Etikettarkiv: service

Kontrakt, kontant och mycket kontakt

Jag skrev i torsdags att jag håller på att teckna nytt kontrakt för internet+telefon samt ändra min mobil. Och jag lovade återkomma med berättelse hur det gått. Här kommer den!

Först lite info! Telias motsvarighet här heter OTE och de har ett ”dotterföretag” som hanterar mobiler som heter COSMOTE. Om man vill komma i kontakt med dom kan man maila, ringa eller gå in i deras butiker som heter Germanos. Så det är ungefär som om Telia skulle ha en filial som heter VärldsTelia och butiker som heter Tysk. Jag vet, det är märkligt.
Butiksbesök tar lite tid eftersom det kommer in folk som det bara måste pratas med mitt i alltihop eller ett telefonsamtal som måste besvaras eller nå’t annat som dyker upp.
Jag har frågat butikspersonal K om mitt avtal tidigare och jag skulle komma in i början av oktober. Jag gör som jag blir tillsagd och infann mig i torsdags. K pratar väldigt bra engelska (kanske är amerikanska – jag är inte riktigt säker).
Håll i dig, nu sätter vi igång!

Dag 1 – torsdag
Butiksbesök (fm)
Önskar förlänga avtalet för telefon+internet samt teckna avtal för mobil. K kollar upp gällande avtal, telefon+internet inga problem, ser att mitt avtal för mobilen gått ut (vilket jag visste om), kollar upp min användning av mobilen och upptäcker att jag betalar för mycket i förhållande till vad jag använder. Han föreslår kontantkort vilket jag inte vill ha med tanke på säkerhet under vandring. Tänk att stå någonstans och behöva ringa men kortet är tomt. Han proppsar på att jag ska ringa servicenumret 13888 för de kan ofta ge bättre priser. Jag är inte så pigg på det med tanke på tidigare erfarenheter, men går till slut med på det.

Telefonkontakt (em)
Massa sifferval, till slut en levande människa på tråden. Båda erbjudanden som jag får är högre än i butiken vilket gör att den där levande människan surnar till och undrar om jag verkligen har förstått allt rätt. Vilket jag har så ajö!

Under kvällen funderar jag och tänker om. Jag tror minsann att jag ska prova kontantkort. Behöver ju bara ha det ett tag för att se hur mycket pengar som går åt, hur mycket jag sparar. Kan ändra om jag inte blir nöjd.

Dag 2 – fredag
Butiksbesök (fm)
Får vänta en stund eftersom jag vill prata med K, orkar inte dra allt en gång till. Jag berättar att jag bestämt mig för att testa kontantkort. K upplyser mig då om att jag måste ringa 13888 för att få en kod så att mobilen kan ställas om vilket jag måste komma till butiken för att göra.
Suck.

Telefonkontakt (em)
Samma procedur med sifferval och glädjen över att till slut få höra en levande människas röst. Hon vill ge mig ett erbjudande på mobilavtal, jag förklarar att jag bara vill ha en kod. Vi tjafsar ett tag, men hon ger sig till slut och ska koppla mig till en annan avdelning.
Det blir alldeles tyst och tomt i luren. Tiden går. Är jag bortkopplad eller? Lägga på och börja om igen? Du känner igen det, eller hur? Man vet inte hur man ska göra. Medan jag velar och inser att om jag lägger på måste jag börja om från början kommer en ny levande röst i andra änden. Jippi!
Den här damen ger sig icke! Hon ska informera mig om ett erbjudande. Hon insisterar verkligen. Jag tänker att de kanske måste göra det så visst, dra erbjudandet. Och dra på trissor – det är två tredjedelar av gårdagens erbjudande! De måste verkligen tycka om avtalskunder.
Jag får till slut koden. Och information om att omställning till kontantkort kostar 15 euro. Det glömde K att nämna.

Dag 3 – lördag
Butiksbesök
Jag skuttar glatt ner till butiken för att avsluta projektet (jo, det börjar kännas som ett projekt, ett stort sådant). K jobbar inte, men vad gör det när en annan kille som jag haft kontakt med tidigare och som pratar engelska är på plats. Han tar fram mina uppgifter på datorskärmen, jag förklarar vad saken gäller. Och nu blir det flera knutor på linjen. Han förstår inte vad jag menar.
Jag förklarar igen.
Han förstår inte.
Jag frågar vad det är som är konstigt.
Han menar att mobilen kan han inte ändra, det är spärrat i systemet, och avtalet kan han inte göra något åt för han känner inte igen det pris jag fått av K.
Jag förstår inte. Samma butik, samma företag som igår.
Det känns som om vi befinner oss på varsin planet.
Då säger han Δεν καταλαβαίνω vilket betyder Jag förstår inte.
Toppen! Att han går över på grekiska underlättar inte precis vår dialog. Inte heller att en kund sticker in näsan och ska försöka hjälpa till.
Till slut säger han att kom in på måndag för då är K här igen. Jag tycker att det låter som en mycket bra idé. Vi önskar varandra trevlig helg och hej då.
Ibland får man bara ge upp. Framför allt när det låser sig för båda.

Dag 4 (fm)
Butiksbesök
K på plats. Jag på plats. NU ska vi uträtta stordåd!
Det börjar med att vi får ställa in alltihop för jag har inte mitt pass med mig. Jag försöker med körkortet trots att jag vet att det inte är en giltig id-handling. Är man desperat så är man. Och det går givetvis inte. Gå hem och hämta passet, tycker K.
Jag tittar nog med vild blick när jag konstaterar att det blir i så fall mitt femte besök!
K förbarmar sig över mig och hittar en lösning: skanna eller fotografera passet och maila det. Tänk, vilken smidig människa!
Då kan vi sätta igång! Avtalet för telefon+internet förlängs utan problem.
Så kommer vi till mobilen. Vårt sorgebarn. Kanon att jag har kod, men han kan inget göra förrän pågående räkning är betald.
Klart den inte är betald, den kommer väl senare, tycker jag.
Nä, den måste du betala nu.
Jag fattar ingenting. En faktura måste väl vara avslutad innan man betalar? Men som sagt: jag gör som jag blir tillsagd. Jag går till kassan och betalar. Faktum är att jag känner att nu är jag så nära, så nära så jag skulle gå med på vad som helst (nästan…).
NU kan övergången fixas. Och jag är precis på väg att ropa HEJ, men det visar sig att jag är ännu inte över bäcken. Systemet har nu ett datum i början av november då min mobil kommer att sluta fungera. Ja, inte själva mobilen utan det går inte att ringa. Det kommer att vara så några timmar eller en hel dag, tydligen svårt att säga exakt. Dagen efter ska jag in till K igen så han då kan sparka igång kontantkortet.
Fan tro’t.

Imorgon ska jag inte på butiksbesök eller sitta i telefon. Imorgon ska jag på långvandring uppe i bergen. Vette 17 om jag kommer tillbaka. Slår upp mina bopålar på en så’n där mörk fläck utan mottagning.

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!

Vandra med mig på Kreta! Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor. Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

Ur verkliga livet

Två historier ur verkliga livet: när det kör ihop sig i kubik och när det bara flyter på. Eftersom det handlar om hyrbilar kanske det passar bättre med ”backa med handbromsen åtdragen” kontra ”gasa i högsta växel”.

Söndag den 27 augusti och dags för hemresa från Kastrup, men först lämna hyrbilen i Malmö. Den ska lämnas kl 11 och jag gillar att vara ute i god tid. Jag är framme strax efter kl 10 vid hyrbilskontoret på Gasverksgatan där jag hämtade ut bilen. Det regnar, kontoret är stängt men det sitter en lapp att nycklar ska lämnas i nyckelinkastet och en pil som pekar åt höger. (dåliga foton, jag vet, de är tagna med mobilen i regn och irritation…)

Det finns inget nyckelinkast. Jag går runt byggnaden, inget nyckelinkast. På lappen står också ett telefonnummer som jag ringer. Då kommer jag till ett automatiskt meddelande om öppettider som meddelar att det är stängt på söndagar. Jo tack, jag är väldigt medveten om det. Alltför medveten.

Jaha, vad gör jag nu? Gott om tid till flyget på eftermiddagen så det behöver jag inte tänka på. Jag har inte lust att betala för ett onödigt extradygn, alltså måste detta lösas före kl 11. Funderar ett tag på att bara lämna bilen, kasta in nycklarna i en brevlåda (som hade texten ”OBS! Inga bilnycklar här!!”) eller lägga under golvmattan på förarsidan. Men tänk om någon tar nycklarna och snor bilen? Då skulle jag vara ansvarig. Trots regnjacka börjar jag bli blöt, framför allt om fötterna, och i takt med att blötan blir blötare tilltar irritationen.

Konsulterar internet på mobilen, får tag på ett telefonnummer till ett Avis-kontor i Malmö – abonnemanget upphört. Hittar ett annat kontor som ska öppna kl 12, ringer det telefonnumret. Då får jag äntligen kontakt med en levande människa, tillika Avis-anställd! Förutom att jag nu är blöt och irriterad börjar jag bli stressad, men känner hoppet spira så sakteliga.
Ett samtal mellan två irriterade personer utspinner sig. Han ifrågasätter om jag letat ordentligt och om jag är vid rätt kontor. Min irritation minskar inte, jag håller igen och svarar enstavigt och kort. Då höjer han rösten och upplyser mig om att det är minsann inte enkelt för honom för, och håll i dig nu, ”jag sitter inte i Malmö”. Nu var det här samtalet inte någon SIFO-undersökning om arbetsplatsers geografiska placering så den informationen kändes minst sagt irrelevant. Jag ger mig inte utan förväntar mig information från Avis om hur jag ska göra med den Avis-hyrbil jag hyrt av Avis. Kanske en orimlig förväntan. Börjar kännas som moment 22 eller som om jag landat på fel planet.
Han konsulterar kollegor i två (2) omgångar medan jag väntar i telefon. Och i regnet. Till slut säger han att jag kan lämna bilen på ett annat kontor. Var då, undrar jag och han svarar Centralstationen. Är det kontoret öppet nu?, undrar jag. Ja, svarar han. Jag, mitt dumma spån, tror att han vet vad han pratar om. Antagligen var han bara på fikarast.

Jag kör genom Malmö till Centralen, klockan börjar närma sig 11. På baksidan av stationen inga hyrbilsfirmor. Var fasen är dom? Slänger undan hyrbilen i en lastzonsruta och skyndar in på Centralen. Ingen informationsdisk. Vem kan tänkas veta, vem känner till centralstationen bättre än jag…kanske de som jobbar där och kanske allra bäst de som jobbar med trafik!? Tar ett turnummer på Skånetrafiken. Massor med folk före mig. SJ mitt emot är tomt på folk. Kan inte vara alldeles ovanlig att folk som kommer med tåg ska ha hyrbil så jag stegar in där och frågar efter var hyrbilsfirmorna håller till, t ex Avis. Den lilla människan svarar då, och håll i dig igen, att det vet hon inte för ”jag bor inte i Malmö”. Då känner jag att jag mister tron på Sverige! Har alla slagit ifrån sina hjärnor?? Jag ger blanka tusan i var folk ”sitter” eller var de bor.

Hon drabbas av ett ögonblick av tankeverksamhet och knappar på sin dator. Jo minsann, Avis ska finnas på Stormgatan. Hon konsulterar sin kollega som inte vet var Stormgatan ligger eftersom hon inte heller bor i Malmö (!). Ingen av dem försöker ta reda på det eller slås av tanken att söka på Google maps på datorerna de har framför sig (man vågar väl inte föreslå en papperskarta under disken…) – tur att jag inte kom från Sverige (norr om Skåne) eller utlandet…. Jag upplyser dem om att jag vet var Stormgatan ligger och tackar så väldigt mycket för hjälpen. Och jag lyckas låta bara tacksam och inte ett dugg ironisk. Bara en så’n sak!

Springer ut, kl är nu 10:55, och har inte fått p-bot, kör bort till Stormgatan. På Avis-kontorets dörr står att de öppnar kl 12 på söndagar. Ingen p-plats så jag ställer bilen på en tom plats framför en utfart, går bort till kontoret och ser att där inne rör sig folk. Laddar för att knacka på dörren, tar ett djupt andetag, men hinner inte knacka för en personal öppnar på alldeles eget initiativ! Jag förklarar snabbt läget i en komprimerad version, visar var bilen står och hon tar emot nycklarna. Jag tar mina resväskor och bara går iväg.
Känner mig som Don Quijote som just vunnit ett slag fast jämförelsen haltar med tanke på att han levde i en imiginär värld där vindmöllor blev jättar medan min värld och mina strider denna förmiddag var, tyvärr, högst reella. Kanske jag är mer som en cowboy som rider bort mot solnedgången efter väl förrättat värv med att vinna en bit av the Wild West.

En råbiff (nog den godaste jag nå’nsin ätit!) med ett gott glas vin på Kastrup får mig att må riktigt bra igen!

Vid halv tio på kvällen landar mitt flyg på Iraklions flygplats. Får väskorna snabbt, går igenom och där står Manolis (Yiotis Rent a car) med min hyrbil. Jag har bytt hyrbilsfirma så detta är bara min tredje hyrning. Jag har inte haft möjlighet att ta ut euro, men har kreditkort. Han viftar undan kortet och säger ”kom in och betala imorgon, det är ok, inga problem, kom när du kan på förmiddagen”.

Två ytterligheter på samma dag – man kan bli trött för mindre! Vid nästa Sverige-besök blir det antingen hyrbil som hämtas och lämnas på Kastrup eller gamla stabila fd Statoil. Jag minns tydligt första gången jag hyrde av Yiotis (det finns i inledningen på detta blogginlägget från december) och servicen bara fortsätter så givetvis fortsätter jag att hyra där!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!


Vandra med mig på Kreta!

Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor. Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

 

Serviceprövningar

Alla hjärtans dag, denna romantiska dag, kom igång i Frankrike och England på 1300-talet. Till Sverige kom det via NK i slutet av 1950-talet, skälet var främst kommersiellt och dagen blev offentlig i almanackan 1985. Jag tilltalas mer av den finländska Vändagen som infaller idag. Den är inte åt det romantiska hållet utan en dag då man ska komma ihåg sina vänner.
Läkarmissionen drog igång Vänliga veckan 1946 och grunden var:

…en trafikräknare 1946 som berättade att under hans pass såg han 12 människor som log, 15 som såg nöjda ut medan däremot 8 569 såg ut som de var på väg till en begravning. (Wikipedia)

Vänliga veckan las ner vid milleniumskiftet, men återinfördes 2014.
Vi verkar lite svårflirtade i Sverige när det gäller romantik och vänlighet!

Förra veckan var inte direkt vänliga veckan för min del, snarare prövningarnas vecka. Vi har väl alla våra stötestenar, så’nt som vi blir upprörda, irriterade, förbannade över. För min del är dålig service och nonchalans några av mina stötestenar. Och förra veckan hände följande!

Felaktig information i snygg förpackning – bra service?

I torsdags skulle jag ut och vandra. Du som läst blogginlägget från i fredags vet att jag hade problem med bussavgångarna på morgonen. Jag hade kollat på nätet, hittat en buss 07:10 och om jag missade den gick en annan buss 07:30. Märkligt att två avgångar låg så nära varandra, men på morgonen ska barn till skolan så kanske det berodde på det.

När jag kom upp till busstationen visade det sig att tiderna inte stämde. Jag tittade på tv-monitorn i lokalen och fick veta att det är fler tider som inte stämmer. Några turer existerar inte alls, några är ankommande skolbussar.

”Då kan man inte lita på tiderna på nätet heller?”
”Nej, det är Iraklio som gör fel.”

frokenmela_seDå kunde jag inte låta bli att undra varför ingen mailar, ringer, faxar eller skickar ett brev till Iraklio för att upplysa om rätt turer och vad som är avgående respektive ankommande. Att ha utvecklat en bra söktjänst på nätet som innehåller fel information verkar tokigt. Gissningsvis så bryr sig ingen för ”alla vet” vad som är rätt och fel. Hur kul blir det under turistsäsongen? Fast det finns ju dom som tycker att så’nt här är ”charmigt” när det är lite på en höft i Grekland och det kanske det är på en semestervistelse, men inte till vardags.

Men jag sa inget. Jag hade fullt upp med att planera om. Ska jag ta en annan vandring? Har jag råd att ta taxi? Ska jag bara gå hem igen och krypa ner i sängen? Då visar mannen på busstationen att han i alla fall har problemlösningsförmåga (och det var inte första gången). Han erbjöd sig att ringa busschauffören som skulle ut och hämta 07:30 för att fråga om han kunde svänga om busstationen. Vilket han gjorde och jag kom ut på min planerade vandring.

Jag kan vara nöjd och glad, men det är fortfarande fel information på nätet. Och tv-monitorn. Fortsätta ”lappa och laga”?

Support = försvarsmur?

Den andra prövningen sträckte sig över 8 dagar. Anhörig har flyttat och telefonen skulle naturligtvis också flyttas. Det betydde kontakt med Telia och det var inte det enklaste. Det finns en flyttblankett på nätet som inte innehåller fält för de uppgifter Telia kräver. Ok. Då klickade jag på chat och ringde upp. Dubbelt köande. Chat ska gå snabbast enligt Telia, men jag kom först fram på telefon.
”Vi kan tyvärr inte flytta telefonen härifrån utan en tekniker måste åka ut.” Skäl: det lägenhetsnummer vi hade var ”nytt”. Telia kör med gamla lägenhetsnummer (ändrades över hela Sverige 2010…). Alltså måste vi kontakta hyresvärden.

Nästa dag ny telefonkö, kom fram, jag meddelade att hyresvärden inte hade kvar de gamla lägenhetsnumren. Jag hade ett inkopplingsnummer och några andra nummer. Det gick inte att koppla in telefonen utan tekniker. Ok, när blir den inkopplad då?
”Det tar tre dagar så den kopplas in på fredag. Du får en beställningsbekräftelse från oss idag via mail.”

På fredagen hänvisning på telefonen så vid halv fyra-tiden ringde jag Telia. Nu ska jag göra en lång diskussion väldigt kort. Jag fick veta att telefonen skulle bli inkopplad tidigast på måndagen, att det inte alls tar 3 dagar utan 4-6 arbetsdagar, att någon måste ha lämnat fel information.
Jag undrade då varför jag från Telia fått en beställningsbekräftelse med leveransdatum på fredagen. Svaret jag fick var som en tändsticka: ”Det kan du inte ha fått.”
lifezen_inDet är längesedan och sällan jag blir så arg som jag blev. Resten av diskussionen kan vi hoppa över, men det handlade i stort sett om att jag envisades med att Telia skulle leverera enligt utfästelse och personen i andra änden beklagade och bad om ursäkt. Jag måste tyvärr erkänna att mitt röstläge till slut var ganska högt och jag är inte stolt över att jag avslutade med att slänga på luren. Jag var så frustrerad och förbannad. Som att vara i någon sorts Moment 22. Samma företag som själv utlovat en leverans tog plötsligen tillbaka den som ”felaktig”!?

I måndags ringde en glad anhörig på förmiddagen från den inkopplade telefonen!

Allt går inte att lägga i ”självservice” på nätet eller i en snajsig app. Så fyrkantig är verkligheten inte alltid utan människor behövs. Jag brukar ha förståelse för de som jobbar i support, kundtjänst, help desk osv. De är satta där med ofta knapphändig information, mycket begränsat handlingsutrymme och därmed inget ansvar. De gör säkert så gott de kan och det mesta kan de antagligen klara av. Men när de inte räcker till – vem ska jag då vända mig till? Får de stackarna fungera som en sköld så företaget slipper kontakt med kunder, i alla fall de vars ärenden inte går på räls? Eller är ”service” något som är på väg till sällsynt för vidare transport till utdöende?

För övrigt…

…mår jag bra.

 

dsc02222
Vandra på Kreta i det 
vackra landskapet med enastående vyer, tystnad och lugn.
Med vandringsledare kan du koppla av, njuta samt få uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!