Etikettarkiv: blogg100

Utmaningsdags

blogg100-logotype-300x256Igår gick startskottet! Dags igen för utmaningen Blogg100 där man utmanar sig själv att blogga varje dag i 100 dagar. Jag deltog ifjol, det var roligt och inspirerande. Det var dessutom bra för mig eftersom det var under den perioden 2014 då jag packade ihop min tillvaro i Sverige och flyttade hit. Lite terapeutiskt och väldigt värdefullt att gå tillbaka och läsa. Jag tror att vi alla skulle må bra av att skriva lite dagbok varje dag. Inga romaner utan bara några anteckningar. Det måste ju inte vara i bloggform eller ”offentligt”. Det är ett sätt att sammanfatta och avsluta dagen. Men det var inte det jag skulle skriva om idag utan ge dig länkar till Blogg100.

I år kommer jag inte att delta, känner att jag måste koncentrera mig på nystartade företaget där det också finns en blogg. Mycket att hålla igång, det börjar nästan bli lite körigt!

Information om utmaningen finns här!

I en facebook-grupp lägger bloggarna ut länkar till sina blogginlägg och gruppen finns här!

De flesta använder hashtag #blogg100 på sina blogginlägg så de ska vara lätta att hitta. Och givetvis finns en del också på Twitter!

Så in och läs! Låt dig underhållas och förundras!

 

Summering

Så har det kommit lite siffror och information. Det var en del som föll ifrån. Kan konstatera att Therese (studiobythesea.se) och jag kan fira genom att bjuda varandra på middag, vi tillhör de som hängde med hela vägen i #Blogg100!

Bara att blogga vidare och inläggen finns i en ny grupp på facebook som heter #Bloggswe inläggen, länk finns här.

Blogg100 2014 (1 mars – 8 juni)

  • Totalt anmälde sig 800 deltagare till utmaningen
  • Vi skrev tillsammans cirka 22 500 blogginlägg
  • Cirka 14 600 tweets taggades med #blogg100 under perioden

blogg100-statistik-2014-kurva

Mer info om #Blogg100 finns här.

Hoppas på ny utmaning nästa år!

Den hundrade dagen!

blogg100-logotype-300x256YES! Jag klarade utmaningen: 1 blogginlägg per dag i 100 dagar! JIPPI!
Det började den 1 mars (finns här) och idag är det dag 100.

Och ”i mål” går också vännen Therese Wijk på Studio By The Sea (finns här). Gott att peppa och stödja varandra!

Undrar hur många av de cirka 700 anmälda som fortfarande är med? Det ska komma information under veckan – jag återkommer!

Några gånger har det känts trögt och tomt i skallen, men i det stora hela har det stimulerat mitt skrivande väldigt mycket. Jag har också fått ett annat sätt att observera och minnas olika saker.

Tidpunkten kunde inte varit bättre vald för min del. Under en så’n intensiv period har jag varit tvungen att stanna upp varje dag, hämta andan, summera och tänka framåt. Det är ju en del som hänt de här 100 dagarna:

  • 5 mars – bostadsrätten var såld, köpeavtal undertecknades.
  • 5 mars – 24 april – en tid full med saker som skulle ordnas, beställas, gås igenom, packas….. Jag hann hälsa på i Karlstad (det var så längesen) och i Alingsås (hade vi pratat om länge) och det kändes bra. Körde upp saker till systerdottern (som jobbade i Norge) och hade en liten minisemester i charmiga Kalmar.
  • 25 april – bostadsrätten var tom, nycklarna lämnade till mäklaren, jag lämnade Lund efter nästan 37 år.
  • 28 april – anlände till Kreta. Träffade alla, vandrade, letade lägenhet, började försöka förstå vad jag egentligen har gjort.
  • 12 maj – hyreskontrakt skrivet, jag fick nycklarna.
  • 16 maj – flyttade in och se’n var det fixa med internet, telefon, skaffa det nödvändigaste, få igång en vardag. Även hunnit börja jobba (första hemsidan kommer i veckan).

Idag har jag alltså inte bott här mer än 3 veckor och det känns mycket, mycket längre. Är det det som menas med ”att känna sig hemma”?

Ha en skön söndag!

Post och gästblogga

”Postexperimentet” – igår kväll när jag kom hem så låg det en liten hög inskjuten under dörren. Tack till Elsa, Bengt och Birgitta, Mie och Lennart och Maria (”Northern light”). Ett brev från syrran var skickat i måndags så det är klart godkänt.

Idag gästbloggar jag hos Therese Wijk från Studio By The Sea (som gästbloggade hos mig igår om fototips – det finns här) om att starta egen firma och det finns här.

Gästblogg: fototips!

Foto – så viktiga för kommunikation och så fina minnen. Idag gästbloggar Therese Wijk från Studio By The Sea (studiobythesea.se), som liksom jag kämpar i Blogg100, om bra tips för bättre foto! Passar bra så här inför sommar och semester. Varsågod!

Suddiga bilder. Främmande människor som inte ska vara med i din komposition. Ett platt landskap med två små prickar till människor. En porträttbild där det inte går att se några detaljer i ansiktet men med en bra, fast fullständigt ointressant, bakgrund. Frustrationen och känslan av misslyckande stiger i takt med att du bläddrar igenom bilderna. Du känner i varenda cell av kroppen att om du ska fortsätta fotografera måste du ha en riktigt bra kamera till en kostnad i samma nivå som en charterresa. Känns det igen? Lugn, bara lugn. Innan du rusar iväg och köper en ny dyr kamera med en massa finesser som du troligen bara kommer att använda en bråkdel av, läs det här.

Det viktigaste när du fotograferar är att lära dig din kamera. Läsa instruktionsböcker är inte alltid det roligaste men helt klart nödvändigt. Det spelar ingen roll hur dyr kamera du investerar i, kan du inte hantera den kommer bilderna ändå inte att bli bra. Alltför många lever i tron att det är kamerans förtjänst om en bild blir bra eller inte. Tvärtom säger jag. Det finns fotografer som kan få fram fantastiska bilder med mycket enkla kameror. Tror du mig inte? Ta en titt på den här webbsidan (www.hjelmroth.com). Samtliga bilder är tagna med kameran i en Iphone.

Suddiga bilder beror oftast på att kameran inte har varit stilla i fotograferingsögonblicket, så kallad skakningsoskärpa. Det är inte ovanligt att suddiga bilder beror på ett alltför ivrigt avtryckarfinger. I vår iver att ta en bra bild attackerar vi exponeringsknappen istället för att lugnt och stilla trycka ner knappen. Ibland måste man vara snabb och chansa för att fånga motivet och det är värt att ta chansen. Men i alla andra situationer utöver dessa, andas ut samtidigt som du mjukt trycker ner exponeringsknappen. Jag lovar att dina bilder med skakningsoskärpa kommer att minska markant. Vet du med dig att du av naturen är ostadig på handen, kan jag varmt rekommendera gorillastativ. De är små, lätta och benen är böjliga, vilket gör att statviet går att använda som ett vanligt stativ eller sätta fast på stolar, i träd, på staket eller något annat lämpligt. Gorillastativen finns både för kompakt- och systemkameror och är perfekta stativ att ha med på resor.

Ett annat vanligt misstag är rädslan för att gå nära sitt motiv. Såvida du inte vill att människorna på bilden ska utgöra en referens för hur stort något är eller visa den storslagna naturen, gå närmare. Välj ut det som är viktigt i bilden. Är det ditt ressällskap du ska fotografera, fokusera på en bild där personen/personerna i fråga tar upp så gott som hela bilden. Är det landskapet du är intresserad av, fokusera på landskapet och hoppa över att ha med människor i bilden. Vill du ha en kombination av båda, placera då personerna på ett bra ställe där både de och landskapet kommer till sin rätt. Istället för att använda zoomen på kameran, flytta på dig själv tills du hittar en komposition som ser bra ut i sökaren eller bildskärmen.

Solen är härlig. Men när du fotograferar kan den stöka till det lite för dig. Det blir mycket skuggor att hålla reda på, inte minst din egen när du efter konstens alla regler har ställt dig med solen i ryggen för att undvika motljus. Antingen så lever du med bilder där fotografens skugga ingår eller så ställer du dig så du har solen till höger eller vänster om dig. Då faller din skugga från bilden och du undgår din egen skugga i bild. Samtidigt slipper de du tänker fotografera att ha solen rätt i ansiktet och behöver inte stå och kisa mot solen. Om det går, undvik att fotografera mitt på dagen, särskilt på sommaren, när solen står som högst. När solen går upp eller är på väg ner uppstår ett mjukt och fint släpljus som förstärker färgerna och skapar mjuka skuggor som ger dina bilder djup.

IT och post

Solig, fin dag. Vinden har vänt under natten, kommer från norr vilket gör att temperaturen sjunker lite. Nu sen eftermiddag är det nästan stilla både i luften och till havs.

Fortsatt jobb med hemsidan, nu framme vid en blandning av produktion av text (varför är huv’et plötsligen tomt?) och lägga in olika funktioner (varför vill dom aldrig fungera?). Tiden bara rinner iväg. Tur att jag gillar problemlösning, har erfarenhet av IT och har inga problem med att fråga andra om hjälp. Annars hade jag nog gett upp redan i måndags. Och tur att jag är bra på att styra mig själv för annars blir det ingen fritid alls. Lite knepigt det här med att jobba hemma…

På tal om att ge upp – vilka skickade något till min adress i ”Postexperimentet”? Jag har fått ett brev (Angela) och ett vykort (Lee). Posten går till min hyresvärd först, sedan kommer han och delar ut den i huset. Otroligt konstigt och knökigt system, fråga mig inte varför det är så. Kanske hyresvärden sitter och njuter av vackra vykort från Sverige? Det ska bli slut på det i så fall, men det blir svårt att klaga och skälla eftersom vi inte pratar något gemensamt språk. Hm…det löser sig väl. Innan jag tar till de stora bokstäverna behöver jag alltså veta vilka som skickat något. Skriv i kommentarsfältet här vad och gärna när du skickade. Tack!

Imorgon har jag inte tid med blogg, då kommer en gästbloggare!

En riktigt lyckad dag

Funderade vidare på det där med vindstyrka och kom fram till att det vore väl tusan om en skåning skulle vara rädd för litta blåst! Upp i morse, kollade prognosen och iväg till busstationen. Gick via strandpromenaden för att få en känsla för vinden. Den fanns nästan inte. Däremot var havet i farten ordentligt, har sköljt upp en massa bråte och det tar några dagar innan det lugnar sig.

Den här besvärliga människan skulle åka buss till avtagsvägen till klostret Faneromeni. Jag får givetvis finna mig i att hoppa av på närmaste hållplats, men den go’e busschauffören fixade stopp på millimetern. Tänkte väl att vi får hjälpa den där tossiga turisten som ska gå upp till klostret.

Och det är brant och ganska tufft, men farten och stoppen blir därefter. Hörde getter uppe i snåren. Det är märkliga djur för närmar sig en människa så far de åt alla håll. Har ofta undrat hur de hittar varandra igen. Idag fick jag vara med om en magisk stund! De stod en bit upp i en slänt och granskade mig, så började de gå neråt mot mig. Jag stod stilla och höll andan. Jodå, till slut kom hela gänget, stod bara några meter bort och tittade på mig med huvudena på sned. Drog mig långsamt iväg en bit för bättre fotoläge, men det berörde dom inte. Jag kanske har en dold talang som fåraherde!

Kom upp till klostret, sätter mig på bänk för att fika och då kommer klosterkatt. Det finns inga katter som är så kelna, långsamma, graciösa och trevliga som klosterkatter. Jag är ingen kattmänniska, men de här gillar jag. Och inne i klostret stod en väldigt vänlig (och tyst!) hund. Traskade omkring lite, lyssnade på tystnaden och funderade på hur det skulle vara att bo där alltid. Vilken lisa för själen!

Dags att vandra vidare, upp för den sista branten. Se’n var det som förtrollat. Jag har bara vandrat här två gånger, men det är makalöst vackert. Var man än tittar så händer det något i landskapet. Och olika sorters berg ramar in. Bergssidorna är fulla med ginst, örter och olika gröna växter. Viker av en stund från vägen och vandrar rakt ut i grönskan och då fylls luften av massor med dofter!

Passerar ett krön och nu öppnar sig en helt annan vy. Till höger slätten fram till Ierapetra och sedan havet. Rakt fram byar på slätten inramade av olivlundar och i fonden Thriptibergen. Ja, snälle vänner, finns inga ord, bara att ta in och njuta.

Upptäcker att jag nog kan knyta ihop en del av denna vandringen med en ny sträcka, måste kollas och testas. Kan vara ett alternativ på min vandringsvecka.

Så vandrar jag ner i allt det vackra på snirklig bergsväg. Kommer in i Episkopi och det är ett tag tills bussen går. Den unga, rara människan på kafenion känner igen mig se’n förrförra veckan och lyser upp. Annars möts jag av tysta ansikten vända mot mig. Det kommer fram att jag kommer från Faneromeni, gammal farbror undrar om jag cyklat. Jag berättar att jag vandrat. Nu blir det liv i lådan, alla pratar i mun på varandra! Alltid kul att kunna bidra, sätta lite fart på folk. Jag har ingen aning om vad dom sa, antagligen att jag var knäpp men jag inbillar mig att dom tyckte att det var en sjuhelsikes insats. Det känns bättre.
Hur som helst, jag frågar lite försiktigt om jag kan få nå’t att äta, en omelett eller en sallad. Den unga, rara människan säger att det ska nog gå att ordna en omelett. Får mitt kaffe först, kan jag vänta lite? Givetvis. Så kommer hon in med en omelett med potatis, paprika och korvbitar. Men lilla, go’a hon, det väntade jag mig inte, det är ju ingen taverna jag sitter på. Den är precis så god som en omelett är i en by på Kreta. Sagolikt! Det får hon veta. Hon kanske tyckte att det var roligt med något som bröt kaffekokandet.

En katt kommer och hälsar på vid bordet. De är ofta nervösa och rädda, men denna kliver upp i knä’t och vill bli kliad! Vad är det här för en konstig dag? Guldbyxor har jag hört talas om, har jag fått tag i lyckoshorts? Alla vill mig väl – djur, natur, väder och människor. Får man ha det så bra, tänker jag, och sitter och blir tårögd. Och lycklig.

Foto finns här.

 

Nostalgi och blåsning

Idag var jag på posten som fått nya lokaler. Det är bra för de är större, fräschare och har bättre läge. I den gamla lokalen var det trångt när det fanns 3 kunder. Postdamerna verkade dock inte gladare eller så har nyhetens behag falnat. Effektiva är dom och oemottagliga för stress. Men det är väl alla som har makten över ”nästanummer-knappen”.

Jag stod och blev lite sentimental och nostalgisk. Förr i tiden var OTE (grekiska ”Televerket”) i lokalen. Hit gick jag första dagen på varje resa för att ringa till mor och far. De ville veta att allt gått bra och att jag kommit fram, se’n behövde jag inte höra av mig. Detta var innan mobiler blev var mans egendom.

Man knallade in, gick fram till kassan och tilldelades ett bås. Hade man otur fick man vänta, framför allt kvällstid kunde det vara fullt i alla bås av greker som skrek i lurarna. Så fick man sitt bås och då var det dags för steg nr 2: få en utlandslinje. Det kunde krävas många försök innan det gick igenom och utanför Greklands gränser. Steg 3: slå inte numret för långsamt eller för snabbt. Och till slut blev det kontakt och då förstod man varför alla skrek i lurarna. Ofta, ofta ganska dålig kvalité, men det innebar att det blev inga långa samtal.

Jag läste nå’nstans för ett antal år sedan att anledningen till att italienarna i så hög grad och så snabbt tog till sig mobiltelefonen berodde på det dåliga fasta nätet i Italien. Kanske det var likadant i Grekland för här hade också många mobiler ganska tidigt. Jag tycker fortfarande det är lite läcker krock när svartklädd tant halar upp mobilen ur handväskan. För att inte tala om den fåraherde jag mötte på en vandring i bergen 2010! Han räckte mig sin mobiltelefon och med hand- och kroppsspråk förstod jag att det var nå’t fel. Tyvärr kunde jag inte hjälpa honom eftersom jag inte kan grekiska, men snacka om att bli en illusion fattigare! Jag menar, tar de fram sina laptops eller Ipads när de fikar i gamla vindskyddet byggt av sten för så där hundra år se’n. Och chattar med varandra? De kanske gör börsklipp eller lyssnar på Spotify, vad vet jag.

För övrigt är sta’n uppgrävd här och där pga vägarbete och annat. Vi har molnigt och blåsigt vilket fick busstationen att likna kaos. Eftersom det inte var strandväder skulle väl alla göra utflykter och det precis när affärerna stängde så greker från byarna skulle hem. Jag skulle ha 2 busstider för jag planerar vandring imorgon. Enligt prognosen ska vi få vind på 5 Bf ikväll, men det ska klinga av under natten och bara vara 4 Bf imorgon. Här, alltså. Uppe i norr är det lite annorlunda som vanligt, bara 1 Bf på morgonen (de får sitt elände nå’n dag senare…). Så jag chansar och ger mig iväg.

Vad Bf står för? Jo, det är Beauforts skala vilken inte säger mig ett dugg. Jag gjorde som Elsa (”Mormor hälsar och säger förlåt”) och konsulterade Wikipedia. Jodå, det är en gammal skala (”förekommer i någon mån”), allt fler övergår till SI-enheten som är m/s. 5 Bf motsvarar 8-10,7 m/s. Nu vet du det, men nästa gång får du själv kolla Wikipedia.

 

Måndagsskärvor

Lite blandat från Zeus’ ö som har haft lite märkligt väder de senaste dagarna.

I fredags ringde telefonen och jag höll på att få hjärtstopp, det var ju inte jag som ringde via mobilen. Måste ha sett roligt ut när jag stod stilla mitt på golvet och glodde på telefonen som om det var djävulens påfund. Första samtalet från Sverige och det fungerade alldeles utmärkt. Härligt att få prata lite svenska!

Hittade frissan till slut och den rara människan säger: ”Do you want it as usual?”. Det är nå’t skönt i att vara igenkänd, stor hjälp när det gäller att landa och att känna sig hemma.

När tvätten torkar snabbt finns ingen anledning att ha torktumlare. Det är bra för i mina kvarter luktar det nästan alltid ”ren tvätt på tork på lina”. Så gott!

???????????????????????????????

När jag vandrade i onsdags så dök en tanke upp som dykt upp tidigare. Jag undrar om man kan få vara praktikant eller trainee en dag hos en fåraherde? Tänk, vilka vägar, genvägar, rastställen de skulle kunna visa.

Och på tal om fåraherdar så var det en riktigt så’n i sta’n när jag vandrade in i Ierapetra. En riktig kretensisk fåraherde är klädd på det traditionella sättet – svart huvudsjal med knutar, skjorta, jodhpurs och läderstövlar. Inte utklädd utan klädd. Och jag är svag för dom, men det är en annan historia. Det blev lite kulturkrock eller tidskrock när han satte sig på ett litet café med plaststolar i pastellfärger.

(foto hämtat från internetsidan http://www.bemidjistate.edu/)

Idag har jag börjat jobba mer konkret med första hemsidan, dvs bygga den och få upp den på nätet. De där datorerna kan verkligen engagera och svälja tid. De planerade 3 tim var plötsligen 6 tim. Och det är svårt att släppa. Men vad gör det när jag styr min tid själv? Har lagt in en vandringsdag på onsdag så jag inte sitter still hela veckan.

Tror att jag måste gå och frossa lite på aprikoser – de är mogna nu!

 

Tankens och ordens makt

Här kommer det tredje av mina fynd vid filstädning. Passar alltid bra med ett gott skratt!

Specialagenten

Det var på landsbygden på en bank.
Några maskerade män rusar in och skriker:
– Lägg er ner, detta är ett rån!
Alla slänger sig på golvet utom Axel som står där rakryggad.
Mannen skriker på nytt:
– Lägg dig ner!
– Nej, jag är specialagent.
Då höjer dom rösten ytterligare och skriker:
– Lägger du dig inte ner skjuter vi huvudet av dig!
– Det gör ni inte, säger Axel, för jag är specialagent.
Rånarna blir nu tveksamma och finner det lämpligast att lämna
banken. När dom gått ut och stängt dörren hörs en förskrämd
röst från en av damerna som just rest sig upp:
– Axel, du är inte specialagent – du är senildement.

Tyckte du inte att den var rolig? Den har faktiskt fler bottnar, tycker jag. Läs den igen och fundera se’n en stund över tankens och ordens makt. Jag menar inte att ”allt går bara man vill” och jag tillhör inte flåspositivisterna. Livet och tillvaron är mer komplicerade och spännande än så. Men visst har tankar och ord betydelse för hur vi mår, vad vi gör och klarar av.

Så här såg det ut i Ierapetra idag mitt på dagen. Sta’n ser lite konstig ut, det beror inte på jordbävningskänningen igår utan på att fotografen inte varit konsekvent så collaget blev lite konstigt. (Klicka på fotot för större storlek.)

Ierapetra 1 juni 2014