Etikettarkiv: tanke

En så’n där speciell novemberdag

Vad gör man när man är avslagen och lite nere vilket ju händer då och då i livet? Jo, ger sig ut på vandring. Natur läker och lugnar. Och stöttar. Den tillsammans med Kretas mäktiga landskap ger allting rätt perspektiv på saker och ting. Och massor med energi. Det blir ett avbrott så nu kan kurvan bara gå uppåt.

November är lite ostadig, det är ju höst, men hög klar luft, strålande solsken, lagom värme – det är ljuvligt! Shorts och kortärmad t-shirt är inte fel.

Fick en väldigt bra idé! Jag tar och filmar alla fina vyer, sätter ihop dem till en ”vyfilm” så alla får njuta! Sagt och gjort. Så kom jag hem, satte på datorn och kom ihåg att mitt gamla videoredigeringsprogram fungerar ju inte i nya versioner av Windows. Så det blir ingen film, men häng inte läpp för det. Jag är amatör på videos så det är skakigt, högt vindbrus, reflexer och andra störningar.

Vi börjar från början som var tidig morgon, kort biltur till by där bara skolbarnen var vakna och väntade på bussen. Planerat en rundvandring och laddat med rejält med vatten eftersom det ska bli en varm dag. Vandrade ut ur byn och ut i landskapet. Genade genom olivlund efter att ha blivit utskälld av ett gäng hundar. Dags för frukost. Hittade en bra sten och sedan satt jag bara stilla. Över Ierapetra-slätten (som ligger som en korridor mellan Tripti-bergen och Dikti-bergen) låg ett skirt och vackert morgondis. Solen hade precis klättrat över Tripti-bergen och börjat sitt arbete med att torka bort diset. Bakom mig var himlen klarblå och sluttningen flödade i solljus. Avslagen och nere går ju inte utan först bara förundrades jag och så kom ett leende fram som släppte in glädje i hela kroppen. Så åt jag min frukost medan getter strövade omkring i sin frukost och åt lite här och där.

Det bar uppåt och tankarna snurrade kring livet och tillvaron. Varför är jag här, varför gör jag det jag gör, är det något som fattas och andra petitesser. Det slog mig att det ofta sägs att livet är en resa, men kanske det är en vandring. Och då gled jag givetvis in på varför vandrare vandrar. Är vi på väg från något? Kanske på väg till något? Är det kanske så enkelt att vandring ger oss balans, är en nödvändig del av tillvaron? Istället för att stressa runt och aldrig ha tid över för att stanna upp och koppla av.

Funderingarna gled över till hur olika vi vandrare är. En del söker kickar, dvs det ska vara så svårt och brant och spektakulärt som möjligt. Andra måste upp på alla toppar medan några måste till samma platser som alla andra, dvs följa trender, det som är ”inne”. Och så har vi semestervandrarna som inte vandrar annars vilket är synd av flera skäl, t ex att luft och naturligt ljus är en bristvara norrut. Många av oss vandrare är bara naturälskare och det tillsammans med landskap är fullt tillräckligt. Tyvärr finns en grupp inom vandrarvärlden som anser att de är ”riktiga” vandrare eftersom de kombinerar friluftsliv med vandring. Jag har i diskussioner på sociala media fått veta att vi dagsvandrare kan kallas ”lyxvandrare” och ”stureplansvandrare”. Så himla onödigt med uppdelning och att något skulle vara bättre eller finare än något annat.

Begreppet vandra håller på att urlakas i svenskan precis som så många andra ord. Vårt språk blir fattigare och vi får svårare att kommunicera när ord betyder olika för olika personer. I Sverige är ”vandra” numera att ta en promenad, gå en långpromenad, ta en sväng, gå en tur osv. Allt kallas vandra. Adamo/Byqvist har skrivit en bok om en ”upptäckt” och myntar ett nytt begrepp: njutvandra – att vandra utan tung packning och inte bo i tält. Men snälla damerna! Dagsvandring i olika upplägg har funnits i flera år! Att ni inte hittat det förrän nu betyder inte att det är en nyhet. Suck.
Vandra är enkelt. Det behövs inga fler uppdelningar eller begrepp.

Släppte tankarna när jag mötte en pickup med två skällande hundar på flaket. Herden viftade förbi mig och nästa möte blev en del av hans getflock som bara stod och stirrade på mig. Dags vara här och nu, fyllas av det som finns omkring mig. Då upptäckte jag sjölökar som börjar spira, de har ju sin egen vattenreservoar. Små, små blommor kämpar på. Några regn till så kommer naturen att explodera i det som jag kallar ”vår andra vår”.

Petade in hörlur i örat så där hade jag gregorianska sånger och i andra örat fågelsång, vind och en herde som kallar på sina getter. Det är sällan jag vandrar med musik, men det ger en speciell upplevelse. Gregorianska sånger passar bra. Kanske pga att de påminner om mässandet inom den ortodoxa kyrkan, kanske för att det är enkel, melodiös sång. Det är viktigt att rösterna är i samklang precis som naturen så de kompletterar varandra, förstärker varandra och liksom gifter sig inne i min skalle när de möts. Det är ofta så att i det enkla ligger det vackra, men också det svåra.
Sången blir mäktig av bergen och bergen får ytterligare en dimension av sången.

Efter ett tag skiftade jag till Grieg och då kom en rovfågel som segelflög. Fågeln och musiken samarbetade. När Grieg var slut kom Satie och nu var det två rovfåglar som seglade lågt. De tog luftströmmen från olika håll så det blev som en balett. Avslagen och nere? Nej då, jag var bara tacksam för upplevelsen. Och en stor glädje genomströmmade mig. Så vackert. Så mäktigt. Så unikt. Jag viskade ”tack!”.

Gick in i byn där jag startade och tog en kaffe på torget. Då kom en kvinna med ett block och gamla människor fick gå fram i tur och ordning och de fick pengar. Jag är inte säker, men jag tror att hon kom med deras pension. Jag slås av kontantlösa Sverige. Att åka ut till folk är verkligen service!

 

 

 

 

Hemma. Träffade ett trevligt norskt par som ska vara här i en månad. Åt gott på en av favorittavernorna. Läste en stund. Ramlade i säng och sov gott!

Ha en skön och fridfull söndag!

PS. Några fler foton på min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Tankens och ordens makt

Här kommer det tredje av mina fynd vid filstädning. Passar alltid bra med ett gott skratt!

Specialagenten

Det var på landsbygden på en bank.
Några maskerade män rusar in och skriker:
– Lägg er ner, detta är ett rån!
Alla slänger sig på golvet utom Axel som står där rakryggad.
Mannen skriker på nytt:
– Lägg dig ner!
– Nej, jag är specialagent.
Då höjer dom rösten ytterligare och skriker:
– Lägger du dig inte ner skjuter vi huvudet av dig!
– Det gör ni inte, säger Axel, för jag är specialagent.
Rånarna blir nu tveksamma och finner det lämpligast att lämna
banken. När dom gått ut och stängt dörren hörs en förskrämd
röst från en av damerna som just rest sig upp:
– Axel, du är inte specialagent – du är senildement.

Tyckte du inte att den var rolig? Den har faktiskt fler bottnar, tycker jag. Läs den igen och fundera se’n en stund över tankens och ordens makt. Jag menar inte att ”allt går bara man vill” och jag tillhör inte flåspositivisterna. Livet och tillvaron är mer komplicerade och spännande än så. Men visst har tankar och ord betydelse för hur vi mår, vad vi gör och klarar av.

Så här såg det ut i Ierapetra idag mitt på dagen. Sta’n ser lite konstig ut, det beror inte på jordbävningskänningen igår utan på att fotografen inte varit konsekvent så collaget blev lite konstigt. (Klicka på fotot för större storlek.)

Ierapetra 1 juni 2014

Utflykt – både bokstavligen och i tanken

Idag har jag varit på Emporia. Jag är inte så förtjust i de där ”köptemplen”, men min frissa har bytt arbetsplats från Lund till Emporia. Det är bara att packa sig iväg. Jag har inte varit många gånger på Hyllie station, men den som vill uppleva Skånes ”baksida” (dvs det speciella vädret) rekommenderas ett besök. Varje gång jag varit där har det varit råkallt och blåsigt oavsett vilket håll det blåser ifrån.

När jag nu ändå var ute på vift så varför inte kosta på sig en lunch? Satt och tittade på folk och slogs av hur otroligt trötta och bleka alla ser ut. Ungefär som jag. Det har varit en ovanligt mörk och grå vinter i Skåne.

Jag blev i alla fall snygg i håret och på tåget hem tänkte jag på att imorgon ska det bli sol så då blir det en långpromenad. Så vandrade tankarna från promenad till vandring och plötsligen överfölls jag av en så’n otroligt stark längtan så det gjorde ont.

5367162843_15ea11692c_o

(klicka för större bild)

min längtan
naturlig skönhet så långt ögat når,
vindens vackra melodi lekande kring öronen,
ögonen följer den seglande örnen.

på väg ner från det gamla berget
hörs en mantinada genom ett öppet fönster
i bergsbyn där en hund skäller.

solglitter i det turkosa vågiga havet,
stranden lyser vit, frappén är svart och immig,
den sammetslena natten väntar.

jag längtar så väldigt innerligt dit,
vila med slutna ögon vid foten av ett olivträd,
vara hemma på mitt kreta.