I ett tidigare blogginlägg fick du, bloggläsare, en inbjudan att välja ett foto som jag skulle skriva om på ett eller annat sätt. Det skulle hjälpa mig med inspiration och uppslag nu i högsommarhettan när knopp och kropp är trötta och snurriga. Nu är det dags för det sjunde inlägget!
Inläggen i denna serien finns samlade under ”Teman” uppe i menyraden som ”Tankar kring ett foto”.
(klicka på foton för större storlek)

Fotona i detta inlägget är valda av Karin Mattsson (det översta) och Birgitta Henricson. De svåraste fotona hittills att skriva om. Ska jag försöka skriva en dikt…kan jag hitta något bra grekiskt ordspråk…finns ett citat från någon filosof, ett så’nt citat som är pang på rödbetan.
Till slut kom jag fram till att kort berätta om bakgrunden till fotona och ställa några frågor som kan få igång din fantasi. Ta en stund och titta på fotona, fundera, låt tankarna vandra om liv, ålderdom, drömmar, familj…kanske du glider över i reflektion över det egna livet, den egna ålderdomen….

Jag älskar frukost på sängen och en långsam, lat och fridfull söndag. Som singel och ensamstående är det dock vissa oöverkomliga praktiska problem med den där frukosten på sängen. Då får man vända på det så jag kommer till frukosten. På söndagar äter jag alltså frukost på ett café och efter nästan sju år så är det ett stamställe. Det är oftast jag och en bunt gubbar, men ibland kommer blandade skurar efter gudstjänstens slut och under säsong dyker det upp en och annan turist.

En man kommer ganska tidigt, ibland är han där när jag kommer eller omvänt. Han går med käpp och han skrider fram. Det finns ett lugn och ödmjukhet, en självklar säkerhet och pondus över honom. Gubbarna kan föra högröstade, ivriga diskussioner. Han har aldrig höjt sin lugna röst. Gubbarna kan prata i mun på varandra och avbryta. Han väntar tills en person pratat klart och sedan pratar han. Efter en stund plockas tavli och spelkort fram. Han spelar aldrig. Det händer att gubbarna nästan ryker ihop över sina spel. Han bara kastar en blick.

Och ibland när det spelas och kivas vilar han en stund. Det var då jag lyckades fånga honom med kameran. Vad har han gjort i livet? Var han en stor lantbrukare eller en skicklig hantverkare? En man som hade en uppsatt ställning, en aktad man med inflytande? Hade han familj, såg sina barn växa upp och spridas med vinden ut i världen? Vilka drömmar hade han som ung och vad blev det av dem? Han har sett staden förändras mycket – till det bättre eller till det sämre? Och hur har han det nu på sin ålderdom? Vad tänker han på när han vilar ögonen en stund?

Han kom in på serveringen på Lasithi-platån, satte sig vid ett bord där det redan satt två karlar. De började prata, men mannen sa inte så mycket. Han verkade emellanåt inte riktigt närvarande utan långt borta i tankarna. I en sådan stund fångade min kamera honom.

Är han bara trött? Orolig för grödorna? Sa de andra något som gjorde honom ledsen eller bekymrad? Kanske det inte alls har med de andra att göra eller grödorna, kanske det är något problem eller sjukdom i hans familj. Jag undrar vad han ser när blicken förlorar sig i fjärran. Ser han en person, bergen eller ingenting alls? Ser han allt han måste göra imorgon? Eller ser han bakåt i tiden när han var ung och stark? Oroar han sig för pengar?
Tankfull och full av tankar är han i alla fall.

Jag kan inte ge dig några svar eller detaljer om männens liv. Du får en stunds egen reflektion istället.

Och visst är ansiktena vackra!? Människor är vackra när vi inte förställer oss eller gömmer oss.

Ha en bra dag! Var rädd om dig och andra!

Koppla av, upplev och njut av
sydöstra Kreta!
Vandringssäsong september-juni. Stadspromenad och biltur året om.
Kontakta mig för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!
Inga vandringar före 1 sept pga Covid-19!