Etikettarkiv: pensionär

Mat, minne och mums

Nu är vädret alldeles knasigt! Igår natt fick AC:n gå hela natten. I natt fick jag lägga över mig ett lakan. Ostadigt väder på väg, t o m regn är utlovat, så det är väl därför det kommit lite kyligare luft.

Många är, med rätta, fascinerade över frukt och grönsaker här nere. Tro inte att det är samma kvalité hela tiden! Här känner jag av säsonger precis som jag gjorde som barn. Se’n fanns ju plötsligen allt tillgängligt hela året. Jag tycker det är lite synd. Det är som om vi fjärmar oss så mycket som möjligt från natur och miljö.
Vi som bor i växthusområde är lite bortskämda med en del grönsaker året om med hög kvalité. Aprikoser är ett exempel på en frukt med kort säsong. Avokado är som allra bäst nu. Persikor, nektariner mm finns det gott om hela sommaren.
Det som för tillfället inte är någon höjdare här är apelsiner. De är små, lite småsura och håller bara några dagar. Dessutom är de fläckiga och fula, men det har ingen större betydelse. Undrar om det beror på att det varit så torrt och varmt i år. Jag dricker färskpressad apelsinjuice varje morgon så jag ”följer med” apelsinerna under året. Nu får det bli juice i förpackning ett tag. Inte gott och inte lika nyttigt.

Jag var ute och åt i torsdags kväll och då slog mig en tanke. Tänk dig Medelhavet i augusti. De flesta är lediga, många turister i rörelse. Det blir kväll. Hur många grönsaker blandas i sallader, hur många potatisar skalas, hur många liter yoghurtblandningar rörs ihop (heter tzatsiski i Grekland, men finns i flera länder), hur många köttspett sätts ihop, hur mycket kött och fisk grillas, hur många paella och pasta tillagas? Hur mycket öl, vin, vatten, drinkar och lokal sprit hälls ner i törstiga strupar? Det måste vara otroliga mängder med mat och dryck varje kväll! Nästan så man tappar matlusten….

I förra veckan var det lite stohej nere i gränden, polisen var här vid två tillfällen. Inget allvarligt, tror jag, men det är en så’n situation då jag önskar att jag kommit lite längre i min grekiska. Det var likadant ifjol när jag låg på sjukhuset efter bilolyckan. När det händer saker som på något sätt känns lite otrygga eller osäkra tror jag att den önskan finns hos de flesta. Vi vill gärna förstå vad som händer omkring oss.

Nu har jag fått i mig vin och mezedes tillsammans med engelska, fransos och greker. Huvudpersoner var ett svenskt par, Jan-Erik och Ylva, ett så’nt där pensionerat par som delar sin tid mellan Kreta och Sverige. De kom i förrgår, såg väldigt pigga och fräscha ut medan vi andra visserligen har lite mer färg, men är trötta och slitna av värmen. Härligt att de är tillbaka, de har många år på nacken på Kreta. Och jag fick en kasse så ikväll blir det fest i spiti Ia! Jag har tagit upp halvmörkt bröd från frysen, ska koka ägg och potatis för att njuta av löksill! Till efterrätt blir det ett Lindts choklad. I kassen fanns också kanelgifflar som åkt in i frysen för att tas med på vandring till fika. Den här da’n kan inte bli bättre!!

En av grekerna kände igen mig, sa att han träffat mig tidigare. Jag kom lite senare på i vilket sammanhang, men oftast får jag hjärnsläpp när folk säger så. Det hände också på Harrys födelsedagskalas. Jag har ju några år här i Ierapetra under olika faser i livet (sedan 1987…) så jag blir lite nervös när någon säger så. Oftast skämtar jag bara bort det, men ibland frågar jag varför de minns mig, ”did I do something good or something bad?”
Kretensare är dåliga på namn, men har ett otroligt minne när det gäller ansikten. Det betyder att man kan inte utgå ifrån att ”jag känner igen dig” är nå’n sorts artig fras utan det är troligen helt rätt.

Nu tänker jag krypa ner i soffan med en film för nu är det helg! Frid och ro!

20150923_104849kopia2-585x789Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med mig som vandringsledare kan du koppla av och släppa loss tankarna samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!
Välkommen! 

Möte med man med livsöde

När jag flyttade ner förra våren och började gå mina morgonrundor fick jag syn på en man och hans hund på stranden. Det var på håll, men jag kunde se att både mannen och hunden hade höftproblem. De klädde varandra skulle man kunna säga.

Så kom den varmaste sommaren på 20 år och morgonrundor var ett minne blott. Under hösten såg vi varandra då och då och började hälsa. Den värsta vintern i mannaminne särade på oss igen och i våras hade vi olika tider. Dvs jag var inte uppe och ute i ottan.

Jag har under denna tid kommit underfund med var han bor och att han är engelsman. När jag ska upp på sta’n passerar jag ofta hans hus där dörren antingen var stängd eller öppen för vädring och då nickade vi till varandra ibland. Ofta hördes musik eller något som lät som TV eller radio. Kanske han tycker om att titta på film, vad vet jag. Av någon underlig anledning fick jag för mig att han lever ett ganska ensamt liv, men det kan ju vara rikt och bra i alla fall.

För två veckor sedan sågs vi för första gången i super market, hälsade och han sa:
– Om jag hade visst att du skulle hit kunde jag skickat med min handlelista! (fast han sa det på engelska, alltså…)
Vi började prata vid bananer och potatis på hörnan av grönsaks- och fruktdisken. Vilka öden människor går och bär på! Ibland hör man ”alla har sitt” och det stämmer verkligen.

När han gjorde lumpen i engelska marinen (eller flottan – jag är inte så bra på att skilja på dom) var han bl a i Iraklion, det var hans första besök på Kreta. Han och hans fru besökte Elounda 4-5 gånger i slutet av 90-talet och bestämde att de skulle pensionera sig här. (för er som inte bor på Kreta kan jag berätta att Elounda ligger norr om Aghios Nicholaos som ligger öster om Iraklion)

Sagt och gjort! De hittade ett hus på internet i staden Ierapetra (japp, det är där jag bor) där de aldrig varit. Som han sa:
– Vi visste inte ens att staden fanns!
De köpte huset utan att ha sett det i verkligheten och det blev dags för pensionering och flytt. De kom på plats, men två månader senare dog hans fru i cancer. De visste att hon var sjuk, men inte att det var så illa eller att det skulle gå så fort. Hon begravdes på kyrkogården i Ierapetra och dit går han 1-2 ggr i veckan.

Nu har han bott i sitt hus i 12 år, hans barn tycker att han ska flytta tillbaka så han inte är så ensam. Själv sa han:
– Mitt liv är kanske lite tråkigt, men jag har det bra. Och du vet, en gång valde hunden mig och nu är hon för gammal för att flyga så inte kan jag flytta.

Ibland när jag går förbi ligger hunden på terassen, dörren är öppen och han sitter och läser. Då hojtar vi till varandra, det kan låta så här:
– Hello Harry! It’s hot today!
– It’s bloody hot! We need rain.
– That would be so nice. Have a nice day!
– You too!!

Vi löser inga världsproblem, men vi ser varandra.

Intermezzo i Sitia

Jag var i Sitia i veckan och när jag kom ut från super market stod en gammal svartklädd kvinna och rotade med en pinne i en soptunna. Några turistbussar hade parkerat längre ner på gatan så ett par turister var på väg mot soptunnorna. Då dök en tanke upp i min hjärna: vilket bra fotomotiv, två världar som möts. Ja, ja, jag är inte stolt över den tanken. det blev inget foto eftersom mina händer var upptagna av varor som den konsumtionsmänniska jag är för tillfället.

Nästa tanke var att det är inte klokt så olika liv kan vara och ändå stöta ihop på en liten fläck. Jag som shoppar, paret som rest till en annan plats och kvinnan som inte har råd att gå in i affären.

Plötsligen fryser allt till is och tiden gör halt när jag ser att paret tittar på kvinnan och ler. Ler!? Vi kan uppfatta saker olika, men vad såg dom som inte jag såg? Såg dom ”charmig grekisk tant” medan jag såg ”eländigt pensionärsliv i krisen”. Overklig och olustig känsla.

Kanske ingen av oss tolkade situationen rätt, kvinnan kanske bara hade tappat något. Men det är ett faktum att det är svårt för många i Grekland idag och det händer att gamla människor står och tigger.

Paret passerade, ögonblicket var förbi. Jag gick ner på sta’n och fortsatte shoppa. Kvinnan letade fortfarande när jag gick.

Hon dyker upp i mina tankar då och då. Tänk så mycket hon upplevt och tagit sig igenom i sin egen tillvaro och det som utspelat sig i Greklands historia under hennes livstid. Människor förtjänar och ska ha det bra, speciellt på livets höst.

Jag är inte stolt över att jag blev som fastfrusen. Om jag hamnar i en liknande situation hoppas jag att jag gör någonting, ger en slant eller nå’t.