Jag känner mig alldeles förvirrad idag! Måste vara våren. Den höjde nattemperaturen rejält natten som gick så näsan var inte iskall i morse. Underlig känsla.

Brukar du bara åka ut med bilen lite så där förutsättningslöst? Alltså hemikring? När jag var barn var världen väldigt stor och söndagsutflykt med bil var ett stort nöje. Jag har alltid gillat det! Prova nå’n gång. Du kan ha ett mål eller så kör du bara rakt ut i geografin på småvägar. Regel: får inte välja nå’n avtagsväg som du vet var den leder. Välj utifrån roliga eller spännande ortsnamn eller bara på känsla. Karta får bara plockas fram om du kommer vilse. Och gps är inte uppfunnit. Du lär känna ditt närområde, jag lovar! Man måste inte resa runt halva klotet för upplevelser.

Idag fick jag hyrbil, det skulle bli regn (som inte kom) så jag tänkte att en biltur kan sitta fint. Varför inte köra gamlagamla vägen upp till Hersonissos? Sagt och gjort! Mycket vacker väg som tar tid. Tid hade jag i massor. Om några dagar kommer det att vara bländande, skinande gult längs vägar och ute i naturen för mimosaträden har börjat blomma. Jag minns i mars 2012 hur vackert det var! Hoppas de inte blommar färdigt innan jag kommer tillbaka från Sverige.

Jättefina vyer, ja t o m så fina så jag glömde fotografera. Men vyer är så svåra, det blir aldrig så bra som verkligheten. Dessutom är det lite svårt just nu att få klara bilder. Olivskörden är över, träden beskurna och det eldas lite överallt. Mycket rök i luften och det gillar inte den här fotografen.

Körde runt i Hersonissos, letade efter en butik. Oj, så glad jag är att jag inte bor där. 80 % av alla butiker, matställen osv är stängda. Det finns inget så deprimerande och trist som tomma, döda samhällen. Jag måste erkänna att så’na där turistorter aldrig varit min melodi så jag skulle inte åka dit över huvud taget. Är så tacksam för att jag fastnat för Ierapetra som är levande året runt. Vardagen ska först och främst rulla på.

Ett roligt minne: 1987 var flyget till Sverige försenat så bussen lämnade flygplatsen igen och körde oss till ett hotell i Hersonissos där vi skulle vänta. Vi fick lunch och för att inte eftermiddagen skulle bli alltför lång (och vi hållas på gott humör) skakade man fram ”Sällskapsresan”. Jag lovar att den var ännu roligare med den extra kryddan av att sitta i ett chartergäng i en turistort med orangeklädda reseledare. Vi var många som hade svårt att hålla oss för skratt! Det var nästan så att verkligheten överträffade filmen…

Tillbaka till nutid! Nere vid hamnen i Hersonissos målades och reparerades det lite så förberedelserna inför säsongen har väl börjat så sakteliga. Jag passerade också Malia där det inte var fullt så dött, men lugnt och stilla. Antar att de njuter av den sista friden innan partajande engelsmän belägrar orten. Funderade över om det kommer ner engelsk polis i juli/aug i år också som det gjorde för några år se’n. De kom ner för att hjälpa den grekiska polisen ta om hand röran. Så kan man också använda skattepengar.

Skönt att komma ut på ön lite, måste ibland få se att den finns kvar, fylla på med en liten dos. Behöver fortfarande nypa mig i armen för att inse att jag faktiskt bor här. Och njuta.
Nog också lite rastlös. Marknadsföringen är igång, inte mycket jag kan göra konkret just nu och vänta är inte riktigt min starka sida. Imorgon blir det frukost på stamstället och se’n tänker jag köra till Kritsa. Jag har varit där några gånger under säsong, men bara kört igenom när det inte var säsong. Tänker ta en väg dit och en annan hem. Och på måndag blir det förhoppningsvis vandring.

Ha en skön kväll!