Finaste ”välkommen tillbaka” från Skåne

Intensivt så här på slutet med tömning av hus och annat. Två härliga vandringsdagar fick plats och de får bli det sista inlägget från Skåne denna gången.

Lördag 19 augusti

Jag kunde inte själv beskrivit Öresund bättre och vackrare!

Denna dagen var Öresund som en glittrande silverscarf, men vi börjar från början. Parkerade bilen på Knutpunkten i Helsingborg. 10 kr/tim ok, men texten stämde inte med maskinen utan den räknade 10 kr/halvtimme. Kände mig rånad när jag gick därifrån till bussen till Höganäs. Ungefär halvvägs under bussfärden öppnade sig himlen och det öste ner! Men så skulle det ju inte vara!

När jag steg av bussen i Höganäs kom det inte en droppe! Jag började vandra längs med Öresund och såg hur det klarnade upp över Danmark. Lite kyligt, men snart sken solen från en blå himmel med bara några få moln.

Tog en sväng upp om Vikens nya kyrkogård, men kapellet var låst. Letade efter en skulptur som de gömt någonstans. Återvände snabbt till Skåneleden.

Vid ett toabesök längs vägen upptäckte jag att jag började få ”havsfrisyren”. Åt havet till stod håret rakt upp och åt land låg det alldeles platt. Ser lite ut som den frisyr en del karlar har för att dölja sin flint, fast i mitt fall har den liksom ingen funktion att fylla. Det ser bara konstigt ut.

När jag insåg att jag funderade över vad lördag heter på franska förstod jag att jag var totalt avkopplad. Det är en så’n skön känsla!

Njöt av småhamnar, natur och, som vanligt, Landborgspromenaden. Alltid spännande utsikt längs med Öresund med Danmark i fjärran och olika skepp och båtar. Öresund visade sig från sin bästa sida idag. Härliga mustiga blå och gröna färger. Jag uppskattar att få vandra längs med havet, det fungerar inte på Kreta. Såg en del människor som lockats ut av det fina vädret.

Avslutade på Ebbas fik med bakad potatis. Kan rekommendera stället, retro och mysigt, men ta inte bakad potatis.

Torsdag 24 augusti

Till min vandringsvän! Hoppas det blir fler tillfällen nästa gång!

Senast jag körde till Malmö eller Lund slog det mig att jag inte vandrat ute vid Romeleåsen och Häckeberga på minst 4 år! Detta måste åtgärdas!

På grund av att en del måste fixas de här sista dagarna började jag vandra strax efter halv elva! Det är väldigt sent för mig och kändes lite märkligt, men hela dagen var min så det blev bra.

Jag valde ”Häckeberga runt” som jag bara vandrat moturs så varför inte testa medurs! Gick fel två gånger, men det berodde inte på markeringarna utan på att jag var så avkopplad i skallen och uppmärksam på naturen att jag missade markeringar. Det gjorde ingenting, bara att gå tillbaka.

Det var tyst och lugnt och stilla hela dagen. I naturreservaten fanns en del fallna träd med klart imponerande rotvältor. Lite vind på eftermiddagen, annars höll stillheten i sig. En riktig lisa för kropp och själ.

På en liten skogsväg med gräs i mitten började jag fundera, ungefär som jag gjorde på Trolsk vandring med snapphanarna. Jag var mellan rika Lundaslätten och tillika Söderslätt med sina gårdar, gods och slott. Vem gick på den lilla skogsvägen en gång i tiden? En trött mjölkerska? En ung ryktare? Hur hade de det i livet? Vad drömde de om?

Varierat på åsen med bokskog, tallskog, granskog, kalhyggen, nyplanteringar, sly och buskar, hagar. När jag vandrar i eller passerar fullvuxen skog som är så ren och tom känns det som om jag blir inbjuden till naturens finrum. Det är tjusigt!

Sturups flygplats har inflygning över en del av rundvandringen, men de har så lite trafik att det inte stör. Cykelleder har markerats och det tackar vi för. Cyklister ska väja för oss vandrare, men det fungerar inte. De sträckor där Skåneleden och cykellederna sammafaller var givetvis sönderkörda. Jag hoppade fram i gyttja och vatten. Irriterande. Marodörer!

Jag fick se rådjur (eller hjort – hann inte riktig se vad), trollsländor, får, kor, flugor, fjärilar och de förbannade svenska myggen. Ångrade lite att jag inte hade köpt något mer än bananer, men varför klaga när naturens skafferi bjuder på härliga björnbär!

Mot slutet kom några regndroppar, men det blev inte mer än så. Efter 2,5 mil/cirka 6,5 tim nådde jag nöjd och tillfreds bilen på parkeringen vid Genarps idrottsplats.

Avslut

Så är mina sommarveckor i Skåne slut, på söndag åker jag hem till Kreta. Jag tar med mig vandringarna i det vackra och sommargrönskande Skåne som ett minne jag kan leva länge på. Känns som om Skåne ville säga att ”det var roligt att du kunde komma och välkommen tillbaka”. Och jag kommer gärna!

Blomstrande våren avlöses av grönskande sommaren och sedan tar den magnifika, färgsprakande hösten vid. Hur kan du låta bli att njuta av det? Promenera, gå, vandra. Fika, ha picknick. Ge dig ut!

Mina ben är nu inställda på det skånska landskapet – blir ett uppvakande för dem när de ska vandra i de kretensiska bergen igen! Fast det dröjer lite, måste avvakta att temperaturen faller. Under tiden kan jag minnas mina 5 vandringsdagar i sommar….

Ha det gott!

Trots en strulande kamera blev det några foton på min flickr-sida!
Huset är nu ute till försäljning, bl a på hemnet! Intresserad? Sprid gärna!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!


Vandra med mig på Kreta!

Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor. 
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!

Trolsk och magisk vandring

Ny ryggsäck, ny strumpsort, hälgrepp i trilskande vandringsskon – dags för vandring! Körde upp till Hässleholm och tog tåget till Sösdala där jag gick ner till Skåneleden vid Lillsjödal. På vägen dit mötte jag lantbrukare med spann som skulle ge något till sina kor, Jisses, vilken orkester! De i andra hagen var väldigt upprörda och lät hela världen få veta det.

När jag började vandra i den stilla morgonen snubblade jag nästan över ett tält. Tänk vilken underbar morgon camparen fick vid den lilla spegelblanka sjön. Jag fortsatte och kom upp på en smal åsrygg. Snart kunde jag se snapphanarna trycka i buskarna till vänster och svenskarna gömma sig bakom träden till höger. Vad hade blivit om svenskarna inte vunnit? Tanken svindlar!

Inne i skogarna var det tätt, mossigt, stenigt och höga tallar. Eller vacker bokskog. Här bjuds allt! Prassel, rop, skrik och andra ljud hördes så jag var inte ensam. En del ljud kom från fåglar, resten vet jag inte.

Solen hittar alltid ett hål…

I tallskogarna låg stora, mossiga stenar. Detta är nordöstra Skånes kännetecken och jag vandrade på gränsen. Alldeles stilla runt omkring mig. Skulle inte bli förvånad om ett troll tittat fram bakom en sten och sagt ”Mossa, mossa, människobarn”, men jag hade blivit väldigt förvånad om han inte haft ett gäng rumpnissar som sällskap.

Passerade ett ödetorp, gick runt och fotograferade, plötsligen stod jag stilla och stirrade på en svart katt som stirrade tillbaka med böjd rygg. Jag störde kanske hans middagsvila. Mötte också några cyklister, ryttare och vandrare. Roligt att folk ger sig ut i naturen!

Vandrade i tropisk värme. Det var så fuktigt att det var dumt att dricka vatten för det rann rakt igenom. Och de svenska otäcka myggen samlades runt min ända vid varje kisspaus. Hur blir natten, tro? Kanske ingen sömn och bara kliande. Men det löste sig, jag lyckades tydligen hålla dem ifrån mig.

Så kom jag upp på Klinten på åsen. Där finns en bänk placerad rakt framför gläntan så det blir fri sikt ut över Hovdala-slätten. Som gjort för en paus då ögat får söka sig långt bort och tanken vila i fjärran.

Då och då korsade jag eller hade sällskap av nya ledmarkeringar som ”Höjdarnas höjdarled” och ”I Post-Nillas spår”. Hovdala slott och Hässleholms kommun har tydligen tagit tag i det här med vandring och lagt upp en del egna leder. Intressant! (Hovdala ordnar en vandringsfestival i september, men på sidan finns också möjlighet att ladda ner kartor och vandra själv.)

Några saker slog mig. Hösten knackar på dörren så smått. En otroligt vacker årstid då naturen bjuder på en färgsprakande show som gör en förstummad. Det är den tid på året som jag ibland saknar på Kreta, men i gengäld har jag grönt året om och slipper den nakna, bruna, döda vintern i Skåne.
Den andra saken som slog mig var att jag för första gången inte har något vandringsuppehåll! Jag började vandra i september ifjol efter högsommaruppehållet på Kreta och jag bara fortsätter och fortsätter. Ett oerhört privilegium samtidigt som det känns lite märkligt. Det bästa av två världar skulle man kanske säga.

Efter drygt 6 timmars vandring var jag tillbaka vid bilen i Hässleholm. Hade en härlig känsla av njutning över allt jag bjöds på. Förundrades över Skånes mångskiftande landskap som bjuder på allt som till exempel skog av alla slag, öppna landskap, åsar, betesmark, stigar, småvägar, sjöar, bäckar, små byar, vyer. Och stillheten och lugnet är svåra att hitta någon annanstans än i naturen. Där finns friden.

Avslutade dagen med att köra småvägar hemåt med en avstickare till Maltesholm. Tjusigt och många fina, intressanta byggnader samt en vacker park och imponerande uppkörsväg!

För den vandringsintresserade: jag gick alltså på i slutet av delsträcka 6 på Nord-sydleden, följde delsträcka 5 och där delsträcka 4 svänger vänster mot Hässleholmsgården fortsatte jag rakt fram till järnvägsstationen. Mer om Skåneleden finns här!

Ha en skön helg!

 

PS. Hur det gick med nya utrustningen? Ryggsäcken är jätteskön, det var ett bra köp, bättre än den gamla. Sockorna gav inte mersmak, för mycket ull. Hälgreppet fungerade nästan, tror jag vet hur jag ska justera det, men visst är det konstigt att en sko i ett par kan bli så fel.

Foton på min flickr-sida!
Huset är nu ute till försäljning, bl a på hemnet! Intresserad? Sprid gärna!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor. 
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!

 

 

 

Vandring och utställning

En vecka sedan förra blogginlägget. En fullsmockad vecka. Vi kan hoppa över matförgiftning, inställt tåg och felkörning i ett av mina hat- och ångestobjekt (andra kallar det ”E6 förbi Göteborg”) vilket kunde resulterat i att detta skrivits i Oslo.
Förutom att träffa digitala vänner i ”verkligheten”, hälsat på en kär vän i Karlstad och hämtat en väldigt trevlig hyrbil har jag vandrat och varit på utställning.

Egenkomponerad vandring

I kända trakter kan man ha lyxen av närhet till vandringsmöjligheter. Vi har haft sommarstuga uppe i Sofielust/Örnaberga så jag knöt samman olika skogspromenader till en vandring.

Vi gick ut genom dörren, svängde vänster och medvandraren Bojana sa: ”Jag kan inte fatta att vi bara ska gå iväg utan att först åka tåg, buss eller bil!” Nere vid havet tog vi in på Skåneleden som vi sedan lämnade för att ge oss inåt land i skogen. Fast det kändes mer som att ge sig in i tät, fuktig djungel även om jag aldrig varit i en så’n. Naturen är helt otrolig denna sommar! Den grönskar och prunkar över alla bredder. Det går nästan att höra hur växtligheten lever och är igång. Och den är nästan påträngande, som om den vill attackera eller suga in.

 

Ett tunt, stilla regn en liten stund, annars bra vandringsväder med växlande molnighet. Och vindstilla vilket alltid ger ett extra lugn och en speciell fridfullhet. Smultron frestade, svampar stora som dasslock visade upp sig, fåglar orkestrerade. Man vände sig inåt, vilande som i en trygg vagga. Det gör gott för själen.

Så kom vi till en avgörande punkt – börja vandra mot hemmet igen eller fortsätta till Gyllebo-sjön. Min något medtagna mage fick avgöra så för säkerhets skull vände vi hemåt. Väl tillbaka i Baskemölla tog vi en kort mat- och toapaus innan vi körde upp till Gyllebo-sjön. Avslutning på dagens vandring blev ett varv runt sjön.

Totalt strax över 5 timmars vandring med inslag av hav, sjö, bäck, skog, åker, grusväg, stig, terräng. Och en dansbana! Vad kan man mer önska sig?

Bro över till nästa

Igår åt jag lunch i Storstugan vid Tjolöholms slott. Ett gäng vid grannbordet diskuterade vart de skulle åka på nästa resa och vad de skulle göra. De konstaterade att de var ”färdigseglade”, valde bort paddling och sedan koncentrerade jag mig på min Biff Lindström. Plötligen sa en i sällskapet att ”vi kan vandra”. Någon konstaterade att då måste man ha tält och ”skaffa en massa annat”. Så synd när människor tror att vandring måste kombineras med friluftsliv. Det måste det inte alls, det är två olika saker som råkar passa bra ihop om man så önskar. Varför inte börja med dagsvandringar för att se om den biten passar, om man tycker om det. Sedan kan man bygga vidare om man känner för det eller fortsätta sina dagsvandringar. Och det måste inte vara tält utan kan vara stugor, b&b, vandrarhem, hotell. Och man måste inte förbereda mat flera dagar i förväg utan kan gå till dukat bord. Var och en ramar in vandring på sitt sätt. Det finns inga rätt eller fel.

Utställning

Så varför var jag vid Tjolöholm? Jag har varit där tidigare och då sett slottet. Denna gången var jag nyfiken på utställningen av kläder från tv-serien Downton Abbey. Guiden var bra, kläderna var uppställda i olika rum så vi fick se bitar av slottet också. Och det var tur det för utställningen var tunn. Inte värd att köra dit bara för den och 150 kr var för mycket.

En sak som jag tycker är så konstig är folk som går på utställning och fotograferar allt de ser. Varför är de inte här och nu? Suger in alla intryck, lyssnar på guiden eller läser på informationslappar? Det mesta går att hitta på nätet idag så det kan inte vara därför. Är det för att visa att man varit på en speciell plats?
Antagligen är det jag som är fel ute för jag är så koncentrerad och fokuserad, suger åt mig som en svamp, sjunker ner i fantasin och tankarna seglar bort. Har väl nå’t fel på min förmåga att göra flera saker samtidigt.
Fast visst är det konstigt när en besökare i gruppen säger åt en att man ska flytta på sig och vänta gå fram för den ska ta foto!? Jag visste inte att det var en fotosafari….

Så är det söndagskväll och nu kan jag inte sitta här längre utan nu väntar Vera. Ha en skön kväll!

PS.
Foton på min flickr-sida!
Huset är nu ute till försäljning, bl a på hemnet! Intresserad? Sprid gärna!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor. 
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!

 

En grönskande tur

Igår var det äntligen dags att vandra. Det blev 7 timmars vandring mellan Brösarp – Baskemölla (dvs Skåneleden 4, delar av etapp 6 och 5). När jag lämnade Baskemölla med buss 06:20 lyste solen. Anlände 30 min senare till Brösarp i hällande regn. Hm. Inte bra. Kröp in i busskur och väntade sisådär 25 min och det klarnade upp!

Markerad led – så skönt! Vad jag saknat de där markeringarna. Så enkelt och så avkopplande. Jag kan givetvis ”mina” vandringssträckor på Kreta, men det är ganska mycket jobb och tid som går åt när jag ska lägga nya. Här är det serverat!!

 

 

 

 

Medan jag vandrade tänkte jag på skillnaden på landskap och natur mellan Österlen och Kreta. Det ena är inte bättre än det andra – bara olika. Var och en med sina speciella kännetecken och karakteristiska skönhet. Tänk om det gick att slå ihop de två! Men omväxling och mångfald är fint, det är vackert i naturen var man än är!

Härligt att få en dos av det som inte finns där på Kreta som t ex att gå in i skog och snedda över sommarhagar. Vandra över strandängar och korsa vattendrag. I och med att Linderödsåsen skjuter ut här så blir det verkligen inte skånskt ”platt”.

Det är inte automatiskt så att de största blommorna är de vackraste. Marktäckande gula och lila blommor var som penseldrag på sluttningar och strandbackar. De förskönade verkligen. Påminde mig om när bergssluttningarna på Kreta på våren är gula och sedan blir röda för att åter skifta i gult. Naturen gör de mest betagande konstverk. Och de är nya varje dag.

Jag förvånades över hur grönt och frodigt det är i naturen. Det måste vara våren som med sin kylighet gett växterna tid att komma till liv i lugn och ro. Eller så är det bara jag som inte minns, min senaste sommar i Sverige var 2013. Det kändes nästan som om landskapet är inslaget i generöst grönt presentpapper och överlämnas med ”varsågod och njut!”.

På Stenshuvud tog jag både Norra huvudet och Västra huvudet så jag fick utsikten på alla håll. Det var ganska mycket folk i nationalparken och jag blev både irriterad och konfunderad på folk jag mötte. Möts man på en stig säger man väl hej!? Jag gör det och fick tillbaka en hel del trumpna hej, förvånade hej, mumlande hej och några som inte svarade. Man kan dra fram att svenskar (utlänningar hälsade) är stela, inbundna, har stor privat radie osv. Men varför inte kalla det för vad det är? En stor del av oss är oartiga och/eller självupptagna. Trist! Framför allt för oss själva.

Så närmade jag mig Rörum. Du känner väl igen ”Ensamma trädet”?Om inte så titta på ”Mandelmanns gård”. Avsnitten ligger i repris på tv4play och nya ska komma (troligen i vinter).

Det slog mig framåt slutet av vandringen att jag är priviligierad i år. Först en fantastiskt fin vår på Kreta med många blommor och grönska som kom i lugnt tempo så det fanns tid att se och njuta. Och nu denna gröna, frodiga present med mönster av ängsblommor. Vad kan en människa mer önska sig?

Lite kort om etapperna: etapp 5 rekommenderar jag inte. Den innehåller för mycket landsväg för min smak. En lösning kan vara att hoppa på bussen i Kivik och hoppa av i Vik så slipper man de tråkiga avsnitten.
Se upp på vägen mellan Kivik och Stenshuvuds nationalpark! Vägen är smal med mycket trafik nu på sommaren till musteriet i form av bilar, husbilar, lastbilar.

Ser redan fram emot nästa vandring! Blir det en etapp på Skåneleden i närheten eller ger jag mig iväg…kanske jag sätter ihop en egen sträcka…

Ha det gott och njut av skog och mark – det är dessutom både hälsosamt och gratis!

PS. Jag har laddat upp foton på min flickr-sida!

PPS. Följa boggen? Gå ner i sidfoten!

Vandra med mig på Kreta – erbjudande på hemsidan http://inspirewiz.com!!
Välkommen!

Sverigerapport 4

Är på Sverigebesök så bloggandet är lite ryckigt. Hoppas du hänger med i alla fall!

Andra advent. Vi lämnade ett klart Malmö med kurs in mot centrala Skåne och mötte dimma. I Fulltofta strövområde kopplade vi ihop 3 slingor och gav oss iväg.

dsc02437

Vandrare på väg in i dimman

Dimma. Fukt. Tystnad. Dropp från träden. Fågelkvitter. Stig. Frost. Gyllene löv på marken. Hundägare. Lugn. Mossa. Stenar. Trolskt. Bäckporl. Tystnad. Frid. Ryggsvett under ryggsäck. Svampar. Ett ögonblicks förvirring kring markering. Omkullna träd. Dubbelgärde. Hala rötter. Spångar. Kall ända vid paus. Stora stenar. Lugn. Dimslöjor. Skogsväg. Älvor. Vindpust. Tystnad. Uppför. Vattensjukt. Tankeutbyte. Is. Glasögonimma. Rofyllt. Prassel i vissna löv. Ruiner. Avkopplat.

Framme. Ombyte. En stunds vila. Återgång till ”vanliga” tillvaron. Vart kör vi nu? Vilken julmarknad börjar vi med?

 

Ha en skön kväll!

PS. Någon som vet vad det är för träd somdsc02445 ännu inte fällt sina vissna löv?

 

 

 

 

 

 

ny-stl


Jul- och nyårserbjudande!
Boka före den 15 januari och få 25 % rabatt per person på vandringsvecka före 15 juni 2017.
Mer info på hemsidan inspirewiz.com
Välkommen!

Sverigerapport 3

Är på Sverigebesök så bloggandet är lite ryckigt. Hoppas du hänger med i alla fall!

Jag har fortsatt min turné i Skåne med att äta, njuta och träffa en massa härliga vänner och bekanta! Lund, Skanör, Gislövs läge, Malmö. Är så glad för att jag har hyrbil denna gången! Slipper stå och frysa, bestämmer själv mina tider, får mer tid till trevliga saker. Torsdag och fredag var vikt till vandring, men vädret i torsdags var alltför dåligt så det blev en go’ slappedag.

Igår styrde jag kosan mot Helsingborg. Solen försökte bryta igenom, det var som om den ville säga att ok, vi ska ge dig en fin dag! Det gick inte fort på E6, en stund stod det faktisk stilla och jag såg för mitt inre öga hur lite vandringstid försvann. Och på Knutpunkten i Helsingborg blev det lite väntan på bussen till Höganäs. Under väntan bearbetade jag chocken över att ha blivit rånad av en automat – det är dyrt att parkera på Knutpunkten. Bussen kom, den hackade konstigt hela vägen till Höganäs så jag började undra om makterna var emot mig. Kanske lika bra att åka tillbaka…

Dagens vandring var alltså den del av Skåneleden (och till vissa delar Kullaleden) som går från Höganäs till Helsingborg. Jag som numera vandrar i berg ville se havet och ha det relativt platt. En kall nordvästlig medvind och den lågtstående solen blev motsols. Havet såg nästan ut som tjära, det gick vita gäss och Danmark var en mörk skugga. En lite småkulen dag vid havet, men så vackert!

dsc02415

Mörk och lite råkall start, men dramatiskt vackert! Sedan försvann molen och solen strålade.

Jag mötte en del människor, de flesta pensionärer och hundägare. När jag passerade en man så blev han lite skrämd, gick väl i egna tankar. Roligt att folk är ute och jag som bara ser motorburna herdar tyckte folket var ett trevligt inslag. Denna sträckan går förbi tre byar och om man tycker det är störigt är det bara att vända på huvudet och titta ut över sundet. Jag tycker att det är skönast att vandra helt ute i naturen, men lite variation skadar inte. Mina tankar flög iväg till Kreta där jag ibland också passerar byar. Mycket är lika, mycket är olika.

dsc02424

Fåglarna guppade på de tjärliknande vågorna och det lät som om de skrattade…hade kanske en riktig heldag…

Plötsligen kände jag en doft som jag inte känt på ett par år: tånglukt! O, så gott! Dofter är viktiga, en riktig minnestrigger precis som foton och smaker och ljud. Detta var igenkännandets glädje, en fläkt från sommar, Skåne, baddagar, höstvandringar vid havet…..

Och som vanligt på vandring flög mina tankar hit och dit. Ibland flög de inte alls. Det är också skönt!

 

 

 

 

 

Pauserna blir korta vid denna årstiden, men de får inte tas bort. Viktigt att få i sig lite energi och vätska. Letade upp så vindskyddat som möjligt och med rätt kläder så fungerade det.

Så närmade jag mig Helsingborg och kom in på Landborgspromenaden. Jag vet inte riktigt vad Lamborgsbranten består av, dvs om det är en utskjutande del av en ås, men den ger landskapet en dramatisk touch. Nu när allt är avlövat syns landskapet så mycket tydligare. Vintergröna Kreta saknade jag, det är synd att vi inte har mer vintergröna växter här uppe. Det skulle ge landskapet lite liv istället för att allt ser så trist och dött ut.

dsc02431

Lustiga ”fjäderbollar” på buskar längs med Lamborgspromenaden.

Jag blev lite förvånad över att det var så mycket aktivitet runt omkring mig i Helsingborg! Dagisgrupper, skolklasser, några byggjobbare. Så kom jag på att det var ju inte söndag utan fredag. Det är väl det där felet vi alla gör när vi är på semester (och det är ju det jag är!). Vi rör ihop dagarna helt enkelt.

Så mycket mer än halvdagsvandring kan det inte bli vid denna tiden på året i och med de korta dagarna (och så längtade jag till Kreta igen…de långa, ljusa vinterdagarna…). Denna sträckan tar lite längre tid vid andra tidpunkter på året, men tempot är lite högre i kylan och pauserna korta.

En härlig dag vid vårt vackra Öresund! Sugen? Ta dig till Knutpunkten, bussen mot Höganäs, hoppa av i Domsten eller Viken eller Lerberget eller Höganäs – allt beror på hur långt du vill gå. En promenad, långpromenad eller vandring.

Nu laddar jag inför julbordet ikväll! Ha en skön helg!

PS. Landborgen är en del av Helsingborgsryggen som är en landhöjning som bildades när inlandsisen smälte. Mer info för den intresserade finns här!

ny-stl


Jul- och nyårserbjudande!

Boka före den 15 januari och få 25 % rabatt per person på vandringsvecka före 15 juni 2017.
Mer info på hemsidan inspirewiz.com
Välkommen!

 

 

Sverigedagar del 2

Oj, det går i en väldig fart, tiden bara rusar förbi. Det kommer att bli mycket funderingar när jag är hemma igen, många tankar kring Sverige – Kreta som måste sorteras. Träffat folk, varit på bio och shoppat för en hel del pengar. Det känns som om pengarna bara rullar iväg, det är en del som ska fixas på bara några dagar men som ger glädje och nytta länge. Får be min ekonomichef att fördela kostnaderna över tid och kanske dra åt lite efter helgerna.

Vandringar

Vi har vandrat två dagar. Började med återseendets glädje i torsdags genom att vandra Skåneleden kring Finjasjön. Jag som vandrar så mycket i berg ville vandra vid vatten, men Öresund kändes för råkallt. Upp tidigt och iväg med buss och tåg. Det är otroligt så bra kommunikationerna är i Skåne. Eller västra Skåne ska jag kanske säga för det finns lite kvar att göra när det gäller östra delen.

12305674_10154394006255760_2026321935_n

Jag har hittat en väg i dimman.

Nu blev det inte så mycket vattenkänsla  pga tät dimma. Vi såg egentligen inte speciellt mycket alls.Lite trist, men dimma har också sin tjusning. Det blir väldigt tyst och mjukt. Det ger en lugn, skön känsla. Rätt ord är nog vilsamt. Man är liksom inlindad i sin egen värld. Det underlättar att koppla bort allting, låta tankarna vandra helt egna vägar.

 

DSC00803

Bojana fotograferar uppe på Ryssberget.

Dags igen i lördags, nu en ny sträcka: Gustavsbergsleden. Omväxlande med lyckor, skog, sjöar och kuperat. Jag tror att den är väldigt vacker vår eller höst. Går man den på sommaren när grönskan är tät missar man en del vyer och vatten. Vädret var bra, inte kallt och blåsigt men vi fick regn på den sista fjärdedelen. Leden var mycket bra och tydligt märkt och det fanns informationstavlor vid ruiner, torp mm.

Sällan eller aldrig ser vi andra vandrare, men en del löpare stötte vi på eftersom vi passerade genom ett motionsområde. Och lite längre fram i skogen dök ett jaktlag upp, men de var färdiga för dagen så vi störde inte. Landskapet framträder när naturen är avklädd och det blir så tydligt att Skåne inte är platt mer än fläckvis. En vandring då tankarna skingras eftersom det finns så mycket nytt att ta in i den obekanta omgivningen. Det blir lite upptäckarglädje och närvaro.

Dessa vandringar gjorde det ännu tydligare för mig hur synd det är att så få människor är ute i naturen. Det finns så många leder i Skåne och på Kreta finns nästan inga alls. Det är ju dukat och klart i Skåne, bara att ge sig ut!

Jul, jul…..

Igår avverkade vi några julmarknader i verkligen skiftande väder. Hagel, regn, blåst och sol från blå himmel. Och det bara i en del av Skåne! Några julmarknader drog mer åt konstutställning, men vi fick några ordentliga doser jul. Och underligt nog hade vi några kassar med oss hem.

När aptit och hunger var på topp gick startskottet för julbordet på Röstånga Gästgivaregård. Oj, vad jag frossade i inlagda sillar, lax på olika sätt, såser, hjortkött, patéer, leverkorv, sylta, julskinka, lutfisk…..och det var SÅ gott! Borden med kakor och godis har jag inga problem att hoppa över, jag gillar riktig mat, men lite ris á la Malta med saftsås slank givetvis ner. Nu har jag ett härligt smak- och synminne att ta fram på julafton!

Gorm

Så fick vi stormen Gorm från Danmark fast den blev visst uppgraderad till orkan både här och där. Det blev ett kort oväder som drog över under natten. Många trafikstörningar idag, men jag sitter på tåget till Göteborg enligt tidtabell och hoppas komma vidare till Karlstad. Fler möten och skratt. Och fler minnesbilder av Sverige att ta med söderut.

(några sverigefoto finns på flickr!)

 

 

Ny etapp

Igår var det vandring igen så upp tidigt och iväg till bussen. Liten överraskning eftersom min medvandrare Bojana valt etapp. Ingen av oss hade vandrat där tidigare. Under bussfärden kämpade solen med några moln, röd och grann försökte den komma fram.

Ja, var ska jag börja? Det är så svårt att förmedla hur vacker naturen och landskapet kan vara. Skåne är väldigt, väldigt oplatt. Vi har Söderslätt och Kristianstadslätten och några till, men däremellan är det allt annat än platt. Och minst av allt är det tråkigt, det skiftar och händer saker hela tiden.

Vi hoppade av bussen i Heingetorp och började vandra. Det var hagar där daggen låg som silver och tystnaden var total. Inte ett löv rörde sig. Funderade lite på de eländiga hagarna och enebackarna. Här kunde inte odlas något, här är vi långt ifrån den store, fete, rike skånebonden. Ännu fler tankar bakåt kom vid alunbruket. Idag tysta, stora högar – då ett dundrande, levande bruk med ett myller av människor. Och nu stod vi där en vanlig tisdag bara för ”nöjes” skull. Vilka krockar!

Linderödsåsen skjuter ut och avtar, men för oss var det branta upp och ner som avlöstes av skogsvägar. Verkeån höll oss sällskap en stor del av vägen. Vid Halla mölla var det full fart i vattenfallen, det är nå’t speciellt med vatten. Lägg i några stenar och jag är där direkt med kamera och funderingar.

Vatten fanns det gott om lite varstans, det märks tydligt att marken är mättad. Så alla vackra skiftningar bland trädens löv och buskars blad. Lägg därtill skinande sol! Jag vandrade i kortärmad t-shirt den 29 oktober – otroligt men sant. Höstens färger får ett extra skimmer och ett fantastiskt, nästan magiskt, ljus när solen behagar visa sig. Alla de rödbruna löven som fallit till marken ser ut att bilda en mörk guldmatta.

Så kom vi ut i lite mer öppet landskap och mitt knä började krångla. Inte roligt, men det går lätt att skjuta undan när Brösarps norra backar ligger framför en. Ett mjukt kulligt landskap. Och väldigt oplatt.

Som pricken över i hade vi turen att nå busshållplatsen 10 min innan bussen skulle gå och det trots att vi inte håller reda på tiden. En fantastiskt vacker och fin dag i vår sköna natur!

Foto från måndagens och tisdagens vandringar finns på min flickr!

Dagens vandring: uppladdning till min everytrail fungerar inte, du hittar etappkartor på Skåneledens hemsida. Vi vandrade från Heingetorp – Brösarp.

Tips

– kontrollera ledstatus på Skåneleden http://www.skaneleden.se innan du ger dig iväg.

– varierad och fin vandring med stigar och vägar, slätt och ås, skog och öppet landskap.

– denna vandring skulle jag inte rekommendera för den som inte vandrat tidigare eftersom det är en del branta upp- och nedgångar. Välj något planare och enklare i början eller vandra halva sträckan.

– längs leden finns olika sevärdheter som alunbruket, halla mölla. Stanna och njut!

– vandring behöver inte vara komplicerat eller kosta en förmögenhet i utrustning. Tänk på att alltid ha bra skor för ändamålet, ryggsäck med lite att äta och glöm inte dryck!

– vid vandring på hösten så tänk dels på de korta dagarna, dels på att det är vått (och därmed halt!) i markerna. Tänk också på att inte vara stilla för länge vid fika, bussväntande o likn – risk att börja frysa och bli nerkyld!

En dag i mellersta Skåne

Ah, vandringsdag! Ljuvligt!! Upp tidigt och iväg till en av favoritetapperna: Sösdala – Hässleholm. Solen kom och gick, det blåste inte för mycket och inga regndroppar. Mycket bra vandringsväder. Det enda lilla abert är att man blir, så klart, lite svettig, framför allt där ryggsäcken hängt på ryggen. Lite råkall kyla kommer ganska tidigt på eftermiddagen vid denna tiden på året så då blir man lite frusen. Skönt att komma hem och njuta av varm dusch.

Full snurr i skallen, det far runt firma, jobb, relationer, Sverige, texter, foto, framtid, ekonomi….stopp! Hjärnan slås ifrån genom att fokusera på naturen som t ex alla nyanser på löven. Skönt med lite hjärnvila fast jag lyckades stänga av helt. Stod plötsligen och glodde på ett rött hus som jag aldrig sett. Då slog det mig att när såg jag senast en ledmarkering? Bara att vända och komma rätt på Skåneleden igen. Lite vaken måste man vara…trots allt.

Några tankefragment:
Väldigt lite rött bland löven eftersom det inte varit frost, men i gengäld är det milt och skönt att vara ute. Kan nog bli en lika lång och fin vandringshöst som ifjol.

Det klipptes gräs både här och där – är det inte ganska sent?

En avverkningsmaskin jobbade på. En så’n där som fäller, kvistar och kapar. Stod en stund och funderade över teknik och rationaliseringar. Och om det tillkommit lika många nya jobb som de gamla som försvunnit. Om det inte har det – hur ska vi då lösa försörjning och trygghetssystem? Kände att det blev lite för stort, vandrade vidare.

Lyssnar till trädens sus och då dyker morfar upp i minnet: ”Blunda och lyssna på skogens sus, det låter som havet!” Och det hade han rätt i, de påminner om varandra. Allt hänger ihop.

Många löv har ramlat av, men det finns fortfarande grönt kvar, lite blommor blommar, såg nyponblommor tillsammans med nypon – det verkar som om naturen är inne i en ”andra andning”. Som ett olydigt barn som inte vill gå och lägga sig utan draaar ut på det så länge som möjligt.

Så dyker tankar på ålder upp på denna vandringen också, måste vara hösten som påverkar. Vi hoppar över det!

Sitter uppe på Klinten på Göingeåsen och njuter av utsikten över Hovdalaslätten. Fina skiftningar i naturen, vilken tjusig palett!

Mycket vatten i markerna, men med rätt och bra skor är det inget problem, jag kan ta mig fram överallt utan problem. Lite får man se upp med lerig mark och blöta löv, men tar man det bara lugnt så går det bra.

Varierad vandring med lövskog, barrskog, öppna landskap, hagar, åsar, åar, bäckar, mossiga stenar (”John Bauer-skog”), vägar, stigar. Precis min melodi! Ofta glöms nog mellersta Skåne bort, det är något som passeras. Skåne handlar oftast om fiskelägen, stränder osv, men är så mycket mer. Åk ut en dag och se dig omkring vid Höör, Hörby och upp mot Hässleholm!

Laddar inte upp foto idag, nu ska jag vila fötterna för imorgon är det vandring igen!

Dagens vandring: Sösdala – Lillsjödal – Klinten – Hässleholm.

Tips

– kontrollera ledstatus på Skåneleden http://www.skaneleden.se innan du ger dig iväg.

– Skåneledens kartor visar anslutande buss och tåg, men de ligger i så fall precis vid leden. Från Sösdala station till leden vid Lillsjödal är det drygt 2 km att gå på liten väg – helt ok.

– varierad och fin vandring med stigar och vägar, slätt och ås, skog och öppet landskap.

– då och då kommer man in i små byar där man nästan väntar sig att se Emil jagandes Griseknoen…

– efter villaområdet i Hässleholm svänger Skåneleden under järnvägen, men fortsätt istället rakt fram genom ett grönområde så går du nästan rakt på stationen.

– vid vandring på hösten så tänk dels på de korta dagarna, dels på att det är vått (och därmed halt!) i markerna. Tänk också på att inte vara stilla för länge vid fika, bussväntande o likn – risk att börja frysa och bli nerkyld!

 

 

Öresundsvandring med snurr

Idag fick det bära eller brista – det var dags för vandring! Väderprognosen sa skurar så regnjackan åkte fram. Något ihållande regn fanns inte i prognosen, då hade jag ställt in. Att vandra med blicken i marken i timmar ser jag ingen njutning i eller mening med.

Upp tidigt och iväg med buss och tåg och buss. Hoppade av i ett grått och nymornat (i alla fall när det gällde dagsljus) Höganäs. När jag kom ner till havet slog det mig att jag missat att kolla en sak i prognosen: vinden. Det blev en blåsig vandring, men vad gör det när den var torr.

Kurs och fart mot Helsingborg! Öresund bjöd på skummigt, tångigt, vågigt och fartfyllt vatten. Himlen bjöd på ständiga skiftningar från totalt jämntjockt och gråsvart till några korta tillfällen då blåa flikar av himlen tittade fram tillsammans med solen. Den ena stunden var inte den andra lik. Underhållande, ständigt skiftande skådespel.

Och tankarna flög runt: varför tycker jag om lukten av tång? Samma sak när jag går i skog efter regn på hösten och det luktar lite förmultning.
Jag saknar ljuset i söder. Att vara hänvisad till att ”mysa” i flera dagar blir bara tråkigt. Och att färdas i mörker dessa korta dagar….nja, inte riktigt min grej.
Skönt att få massor av luft och syre till både kropp och själ. Skulle inte klara av träningsformen ”Indoor walking” – varför vara inomhus mer än nödvändigt? Vi behöver ut och få luft!
Ovanligt mycket människor i rörelse, kanske de också är trötta på att vara inomhus. Undrar vad de gör? Kanske jobbar skift eller på schema, kanske är arbetslösa.
Varför hälsar män oftare än kvinnor? Jag har inte gjort nå’n vetenskaplig undersökning, bara en reflektion.
Om man vandrar längs med kusten en blåsig dag och vill vara snygg ska man ha nå’t på huv’et. Min frisyr var väldigt…ovanlig efter ett tag. Håret på min högra sida stod rätt upp eller låg snyggt ”fönat” åt vänster.
Några textflagor till min nya hemsida for förbi, det snurrar hela tiden. Ska samla ihop det i helgen.
Nya vandringsbyxorna och nya knästöden fungerade jättebra.

När jag kommit upp från havet studerade jag en informationstavla över Sofieroskogen och Pålsjö skog. Har funderat tidigare på att ta en runda in i skogen, skulle göra vandringen mer varierad och det gillar jag. Lite osäker, borde kanske ha kollat detta lite närmare innan. Tog ett foto med mobilen och vandrade vidare. Vid Pålsjö slott bestämde jag mig: jag tar gul/grön/röd slinga och se’n röd slinga tillbaka till Landborgspromenaden. Som ett litet studiebesök, har ju vandrat ganska långt redan.

Så fin Pålsjö skog är och så tydliga markeringar! Gick och funderade på hur fint Helsingborg ligger. Jag avundas dom inte havet, men det kuperade landskapet, beror väl på att jag är född på slätten. Så jag var väldigt nöjd och positiv till sinnet när jag bytte till röd slinga.
Föreställ dig nu en bild som går i sönder och ljudet av en grammofonnål som raspar en LP-skiva – det fanns inga markeringar! Hittade en informationstavla och studerade slingorna lite närmare. Hur kan man göra nå’t så urbota dumt? Man måste gå på rätt håll! Alltså fick jag vända mig om titt som tätt för att kolla så jag var på röda slingan. Här försvann lite av min välvilja gentemot Helsingborg! Inga egna initiativ, kreativitet eller omväxling här inte! Och vad tycker Helsingborgarna? Följer dom snällt bara en färg och på ”rätt” håll?  Mycket märkligt.

Tillbaka till Landborgspromenaden som jag tycker så mycket om. Nu när inte allt är utslaget ser man hur brant det är. Här och där hittar man små informationstavlor om diktare, hus osv – trevligt! Vid Kärnan blåste det halv storm, blev inget utsiktsnjutande. Ner till Knutpunkten, bakad potatis och kaffe innan det var dags att resa tillbaka.

Gott att vandra nå’t som skiljer sig så från bergen på Kreta. Aldrig fel med variation!
Foto kommer senare i veckan, nu ska jag packa övernattningsväskan för nya äventyr imorgon.

Dagens vandring: Höganäs-Helsingborg (inte via Sofiero)
(alternativ sträckning: Höganäs-Sofiero-Helsingborg)

Tips

– kontrollera ledstatus på Skåneleden http://www.skaneleden.se innan du ger dig iväg.

– lätt att vandra och variera längs kusten så länge du har lite koll på markeringar och havet på rätt sida.

– man följer Skåneleden, men samtidigt också Kullaleden (röd markering).

– vid Kulla Gunnarstorp kan du göra en liten avstickare upp för backen för att se hela fastigheten. Ligger väldigt vackert!

– Skåneleden delar sig efter Domsten så du kan välja att gå branten upp och förbi Sofiero eller följa kusten.

– vid Sofiero går Skåneleden in på Landborgspromenaden och det blir kuperat.

– gör en liten avstickare genom den täta trädgången och ta en titt på Pålsjö slott.

– från slutet vid Kärnan kan du ramla ner till tåget eftersom stationen ligger runt hörnet.

– vid vandring på hösten så tänk dels på de korta dagarna, dels på att det är vått (och därmed halt!) i markerna. Tänk också på att inte vara stilla för länge vid fika, bussväntande o likn – risk att börja frysa och bli nerkyld!