Extra mycket läsning under konvalescens utan att nå’n kan tycka att jag borde göra nå’t annat. Fast jag brukar inte bry mig så mycket om vad andra tycker om vad jag gör och inte gör.
Tänk vad böcker kan ta oss till olika platser och möten med alla möjliga och omöjliga människor medan vi sitter i läsfåtöljen eller soffan. Så mycket vi får uppleva.
Det finns ett par saker jag har svårt att förstå hos mina medmänniskor. En av dem är att det finns de om säger ”jag läser sällan” eller t o m ”jag läser aldrig”! Hur kan man leva utan böcker, utan att läsa? Det övergår mitt förstånd.
Hur som helst, tidigare Boktips finner du i menyn under – just det – Boktips.

Tre riktigt bra böcker som bjuder på intressanta karaktärer och flera bottnar. Berättelser som engagerar och lustigt nog blickar de alla bakåt. Den fjärde boken var dock en besvikelse.

Kvinnorna (Kristin Hannah)
”Tjugoåriga sjuksköterskestudenten Frances ”Frankie” McGrath är uppvuxen i en kalifornisk idyll. Men 1965 förändras världen och Frankie ser plötsligt andra möjligheter. När hennes bror skickas till Vietnam går hon impulsivt med i Army Nurse Corps och följer hans väg. Frankie överväldigas av krigets kaos och förstörelse, liksom av det oväntade traumat av att komma hem till ett förändrat och splittrat Amerika.” (bokus.com)
Hennes sätt att servera historia passar mig utmärkt. Fakta är noggrant undersökta och kontrollerade samt redovisade separat. Efter det väver hon en berättelse som i sig inte nödvändigtvis är sann (t ex personerna är hennes egna) i alla delar. När historia berättas så underhållande och kommer så nära med hjälp av ”vanliga” människor är jag med!
Boken sägs lyfta fram kvinnor som ”utsätter sig för fara för att hjälpa andra och som sedan alltför ofta glöms bort.” För min del handlar boken dels om hur krig skadar alla som deltar på båda sidor. Alla fysiska och mentala sår och trauma som tillfogas alla. Dels handlar den om det grymma när ”hjältarna” kommer hem till en plats där opinionen har vänt och de är bara värda förakt. T o m att spottas på. De som drog ut för att försvara sitt fosterland.
Rekommenderas varmt! En bok som stämmer till eftertanke.

Sista beviset (John Matthews)
”En het augustidag i Provence 1963 blir en den unge Christian bortförd, sexuellt utnyttjad och brutalt mördad. Tack vare en perfekt planering och ett vattentätt alibi lyckas hans mördare nätt och jämnt undkomma. Skulden faller istället på en helt oskyldig man.     Mer än 30 år senare, på andra sidan Atlanten, råkar en brittisk pojke, Eyran, ut för en bilolycka vid ett tillfälligt besök i Kalifornien. Bägge hans föräldrar förolyckas och han hamnar själv i koma. När han så småningom kommer till medvetande igen drabbas han av regelbundet återkommande mardrömmar, där en mystisk pojke vid namn JoJo figurerar. Hans förmyndare placerar honom i psykoterapi, där han under hypnos avslöjar detaljer som har samband med mordet på Christian, flera decennier tidigare. ” (bokus.com)
En liten tegelsten (pocket 642 sidor) som jag ett tag cirkulerade runt, men tog till slut ett djupt andetag och började läsa. Ingen bok att sträckläsa utan jag fick ta pö om pö. Engagerande och spännande – hur ska det vävas ihop? Intressanta karaktärer. Berättartempo precis lagom – varken långsamt eller snabbt utan man hinner med. När så sammanvävningen sker utmanades jag av hur det gjordes (svårt att beskriva utan att avslöja för mycket…). Det gjorde att jag fick fundera en bra stund över var står jag? vad tycker jag? präglas min inställning av var i världen jag växt upp? finns det över huvud taget ”rätt” och ”fel”?
När slutet närmar sig skruvas tempot upp och då går det bara inte att lägga ifrån sig boken! Oavsett vad klockan är. Man bara måste få veta om…
Rekommenderas varmt! Jag ska försöka få tag på nå’n mer bok av Matthews.

Hotellet i hönet av Bitter och Ljuv (Jamie Ford)
”Seattle, 1986: Henry Lee ansluter sig till en folkmassa utanför Hotel Panama, som en gång var en portal till den japanska stadsdelen. Hotellet har varit stängt i årtionden, men den nya ägaren har gjort ett otroligt fynd i hotellets källare – tillhörigheter från japanska familjer, som blivit kvarlämnade då familjerna samlades ihop och skickades till interneringsläger efter angreppet på Pearl Harbor 1941. Åsynen av de efterlämnade föremålen tar Henry tillbaka till barndomen i 1940-talets Chinatown, under kulmen av andra världskriget. ” (bokus.com)
Här är så många bottnar: krigstid, utanförskap, vänskap, drömmar, hat, glädje, fiendeskap. Henry och Keiko (kines respektive japan – båda är dock födda i USA!) utvecklar en speciell vänskap i skolan där de är ”avvikande”. Den utvecklar sig till en fin kärlekshistoria mellan två tonåringar. Deras historia är den röda tråden genom allt som händer och sker runt omkring dem.
Det handlar också om att se sig själv som amerikansk medborgare, men inte passa in. Trots att alla andra, de ”vita”, ju faktiskt också har invandrarbakgrund. Resa till ”hemlandet”? Men de är ju redan där. Henry ska avsluta sin utbildning i Kina för så gjorde hans far – ett land Henry aldrig varit i, bo hos släktingar han aldrig träffat. Keiko pratar inte japanska.
”Man lär sig alltid nå’t” heter det ju. Jag hade inte en aning om att strax över 126 000 japaner fördes till interneringsläger i USA efter Pearl Harbor! De avrättades inte, men mångas hälsa tog stryk och återvändandet blev en katastrof. Googla så får du se!
Rekommenderas varmt!

Kolibri (Kati Hiekkapelto)
”Anna Fekete har ett förflutet – som barn flydde hon kriget i Jugoslavien – och nu är hon precis i början av sin karriär som brottsutredare i en nordlig finsk kuststad. Hon har blivit inkastad i ett högprofilerat, till synes olösligt fall som fångat hela nationens intresse. Och det hjälper inte att hennes nya medelålders partner, Esko, inte ens bryr sig om att dölja sina rasistiska fördomar.” (bokus.com)
Den första boken i en serie om Fekete. PK så det skvätter om det! Trist och tröttsamt. Borde dela upp boken i två eftersom den egentliga handlingen, dvs utredningen av mordet på en joggare, hamnar i skuggan av hur Fekete upplever det att vara invandrare. Det lustiga är att medan hon lyfter fram allas fördomar och generaliseringar runt och mot Fekete missar hon att hon gett Fekete minst lika många fördomar och generaliseringar om sin omvärld.
Jag kommer inte att läsa fler böcker i serien, men testa du – kanske du tycker om den.

Två böcker som jag har stora förväntningar på kommer senare i denna månad. Nästan så jag hoppas att knäläkningen drar ut på tiden…. Dels Pascal Engmans nya bok Kriget (uppföljare till Klanen), dels en bok som min favoritförfattarinna Louise Penny (böckerna om Armand Gamache) skrivit tillsammans med Melissa Fung: The Last Mandarin. Louise Penny och Hillary Clinton skrev tillsammans State of Terror som var väldigt bra så jag hoppas detta samarbete blir lika lyckat.

Jag tar gärna emot boktips om grekiska och italienska böcker – författare därifrån och/eller berättelser som utspelar sig där!

Ha en skön helg! Var rädd om dig och andra!