Etikettarkiv: #bloggswe

Viktigt meddelande till vissa och några småsaker

Du som är i Grekland just nu kanske ser ökad aktivitet på gator, torg och tavernor i form av ”reklam”. Det är inte reklam utan kandidater till borgmästare och kommunval som är ute och visar upp sig och delar ut information. Det är kommun- och regionsval på söndag.
Du har kanske uppmärksammat att momsen är sänkt på mat mm från 24 % till 13 %? Du gnuggar förtjust händerna och tänker att nu blir det ännu billigare i Grekland! Glöm det. De flesta tavernaägare o likn höjde inte priserna när momsen höjdes till 24 %. Under stödlånsåren har andra avgifter och skatter tillkommit så vi kan väl bara gratulera dem till att de nu kan få lite mer pengar över? Åt, drick och var glad – du är på semester!

Jag är en ordningssam, ordentlig människa som ser till att få saker gjorda. Och jag är en uppskjutare av rang som understundom väljer bekvämlighet och njutning framför aktivitet. Följdaktligen finns det då och då småsaker som väntar på att bli fixade. Då får man ta sig i örat och sätta press. En deadline krävs och den infaller idag. Det betyder att jag haft ungefär en vecka då en massa saker försvunnit från ”att göra”-listan och det är lika gott och skönt varje gång. Nu kan jag åka och njuta av Rom utan att någon surdeg väntar när jag kommer hem igen.

Men livet går sällan på räls, eller hur? Så mina fixardagar stördes givetvis av oväntade saker. Bromslampan på bilen började lysa, jag såg stora delar av reskassan försvinna så det var med bävan Panda och jag tog oss upp till verksta’n/garaget. Reparatören skakade på huvudet och smällde med tungan. Absolut körförbud! Men då trädde fenomenet ”flyt” in på scenen så några timmars byte av bromscylinder tog inte ens en timme. Och priset blev urbra pga ”trogen kund”!
Tillbaka i sta’n steg jag in i hemmet till ackompanjemang av ilsket ringande telefon (alltså så’n där fast, vanlig telefon). Såg i display:n att det var familjen i Sverige som ringde och jag kunde inte svara! Inte en enda knapp fungerade på telefonen! Tala om stressfull situation!! Det slutade ringa, jag försökte ringa upp men det kvittade vad jag gjorde – alla knappar var döda. Och nej, jag hade inte kommit åt något knapplås el likn. Igår köpte jag ny telefon.

I veckan var mina fötter på fotvård och idag har håret fått sin beskärda del. Så ny och snygg både uppe och nere – kan bara resultera i mängder av ”Ciao bella”, eller hur? Nu ska jag gå och packa. I eftermiddag kör vi upp till Iraklio och stannar på hotell Sofia. Mitt flyg går 6:30 imorgon bitti och då checkar jag ut från den digitala sfären. Under dagarna i den eviga staden blir det givetvis inget bloggande. Därefter kommer 1-2 blogginlägg att handla om Rom.
Så nu till viktigt meddelande till vissa: du som följer bloggen via länkar i facebook-grupper om Grekland och Kreta kommer att få vänta länge på nya inlägg eftersom Rom inte ligger i Grekland. Vill du inte missa något så prenumerera på bloggen!

Ha det gott – det ska jag!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Berätta vid bokning att du läser bloggen så får du 15 % rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Vårdopp på platå och sista vårvandringen

Vårdopp på platå
Jag fick en så stor lust att få ännu lite mer vår. Vi har haft en otrolig vår och det känns sorgligt att den är på väg att lämna oss för nu kommer sommaren. Man skulle kunna kalla det separationsångest! Men var få en sista dos? Katharo-platån givetvis! Jag vandrade där i höstas och presenterade då platån, det kan du läsa om i inlägget Getternas och fårens egen platå i sprakande färger. Jag tänkte att jag skulle återvända nu i vår, men har glömt bort det.

På vägen upp från Kritsa körde jag in i dimma. Ingen bra början. Vandra i dimma – varken kul eller enkelt. Men när jag lämnade Ierapetra såg jag låga, låga moln vid bergen både i väst och öst så kanske, kanske…och så var det! Plötsligen var jag ute i sol och klarblå himmel med moln nedanför mig. Nu mötte mig nästa utmaning: getterna. Här bor inga getter som far åt alla håll när man kommer utan här bor de coola getterna. De går på vägen i slow motion, stannar upp och ser sig omkring i lugn och ro. En ställde sig framför Panda och tog sig en rejäl och ingående titt. Precis när jag började fundera över om jag skulle backa eller tuta så fnyste geten och masade sig ut i vegetationen.

Oj, oj, oj! Jag hade modifierat den vandring jag gjorde i höstas och det blev riktigt bra. Fast egentligen brydde jag mig inte så mycket om själva vandrandet för jag var förlorad! Här bjöd naturen på ett överflöd som det kändes skamligt att bara njuta av och inte ge nå’t tillbaka. Eftersom platån inte är så uppodlad som grannen Lasithi-platån var det fullt med blommor och blomsterängar! Fruktträden hade tyvärr blommat ut, men jag dök ner i blomsterhavet till tonerna av fågelkvitter och insektssurr. Här fanns alla nyanser du kan tänka dig från ljuslila till mörkaste blått. Här och där uppblandat med rött, vitt och gult. Detta måste vara blomsterängarnas paradis!
Om jag höjde blicken så gav lövträden mig alla gröna nyanser som finns från vårskirt ljusgrönt till de magnifika ekarnas brungröna färg (de har hängen nu). Och utplacerade lite halvt nonchalant stod Trubbhagtorn som blommade så mycket att de nästan välte.
Mäktiga Dikti-toppar med snöfläckar bildade en underbar kontrast.
Och på en gammal bro, som vatten porlade under, stannade jag upp och såg ett vackert giftermål mellan Skåne och Kreta: sädesfält som böljade i vinden med bergen i fonden.
Det blir inte bättre än så. Det kan det inte bli. Och vem skulle kunna begära mer?

Jag önskar att jag hade förmåga att beskriva denna variationsrika och överflödande platå för dig, men jag hittar inga bra ord. Här får du ett litet smakprov även om inte heller foton gör rättvisa åt vårparadiset.
(klicka på foto för större storlek och fler foton finns på min flickr-sida)

Fjärilshyacinten är en av mina favoriter. Den är inte direkt vacker, mer en kul typ som ser ut att komma från en annan planet. Den borde kanske heta Outer space-hyacint? Här på platån fick jag inte en planta här och där utan hela fält!

Några andra skönheter:

Och nej, jag kan inte namn på växter utan lutar mig mot sakkunskapen i facebook-gruppen ”Flowers of Crete”.

Vandringen slutade inte så fridfullt eftersom det kom sju jeepar från någon arrangör som kör runt folk. Jag vandrade då på E4 och jag undrar varför de måste köra precis där det går en vandringsled. Jag hoppas att de stannar då och då så passagerarna inte bara får titta på naturen genom bilfönster utan också uppleva den. Dammig blev jag så friskt vatten och lunch satt fint när jag kom fram. Kyparen, en ung kille, undrade vad jag tyckte om platån och jag kunde inte nog förklara hur vacker och fin jag tycker att den är! Han blev glad.

Sista vårvandringen
Sommaren har fått in en fot för nu börjar oleandern att blomma och den är som allra vackrast om ungefär en vecka eller två. I nästa vecka tar sommaren ett stort kliv in genom dörren för då ska vi enlig väderprognosen få julitemperaturer. Så det var gott att vandra igår i bergen med goda vänner, både två- och fyrbenta.

På grund av sjukdom hade vi fått skjuta på vandringen, men jag tror att det var meningen. Nu fick vi njuta av den allra sista vårdallringen. Ännu är bergsslänterna gula och ljusröda av olika buskar och marktäckare. Vi förundrades över hur grönt det varit och är i år och att vi här och där hörde vatten som porlade med kraft. När vi passerat bergskrönet mötte en skön vind som bar med sig ljuvlig doft av kryddor och örter, främst timjan. Den här ön mår verkligen gott efter den stökiga vintern!

Här är vännerna på ”upploppet”. Efter cirka 4 timmar närmade vi oss civilisationen och målet: lunch på bytaverna!

 

 

 

 

Då är det dags att avsluta denna vecka med lugn och skön söndag! Ha det gott!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Berätta vid bokning att du läser bloggen så får du 15 % rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Tankar kring jubileum och annat

Jag är mer och mer mentalt i Rom så i förra blogginlägget om påskarna glömde jag berätta att det skålades för mig på påsklunchen (alltså Stora Söndag). Jaha, undrar du, det är väl inget att berätta. Jo, det är det eftersom det var den 28 april. Det var fem år sedan jag flyttade hit så man kan väl kalla det ett litet jubileum!
Det här blogginlägget kom till den 28 april 2014 när jag var på väg…

Har jag ångrat mig? Inte en enda gång. Två saker skulle kunna sättas upp på minuskontot: att mitt arbetsliv fick ett tråkigt slut och att mitt pensionsspar är nästan borta. Planen var att gå i pension nu i maj och flytta till Kreta i år, men det obefintliga intresset för kompetens hos personer som arbetsgivare ser som ”gamla” eller ”äldre” tvingade fram en omplanering. Resultatet blir ett pensionärsliv med något mindre ekonomiskt utrymme, men vad gör det? Ingen av oss vet vad som händer om ett år, fem år eller tio år. Vad jag vet med säkerhet är att oavsett vad som väntar runt hörnet har jag fått fem mycket bra och fina år på min plats på jorden.

Här hängs inga läppar utan nu i slutet av maj går jag i pension som planerat (påbörjar mitt tredje liv – ett uttryck jag tycker mycket om!) och det ska jag fira i Rom – en av de vackraste och intressantaste städer jag vet. Vandrandet fortsätter givetvis, både på egen hand och med vandrarkunder. I och med en regelbunden månadsinkomst lättar trycket att vara egen företagare och det ska bli skönt. Med tanke på att det i år ser ut att bli en riktigt dålig säsong för Medelhavsområdet så kunde jag inte haft bättre tajming!

En fin och härlig vandringsvecka avslutades i onsdags med två korta vandringar och god mat på kvällen. Vi är nu i skiftet mellan vår och sommar så orkidéerna är nästan slut och oleandern har börjat blomma. Sommarvärmen är inte riktigt här än vilket jag tycker är skönt. Det går fortfarande att tänka och att göra saker utan att bli svettig och utslagen. Och de där förfärliga, höga temperaturerna kommer, var så säker. Juli och augusti är ingen njutning så i juli tar jag paus och sticker till Skåne några dagar.
Men än så länge är det bra väder, framför allt för vandring och andra utomhusaktiviteter som att fika med god bok varvat med att studera folkliv – detta ägnade jag mig åt idag på Frihetstorget.

Igår en runda till några hotell för att lämna information. Några av de stora hotellen öppnar ganska sent i år. Tyskarna, som är de charterresenärer som kommer först, bor inte på de hotellen så det är väl därför de väntar med att öppna. Nu har de i alla fall fått påfyllt med information att ge till gäster som efterfrågar vandringsmöjlighet. Och receptionisterna känner igen mig så jag tror att de pushar lite extra för just mina vandringar. Det tar tid att etablera sig!

Idag har jag varit en runda på sta’n och shoppat. Jag är ingen shoppare, tycker inte om att gå i affärer. En personal i en butik sa till mig att ”ta det lugnt, Ia, det här är ingen bergsvandring!” när jag pustande och stönande provade sandaler medan jag samtidigt torkade provsvett från ansiktet. Vanligen går jag och funderar ett tag på vad jag vill köpa och varför. När jag väl bestämt mig ska det gå fort och det gjorde det idag. Jag kan inte förstå de som shoppar mycket eller som har det som ”intresse”, men visst höjer det välbefinnandet några pinnhål!? Kanske lite extra när man inte shoppar på impuls utan går och drar på det en tid.

Några korta saker:
– Det stundar EU-val och här i Grekland borgmästarval nu i maj. Det rör på sig i det grekiska parlamentet. Och i höst är det val i Grekland. Bra koll på vad som händer har bloggen Politik i Grekland – kasta gärna ett öga där!
– Premiärminister Tsipras har varit på Kreta. Jag har inte läst något om hans besök, men jag vet att han bl a skulle inviga bron vid Sitia vilket verkar ganska idiotiskt eftersom bron väntar på anslutning till National Road, men vägbygget står stilla vid Istron, ett antal mil från Sitia…. Fast man kan kanske se det som så att om de två någonsin möts (alltså bron och vägen) så kan de genast tas i bruk eftersom invigningen är avklarad.
– En del undrar över kransar och buketter som hänger på husen. De består av blommor plockade 1 maj. I år skrev Jag inget om 1:a maj för det har jag gjort två gånger tidigare så du kan läsa här och här.
– Jag har inte skrivit någon ”Nyhetsbulletin” på ett tag och det beror på att jag funderat över hur ofta jag ska göra det och formatet. För tillfället lutar jag åt något i stil med bloggen Halloj världens ”5 snabba” som där är en nyhetssammanfattning av resenyheter. Jag kanske skulle kunna göra något liknande, t ex en gång i månaden… får fundera lite till!
– Så har jag för första gången haft uteblivna kunder till en stadspromenad. Jag tar inget betalt och de hörde inte av sig – fräckt, tycker jag. Jag har också haft fler frågor än vanligt i år om vandringar. Plötsligen blir det bara tyst, efter ett tag skickar jag epost för att höra om personerna behöver hjälp med något och får då svar att man ska återkomma senare, man har inte tänkt färdigt o likn. Och se’n inget mer. Tänk på att vi som arrangerar olika saker också behöver planera och att allt som ”hänger i luften” måste vi ta hänsyn till. Alltså meddela gärna ändrade planer!

Då är det dags för helg med marknad och kafenio-träff imorgon och helgfrid på söndag. Ha det gott!


Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Berätta vid bokning att du läser bloggen så får du 15 % rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Påskfirandet i år

Så var det det där påskfirandet som nu kommer lite i efterhand pga att förra inlägget kom före. Om man säger så. Fast det är inte riktigt i efterhand för här pågår påsken egentligen från påskdagarna och veckan efter. Dagarna före påsk, den s k ”Stora veckan” är förberedelse inför påsken, så kommer påskdagarna, i och med uppståndelsen hävs fastan och firandet kan börja. Det märks på olika sätt, t ex har barnen skolov i två veckor, apoteken har jourschema precis som på söndagar och andra helgdagar men nu är det påskdagarna och den efterföljande veckan.

För varje högtid man firar som utomstående lär man sig nya saker. Det blir liksom ett pussel att lägga där högtiden blir tydligare och tydligare. I pusslet finns luckor. Det är det man inte kan eller vill ta till sig och som man fyller ut själv. Det kan bli ganska spännande slutresultat!
En rolig pusselbit är att man här pickar ägg precis som vi gör på Österlen! Märkligt att hitta sin ”egen” tradition på en helt annan plats.

I år har jag äntligen fått en klar redogörelse om när de olika hälsningsfraserna Καλή ανάσταση! (”Bra uppståndelse!”), Χριστός Ανέστη! (”Kristus är uppstånden!”), Καλό Πάσχα! (”Glad Påsk!”) och Χρόνια πολλά! (ungefär ”God fortsättning!” i detta sammanhanget) ska sägas. Nästa år ska jag inte behöva göra någon förvirrad.
Jag upptäckte också att det jag trodde var en epitaf inte är en epitaf utan heter något annat, men det kräver lite mer informationssök från min sida.

”Stora fredag” ringer det under dagen i kyrkklockorna med jämna mellanrum. En stilla ringning som är vacker och manar till lugn och eftertanke. Av respekt för dagens händelse öppnar butiker senare, närmare lunchtid. Förmiddagen är lugn och fridfull. Det är en allvarlig dag.
Jag högg in på inlagd sill (Abbas, så klart), ägg mm innan jag vid 21-tiden körde ut till byn Episkopi. I år började jag i kyrkan och gick med hela rundan bland byns gränder och prång. Processionen gick fel på ett ställe och skulle vända. Inte så enkelt i smal passage, men det gick bra. Nedhängande kablar är inte heller så hälsosamt. Längs vägen stannade man då och då för att människor skulle få kyssa evangelieboken som prästen bar, gå två gånger under ”epitafen” och sedan kyssa tygstycket/ikonen (symbol för Jesu kropp) som ligger i ”epitafen”. Jag höll mig så nära sångarna jag kunde. Det gav en högtidlig stämning att vara så nära symbolerna, prästen och bärarna till tonerna av mässande sång. Vackert!
Som enda ”utomjording” i processionen fick jag så klart en del blickar, men jag var en av de få som gick med hela vägen! Så det så!
Tillbaka vid kyrkan fick prästen knacka med korset tre gånger och samtala med någon på insidan för att bli insläppt. (Jag ska ta reda på mer)

”Stora lördag” inledde jag med frukost på stamstället och sedan en sväng upp till marknaden. Därefter började väntan på att midnatt skulle närma sig. Strax innan midnatt gick jag bort till sta’ns huvudkyrka, Agios Giorgos, som ligger här i gamla sta’n. Tände ljus och stod sedan och väntade på att ljuset i kyrkan skulle släckas. Det visade sig att det var minsann biskopen själv som var igång!
När det släckts kom biskopen fram med ett stort stearinljus och människor började tända sina ljus på varandras. Biskopen och hans följe fortsatte ut på det lilla torget och upp i ”predikstolen” som är byggd i en hörna. Där förklarade han att Kristus var uppstånden och alla instämde. Man kan riktigt känna hur stämningen skiftar från allvarlig till glad.
Så var det dags att knacka på kyrkoporten tre gånger igen för att bli insläppt i kyrkorummet. Knackandet symboliserar Jesus som vill in i himlen och på andra sidan är Djävulen. Alla dörrar i ikonostasen var nu öppna (och de förblir öppna hela veckan).
Nu lämnade biskopen över till de andra prästerna och satte sig i biskopsstolen – första gången jag sett den användas.
Det där med knackandet och Djävulen – det finns en tro att oljud skrämmer Djävulen och det är också anledningen till det förfärliga påsksmällandet vid midnatt. I år har det smällt mer än någonsin även under fredagen och lördagen samt kraftigare smällar än vanligt. Nästan så jag trodde att turkarna kommit….

”Stora Söndag” hade jag sovmorgon innan det var dags att köra till byn Mithi för påsklunch. Geten snurrade runt på sitt spett på grillen och vi högg in på ett dignande bord. Massor med god mat, en fantastisk bergsvy och trevligt folk – en riktigt bra fest!

Några kommentarer
Jag tog inga foton, det skulle kännas påträngande och bryta stämningen. Jag vill bara vara närvarande och uppleva.
Påsk firas inte likadant överallt. T ex står det ingenstans att man ska lämna kyrkan på långfredagskvällen och gå i procession utan det är upp till prästen och lokala seder.
Jag antar att dockan som föreställer Judas eldades nere i fiskehamnen som vanligt vid midnatt. Det är en symbolisk handling som jag förstår betydelsen av, men tycker väldigt illa om.

Påsktankar
Mitt i det här firandet så funderade jag över varför så många svenskar tycker att det är fantastiskt att uppleva påsk i Grekland. Den ortodoxa påsken är i första hand en religiös högtid i en del av kristendomen som anser sig vara det mest ursprungliga och har en stor tro på mirakel. Vad är det i detta som tilltalar sekulariserade svenskar?
Dessutom så upplever jag att firandet av högtider i Sverige bara minskar och minskar. Många klagar på vardagens tristess och på stress, men när högtid bryter av tycker man det är jobbigt. Varför inte ta tillvara de egna högtiderna? Det är ju faktiskt en stor bit kulturhistoria.
Och tänk så härligt och välgörande att allt stannar upp! Fast skulle svenskar klara att butiker är stängda två dagar i rad…!?

Jag är nu mitt i vandringsvecka så vette tusan när nästa blogginlägg kommer! Ha det gott så länge och trevlig helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Berätta vid bokning att du läser bloggen så får du 15 % rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Vandring, utflykt och biltur

Ilskan, som jag kände i fredags, har sjunkit undan lite så nu kan jag berätta om torsdagens vandring. Mitt påskfirande får komma i nästa blogginlägg. Jag har kommit lite efter i tiden, men det är väl inte hela världen.

Då och då ger jag mig ut på nya vandringar. Kretas landskap är så skiftande så det är spännande att se något nytt och det gör gott för både ben och själ. I nya områden blir det inga långa vandringar utan den första är mer som rekognosering. Hur ser det ut, hur brant, inbjuder det till vandringar, ger det mersmak osv. Jag hade tagit ut en kort vandring på satellitkarta i trakten ovanför Epano Sisi och Milatos och i torsdags var det dags att prova.
Tilläggas ska att det var inte en bra dag att vandra. Koncentrationen av Sahara-sand var hög i luften och då mår kroppen inte bra, framför allt är det en belastning för lungorna. Det blir inga fler sådana här misstag, varje vår ska väderprognosen studeras tillsammans med dammprognosen.
Som avslutning tänkte jag mig en liten utflykt!

Panda och jag gav oss iväg och efter att vi kört igenom Epano Sisi (fortfarande den sötaste och raraste by jag vet) fick Panda vila vid en taverna. Jag gav mig iväg med ett huvud som rörde sig som en vindflöjel – här skulle studeras och tas in! Den lilla vind som var kändes annorlunda. Vinden har vänt till sydlig och temperaturen gått upp. Nu kommer värmen! Skönt, men med Sahara-dammet som lock blir det klibbig och stillastående värme som är obehaglig. Fåglar kvittrade och när jag vände mig om såg jag ett spegelblankt hav längre bort.
Fick tidigt en ganska brant uppförsbacke och sedan svängde vägen. Där stötte jag på det som fick min ilska att blomma. Och upprördhet. Och ledsamhet. Eller på ett något rakare språk: jag blev så jävla förbannad!

Visst är det en fantastisk vy? Och detta var bara början på den inofficiella soptippen. Och efter den kom två mindre. Det är sin sak att greker inte är speciellt intresserade av att vara ute i naturen, men den här användningen gör mig så arg och ledsen. Om man ändå ska lasta och köra iväg avfall kan man väl lika gärna köra till en soptipp!? Det är inte första gången jag ser sopor i naturen, men detta var definitivt den största soptipp jag sett. Mycket klurigt placerad så den inte syns för turisterna en bit ner mot kusten och bilande turister på en asfalterad parallellväg.

Grekland ligger i botten i EU när det gäller sophantering, men de uppgifterna grundar sig troligen på den sophantering som är synlig, offentlig. Här låg bl a dunkar – vad innehöll de? Utrivna byggnadsdelar, plast, halva vattenplasttankar, brädor, sängmadrasser….allt du kan föreställa dig. Så’nt här ofog borde man försöka göra något åt. Minns du vad jag skrev i förra nyhetsbulletinen? Två robotar är inköpta för att sortera sopor vid sopstationer i Chania och Iraklio. Det är givetvis en lättnad för de som idag sorterar där manuellt och får olika skador, men det vore väl smartare att se till så att sopor sorteras från början?
Sophanteringen och, framför allt, tippandet i naturen är en skam för vackra Grekland.

Jag fortsatte uppåt med raska steg. Adrenalinet hjälpte till. Sahara-dammet gjorde mig väldigt flåsig. Det var dags för en paus och det blev på en sten vid en grön sjö. Det är så här det ska se ut!

 

 

 

 

 

Efter pausen började jag njuta av natur och landskap. Blommor och växter är inte desamma över hela ön så här såg jag några som inte finns nere hos oss. Och jag saknade några som finns hos oss. Några andra finns fler hos oss än här. Och några andra tvärtom. De två gula ärtväxterna (nej, det är inte ”ginst”) avlöser varandra i år så sluttningarna bara fortsätter att vara gula. Lilla bulliga gulgröna buskarna blommar också och till färgprakten bidrar Ebenus cretica med sin speciella rosalila nyans. De verkar finnas överallt för tillfället!
Insekter for omkring, gräshoppor hoppade, fjärilar fladdrade. Och en av de vackraste och coolaste småkryp jag vet hälsade på några gånger: det kretensiska biet. Stort och ofarligt.

På väg ner mot Milatos passerade jag en del hus som nog kallas ”Villa”. Jag funderade över byggstilen, de ser mer italienska ut än kretensiska. En del har troligen utlänningar byggt och en del är byggda av greker för uthyrning till turister.
Efter Milatos på väg tillbaka till bilen ökade trafiken. Hyrbilar, fyrhjulingar, en buss. Det kändes att jag var nära turistorter.
Förresten så kan jag berätta för dig att många orter som ligger vid kusten har inte många år på nacken. Många av dem var bara en hamn till en by som ligger längre från kusten. När turisterna började komma insåg befolkningen att här var en inkomstkälla och ”de där” verkade vilja vara vid havet. Alltså slog man upp några hotell vid hamnen, det kom fler och man byggde mer. Så är det med t ex Hersonissos och Matala. Här syns ett tydligt exempel där Milatos ligger närmast mig och ”Milatos strand” (Paralia Milatou) blivit en ny ”by” nere vid stranden.

Fler vandringar i detta området blir det inte, men kanske om man flyttar sig lite österut… Tycker jag då att en så’n här dag är misslyckad? Absolut inte! Även om det inte gav mersmak så fick jag en dag ute i naturen och det är aldrig fel.

Framme vid Panda för att ge mig iväg på utflykten: Milatos-grottan! Jag har varit på väg en gång, men klockan var för mycket. Denna gången skulle det bli av! Lätt att hitta, inte så lång stig upp till grottan men rejält stenig (inte lämplig för sandaler om nu nå’n skulle få den tokiga idéen). Fantastisk utsikt! Grönskande, dramatisk ravin med Milatos by halvvägs och bakom den högre, fjärran bergstoppar.

Kom fram till grottan och skrattade gott åt min egen dumhet. Om man ska besöka en grotta behövs ljus, eller hur? Så varför låg ficklampan kvar i bilen…. Inne i grottan var en barnfamilj så det ropades och stojades. De tog sig fram med ljus från mobiler, men jag tyckte inte att det räckte. Man såg bara nå’n meter framför fötterna och jag ville se både var jag gick och grottans väggar, gångar och formationer. Det kändes lite fel med stojandet med tanke på grottans historia. Jag beslutade att gå ner igen och återkomma i slutet av oktober. Med ficklampa. Förhoppningsvis utan stoj.

Jag tror att de flesta kör tillbaka samma väg som de kom till grottan, men jag fortsatte och fick en väldigt vacker biltur. Bitvis en så’n som på kartor kallas ”scenic drive”.

Jag tog längre tid på mig och ”Astranis” är Neapoli (körde alltså under National Road E75 genom Neapoli).

Längs kusten från Elounda och neråt låg det turister i solstolar och kretensarna har inte fått av sig alla vinterkläder än – uppochnervända världen!

En dag med många olika känslor och upplevelser. Och rejäl hosta när jag kom hem!

Ha en bra Valborg och 1:a maj!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Berätta vid bokning att du läser bloggen så får du 15 % rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Facebook, påskande och lite annat

På facebook är jag med i en del grupper som är inriktade på Grekland och Kreta. Några av dessa grupper är svenska. Eftersom huvuddelen av de skandinaviska resenärerna åker till nordvästra Kreta så kommenterar jag ibland inlägg med ”Välkommen till sydöstra Kreta!” eller t o m ”Välkommen till Ierapetra!”. Jag gör det för att uppmärksamma på att ön är stor, vacker och mångfacetterad, väcka nyfikenhet, hjälpa de som vill söka sig utanför de stora turiststråken, pusha för ”min” del av Kreta osv. Jag är övertygad om att både ön, befolkningen och turisterna vinner på om vi gäster sprider ut oss. Se’n är det givetvis roligt om någon vandringssugen hittar hit!
När Ving återigen öppnade Ierapetra 2015 (efter 25 års paus) och Apollo kom året efter var folk här nere så glada. De såg fram emot att skandinaverna skulle återvända, en turistgrupp som de tycker mycket om och har saknat. Den väntade rusningen uteblev.
I år tänkte jag skruva upp min aktivitet eftersom det ser ut att bli ett svagt reseår, speciellt från Sverige. Jag har dock fått reaktioner som tyder på att mina kommentarer upplevs tjatiga och irriterande så jag lägger ner. Om någon kontaktar mig eller jag blir ”taggad” på facebook kommer jag givetvis att svara.
Men bloggen är min och här är jag hur tjatig och pushig jag vill! Och jag kommer att fortsätta dela den som inlägg i grupper. Välkomna till Ierapetra och sydöstra Kreta! Vi har mycket att bjuda på! Jag ger gärna tips om boende, sevärdheter, bilhyra osv.

Mycket påskande i år! Den oortodoxa påsken firades bl a med påsklunch i söndags med inlagd sill från Sverige och annat gott, nedsköljt med Hallands fläder och Skåne, tillsammans med en hög andra svenskar (och en engelska). Mycket trevlig och go’ eftermiddag!

Under veckan har jag varit totalt förvirrad på veckodagarna, men jag kom ihåg att åka på utflykt i onsdags. Min språklärare ordnar några gånger om året utflykter (eller vad man ska kalla det). Det är roligt därför att han känner till saker som vi inte vet om och han kan öppna dörrar där vi inte skulle kunna komma in på egen hand. I onsdags var vi vid en utgrävning av en minoisk bosättning som upptäcktes av en slump i höstas. Efter det åkte vi upp till amerikanska INSTAP (deras arkeologiska center för studier och forskning) där vi fick en rundtur. Väldigt intressant! Jag är lite ruin- och historienörd så det passade mig perfekt. Avslutning på taverna i vackra bergsbyn Monastiraki.

I veckan har jag varit ute en runda med informationsblad om vandring. De flesta av de stora hotellen har inte öppnat än, det gör de i nästa vecka. Jag är verkligen ingen försäljare eller marknadsföringsmänniska, tycker att det känns kymigt att saluföra mig själv. Ja, ja, jag vet att det är fel tänk, det är ju vandringarna jag saluför, men det känns personligt. En del av hotellen lägger infobladen i en låda eller ett skåp. Jag vet inte om gäster inte frågar på hotellen efter olika saker eller om de resebolag hotellen har avtal med inte tillåter annan information än deras egen. Strunt samma, det är inget jag kan påverka.

 

 

Igår var jag ute på vandring och grottbesök. Jag berättar mer om det i nästa vecka, under helgen ska jag försöka lugna ner mig. Jag blev nämligen väldigt ilsken och då ska man varken skriva eller prata.

Hela denna vecka kallas ”Megalo evdomada” (Stora veckan) och det är mycket aktivitet i kyrkorna. Varje dag har ”Stora” framför sig så idag är det Stora fredag. Imorse var det gudstjänst och det är dags igen ikväll. Stadslivet är lugnare än vanligt så det känns att det inte är en vanlig vardag. Under dagen ringer det i kyrkklockorna med jämna mellanrum. Det är väldigt rofullt, stämningsfullt och ödesmättat. En påminnelse om att det är en stor dag idag.
Grekiska påskägg är röda där färgen ska påminna om död (blod) och själva ägget om uppståndelse (pånyttfödelse). Vi kommer att få en helröd påsk för vi har ett lock av Sahara-sand som gör att luften blir kvav och instängd, värmen klibbig.
Jag ska ut till en by ikväll för att vara med när de bär runt epitafen och imorgon vid midnatt traskar jag nog ner till vår huvudkyrka, Agios Giorgos, för uppståndelsen. Och så blir det ny påsklunch på söndag!

Ha en skön helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Berätta vid bokning att du läser bloggen så får du 15 % rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Lustifikationer

De senaste dagarna har varit fyllda med glädje, njutning och överraskningar. En heldagstur på östra Kreta då vi bl a besökte klostret Toplou (jag var där 1987…). En lite regnig tur i början, men sedan tittade solen fram periodvis. God lunch i Zakros och fika i Sitia. Passageraren hade aldrig varit därute i öst och blev positivt överraskad. Det är ju så med den här stora ön att den har flera ansikten. Ingen bättre än den andra, bara olika vackra.

Och det har vandrats och alla vandrare denna veckan tycks mig ha kopplat av, landat i och förundrats över det gröna landskapet samt njutit i fulla muggar av vår ovanligt hänryckande vår. Eller vad sägs om dessa två som badar i en riktig blomsteräng:

Mycket påskande är det nu närmast. Den oortodoxa påsken denna helgen och den ortodoxa nästa helg. Jag måste göra en del ärenden imorgon så den där härliga långfredagsstillheten får vänta till nästa fredag. Den som väntar på nå’t gott!

Idag tänkte jag skriva om tre små händelser som på olika sätt lockat till skratt. Inga världsomstörtande eller exceptionella händelser utan så’nt där som vi inte ska låta oss gå förbi utan ta vara på och vila i en stund. Hur bra och skönt är väl inte ett gott skratt!?

Ibland är medmänniskor närmare varandra än man tror. En vän som delar sin tid mellan här och där behövde pga en flytt i Sverige kontakta kundtjänst på comhem. Hon ringde, trevlig ung man svarade och hon fick någon fråga som hon inte kunde svara på utan fick säga:
– Jag är inte där nu.
– Var är du?
– Jag är på Kreta.
– Det är jag också!
Och det visade sig att han nyligen börjat jobba i Chania på nordvästra Kreta. Så där satt de i varsitt hörn av ön och pratade om en internetuppkoppling i mellansverige. Visst är det dråpligt!?

I maj är det borgmästarval och vår lilla stad brukar ha 2-3 kandidater. I år är de 8 stycken! Det har resulterat i en del irritation bland befolkningen som tycker att nog borde det gå att samarbeta. Så många kandidater blir troligen väldigt splittrande och kanske ingen får en rejäl majoritet av rösterna.
Min språklärare och några vänner satt och diskuterade detta och då föddes en idé. De skrapade ihop vänner och vänners vänner, ”bildade” ett parti och någon producerade ett mycket snyggt tryck med proffsig layout. De 43 partimedlemmarna fick varsitt blad i samma stil där de presenterade sig och hade en uppställning av meriter med mera. Kontakt togs med nättidning och radiostation, varje person la ut partiets och sitt eget dokument på sin facebook-sida. När ierapetranerna vaknade den 1 april fann de att kommunen plötsligen hade totalt 51 kandidater!
Misstanke fanns så klart om aprilskämt, men det var ju så proffsigt gjort…det liknade de andra kandidaternas ”marknadsföring”…det blev lite oroligt i en del läger. De 43 hade fullt upp under dagen med att besvara telefonsamtal, kommentarer på facebook och ta emot löften i stil med ”så roligt att du ställer upp! jag ska rösta på dig!”. Tidig kväll samlades gruppen på ett café för att diskutera hur de skulle avblåsa skämtet. De blev avbrutna hela tiden av folk som kom fram och intygade sitt stöd. Till slut lyckades de spela in en video som bl a las ut på facebook där de i kör säger ”Kalo mina!”. Det betyder ”bra månad” och sägs i början av varje månad och det är så man avslutar ett aprilskämt.
Jag älskar skämt som har en udd eller underton! Det här var inte bara roligt utan också ett inlägg i debatten och en släng till den kommunala organisationen och alla de som önskar få in en fot och bestämma. Lyckat dubbelt upp!

Igår åkte vi med pratsam taxichaufför som bl a intygade att han tyckte om att gå. De sträckor han presenterade imponerade inte på någon av oss, men som han poängterade: det är bättre än ingenting. Så började vi prata om var mina vandrare i baksätet kom ifrån (Sverige) och att resa:
– I like to travel.
– Where have you been?
– Everywhere!
– Really? Everywhere?
– O yes!
– In Sweden?
– No.
– So you haven’t been everywhere?
Stora skratt i taxibilen. Och sedan intygade han med emfas att han verkligen vill åka till Sverige.
Man ska vara försiktig med vad man säger, vilka ord man väljer och vem som finns i närheten…

Nu ser jag fram emot ägg och sill (nedburen av mig från Sverige) imorgon och påsklunch på söndag. Väderprognosen för helgen säger väldigt blåsigt, men konstigt nog inget regn. Jag menar, efter de senaste 3,5 månadernas väder har vi ju blivit vana vid lite oväder titt som tätt.

Jag önskar dig sköna och fina helgdagar med en eller två vårpromenader! Och en Glad Påsk!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Berätta vid bokning att du läser bloggen så får du 15 % rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Rusig tacksamhet

Många beundrar havets olika blå nyanser och visst är det vackert. Glöm inte att vända på dig och lyfta blicken! Idag har jag varit ute och kontrollerat min nya vårvandring och den har klarat sig bra från ovädret.

Där ute finns en helt fantastiskt underbar natur som bjuder på olika färger, former, växtsätt, storlekar, dofter, ljud.  Att vandra där idag var som att bada i ett grönt hav! Ingen konstnär eller målare kan ta fram så många gröna nyanser. Och de ändras beroende på hur ljuset faller och vindens framfart. Kanin skuttade, ödlor prasslade, vatten forsade, fåglar kvittrade och vackra fjärilar flög omkring. Nytt liv bryter fram i vårskirt grönt eller blodrött. Molnen hade formationslek uppe i skyn. Hundskall i fjärran tillsammans med getters bräkande, en vacker häst betade girigt i en olivlund. Plötsligen slog vädret om, jag kände en regndroppe, men det slutade innan det börjat. Som om vädrets makter ångrade sig och tog tillbaka sin lilla skur (kanske släppte den nå’n annanstans, vem vet).

Varför är växter så olika? Var kommer alla former och färger ifrån? Varför låter inte alla fåglar likadant? Hur kommer det sig att det hänger ihop, att allt är beroende av varandra? Vart ska jag rikta mitt tack? Finns det en Gud eller högre makt? Kan det verkligen bara vara en ”big bang”?

Jag stod en lång stund och tittade på det vackraste landskap jag vet och tänkte på vilken ynnest det är att få bo här, kunna njuta av allt som bjuds. Alldeles gratis bara flödar naturen. Tänk om allt gick att fånga i en stor, varm kram!
Har det någon betydelse varifrån allt kommer, hur det hänger ihop eller vad enskilda växter heter? Handlar det inte bara om att stanna, öppna upp och ta emot?
Nästa vecka har jag några vandringskunder. Jag hoppas att någon av dem väljer vårvandring för jag vill bada igen och igen…

Slutpratat – idag blir det många foton. Här får du ett smakprov på färg och form i min del av världen!
(klicka på foto för större storlek)

Gå ut och njut av naturen i helgen! Ha en skön helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Berätta vid bokning att du läser bloggen så får du 15 % rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Väder och väder

Fredag 5 april – en sorts väder

I fredags kombinerade Panda och jag utflykt med vandring genom att ta en till vissa delar ny (för oss) väg upp till Lasithi-platån. Jag var nyfiken på hur långt våren kommit där uppe. Förra året var jag där den 23 februari och då hade våren kommit en bit, men förra året kan man inte ha som jämförelse. Det var ett ovanligt varmt år med tidig och kort vår.

När jag började vandra på platån så var det minsann kallt om händerna som fick vila i fickorna. Jag såg väl ut som en ganska nonchalant vandrare, antar jag. Tänkte att det var synd att jag inte tagit med mig mina vantar (vilka jag hittade tre timmar senare i ett fack i ryggsäcken – så bra koll har jag!).
Det var som att få en käftsmäll av våren i dess början, som att färdas cirka fem veckor bakåt i tiden. Jag möttes av ett väldigt fågelkvitter, rinnande vatten och tung blomdoft. Mandelträd och vildpäron hade precis börjar blomma. Här och där låg dimma, himlen var jämntjock och det var vindstilla. Jag hade inga speciella planer eller fastlagd rutt utan bara strosade i stillhet och lugn. Så skönt!
(klicka på foton för större format)

Strosa i all ära, men lite koll får man ha med hjälp av karta….

Vid en gård skällde en hund på en stackars get som var bunden och inte kunde komma undan. Hunden ville leka, men geten var inte ett dugg intresserad. Hundskallet skar genom luften och mina trumhinnor. Lite senare hade skolan i byn Tsermidon rast för då flöt barnrop och barnskratt ut över platån. Det går inte att låta bli att dra på munnen när man hör lyckliga, glada barn. Slogs av tanken att jag önskar att alla barn var så glada. Vid 11-tiden ringde det i en kyrka och en-två minuter senare svarade en kyrka i en by på andra sidan. Ljuden bars långt i stillheten, de blev större, kraftigare och tydligare.

Utspridda på platån finns märkliga små hus som jag inte förstod vad de används till. I några fanns hönor, men de flesta bara stod där tysta och slutna. Så passerade jag ett med trasig dörr och såg att det användes för att lagra potatis.

 

 

Den ena delen av platån var blötare än den andra. Där fanns vattenpölar och t o m små sjöar ute på åkrarna. Grodorna har vårkänslor, det går inte att missa. De är högröstade och lätet är väldigt udda. Inget vårbruk igång, det är för blött och troligen för kallt på nätterna. Jag såg några som packade kålhuvuden och några som beskar äppleträd. Och givetvis några av de stora fårhjordarna.

 

Det är speciellt att stå nästan mitt på platån och vrida sig 360 grader. Det är vackert, majestätiskt och imponerande! Den platta platån som inramas av bergen och byarna utspridda där emellan. Den vyn får man inte om man följer asfaltvägen runt platån! Jag njöt av vy och stillhet, kändes nästan som att vara ensam i världen och att tiden stannat, men då hördes ett flygplan. Civilisationen trängde sig på.

Diktis toppar är snöklädda, men när man kommer så här nära syns Sahara-dammet som kom i februari tydligt. Det gör att snön ser smutsig ut så topparna är finare på håll. Vid halv två-tiden började det komma moln från sydost och jag kunde nästan ta på väderomslaget. Över de lägre bergen vällde molnen sakta ner. Vilket skådespel! Jag skulle kunna tänka mig att bo i bergen bara för väderskiftningarna och att de har väder – inte blå himmel och solsken som vi kan ha i veckor (och det kan man faktiskt bli trött på).

Några blommor:

Jag blev förvånad över att det stod grönsaker, mest kål, på några åkrar. Med tanke på hur blött det var borde de nästan vara ruttna:

Någon som vet vad det här är? Gula blommor och det verkade vara något som man skar bort en bit av stammen av. Jag tänkte först på sparris, men det är det ju inte. Eller?

Vid tre-tiden var jag tillbaka vid bilen och kunde konstatera att det varit en skön, slapp strosadag. Benen sa tack så mycket för att de inte mött några backar och ögon och hjärna kändes renspolade eftersom de fått lite annat att titta på. Så var det dags att köra hem igen och si så där fem veckor framåt i tiden.
Körde runt platån och förvånades över hur slitna byarna är. Många bor inte här uppe under vinterhalvåret utan flyttar upp nu snart inför turistsäsongen. Jag såg lite aktivitet vid några tavernor och två tavernor var öppna, i övrigt var det stängt och tillbommat.

Lördag 6 april – en annan sorts väder

Det är märkligt och fantastiskt hur snabbt det kan svänga, hur naturen lever sitt eget liv. Den stilla fredagen klövs mitt itu efter midnatt då ovädret var över oss. Det kulminerade under småtimmarna och uppåt förmiddagen för att efter lunch börja mattas av. Det kom från syd-sydöst med hårda vindar och skyfall som under förmiddagen övergick i vanligt regn och under sen eftermiddagen slutade det regna. Då började rapporterna komma på nätet. Avstängda vägar, översvämmade växthus, boningshus där vattnet tagit sig in, i en by utanför Sitia fick folk ta sig upp på hustaken för att bli evakuerade, i Makry Gialos forsade vattnet fram överallt och skulle gamla bron ute vid Mirtos klara sig, tro (det gjorde den). Och…ja, det är kanske svårt att föreställa sig att ett turistmål har mer än semesterväder, men så har det verkligen varit i år. Vill du veta mer och se foton och videos så titta på neakriti eller radiolasithi.
(högerklicka på text och välj ”översätt till svenska”)

Det är givetvis trist för tavernor o likn som precis öppnat för säsongen, men städa och reparera går nog snabbt. En del undrar i facebook-grupper om det går att resa hit, men det är så klart ingen fara. Det är betydligt värre för alla dem som har vattenskador i sina hus, vägar som skadats, växthus där plantor måste slängas och ett stort arbete återstår för att kunna använda växthusen igen. ”Regionguvernören” (högsta hönset i Kretas ”regionregering”) har deklarerat att kommunerna Ierapetra och Sitia är i nödsituation och han har haft kontakt med inrikesministern. Vi får se om vi också kan få lite pengar från Aten som västra Kreta fick när de tog största smällen av ovädret i slutet av februari.

Tänk, en dag är stilla, nästa dag har nästan alla naturens makter släppts lösa. Och hur gick det då för Lasithi-platån där jag lallade runt på fredagen?
(mitt foto till vänster, foto till höger från facebook-sidan ”Siganos J. Oropedio Lasithiou”)

Till sist

I måndags såg jag de första all inclusive-turisterna i sta’n. De hade förirrat sig in i Ierapetra och gamla sta’n. Hörde att de pratade franska så de letade väl efter Napoleons hus (som håller på att renoveras!).

Idag luftade jag Panda uppe i bergen för att se om det är några vandringar jag inte kan ta mig till, men det såg bra ut. Mötte en väldigt stor gethjord, stannade och väntade, tre herdar varav en blev väldans arg. Faktiskt den första arga herde jag sett på alla år. Kanske han bara var hetsad av ovädret, kanske de förlorat några djur (jodå, det var några getter och får som strök med i ovädret).

Kör extra försiktigt på Kreta i år! Det finns en hel del små hål på vägarna och de lagas givetvis inte i första hand utan att schakta bort ras och få vägar hela igen prioriteras.
Och tänk på att rasrisken inte minskar bara för att vädret stabiliseras. När jorden torkar krymper den ihop så stenar, grenar och annat rör på sig.

Ha en bra fortsatt vecka!
PS. På min flickr-sida finns fler foton!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt om du vid bokning uppger att du läser bloggen (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Boktips

Idag har jag varit ute på heldagstur med vandring på Lasithi-platån. En tidsresa, men mer om det i blogginlägg i början av nästa vecka!

Så här inför helgen passar det väl bra med några boktips! Jag läser väldigt mycket, framför allt deckare. Jag undrar om korrekturläsare är ett sällsynt eller utdöende släkte? Många böcker skulle må bra av att gås igenom, speciellt översatta böcker där det då och då blir meningsbyggnad som liknar Goggle translate. Och jag kan inte hjäpa att jag blir förvirrad och irriterad över sakfel som t ex när en person plötsligen fått ett annat namn (från den döda huvudpersonen…) på några sidor och sedan återigen har det första namnet.

Jag har skapat en sida som heter Boktips (så kreativt…) som ligger under TTT – Tips Till Turist uppe i menyraden. Där finns bara böcker med anknytning till Kreta och Grekland och den uppdateras när jag läst någon ny bok.

Mikis Theodorakis (Jacques Coubard)
Som jag tidigare berättat vill jag lära mig mer om Greklands moderna historia och började med att läsa Theodorakis egen dagbok från juntatiden (min recension finns här). Denna biografin sträcker sig från Theodorakis barndom till flykten till Paris 1970. Boken ger en bra genomgång av olika samhällshändelser under perioden och jag blev nyfiken att gräva vidare. Många namn far omkring i boken, jag nöjde mig efter ett tag att hålla reda på de som återkom. Och en del namn ger återkoppling till nuet, t ex figurerar Mitsotakis* far. Allt och alla hänger ihop i Grekland.
Jag tyckte boken var svår att läsa eftersom man hela tiden fick värja sig mot två saker. J Coubard är själv vänsterorienterad och det färgar givetvis hans sätt att beskriva alla parter och händelser. Han är också en stor beundrare av Theodorakis som skildras ensidigt och nästan övermänskligt perfekt. En nyhet för mig var Sveriges roll i Theodorakis s k ”flykt” 1970!
*nuvarande partiledare för Ny Demokrati

Då lämnar vi Grekland och beger oss till min hemtrakt: Skåne! Här kommer två skånska författare (lugn, de går att läsa för de skriver på svenska…):

En helt vanlig familj (Mattias Edvardsson)
Handlingen utspelar sig i Lund med omnejd. En helt vanlig familj befinner sig plötsligen i en mardröm. Dottern blir häktad för mord och kvar står två förvirrade föräldrar – en präst och en advokat. Hur väl känner vi varandra? Hur långt är vi beredda att gå för att skydda vår familj? Och skyddar vi familjen eller skyddar vi egentligen oss själva? Och hur ska det här sluta, blir dottern dömd?
En spännande bok som samtidigt ger upphov till flera funderingar och tankar.

 

Så länge min bror andas (Set Mattsson)
Thriller om danska judars flykt till Sverige – kan det var läsvärt, tänkte jag. Men jag gav den en chans och det är jag glad för! Den visade sig vara svår att lägga ifrån sig. Så bra skrivet om judarnas situation i Köpenhamn under ockupationen och här finns också motståndsrörelsen, medlöparna, de goda tyskarna och de andra tyskarna. Inget är enkelt, tillvaron består av flera olika delar. Det finns bra och dåliga människor på båda sidor, ja t o m inom varje person. Några av karaktärerna bygger på människor som existerade. Väldigt tidstrogen vilket är intressant bara det. Spännande, informativ och tankeväckande.

Vänförfrågan (Laura Marshall)
Hur skulle du reagera om du fick en vänförfrågan på facebook från någon som du tror är död? Eller ja, i alla fall varit försvunnen i över 25 år då avgångsklasserna hade avslutningsfest. Nyfikenheten tar överhanden för Louise som med ett klick förvandlar sitt liv till en mardröm. Jag var först tveksam eftersom boken jämförs med Kvinnan på tåget som jag tyckte var erbarmligt tråkig, men det här är ett thrillerdrama som gör att man glömmer disken och handla kan man göra imorgon….

 

En främling i mitt hus (Shari Lapena)
Detta är uppföljaren till den kanadensiska författarens debutroman På andra sidan väggen. Debuten var ruskigt bra och denna är bättre. Karen vaknar upp på sjukhus och får veta att hon krockat i en skum del av New York. Hon eller hennes man har ingen aning om varför hon var där och polisen ställer frågor som hon inte kan svara på. När hon äntligen får komma hem är det något som inte stämmer. Det finns tecken på att någon varit inne i huset… Mystik och spänning i en utsökt mix!

Det var allt för denna gången! Ha en skön helg!

PS. Tidigare inlägg med boktips hittar du om du i sökfältet skriver in boktips!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt om du vid bokning uppger att du läser bloggen (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!