Börjat fundera över julklappar? Här finns några tips! Titta också i tidigare Boktips (finns i menyn).
Vårt ostadiga väder gör att ute-dagar varvas med inne-dagar och de sistnämnda ägnas mestadels åt att läsa. Det börjar bli lite kyligt inomhus så det är gott att krypa ner under täcket med en bok lite tidigare på kvällen.

Böcker ger så mycket – glädje, tröst, utblick i världen, möte med andra människor, tankar, lärdomar….

Medusa (Lars Kepler – pseudonym för Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril)
Jag har läst böcker av Lars Kepler tidigare och tyckt att de var väldigt bra. Men den här var onödigt otäck och långt ifrån deras kapacitet. Jag håller med en läsarrecension på bokus.com:
”Det här trodde jag aldrig jag skulle skriva om denna bokserie.
Men det här känns mer som en galen orgie i perversa och brutala dödsskildringar.
Det här är långt ifrån deras spännande och lagom otäcka första böcker.
Knappt jag orkade läsa klart den.”
Jag kan rekommendera tidigare Kepler-böcker, men inte denna!

Flickan på perrongen (Gill Thompson)
”Prag 1939. Den unga mamman Eva bär på en hemlighet. När nazisterna invaderar staden inser Eva att det enda sättet att sätta sin dotter Miriam i säkerhet är att skicka bort henne, även om det betyder att de aldrig kommer att ses igen. När Eva själv förs till ett koncentrationsläger riskerar hennes mörka förflutna att uppdagas. I London kämpar frivilligarbetaren Pamela med att hitta nya hem till de judiska barn som anländer. När vänskap uppstår mellan Pamela och ett av barnen bestämmer hon sig för att själv ta hand om henne. Men när Pamelas egen son tar värvning inser hon hur lätt även hennes värld kan rasa samman.” (bokus.com)
För fem år se’n läste jag hennes ”Haven som skiljer oss åt” som precis som denna bok bygger på verkliga händelser. Thompson gör ett beundransvärt förarbete och väver ihop allt hon samlat in till en berättelse. Den föder många tankar och många som, tyvärr, är aktuella idag! Hur är det att skicka iväg ett barn? Vem kan döma den som inte har nå’t val? Hur blir det för barnet? Upplever den sig bortvald, sviken eller kan den förstå?
Rekommenderas varmt!

The killer’s mark (M W Craven)
”När viceamiral Boyer, RN (pensionerad) dog utan att lämna ett testamente, ärvde hans frånskilda dotter hans – inte obetydliga – egendom. Hon kallades hem för att sortera hans tillhörigheter och hittade en AegisBox – ett manipulationssäkert kassaskåp inuti ett kassaskåp som är utformat för att självförstöras om någon utan koden försöker öppna det. Oförmögen att gå därifrån utan sanningen avslöjade hon något så fruktansvärt att det inledde den största utredningen i National Crime Agencys historia. Fem år senare sugs Washington Poe omedvetet, och motvilligt, in i dess allvar…” (google-översättning från bokus.com)
Här på Kreta är vi två personer som älskar Poe och Tilly. Vi var ledsna ifjol då sista boken i serien kom ut. Men det är inget man kan göra åt det! I somras fick jag ett meddelande på Messenger: Craven har kommit med en ny bok om Poe och Tilly! Jippi! Glädjen stod högt i tak här i en lägenhet i Ierapetra. Craven har låtit två år passera, placerar Poe och Tilly i en något annorlunda miljö men behåller deras karaktärer och egenheter. Intrigen är, som vanligt, intressant, spännande och fängslande. Och det startar funderingar kring lögner, sanningar och om ovetskap kanske är bättre än vetskap… Det är inte ofta man både ler och skattar när man läser en kriminalroman!
Rekommenderas varmt – läs gärna på engelska för en del stämning och lustigheter försvinner i översättning. Börja med första boken i serien!

Befrielsen (Imogen Kealey – pseudonym för American screenwriter Darby Kealey and British novelist Imogen Robertson)
”För de allierade var hon en orädd frihetskämpe, den främsta av agenter och en kvinna långt före sin tid. För Gestapo var hon en gäckande skuggfigur, den mest eftersökta personen i världen, med ett skyhögt pris på sitt huvud. Hennes namn var Nancy Wake. Befrielsen är baserad på den sanna historien om andra världskrigets mest legendariska spion. Marseille, 1940. Nancy och hennes make Henri njuter av kärleken och det goda livet. Men när tyskarna ockuperar Frankrike förändras allt. Nancy Wake engagerar sig inom motståndsrörelsen, och priset på hennes huvud sätts till fem miljoner franc.” (bokus.com)
Ännu en bok som bygger på faktiska händelser. Det har skrivits fler böcker om Nancy Wake och hon har också skrivit en egen. Det är givetvis spännande och emellanåt håller man andan för det är ju ”på riktigt”. Jag har mycket svårt att bestämma mig för vad jag tycker om Nancy, men tuff, modig och ibland styvnackad och envis är hon.
Franska motståndsrörelsen känner vi nog till, men det här är den andra boken jag läser om en kvinna som ingår i Jura-bergens maquisarder. De är nästan mer soldater än motståndsmän. Skulle vara intressant och roligt att läsa om en manlig maquisard!
Rekommenderas varmt!

Offret (Jenny Rogneby)
”Hanna Lans vaknar mitt i natten av att två maskerade inkräktare bryter sig in i villan där hennes man och två barn ligger och sover – ett mardrömsscenario som snabbt blir en dödsfälla när huset fattar eld. Gärningsmannen döms till livstids fängelse för mordbrand. Sju år senare behöver Hanna hitta styrkan att möta förövaren igen i en medling. Medlaren Angela Lans, syster till Hanna, organiserar samtalen. Men ingenting visar sig bli som Angela tänkt, då nya, skakande fakta framkommer om fallet.” (bokus.com)
Oj, så tröttsam. Det är PK, pekpinne, otroligt att så mycket kan hända två människor. Egentligen inget fel på grundidén, intrigen, men den lyfter inte. Det verkar viktigare att föra fram pekpinnarna och åsikterna. Jag har tidigare läst tre böcker av Rogneby och en ställde jag mig tveksam till (De märkta barnen) och två sågade jag (två Leona-böcker). Jag sätter punkt här för Rognebys böcker.

Jag fick en feelgood-bok i handen som utspelade sig i Italien. Jag kan läsa feelgood då och då, men det får inte bli för mycket feelgood i boken om jag säger så. Jag blev dock sugen på Italien så nu läser jag om några Donna Leon-böcker (så här långt Falling in love och By its cover). Där finns Guido och hans familj, den underbara Elettra och den pösigt självgode Patta. Brotten är inte alltid brott i egentlig mening utan påminner mer om livs- och moralfilosofi. Leons underbara ironi och förmåga att beskriva byråkrati gör läsningen till ren underhållning! Prova!

Så har jag laddat ner Louise Pennys senaste i Gamache-serien (nr 21: Miss Walcott’s Ghost). Åh, vad jag ser fram emot att träffa allihop igen! Fast kanske jag ska vänta lite…kanske i juldagarna nerbäddad i soffan med julgodis… Får se hur länge jag kan hålla mig!

Kom att tänka på en sak: det finns nå’t program på svt (tror jag) där en person får bjuda in andra personer till en middag. Fiktivt, alltså. Jag skulle vilja äta middag med Guido Brunetti, Salvo Montalbano, Anita Ekberg, Armand Gamache och kanske (har inte riktigt bestämt mig än) Sophia Loren . Där skulle vi sitta och njuta av ljuvlig mat och utsökta viner medan vi diskuterade livet!
Vilka skulle du bjuda in på middag?

Ha en skön helg! Var rädd om dig och andra!