som kan vara turistinformation eller hemsida som inte vänder sig bara till turister. Ta en sväng om bloggar – det finns olika samlingslistor på nätet, men du kan också söka på t ex ”blogg paris”.
    Vandring: ska du vandra utomlands måste du söka på olika språk, t ex engelska. Se upp! ”Hike” är amerikanska och på brittisk-engelska gäller ”walk” (även om hike kommer mer och mer). Det beror på att de har olika definitioner på vad en hike respektive walk är. Jag snubblade vid ett tillfälle över en anordnare här nere som erbjöd ”soft hiking”, ett hemmagjort begrepp (visade sig vara promenader/långpromenader och alltså inte ha med vandring att göra).
  6. Kontrollera noga vad anordnaren erbjuder, dvs vad får du? Hur ser upplägget ut? Vad krävs av dig?
    Framför allt ska du tänka på vad ett angivet pris innehåller när du jämför olika anordnare. Ta tid på dig att läsa noga.
    En del anordnare erbjuder veckor där alla dagar är inbokade, andra erbjuder några dagar och så finns det aktiviteter som tar högst en dag. Ibland är två eller flera aktiviteter hopslagna – är du intresserad av hela paketet? Vill du bara ha någon del av det så leta vidare.
    Kontrollera vad som krävs av dig och om det innebär merkostnad eller någon förberedelse. Det kan krävas att du har försäkring, att du har utrustning, att du själv ska ta dig till en startpunkt eller lokal.
    Vandring: här på Kreta finns de som ordnar vandringsvecka där alla dagar är vandring, vandringar med övernattning på olika platser, vandring blandat med andra aktiviteter. Jag hör till de som erbjuder vandringsvecka med ”lediga” dagar samt att du bor på samma plats hela tiden. Ditt val styrs givetvis av din form, dina önskemål och intressen.

Så ut och upplev! Berika dig! Utmana dig själv! Njut!
Vi som anordnar olika aktiviteter och upplevelser bara väntar på att få välkomna dig!
Och har du frågor eller funderingar kring min del av världen eller om vandring så hör gärna av dig! Och dela gärna detta inlägg!

Imorgon ska Panda och jag ut på äventyr om inte vårt lite ostadiga väder sätter käppar i hjulen (kan man säga så när det är bilhjul?). Återkommer om det i början av nästa vecka! Planerar också att ha ett nyhetsblogginlägg i nästa vecka, det är ett tag sedan sist.

Ha en skön helg!

Pågående erbjudande på vandringsvecka bokad senast 31 mars!

Del 1 på tripp och julgranen

Jag har ju varit iväg 3 dagar med hyrbil och här i bloggen delar jag upp trippen i del 1 som handlar om besöken i Rethymno och Iraklio. Del 2 kommer i mellandagarna och där hittar du var jag snurrat omkring med hyrbilen dag 1 och dag 3. Många siffror, gäller att vara klar i knoppen!
Och så var det det där med julgranen i Ierapetra som inte kom med i förra blogginlägget, men den kommer här allra sist.
(klicka på foton för större format)

Rethymno

Sen eftermiddag kom jag till Rethymno och checkade in på Popi’s Apartments som jag kan rekommendera varmt. Bra läge, bra utrustat, bra pris, gratis parkering, fräscht och jag skulle kunna äta direkt på golvet. Finns också på booking.com.
Tyvärr regnade det på kvällen så någon stadspromenad för att titta på juldekorationer blev det inte. Jag letade upp ett ställe där jag kunde få middag och hamnade som vanligt lite konstigt. Bara några gäster när jag kom, men fler kom och jag skulle kunna vara både mor och mormor åt dem. Ce La Vi var ändå mysigt med skön musik, god mat, bra service. Enda minus var när den här småstadsbon skulle beställa ett glas vin och såg priset – jag höll på att ramla av stolen!

Ny dag – nya äventyr. Jag hade plockat ut 4 museum och började med Arkeologiska museet som har flyttat från fortet till Mikrasiaton Square. Fint och väldigt intressant. De andra museerna….det är bra att ha hemsidor och att finnas på Google maps, men det är också bra om uppgifter hålls aktuella… Jag möttes av stängda dörrar när det enligt deras egna digitala uppgifter skulle vara öppet. När ett mått av irritation lagt sig kom jag fram till att jag nu lärt mig att i förväg kontakta det jag vill besöka och se. Samt att det här inte skulle få inverka på min dag utan jag slog över till ”Memory Lane”.

Det är mer än 25 år sedan jag var uppe på fortet och jag hade alldeles glömt hur stor anläggning det är. Vårt fort i Ierapetra liknar mest en badhytt vid jämförelse. Strosade runt i gamla sta’n och blev lite sorgsen. För några år se’n var jag i både Chania och Rethymno och förvånades då över hur nerklottrade båda städerna var. Tyvärr var det likadant fortfarande i Rethymno. Jag tycker ibland att vi har mycket klotter i Ierapetra, men det är nog bara ungefär en fjärdedel i jämförelse. Bitvis är gamla sta’n i Rethymno lite ruffig, men ändå mysig och charmig. Och jag hittade några riktigt fina väggmålningar.
Några kyrkor besökte jag, tände ljus och beundrade konstverk och byggnaderna. Och njöt en stunds stillhet.

Passerade ett över 25 år gammalt vattenhål som fortfarande var igång: O Nikos. Jag beställde en gyros pita med lite bävan. Tänk om de numera gjorde de stora pita med massor av pommes frites och inte de gamla små. Det visade sig att de serverade lite större pita än förr, men med samma underbara koncept, dvs huvudsakligen kött.

Bildresultat för raki ba raki rethymnonKvällen lurade vänner mig in i gamla sta’n igen till taverna Raki Ba Raki. Charmigt och med en del traditionell mat, men också annorlunda kombinationer och servering. Du som följer bloggen vet att jag uppskattar när man försöker ta den kretensiska maten ett snäpp vidare utan att förlora rötterna. Jag åt en väldigt god leverrätt.
Kvällens plan var att börja tidigt, bl a skulle jag upp och köra vidare dagen efter, för att det inte skulle bli sent. Och vi började tidigt, men det blev som det blir när man har trevligt. Vi hamnade på ett annat ställe där vi blev lite juliga med Glühwein. När vi skildes åt hade klockan sprungit iväg till efter midnatt!

Iraklio

Anlände till Iraklio vid 16-tiden och började med att äta kombinerad lunch/middag på ett av mina favoritställen: Via Pastarella. Det blev en ljuvlig bit nötkött vilket är ovanligt här nere och priset var därefter, men är det jul så är det. När mörkret sänkte sig gav jag mig ut på stadens gator och torg. Först givetvis en runda i basaren, sedan upp till Frihetstorget där det är julmarknad. Oj, vad de anstränger sig för att få det juligt! Jultomte, renar och släde. Isbjörnar och pingviner (fattar inte riktigt vad någon av dem har med julen att göra…). Snögubbar och isbana. I bodarna säljs allt möjligt och det finns aktiviteter för barn.

Vem är bäst?

Så tre städer på Kreta i juletid – vem vinner? Ja, Rethymno kan jag inte säga så mycket om eftersom vädret var knas, men jag tyckte om deras änglar. Det kändes som om det var lite tunt med ljusdekorationer, lite mindre ”juligt” eller festligt än Iraklio och Ierapetra. Dock bjöd Rethymno på en godbit: vid flera tillfällen såg jag riktiga, livs levande tomtar! Trodde första gången att jag druckit för mycket vin… Antar att de är ute och rör på sig för att värma upp inför julnatten.

Iraklio har en väldigt fin julmarknad, men annars kändes det lite avslaget jämfört med ifjol. Glittrar och glimmar mest av de tre gör Ierapetra som verkligen ansträngt sig i år. Julmarknaden i Ierapetra är halvdan med några bodar på torget som kommit dit under veckan. Jag gissar att vår starka ”köpmannaförening” påverkar.
En sak som jag tycker mycket om i Ierapetra är musiken i högtalaranläggningen i centrum som spelar julsånger. Det är som pricken över i för stämningen!

Till sist

Så var det det här med Ierapetras julgran som inte tändes förrän i måndags kväll!

Naken solade sig granen i någon vecka innan den fick röda rosetter och ljusslinga.

Idag har vi regn och hård vind i Ierapetra, temperaturen ligger nu vid 10-tiden på cirka 12 gr. Trist väder, men för min del ger det mer julstämning och mys än klarblå himmel, solsken och nästan 20 gr. Kylskåpet är laddat, julklapparna på plats under granen och idag ska jag hämta min julost: riktig stilton som bl a ska få förgylla pepparkakorna.
Det blir en fin jul!

En riktigt God Jul önskar jag dig!

Bloggen i backspegeln

Sitter här med öm och lite kraftlös högerarm. Självdiagnostiserandet har landat på tennisarm/musarm och den ska egentligen vila, men blogga och skriva för hand måste väl gå bra. Det ordnar sig med tiden, jag är bara glad och tacksam över att det inte är något som kan hindra mig från att vandra.

Jag fortsätter tillbakablickandet som började i måndags och idag kastar jag ett öga på denna bloggen från begynnelsen till nu.

Vilka inlägg har haft flest visningar? Jag är lite förvånad över vilka som ligger i topp. Givetvis påverkar taggar, sökord osv, men det finns inlägg som jag tycker är bättre skrivna, inlägg som är mer intressanta och underhållande, inlägg som betyder mer för mig. Men det är ju min bedömning.
Om vi tar bort Hem och Om mig (tänk att så många undrar vem jag är!) så är 10 i topplistan följande:
Sugen på att vandra? – synd att inte alla som varit här inne och vänt klickat vidare och beställt vandring!
Tema utombys: Jag kan aldrig bli grek – undrar varför detta lockat så många? Kanske pga diskussioner om hur invandrare och flyktingar ska bli ”svenskar”. Detta är ju liksom tvärtom.
Det som inte finns finns inte – ibland är det nog så att man lyckas få till en riktigt bra och lockande rubrik.
Summering efter besök i Sverige – likheter och olikheter – antar att det är jämförelse som väckt intresse.
Val i Grekland, avsnitt 2 med gästbloggare – här ska gästbloggaren Ingalill ha tack! Det var rörigt i Grekland 2015 vilket nog bidrog till intresset.
Rena grekiskan! Eller ett mentaltest? – jag har inte riktigt hämtat mig än, men det blir nog ett nytt försök framöver. Det vore väl f…n också om språket skulle få vinna över mig!
Ingenmansland – ett inlägg som är väldigt speciellt för mig eftersom den dagen hade (och har) så stor betydelse! Jag minns att jag valde där på flygplatsen i Aten mellan att behålla mina tankar för mig själv eller om jag skulle dela dem och känslan med andra. Jag bestämde mig för att jag skulle skriva, om inte annat så för att inte glömma.
Tema ”Turist på östra Kreta”: 1. Inledning – hoppsan, de andra inläggen i temat kommer längre ner i listan. Blev många avskräckta redan i inledningen?
Studiebesök i sjukvården – givetvis inte någon rolig händelse och det väcker till liv minnet av det tråkiga efterspelet med biluthyrningsfirman. Men det är historia nu!
Digital nomad – vad är det? – just det, så var det i starten, så tänkte jag från början. Många av tankarna finns kvar även om några tjänster fallit bort under resans gång. Så är det väl med företag, de ändras och anpassas kontinuerligt.
Shaken, not stirred – får hänga med på ett hörn eftersom det är en påminnelse om den speciella omständigheten här nere: jordbävningar.

Var bor de som läser bloggen? Hur internationell är jag? Ja, 85 länder är väl inte så illa. Inte så överraskande ligger Sverige, Grekland, Norge och Finland i topp. Lite överraskande har USA trängt sig in före Danmark!
Det roliga är de länder som ligger sist i listan. De har bara 1 visning, dvs någon har halkat in i bloggen. Hur i hela fridens namn har de hamnat i en svensk blogg?? Antagligen är det via någon tagg eller annat sökord som är ett namn eller ett ord på engelska. Där finns bl a Nepal, Georgien, Ghana, Rwanda, Saudiarabien, Tanzania. Ett land fick jag slå upp för det hade jag aldrig hört talas om: Turks- och Caicosöarna.

Nästa inlägg blir ett nerslag på min flickr-sida och det får avsluta den här tillbakablicksveckan. Nästa vecka är det påskvecka!


Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

Tema Att resa: 3. Efteråt

Hemma igen och uppackad. Det känns lite sorgligt, som en saknad. Jag tror att vi nu reagerar på tre olika sätt. De som bara skakar på axlarna och går vidare i vardagen. Andra som genast börjar planera nästa resa. Vi i den tredje gruppen vill suga på karamellen ett tag till. Precis som att planerandet var en stor del av resan tycker vi att ”efteråt” är det. Vi vill dra ut på det lite till.

Minnen

top-trips_ru

Foto: top-trips.nu

Souvenir – något att rynka på näsan åt? Nja, här menar jag inte det som finns i turistshoppar utan själva ordet. Det kommer från franskan och betyder ”minne”. En resa lämnar många avtryck i oss och det finns massor av minnestriggare som gör att vi kan njuta av resan länge.

Förr väntade man på att foton skulle bli framkallade, idag väntar jag en vecka eller två innan jag sätter mig och sorterar och slänger. Plötsligt är jag där – igen!

När jag har haft ressällskap får de stå ut med mina ”Minns du…”. Det roliga med det är att vi minns olika, har observerat olika detaljer och dragit olika slutsatser. Resan får nya inslag, nya vinklingar. Berikande!

Musik, doft, ljud, smak, en sak. Många signaler kan sätta fart på minnet. Med saker menar jag inte traditionella souvenirer utan saker som köpts för att de är vackra, roliga, speciellt tillfälle. Mitt armband från Samos väcker minnen till liv om ön, när jag fick gåvan och varför. Att i den grå och råkalla vintern i Skåne vira in mig i en sjal från Ierapetra värmer alldeles extra, jag kan höra Sofia när hon övertalade mig och minnas att det var egentligen för varmt för att sno in sig i den ena sjalen efter den andra men man måste ju prova.

Minnesdörren kan öppnas av andra händelser. Jag tittade på olika områden i England för vandring och ett sådant var South Downs. När jag hittade det på kartan insåg jag att det var där systerdottern och jag snurrade några dagar 2009 och förundrades över hur vackert där var. År 2011 blev området nationalpark så detta måste berättas vidare. Och då satte vi igång att minnas våra dagar, t ex när moster gick vilse på footpath…

sf1000020

Eget foto

Jag har ett helt galleri av människor som jag mött och ibland undrar jag vad de gör nu och hur de har det. De finns inte på foto, men är liksom graverade i minnet. För mig visar det vilken kraft det finns i människors möte och vilka avtryck vi gör i varandra.

Reslust och listor

Minnena finns kvar, men reslusten har vaknat igen. Vart ska det bära hän nästa gång? Så många inspirationskällor det finns! Reseskildringar, bloggar, foto-siter, grupper i sociala medier, skönlitteratur. Guideböcker i all ära, men tänk så många personliga tips vi har tillgång till idag. Pärlor som någon annan upptäckt och delar med sig av. Och vi kan kombinera – några sevärdheter, några tips, egen upptäckartid.
Via en bok skriven av en svensk som levde i Paris fick vi uppleva en mycket originell restaurang och en vacker gammal galleria – ingen av dem nämndes i de guideböcker vi tittade i.

unidosporunsueno_empowernetwork_com

Foto: unidosporunsueno.empowernetwork.com

Det är roligt att höra vad andra har för tankar och planer kring resmål och varför. Det kan sätta igång tankar så att något som inte var så tilltalande blir det eller något är en nyhet, något vi aldrig funderat över.

Så kommer vi till det där som jag skrev om i del 1: ska vi åka till något nytt eller återvända? Om en plats fångade oss och har mer att erbjuda så känner vi kanske att vi vill tillbaka.
Ska vi välja trender eller utgå från oss själva? Intressen betyder mycket för en del av oss, bl a för mig. Jag kan t ex inte åka någonstnas bara för att där är billigt utan det måste finnas något som intresserar mig. Det kan vara kultur, historia, natur, musik eller allt i en salig blandning.

svenska-som-andrasprak_blogspot_com

Foto: svenska-som-andrasprak.blogspot.com

Ibland talas det om att ha en lista, men jag tror att man kan ha flera listor. Jag är, som sagt, lite av en återvändare så bl a San Fransisco/Yosemite, Genève och Rom finns på den listan. Så har jag en vandringsreselista där bl a England, norra Grekland, södra Frankrike och Schweiz finns med. På stadslistan trängs Madrid och Wien. Och till sist drömlistan, dvs de där resorna som jag antagligen inte kommer att göra men det är så gott att drömma, med t ex safari, pyramider och tempel i Egypten, Iran, lönnskogar om hösten i Kanada. Har du några drömresmål? Skriv gärna i kommentarsfältet – det kan inspirera någon annan!

Till sist

Det jag skrivit om i dessa 3 blogginlägg om att resa är ”nöjesresor”. Att resa i arbetet, kasta sig iväg för att något tråkigt hänt, veckopendla osv är givetvis en helt annan sorts resor med andra omständigheter och minnen. Det hade blivit lite för stort om jag skulle försöka greppa allt resande.

Jag är ju en så’n där som bor utomlands och känner till ett område och därför kan ge tips vilket jag gärna gör. Ställer du frågorna ”Vad är det för väder i X-månad?” och ”Vad får man inte missa?” får du vara beredd på att få motfrågor eftersom de är omöjliga att svara på.
(du kan kasta ett öga på en annan tema-serie här i bloggen: ”Turist på östra Kreta”)

Det sägs ibland att resande vidgar våra vyer, gör oss mer öppna och förstående för andra människor och kulturer. Jag är inte så säker på det. Dels beror det på hur vi reser. Den som bor på all inclusive kanske inte ser så mycket av det dagliga livet på platsen eller i området. Dels tror jag att vi ofta inte tänker på att vi ser och tolkar mycket via våra egna fördomsfulla och generella glasögon. Om resande ska göra oss öppnare måste vi nog se till så att vi är öppna redan när vi reser. Och att vi packar ner massor av nyfikenhet och leenden – se’n är det bara att ge sig ut och ta emot alla upplevelser!

Trevlig resa! Eller som vi säger här på Kreta: Καλό ταξίδι!

PS. Nu ska jag gå och vandringspacka inför morgondagen! Även i ”det lilla” finns planering och förväntningar…

dsc02222
Vandra på Kreta i det 
vackra landskapet med enastående vyer, tystnad och lugn.
Med vandringsledare kan du koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

Mat, minne och mums

Nu är vädret alldeles knasigt! Igår natt fick AC:n gå hela natten. I natt fick jag lägga över mig ett lakan. Ostadigt väder på väg, t o m regn är utlovat, så det är väl därför det kommit lite kyligare luft.

Många är, med rätta, fascinerade över frukt och grönsaker här nere. Tro inte att det är samma kvalité hela tiden! Här känner jag av säsonger precis som jag gjorde som barn. Se’n fanns ju plötsligen allt tillgängligt hela året. Jag tycker det är lite synd. Det är som om vi fjärmar oss så mycket som möjligt från natur och miljö.
Vi som bor i växthusområde är lite bortskämda med en del grönsaker året om med hög kvalité. Aprikoser är ett exempel på en frukt med kort säsong. Avokado är som allra bäst nu. Persikor, nektariner mm finns det gott om hela sommaren.
Det som för tillfället inte är någon höjdare här är apelsiner. De är små, lite småsura och håller bara några dagar. Dessutom är de fläckiga och fula, men det har ingen större betydelse. Undrar om det beror på att det varit så torrt och varmt i år. Jag dricker färskpressad apelsinjuice varje morgon så jag ”följer med” apelsinerna under året. Nu får det bli juice i förpackning ett tag. Inte gott och inte lika nyttigt.

Jag var ute och åt i torsdags kväll och då slog mig en tanke. Tänk dig Medelhavet i augusti. De flesta är lediga, många turister i rörelse. Det blir kväll. Hur många grönsaker blandas i sallader, hur många potatisar skalas, hur många liter yoghurtblandningar rörs ihop (heter tzatsiski i Grekland, men finns i flera länder), hur många köttspett sätts ihop, hur mycket kött och fisk grillas, hur många paella och pasta tillagas? Hur mycket öl, vin, vatten, drinkar och lokal sprit hälls ner i törstiga strupar? Det måste vara otroliga mängder med mat och dryck varje kväll! Nästan så man tappar matlusten….

I förra veckan var det lite stohej nere i gränden, polisen var här vid två tillfällen. Inget allvarligt, tror jag, men det är en så’n situation då jag önskar att jag kommit lite längre i min grekiska. Det var likadant ifjol när jag låg på sjukhuset efter bilolyckan. När det händer saker som på något sätt känns lite otrygga eller osäkra tror jag att den önskan finns hos de flesta. Vi vill gärna förstå vad som händer omkring oss.

Nu har jag fått i mig vin och mezedes tillsammans med engelska, fransos och greker. Huvudpersoner var ett svenskt par, Jan-Erik och Ylva, ett så’nt där pensionerat par som delar sin tid mellan Kreta och Sverige. De kom i förrgår, såg väldigt pigga och fräscha ut medan vi andra visserligen har lite mer färg, men är trötta och slitna av värmen. Härligt att de är tillbaka, de har många år på nacken på Kreta. Och jag fick en kasse så ikväll blir det fest i spiti Ia! Jag har tagit upp halvmörkt bröd från frysen, ska koka ägg och potatis för att njuta av löksill! Till efterrätt blir det ett Lindts choklad. I kassen fanns också kanelgifflar som åkt in i frysen för att tas med på vandring till fika. Den här da’n kan inte bli bättre!!

En av grekerna kände igen mig, sa att han träffat mig tidigare. Jag kom lite senare på i vilket sammanhang, men oftast får jag hjärnsläpp när folk säger så. Det hände också på Harrys födelsedagskalas. Jag har ju några år här i Ierapetra under olika faser i livet (sedan 1987…) så jag blir lite nervös när någon säger så. Oftast skämtar jag bara bort det, men ibland frågar jag varför de minns mig, ”did I do something good or something bad?”
Kretensare är dåliga på namn, men har ett otroligt minne när det gäller ansikten. Det betyder att man kan inte utgå ifrån att ”jag känner igen dig” är nå’n sorts artig fras utan det är troligen helt rätt.

Nu tänker jag krypa ner i soffan med en film för nu är det helg! Frid och ro!

20150923_104849kopia2-585x789Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med mig som vandringsledare kan du koppla av och släppa loss tankarna samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!
Välkommen! 

Vandring mellan berg

Vaknade väldigt tidigt igår och gjorde nå’t jag aldrig gör: ändrade dagens planering. För mycket blåst för att vandra uppe i bergen, jag tar ”korsa Kreta” istället. Då har jag Dikti-bergen på ena sidan, Thripti-bergen på den andra när jag vandrar på slätten. Vad kan man mer begära? Halv sju gick jag på strandpromenaden längs med havet och njöt av rödgul horisont. Havet rörde sig sakta och var nästan svart, påminde om tjära.

Ut ur sta’n, in i olivlundar, genom första byn och upp till kapell för frukoststund. Tittade ner på Ierapetra som badade i morgonsol, inte svårt att se att namnet ”Libyska havets brud” är mitt i prick. Jag har aldrig sett någon bil eller människa där uppe, men plötsligen stördes friden av två pick-up:er. De släppte ut sina hundar, skulle kanske samla ihop getter eller jaga. Jag samlade ihop mina persedlar och vandrade vidare.

Kom efter en stund in nästa by och det är lugnt. Gubbarna, som är morgontidiga på kaféerna, hade nog traskat hem för en bit frukost. I en annan by, där jag pausade med en kopp kaffe, satt tre gubbar på rad och hälsade goddag. Satte mig utomhus på lilla torget, studerade en märklig trio en liten stund: en snål katt, en girig katt och en väldigt död mus.
Tänkte en stund på hur skönt det är att ibland inte tänka nå’t speciellt alls.
Jag har stannat här ett antal gånger, blivit ett ”känt” ansikte, så idag blev jag bjuden på kaffet av tjejen som jobbar på kaféet! Vi försökte prata lite, men trots att hon är ung kan hon ingen engelska och min grekiska är än så länge alltför full med luckor. Kanske vi kan förstå varandra när det våras.

Provar några nya delsträckor och utvikningar. Snart har jag så många alternativ på denna vandringen att jag kan omvandla den till någon form av ”annan aktivitet” för mina vandrare. De kan få varsin men olik karta vid start och den som kommer först fram till målet får ett pris. Eller alla som kommer fram får pris. Fast….hur ska jag hantera de som inte kommer fram… Jag kan knappast ge mig ut och leta för jag vet ju inte var och när de villat bort sig. Och jag kan inte låta dom vara kvar för då kanske de lurpassar på mig när jag är ute och vandrar och attackerar. Jag menar, de kan ju vara lite sura eller så. Fast de borde vara tacksamma över att få vistas så mycket i friska luften och naturen.
Nå’nting säger mig att denna idén antingen ska finslipas eller överges.

Tillbaka till verkligheten. I förra veckan såg jag lite aktivitet i byar och olivlundar med ”städning”, dvs att ta bort grenar och kvistar på marken och såga bort en del från träden. Allt för att göra det enklare vid skörden och för att skydda näten som bres ut på marken. Nu hör jag det typiska generatorljudet också! Olivskörden har börjat, ”olivräfsorna” snurrar i full fart.

Det är ganska längesen jag hade musik med mig på vandring, men idag slank spelaren ner i ryggsäcken. Med gregorianska sånger i ena örat, vindsus och fågelkvitter i det andra med landskapet framför mig så blir det så enastående vackert. Det blir liksom fler dimensioner på nå’t sätt. Det är som om naturen och musiken förstärker varandra. Rösterna i sångerna ger en känsla av att vi är flera som hyllar naturen. Bergen blir mäktigare och stoltare, olivlundarna ännu mer skiftande i silver, himlen blir blåare och djupare där den speglar sig i det evigt böljande havet, örtbuskarna doftar intensivare. Ja, det är hisnande.

Jag vandrade ganska lugnt och stillsamt med ett huvud som nästan snurrade hela varvet runt. Det gällde att liksom bränna in det älskade landskapet så jag har det nerpackat i minnet under dagarna i Sverige.

Klädbyte var inte aktuellt, vädret har slagit om så shortsen fick stanna i ryggsäcken. Det var ett bra beslut jag fattade på morgonen, det hade inte varit nå’t vidare att vandra högt upp. Ibland ska man lita på sin magkänsla!

Kom fram till Pachia Ammos och gick ner på strandpromenaden. Fick urgo’ lunch som vanligt och en pratstund med Natascha, ägare till Taverna Porto. Innan jag gick till busshållplatsen tog jag en sväng bort till kyrkan vid hamnen. Av de kyrkor jag känner till är den en av dom med det mest fantastiska ljus så jag var bara tvungen att få njuta en stund.

Väl hemma sparkade jag igång tvättmaskinen och sträckte ut mig i soffan. Härligt att lyssna på arbete under vila…

(foto finns på min flickr!)

 

 

 

Låt knoppen blomma!

Blåsig helg, men vännerna från Sverige är ändå nöjda med vädret. Det har ändå varit varmt, framför allt jämfört med den temperatur de lämnade hemma. Idag blev det riktigt svettigt varmt vid lunchtid och nu samlas fler och fler moln. Regn ikväll, kanske? Alltid välkommet, det rensar ut och friskar upp.

Igår blev det blogginlägg i företagsbloggen (den hemsidan finns här) och tekniken strulade. När jag var klar efter några timmar hade alla på hjärnkontoret gått hem. Därför var det lite lustigt idag vilken artikel som fångade mitt intresse och som jag fastnade för.

I vännernas bagage fanns veckotidningar. Det är en företeelse som jag aldrig lägger pengar på, möjligen bläddrar i hos frissan. Som utlandssvensk kan dock en Hemmets Veckotidning vara spännande och rolig att titta i. Och t o m skön att hålla i. Jag är ju inte huslig så alla recept och baktips bläddras förbi. Så också dieter, sminktips och skvaller. Korsord och sudoku letas upp. I ett nummer hittade jag en kort artikel om hjärnan under rubriken ”Medicin & hälsa”. Chefen för neurologen i Lund förklarar och berättar.

Och visst är knoppen fascinerande! I dessa tidevarv då vi ska känna, hoppas, visualisera, vilja, önska och tänka ”rätt” behöver vi påminnas. Vi har så mycket kraft, så stora resurser som vi är dåliga på att använda, att ta tillvara! Det är egentligen otroligt korkat av intelligenta varelser. Hör här vad vi går och bär på (men nästan ser ner på):

”Det finns djur som har större hjärnor och som kan planera, apor kan till exempel tillverka redskap. Men förmågan att samla erfarenheter, lösa problem och samverka med omvärlden är unik för människan.”

”Hjärnan uppfattar alltså vad som händer, bearbetar informationen och reagerar på omgivningen.”

Bearbetandet består av arbete med minnen, tankar, känslor osv och det sker i olika centra och på olika nivåer. Låter det splittrat? Det är så finurligt konstruerat att när det skickats information hit och dit så samordnas och tolkas alltihop! Och leder till ett minne, en känsla, en rörelse eller något annat ändamålsenligt. Det är ta mig tusan helt otroligt.

”Det som sker på de olika nivåerna påverkar vartannat.”

Allt hänger ihop. Det borde alltså vara ett lyckat koncept att blanda logik, känslor, självbilder, minnen, kunskaper, drifter, abstrakt tänkande osv osv för att bli så ”hel” som möjligt!

Jisses så mycket vi har där uppe:

”Om vi skulle avbilda den mänskliga hjärnan på detaljerad nivå skulle vi, när bilden sparas i en dator, behöva 1,3 miljarder terabytes. Det är över hälften av allt hårddiskutrymme som finns i världen!”

1,3 miljarder terabytes!? Går det ens att fatta hur mycket det är?? Kanske skulle använda knoppen lite mer? Plocka fram minnen, kunskaper, erfarenheter mm så länge kontakten upp till arkivet fungerar? Det är synd om det bara ligger och samlar damm medan vi ”känner”. Tänk, vad vi kan planera, agera, skapa, påverka, förändra, utveckla, lära varandra! Så många möjligheter. Låt knoppen blomma!

Nu small en åskknall och det regnar uppe i bergen. Ha en bra kväll!

A’jö och Godda’

Efter en orolig natt med åska, halv storm, skyfall och t o m hagel lokalt är årets sista dag här. Jag tycker alltid att nyår är både vemod och spänning. Lite vemodigt att lämna det invanda 2014 och spännande med det nya 2015. Bläddrade tillbaka ett år här i bloggen, intressant att se hur tankarna gick inför 2014.

Det har varit ett omtumlande år för mig, blir nästan helt uttröttad när jag ser bakåt. Men också jäkligt stolt över mig själv och riktigt imponerad över beslutsamhet och kraft.
Hösten 2013 beslöt jag att det fick vara slut på en omöjlig situation. En ekonomi som ständigt gick back och ingen arbetsgivare intresserad av en arbetskraft med massor av erfarenhet, kunskap och kapacitet. Efter förberedelser under resten av året blev det under 2014 som allt sattes igång.

Försäljningen av bostadsrätten som gick trögt till en början, bohaget som såldes och skänktes, vad skulle magasineras och allt annat praktiskt. Den 25 april satt jag på golvet i en alldeles tom lägenhet som inte längre var min, men det kändes ok, det var dags för ett avslut. Den 28 april satt jag på Atens flygplats och undrade om jag var riktigt klok.

Skaffa lägenhet, telefon mm, dvs massor av praktiska saker att ordna i nya tillvaron. De minsta småsaker tog mycket tid och kraft, men gav också goda skratt när det blev dråpliga situationer. Tacksam över att ha bott utomlands tidigare så jag var beredd vilket säkert varit en stor hjälp. Det har också underlättat att jag vistats så mycket här nere sedan lång tid tillbaka och under olika perioder (faktiskt bara februari som jag inte upplevt). Givetvis också tacksam för alla här som hjälpt mig med tips, tolkning osv.
Den första delen av firman såg dagens ljus i juni med hemsidan om vandringar som finns här.

Första sommaren som var den varmaste på 20 år, sas det. Tack för det, nu kan nästa bara bli bättre. Tror och hoppas jag.
Vintern än så länge ljuvligt ljus och ett underbart vandringsklimat. Mattor och nyligen inhandlat element råder bot på kylan inomhus. Svårt för en bortskämd svensk att leva utan centralvärme och ordentlig isolering, men trösten är att dessa husen är svalare och skönare under den varma delen av året. Man kan inte få allt! Och det handlar inte om att något är bättre eller sämre – bara annorlunda.

Gamla vänskaper har fördjupats, nya knutits här nere samtidigt som kontakterna med Sverige varit levande. Mentorn, som är en hjälp med starten av firman, har varit ett stort stöd i att hantera den stora förändring som jag gjort. Bl a att det inte bara handlar om en massa praktiska saker utan också om ett ifrågasättande av sig själv och hela ens liv i och med att allt vänds uppochner. Helt ärligt tror jag inte att den mentala resan är riktigt över än, men jag har kommit en bra bit.

Besök från Sverige i september och oktober vilka jag uppskattade jättemycket! Så roligt att få visa och tipsa om området och sta’n. Fast ärligt talat så är det inte så svårt eftersom här är så himla fint!
Var i Sverige lite mer än 1 månad i höstas, nervös inför besöket. Det kändes lite märkligt, men främst fick jag ett ”kvitto” på att jag gjort rätt. Passade på att fixa lite saker och givetvis träffa så många som möjligt.

Blev världen bättre eller sämre under 2014? Ja, inte vet jag. Skam till sägandes så har jag nog varit ganska självupptagen under året. Man kan inte hinna med allt.

Förändringar, nya intryck, allt nytt man ska lära sig, den inre resan, ja, det tar tid och tröttar. Också lätt att börja tvivla på sig själv och framtiden – hur länge kan jag ha flyt… Men nu är det nya tag med nytt år som ett oskrivet blad! Resten av firman ska startas upp, nu är det dags. Öron och ögon vidöppna för möjligheter här nere – vem vet vad som dyker upp! Undrar vad jag gör i vår….och i höst…och vad jag skriver om ett år…var är jag då i mitt lilla liv?

Idag har jag ätit ”hotellfrukost” med ett gäng från Grekland, Holland, Tyskland, Österrike och jag representerade Sverige. Dagen fortsätter i lugn och ro med sillunch (ja, svensk inlagd sill!) och ikväll middag ute. En sak kommer jag att sakna vid 12-slaget: fyrverkeri. Det hör till, tycker jag, så det inte blir som en kväll ”vilken som helst”. För det är det ju inte, eller hur?

Jag önskar dig ett riktigt Gott Slut och Gott Nytt År!

Gott-nytt-år

Högtider

I tisdags, den 28 oktober, firades Ochi-dagen i Grekland. Den kallas också Greklands andra nationaldag. Ochi betyder nej och det var denna dag år 1940 som premiärminister Metaxa svarade nej på Mussolinis ultimatum att Grekland skulle kapitulera. Bara några timmar efter svaret gick trupper in i Grekland som därmed drogs in i andra världskriget. Greker firar dagen oavsett var de bor och i Grekland firas den med parader med skolelever, frivilligorganisationer, föreningar, militärer osv. Tal på gator och torg, grekiska flaggor vajar överallt, ”alle man ur huse”!
Nå’n så’n nationell helgdag har inte vi och ibland tänker jag att det på sätt och vis är synd att Sverige haft det så lugnt och bra under så lång tid. Vi saknar det där som svetsar samman oss som nation, som ett folk.
Minne av en märklig situation: året är 1992, jag är i vårt kontor på Rosengård, på gräsplanen utanför firar invandrare Sveriges nationaldag (som väl då kallades svenska flaggans dag). Vi svenskar firade inte, det var ingen helgdag. Kanske hade de på gräsmattan en annan nations- och folkkänsla med sig, kanske de ville hylla sitt nya hemland, kanske var det en kombination. Det kändes i alla fall märkligt att stå innanför fönstret och titta på.

Idag är det All Hallows eve eller Halloween i delar av världen. Till Sverige kom den i början av 1990-talet som en (smart) reklamkampanj från bl a Buttericks. För mig är den helt utan förankring hos oss och enbart kommersiell så jag står över.

Imorgon är det Alla Helgons dag och Allhelgondagen samtidigt. De är lite röriga de där två. De har kommit och gott, varit helgdagar och inte varit helgdagar. Vad jag kan utläsa så är det katolskt från början och de som uppmärksammades var kristna martyrer och helgon. Även om reformationen gick hårt åt helgonkulturen fick vi behålla helgdagen en bra bit in på 1700-talet. I mitten av 1900-talet blev det vanligare och vanligare att tända ljus på gravar så man bestämde sig i början på 1950-talet för att göra dagen till helgdag. Igen.

Helgon eller ej – det är i alla fall ett tillfälle att minnas de som inte lever längre. En stunds eftertanke kring vad de betytt och minnen. Jag kan tydligt se hur de jag mött påverkat och format mig. Alla har lämnat avtryck, man kan säga att de därför alltid är med mig. Trösterik tanke.

På söndag, den 2 november, firar katolikerna Alla själars dag till åminnelse av sina avlidna anhöriga. Så katolikerna delar på helgon och vanliga dödliga, de har varsin dag. Ordning och reda. Och två helgdagar.

Jag önskar dig en skön och fridfull helg!

1422383_612951668753117_1305076029_n