Etikettarkiv: musik

En så’n där speciell novemberdag

Vad gör man när man är avslagen och lite nere vilket ju händer då och då i livet? Jo, ger sig ut på vandring. Natur läker och lugnar. Och stöttar. Den tillsammans med Kretas mäktiga landskap ger allting rätt perspektiv på saker och ting. Och massor med energi. Det blir ett avbrott så nu kan kurvan bara gå uppåt.

November är lite ostadig, det är ju höst, men hög klar luft, strålande solsken, lagom värme – det är ljuvligt! Shorts och kortärmad t-shirt är inte fel.

Fick en väldigt bra idé! Jag tar och filmar alla fina vyer, sätter ihop dem till en ”vyfilm” så alla får njuta! Sagt och gjort. Så kom jag hem, satte på datorn och kom ihåg att mitt gamla videoredigeringsprogram fungerar ju inte i nya versioner av Windows. Så det blir ingen film, men häng inte läpp för det. Jag är amatör på videos så det är skakigt, högt vindbrus, reflexer och andra störningar.

Vi börjar från början som var tidig morgon, kort biltur till by där bara skolbarnen var vakna och väntade på bussen. Planerat en rundvandring och laddat med rejält med vatten eftersom det ska bli en varm dag. Vandrade ut ur byn och ut i landskapet. Genade genom olivlund efter att ha blivit utskälld av ett gäng hundar. Dags för frukost. Hittade en bra sten och sedan satt jag bara stilla. Över Ierapetra-slätten (som ligger som en korridor mellan Tripti-bergen och Dikti-bergen) låg ett skirt och vackert morgondis. Solen hade precis klättrat över Tripti-bergen och börjat sitt arbete med att torka bort diset. Bakom mig var himlen klarblå och sluttningen flödade i solljus. Avslagen och nere går ju inte utan först bara förundrades jag och så kom ett leende fram som släppte in glädje i hela kroppen. Så åt jag min frukost medan getter strövade omkring i sin frukost och åt lite här och där.

Det bar uppåt och tankarna snurrade kring livet och tillvaron. Varför är jag här, varför gör jag det jag gör, är det något som fattas och andra petitesser. Det slog mig att det ofta sägs att livet är en resa, men kanske det är en vandring. Och då gled jag givetvis in på varför vandrare vandrar. Är vi på väg från något? Kanske på väg till något? Är det kanske så enkelt att vandring ger oss balans, är en nödvändig del av tillvaron? Istället för att stressa runt och aldrig ha tid över för att stanna upp och koppla av.

Funderingarna gled över till hur olika vi vandrare är. En del söker kickar, dvs det ska vara så svårt och brant och spektakulärt som möjligt. Andra måste upp på alla toppar medan några måste till samma platser som alla andra, dvs följa trender, det som är ”inne”. Och så har vi semestervandrarna som inte vandrar annars vilket är synd av flera skäl, t ex att luft och naturligt ljus är en bristvara norrut. Många av oss vandrare är bara naturälskare och det tillsammans med landskap är fullt tillräckligt. Tyvärr finns en grupp inom vandrarvärlden som anser att de är ”riktiga” vandrare eftersom de kombinerar friluftsliv med vandring. Jag har i diskussioner på sociala media fått veta att vi dagsvandrare kan kallas ”lyxvandrare” och ”stureplansvandrare”. Så himla onödigt med uppdelning och att något skulle vara bättre eller finare än något annat.

Begreppet vandra håller på att urlakas i svenskan precis som så många andra ord. Vårt språk blir fattigare och vi får svårare att kommunicera när ord betyder olika för olika personer. I Sverige är ”vandra” numera att ta en promenad, gå en långpromenad, ta en sväng, gå en tur osv. Allt kallas vandra. Adamo/Byqvist har skrivit en bok om en ”upptäckt” och myntar ett nytt begrepp: njutvandra – att vandra utan tung packning och inte bo i tält. Men snälla damerna! Dagsvandring i olika upplägg har funnits i flera år! Att ni inte hittat det förrän nu betyder inte att det är en nyhet. Suck.
Vandra är enkelt. Det behövs inga fler uppdelningar eller begrepp.

Släppte tankarna när jag mötte en pickup med två skällande hundar på flaket. Herden viftade förbi mig och nästa möte blev en del av hans getflock som bara stod och stirrade på mig. Dags vara här och nu, fyllas av det som finns omkring mig. Då upptäckte jag sjölökar som börjar spira, de har ju sin egen vattenreservoar. Små, små blommor kämpar på. Några regn till så kommer naturen att explodera i det som jag kallar ”vår andra vår”.

Petade in hörlur i örat så där hade jag gregorianska sånger och i andra örat fågelsång, vind och en herde som kallar på sina getter. Det är sällan jag vandrar med musik, men det ger en speciell upplevelse. Gregorianska sånger passar bra. Kanske pga att de påminner om mässandet inom den ortodoxa kyrkan, kanske för att det är enkel, melodiös sång. Det är viktigt att rösterna är i samklang precis som naturen så de kompletterar varandra, förstärker varandra och liksom gifter sig inne i min skalle när de möts. Det är ofta så att i det enkla ligger det vackra, men också det svåra.
Sången blir mäktig av bergen och bergen får ytterligare en dimension av sången.

Efter ett tag skiftade jag till Grieg och då kom en rovfågel som segelflög. Fågeln och musiken samarbetade. När Grieg var slut kom Satie och nu var det två rovfåglar som seglade lågt. De tog luftströmmen från olika håll så det blev som en balett. Avslagen och nere? Nej då, jag var bara tacksam för upplevelsen. Och en stor glädje genomströmmade mig. Så vackert. Så mäktigt. Så unikt. Jag viskade ”tack!”.

Gick in i byn där jag startade och tog en kaffe på torget. Då kom en kvinna med ett block och gamla människor fick gå fram i tur och ordning och de fick pengar. Jag är inte säker, men jag tror att hon kom med deras pension. Jag slås av kontantlösa Sverige. Att åka ut till folk är verkligen service!

 

 

 

 

Hemma. Träffade ett trevligt norskt par som ska vara här i en månad. Åt gott på en av favorittavernorna. Läste en stund. Ramlade i säng och sov gott!

Ha en skön och fridfull söndag!

PS. Några fler foton på min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Konstfestival i Iraklio

Det blev en lång, men fin dag igår. Konstfestival på stadens gator och torg i Iraklio stod på schemat. Lämnade hemmet vid 6-tiden på morgonen för att ta första bussen och var tillbaka hemma strax före 8 på kvällen med sista bussen.

Iraklion har sedan flera år tillbaka festival från början av juli till mitten av september. Denna konstfestivalen under fyra dagar är ny för i år och är tänkt att vara som en öppning eller start av den större festivalen.
(tänk på att de flesta städer på Kreta har festivaler på sommaren, t o m här i Ierapetra. jag gissar att det är ganska vanligt världen över!? då ges du möjlighet att njuta av lokal konst, musik osv – ta den chansen!)

Kom upp innan programmet började så en kaffe med crepes blev lämpligt energitillskott och tilltugg medan program och karta studerades. Kurs och fart mot första inslaget: klassiskt musik utanför San Marko-basilikan. Jag kom dit lite tidigt och gick in i basilikan där det pågick en utställning under temat att cykla på Kreta! Några målningar, men mest foton. En del från min del av ön och plötsligen stod jag helt stilla. Vi hade varit på samma plats och valt samma motiv!

Visst är det läckert?

Så började två timmar av ren njutning. Jessie De Bellis spelade klassisk musik framför basilikan och lejonfontänen. Emellenåt tittade jag på folk, emellanåt bara blundade jag och njöt. Barn verkade allra mest fascinerade och turister hade mest bråttom och såg allvarligast ut (ska det inte vara skönt och gott att vara på semester?). Många tog foto så jag gissar att jag finns på en hel del eftersom jag satt uppflugen bakom pianisten på en avsats på basilikan. Tänk så många i helgen som kommer att säga ”Låter mysigt med festival och vilket jättefint foto, men titta vilken snygg och trevlig människa till vänster!”. Hittade ett foto på hennes facebook, där ser man hur koncentrerat jag njuter:

festival

Så strosade jag runt lite, bl a till Theotokopoulou-parken och Titus-platsen. Ganska avslaget på båda platserna så jag strosade in i basaren. Smågator ut därifrån, lite varstans snubblade man på konstnärer som satt och målade. Upp på Frihetstorget dit jag tydligen kom för sent. Ner i Georgiadi-parken där olika konsthantverkare hade sina stånd. De berättade om sina arbeten och sålde alster. Varierat, intressant och roligt! Jag har en lite svag sida för smycken. Det innebär att jag har en del som jag aldrig använder. Framför allt gäller det örhänge. Jag är väldigt modig och liksom rycks med där och då, men se’n kommer baksmällan. Det händer inte ofta, jag har lärt mig av tidigare misstag. Gårdagen var ett undantag, jag köpte ett par örhänge som jag idag konstaterade att  jag aldrig kommer att använda. Hur tänkte jag?

Strosade tillbaka upp på stadens gator och torg. Här skulle minsann inte gås i några butiker, men en stor t-shirt för halva priset? Lite längre fram på gatan nedsatta priser på Marks&Spencer och de spelade ABBA? Båda tröjorna är snygga och behövliga (nåja, lite i alla fall).

Hur få ihop nästa programpunkt med lunch? Jo, jag hade så’n tur att det finns en liten restaurang bredvid Theotokopoulou-parken så det gick att kombinera! Först ut en ung tjej som sjöng till inspelad popmusik. Jag blir så ledsen när vuxna inte gör sitt jobb. En människa som inte bara har svårt att hålla rätt ton utan också sjunger falskt ska inte släppas fram. Det var så att min grillsås skärde sig och öronen nästan blödde. Tycker du att jag är grym och hård? Jag har själv sjungit och musicerat, har inte absolut gehör men nära. Kan inte hjälpa att jag tycker att det är förfärligt när någon inte blir stoppad för att istället bli fortsatt peppad och utbildad. Det slår tillbaka på den stackaren som står där, inte på de som släppte fram personen.

Lyckligtvis växlade solotjejen med ett par som sjöng och spelade som var en otrolig njutning! De blandade grekiska sånger med andra stilar, hennes röst var makalös, han var väldigt duktig på gitarr och när de sjöng tillsammans matchade rösterna otroligt bra. De var också unga och har en bit kvar, men vilket material, vilket utgångsläge! Jag var tvungen att gå fram efteråt och uttrycka min uppskattning.

Restaurangen visade sig vara en riktig pärla! Amalia’s Kitchen – lägg det på minnet. Lagom och blandad meny, när jag fick syn på texmex var dagen räddad. Kryddade, heta kycklingvingar och potatis med smält cheddar och sour creme, lägg till ett riktigt, riktigt gott glas vin. Amalia själv kom ut och gick runt bland gästerna, hon skrattade gott åt min reaktion och klappade mig på axeln.

Vacker sång och kulinarisk höjdpunkt – ett ögonblick då jag tänker ”såja, nu kan jag dö för bättre än så här kan det inte bli!”.

Sist jag var i Iraklio hade jag inte tid att gå ut på piren så det var givet  Därifrån ser man hur vackert sta’n ligger, men det kommer inte riktigt till sin rätt nu på sommaren pga soldis. Skönt med en promenad inför bussresan tillbaka hem.

Härlig dag som gav mersmak. Nästa år tror jag att jag ska stanna en natt och kanske ha hyrbil. Invigningsdagen spelade en orkester på 100 man – det vill jag gärna vara med om. Och på kvällarna är det facklor och sprakande färger. Lägg till stämningen!

För övrigt

En av de stora supermarkets, Marinopolos, har gått omkull eller i alla fall i konkurs. Det verkar väldigt invecklat med negativa resultat, lån osv. De är en stor arbetsgivare, jag såg siffran 12 000 anställda nå’nstans. På Kreta är det cirka 630 som riskerar att bli arbetslösa.
På vår lilla ö är det annars mest bilolyckor, bränder, ökade stölder och annat så’nt som händer lite varstans. I det här landet hjälps man åt vilket jag fick erfara vid min bilolycka ifjol. Nu var det en artikel om en kvinna som fått problem med sin bil så den gick inte att köra, det var mörkt och under 45 min var det inte en enda som stannade! Artikeln slutade med konstaterandet att kanske vägarna behöver belysning och sos-telefoner här också precis som i övriga Europa. Allt förändras….
En kretensisk vildkatt, alltså inte vild tamkatt, har observerats på nordöstra Kreta. De är lite större än tamkatter och väldigt skygga. Söker man på wikipedia sägs den vara utdöd på Kreta så vi får väl se om observationen var riktig.
Minns du att jag skrev att besökssiffrorna för turister har gått upp medan resultatet för den lokala turistnäringen har sjunkit rejält? Nu stiger fler och fler fram och berättar om hur besvärligt det är, hur många som blir utslagna. Jag läste idag om Makrigialos som ligger en bit öster om Ierapetra. Visst är oron stor, även för mig. Inga besökare, inga vandrare – det är hur enkelt som helst.
Storbritannien är svårt att följa just nu, tycker jag. Det verkar hända flera saker varje dag, närmast kaotiskt. Att Johnson tackade för sig känns väl ganska bra, fast visst undrar man varför. Han stred så hårt för exit och nu bara stiger han åt sidan. Juncker var lite lustig när han undrade vad britterna gjorde på mötet i EU i tisdags: ”You voted for exit, why are you here?”. Jag har väldigt svårt för Farage. Pajaser kommer fram med jämna intervaller, men jag blir så orolig över anhängarna. Hur tänker dom? Tänker dom??

Nu är det helg! Ha en skön och fridfull söndag!

Foton på min flickr-sida!

SOLSTING PÅ KRETA!
Boka höstens vandringsvecka senast den 15 juli
och du får 15 % rabatt!

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!

Falla i farstun, upplyft och sprittande

En stor del av det som kallas livet är väl våra känslor och upplevelser, eller hur? De kan vara till sorg och stor glädje. Ibland hittar vi det som lyfter just vårt lilla liv, som ger det där lilla extra vi så väl behöver. Få lite fart på de där livsandarna när de slöat till eller tappat lusten.

Falla i farstun

Det finns ett helt koppel av skådisar och artister som anses höja pulsen hos betraktaren. Jag har aldrig tillhört de där som faller i trans över mer eller mindre bildsköna typer. Nej, det måste till lite utstrålning, lite ”det” vad nu det står för. Och gärna lite kraft bakom pannbenet i form av engagemang eller proffsighet. Då kan det bli oemotståndligt, men det händer inte ofta. Nu har jag uppnått en ålder då de som fått mina knän att röra sig sidledes och magen att pirra så där märkligt har uppnått en hög ålder. Ibland med ytterligare guldkant, ibland sorgligt. Så jag tänkte att ja, ja, den tiden är förbi.

Så faller jag i farstun (fast bokstavligen har jag ingen farstu för det har man inte i Grekland) så det bara dånar om det! Resten av kvarteret måste ha undrat vad som hände. Engelsk skådespelare, mycket duktig, proffsig, talangfull, otrolig närvaro, koncentrerad intensitet. Och ovanpå det blick och charm i mängder! Jag är såld, patetisk, förlorad, over the moon. Lite splittrad känner jag mig då och då, men det känns inte alldeles obekvämt. Läste nå’nstans att en av de saker han tycker mycket om är att vandra. Kanske eventuellt det skulle gå för sig att skicka en inbjuda…….nä.

Upplyft

Det finns böcker och det finns böcker och det finns böcker. De som kan läggas undan utan något större intryck. De som var bra, t o m jättebra, vilkas författare man gärna återvänder till och gärna rekommenderar boken till andra. Och så finns det de där som liksom skakar om en, lyfter upp en till ett högre plan, sätter livet på rätt spår igen, får en att se allt kristallklart. Om någon tilltalar en så tittar man upp med förvirrad blick och undrar vem det där är och vad den vill mig. Jag har just avslutat en så’n bok. Kände mig lite splittrad kring en del bekymmer och snurrande tankar, men allt fick sina rätta proportioner. Nu är jag på gång igen, på rätt spår, som en hel människa som mår bra, fått en riktig kick.
Boken? Jo, det var uppföljaren till ”Konsten att höra hjärtslag” av Jan-Philipp Sendker som heter ”Hjärtats innersta röst”. Oväntat slut? Nja, vilket annat val kunde hon gjort?

Alla sanningar går inte att förklara. Allt som går att förklara är inte sanning.

Sprittande

Musik kan vara full av minnen. Melodier och toner når in i det allra innersta och pillar så det utlöses alla möjliga reaktioner och upplevelser och känslor. Den kan få tårar att skölja över kinderna. Ibland förstärker den en upplevelse, ungefär som när jag står i de kretensiska bergen med gregorianska sånger i ena örat och i det andra fågelsång och vindsus. Det är mäktigt!

Den kan också reta små nervkopplingar och stelnande leder så det är omöjligt att vara stilla. Spritter är ett otroligt bra och beskrivande ord. Det finns t o m musik som egentligen kanske inte är så bra musikaliskt, men rytmisk! Den sätter fart på oss, den gör allt lättare för när vi rör oss får hjärnen mindre energi och uppmärksamhet. Bara tänk på en så’n sak som varför så många tycker om att städa till musik. Och varför gräl slutar när parterna rör på sig!

Jag kan ibland känna att jag skulle kunna dansa en hel natt, men var ska jag gå? Dagens disko- och klubbmusik lockar inte, folkdans o likn har liksom inte rätta stunsen. Då sätter jag på musik som jag vet fungerar och se’n spritter det i hela lägenheten, ja hela huset!

Var rädd om det lilla och njut!

Vi ska ta tillvara det enkla och tillgängliga som ger oss glädje eller tillfredsställelse eller lugn eller lycka eller vad det nu kan vara. Världens elände blir varken bättre eller sämre för att jag är glad en stund. Det är upp till oss själva att hitta och vårda det där som triggar igång oss, låter oss hänryckas och lyfter oss. Och ger massor med kraft och energi! Backa inte för känslor, rid på vågen!

Så nu vid 50+ finns stunder då även en tant oavsett omständigheterna i övrigt kan känna sig så här livfull och knasig:

giphy

Ha en skön kväll och en fridfull söndag!

PS. Jag funderar fortfarande på den där inbjudan…..

SOLSTING PÅ KRETA!
Boka höstens vandringsvecka senast den 15 juli och du får 15 % rabatt!
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!

 

 

 

Vandring mellan berg

Vaknade väldigt tidigt igår och gjorde nå’t jag aldrig gör: ändrade dagens planering. För mycket blåst för att vandra uppe i bergen, jag tar ”korsa Kreta” istället. Då har jag Dikti-bergen på ena sidan, Thripti-bergen på den andra när jag vandrar på slätten. Vad kan man mer begära? Halv sju gick jag på strandpromenaden längs med havet och njöt av rödgul horisont. Havet rörde sig sakta och var nästan svart, påminde om tjära.

Ut ur sta’n, in i olivlundar, genom första byn och upp till kapell för frukoststund. Tittade ner på Ierapetra som badade i morgonsol, inte svårt att se att namnet ”Libyska havets brud” är mitt i prick. Jag har aldrig sett någon bil eller människa där uppe, men plötsligen stördes friden av två pick-up:er. De släppte ut sina hundar, skulle kanske samla ihop getter eller jaga. Jag samlade ihop mina persedlar och vandrade vidare.

Kom efter en stund in nästa by och det är lugnt. Gubbarna, som är morgontidiga på kaféerna, hade nog traskat hem för en bit frukost. I en annan by, där jag pausade med en kopp kaffe, satt tre gubbar på rad och hälsade goddag. Satte mig utomhus på lilla torget, studerade en märklig trio en liten stund: en snål katt, en girig katt och en väldigt död mus.
Tänkte en stund på hur skönt det är att ibland inte tänka nå’t speciellt alls.
Jag har stannat här ett antal gånger, blivit ett ”känt” ansikte, så idag blev jag bjuden på kaffet av tjejen som jobbar på kaféet! Vi försökte prata lite, men trots att hon är ung kan hon ingen engelska och min grekiska är än så länge alltför full med luckor. Kanske vi kan förstå varandra när det våras.

Provar några nya delsträckor och utvikningar. Snart har jag så många alternativ på denna vandringen att jag kan omvandla den till någon form av ”annan aktivitet” för mina vandrare. De kan få varsin men olik karta vid start och den som kommer först fram till målet får ett pris. Eller alla som kommer fram får pris. Fast….hur ska jag hantera de som inte kommer fram… Jag kan knappast ge mig ut och leta för jag vet ju inte var och när de villat bort sig. Och jag kan inte låta dom vara kvar för då kanske de lurpassar på mig när jag är ute och vandrar och attackerar. Jag menar, de kan ju vara lite sura eller så. Fast de borde vara tacksamma över att få vistas så mycket i friska luften och naturen.
Nå’nting säger mig att denna idén antingen ska finslipas eller överges.

Tillbaka till verkligheten. I förra veckan såg jag lite aktivitet i byar och olivlundar med ”städning”, dvs att ta bort grenar och kvistar på marken och såga bort en del från träden. Allt för att göra det enklare vid skörden och för att skydda näten som bres ut på marken. Nu hör jag det typiska generatorljudet också! Olivskörden har börjat, ”olivräfsorna” snurrar i full fart.

Det är ganska längesen jag hade musik med mig på vandring, men idag slank spelaren ner i ryggsäcken. Med gregorianska sånger i ena örat, vindsus och fågelkvitter i det andra med landskapet framför mig så blir det så enastående vackert. Det blir liksom fler dimensioner på nå’t sätt. Det är som om naturen och musiken förstärker varandra. Rösterna i sångerna ger en känsla av att vi är flera som hyllar naturen. Bergen blir mäktigare och stoltare, olivlundarna ännu mer skiftande i silver, himlen blir blåare och djupare där den speglar sig i det evigt böljande havet, örtbuskarna doftar intensivare. Ja, det är hisnande.

Jag vandrade ganska lugnt och stillsamt med ett huvud som nästan snurrade hela varvet runt. Det gällde att liksom bränna in det älskade landskapet så jag har det nerpackat i minnet under dagarna i Sverige.

Klädbyte var inte aktuellt, vädret har slagit om så shortsen fick stanna i ryggsäcken. Det var ett bra beslut jag fattade på morgonen, det hade inte varit nå’t vidare att vandra högt upp. Ibland ska man lita på sin magkänsla!

Kom fram till Pachia Ammos och gick ner på strandpromenaden. Fick urgo’ lunch som vanligt och en pratstund med Natascha, ägare till Taverna Porto. Innan jag gick till busshållplatsen tog jag en sväng bort till kyrkan vid hamnen. Av de kyrkor jag känner till är den en av dom med det mest fantastiska ljus så jag var bara tvungen att få njuta en stund.

Väl hemma sparkade jag igång tvättmaskinen och sträckte ut mig i soffan. Härligt att lyssna på arbete under vila…

(foto finns på min flickr!)