Etikettarkiv: kritsa

Utflykt till Kritsa

Som jag nämnt tidigare ordnar min lärare i grekiska 2-3 gånger årligen något studiebesök el likn samt lunch för sina elever. För första gången slog han ihop alla elever på en och samma dag vilket blev lite väl mycket folk. Målet för dagen var bergsbyn Kritsa.

Kritsa är världsberömd på Kreta, främst för handarbeten och broderier. Byn finns i de flesta guideböcker och charterföretag och andra ordnar utflykter dit. Under sommaren (juni-augusti) är det en i mitt tycket förfärlig plats. Massor med folk och full kommers. Om du åker dit under den perioden så sök upp en skyddad plats och studera skådespelet du har framför dig! Damerna i byn skyr inga medel för att locka och dra in turisterna i sina butiker. Det är underhållande.

Kritsa är dock en by med mycket historia och här finns massor att se och uppleva. Lato ligger strax utanför byn, så ock Panagia Kera. I byn hittar du olika små museum och statyer. Ovanför byn kan du besöka Katharou-platån.

Vi började igår i Kritsotopoulas’ hus som är renoverat och nu ett litet museum. Förresten så hette hon egentligen Rodanthe. Vem hon var? Ja, det är en lång och intressant historia. Mycket kort så var hon en frihetskämpe när man stred mot ottomanerna. Då var hon klädd som en man och kallade sig Manolis, men när hon blev dödligt sårad och såren skulle skötas om upptäcktes att hon var kvinna. Det finns en vacker byst av henne på torget vid kyrkan och det ska finnas en staty eller minnessten där hon dog (strax utanför byn). Bra guide och trots att en del saker i huset nu är nygjort var det lätt att se Kritsotopoulas och hennes föräldrar där.
På en av mina vandringar passerar vi klostret där hon sattes i klosterskola vid 6 års ålder av sin far som fick bära henne dit i en korg på en åsna så ottomanerna inte fick syn på henne.

Därefter var det dags för örtmuseum Rodanthi. En besvikelse för mig pga att jag väntade mig fräscha örter, även om så bara på bild, och inte torkade. Det var ett fint gammalt hus att smyga runt i och en del bilder fanns med engelsk text så något fastnade. Fascinerande är att Georgios, som har muséet, samlat på sig material i ungefär 10 år, det tog 5 år att färdigställa muséet och det har varit öppet i cirka 1,5 år. En sann entusiast! Man kan kontakta honom och få följa med ut i naturen, men tyvärr pratar han inte engelska.

Dags för lite ”egen tid” då man kunde strosa runt i byn. Vädret var inte riktigt på vår sida, en rejäl regnskur hade precis passerat. Jag kan annars rekommendera att strosa runt på smågatorna och i gränderna i Kritsa och ha kameran i beredskap. Det är en stor, brant by med magnifika vyer! Stanna här och där och bara njut!
Vi tog oss ner till Kvinnliga kooperativets butik och givetvis kom de flesta ut med en kasse. Jag också och till min stora förvåning hade jag köpt ett par kakor! Jag äter inte kakor mer än några favoriter och då äter jag bara en, dvs något kakmonster är jag inte. Grekiska kakor är ännu värre än andra eftersom de är så himla söta. Men den här sorten föll mig tydligen och märkligt nog ”på läppen”. En flaska raki smaksatt med granatäpple blev det också, men den gick tyvärr i tusen bitar när jag kom hem. Är det så’nt man kallar spritmissbruk?

Nu började vi bli hungriga och drog oss ner till tavernan. Där bjöd två killar på musik till en dansuppvisning av dansare från Lyceum of Greek Women, Agios Nikolaos. Den som önskade uppmanades att delta i sista dansen.
Tavernan hade nog underskattat antalet personer och överskattat sin egen kapacitet för vi fick vänta en stund på varmrätterna, men det löste sig till slut. Och det var väl värt att vänta på!

Många av eleverna är från UK så nästa punkt var ett lotteri där jag blev totalt förvirrad. Måste ha varit mitt organisationssinne som slogs ut. Även britterna var förvånade över hur lotteriet gick till så där behövs nog lite träning inför nästa gång. Det tog en väldig tid innan det var klart så när vi hämtat våra vinster gav vi oss iväg hemåt.

Man kan väl kalla det hedagsutflykt med tanke på att vi lämnade Ierapetra vid 10-tiden och var tillbaka vid 18. Trötta och nöjda med en fin och intressant dag!

Vädret har varit lite halvdåligt idag, men för en stund sedan hände något. Plötsligen tog vinden i rejält och det öser nu ner rejält. Kan nog bli en orolig kväll! Och jag som ska gå på bio ikväll. Nåja, det finns ju regnjackor och kängor.

Ha det gott!

PS. Foton på min flickr-sida! DS.

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

 

Fler utflykter!

Den stackars lilla hyrbilen får kämpa på! Härlig frihet, jag får nog överväga bilköp igen.

Söndag

Kurs och fart till Kritsa via Agios Nicholaos. Verkligen annorlunda att besöka ”off season”. Byn är lite söndagssömning. Getter ligger och slappar på trottoaren, nyfiken tant håller utkik, följer min väg och vinkar tillbaka när jag vinkar. Huvudgatan är tyst och stilla. Om du åker till Kritsa under säsong så lova mig två saker. Dels att gå ner i nå’n av gränderna, du kanske får se tanter sitta och handarbeta och skvallra. Vänd blicken ut från byn och ta in den fantastiska utsikten. Och dels ta ett steg åt sidan för att bara observera folklivet på stora gatan. Förundras över damerna som är som pirayor på turisterna, det går inte att värja sig. Det är ett riktigt underhållande skådespel!

Strosar runt i de små gränderna. Funderar över renoverade hus. Det är ofta så att de som är renoverade av utlänningar är vita och blå, ”typiskt grekiskt”. Jag förknippar ögruppen Kykladerna med vitt och blått. Och jag förknippar Samos, Lesvos, andra öar och fastlandet med andra färger och saker. Kreta för mig är pastell med gröna, vinröda eller blå luckor (de gamla färgerna) eller traditionella stenhus.

Går in i kyrkan vid lilla torget, tänder ljus och sätter mig för att njuta av lugnet, de vackra ikonerna och målningarna. Då kommer det en människa med dammsugare! Nu skulle det städas. Jag smiter snabbt ut.

Jag har många saker kvar att besöka på Kreta, men ibland glömmer jag bort dom. Så ser jag en skylt och tänker att ”visst 17, dit vill jag, det får bli en annan dag”. Idag blir det äntligen besök vid utgrävningen av Lato. Den ligger fantastiskt vackert och finurligt strategiskt. Kanske de bara tänkte på det sistnämnda. Fast jag vill tro att de också njöt av natur och vyer.

Traskar runt och försöker orientera mig, någon karta eller liten broschyr fick jag inte. Det är ofta som dokumentation lämnar mycket övrigt att önska. Själv är bäste dräng – tog ett foto med mobilen av en orienteringstavla. Visst är jag fiffig?

Tar annan väg hem, kör mot Prina. Prova den vägen nå’n gång! Väldigt vacker och rolig att köra. Smal, men asfalterad i stort sett hela vägen. Ta det lugnt, stanna då och då och bara njut av berg, vatten och himmel. Bli inte förvånad över att det är gott om träd för det är inte så långt till Selakano (Kretas enda skog) härifrån.

Måndag

Upp i ottan och iväg på vandring. Imorgon ska jag åka till Sverige, jag måste ha en färsk bild på näthinnan och doftminnet uppfräschat. Hur ska jag annars klara mig?

Efter ganska hårt motlut blir det frukost sittandes på en sten. Till vänster porlar smältvatten, rakt fram syns vitklädda toppar, en getpingla klämtar bakom mig och runt omkring är det grönt. Solen är uppe, men det är lite småkyligt i vinden här uppe. Finns inte mycket att klaga på, faktiskt inget alls.

Vandrar bort till ”min” plats, sitter där ett bra tag och filosoferar. Tar in olivlundarna, bergen, växthusen som blänker i solskenet, Libyska havet och Mirabellobukten, husklungorna som bildar små byöar. Omsluts av tystnad. Det är gott att leva.

Vandrar ner i kortärmad t-shirt. Oj, vad våren är här! Hemåt och sätta igång med förberedelser och packning. Hur det blir med bloggandet de närmsta 8-9 dagarna vet jag inte, beror på tillgång till internet. Läs gärna andra bloggar under tiden, men håll utkik och välkommen tillbaka!

Foto finns på min flickr-sida!