I ett tidigare blogginlägg fick du, bloggläsare, en inbjudan (som gäller fortfarande) att välja ett foto som jag skulle skriva om på ett eller annat sätt. Det skulle hjälpa mig med inspiration och uppslag nu i högsommarhettan när knopp och kropp är trötta och snurriga. Nu är det dags för första inlägget!
Inläggen i denna serien finns samlade under ”Teman” uppe i menyraden som ”Tankar kring ett foto”.
(klicka på foton för större storlek)

När jag kom tillbaka till lilla byn Prina efter en härlig rundvandring stod en kvinna och väntade vid vägkanten. Jag var lite avundsjuk över att hon hade käpp. Mina fötter och ben var trötta efter fyra dagsvandringar på fem dagar efter ett uppehåll på nästan två månader med utegångsförbud.
Hon tillhör ”de gamle” som är generationen som slitit hårt, arbetat fysiskt, upplevt oroliga tider och nu är slut i sina kroppar.
Kanske hon ska få skjuts ner till sta’n, tänkte jag. Och det kom en vit skåpbil längs landsvägen genom byn.

Skåpbilen stannade vid kvinnan och bakdörrarna slogs upp. Det var en sorts varubil med blandat utbud. En sådan har jag inte sett här tidigare!
(fotot valt av Charlotta Colliander Golding (har bloggen barabrittiskt.wordpress.com)

Kvinnan skulle bland annat handla ost som försäljaren hämtade i en av sidodörrarna så bilen var nog fullpackad. Det blev en diskussion som, vad jag förstod, handlade om storlek – stor bit eller liten bit. Hon bestämde sig och fortsatte handla. Jag drog mig bort till min bil.

I de grekiska byarna kan du stöta på olika försäljare som kör runt. Det är grönsakshandlare, fiskbil och brödbil (se foton). Det kör också runt de som säljer stolar, krukor, kvastar och annat för hemmet.

Alla dessa försäljare bidrar till överlevnad x 3. De drar in lite inkomst till sig själva, människor i byarna kan bo kvar då de kan få det nödvändiga utan att behöva ge sig iväg eller vara beroende av någon annan samt det finns folk kvar i byarna.

Jag är övertygad om att ”de rullande butikerna” också fyller en social funktion. Kund och försäljare lär känna varandra, undrar hur det står till, pratar väder och familj, kanske också krämpor. Lite skvaller från grannbyn hinns säkert också med.

Det ligger kanske nära till hands att tycka att det här är speciellt för Grekland, men när jag vilade en stund vid bilen funderade jag över hur lika det kan vara på helt olika platser i världen. Visserligen några år emellan, men ändå samma försök till överlevnad, att kunna bo kvar. Jag är född och uppvuxen i en liten, liten by på Österlen i Skåne. När jag var barn på 60-talet hade vi ”SCAN-bilen” som var en stor kylbil som sålde kött och ost, ”fiskebilen” som kom med sin Volvo PV skåp lastad med sill, spättor och torsk. Så kom ”bagar’n” med sina varor och härliga dofter spreds när han öppnade bakdörrarna på sin skåpbil. Förutom de här bilarna hade byn en riktig lanthandel. Alla handlade i byn. Men så kom större livsmedelsaffärer inne i sta’n (Simrishamn) och fler och fler körde iväg för att handla. Under senare delen av 70-talet stängde lanthandeln, ägarna pensionerade sig och vem ville köpa och driva en lanthandel i en by som höll på att avfolkas? Men någon såg en öppning för efter lanthandeln kom ”varubilen” under några år tills den gav upp.

Nu invänder du kanske att det är en prisfråga, dvs att super markets har lägre priser. Visst, men vad kostar det att köra eller åka dit? Och går det att sätta ett pris på personlig kontakt och service? Jag tycker inte det. Det är upp till oss kunder att tänka till. Gynna de små butikerna, gårdsbutiker och liknande om du vill ha en levande landsbygd. Och det handlar inte bara om gamla och/eller ensamma människor utan om att vi alla behöver mänsklig kontakt och, tror jag, generellt mer småskalighet.

Så i kvinnan i Prina kunde jag se min mor. Mina föräldrar flyttade i början av 90-talet eftersom byn var nästan tom, men jag hoppas att kvinnan i Prina kan bo kvar så länge hon önskar. Att försäljarna fortsätter köra sina turer, frågar hur det står till, diskutera storlek på osten och säger ”vi ses nästa vecka”.

Ha det gott och var rädd om dig och andra!

Koppla av, upplev och njut av
sydöstra Kreta!
Vandringssäsong september-juni. Stadspromenad och biltur året om.
Kontakta mig för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!
Inga vandringar före 1 sept pga Covid-19!