Den stackars lilla hyrbilen får kämpa på! Härlig frihet, jag får nog överväga bilköp igen.

Söndag

Kurs och fart till Kritsa via Agios Nicholaos. Verkligen annorlunda att besöka ”off season”. Byn är lite söndagssömning. Getter ligger och slappar på trottoaren, nyfiken tant håller utkik, följer min väg och vinkar tillbaka när jag vinkar. Huvudgatan är tyst och stilla. Om du åker till Kritsa under säsong så lova mig två saker. Dels att gå ner i nå’n av gränderna, du kanske får se tanter sitta och handarbeta och skvallra. Vänd blicken ut från byn och ta in den fantastiska utsikten. Och dels ta ett steg åt sidan för att bara observera folklivet på stora gatan. Förundras över damerna som är som pirayor på turisterna, det går inte att värja sig. Det är ett riktigt underhållande skådespel!

Strosar runt i de små gränderna. Funderar över renoverade hus. Det är ofta så att de som är renoverade av utlänningar är vita och blå, ”typiskt grekiskt”. Jag förknippar ögruppen Kykladerna med vitt och blått. Och jag förknippar Samos, Lesvos, andra öar och fastlandet med andra färger och saker. Kreta för mig är pastell med gröna, vinröda eller blå luckor (de gamla färgerna) eller traditionella stenhus.

Går in i kyrkan vid lilla torget, tänder ljus och sätter mig för att njuta av lugnet, de vackra ikonerna och målningarna. Då kommer det en människa med dammsugare! Nu skulle det städas. Jag smiter snabbt ut.

Jag har många saker kvar att besöka på Kreta, men ibland glömmer jag bort dom. Så ser jag en skylt och tänker att ”visst 17, dit vill jag, det får bli en annan dag”. Idag blir det äntligen besök vid utgrävningen av Lato. Den ligger fantastiskt vackert och finurligt strategiskt. Kanske de bara tänkte på det sistnämnda. Fast jag vill tro att de också njöt av natur och vyer.

Traskar runt och försöker orientera mig, någon karta eller liten broschyr fick jag inte. Det är ofta som dokumentation lämnar mycket övrigt att önska. Själv är bäste dräng – tog ett foto med mobilen av en orienteringstavla. Visst är jag fiffig?

Tar annan väg hem, kör mot Prina. Prova den vägen nå’n gång! Väldigt vacker och rolig att köra. Smal, men asfalterad i stort sett hela vägen. Ta det lugnt, stanna då och då och bara njut av berg, vatten och himmel. Bli inte förvånad över att det är gott om träd för det är inte så långt till Selakano (Kretas enda skog) härifrån.

Måndag

Upp i ottan och iväg på vandring. Imorgon ska jag åka till Sverige, jag måste ha en färsk bild på näthinnan och doftminnet uppfräschat. Hur ska jag annars klara mig?

Efter ganska hårt motlut blir det frukost sittandes på en sten. Till vänster porlar smältvatten, rakt fram syns vitklädda toppar, en getpingla klämtar bakom mig och runt omkring är det grönt. Solen är uppe, men det är lite småkyligt i vinden här uppe. Finns inte mycket att klaga på, faktiskt inget alls.

Vandrar bort till ”min” plats, sitter där ett bra tag och filosoferar. Tar in olivlundarna, bergen, växthusen som blänker i solskenet, Libyska havet och Mirabellobukten, husklungorna som bildar små byöar. Omsluts av tystnad. Det är gott att leva.

Vandrar ner i kortärmad t-shirt. Oj, vad våren är här! Hemåt och sätta igång med förberedelser och packning. Hur det blir med bloggandet de närmsta 8-9 dagarna vet jag inte, beror på tillgång till internet. Läs gärna andra bloggar under tiden, men håll utkik och välkommen tillbaka!

Foto finns på min flickr-sida!