Etikettarkiv: liv

Gammeltankar

Du som följt bloggen ett tag vet att jag bl a inte gillar flåspositivister eller nuhetsare. När det gäller det senare är jag övertygad om att man är ett resultat av sin historia – nu – framtid. Alla tre definierar i samverkan vem man är, vad man gör osv. Som Konfucius sa: Studera det förgångna om du vill definiera framtiden.

Hittade ut till Österlen i dimman i lördags för att besöka modern över helgen. Att besöka en 86-åring sätter igång tankar kring det egna livet och inte minst den egna ålderdomen. Nu säger du kanske att varför fundera över det, man vet ju inte vad som händer eller hur det blir. Just det, därför är det bra att ha tänkt tanken, om inte annat så för att vara lite beredd på vad som kan komma. Jag tror att det är enklare att hantera saker om man i alla fall tänkt tanken tidigare.

Mina föräldrar tillhör en helt annan generation och tid än jag gör. Jag undrar om skillnaden nå’nsin varit så stor som mellan de som föddes under mellankrigstiden (mina föräldrar föddes på 20-talet) och de som föddes efter kriget (jag är född på 50-talet). Det finns flera stora skillnader som gör att det nästan känns som om det fattas en generation mellan oss, t ex fick gården där min mor växte upp elektricitet när hon var 20 år, mina föräldrar har aldrig haft semester (vilket lärde mig att ta vara på tid, enstaka dagar och antagligen härifrån jag har arvet att söndagar ska vara lugn och ro), de började arbeta tidigt och det var fysiskt arbete genom livet vilket gör att många av dom är utslitna i sina kroppar med allt vad det innebär. Min far dog hastigt ett halvår efter sin 70-årsdag då han precis pensionerat sig. Min mor har en hel del krämpor, svårt med rörelse och ork.

När jag blir gammal…vill jag bli gammal? Och i så fall hur gammal?? Strunt samma, jag vill kunna gå så länge som möjligt så jag kan handla, gå på konstmuseum o likn. När jag inte längre kan gå vill jag i alla fall kunna ha så bra syn och hörsel att jag kan läsa, titta på film, lyssna på musik. Om jag inte kan göra varken det ena eller det andra så vill jag inte vara klar i knoppen eller befrias. och måtte jag inte bli tjafsig, envis och tjatig…

Med dessa tankarna blir det som pågår nu väldigt viktigt. Det jag gör i livet just nu – är det rätt och bra eller slösar jag bort tid? Samtidigt är det bara en del i ett helt livsöde. Det handlar kanske om att inse att allt jag kan göra är att leva så gott jag kan, ta vara på alla människor och möten som kommer i min väg, vara sann mot sig själv och andra. Göra så gott man kan helt enkelt, njuta ofta och mycket. Och hoppas att en dag få sitta och lukta på blommorna och ljuga och skratta med andra…och ta en liten promenad.

Nu skulle man kunna säga att jag är ute på en omvänd tidsresa – sitter på tåget på väg till systerdottern (född i slutet av 80-talet) i Kalmar!

Intermezzo i Sitia

Jag var i Sitia i veckan och när jag kom ut från super market stod en gammal svartklädd kvinna och rotade med en pinne i en soptunna. Några turistbussar hade parkerat längre ner på gatan så ett par turister var på väg mot soptunnorna. Då dök en tanke upp i min hjärna: vilket bra fotomotiv, två världar som möts. Ja, ja, jag är inte stolt över den tanken. det blev inget foto eftersom mina händer var upptagna av varor som den konsumtionsmänniska jag är för tillfället.

Nästa tanke var att det är inte klokt så olika liv kan vara och ändå stöta ihop på en liten fläck. Jag som shoppar, paret som rest till en annan plats och kvinnan som inte har råd att gå in i affären.

Plötsligen fryser allt till is och tiden gör halt när jag ser att paret tittar på kvinnan och ler. Ler!? Vi kan uppfatta saker olika, men vad såg dom som inte jag såg? Såg dom ”charmig grekisk tant” medan jag såg ”eländigt pensionärsliv i krisen”. Overklig och olustig känsla.

Kanske ingen av oss tolkade situationen rätt, kvinnan kanske bara hade tappat något. Men det är ett faktum att det är svårt för många i Grekland idag och det händer att gamla människor står och tigger.

Paret passerade, ögonblicket var förbi. Jag gick ner på sta’n och fortsatte shoppa. Kvinnan letade fortfarande när jag gick.

Hon dyker upp i mina tankar då och då. Tänk så mycket hon upplevt och tagit sig igenom i sin egen tillvaro och det som utspelat sig i Greklands historia under hennes livstid. Människor förtjänar och ska ha det bra, speciellt på livets höst.

Jag är inte stolt över att jag blev som fastfrusen. Om jag hamnar i en liknande situation hoppas jag att jag gör någonting, ger en slant eller nå’t.

Ingen går ensam

Sorterar gamla papper inför flytten och stöter då på brev o likn från människor som inte längre finns i mitt liv eller i livet över huvud taget. De som gått vidare i livet – var finns de nu, vad gör dom? Tänkte att alla jag mött finns kvar hos mig på ett eller annat sätt, alla har lämnat sitt avtryck. Jag hör röster, skratt och ser ansikten. Minnesbilder startar fler minnesbilder och jag förlorar mig i tankar…. Och som en händelse eller fingervisning hittade jag ett urklipp:

Gråt inte för att jag är död!

Jag finns kvar inom dig alltid!

Du har min röst

– den finns i dig.

Den kan du höra när du vill.

Du har mitt ansikte,

min kropp – jag finns i dig.

Du kan ta fram mig när du vill.

Allt som är kvar av mig

är inom dig

– så är vi jämt tillsammans.

(Barbro Lindqvist)