Ur verkliga livet

Två historier ur verkliga livet: när det kör ihop sig i kubik och när det bara flyter på. Eftersom det handlar om hyrbilar kanske det passar bättre med ”backa med handbromsen åtdragen” kontra ”gasa i högsta växel”.

Söndag den 27 augusti och dags för hemresa från Kastrup, men först lämna hyrbilen i Malmö. Den ska lämnas kl 11 och jag gillar att vara ute i god tid. Jag är framme strax efter kl 10 vid hyrbilskontoret på Gasverksgatan där jag hämtade ut bilen. Det regnar, kontoret är stängt men det sitter en lapp att nycklar ska lämnas i nyckelinkastet och en pil som pekar åt höger. (dåliga foton, jag vet, de är tagna med mobilen i regn och irritation…)

Det finns inget nyckelinkast. Jag går runt byggnaden, inget nyckelinkast. På lappen står också ett telefonnummer som jag ringer. Då kommer jag till ett automatiskt meddelande om öppettider som meddelar att det är stängt på söndagar. Jo tack, jag är väldigt medveten om det. Alltför medveten.

Jaha, vad gör jag nu? Gott om tid till flyget på eftermiddagen så det behöver jag inte tänka på. Jag har inte lust att betala för ett onödigt extradygn, alltså måste detta lösas före kl 11. Funderar ett tag på att bara lämna bilen, kasta in nycklarna i en brevlåda (som hade texten ”OBS! Inga bilnycklar här!!”) eller lägga under golvmattan på förarsidan. Men tänk om någon tar nycklarna och snor bilen? Då skulle jag vara ansvarig. Trots regnjacka börjar jag bli blöt, framför allt om fötterna, och i takt med att blötan blir blötare tilltar irritationen.

Konsulterar internet på mobilen, får tag på ett telefonnummer till ett Avis-kontor i Malmö – abonnemanget upphört. Hittar ett annat kontor som ska öppna kl 12, ringer det telefonnumret. Då får jag äntligen kontakt med en levande människa, tillika Avis-anställd! Förutom att jag nu är blöt och irriterad börjar jag bli stressad, men känner hoppet spira så sakteliga.
Ett samtal mellan två irriterade personer utspinner sig. Han ifrågasätter om jag letat ordentligt och om jag är vid rätt kontor. Min irritation minskar inte, jag håller igen och svarar enstavigt och kort. Då höjer han rösten och upplyser mig om att det är minsann inte enkelt för honom för, och håll i dig nu, ”jag sitter inte i Malmö”. Nu var det här samtalet inte någon SIFO-undersökning om arbetsplatsers geografiska placering så den informationen kändes minst sagt irrelevant. Jag ger mig inte utan förväntar mig information från Avis om hur jag ska göra med den Avis-hyrbil jag hyrt av Avis. Kanske en orimlig förväntan. Börjar kännas som moment 22 eller som om jag landat på fel planet.
Han konsulterar kollegor i två (2) omgångar medan jag väntar i telefon. Och i regnet. Till slut säger han att jag kan lämna bilen på ett annat kontor. Var då, undrar jag och han svarar Centralstationen. Är det kontoret öppet nu?, undrar jag. Ja, svarar han. Jag, mitt dumma spån, tror att han vet vad han pratar om. Antagligen var han bara på fikarast.

Jag kör genom Malmö till Centralen, klockan börjar närma sig 11. På baksidan av stationen inga hyrbilsfirmor. Var fasen är dom? Slänger undan hyrbilen i en lastzonsruta och skyndar in på Centralen. Ingen informationsdisk. Vem kan tänkas veta, vem känner till centralstationen bättre än jag…kanske de som jobbar där och kanske allra bäst de som jobbar med trafik!? Tar ett turnummer på Skånetrafiken. Massor med folk före mig. SJ mitt emot är tomt på folk. Kan inte vara alldeles ovanlig att folk som kommer med tåg ska ha hyrbil så jag stegar in där och frågar efter var hyrbilsfirmorna håller till, t ex Avis. Den lilla människan svarar då, och håll i dig igen, att det vet hon inte för ”jag bor inte i Malmö”. Då känner jag att jag mister tron på Sverige! Har alla slagit ifrån sina hjärnor?? Jag ger blanka tusan i var folk ”sitter” eller var de bor.

Hon drabbas av ett ögonblick av tankeverksamhet och knappar på sin dator. Jo minsann, Avis ska finnas på Stormgatan. Hon konsulterar sin kollega som inte vet var Stormgatan ligger eftersom hon inte heller bor i Malmö (!). Ingen av dem försöker ta reda på det eller slås av tanken att söka på Google maps på datorerna de har framför sig (man vågar väl inte föreslå en papperskarta under disken…) – tur att jag inte kom från Sverige (norr om Skåne) eller utlandet…. Jag upplyser dem om att jag vet var Stormgatan ligger och tackar så väldigt mycket för hjälpen. Och jag lyckas låta bara tacksam och inte ett dugg ironisk. Bara en så’n sak!

Springer ut, kl är nu 10:55, och har inte fått p-bot, kör bort till Stormgatan. På Avis-kontorets dörr står att de öppnar kl 12 på söndagar. Ingen p-plats så jag ställer bilen på en tom plats framför en utfart, går bort till kontoret och ser att där inne rör sig folk. Laddar för att knacka på dörren, tar ett djupt andetag, men hinner inte knacka för en personal öppnar på alldeles eget initiativ! Jag förklarar snabbt läget i en komprimerad version, visar var bilen står och hon tar emot nycklarna. Jag tar mina resväskor och bara går iväg.
Känner mig som Don Quijote som just vunnit ett slag fast jämförelsen haltar med tanke på att han levde i en imiginär värld där vindmöllor blev jättar medan min värld och mina strider denna förmiddag var, tyvärr, högst reella. Kanske jag är mer som en cowboy som rider bort mot solnedgången efter väl förrättat värv med att vinna en bit av the Wild West.

En råbiff (nog den godaste jag nå’nsin ätit!) med ett gott glas vin på Kastrup får mig att må riktigt bra igen!

Vid halv tio på kvällen landar mitt flyg på Iraklions flygplats. Får väskorna snabbt, går igenom och där står Manolis (Yiotis Rent a car) med min hyrbil. Jag har bytt hyrbilsfirma så detta är bara min tredje hyrning. Jag har inte haft möjlighet att ta ut euro, men har kreditkort. Han viftar undan kortet och säger ”kom in och betala imorgon, det är ok, inga problem, kom när du kan på förmiddagen”.

Två ytterligheter på samma dag – man kan bli trött för mindre! Vid nästa Sverige-besök blir det antingen hyrbil som hämtas och lämnas på Kastrup eller gamla stabila fd Statoil. Jag minns tydligt första gången jag hyrde av Yiotis (det finns i inledningen på detta blogginlägget från december) och servicen bara fortsätter så givetvis fortsätter jag att hyra där!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!


Vandra med mig på Kreta!

Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor. Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

 

Hyrbilsdag 4

Upp före tuppen! Plåstrade om några skavanker, kokte kaffe, packade det sista och iväg västerut mot Ano Viannos. Idag en gammal favorit, något lite modifierad för att ge lite variation.

Började med kyla och moln, men jag hade regnjacka med mig och hade lämnat shortsen hemma. Så ett par timmar senare var det blå himmel med moln här och där plus värmande sol. Typiskt! Nästan ingen vind, men den lilla som dök upp ibland var svalkande nordanvind så det gick bra i värmen trots att svetten lackade tidvis.

Vågade inte stanna för frukost vid klostret för kanske fader Sackarias skulle drabba mig som förra gången. Jag frukosterade istället i en slänt där jag tittade på getter som långsamt vaknade till liv.

Har nu kollat foton från tidigare år och våren är sen. Inte så underligt med tanke på den långa och kalla vintern. Blev jag då besviken över att inte få se ginsten färga sluttningarna gula? Nej, det finns i minnsesbanken. Spännande att komma ut innan för i år har jag upptäckt växter som jag inte sett tidigare, antingen har de varit utblommade eller så har jag bara haft ögon för de gula sluttningarna. Och en speciell känsla i naturen. Ungefär som om man säger till en sprinterlöpare som ligger i startblocken, laddad till max, att du får vänta en stund, vi ska bara kolla en sak. Nu är löparen så otålig att han skrapar med fötterna, kroppen skakar av otålighet och han vill bara ge sig iväg. Så känns det i naturen just nu. Luften darrar av återhållen kraft och energi. Många knoppar och halvt utslagna växter. Ge dem 2 dagars värme och sol och naturen kommer att explodera!

Utlöparna från Dikti var snöklädda. Tänk att igår var jag liksom på andra sidan! Mitt på förmiddagen gömde sig topparna i moln så man har störst chans att se dem på morgonen.

Fåglar kvittrade, rovfåglar segelflög, en ödla hade problem med att komma uppför en slänt, getter och får lite varstans. Buskar och träd blommar, t ex mandelträden, och jag stannade vid ett som doftade så sött och starkt. Där var en otrolig aktivitet på en massa flugfän! Jag försökte fotografera, men hade inte en chans. De satt inte stilla i många sekunder, verkade alldeles berusade och bara surrade runt.

Jag har skrivit det förr, men måste göra det igen. Det här området gör mig alltid ödmjuk och lite högtidlig. Det var här Viannou-massakern var under andra världskriget. 20 byar brändes ner. Några lyckades fly och en del av dem jagades uppe i bergen och dödades. Några brändes inne i sina hus och i några hus samlade man ihop folk, låste och tände på. Nu är det ett grönt, frodigt område med byar, olivlundar och getter. Det finns en stillhet och frid. Man måste beundra människors förmåga att resa sig!
Så dök Anogia upp i mina tankar. Det är en by här på Kreta som stred tappert och det pratar de gärna och mycket om. Det är inte fel att bevara sin historia, men jag tycker att Anogia har fastnat i sina historier, hjälteberättelser osv. Där finns en märklig ”macho-kultur”. I dokumentären ”Grekland med Simon Reeve” står en präst i Anogia vid en staty och en flagga och säger stolt att den som förolämpar vår flagga lämnar inte byn levande. Men kom igen!
Här, där jag vandrade idag, känns det dom om människorna gått vidare.
Samtidigt kallar dagens historia på mig. När jag tittar ut över havet slår det mig att några kilometer västerut längs kusten finns den grotta där myndigheterna för några veckor sedan hittade de flyktingar som gömts där av de gripna människosmugglarna. Vi kan skapa så mycket vackert och bra, men människan har sannerligen flera bottnar.

5 timmar blev det idag! Som avslutning körde jag en liten runda, men kände snart att jag längtade hem. Mycket frisk luft och fysisk aktivitet i dagarna fyra har gjort att jag samtidigt känner mig full med energi och helt slut. Ikväll ska hyrbilen lämnas tillbaka och jag ska gå ut och äta något gott tillsammans med ett glas vin. Imorgon ska ingen väckarklocka ringa. Och på söndag kör jag en repris på de här fina dagarna när jag sorterar och laddar upp foton!

Roligt att du ville hänga med på de här hyrbilsdagarna! Ha en trevlig helg!

(klicka på fotona om du vill se större format)

Blommor framför fötterna och snö i bakgrunden – härliga kontraster!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta
samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

 

Hyrbilsdag 3

Dagen började med hotellfrukost då ett födelsedagsbarn skulle grattas. Mätt och belåten var det dags för nya äventyr. Jag hade två idéer och kom fram till att nr 2 gör sig bättre om en månad eller så. Kurs och fart mot Lasithi-platån!

Jag har sett ett kort videoklipp från platån där en åker plöjdes så jag tänkte att det kan vara kul att se starten på vårbruket. För dig som inte känner till Lasithi-platån kan jag berätta att den ligger så högt att olivträd inte kan växa där pga kylan på vintern, att den ligger i närheten av Dikti-berget och att platån har en fascinerande historia. Den var förr känd för sina speciella vindmöllor med vita tygsegel som pumpade upp vatten. Jag har sett platån nästan full med sådana möllor i slutet av 80-talet, men när jag skulle visa det för ett ressällskap i början av 90-talet var möllorna i stort sett borta. Nu finns de som prydnad vid tavernor o likn. Men det ska bli ändring på det! Man ska börja sätta upp de gamla vindmöllorna igen för de har gått och blivit moljövänliga, minsann!
Kan också passa på att trycka in ett tips: om du är i närheten i juni så kolla upp Lassithi-platåns sommarfestival! I år är första året och den ska vara i en vecka.

Inte mycket vårbruk igång där inte! Åkrarna var så blöta så det dröjer nog ett tag till. Många herdar och får i farten. Sådan skillnad det kan vara utanför säsong och under säsong! Idag var platån en stilla och tyst plats, riktigt vilsam. I högsäsong är den full med turister, bussar och bilar. Undrar hur det är att leva under sådana ytterligheter. Trots att de är så vana vid turister och trots att min hyrbil inte har någon dekal så vändes det på många huvuden när den här ljushåriga figuren dök upp i sin Panda. De är ofta isolerade på vintern pga snö så de kanske tyckte det var roligt att få besök från yttervärlden.

Och det var kallt där uppe! Ingen vår i sikte. Tunga, låga moln. Inget regn för jag hade regnjacka… Tyvärr svepte molnen precis in Dikti när jag kom så jag fick inte se de vackra snöklädda topparna. Jag har vandrat runt platån och det är inget jag skulle rekommendera. Däremot finns en hel del sevärdheter i form av kloster, pilgrimsplatser, muséer som jag lagt på minnet och ska beta av en annan gång.

Jag körde ner mot Malia vilket jag tycker är en väldigt vacker väg som man inte ska köra åt andra hållet. Men skönheten sitter ju i betraktarens ögon så det finns säkert de som tycker annorlunda. På vägen passerar man ett kloster som heter Panagia Krasis, kör in där! I kyrkan hänger kedjor och de är heliga. Har du tur får du se en grek vira in sig i dem en stund. Märklig upplevelse.

Jag körde in om byn Krasi. Under högsäsong rena dårhuset, nu en lugn, tyst by där livet gick sin gilla gång. Blev välkomnad av en söt unghund som dock försvann med blixtens hastighet när en katt uppenbarade sig. Kattjakt stod tydligen högst på nöjeslistan.

Vid Malia blev jag lite förvirrad, tänkte köra till en grotta i närheten av Sisi. Jag började också känna av lite matsug så en sen lunch skulle sitta bra. Hittade till slut till Sisi där jag var för ett år sedan. Det är något sorgligt över utpräglade turistorter. Alla dessa tomma, igenbommade hus, alla stängda tavernor och caféer. Några tappra själar har övervintrat. Det enda som var öppet var ett gyrosställe, men grekisk ”fast food” lockade inte. Grottan låg lite väl långt iväg, klockan började bli mycket, men ett besök i Epano Sisi skulle jag väl hinna med. Och det gjorde jag.

Många byar ligger en bit inåt land och hade en hamn där det inte låg några hus eller bara 2-3 byggnader. När turisterna började komma såg byarna en möjlighet och byggde hotell osv vid sina hamnar. Ofta har de nya kustbyarna växt sig större än de gamla byarna. Så är det t ex med Hersonissos, Matala och troligen också Sisi. Epano (övre) Sisi är i så fall den gamla byn. Här fanns inga skyltar på engelska. En av de raraste små byar jag varit i. Det fanns ett kafenio, några gränder, en kyrka med vackra målningar, traditionella stenhus och inte så mycket mer. Några gränder slutade helt enkelt i en trädgård eller på en förstukvist!

Så var det dags att köra hemåt, tog stora vägen. Idag blev det en runda i både vinter och vår. En runda i den kretensiska vardagen som nog många turister skulle tycka är både tråkig och långsam. Jag älskar den! Och det blev en runda i det mest omväxlande, vackra och dramatiska landskap jag vet. Jag älskar det också!

Nu ska jag sno ihop en middag och ställa klockan på tidigt! Imorgon är sista hyrbilsdagen. Jag skulle inte ha något emot lite solsken och varma vindar… Ha en skön kväll!

(klicka på fotona om du vill se större format!)

Ibland är man närmare sina gamla hemtrakter än man kan föreställa sig…

Tillfälligt väghinder! Gott om lamm som skuttade runt förvirrat.

Här går det inte att köra traktor!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta
samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

Hyrbilsdag 2

05:30 ringde klockan imorse. Jag lyckades etablera kontakt med kroppen som sa ”Nej, nej, nej!”. Den hälsade att den fortfarande var lite medtagen och trött sedan gårdagen. Omplanering! Fredagens vandring och dagens fick byta plats, jag satte fram väckarklockan en timme och somnade om.

Förresten, du kanske undrar varför jag startade igår med en så jobbig vandring? Det fanns en baktanke. Om man börjar med den jobbigaste så blir den inte så jobbig eftersom man inte har flera dagars vandring i benen. Fräsch start, alltså.

Det blev nästan en halvdagsvandring (nästan 4 tim) idag, precis lagom. Förhållandevis plant för att vara här i detta landskapet. Jag förenade nytta med nöje – ville utforska om jag kunde få ihop en kortare, inte så jobbig vandring. Och det gick bra så nu har jag några sådana på lager till hugade spekulanter eller om vi behöver byta ut någon vandring i vandringsveckan. Och eftersom den nu ingår i mitt lager kan jag ju inte berätta exakt var den går, det vore ganska korkat att avslöja affärshemligheter. Jag kan säga att det är i närheten av Kavousi. Alltså uppe på nordkusten och där var det som vanligt kallare än hemma.

Regnjacka och karta i plastficka – tror du att det kom en enda droppe ovanifrån? Givetvis inte, jag gissar att det stämmer att regnkläder och/eller paraply är bra antiregnförsäkring.

Tittade upp i bergen där jag vandrade delsträcka 3 igår. Det var lika molnigt och gråmulet som igår. Jag undrar om inte molnen t o m låg lägre idag. Brrr!

Jag hade sällskap halva vandringen! En pigg, gul typ som tröttnade och gick hem när jag snurrade runt efter en väg som fanns på satelitkartan, men inte i verkligheten. Tidig vår här på Kreta är verkligen gul! Det är många gula blommor som är igång nu och de brer ut sig. Så även om det är molnigt är det soligt, om du förstår. Ginsten kämpar på så får den bara några dagars sol så är snart bergssluttningarna gula. Det är så vackert!

Trots att kroppen var lite ”dagen efter” var det skönt att röra på den. Och eftersom både landskap och takt var snälla så var det gott för kroppen. Att bara vila och vara stilla skulle gjort den stel och tung.

Efter vandringen kunde jag inte bara köra hem utan tog en biltur längs en av de vackra vägarna som jag känner till: Kritsa – Prina. Först var jag på ett av mina mimosaställen strax före Agios Nikolaos, men det var precis som jag trodde – för tidigt.

Ikväll blir det middag på en av stamtavernorna. Imorgon nya äventyr, men jag vet inte vad! Allt jag vet är att det blir inte vandring och att jag ska börja dagen med hotellfrukost. Se’n får vi se vart det bär! Finns några idéer. Ibland är det gott och spännande att inte planera.

Klicka på fotona om du vill se dom i lite större format. Ha en skön kväll!

Min följeslagare Nisse! (alltså jag döpte honom – det var inte han som presenterade sig…)

Kan en vandringsväg vara vackrare eller soligare?

Mimosan har börjat så smått, men behöver mycket mer sol och värme. Och cirka en vecka till innan den är alldeles gul!

Vandra med mig på Kreta!
Inga sådana här övningar utan du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

Resa och väder

Att resa är tilltalande som idé. Vidga sina vyer och nya upplevelser. Flygplatser kokar av liv. Människor som är på väg till incheckning, säkerhetskontroll och gate. Det ligger massor av förväntan och glädje i luften. Men….så kommer vi till själva resandet som jag tycker är väldans trist. Mycket väntan, många transporter hit och dit. Man knös ihop med en massa människor varav en del inte är till sin fördel i grupp (milt uttryckt). Idag ska jag resa med buss + flyg + flyg + tåg + tåg + hyrbil. Det blir en lång dag eftersom det är väntan mellan varje. Just nu sitter jag på Iraklions flygplats, kom hit med buss vid 9-tiden och flyget går 11. Vi är bara några stycken än så länge så det är lugnt och stilla. Ganska skönt fakstiskt, jag är inte så förtjust i flygplatser vilket kanske beror på att jag inte gillar att gå i butiker.

Jag tänkte ta en liten stund och prata väder. I sociala media har det valsat runt en del snöfoton från Grekland – både fastlandet och öarna. Jag blir väldigt förvånad över en del kommentarer som t ex ”Va? Snö på Kreta?”. Några undrar om det inte är förfärligt kallt inomhus. Jag bloggar då och då om att jag kämpar med den råkalla kylan inomhus, men det är trots allt ett mindre problem som går att åtgärda. Låt oss titta på det här med snö i ett lite större perspektiv!

Först och främst: stora delar av Grekland, däribland Kreta, har snö varje vinter. På Kreta ligger det vanligen på de högre bergstopparna. Det blir ovanligt när snögränsen kryper ner längs sluttningarna och när det snöar vid kusten. Ju längre ner det snöar desto kallare är det även vid kusten och nere i Ierapetra (varmaste området i Grekland när det gäller medeltemperatur). Det är det som hänt denna vinter. Och det får väldiga konsekvenser.

neakriti-news-image9jan

Satellitbild som visar snöläget på Kreta 9 jan. Redan dagen efter såg det annorlunda ut längs kusterna. Foto hämtat från neakriti.gr

Temperaturväxlingarna är snabba och solen stark så snö töar fort bort. När det kommer stora mängder blir det ett problem eftersom mycket smältvatten får en stor kraft. Grusvägar uppe i bergen förstörs eller spolas bort vilket betyder att det kan vara svårt att nå djur och odlingar. Vägar kan undermineras och alltså vara farliga att köra på, det bildas hål i asfalt osv. Vattentung jord i terassodlingar kan trycka på så att terass rasar vilket kan skada vinplantor och olivträd. Skadorna efter en vinter kan vara omfattande.

Klippblock och stenar undermineras av vatten. De kan rasa direkt eller ligga kvar för att rasa när jorden torkar. Våren 2015 hade vi nere på sydkusten en sådan klättringsolycka. Två klättrare dog då ett klippblock rasade och det var i maj. Det gäller att vara försiktig, framför allt i raviner.

När mycket snö smälter och det samtidigt regnar kan det uppstå problem för lantbruk. För två år sedan kom man igång sent med vårbruket på Lassithi-platån eftersom hela platån var som en insjö! Det såg väldigt, väldigt märkligt ut.

Frågan är om man kan få ett sämre olivår än det senaste. Väldigt torr vinter och vår, sedan blev det för varmt och torr höst på det. Oliver tycker inte om att frysa, därför odlas de inte hur högt upp som helst. Snömängderna som kommit denna vintern har ställt till det genom att tynga ner grenarna så de bryts av. Inte så vanligt där olivträden tuktas regelbundet eftersom de träden är lägre och mindre.

Hus och byggnader tar givetvis också skada av vatten, men det mest tragiska är eldning. Det eldas med olika bränsle som gas, ved, kol. Förutom brandfara och risk för gasexplosioner finns en annan fara. Vissa bränslen alstrar giftiga gaser och de små gamla husen blir rena dödsfällorna. De är inte bara dåligt isolerade utan saknar ventilation. Risken blir större ju kallare det är eftersom man då eldar mer. Varje år är det några gamla människor (det är främst de som bor i de här husen) som helt enkelt somnar in under natten.

En rent praktisk sak är att ta sig fram. Det kan tyckas lite överdrivet (i alla fall om man varit med om snöstorm i Skåne…) att stänga vägar, gå ut med uppmaningar att folk inte ska ge sig ut på vägarna i onödan osv, men tänk på att bilarna här nere är sommarutrustade och vägarna väldigt snirkliga. Det behövs inte mycket för att en olycka ska hända.

Detta handlar om Kreta, jag har inte nämnt t ex norra Grekland där man haft temperaturer på -19. Eller de stackars flyktingar som satt i tält och andra bristfälliga boenden när kyla och snö slog till (de flesta flyttades till andra boenden). Eller små öar där det kom ovanligt mycket snö och inte fanns någon plog el likn.

Ja, det var några delar av en helhetsbild. Det Grekland som många har på näthinnan som ”solsemesteridyll” har flera ansikten och vintern är det som skiljer sig mest från vykorten. Grekerna tar barnen med sig för utflykter till snön så folk kör från Ierapetra till närmaste snö, oftast Selakano. Den här bilden dök upp på facebook, jag vet inte var den är tagen men visst är den läcker? Grekland i ett nötskal – sommar och vinter!

9-jan-2017

Nu är det snart dags att gå till gate! Ha det gott!

fyrverkeri-1
Förlängt nyårserbjudande!
Boka före den 31 januari och få 25 % rabatt per person på vandringsvecka före 15 juni 2017.
Mer info på hemsidan inspirewiz.com
Välkommen!

Sverigerapport 1

Är på Sverigebesök så bloggandet är lite ryckigt. Hoppas du hänger med i alla fall!

Det blev en lång resdag i måndags. Jag blev hämtad kl 4 på morgonen i Ierapetra och vid 14:30 var jag framme i Baskemölla på Österlen (lokala tider!). Allt gick bra, men här är några korta tankar:
– Minns du när det nästan inte tog någon tid alls att boarda ett plan? Nu tar det evigheter innan allt handbagage är stuvat. Och de flesta väskorna är större än tillåtet mått och inte vägda. Det känns inte alls bra. Konstigt att inte flygbolagen sätter ner foten. Är vi verkligen så stressade att vi inte kan vänta några minuter vid bagagebandet? Säkerhet och hänsyn kommer först, tycker jag.
– Har du hämtat hyrbil på Kastrup? Det har inte jag så detta var första gången. Lite nervös var jag för att hitta rätt på- och avfart, jag kör ju dessutom inte bil så ofta nuförtiden. Jag fick nycklar och info, men tror du att jag hittade p-huset där bilen skulle stå? Nä, jag snurrade runt ett slag, gav upp och gick tillbaka till uthyraren. Jodå, deras vägbeskrivning stämde inte riktigt, därav att det blev lite oklart. Hittade bilen till slut, en så’n där nyare bil som tutar och piper väldigt irriterande och instrumentpanelen liknar mer än julgran än en instrumentpanel i en bil. Fast det passar ju bra denna tiden på året. Det var i alla fall väldigt enkelt att hitta rätt.
– När jag körde över bron mötte solen mig och jag såg Skånes kontur. Det var ett annat välkomnande än ifjol! Men det kändes inte som ”välkommen hem” utan som ”hjärtligt välkommen”. ”Hemma” är ju nu någon annanstans…

Utsikt mot Stenshuvud från hamnen i Baskemölla

dsc02383

Gammal fiskebod i Baskemölla

Solen tyckte att den gjort sitt i måndags så igår och idag har det varit grått, grått, grått. Och dagarna är så korta. Jag är inte klimatflykting, dvs det var inte anledningen till min flytt. Jag upptäckte redan på 90-talet när vi bodde i Genève att jag mådde bättre av ljus jämnare fördelat under året. På Kreta har det härliga ljuset året om verkligen blivit en ”flyttbonus”. Och längre dagar på vinterhalvåret.
Lyckligtvis har det kalla vädret som inledde november dragit vidare och vinden har tagit ledigt – riktigt behaglig temperatur så här långt!

Det finns en del saker som man reagerar lite lustigt på när man varit utomlands ett tag, i mitt fall är det 1 år sedan jag var i Sverige. Så mysigt (!) det är att gå runt i en livsmedelsbutik och veta vad varje sak är och det man inte vet tar det bara 5 sek att ta reda på vad det är. Och jag var på Systembolaget idag. Vilket utbud! Hittade favoritvinet, men behövde ändå lite hjälp av personalen och de var lika kunniga som vanligt.
Och jag har börjat äta den ena godsaken efter den andra. Började i måndagskväll med creme fraiche…se’n har det blivit Lindts choklad, svenska köttbullar, torsk, lussekatt… Inte tillsammans, alltså.

Imorgon reser jag vidare på Österlen, närmare bestämt till Kivik. Och i helgen drabbar jag Ystad!
Ha det gott!

Den här texten har legat här så länge så jag är övertygad om att du inte längre läser den eller kanske inte ens ser den! Du ska alltså komma och vandra på Kreta med mig! Och glöm inte att tipsa ALLA du känner!! Vandringssäsongen pågår fram till mitten av juni.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS.  Berätta att du läser bloggen när du bokar så får du 15 % rabatt! 

Ett rent helvete

Så är storstädningen eller vårstädningen eller vad det heter klar! Huslig är jag inte, men storstädning har i alla fall den fördelen att det syns, känns och varar ett litet tag. Jag känner mig själv så istället för att göra allt på en dag, bli uttråkad eller tosig och ge upp så delade jag upp det i tre delar. Det finns inget här som går att torka av eller tvätta eller putsa eller damma som inte är avtorkat, tvättat, putsat eller dammat. Och allt gjort i takt till gamla härliga discolåtar. Jädrar, vilken fart man får!

I tisdags blev det många timmar med badrumsväggar, garderober, skåpdörrar, dörrar, köksskåp…. Funderade över hur lätt det är att jobba när man inte har en massa saker, öven om det fina dammet vi har här nere letar sig in lite överallt. Jag skalade ju bort nästan allt innan jag flyttade och det är en skön känsla. Har nog alltid varit mer av en upplevelsemänniska än en prylmänniska. Ge mig en god middag eller en vacker plats i naturen eller ett möte med en människa eller en god bok och jag är nöjd. Lite lustigt att de två sambos jag haft (inte samtidigt, din tok) var ”bra att ha”-typer. Då och då prövande för båda parter.
Funderade över vad jag saknar och lustigt nog så saknar jag, omateriella människan, ett förråd! Jag har gott om skåp och garderober, men det hade varit skönt med nå’nstans att sätta undan el-elementet, balkongmöblerna, ja så’na där lite större saker. Annars saknar jag funktioner som torktumlare (fast jag saknar den inte under sommarhalvåret) och diskmaskin. Det senare beror inte på att jag inte orkar diska utan på att när man bor i små lägenheter så är det så skönt att få undan disk och röra.

Gårdagen blev en mellandag då jag bl a asade ut mina mattor. Jag har en låååång gångmatta och du vet väl hur stela de är. Jag har ett bastant köksbord i trä. Lyckades dra fram mattan och baxa ut den på balkongen. Då slog det mig att eländet skulle ju in igen. Och det går inte att peta in den utan köksbordet måste lyftas undan, matta in, köksbordet lyftas tillbaka. Det känns i ryggen även om man har bra lyftteknik. Om någon då stuckit in näsan och sagt att ”oj, vad det måste vara skönt att vara ensam” så hade jag kastat vederbörande över balkongräcket.
Torka golv tar lite längre tid när man måste värma vatten. Solceller är bra när det är soligt väder och okyliga nätter. Sparade att köra varmvattenberedaren till dusch lite senare så vattenkokaren fick jobba lite.

Fick ett glädjebesked mitt i röran: ett par vänner kommer ner och hälsar på i början av maj! De har med sig ett opererat knä så tyvärr är de inte vandringskunder. Roligt att de kommer, de är nog också smittade av sydöstra Kreta-bacillen för det blir fjärde gången för den ena och andra gången för den andre.

På tal om kyla och värme så har temperaturen sjunkit rejält, men ska stiga igen i helgen. I natt har jag inte sovit mycket. Det var kallt i natt.
Men arbete värmer så bara att sparka igång! Idag var det utejobb med jalusier, myggnät, fönsterputsning och balkongstädning. Saknade min fönsterputsare som stannade kvar i Sverige (min syster) så de är inte så vackra men rena. Och det blev några nyanser ljusare i rummen!
Två balkonger har jag, en liten och en stor. Den stora är mest utsatt så den var värst. Härligt med stora skjutfönster, men oj så många skenor, hörn och vrår det blir att torka ur. Balkongmöblerna hade rostat så klart som mycket annat här nere (och nä, det beror inte på fukt utan dålig kvalité), de får dock duga en sommar till. Jag greps plötsligen av en riktig städfrenesi och skulle ha balkongen perfekt trots blåst. Bara att inse att det var dags att lägga av. Flera vintermånader är bortstädade, behövs bara en uppfräschning senare. Och lite blommor i balkonglådorna när vinden lugnat sig.

Nu är vintern utkörd – in med våren!! Inga foto idag, men här är min nya kampsång!

Imorgon kväll kommer belöningen: hyrbil! Iväg på fyra dagars vandringar och jag är SÅ sugen. Här kan jag ju inte gå och skräpa ner.
Hoppas få fina dagar, avkoppling, mycket fotograferande och hämta inspiration till mitt gästbloggande på vandringsguiden.se, mina egna bloggar och ”vandringsglimtar” på firmans hemsida. Bara att få njuta av våren ute i naturen!

Ha en skön kväll!

Hemma igen

Efter en väldigt lång resdag landade jag i hemmet som var kallt och fuktigt. Saknade Sveriges inomhusklimat med en gång, men det fixar sig. Har kört avfuktare och nu går AC i båda rummen. Det blir bra efter ett tag, har ju el-elementet också att ta till.

Snurrar lite tankar om Sverige och Ierapetra. Likheter, skillnader. Veta var jag vill leva och bo. Vad i tillvaron som kan bli bättre, annorlunda. Får snurra ett tag, får se vad som kommer fram.

Hyrbil några dagar, det är alltid trevligt. Efter att ha hälsat på några vänner blev det en tur till Agios Nikolaos och då hälsade bergen mig välkommen i dagsljuset. Det blev en del shopping och givetvis också kaffe och crepes, det hör till. Och jag hittade ett tangentbord som jag inte riktigt kommer överens med, men det är en klar förbättring. Det finns hopp om att kunna reparera laptopens tangentbord, men det får bli i nästa vecka.

Efter en sväng till super market var jag klädd i kassar när jag gick från bilen. Några av kvarterets tanter satt vid kapellet, skönt när saker och ting är som dom ska vara. De hälsade mig välkommen och se’n kom en harang på grekiska. Hm. Jag förstod ingenting. Men med lite kroppsspråk från deras sida gick det upp för mig att de undrade om jag varit iväg. Jag lyckades få fram att jag varit i Sverige vilket hälsades med utrop och ansiktena lyste upp. Jag undrar om de saknat mig och diskuterat var jag kommer ifrån och om jag kanske var bortrest, kanske t o m flyttat. Nu kan de i alla fall ta bort mig från dagordningen.

Då var det dags att ta itu med pyntandet. Efter några timmar hade jag nästan allt uppe, mycket lite var klart och en ny handlelista. Att det alltid är några lampor som inte fungerar, någon småsak som fattas. Ny handlerunda imorgon. Ljusslingan på balkongen brottades jag med ett tag, men det blev så fint till slut, känns som om den lyser upp hela grannskapet. På kvällen besök på en av stamtavernorna så jag slapp slåss med matlagning.

Idag skulle hyrbilen och jag ge oss västerut för vandring, men kroppen och knoppen mådde inte bra i morse så det har blivit en lugn dag. Med en stillastående hyrbil som tickar pengar och möjligheter…..grrrr. Ny dag imorgon!

Nu en bit mat! Ta det lugnt i adventstid, glöm inte att njuta.

 

Ny månad å litta annat

Idag är en så’n dag när det egentligen inte finns nå’t att skriva om, men det kliar i fingrarna. Så vad ska jag sno ihop?

Jag kan berätta att nu är jag tre dagar in i en ny erfarenhet: februari. Mina första hela juli-aug var i somras, de övriga månaderna har jag varit här tidigare. Det blir en spännande månad, tror jag. Jag är förberedd på att det fortfarande kan komma kyliga dagar, trösten är att det är finalen på vintern. I mars kommer våren – härligt. Mars-april är så vackra i naturen med massor av blommor, insekter, fåglar, fullt av liv! Och en del blommor som ginst, mimosa, oleander avlöser varandra så landskapet skiftar.

Det är också kanevalstid. Den börjar 12 febr och avslutas 22 febr för den 23 febr börjar fastan. Ska bli roligt att se vad som händer på sta’n! Lovar att jag ska vara klädd i kamera så fort jag sticker ut näsan genom dörren.

Imorgon vet jag bestämt, men jag tror att min nya hemsida kommer ut i denna månaden. Spännande. Och nervöst. Men så är det ofta inför lite större och avgörande händelser, man får blandade känslor.

På söndag kväll ska hyrbilen lämnas, jag hoppas på fina slutdagar då jag kan vandra dit bussar inte kan ta mig. De 3 månaderna med bil var lite av en provtid för att besluta om jag ska köpa bil eller inte. Jag avvaktar tills firman är igång, större än så är inte behovet. Skönt och frihet, men inte livsnödvändigt.

Vänner har bokat resa med ving och kommer en vecka i början av maj. Så roligt! Det är lite nervöst när man pratat mycket och entusiastiskt för en plats, kan ju ha gett för stora förväntningar. Så det här är extra roligt för hon har besökt mig två gånger tidigare här nere och kommer nu tillsammans med maken. Förstår du att det här är en fin, speciell och charmig plats (på en underbart vacker ö) som fler än jag återvänder till? Boka och tipsa vänner och bekanta!

Vädret har varit konstigt idag med svarta moln som avlöstes av solsken som avlöstes av regn som avlöstes av sol från blå himmel. Svårt att hänga med i svängarna. Återstår att hämta foton ikväll och innan dess sno ihop en middag.

Och jag vet inte riktigt hur det gick till, men det blev ett blogginlägg trots att det inte fanns nå’t att berätta. Ha en skön kväll!

Berg och hav

Igår skulle jag köra till Heraklion. Jag tog det lugnt på morgonen, låg och lyssnade på när huset, kvarteret, stadsdelen vaknade och planerade om. Varför köra bil till en stad som jag kan åka buss till? Bättre nytta kan jag ha av hyrbilen. Dags att njuta av Kreta!

Körde västerut till Ano Viannos som jag beskrivit tidigare och det låg fortfarande lika vackert. Upp via Martha, småvägar till Arkalohori, vidare till Kalloni. Här blev jag väldigt förvirrad i en konstig och direkt farlig trafikkorsning, men kom rätt till slut: mot Kastelli! Nu var jag alltså sydost om Heraklion och här är vindistrikt så det finns fullt med skyltar till vingårdar och vingårdsrutter. Har alltid undrat hur det går ihop. Jag menar, att köra bil från vingård till vingård och prova viner. Hursomhelst, vackert är där, otroligt vackert. Och ett annat Kreta, denna ö med så många ansikten. Här är det ordning och reda, inrutat som en skånsk slätt. Olivlundar, vingårdar, fält och naturens egen grönska. Så många gröna nyanser! Jag var bara tvungen att stanna och njuta.

I Kastelli in på småvägar med siktet inställt på Lassithiplatån med lunchstopp i Avdou. Här satt två musiker på tavernan så det blev levande musik – mysigt. Plötsligen tyckte servitrisen att det skulle dansas och drog upp mig först. Efter att vi dansat runt ett träd på innergården fick alla fick ett litet glas rakí. Givetvis var detta inte spontant utan antagligen något de gör i stort sett dagligen så lite ”turistigt” kändes det, men samtidigt lite smålustigt. Och smart att ”använda” det som folk känner till om Kreta, kan tänka mig att många åker hem och berättar att ”ni bara måste stanna och luncha i Avdou”.

Mina turer blir ofta även matturer. Det finns nämligen ingen mat som är så god på Kreta som den som lagas i byarna. I Avdou frågade hon mig 3 gånger om jag var säker på att jag skulle ha 2 rätter: ”it’s a lot of food…”. Inga problem, tallrikarna var i stort sett tomma när jag var klar. SÅ gott!!!

Vägen från Malia upp till Lassithiplatån är otroligt vacker och dramatisk med fantastiska vyer, men man ska nog färdas omvänt, dvs mot Mahlia.

Så upp på Lassithiplatån som numera nästan är som vilken platå som helst, bara större än de flesta. När jag var här första gången i slutet av 80-talet fanns fortfarande vindmöllorna som drev pumpar som pumpade upp vatten. Hela platån var vit av möllornas ”segel”. Det finns några rostiga skelett kvar, det är allt. Synd.
Jag tycker att man ska åka till Lassithiplatån på våren eller hösten då jordbruket är igång. Nu var det ganska dött, bara några får som gick och betade på en äng.

Runt platån och se’n ner mot Aghios Nikolaos, också en väldigt vacker väg. Lite småvägar, men se’n blev det stora vägen hem till Ierapetra. Många mil, väldigt tröttigt men full av intryck och mycket, mycket nöjd.

Idag iväg till en av favoritstränderna. Där finns en liten, liten by med tre tavernor varav jag fastnat på en som har mat som man kan döda för. Idag blev det get i tomatsås med sallad. SÅ gott och nu tidig kväll är jag fortfarande mätt.

Körde en annan väg från byn, en krokig bergsväg genom små byar. Haft lite ”baksmälla” de senaste dagarna, dvs ”var det rätt att flytta hit?”, ”vad har jag gjort?”, ”detta blir nog inte bra” osv. Stannade bilen och bara tog in bergen, sluttningarna, grönskan, cikadornas oväsen och…ja, allt det som är Kreta för mig. Och så väldigt rätt. Kändes gott.